Grattis till ett bra lopp Tommy! Med tanke på vad som nyligen hänt i Stockholm måste jag fråga hur stämningen var i Paris, efter alla fruktansvärda terrorattentat som drabbar världen och Frankrike?
– Det fanns en lite tanke innan, att det skulle kännas tillknäppt, men det gjorde det inte. Det var en riktigt fin dag, med skön stämning runt den inspirerande banan. Det var en väldigt fin gemenskap kring eventet. Vi gör något som vi tycker är roligt tillsammans så det blev en superdag helt enkelt, trots allt fruktansvärt som hänt.
Vad hade du för ambition när du gick in i loppet?
– Hade jag sagt min ambition i december hade jag sagt under 3.15 utan att blinka. Men tyvärr har jag och familjen varit sjuka några rundor under vintern, och med det har jag tappat ganska mycket träning. Så det har blivit lite mycket av växling mellan träna och vila. Sista månaden innan loppet har jag haft ganska bra träningsflow, så jag såg ändå fram mot loppet även om jag inte riktigt visste vart jag stod.
Men som jag förstod det, startade du ändå i en fart som skulle kunna ge 3.15?
– Ja, jag skulle försöka hålla någonstans mellan 4.35-4.40 minuter per kilometer och det ger runt 3.15 på maran. Jag sprang med Claes, en kompis, och vi låg rätt precis i början. Men sen bliv det snabbare. Banan är snabb och lätt, och det är svårt att inte dras med när det känns bra. Så vi var till och med nere i ”4.25 fart” och långt in i loppet låg vi på en kurs mot en sluttid på runt 3.12.
Men sen kom det en liten ”semivägg” efter 33 km. Det kom ganska plötsligt och jag blev klassiskt trött i benen och allmänt. Så från här blev det tufft och jag fick gå ner i fart. – Hade jag haft en bättre träningsvinter hade jag kanske hållit ihop det bättre hela vägen.
Kan du beskriva känslan av ”semiväggen”, och berätta hur du ändå klarade jobba vidare?
– Tröttheten handlar både om mental styrka och det fysiska, muskulärt och energimässigt. Jag tror att jag med mer maraton- erfarenhet skulle jag kunnat skjuta väggen en bit framåt. Det här var trots allt bara min första hela mara sedan 2004. Så nu har jag gjort ett race som jag tror jag har nytta av framöver.
– När väggen kom fick jag sänka farten, men ville helst undvika att gå, för då tappar man så mycket tid. Så jag jobbade vidare, bit för bit. Jag fick helt enkelt hitta den fart där jag ändå klarade ta mig framåt, trots lite känningar av kramp i framförallt högerbenet. – Sen hade jag samtidigt lite energibrist och vätskebrist. Jag försökte hålla mig lätt i kroppen innan loppet, så jag tror jag saknade energi på slutet.
– Det var den enda plumpen i loppet, att det fanns så få vätske- och energistationer på slutet av loppet, där man behöver någon extra energi och den sockerkicken det kan ge.
Du kom trots allt in på 3.19, personbästa med 19 minuter. Hur tar du med dig det och vad blir dina kommande tävlingsmål?
– Jag hade 3.38 2004, så jag får vara nöjd med att sänka den tiden med 19 minuter. Det jag tar med mig är, att jag med lite längre träningsperiod utan uppehåll säkert kan orka hålla den farten jag gjorde nu men längre än till 33 km.
Nästa mål blir först Göteborgsvarvet. Det ska bli kul att köra en halvmara där man kan våga ligga på i lite högre fart. Sen blir det Stockholm Marathon två veckor efter det. Där är det revansch som gäller, jag måste gå i mål i år, då jag tvingades kliva av på grund av en skada i fjol. – Så nu blir det vila en vecka, kanske lite lätt cykel för att aktivera mig. Men jag tror jag mår bra av att vila helt från löpningen en vecka innan jag böjar träna det igen.
Slutligen, du är en viktig nyhet i nästa nummer (RW #5) av tidningen som vår nya kock. Vad kan läsarna förvänta sig av där?
– Jag kommer försöka dela med mig av min filosofi kring mat, att maten ska vara njutbar samtidigt som den ska funka med träning. Alla har givetvis olika behov, men jag har utgått från vad jag själv gillar att äta. Samtidigt lämnar jag öppningar i vad man själv kan addera i form av tex mer kolhydrater om man tränar mycket. Jag vill inspirera både med kul smaker och smakbilden. Det ska bli kul att delge det i tidningen.
RW tackar för intervjun och ser fram mot Tommys inslag in Runners World framöver.
Så här kan det låta när man träffar en person som fått löparknä:
