MEST LÄSTA
Tränar du för ett långlopp? Testa maratontusingar!
Blogg

Tränar du för ett långlopp? Testa maratontusingar!


Har du siktet inställt på ett maraton eller ett halvmaraton? Eller gillar du bara att springa långt? Testa att byta ut ditt vanliga långpass mot maratontusingar – det kan göra susen för formen!

RW-passet: Maratontusingar 10–22 x 1 000 meter

Därför ska du testa det: Målet är att bygga upp en volym som motsvarar ett långpass, men vi gör det genom att springa 1 kilometer (1 000 meter) långa intervaller. Sådana brukar oftast kallas för ”tusingar” på löparspråk, så för att särskilja det här upplägget från den typen av traditionella intervaller benämner vi dessa “maratontusingar”.

Uppvärmning: I den totala volymen löpning räknar vi även in uppvärmning och nedvarvning. Inled passet med lugn löpning 2–3 kilometer. Stanna till och kör lite rörlighetsövningar för dina leder, ligament och löpmuskler. Du kan även lägga in någon enkel och uppmjukande löpskolningsövning om du vill. Sedan är du redo att starta dina 1-kilometersintervaller. 

Så gör du: På det här passet är tanken INTE att du ska hålla tuff intervallfart, men du ska springa klart snabbare än vad du håller normalt på ditt långpass. Ha som målbild att springa runt 30–40 sekunder snabbare i minuter per kilometer än vad du normalt gör under ett långpass. (Kör du normalt sätt riktigt snabba långpass, kan din målbild vara lite mindre ökning i fart än 30-40 sekunder)

Så hittar du rätt fart

Välj rätt fart: För att få ett optimalt upplägg kan du med fördel starta de första intervallerna lite långsammare än din ”riktfart”, så att du sedan har kapacitet kvar att öka farten efterhand. Målet är att den sista intervallen blir den snabbaste – trots att du då har många kilometer i benen. Du kan till exempel starta i en fart som är 20–25 sekunder snabbare per kilometer än din långpassfart innan du ökar till 30–40 sekunder snabbare per kilometer under den senare delen av passet.

Antal intervaller: 10–22 ”maratontusingar” kan vara ett mål lite beroende på hur van du är, hur långa dina vanliga långpass varit hittills och hur lång tid varje maratontusing tar.

Vila: Vilan mellan varje intervall kan ligga på 45–60 sekunder. Den kan gärna vara aktiv med gång eller lätt jogg. Känns det bäst med stående vila så tar du det.

Nedvarvning: Efter sista intervallen pustar du ut innan du avslutar passet med några kilometers lugn nedvarvning. Avsluta med några lätta rörlighetsövningar för löpmusklerna som fått jobba!

Tänk på det här!

Tips! Tänk inte på hur många intervaller du har kvar i början av passet utan fokusera på din löpteknik – att springa avslappnat men ändå med ett mer aktivt löpsteg än ditt normala steg på långpass. Efter ett tag är det bara några intervaller kvar – då kan du börja räkna ner!

Tänk på det här: Även om det inte är ett långpass, kommer du med upp- och nedvarvning vara ute länge. Ta därför gärna med dricka ut på passet, och gärna en dryck med energi eller någon energigel (eller annat du gillar).

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Carmen Cernjul sätter rekord i strid ström 
Blogg

Carmen Cernjul sätter rekord i strid ström 


Innehavaren av fem svenska juniorrekord drämmer inte till med att hon ska ta medalj på OS i framtiden. I stället handlar det om en långsiktig satsning. Möt Spårvägens Carmen Cernjul som har U20-VM i USA som sitt stora mål i år. 

För två år sedan var hon en stjärna i två sporter samtidigt. Det året spelade hon U17-EM i fotboll och tog guld på 800 meter vid ungdoms-EM i Slovakien. Men efter säsongen 2024 la den tidigare mittfältaren i Hammarby fotbollskorna på hyllan – och valde att satsa på löpningen. Hon kände ”innerst inne” att hon hade en större talang för löpning, att det är där hon kan nå längst. 

– Fotbollen har varit så pass rolig att jag inte har kunnat släppa taget om den. Det har varit mycket velande och vissa dagar har jag känt att jag ska bli fotbollsspelare och andra dagar löpare. Men jag kände att jag var skyldig mig själv att se hur långt jag kan nå som löpare om jag ger det 100 procent, säger Spårvägens Carmen Cernjul. 

