Blog

Isabellah provar ny distans – springer Ultravasan i augusti

Isabellah provar ny distans – springer Ultravasan i augusti


Efter en kämpig säsong med missad kvalgräns till maratonloppet i OS och en förkylning som satte krokben för halvmaratonloppet vid EM tidigare i sommar har Isabellah Andersson nu bestämt sig för ett nytt mål. Det blir i form av en ny disciplin och en för henne rekordlång distans i tredje upplagan av Ultravasan den 20 augusti; 90 km terränglöpning från Sälen till Mora.

Damklassen i den tredje upplagan av Ultravasan har redan ett extremt starkt startfält och Isabellah Andersson kommer att ställas mot den yppersta världseliten inom ultralöpning – hon får alltså en rejäl prövning i sin första ultratävling.

Svenska Friidrottsförbundet har en satsning för att få svenska löpare att våga testa flera discipliner. Här är Isabellah ett lysande exempel – hon vill helt enkelt prova på att springa ultra.

– Det som är extra kul är att Ultravasan som lopp attraherar en så duktig löpare från en annan distans. Vår relativt platta bana gör det lättare för asfaltslöpare att testa och Isabellah kommer att få hårt motstånd i form av tvåan, trean och fyran från VM på 100 km 2015 som alla står på startlinjen i augusti, säger Ultravasans tävlingsledare Peter Fredricson.

Så här säger Isabellah själv:

Vad gör att du nu vill prova att springa en ny disciplin?
– Det har länge varit ett mål att testa en ultradistans och nu var det ett bra tillfälle när det inte blir något OS i Rio för mig. Ultravasan ligger perfekt tidsmässigt och kräver heller ingen lång resa för mig.

Startfältet i damklassen är extremt starkt i årets Ultravasa. Vad har du för målsättning i loppet baserat på din säsong?
– Min målsättning är att klara 90 km. Jag lägger ingen tid på att tänka vad mina konkurrenter gör. Istället fokuserar jag på vad jag skall göra själv.

Hur förbereder du dig för 90 km terränglöpning?
– Tränar på som vanligt vilket brukar innebära tre timmar per dag uppdelat på ett eller två pass om dagen. Träningen innehåller både distans, tempo och intervaller.

Några av Isabellah Anderssons främsta konkurrenter i Ultravasan 90 är:

  • Jasmin Nunige, Schweiz
    1:a Swiss Alpine, 2005, 2008, 2010, 2012, 2013, 2015
    1:a Ultravasan 90, 2015
  • Ida Nilsson, Sverige
    1:a TransVulcania, 2016
    2:a Ultravasan 90, 2015
     
  • Eleanor “Ellie” Greenwood, Storbritannien
    1:a Comrades, 2014
    2:a Comrades 2012 
    1:a WC 100 K (Doha, QAT), 2014
     
  • Kajsa Berg, Sverige
    3:a Comrades 2016
    3:a Swiss Alpine 2011
    2:a WC 100K (Winschoten, NED), 2015

Läs mer om Ultravasan här

Så springer du mer energisnålt! Här är tipsen du behöver

Så springer du mer energisnålt! Här är tipsen du behöver


Något förenklat finns det tre fysiologiska variabler som avgör din löpförmåga på längre distanser. Den maximala syreupptagningsförmågan (VO2 max) ses ofta som den mest grundläggande begränsningen. Här är det främst vår motorkapacitet i form av hjärtats pumpförmåga som är avgörande. All uthållighetsträning utvecklar syreupptagningsförmågan, men intensiv intervallträning nära din maxpuls är klart effektivast.

Nyttjandegraden – det vill säga hur nära ditt VO2max du kan arbeta under en viss tid – styrs i hög grad av din mjölksyratröskel. I klartext innebär det den löphastighet som du kan hålla under en längre tid utan att mjölksyrakoncentrationen blir så hög att benen stumnar och du tvingas dra ner tempot. 

För att förbättra denna kapacitet behöver du träna så specifikt som möjligt, det vill säga rätt gren, rätt tempo och rätt distans. Begränsningen kan härledas till faktorer i muskulaturen, såsom antalet mitokondrier (muskelcellens ”förbränningsugnar”), kapillärtäthet och enzymaktivitet. 

Slutligen är också din så kallade arbetsekonomi intressant i sammanhanget. Hur mycket energi man förbrukar vid en viss löphastighet varierar nämligen avsevärt – även mellan löpare som har samma maximala syreupptagningsförmåga.

