MEST LÄSTA
Guide! Snabbskor för tävling och träning
Blogg

Guide! Snabbskor för tävling och träning


De senaste tio årens snabba utveckling av löparskor har sitt ursprung i teknologi som togs fram för tävlingsskor. I dag finns det ett brett utbud av löparskor med liknande lösningar för dig som vill höja tempot på träning eller tävling. Här är 16 intressanta modeller – alla med syftet att hjälpa dig att springa snabbare. 

Löparskobranschen har haft en minst sagt expansiv utveckling under de senaste tio åren. Mycket av den nya teknologin och utformningen av dagens löparskor har sitt ursprung i tävlingsmodeller framtagna för ett enda syfte – att löpa fort. 

Den egentliga startpunkten för detta intensiva utvecklingsarbete var Nikes uppmärksammade projekt Breaking Two 2017, med målsättningen att kenyanen Eliud Kipchoge skulle löpa ett maratonlopp under två timmar i ett arrangerat och optimerat försökslopp. Det var inte minst ett spektakulärt sätt att presentera den allra senaste skoteknologin i form av en helt ny typ av löparsko. 

På senare år har flera löpare varit nära att pressa sig under tvåtimmarsgränsen i regelrätta, legala maratontävlingar. Slutligen var det Kipchoges landsman Sabastian Sawe som lyckades komma under denna magiska drömgräns när han korsade mållinjen på 1.59.30 på London Marathon. Också tvåan, etiopiern Yomif Kejelcha, sprängde tvåtimmarsvallen med en sluttid på 1.59.41. Både Sawe och Kejelcha löpte i Adidas-skor, vilket ger en tydlig indikation på att Nikes initiala försprång nu är inhämtat av konkurrenterna.    

Men den allra största vinsten med de skor som de stora tillverkarna har utvecklat under den senaste tioårsperioden är trots allt inte att elitlöpare pressar sina personbästatider. Nyutvecklade material (främst lättare skumplaster med högre energiåtergivning i mellansulorna) och vaggformade sulprofiler från häl till tå gör att vi alla kan löpa mer effektivt och energisnålt – också i våra normala träningsskor.

I dag väger de flesta typiska mängdträningsmodeller faktiskt in under 300 gram, vilket gör vår uppbyggnadsträning lättare och mer inspirerande. Det har också skapats ett stort utbud av så kallade temposkor, ofta med en vikt under 250 gram. Dessa är i första hand avsedda att användas vid snabbare träningsinslag som olika typer av intervaller, snabbdistans och de numera så populära träningsvarianterna i tröskelfart. Vi kan på så sätt rotera olika skor under en träningsvecka och välja den mest lämpade modellen efter innehållet i respektive träningspass. 

Tillhör man inte den riktigt flyfotade eliten kan tempomodellerna också vara ett bättre val för tävling än de allra mest utpräglade rena racemodellerna, speciellt på längre distanser. De har nämligen oftast stabiliteten som de allra flesta renodlade tävlingsmodeller saknar. Dessutom är slitstyrkan avsevärt bättre.

I vår modellöversikt finner du därför inte enbart tillverkarnas mest utpräglade tävlingsskor, utan också flera utmärkta snabbskor som ofta presenteras under temporubriken. Ett gott råd till ambitiösa motionslöpare kan faktiskt vara att träna fart i tävlingsskor – men löpa själva maratonloppet i en bekväm och mer skyddande tempomodell.

Notera att många racemodeller och en del av temposkorna är byggda på läster (fotformar) som är betydligt mer åtsmitande i passformen än träningsskor från samma tillverkare. Du kan därför behöva gå upp ett halvt nummer i storlek. På kortare distanser vill man kanske ha en tajt, sockliknande passform. Men när man löper långt får man också räkna med att fötterna sväller något. 

Ta dig också gott om tid att prova olika varianter av dessa snabbmodeller. Lås inte fast dig vid ett speciellt varumärke utan tänk efter vilka egenskaper som bäst motsvarar dina behov. Utbudet är stort i dag – många tillverkare har satsat på att utveckla just snabba skor – och det försprång som Nike initialt skaffade sig har nu inhämtats.    

Det betyder siffrorna
Angivna vikter gäller storlek US 9 (42,5) i herr och Wmns US 8 (39) i dam. Häldropp är höjdskillnaden i millimeter mellan skons häl och framfot, när innersulan är avlägsnad.


Adidas Hyperboost Edge 

Vikt: 225/255 gram (dam/herr) Häldropp: 6 mm (dam/herr) Pris: 2 400 kronor

Vårens mest spännande nyhet från Adidas är en helt nyutvecklad så kallad supertrainer. Dess sulgeometri gör den otillåten för tävlingar i elitsammanhang – den är 45 millimeter hög under hälen jämfört med tillåtna 40 millimeter. Men den är ett klart spännande alternativ för många motionslöpare på såväl korta och långa lopp som vid snabbare träning. För hårt satsande tävlingslöpare kan den fungera som en bekväm träningspartner.

Hyperboost Edge har en karaktär som kännetecknas av en påtagligt pigg löpkänsla, främst tack vare ett nyutvecklat spänstigt plastskum. Detta ger såväl skonsam stötdämpning som extra energi i stegavvecklingen, utan att man utnyttjat någon typ av kolfiberteknologi. 

Ovandelens Primeweave-teknologi består av ett stadigt sammanhängande skikt utan irriterande sömmar. På hälkappans insida gör små mjuka kuddar att foten hålls säkert på plats. 

Yttersulan av mjukt Lighttraxion-gummi har ett okomplicerat räfflat mönster, vilket greppar säkert på såväl torr som fuktig asfalt. Materialvalet bidrar i hög grad till skons lätta och kvicka löpkänsla.

Hyperboost Edge följer fotens rörelse mot underlaget på ett fint sätt – den inbjuder verkligen till att öka löptempot.


Adidas Adizero EVO SL Woven Exo 

Vikt: 188/224 gram (dam/herr) Häldropp: 6 mm Pris: 1 750 kronor

Adizero EVO SL har funnits i två varianter i sortimentet sedan ett drygt år tillbaka. Denna tredje variant med beteckningen Exo i slutet av namnet har en sulplattform som är helt identisk med dess föregångare. Endast små modifieringar av ovandelen har gjorts i form av stabiliserande band på skons sidor, förstärkta snörhål och ett antal små ventilationshål som adderats framtill och på sidorna. 