– I en drömvärld hade jag velat kunna satsa 100 procent på två idrotter men det går ju tyvärr inte. Det var ett jättesvårt beslut, men det kändes väl ändå som att det var ”meant to be” att det blev löpningen, säger Carmen vars mamma Jennie har ett SM-guld på maratondistansen.

– Och pappa spelade fotboll. Så jag har tagit sporterna från båda mina föräldrar, haha. 

I fjol, under sitt första år som renodlad löpare, reste Carmen hem från Tammerfors i Finland med två JEM-silver i bagaget på 1 500 respektive 3 000 meter. Dessutom satte hon svenskt juniorrekord på 5 000 meter (15.38,86) och vann senior-SM på 10 kilometer väg. Hon tog även en fjärde plats på terräng-EM i F19, satte nytt svenskt juniorrekord på 3 000 meter inomhus (9.08,42) och vann det internationella gatuloppet för juniorer i italienska Oderzo. 

Årets säsong har inte börjat sämre. Hittills har Carmen satt hela fyra svenska juniorrekord. Den första februari putsar hon sitt eget inomhusrekord på 3 000 meter med tiden 9.05,82. Två veckor senare raderar Carmen Malin Ewerlöfs 37 år gamla rekord på 1 500 meter inomhus på tiden 4.11,24. Den nionde maj tar hon dessutom Inger Knutssons rekord från 1973 på 3 000 meter då hon korsar mållinjen med tiden 8.56,98. 

Den 23 maj krossar så Carmen sitt eget svenska rekord på 5 000 meter med drygt 30 sekunder. Den nya tiden lyder 15.06,71 – den tredje snabbaste svenska damtiden någonsin, alla ålderskategorier. 

– Jag kände inför den här säsongen att jag var i bra form och att jag har haft en bra vår. Det har varit jätteroligt att få den här starten på säsongen. Nu ser jag fram emot att fortsätta tävla och se hur snabbt jag kan springa och vilka tävlingar som jag kan vinna.

Vilket av rekorden är du mest nöjd med?

– Jag skulle väl säga rekordet på 5 000 meter. Där får jag verkligen till ett jättebra lopp, och får ut det jag har i kroppen med den form jag är i. Och den tiden är väl också bäst om man jämför med tiderna på andra distanser. 

Det har däremot inte varit något uttalat mål att ta de här rekorden.

– Nej, verkligen inte. Jag försöker bara träna på och fokusera på att utvecklas och må bra och att fortsätta älska sporten. Sedan gör jag mitt bästa för att vinna loppen och då har rekorden kommit med det. Det är verkligen bara en bonus men så klart jättekul.  

Du har på ett år gjort rejäla förbättringar av dina personbästatider, speciellt på 5 000 meter. Såg du något i träningen som visade att det skulle vara möjligt?

– Jag har väl vetat att formen har varit bra, men jag har inte gjort specifika pass under våren som har visat att jag kan göra en viss tid. Jag har inte toppat mig på något särskilt sätt inför de här loppen utan mest hållit mig till grundträningen, lättat lite på volymen och sedan tävlat på det. 

Femkilometersloppet i Oderzo i början av maj, där Carmen sprang på 15.21 (16.12 året innan) helt solo och på en väldigt kurvig bana, gav en fingervisning om att hon var i riktigt bra slag. 

– Det gav självförtroende att sedan springa ännu snabbare på bana. 

Det stora målet i år är U20-VM som avgörs i amerikanska Eugene i augusti. Där vill Carmen så klart vara i sin bästa form. Veckan därefter står Birmingham i England som arrangör av EM (för seniorer).

– Vi får se hur det blir med EM. Dels beror det på om jag klarar att kvala dit, vilket är ännu tuffare, dels om det fungerar att göra en dubblering. I stunden fokuserar jag bara på nästa lopp och att göra det så bra jag kan. Jag kommer lägga större fokus på mästerskapen när de närmar sig. 

Vad gäller långsiktiga målsättningar säger Carmen att hon försöker njuta av processen och se till att hon mår bra. 

– Sedan hoppas jag kunna fortsätta utvecklas och bli bättre. Men det är ingenting jag tar för givet, och det är klart att det kommer tuffare perioder också. Men jag försöker tänka långsiktigt – jag vill ha en framtid i den här sporten. Då är det viktigt att man har kul på vägen och att man njuter av hela processen.

Träningen bakom Carmens resultat handlar om tre kvalitetspass per vecka i grundträningen där större delen är tröskelpass. Hon vilar på fredagar. 

– I våras testade jag att köra dubbeltröskel på tisdagar. Då blev det fyra kvalitetspass i veckan under sex till åtta veckor. Annars kör jag ett alternativpass cykel och på de andra dagarna lugn distans samt långpass på söndagar. Jag kör också styrketräning en till två gånger i veckan. 

Under tävlingssäsongen försöker Carmen och hennes tränare Kent Claesson dra ner volymen lite till de lopp där hon vill toppa sig lite extra. Men under maj har hon inte velat göra för många specifika pass eller toppa sig allt för mycket.

– Jag har inte heller velat dra ner på träningsvolymen allt för mycket eftersom jag har en väldigt lång sommar framför mig. Jag vill försöka hålla uppe träningen hyfsat bra, men ändå på ett sätt som gör att jag kan prestera på de lopp jag ska springa. Det är en liten avvägning man får göra. Det gäller att inte köra på för mycket så jag kan känna mig relativt fräsch till loppen. 

Hur många mil i veckan ligger du på?

– I grundträningen har jag legat på 115–120 kilometer. Men nu under säsong blir det mycket mindre inför de lopp där jag vill prestera. 

Vi hörs någon vecka innan Carmen tar studenten på YBC-gymnasiet i Nacka där hon läser på ekonomiprogrammet. 

– Nu blir det fest!

Är det ”all-in” på löpningen efter examen?

– Löpningen kommer ha det största fokuset nu. Sedan vet jag inte om jag utövar det på college i USA eller om det blir hemma – jag funderar över vad som blir bäst. Men det ska bli kul att fortsätta fokusera på löpningen och se vad fler år med löpträning kan ge i framtiden. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Rune Larsson: Sanningen om kenyanernas framgångar
Blogg

Rune Larsson: Sanningen om kenyanernas framgångar


”Vilka spännande saker det finns här i Iten!” 

Så stod det under en bild jag fick från elitlöparen Weronika Brzuchalska. Hon var på ett månadslångt träningsläger i själva epicentret för kenyansk löpning. Bilden föreställde ett uppslag från Runner’s World med en av mina tidigare krönikor. 

Jag svarade direkt: ”Nu vet vi varför kenyanerna är så bra löpare. De läser min spalt.”

Ok, det var kanske ett onödigt kaxigt svar, men jag kunde inte låta bli. Förmodligen hade någon svensk tagit med sig tidningen och läst den mellan träningspassen som avkoppling. Men krönikan i tidningen som Weronika hittade tillförde inget av värde. Jag bara gnällde på dåliga skosulor, svårigheten att få tag på vettiga löparkläder, och att ljusharar och hologram agerade farthållare vid rekordförsök. Rubriken var följaktligen ”Löpande gnäll”. Jag tycker mig ha rätt att kärleksfullt klaga på min favoritsport ibland. Det kallas ”spanking” på engelska, eller ”den man älskar agar man”. 

Andra skribenters artiklar och krönikor i löpartidningar har däremot tillfört mig mycket sedan jag sprang mitt första maratonlopp 1972. Då kunde jag gå med i Svenska Marathonsällskapet och få deras medlemstidning, ett häfte som hette Marathonlöparen. Någon annan publikation som avhandlade min favoritsport fanns inte när jag var 16 år. Jag lusläste varje sida. Att någon gång få se mitt namn i en löpartidning skulle kännas lika stort för mig som om en församlingspräst kunnat läsa om sig själv i Nya Testamentet. 

Tiderna har förändrats rejält vad gäller media som avhandlar löpning. Vem som helst kan ha sin egen podd, eller vara aktiv på något av de diskussionsforum som finns. Runner’s World publiceras som webb och papperstidning. Det är bara att välja. 

Själv vill jag helst kunna hålla i litteraturen. Det är därför jag läser papperstidningen framför nätet. Någon har sagt att jag missat detta med digitaliseringen, och det är nog sant. Men för mig är det känslomässigt viktigt att spara gamla löpartidningar. Jag vill kunna gå tillbaka i tiden och läsa artiklar från 1980-talet. På något sätt känns det som en kontakt med min svunna krafts dagar. Psykologerna kallar det regression, har jag hört. 

Även orienterarnas årsbok Skärmen från 1950-talet, som jag ärvt efter min far, har jag sparat och bläddrar i när andan faller på. Där läser jag om idrottshjältar som nu är strukna ur folkbokföringen och överflyttade till släktforskningsarkiven. 