På senare år har fysiologer ägnat mycket tid åt att försöka kartlägga varför just arbetsekonomin skiljer sig så markant mellan i övrigt lika kapabla löpare. Även om man fortfarande har flera frågetecken att räta ut så har bilden klarnat avsevärt. Det kan därför vara intressant att titta närmare på hur du rent konkret kan anpassa din träning så att du lär dig att löpa så energisnålt som möjligt.

Nedan följer en inventering av de faktorer som tycks ha inflytande i sammanhanget, samt deras betydelse för hur du bör lägga upp träningen i praktiken.

BESPARINGSÅTGÄRD 1: TRÄNINGSERFARENHET
Mycket tyder på att det sker en automatisk anpassning till ett mer energisnålt sätt att löpa ju mer man löper. En relativt oerfaren löpare har i regel ett mer oekonomiskt sätt att springa än den som löptränat i många år. Skillnaden kommer dock jämnas ut ju mer nybörjaren löptränar. Det betyder inte att man bara bör samla på sig en så stor träningsvolym som möjligt. Träningens innehåll har i hög grad också inflytande på hur energieffektivt man kan lära sig att springa.

BESPARINGSÅTGÄRD 2: STYRKETRÄNING
Såväl tung viktträning som träning med annan form av yttre belastning, till exempel gummiexpander, medicinboll, kettlebells, en partner eller olika hoppövningar har visat sig ge god effekt på löpares arbetsekonomi.

Den konkreta träningseffekten tillskrivs det faktum att ju starkare ben- och bålmuskler, och ju bättre koordination du har, desto snabbare kan du övergå från den excentriska (bromsande) fasen i löpstegets markkontakt till den koncentriska (framåtdrivande). Under fotisättningens första del av markkontakten lagras energi i muskler och senor, ungefär som en spiralfjäder som trycks ihop. När du sedan påbörjar frånskjutsfasen används denna energi för att underlätta drivkraften framåt.

BESPARINGSÅTGÄRD 3: BACKTRÄNING
Träningseffekten av att löpa uppför en backe med en relativt hög kraftinsats påminner starkt om effekterna vid ovan nämnda styrketräning. Faktum är att backträning ger en träningsstimulans som i hög grad påminner om plyometriska (studsande) hoppövningar. All backträning tycks ha ett positivt inflytande på arbetsekonomin, men klart bästa effekten får du av korta, intensiva uppförsruscher på 10-12 sekunder. Ett extra plus i kanten blir det för det löpspecifika rörelsemönstret.

BESPARINGSÅTGÄRD 4: SNABBHETSTRÄNING
Löpning i hög fart ställer höga krav på ett tekniskt riktigt utförande och engagerar ett stort antal muskelfiber. Samtidigt lär du dig jobba avspänt trots att kraftinsatsen är hög. 

BESPARINGSÅTGÄRD 5: LÖPTEKNIK
Att träningsmoment som förbättrar löptekniken också ger effekt på arbetsekonomin är närmast en självklarhet. Den allra viktigaste detaljen att fokusera på i sammanhanget är att minimera rörelser i vertikalled emellan fotisättningarna. Löpare som guppar upp och ner slösar bort avsevärda mängder energi som istället kan användas till att driva kroppen framåt.

Hur pass effektiv du själv är i detta avseende kan du kontrollera genom att löpa mot ett speglande skyltfönster eller på ett löpband som är placerat framför en spegel. Videofilmning är naturligtvis också ett bra hjälpmedel. 

Vill du få en mer detaljerad löpteknisk analys erbjuder vissa specialbutiker denna service. Du får då ett utförligt testprotokoll som visar vilka tekniska detaljer du bör försöka förbättra.

BESPARINGSÅTGÄRD6: LÖPNING I TÄVLINGSFART
Hur löpekonomiskt effektiv du är kan variera en del beroende på den valda löphastigheten. En del löpare är energieffektiva i relativt hög fart, medan andra har bättre arbetsekonomi i måttlig fart.

Därför är det viktigt att du förbereder dig inför en viss tävlingsdistans genom att på träning springa i ditt planerade tävlingstempo för den aktuella distansen. Det innebär att du antingen utför någon form av intervallträning i din planerade tävlingsfart eller att du lägger in kortare löpavsnitt i ditt planerande tävlingstempo under ett distanspass.

I båda fallen gäller det att noggrant kontrollera att du håller rätt tempo. Antingen använder du dig av noggrant uppmätta sträckor och klockar tempoavsnitten, eller så förlitar du dig på din GPS-klocka. 