Mellansulan består precis som tidigare av det lätta Lightstrike Pro-skummet – som även används i toppskon Adios Pro 4 – vilket ger påtagligt kvick respons. Den sistnämnda är däremot försedd med kolfiberstavar. Avsaknaden av dessa gör EVO-versionen mer flexibel och allsidigt användbar. Det betyder att erfarna och tekniskt drivna löpare också kan genomföra vissa distanspass i skon.

Skons siluett är tydligt vaggliknande från häl till tå genom en så kallad rockerprofil. Det underlättar en rappare stegavveckling och gör att skon kommer bäst till sin rätt när löptempot höjs. 

Den tunna yttersulan i Continental-gummi har ett slätt mönster, utformat mer med tanke på fart än slitstyrka. Greppet är utmärkt på släta asfaltunderlag. (EVO SL finns även i en All Terrain-version med mer aggressivt mönstrad yttersula, anpassad till underlag som kräver ökat grepp.) 

EVO SL är främst en pigg andrasko för träningspass i ett högre fartregister. För motionärer kan den också fungera som en klart prisvärd tävlingssko. 


Asics Magic Speed 5

Vikt: 196 gram (unisex) Häldropp: 7 mm Pris: 2 100 kronor

Den här femte versionen av Magic Speed ger en klart mer renodlad racingupplevelse än föregångaren, som var ett sorts mellanting mellan race- och träningssko. Mellansulans material är nu uppgraderat till FF Leap i övre delen och FF Blast Plus i skiktet under kolfiberplattan (fjärde generationen hade en kombination av FF Turbo och FF Blast). Resultatet är en kvickare respons och hela 40 gram lägre vikt. Markkontakten är också mer påtaglig eftersom sulprofilen har sänkts med 6 millimeter i hälen och 5 millimeter i framfoten. Det betyder också ett 1 millimeter lägre dropp. 

Ovandelen består av en öppen, formfast mesh som ger god ventilation samtidigt som foten hålls säkert på plats. Sparsam polstring i hälkappa och plös ger tillräcklig komfort utan att addera onödig vikt. Samtidigt är passformen mer åtsmitande – ett halvnummer större är att rekommendera.

Yttersulan har en mjukare utformning än tidigare, vilket ger ett tryggare grepp mot underlaget. Samtidigt täcker Asicsgrip-mönstret en något mindre yta för att hålla nere vikten. 

Magic Speed 5 är definitivt en alternativ fullblodsracer från Asics som inte är lika extremt utformad som Metaspeed-serien, där Ray-modellen med sina 129 gram är mest minimalistisk medan Sky och Edge bägge väger 170 gram.    


Craft Kype Pro 

Vikt: 174/198 gram (dam/herr) Häldropp: 8 mm Pris: 3 200 kronor

Svenska Crafts mest utpräglade racemodell Kype Pro introducerades redan förra året. Till i år har man valt att behålla skon helt oförändrad och endast erbjuda den i ny färgställning.  

Mellansulan består av ett PEBA-skum som Craft kallar Xx-foam. Den höga sulplattformen (40 millimeter i hälen, 32 millimeter i framfoten) har utformats med en påtagligt radikal geometri och ger ett relativt fast intryck. En stor del av skons mellanparti har nämligen en djup och bred längsgående urgröpning som reducerar skons vikt. Här exponeras också den måttligt styva 3D-printade kolfiberplattan.

Den tunna ovandelen är tillverkad som en sammanhängande sockliknande konstruktion och har en öppen struktur benämnd Aero Mesh, vilket betyder klart effektiv ventilation. Passformen är mer generös än på de flesta racemodeller och klarar även av relativt breda fötter. 

Den tunna yttersulan är utvecklad av italienska cykeldäcksspecialisten Vittoria och har ett minst sagt slätt mönster. Detta är endast placerat under framfoten och på två små zoner i hälpartiet, vilket bidrar till skons ultralätta utformning.

Kype Pro kommer bäst till sin rätt på släta underlag över längre distanser i jämnt, relativt högt löptempo. I klartext – ett utmärkt alternativ för maratondistansen.   


Craft Nordlite Speed 2

Vikt: 228/283 gram (dam/herr) Häldropp: 6 mm Pris: 2 200 kronor

Nordlite Speed riktar sig till löpare som söker en mer allsidigt användbar kolfibermodell än vad mer utpräglade tävlingsskor är. Den är främst tänkt för tempoträning men fungerar också fint för motionärer under lopp på längre distanser. Den mer robusta uppbyggnaden betyder en bättre hållbarhet än vad det stora flertalet skor med kolfiberteknologi erbjuder. 

Visuellt påminner denna andra version i hög grad om sin föregångare. Men under huven hittar vi några uppdateringar. Det superkritiskt expanderade materialet Cr Pro Foam i mellansulan innehåller nu 15 procent PEBA-skum, vilket betyder ökad energiåtergivning. Kolfiberplattan har också fått en förändrad utformning och ger en mjukare, mindre aggressiv kontakt med underlaget.

Ovandelen har en relativt generös passform i framfoten medan hälkappa och mellanfotens del sluter om foten distinkt. I ankelpartiet finns en elastisk resårdel och hälpolstringen är väl tilltagen.

Yttersulan har ett lågprofilsmönster väl anpassat till asfaltslöpning. Baktill är gummit mer solitt utformat för ökad slitstyrka.

Trots den i fartsammanhang relativt höga vikten är Nordlite Speed 2 ett klart intressant alternativ för löpare som söker en hållbar andrasko för snabbare löpning.  


Hoka One One Cielo X1 3.0

Vikt: 190 gram (unisex) Häldropp: 7 mm Pris: 3 600 kronor

Den tredje utgåvan av Cielo X1 är fullpackad med modern skoteknologi. Mellansulan utgörs av två rejäla skikt med PEBA-skum, vilket betyder en påtagligt hög energiåtergivning. Mellan dessa är en hellång, böjd kolfiberplatta placerad för att ytterligare driva på i stegavvecklingen. Sulplattformen är dessutom markant vaggformad från häl till tå för att utnyttja plastskummets och kolfiberplattans kvicka respons på bästa möjliga sätt.

Den mest markanta skillnaden mot föregångaren är att urgröpningen i sulan, som exponerar kolfiberplattan underifrån och reducerar skons vikt, nu är placerad mitt under foten i stället för på medialsidan direkt under hålfoten. Den tidigare lösningen gav en mindre stabil känsla under markkontakten.

Ovandelen består av en sömlös finmaskig väv. Platta skosnören är fästade i små öglor, vilket gör att passformen blir bekväm – trots att den tunna plösen saknar polstring. Eftersom foten vilar en bit nere i sulplattformens fotbädd räcker det med en mjuk hälkappa för att ge tillräcklig stadga.

Yttersulan har endast slitageskikt på de mest utsatta partierna vilket ger effektiv viktbesparing – Cielo X1 3.0 väger cirka 35 gram mindre än sin föregångare. 

Trots sin visuellt höga siluett klarar Cielo X1 3.0 den av World Athletics stipulerade höjdgränsen på 40 millimeter för att få användas vid tävlingslopp på landsväg. Skon kommer bäst till sin rätt på distanser mellan milen och maraton eller vid prioriterade tempopass på släta hårda underlag. Men passformen är kort – räkna med att gå upp minst ett halvt nummer i storlek.


Mizuno Hyperwarp Pro 

Vikt: 200 gram (unisex) Häldropp: 5,5 mm Pris: 2 900 kronor

Mizuno satsar på tydliga rockerprofiler i både sina distans- och tempomodeller. Hyperwarp Pro är ett tydligt exempel på det. (Det finns ytterligare två, ännu mer extrema, racemodeller under Hyperwarp-paraplyet: Elite och Pure, 170 respektive 140 gram.)  

I mellansulan återfinns ett TPEE-skum som Mizuno kallar Enerzy XP. Tillsammans med en så kallad kolfiberinfuserad platta, som har en mjukare och mer följsam löpkänsla än traditionella plattor som är tillverkade helt i kolfiber, ger skon en kvick respons parad med en tydlig stadga. En relativt bred anläggningsyta mot underlaget i framfoten förstärker stabiliteten i sidled.

Ovandelen har en påtagligt omslutande passform, typisk för tävlingsmodeller. Ett tunt, närmast genomskinligt skikt utgör ovandel och bidrar till skons låga vikt. Plösen är ofodrad medan hälkappan har en välavvägd polstring. 

Yttersulan har ett lågprofilsmönster anpassat till hårda, släta underlag. Slitageskiktet är relativt väl tilltaget utan att addera påtaglig viktökning.

Hyperwarp Pro förenar en rapp löpkänsla med fin komfort. Den har en klart stadigare kontakt med underlaget än flertalet typiska tävlingsmodeller, vilket gör den till ett intressant alternativ för en stor målgrupp.   


New Balance Fuelcell SC Elite V5   

Vikt: 176/201 gram (dam/herr) Häldropp: 8 mm Pris: 3 300 kronor

Femte versionen av New Balances vassaste racemodell var tillgänglig redan inför höstsäsongen 2025. Mellansulan består, precis som på föregångaren, av ett Fuelcell-skum helt och hållet i PEBA med kvick energiåtergivning. Däremot har geometrin förändrats så att häldroppet ökat med 4 millimeter till 8 millimeter. Häldelen mäter fortfarande 40 millimeter, men framfoten kommer nu 4 millimeter närmare underlaget vilket ger en mer distinkt markkontakt. 

Mellanfoten är också avsevärt smalare, vilket betyder att skon fått en tydlig midja. Detta tillsammans med några andra detaljförändringar ger en viktreduktion på cirka 25 gram i herrutförandet. 

Yttersulan har fått ett nyutvecklat skikt i framfoten. En 1,7 millimeter hög trekantsprofil ger säkert grepp på såväl torra som våta underlag. Under hälen sitter två separata slitageplattor i relativt tjockt räfflat solitt gummi. 

Ovandelen utgörs av ett skikt med små ventilerande snitt. Väl avvägd polstring i hälen ger komfort utan att addera onödig vikt. 

Version fem har fått en mer strömlinjeformad och bekväm passform – och en ännu kvickare löpkänsla. Framfoten är också mer ”uppnosig” än på föregångaren, vilket understryker att detta är en sko avsedd för högt tempo och inget annat. Den fina löpkänslan gör däremot att man inte bara sparar den till tävlingar utan gärna snörar på den vid tempopass också


Nike Zoom X Vaporfly Next% 4 

Vikt: 152/190 gram (dam/herr) Häldropp: 6 mm Pris: 3 000 kronor

I skrivande stund har ingen information om femte versionen av Vaporfly läckt ut. Det främsta dragloket för hela kolfibertrenden är därför fortfarande aktuell i sin fjärde version.

Efterhand har Vaporfly-skon justerats på flera olika sätt, även om grundkonceptet med en styv kolfiberplatta och högelastiskt skummaterial hela tiden varit det centrala. Denna variant har precis som sina föregångare ett PEBA-skum som Nike har valt att kalla Zoom X, men nu har skons geometri förändrats markant.

Version fyra mäter 35/29 millimeter i sulplattformen jämfört med 39/31 millimeter hos föregångaren. Det innebär en plattare siluett med ett 2 millimeter mindre häldropp. Det sparar vikt men medför att skon är mer anpassad för kortare lopp, upp till halvmaraton.

Den inkapslade kolfiberplattan har också fått en mer svängd utformning än tidigare. Kontentan blir en ökad markkontakt och något mer tryck i stegavvecklingen.

En mer ventilerande ovandel och något rymligare passform i framfoten är klara förbättringar. Däremot har både hälpartiet som mellanfoten en smal utformning för att spara vikt. Det förutsätter att man har bra driv i steget och håller hög fart för att skon ska fungera optimalt.

Yttersulan i mjukt expanderat gummi har också fått en mer funktionell utformning, där de mest slitagekänsliga områdena har prioriterats på ett bättre sätt.  


