Prestation är inte allt – se även på löpningen som en livsstil med ett egenvärde i sig. Det budskapet spred den amerikanske hjärtläkaren George Sheehan (1918–1993) i sina böcker om löpning.

Han var inte bara en av löpningens stora filosofer, han var även en pionjär när det gäller att se på löpning mer som en livsstil än en träningsform. Den vi tänker på är den amerikanske hjärtläkaren George Sheehan (som levde mellan 1918 och 1993). Sheehan har främst spridit sitt budskap genom sina böcker, där han på ett engagerande sätt beskrev hur ett regelbundet löpande på många sätt kan berika våra liv. Under många år var han också en uppskattad skribent i den amerikanska utgåvan av Runner’s World.

Redan i slutet av 1970-talet gav George Sheehan handfasta råd om hur vi på bästa sätt kan införliva löpningen i våra liv, så att den blir en naturlig och stimulerande del av vår tillvaro. Motivationen till vårt löpande beskriver han som en process i tre steg. 

George Sheehan menar att under ett inledande skede av vårt löpande finner vi främst drivkraft i de påtagliga hälsoeffekter som vi då kan märka. Vi blir mer uthålliga, återhämtar oss lättare efter kraftansträngningar, får en fastare och starkare kropp och vi blir mer motståndskraftiga mot sjukdomar. Ofta kan vi också notera en viktnedgång. 

De allra flesta av oss vill emellertid snart se ännu mer konkreta bevis på förbättringar och börjar därför – i ett andra steg – att på olika sätt mer noggrant kvantifiera och mäta vårt löpande. Vi börjar föra träningsdagbok, vi anmäler oss till lopp av olika slag och vi vill också på andra sätt utforska hur långt vi kan utvecklas som löpare.

Glöm inte bort hälsoeffekterna

Prestationsaspekten på löpningen blir inte sällan allt mer viktig och hälsoeffekterna kommer då mer i bakgrunden. Ofta tar vi ett friskare liv närmast som en självklarhet, när vi ökar både träningsmängd och intensitet med målsättningen att bli snabbare löpare. 

I detta skede lurar emellertid en viss risk att löpningen faktiskt kan bli ytterligare en stressfaktor i ett redan svårhanterat livspussel. Sneglar vi för mycket på hur elitlöparna tränar och försöker kopiera deras träningsmetoder, riskerar vi inte enbart överbelastningsskador. En ännu tråkigare konsekvens kan bli att löpningen efterhand förvandlas till ett självpåtaget tvång – i syfte att hela tiden prestera mer och bättre. Vi riskerar då att mycket av glädjen i löpningen försvinner. 

Sheehan beskriver det slutliga målet med vår löpning som ’en förening av kropp, hjärna och själ i harmoniskt avspänd rörelse’.

Därför är det viktigt att vi strävar efter att komma in i den viktiga tredje fasen i vår förvandling till löpare på livstid. Då blir varken de positiva hälsoeffekterna eller vår förmåga att prestera de viktigaste skälen till att vi löper. Sheehan beskriver det slutliga målet med vår löpning (fritt översatt) som ”en förening av kropp, hjärna och själ i harmoniskt avspänd rörelse”.

Detta låter kanske högtravande, men som jag tolkar detta menar han att löpandet inte enbart är ett medel till ett friskare liv eller till mätbara prestationer som ökar vår självkänsla. Att löpa har helt enkelt ett egenvärde. Först när vi löper för att vi faktiskt har lust att löpa, oavsett hälso- eller prestationsaspekterna, har vi enligt Sheehan blivit löpare.

Löpningen kan i prövande tider bli en viktig hjälp att hantera alla de påfrestningar och utmaningar som vi ställs inför. När vår vardag rubbas blir det faktiskt lättare att förstå vad George Sheehan egentligen menar med att ta det tredje och slutliga steget i utvecklingen till livslångt löpande. 

Men det är viktigt att understryka att såväl hälsoaspekterna som den stimulans vi upplever genom att höja vår prestationsförmåga inte alls behöver försvinna i och med att vi betraktar löpningen ur ett bredare, mer holistiskt perspektiv. Det primära målet med det tredje steget blir att synkronisera löpningen på bästa sätt med livet i stort och att uppnå harmoni i tillvaron.

Att delta i lopp eller på andra sätt regelbundet testa vår löpförmåga kan definitivt vara en del att denna övergripande filosofi. Det viktiga att förstå är att löpningen har ett egenvärde, som inte enbart inskränker sig till sträcka, tid och löphastighet. 

Det finns ingen formel för hur löpningen på bästa sätt ska kunna införlivas i våra liv, eftersom våra liv ser så olika ut. Här följer dock tre viktiga hörnstenar, som erfarenhetsmässigt har stor betydelse:

1. Tänk på löpning som stresshantering.

Om du i första hand betraktar löpningen som ett sätt att få tid för dig själv och möjligheten att lätta på trycket från alla måsten i tillvaron, är det mycket lättare att se fram emot varje enskilt träningspass. Ta dig tid att så ofta som möjligt löpa i vackra, stimulerande omgivningar och avsätt tid före och efter dina träningspass, så att du slipper onödig stress och jäkt i anslutning till träningen. När tillvaron är som mest påfrestande fungerar det oftast bäst att träna ensam, men ibland kan också väl valda träningspartners vara ett viktigt stöd i jobbiga livssituationer.

2. Välkomna ansträngningen.

Om du genomför merparten av din löpning i ett kontrollerat distanstempo med en måttlig ansträngningskänsla bygger du en god fysisk grundkapacitet samtidigt som träningen blir ett utmärkt sätt att reglera stressnivån. Men se upp så att du inte av bekvämlighetsskäl genomför all din träning i en jämn bekväm lunk. 

Några gånger i veckan är det läge att lägga in någon form av högintensiv träning, så att du blir riktigt trött. Det handlar då inte enbart om att bli en snabbare löpare, utan du påverkar också din viljestyrka och din förmåga att mentalt hantera utmaningar. Elitlöpare känner trötthet på samma sätt som alla andra människor, men de har under många tuffa träningspass lärt sig att acceptera och hantera denna speciella typ av smärta. Att våga bli trött är en viktig egenskap att utveckla. Just känslan av att kunna bemästra tröttheten har en sorts lugnande effekt på både kropp och själ. 

3. Lev i nuet.

Karin Boye skrev: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen som är resan värd.” Den vackra formuleringen gäller förstås för livet i stort, men är kanske speciellt viktig att ta fasta på för oss löpare. Vi följer ju ofta strikta träningsplaner, som ska leda oss fram till specifika mål. Det blir då gärna ett närmast totalt fokus på att uppnå just det uppsatta målet och vi glömmer lätt att ta vara på alla de unika upplevelser som möter oss på vägen dit. 

Självklart ska vi ha en plan för vår löpning, men gör den inte alltför rigid. Var beredd på att justera de enskilda träningspassen vid behov och lär dig uppskatta att du faktiskt kan löpa – även de dagar då det känns extra motigt och kämpigt. Skulle du inte nå ditt uppsatta mål, kan du alltid ödmjukt glädja dig över det faktum att du hur som helst är en löpare. 

Tips! Vill du fördjupa dig i George Sheehans tankar kring livet som löpare kan jag rekommendera hans bestseller Running & Being, som kom i nyutgåva (på engelska) 2014.

---