BESPARINGSÅTGÄRD 7: SIMULERADE TÄVLINGSFÖRUTSÄTTNINGAR
Observera att kupering och olika underlag också påverkar hur energieffektivt du springer. Tävlingsförberedelserna bör därför anpassas till de förutsättningar som råder under tävlingen.  Löpning uppför och utför ställer andra krav än löpning på flacka vägar. Planerar du att tävla i kuperad terräng bör du därför löpträna i backar och utförslöpor. 

10 tips – så klarar du milen på bästa sätt!

10 tips – så klarar du milen på bästa sätt!


1 Öka tempot
Tröskelfart – eller tempopass – är inslag som är absolut nödvändiga för 10-kilometersträning. De gör att kroppen klarar av att hålla farten över hela distansen. Hur? Genom att höja tröskeln för din mjölksyranivå – den nivå där mjölksyran strömmar ut i musklerna och får dig att börja flåsa högt och till slut helt tappa farten. Löp regelbundna tempopass strax under din tävlingsfart, så kan du förbättra din uthållighet och löpeffektivitet markant på bara sex veckor.

Tips: 
Lägg till “10-10:or” till varje veckas träningsprogram. Spring 10 minuter i din tävlingsfart på 10-kilometer. Jogga i tre till fem minuter mellan varje tio-minuterslöpning. Börja med två eller tre och kör fler när du känner dig starkare. Känns farten för jobbig, lägg den lite lägre, det vill säga strax under tävlingsfart.

2 Löp mer ekonomiskt
Minimera din energiförbrukning för längre hållbarhet. Löpekonomi hjälper dig att springa fortare och längre. Dålig hållning i höga farter tar mycket energi. Maximal ekonomi betyder minimal förlust av energi.

Tips:
Träna på att hålla armbågarna nära kroppen – det gör överkroppen mindre spänd, får axlarna att bli avslappnade och öppnar upp bröstkorgen för bättre andning. Löp som om du sprang på moln utan att trampa igenom dem. Det får dig att löpa mer upprätt och ändra steget från den långsamma hälisättningen till den snabbare mellanfotsisättningen.


3 Slipa på intervallerna
En rapport publicerad i magasinet Peak Performance visade att intervaller i ett tempo lite över tävlingsfart gav ännu bättre effekt än löpning i tröskeltempo (löpning strax under tävlingsfart). Intervallöparna utvecklade bättre löpekonomi och koordination och kände sig mer bekväma i högre farter, vilket också gjorde att de förbättrade sina tider snabbare.

Tips:
Pröva det här intervallpasset: Spring 6 x 1 km i den fart du siktar på som 10-kilometerstävlingsfart med tre minuter lätt jogg mellan varje intervall. Lägg till en kilometer varannan vecka tills du nått upp till tio kilometer och minska återhämtningstiden mellan varje kilometer med 30 sekunder.


4 Backträning
Backträning är ett viktigt inslag i förberedelserna inför ett 10-kilometerslopp och det inte bara för eventuella backar på tävlingsbanan. Backträning gör att du springer bättre även på de platta sträckorna. Om du tränat backe ordentligt inför ett lopp kommer du märka stora förändringar under den sista tredjedelen av loppet. Backträning stärker lårmusklerna och gör dem uthålligare. Den muskulära uthålligheten hjälper dig att hålla god löpekonomi genom hela loppet. Backträning stärker också hjärtoch lungkapaciteten, vilket gör ditt 10-kilometerslopp lättare.

Tips:
30 sekunders uppförslöpningar stärker benen. Pröva 10 x 30 sekunders uppförslöpningar, där du joggar tillbaka i lugnt tempo nerför backen. Se till att hålla tempo ända upp till backens krön.


5 Spring utför
Det som går upp måste komma ner – och det gäller också dig. En rapport publicerad i Journal of Strength and Conditioning Research visade att löpare som tränade uppförsoch nerförsbackar förbättrade fart och fotisättningshastighet bättre än löpare som bara tränade uppförslöpning och löpning på platta sträckor. Löphållningen är avgörande i nerförslöpning: luta dig försiktigt framåt och försök landa på fotens trampdyna.

Tips:
Ta inga långa steg, det bromsar bara takten och ökar påfrestningen på de främre lårmusklerna. Se denna typ av pass som hårda träningspass, som inte ska genomföras alltför ofta. Det ökade trycket på muskler och leder ökar risken för skador.