On Cloudboom Volt

Vikt: 182/210 gram (dam/herr) Häldropp: 4 mm Pris: 2 400 kronor

Den här nykomlingen i On-sortimentet är en allsidig tävlings- och tempomodell. Mellansulan består av ett PEBA-baserat plastskum kallat Helion HF (hyperfoam). Det är uppdelat i två separata skikt med en kolfiberförstärkt så kallad Speedboard inkapslad mellan skikten. Detta kompletteras med Ons säregna CloudTec-teknologi, som vanligtvis består av öppna kanaler tvärs genom sulplattformen. I det här fallet är dessa reducerade till små håligheter i skarven mellan de bägge skumplastpartierna. Den sammantagna effekten av konstruktionen är en relativt fast känsla mot underlaget och en kvick, framåtdrivande stegavveckling.

Passformen är strömlinjeformad med en formfast mesh utan sömmar i ovandelen. Plösen har en mjuk, tunn fodring mot fotryggen och hälkappan är precis lagom polstrad för optimal komfort.

Yttersulan har fyra separata, tunna slitagezoner strategiskt utplacerade för optimalt fäste. Sulplattformens urgröpning i skons mittparti reducerar skons vikt och gör Speedboard-plattan synlig underifrån.

Cloudboom Volt har en påtagligt rapp och pigg löpkänsla, som fungerar väl både vid tävling och fartträning. Den lätt svängda lästen och skons fasta känsla mot underlaget kommer bäst till sin rätt i det högre fartregistret.    


Puma Deviate Nitro Elite 4  

Vikt: 140/170 gram (dam/herr) Häldropp: 8 mm Pris: 3 000 kronor

Raceversionen av Pumas väletablerade Deviate Nitro-modell har en hel del gemensamt med träningsversionen (som inte har någon tilläggsbeteckning). Bägge har en inkapslad kolfiberplatta i mellansulan. Skornas siluetter är dessutom snarlika, även om Elite har ett par millimeter högre sulplattform.

Elite är emellertid en klart mer raceanpassad och ultralätt modell (träningsversionen väger 250 gram). Det är främst ett nyutvecklat PEBA-baserat plastskum kallat Nitrofoam Elite som har gjort att vikten har kunnat reduceras med hela tolv procent jämfört med föregångaren Elite 3. Kolfiberplattan har också modifierats och ger nu skon en stadigare känsla.

Ovandelen i Elite 4 består av en gles, supertunn väv. Tillsammans med minimalt med polstring och en mjuk hälkappa utan förstärkning hålls vikten ned avsevärt samtidigt som skon får en effektiv ventilation. Också yttersulan är konstruerad med fokus på viktbesparing. Slitageskikten är placerade på liknande sätt som i träningsversionen men är markant tunnare. 

Deviate Nitro Elite har en mindre aggressiv profil än sin snabba kusin Fast-R Nitro Elite 3 (nedan) och riktar sig till en bredare målgrupp. Men oavsett vilken av Pumas vinthundar man väljer får man en lätt och fartfylld löpupplevelse.


Puma Fast-R Nitro Elite 3

Vikt: 147/170 gram (dam/herr) Häldropp: 8 mm Pris: 3 600 kronor

Puma Fast-R Nitro Elite 3 är en ännu mer extrem tävlingsmodell jämfört med den mer allroundbetonade Deviate Nitro Elite 4 (ovan). Men så när som på nya färgställningar är denna tredje version av Fast-R Nitro faktiskt oförändrad från förra året. 

Strävan har varit att hålla ned vikten så mycket som möjligt. Skons siluett är mer strömlinjeformad än på föregångaren. Kolfiberplattan som förbinder skons separata häl och framfot är integrerad på ett elegant sätt och ger skon en fin följsamhet. Den sticker dessutom ut framför tåpartiet för att ge skon en längre hävstång vid stegavvecklingen. 

Mellansulan består av Pumas premiumskum Nitrofoam Elite, som tillsammans med den gaffelformade kolfiberplattan Pwrplate ger kvick respons och bra driv framåt. Nedre delen av sulplattformen är något utdragen på bredden för att öka skons stadga. Höjden på sulplattformen är däremot oförändrad från föregångaren och mäter 40/32 millimeter. 

Den minimalistiska ovandelen består av ett närmast genomskinligt, lövtunt men ändå formfast skikt som håller foten säkert på plats inuti skon. En återhållsam polstring i hälpartiet ger precis lagom mycket komfort och stöd.

Den tunna och släta yttersulan har endast en antydan till mönster, men ger tack vare den mjuka gummiblandningen säkert grepp under markkontakten. 

Med en matchvikt på cirka 170 gram i herrutförande (hela 70 gram lättare än version 2) är detta främst en sko för hög fart – för löpare som satsar mot nya personbästan på korta och medellånga distanser. Riktigt drivna löpare kan kanske hantera skon i längre lopp också.


Salomon S/Lab Phantasm 3  

Vikt: 198 gram (unisex) Häldropp: 6 mm Pris: 3 500 kronor

Salomons senaste version av toppmodellen S/Lab Phantasm skiljer sig utseendemässigt från andra tävlingsmodeller. Ovandelen består av en tunn elastisk damask som täcker både snörningen och en hel del av fotens ankelparti. Det krävs en gnutta tålamod att ta på skorna, men passformen är närmast strumpliknande. Hälkappan har en styv förstärkning och en lätt polstring för att skapa stadga i den ultralätta konstruktionen.  

Mellansulan består av ett PEBA-baserat plastskum som Salomon kallar Optifoam+. Tillsammans med en styv kolfiberplatta och en uppåtvinklad sulprofil från häl till tåparti får skon en kvick respons mot underlaget. Stötdämpningen känns relativt fast i en sulplattform som mäter 39 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten.

Yttersulan har fått en minimalistisk utformning med ett tunt slitageskikt placerat endast under framfoten. En djup urgröpning i skons mittparti exponerar den hellånga kolfiberplattan som fått benämningen Energyblade. 

S/Lab Phantasm kan med sitt aerodynamiska utseende liknas vid en Formula 1-bil – det krävs hög fart för att den ska komma till sin rätt.       


LÄS OCKSÅ: Framtidens superskor står redan på startlinjen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Framtidens superskor står redan på startlinjen
Blogg

Framtidens superskor står redan på startlinjen


Det händer allt oftare att elitlöpare dyker upp på startlinjen i prototyper eller nya tävlingsskor som ännu inte går att köpa. Här är några av årets spaningar.  

Under vårens lopp har vi kunnat skymta flera så kallade ”development shoes” – prototyper eller kommande tävlingsskor som skotillverkarna låter sina elitlöpare testa i tävlingsmiljö. Ibland maskeras skorna, ibland saknas officiell information helt – men för den skointresserade går det ofta att ana vart utvecklingen är på väg.

På adidas Stockholm Marathon sprang till exempel Jacob Nystedt (14:e plats) och Frej Ersa Engberg (17:e plats) i en ännu inte lanserad version av Brooks racersko Hyperion Elite 6, som släpps först den 1 augusti. Skon väger 198 gram (herr US 9), har 40 millimeter mellansula och 7 millimeter häldropp.

Brooks Hyperion Elite 6
Vikt: 198 gram (herr US 9) Häldropp: 7 millimeter (40/33 mm)
Releasedatum: 1 augusti 2026

Men Brooks är långt ifrån ensamma. Vi har också kunnat se vad som tros vara kommande versioner av Nike Alphafly, samtidigt som On har låtit sina elitlöpare tävla i det som ser ut att vara nästa generations podiumsko. Även Asics har haft en modell på elitlöparnas fötter som inte finns tillgänglig för konsumenter än. 

En viktig testmiljö

Anledningen är att tillverkarna ser loppen som en viktig testmiljö för nya skomodeller. Ett maratonlopp ger svar på sådant som är svårt att fullt ut utvärdera på träningspass. Det kan handla om stabilitet i hög fart, sulplattformens energiretur, skons komfort när benen börjar bli slitna och hur skon fungerar över lång tid. För elitlöparna innebär det här att de ibland får tillgång till nästa generations sko före alla andra – samtidigt som varumärkena samlar värdefull feedback innan lansering. 

Men är det verkligen tillåtet? Ja – och reglerna är tydliga. Sedan några år tillbaka tillåter World Athletics så kallade ”development shoes” i tävling, förutsatt att de inte bryter mot det tekniska regelverk som gäller för vanliga tävlingsskor. För tävling på landsväg gäller bland annat en sulhöjd på maximalt 40 millimeter. Skomodellen måste också bli tillgänglig för vanliga konsumenter inom en viss tidsram för att den ska få vara fortsatt godkänd på högsta nivå.

Så nästa gång du ser en märklig, tejpad eller ovanligt anonym sko i täten av ett storlopp – då kan det alltså mycket väl vara framtidens supersko.

Läs också: Guide! 16 snabbskor för träning och tävling



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så påverkar vikten din löpförmåga  
Blogg

Så påverkar vikten din löpförmåga  


Kroppsvikten påverkar såväl sjukdoms- och skaderisk som prestationsförmågan för oss löpare. Men en alltför låg kroppsvikt kan också innebära utmaningar, både när det gäller hälsan och i löpspåret. Så här kan du resonera kring din kroppsvikt för att främja hälsa och prestation, samtidigt som du minskar risken för skador och sjukdom.

Många springer för hälsans skull. Och det finns goda skäl till det. I en stor amerikansk studie, The National Runners’ Health Study, där över 100 000 löpare följts under lång tid, såg man att regelbunden löpning innebär lägre risk för bland annat högt blodtryck, typ 2-diabetes, övervikt och fetma. I dag lever omkring 60 procent av Europas vuxna med övervikt eller obesitas, enligt WHO. Mot denna bakgrund kan det tyckas önskvärt att fler människor skulle löpträna regelbundet – men samtidigt är det inte alltid så enkelt.  

För den som har några extra kilon skulle löpning kunna ge stora hälsovinster, men de bidrar också till att det blir svårare att komma i gång med löpning. En förhöjd kroppsvikt påverkar biomekaniken och ökar belastningen på viktbärande leder som knän, höfter och rygg. Löpningen blir helt enkelt tyngre, ibland smärtsam, och risken för överbelastningsskador ökar. I praktiken kan det göra att just de som skulle ha mest nytta av löpning också är de som har svårast att genomföra den.

I andra änden av spektrumet finns en helt annan utmaning. Inom prestationsinriktad löpning är kroppsvikt en central faktor, där en lägre fettprocent är associerad med bättre kondition (VO₂max) och resultat. På elitnivå är kroppsvikt därför något som ofta aktivt optimeras inför tävlingar. Men balansen är hårfin. En strävan efter viktnedgång kan slå över i låg energitillgänglighet, med ökad risk för skador, sjukdom och nedsatt prestation. Det är inte heller så enkelt som att ”lägst vikt vinner”.

Set point-teorin – en förklaringsmodell

En vanlig förklaringsmodell till vad som styr kroppsvikten är den så kallade set point-teorin (se figur). Den innebär att kroppen hela tiden försöker upprätthålla en ”förinställd” kroppsvikt. Man kan likna det vid en termostat. Om temperaturen sjunker slår värmen på, och om den stiger stängs den av. 

På samma sätt regleras kroppsvikten genom ett feedbacksystem i hjärnan, där hypotalamus fungerar som en kontrollcentral. Hypotalamus får hela tiden signaler via ett komplext samspel av olika hunger- och mättnadshormoner i kroppen. 

Set point-modellen illustrerar kroppens naturliga strävan att upprätthålla en förbestämd kroppsvikt. När kroppsvikten sjunker under denna nivå reagerar kroppen genom att öka hungern och minska energiförbrukningen – en biologisk broms som syftar till att skydda mot svält. Omvänt signalerar kroppen mättnad när vi ska sluta äta. Regleringen styrs av ett komplext samspel av flera olika hunger- och mättnadshormoner. 