Vissa kämpars röster finns bevarade efter radiointervjuer, men jag sörjer att det inte fanns poddar under deras storhetstid så de fått mer tid att berätta om hur de levde och tränade. Ibland önskar jag också att alla mästare och medaljörer författat sina biografier så att deras berättelser fanns i bokform. Mora-Nisses I vita spår har jag läst, liksom skrinnaren Sigge Erikssons Vinnande skär

Jag har själv spelat in berättelser från gamla idrottare som till exempel Kjell-Erik Ståhl, Evy Palm och Dan Waern eftersom de sannolikt är värdefulla för någon om 100 år eller mer. Det förutsätter förstås att det som i dag lagrats i molntjänster och dataminnen kan bevaras och att man i framtiden har teknik som kan spela den. Eller kommer serverhallarna att svämma över och börja göra sig av med det vi anförtror dem? Jag fruktar att det digitala blir dement och glömmer det som sparats. Mina VHS-kassetter ligger i en låda som en påminnelse om att ny teknik kan ödelägga gamla minnen.

Varje gång jag undrar vad som ska hända med det som publicerats på nätet eller sparats i det där diffusa som kallas ”molnet” kommer tanken på biblioteket i Alexandria, där enorma mängder kunskap gick upp i rök. Upp i rök kommer sannolikt även alla mina gamla löpartidningar att gå när sönerna ska slutstäda efter mig. 

Men liksom alla andra kenyanska löpare har säkert även Sabastian Sawe, som nyligen bröt den magiska tvåtimmarsbarriären på maraton, varit i Iten och tränat. Läste han då den tidning som Weronika hittade kan vi ha förklaringen till 1:59.30. Inspiration ska aldrig underskattas. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur förbereder man sig för löpning i värme?
Blogg

Hur förbereder man sig för löpning i värme?


Nu är sommaren här och många härliga löpturer i solen väntar. Men värmen kan också ställa till det – oavsett om du är motionär eller elitlöpare. Så här förbereder du dig för sommarens svettigaste pass. 

Att träna eller tävla i värme kan påverka kroppen på flera sätt. Det är inte ovanligt med förhöjd kroppstemperatur, mag- och tarmproblem, påverkan på hjärt- och kärlfunktion, samt påverkad energiåtgång och vätskebalans. Att tävla i varma förhållanden kan därför ibland vara en större utmaning än själva loppet i sig. 

Hur varje person hanterar värme är individuellt, men vältränade klarar ofta utmaningen som värme innebär bättre än otränade. Om du dessutom har en plan och gör medvetna val vid tävling och träning under varma förhållanden kan det hjälpa dig att genomföra loppet eller passet på ett bättre sätt.

Yttre faktorer som påverkar kroppstemperaturen är värme, luftfuktighet och vind men även typ av aktivitet, träningsintensitet och längd på passet. Normalt är kroppstemperaturen cirka 37 °C. Under träning ökar kroppstemperaturen till cirka 38,5 – 39,5 °C i kyla och upp till 41 °C i värme. För att göra dig av med den extra värmen svettas du, vilket förhindrar överhettning. 

Att tänka på vid träning i värme:
1. Lyssna på kroppen! Avbryt vid tecken på värmeslag: yrsel, huvudvärk, kramp, illamående, diarré, förhöjd puls, överdriven svettning och gåshud. Känner du något av dessa tecken bör du avbryta direkt.
2. Kom ihåg solskyddsfaktor, och tänk på att du kanske måste applicera den flera gånger om du svettas. Välj en solskyddsfaktor som är vattenfast, särskilt i ansiktet så den inte rinner ner i ögonen. 
3. Använd ljusa och luftiga funktionskläder, solglasögon och keps.
4. Drick ordentligt. Fyll också på med elektrolyter. 
5. Använd avkylningsstrategier inför start.

Förhöjd kroppstemperatur under längre träningspass eller tävlingar påverkar prestationen negativt, det blir jobbigare för hjärta och lungor vilket leder till försämrad aerob förmåga. Den förhöjda kroppstemperaturen kan även leda till försämrad motivation, vilket många säkert har upplevt under sina långpass på varma dagar. 

Även användningen av kolhydrater ökar, vilket leder till att kolhydratslagret (glykogenet) i musklerna töms snabbare. Många uthållighetsidrottare får även större problem med magen och tarmen under varma löpturer vilket leder till obehag och eventuella prestationsförsämringar. Det orsakas av att blodet omdirigeras från mag- och tarmkanalen till musklerna och till de ytliga blodkärlen för att hjälpa till med värmereglering. Detta leder till mindre syretillgång i magtrakten, vilket får till följd att kroppen får svårare att absorbera energi och näring. 

