Under min uppväxt sprang jag ingenting, inte en meter. I stället höll jag på med hästar och musik. Efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala för att studera juridik. Under den tiden tränade jag lite på gym, körde spinning och bodypump.
När jag var färdig med mina studier började jag arbeta på Teaterförbundet i Stockholm som förhandlare. Efter det gjorde jag notarietjänstgöring och därefter arbetade jag en tid på advokatbyrå. Jag fortsatte sedan in på domarbanan och blev så småningom hovrättsassessor. När jag var klar med det började jag på Finansdepartementet som rättssakkunnig.
Jag träffade min man för drygt tolv år sedan. Han sprang en del och ibland följde jag med honom ut. Jag tyckte verkligen inte om det, men jag tyckte om honom.
Det blev lite sporadisk löpning fram till 2009, då vi fick vårt första barn. Jag började gå promenader och sprang ibland små korta sträckor. När jag kom hem kände jag att jag hade en helt ny energi i kroppen. Just den energin började jag tycka väldigt mycket om.
Promenaderna övergick i rena löpturer som blev längre och längre. En dag kände jag flow, något jag hade hört och läst så mycket om, men nästan trott var hittepå. Där och då blev jag liksom biten på riktigt, jag började gilla löpning.
Jag googlade efter någon att springa tillsammans med och fann löpargruppen Runday. Mycket med dess träningar var nytt för mig. Jag hade aldrig tidigare tränat vare sig löpteknik eller intervaller. Plötsligt började löpningen gå både lättare och snabbare. Det är otrolig inspirerande att springa i en löpargrupp. I just denna kan alla vara med oavsett nivå, man behöver aldrig känna att man springer för långsamt. Det är dessutom alltid sådan härlig pepp och mycket glädje.
När löpningen började bli rolig anmälde jag mig också till lopp. Min drömgräns var länge att klara milen på under 50 minuter. Sedan blev gränsen 45 minuer. Nu har jag som mål att komma under 40 innan jag fyller 40. Jag har sprungit på 43 minuter så jag har tre år på mig att kapa tre minuter. Jag vet inte om det kommer att gå, men bara att försöka är roligt.
Jag brukar springa fyra till sex mil i veckan. Både jag och min man har snöat in helt på löpning. När vi äter frukost på morgnarna så är en av standardfrågorna: var ska du springa idag? Det är jätteroligt att vi har löpningen som gemensamt intresse, att vi kan dela varandras upplevelser samt vara engagerade i varandras mål och drömmar. Då har man också stor förståelse för att den andra har behov av att sticka ut och springa i två timmar.
Nu har vi två barn, tre och sju år gamla, och då får man i bland vara lite kreativ för att få till löppassen. Vi springer ofta till och från jobbet, i bland med en extra sväng, samt till och från vänner som vi hälsar på.
Jag sprang mitt första maraton när vår yngsta son var tio och en halv månad. Det var bland det roligaste jag gjort. Man ska naturligtvis vara försiktig med träning direkt efter en graviditet och förlossning, men jag tog det väldigt lugnt i början. Jag gick i mål på 3.43 och det var alldeles underbart. Andra maran gick ett halvår senare, i New York.
Förutom att springa under 40 på milen, är mina tidsmål under 1.35 på halvmaran och under 3.30 på maran. Just nu springer jag dock ofta utan klocka. Jag njuter av att bara vara ute, gärna i skogen, känna in naturen, lyssna på kroppen och springa på enbart känsla.
Sedan ett drygt år tillbaka är jag en del av Rundays crew på heltid. Vid sidan av juridiken har jag alltid haft en dröm om att arbeta entreprenöriellt och kreativt. När möjligheten med Runday dök upp kände jag att jag kunde förena den drömmen med min passion för löpning. Det är kul att pröva på någonting nytt, och det passar bra nu när barnen fortfarande är små. Men jag har inte lämnat juridiken helt, jag kommer arbeta med den lite vid sidan av, och jag vet ju att den alltid finns där om jag vill gå tillbaka på heltid igen.
Löpningen har blivit en väldig central del av mitt liv. Jag hoppas kunna springa fram tills jag dör. Löpningen ger mig energi, jag blir lugn och jag blir glad. Den ger mig så mycket upplevelser. Nu har jag och min man siktet inställt på Tokyo Marathon.
Inspireras mer av Jessica och hennes löpning på Livsloppetbloggen den närmaste månaden!