När kroppsvikten minskar reagerar kroppen ofta genom att försöka återställa balansen. Hungern ökar, mättnadssignalerna blir svagare och energiförbrukningen kan sjunka. Vid sjukdomen obesitas är detta system rubbat, med störd hunger-, mättnads- och aptitreglering samt en förhöjd ”set point”. Det är en viktig förklaring till att obesitas i dag betraktas som en kronisk sjukdom snarare än att vara en fråga om bristande karaktär. Obesitas är också något vi nu kan behandla med läkemedel.

Kroppen kompenserar för kalorier som bränns

Många löpare känner säkert igen känslan – efter ett långt eller hårt pass slår hungern till, ibland direkt, ibland flera dagar efteråt. Studier visar att subjektiva hungerkänslor minskar tillfälligt under träning som utförs vid eller över 60 procent av maximal syreupptagningsförmåga (VO₂max), bland annat genom att dämpa det hungerstimulerande hormonet ghrelin. 

Över tid brukar kroppen kompensera för de kalorier som förbränns i träningen med ökad hunger, vilket i sin tur leder till ett större energiintag – helt i linje med set point-teorin. Träning påverkar alltså hur kroppen reglerar både hunger och energiintag. Men effekten är komplex och kan variera avsevärt mellan individer beroende på träningsform, mängd och intensitet. Detta innebär också att träning inte alltid leder till viktnedgång. I vissa fall kan vikten till och med öka, till exempel genom ökad muskelmassa eller påverkan av stresshormoner som stiger vid hård och långvarig träning.   

Samtidigt har träning många viktiga hälsofrämjande effekter som inte alltid syns på vågen. Förbättrad kondition, bättre insulinkänslighet, ökad muskelmassa, förebyggande effekter på hjärt-kärlsjukdomar samt förbättrad psykisk hälsa är några exempel. För den som är överviktig bör fysisk träning därför inte enbart ses som ett verktyg för viktnedgång, utan som en central del av en hälsosam livsstil.

Medicinsk viktnedgång kan främja fysisk aktivitet

Behandling av obesitas med hjälp av medicin eller andra metoder kan givetvis vara positivt även för att främja fysisk aktivitet – inklusive löpning.  Hos överviktiga personer med artros är viktnedgång förenad med minskad smärta, och hos patienter med hjärtsvikt men bevarad systolisk funktion ses ofta förbättrad symtombild. Dessutom rapporterar många patienter med obesitas förbättrad självskattad hälsa inom flera områden. Sammantaget kan detta sannolikt sänka tröskeln för att delta i fysisk aktivitet, inklusive löpning, som annars kan upplevas som alltför tungt eller smärtsamt.

Även om löpningen ökar energiförbrukningen, är det i praktiken framför allt hur mycket kalorier vi äter som spelar störst roll. Det är alltså kosten som spelar huvudrollen vid en viktnedgång. Det innebär att en kraftigt minskad energitillförsel i regel leder till viktnedgång även för fysiskt inaktiva. Men en sådan viktnedgång innebär inte nödvändigtvis bättre hälsa eller förbättrad fysisk kapacitet. Tvärtom kan den vara förenad med minskad muskelmassa, sämre prestationsförmåga och negativa effekter på måendet i stort. 

Bättre att vara rund och vältränad?

Är det då bättre att vara rund och vältränad än smal och otränad? Ur ett kardiovaskulärt perspektiv spelar kondition en avgörande roll för hälsan. God kondition ger lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och förtida död även vid övervikt, jämfört med normalviktiga med låg fysisk aktivitet. Det kan alltså i många fall vara bättre att vara fysiskt aktiv och något ”rund” än att vara smal och otränad. Samtidigt är obesitas en kronisk sjukdom som påverkar hela kroppen. Om den beskrivs som ”hälsosam” riskerar man att förminska eller normalisera sjukdomen.

Moderna läkemedel för viktnedgång, som semaglutid (Wegovy/Ozempic) och tirzepatid (Mounjaro), har på kort tid förändrat behandlingen av övervikt och fetma. I USA ses nu för första gången på decennier en minskning av obesitasförekomsten, sannolikt kopplad till ökad användning av dessa läkemedel. Läkemedlen påverkar kroppens hunger- och mättnadssystem, vilket minskar aptiten och leder till en betydande viktnedgång på omkring 15–20 procent i studier på personer med obesitas. Samtidigt kan den aptitdämpande effekten även göra det svårare att få i sig tillräckligt med energi för att prestera. 

Moderna läkemedel för viktnedgång har på kort tid förändrat behandlingen av övervikt och fetma.

Medicinsk viktnedgång innebär ofta också en relativt stor förlust av muskelmassa (cirka 15–30 procent). Viktnedgång genom kalorirestriktion, oavsett om den sker med hjälp av läkemedel eller inte, leder till viss förlust av muskelmassa. Detta har framför allt uppmärksammats i diskussionen kring medicinsk viktnedgång, men sker i princip vid all form av viktnedgång. Det är därför extra viktigt att hitta en balans mellan energiintag och träning när man går på viktminskande medicinering, samt att man prioriterar styrketräning och ett tillräckligt proteinintag.  

Dessa läkemedel har också väckt diskussion inom idrotten. WADA utreder om de i framtiden bör klassas som doping, men i dagsläget är de inte förbjudna. Det är dock viktigt att understryka att dessa preparat är avsedda för behandling av sjukdom – inte för att försöka förbättra prestationsförmågan hos friska individer.

Därför påverkas prestationsförmågan

Att kroppens anatomi och komposition spelar roll för prestationsförmågan syns tydligt på elitnivå. På startlinjen i till exempel ett OS är löparna ofta slående lika varandra. Analyser av olympiska maratonlöpare visar att de flesta ligger inom ett relativt smalt spann både vad gäller längd och vikt, och normalt har ett BMI kring 18–20. Manliga elitmaratonlöpare är ofta omkring 165–175 centimeter långa och väger cirka 55–65 kilo. Motsvarande värden för kvinnliga elitlöpare ligger runt 160–165 centimeter och 45–55 kilo.