Acklimatisera mera

Men även om det är jobbigt för kroppen att prestera i värme går det att göra den bättre rustad för just det. Att anpassa sig till värme genom acklimatisering förbättrar kroppens fysiologiska förmåga att klara av värme under tävling. Det gäller bland annat aspekter som temperaturreglering, kardiovaskulära funktioner och förmågan att kyla kroppen genom svettning – vilka alla har betydelse för prestationsförmågan. 

Några populära strategier bland idrottare är att använda sig av klimatrum, bastu eller varma bad. Testar du någon av dessa strategier måste du vara uppmärksam på hur du mår eftersom även dessa acklimatiseringsprocesser kan orsaka värmeslag och vätskebrist etcetera. Även om vi löpare ofta är vana att bita ihop och pressa oss är det inte smart att göra det i samband med dessa värmestrategier.

Även om klimatrum knappast är tillgängligt för de flesta så har många säkert tillgång till en bastu eller ett badkar. Man har sett en förbättrad förmåga att hantera värme under tävling hos idrottare som kombinerar träningsrundor med varma bad. Detta fungerar på kortare lopp men antagligen även på längre distanser. Har man inget badkar kan man prova att sitta i en bastu (80°C) efter löpturen. 

Tänk på vätskeintaget

Du kommer förstås att svettas mer när du tränar i värme, vilket betyder att du måste justera ditt vätskeintag. Du bör inte förlora mer än två procent av din kroppsvikt på grund av vätskeförlust. Det lättaste och billigaste sättet att kontrollera din vätskestatus är att kontrollera färgen på ditt kiss – det bör vara lätt ljusgult till klart. 

Gör även en utvärdering av hur mycket vätska du förlorar under träningen. Detta gör du genom att väga dig före och efter en löptur. Notera också hur mycket du dricker. Har du förlorat mer än två procent av din kroppsvikt bör du dricka mer. 

Håll huvudet kallt – med en avkylningsstrategi!

Under längre lopp i värme bör du ha en vätske- och kolhydratsplan så att du får i dig tillräckligt med vätska och energi. Du bör även dricka något som innehåller elektrolyter (salter) för att ersätta de salter du förlorar när du svettas, till exempel sportdryck eller Resorb. Att tillföra elektrolyter hjälper även mot hyponatremi – en elektrolytrubbning som kan inträffa om man dricker för mycket vatten (vilket också är skadligt). 

Är det varmt så bör du därför inte enbart förlita dig på din törst, utan du bör gärna ha en vätske- och energistrategi klar för ditt lopp redan innan start. Bestäm dig till exempel för att dricka vid varje vätskestation. Du bör även tillföra 45–90 gram kolhydrater per timme (har du en trasselmage så är det bättre att tillföra mindre portioner, men oftare).

Sitt i skuggan, drick kylda drycker eller dryck med krossad is.

Att förbereda sig för värme genom acklimatisering samt att ha en bra vätske- och kolhydratsplan kommer alltså att hjälpa dig mycket under varma löpturer. Att använda olika avkylningsstrategier kan även det hjälpa. Se till exempel till att inte bli för varm före start. Sitt i skuggan, drick kylda drycker eller dryck med krossad is.

Du kan även ha på dig en kylväst eller den billigare varianten – en strumpa med is – runt halsen innan start. Har du support utefter banan (om du får ta emot hjälp från åskådare) så kan du även lägga isstrumpan runt nacken under loppet. Jag vet att detta räddat några elitidrottare under varma lopp.  

Redo för race

Om du ska tävla i varmt väder är det fördelaktigt att acklimatisera dig, alltså åka till tävlingsplatsen eller någonstans med ett liknande klimat 7–14 dagar före tävlingen för att ge kroppen tid att anpassa sig. Väl på plats bör du inte köra tuffa eller långa träningspass direkt. Öka i stället längd och intensitet gradvis. 

Detta är vad många av våra bästa idrottare gör inför större mästerskap eller viktiga tävlingar för att kunna prestera på topp även i varmt väder. Många motionärer har förstås inte denna möjlighet inför till exempel ett maratonlopp. Då kan man i stället acklimera sig. Det vill säga utsätta sig för värme på hemmaplan upprepade gånger veckorna före tävling. Acklimering kan hjälpa dig att klara värmen bättre när du kommer till tävlingen. 