VO₂ max, kroppens maximala syreupptagningsförmåga, anges nästan alltid i relation till kroppsvikt – vanligtvis i milliliter syre per kilo kroppsvikt per minut (ml/kg/min). Det innebär att två personer med samma kondition kan få olika värden beroende på vad de väger. En lägre kroppsvikt ger enligt formeln ett högre VO₂max-värde. Det är med andra ord inte en slump att elitlöpare ser ut som de gör. Det är ett resultat av de kroppsliga egenskaper som är mest gynnsamma för att springa snabbt på tydligt definierade distanser. 

Elitlöpare har ofta gynnsamma gener och anatomi som kombineras med otaliga träningstimmar; något vi motionärer varken kan, vill, eller kanske ens bör försöka eftersträva. Och till skillnad från oss har elitlöparna dessutom ofta tillgång till medicinska resurser för att optimera hälsa och prestation. De kan därför inte bara periodisera sin träning utan ibland även sin kroppsvikt. Under uppbyggnadsperioder kan en något högre vikt hjälpa kroppen att tåla träning, medan en lägre tävlingsvikt ofta eftersträvas för att maximera prestationen. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att god hälsa och elitidrott inte alltid är samma sak. För att nå toppresultat tvingas man som elitidrottare ibland tumma på hälsan.

Risken för skador och sjukdom

Men kroppsvikten påverkar inte bara prestationen, utan även risken för både skador och sjukdom. Och det gäller löpare i båda ändarna av spektrumet. En högre kroppsvikt innebär en ökad belastning på viktbärande leder som knän, höfter och rygg, vilket kan öka risken för överbelastningsskador. För den som är överviktig och vill börja springa kan det därför vara klokt att försiktigt och successivt introducera löpning, samtidigt som man kompletterar med cykling, simning och rodd samt styrketräning för att motverka förlust av muskelmassa.

I strävan efter att förbättra prestationen genom viktnedgång minskar många löpare också sitt energiintag – ibland genom att utesluta kolhydrater. Det kan vara direkt negativt för både prestation och hälsa. När energiintaget inte matchar energiförbrukningen över tid uppstår låg energitillgänglighet, vilket innebär att för lite energi finns kvar i kroppen efter träning för att normala fysiologiska funktioner ska kunna upprätthållas. Detta kan leda till relativ energibrist (RED-S), ett tillstånd som påverkar flera av kroppens system och kan ge nedsatt prestation, ökad sjukdoms- och skaderisk samt hormonella störningar som minskad ämnesomsättning och minskad produktion av könshormonerna östrogen och testosteron. 

Begrepppet RED-S har ersatt det tidigare begreppet ”Female Athlete Triad” då man i dag dels vet att energibrist påverkar fler funktioner än tidigare känt, dels att tillståndet drabbar både kvinnor och män. Det är också viktigt att förstå att RED-S kan drabba såväl underviktiga som normal- och överviktiga. Av samma anledning behöver man eventuellt också vara uppmärksam på löpare som genomgår eller har genomgått just medicinsk överviktsbehandling, då aptitdämpande läkemedel kan öka risken för otillräckligt energiintag vid konditionsträning.

Ätstörningar är dessutom vanligare bland löpare och andra idrottare där låg kroppsvikt kan gynna prestationsförmågan. Problematiken sträcker sig över ett spektrum från restriktivt ätande och energibrist till kliniska tillstånd som anorexi och bulimi. Dessa ätstörningar är allvarliga och kräver uppmärksamhet från såväl aktiva och tränare som medicinska team, då professionell hjälp ofta kan behövas.

Ett komplext samband

Kroppsvikten har alltså stor betydelse för löpförmågan, men sambandet mellan hälsa och prestation är komplext. En lägre vikt kan förbättra löpekonomi och relativt VO₂max, men innebär inte automatiskt bättre prestation eller hälsa. Både övervikt och för låg vikt är förenade med risker – från ökad belastning och skador till låg energitillgänglighet och RED-S, vilket kan påverka flera av kroppens system negativt.

Träning i sig leder inte alltid till viktnedgång, och alltför stort fokus på vikt kan bli kontraproduktivt. För de flesta löpare är det viktigaste att man hittar en hållbar balans mellan träning och energiintag, där kroppen får tillräckligt med energi för att fungera, återhämta sig och utvecklas. Den optimala kroppsvikten är därför inte den lägsta möjliga – utan den som möjliggör kontinuerlig träning, god hälsa och långsiktig prestation.  

Tecken på att kroppen pressas för hårt

  • Återkommande, frekventa infektioner. 
  • Återkommande belastningsskador, särskilt
    stressfrakturer.
  • Ovanlig trötthet, känsla att ”kroppen inte svarar” och objektivt nedsatt prestationsförmåga.
  • Fixering vid mat, vikt och träning.

Så kommer du i gång med löpning vid övervikt

  • Börja med promenader – bygg successivt upp tid och frekvens. 
  • Varva gång och löpning – t.ex. 1–2 min löpning, 2–3 min gång. 
  • Öka belastningen gradvis – hellre långsamt än att bli skadad. 
  • Använd så kallade brick-pass: Kombinera t.ex. 30 min löpning med 60 min cykling. 
  • Byt ibland ut långpass mot cykel, simning eller annan skonsam konditionsträning. 

OM SKRIBENTEN Amanda Lahti, 35, är läkare vid Aleris Idrottsmedicinska klinik i Malmö, där hon hjälper idrottare på både motions- och elitnivå. Hon forskar också om elitidrott, hälsa och livsstil. Givetvis älskar Amanda löpning – hennes favoritdistanser är milen eller halvmaran. Här skriver hon om idrottsmedicinska frågor och håller oss uppdaterade om ny forskning kring träning och hälsa. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem träningsutmaningar i sommar!
Blogg

Fem träningsutmaningar i sommar!


Varför inte passa på att testa något nytt i träningen under semestern? Här är fem pass att testa. Kanske blir något av dem en del av din träningsrutin när sommaren är över?

1. Tempopass med 1 minut hårt och 1 minut ståvila 

Så gör du: Välj en runda som är cirka 3–5 kilometer. Värm upp 10–15 minuter med jogging. Genomför sedan några rörlighetsövningar för vader och baklår.

Spring sedan 1 minut hårt i en fart som är snabbare än din milfart. Efter 1 minut stannar du och drar ett streck där du är. Vila 1 minut på stället. Spring 1 minut igen, dra ett nytt streck. Fortsätt så här tills du hunnit runt hela rundan. 

Utmaningen: Anteckna totaltiden och antalet minutupprepningar du behövde för att ta dig runt. Testa samma pass ytterligare ett par, tre gånger under de närmaste veckorna. Försök då att sänka totaltiden samt antalet minutlopp du behöver för att ta dig hela varvet runt.

2. Korta intervaller med tröskelfokus

Så gör du: Spring 20 sekunder, vila 10 sekunder. Spring 20 sekunder och vila i 10 sekunder (= 1 minut). Upprepa detta i 20 minuter. På vilan går du eller joggar sakta. Du kommer att kunna springa med ett bra löpsteg eftersom de 10 sekunder du vilar hjälper dig med återhämtningen. Du kommer också kunna hålla ett ganska högt löptempo – även om pulsen ligger runt tröskelpuls på grund av viloperioderna. 

Utmaningen: Kolla gärna snittpuls eller hur långt du hinner på dessa 20 minuter och jämför när du gör om det senare – målet är att du ska hinna längre och/eller sänka din snittpuls.

3. Backutmaning

Så gör du: Välj en backe som tar cirka 45–60 sekunder att springa och som inte är alltför brant. Efter en ordentlig uppvärmning startar du klockan och springer upp och ned för backen, utan stopp i 20 minuter. Löp uppför backen, vänd direkt och jogga nedför. Vänd direkt och löp uppför igen – och så vidare. 

Utmaningen: Anteckna hur många backar du hann på den utsatta tiden. Här kan du ha olika taktik – endera löper du medelhårt uppför och löper ganska fort nedför. Eller så löper du hårt uppför och joggar lugnt nedför. Testa detta pass ytterligare några gånger och jämför hur många backar du hinner på 20 minuter.

4. Distansrekord

Så gör du: Hitta en fin runda som du genomför med lugn distanslöpning. Strunta i farten – fokusera på tiden du är ute. Ta med vätska och gel samt lite pengar för ett kort fikastopp. 

Utmaningen: Försök springa en längre distans än vad du har gjort tidigare. Låt det bli ett litet äventyr på samma gång! 

5. Styrkeutmaning 

Så gör du: Välj två styrkeövningar, till exempel mountainclimbers och vristhopp. Kör 21 repetitioner av båda övningarna på tid. Utan att vila kör du sedan 15 repetitioner av båda övningarna innan du avslutar med 9 repetitioner av båda övningarna. Totalt blir det 90 repetitioner (45 + 45).

Utmaningen: Kolla totaltiden för 90 repetitioner – och försök att slå den tiden nästa gång. Byt övningar efter en period.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur tränar man för en halvmara?
Blogg

Hur tränar man för en halvmara?


Halvmaraton är en av de mest populära distanserna bland svenska löpare. Distansen är tillräckligt lång för att utgöra en utmaning – men inte så lång att man måste planera hela tillvaron runt förberedelserna. Halvmaran är med andra ord alldeles … lagom! Och så här tränar du för den.

Halvmaraton har blivit en populär sträcka att springa. Jag tror det beror på att distansen ger löparen en utmaning som känns spännande men ändå är rimlig att klara av. Att springa 21,1 kilometer är förvisso långt – men inte så långt att du springer in i ”väggen” i varje försök. 

Under dina förberedelser bör du genomföra ett varierat träningsupplägg med både långpass, vanliga distanspass, tröskelpass och längre intervaller. Då skapar du en grund som ger dig möjlighet att springa både kortare och längre lopp under samma period. 

Halvmaratondistansen kräver inte heller några rusningar i starten för att skaffa en bra position, utan du kan starta jämnt och kontrollerat. Distansen är också tacksam att ta sig igenom mentalt genom att du enkelt kan dela in loppet i fyra stycken fem kilometer långa avsnitt.

Här nedan har du några av de viktigaste nyckelpassen som du kan lägga in i din träning beroende på vilken målsättning du har, din träningsbakgrund och hur mycket tid du har till ditt förfogande.

Fem nyckelpass för dig som ska springa ett halvmaraton:

1. Långpass

Detta är ett nyckelpass när det gäller halvmaratonträning eftersom tävlingstiden handlar om 90–140 minuter för de flesta. Långpasset skapar uthållighet och är positivt för kapillärbildningen (de små blodkärlen som hjälper till att syresätta muskulaturen). Du tränar även förmågan att använda fett som bränsle. Dessa pass ska gå cirka 30–45 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart på loppet och vara 14–23 kilometer långa.

2. Distanspass

Dessa är en viktig grundsten i din träning. Distanspasset skapar hållfasthet i muskler och ligament. Dessa pass ska springas cirka 20–30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart och vara 6–12 kilometer långa.

3. Tröskelpass

Ett tröskelpass bör vara cirka 30 minuter långt och kan springas i olika kombinationer: t ex 3 x 10 min, 2 x 15 min eller 1 x 30 min. Dessa pass ger bra effekt på din syreupptagningsförmåga (VO2max) och tränar din förmåga att löpa med bra teknik nära tävlingsfart. Dessa pass löper du i en fart som är 5–10 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart.

4. Intervallpass

Dessa bör vara cirka 20–30 minuter långa i olika kombinationer: t ex 6–8 x 1 000 m, 5 x 6 min, 8 x 3 min. Vilan mellan intervallerna ska motsvara halva intervallens längd (t ex 3 min vila om intervallen är 6 min). Dessa pass ska gå i en fart som är 10–15 sek snabbare per kilometer än din tävlingsfart på halvmaran.

5. Backträning och kombinerade pass

Här gillar jag att blanda olika längd och tempo på fartavsnitten, i ett pass som blir ungefär 30 minuter totalt. Blanda löpning i backe med löpning på platt underlag, t ex:

• Tröskel 1 x 15 min + 5 x 1 min i backe. Något snabbare än distansfart.
• Backträning 6 x 75 sek något snabbare än distansfart + 3 x 1 km på platt underlag. 
• Stegintervall 8-6-4-2 min i stegrad fart med 2-2-1 min som gåvila.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*