Som med allt annat bör du prova såväl vätske-, energi- och avkylningsstrategierna innan loppet, så du vet hur din kropp reagerar. Ska du tävla i värme så fundera på hur kroppen reagerat när du tränat i värme. Alla är olika, så du måste hitta en plan som fungerar för just dig. Lyssna också på din kropp. Mår du dåligt eller märker symptom på värmeslag är det okej att bryta – ett brutet lopp är bättre än att hamna på sjukhus. Att ha ”tur” inom idrott grundar sig i bra förberedelser – så se till att ge dig själv bra förutsättningar för årets varma utmaningar.

Läs också: Smarta tips för sommarträningen!

Det här är värmeslag:

Värmeslag uppstår när kroppens förmåga att kontrollera kroppstemperaturen inte längre fungerar och kroppstemperaturen överstiger 40 grader. Huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar, synstörningar, irritation, förvirring, snabb puls samt rödflammig, torr hud är tecken på värmeslag. 

Du behöver få vård så fort som möjligt om du har fått värmeslag. Du måste direkt komma till en sval plats och få hjälp att kyla ner kroppen, till exempel med en blöt handduk. På sjukhuset kan du behöva få näring och salter direkt i blodet i form av dropp.”

Källa: 1177 Vårdguiden



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Möt RW-ambassadören Magnus Högfeldt
Blogg

Möt RW-ambassadören Magnus Högfeldt


Intresset var stort när Runner’s World och Springtime Travel sökte ambassadörer som vill inspirera fler till löpning, skapa innehåll och vara med och bygga gemenskap kring sporten vi älskar. Här kommer vi presentera de åtta som till slut valdes ut. I dag får du möta Magnus Högfeldt, 54 år och egenföretagare.

Över 170 personer tog sig tid att söka till Runner’s Worlds och Springtime Travels gemensamma ambassadörsteam. Den utvalda gruppen består av fem tjejer och tre killar mellan 25 och 58 år med en tydlig gemensam nämnare: en passion för löpning och en vilja att inspirera andra.

Sex av de åtta ambassadörerna tillsammans med RW:s Anders Szalkai (t.v.) och Springtime Travels Marie Norrstrand (t.h.)
I dag presenterar vi Magnus Högfeldt, tvåa från vänster.

Varje måndag under sommaren kommer vi att presentera våra ambassadörer här på runnersworld.se. I dag får du möta Magnus Högfeldt, 54, Bromma.

Under veckan kommer du också att kunna följa Magnus i Runner’s Worlds och Springtimes sociala medier, där han delar med sig av sin löpning och förhoppningsvis lite extra löpinspiration. Så håll utkik där under veckan.

Möt Magnus Högfeldt, 54, Bromma

Ultralöpare, egen företagare och arrangör av det egna Bodatorpsloppet – där Piggelin väntar vid målgång. Magnus gillar äventyret i löpningen och lockas lika mycket av backyard som fjällutmaningar.

Springer helst:
“Lopp och gärna lite längre distanser – ultra med inslag av äventyr lockar extra mycket.”

Det här visste ni inte:
“Jag har arrangerat ett eget löplopp – Bodatorpsloppet. Det är inte så stort, inte så pretentiöst, men man får i varje fall Piggelin vid målgång. Har också en något udda merit som gammal ‘SM-vinnare’ i kexvändning (SM = SkolMästerskap på Linköpings Tekniska Högskola). Möjligen också talangen att kunna stå stilla på cykel vid övergångsställen.”

Därför sökte jag:
“Det kändes som en rolig möjlighet att få vara med på nya, andra och fler arenor inom löpning och träning, samt vara med i ett sammanhang som vibbar positivt för mig.”

Lopp på gång:
“Jag har har väldigt lite bokat men springer ofta två lopp i månaden. I sommar väntar flera mindre ‘brödrostlopp’ på landet – ICA-loppet, Runmaröloppet, det egna Bodatorpsloppet, Blidöloppet och Möjaloppet finns på radarn. Till hösten väntar Lidingöloppet – och sannolikt flera lopp därtill.”

Övrigt inom löpningen:
“Funderar på att åter försöka kvala in till svenska laget i Backyard lag-VM, som avgörs i oktober. Då väntar troligen kvaltävlingen PRB i Växjö i början av augusti.”

Skulle gärna springa i Sverige:
“Jag har ingen specifik ‘bucket list’ – uppskattar både folkfesten i de stora loppen och det småskaliga i familjära lopp. Men om något sticker ut så lockar kanske en fjällutmaning som Lidingöloppets fjällmara i Bruksvallarna eller BAAM.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*