6 Spring med en grupp
Gruppträning är ett mycket bra sätt att hålla ordning på träningen. Att springa i grupp gör också att man känner sig mindre trött. Kilometrarna känns lättare när man delar dem med andra – och du springer både snabbare och hårdare än du skulle göra om du vore ensam. Du vänjer dig också vid att ha andra löpare omkring dig och ger dig tillfälle att öva på olika tävlingsmoment.

Tips:
Växla mellan att springa i täten och längre bak i gruppen. När du följer en ledare är det lättare att springa avspänt och bara följa tempot. När du är i täten får du koncentrera dig mer på att själv hålla tempot. Se bara till att ett lätt pass inte förvandlas till ett hårt och tvärtom, och passa gärna på att fråga dina löparkompisar om träningstips.


7 Lär dig avsluta starkt
Den olympiske stjärnan Seb Coe sa en gång: “Stora löpare har lärt sig springa fort avslappnat.” När det handlar om 10-kilometerslopp hänger förmågan att trycka på när du blir trött på hur snabbt du har startat i loppet. Det gäller att ha tålamod, att inte gå ut för fort i inledningen. Den energi du slösar bort i starten får du aldrig tillbaka. Att orka avsluta starkt stärker självförtroendet, vilket i slutändan leder till bättre tider. Muskler levererar bäst när de är avslappnade, och vetskapen om att du kan avsluta starkt hjälper dig från starten till mållinjen i loppet.

Tips:
Genom att förbättra din avslutning skapar du också fler möjligheter för hur du kan springa ett lopp. “Fartväxling” är en bra övning: Spring 8 x 2 minuter, den första minuten i tävlingsfart och den andra minuten något snabbare. Kör två minuters ståvila mellan varje pass.


8 Träna i tävlingsfart
i slutfasen av varje träningsprogram måste varje löpare börja vänja sig vid tävlingsfarten. Du stärker självförtroendet betydligt om du kan genomföra kortare löprundor i tävlingsfart med känslan av att kunna fortsätta betydligt längre. Något eller några korta, snabba löppass innan tävling är ett bra sätt att pröva olika tävlingsrutiner. När du närmar dig tävlingsdagen, och känner dig allt starkare, minska också återhämtningstiden mellan de snabbare löpintervallerna.

Tips:
Pröva tävlingsfart på det här sättet: Spring 5 x 3 minuter i 10-kilometersfart (eller något snabbare för den mer erfarne löparen). Ett par sådana löppass bygger upp både självförtroende och form. Försök också hitta några kortare lopp som du kan springa inför din huvudtävling. Tävlingssammanhang sätter större press och får dig att koncentera dig bättre på att hålla ditt planerande tävlingstempo.


9 Vattenlöpning
Vattenlöpning anses av många vara den bästa alternativträningen för löpare. Vattenlöpning tar hela kroppen i anspråk: ben, armar, skuldror, bål, mage, rygg. Det konstanta motståndet från vattnet stärker de muskler som är vitala för löpningen, vilket i sin tur förbättrar ditt löpsteg och löphållning på fast mark. Forskning har visat att löpare som också tränar vattenlöpning förbättrat rörligheten i höfterna, vilket gett dem ett bättre steg och därigenom också högre fart.

Tips:
På samma sätt som med simning handlar vattenlöpning mycket om rätt teknik. Försök inte springa på samma sätt som du springer på fast mark. Spring med svepande rörelser med en pendling från höfter till tår, där du knappt böjer på knäna. Håll också armarna när kroppen och så raka som möjligt. Varje “steg” ska vara kort, ben och armar bör hålla sig inom området mellan “klockan 5 och klockan 7”. Om du rör dig runt i poolen beror det troligen på att du böjer dig framåt för mycket.


10 Mat för milen
Strax innan loppet är det bra att äta en mindre mängd protein och fett, och en större mängd kolhydrater. Det håller hungern borta och ger energi som räcker långt över 10 kilometer. Den optimala måltiden före ett lopp bör innehålla 200-300 gram kolhydrater med låg fiberhalt. Fibrer kan inverka negativt på tarmarna. Och en forskningsstudie vid två universitet i Minnesota visade att intag av koffein före ett lopp förbättrade VO2 max med fyra procent och höjde nivån för att drabbas av mjölksyra med tre procent, vilket översatt i tid skulle ge en förbättring på 30 sekunder i ett 10-kilometerslopp.

Tips:
Pröva med att äta en tallrik gröt med honung och bär innan loppet. Men ät senast två timmar före loppet så att magen hinner smälta maten. Ett tips är också att dricka kylt grönt te. Grönt te innehåller mängder av antioxidanten catechin, som minskar skador på musklerna, orsakade av hård ansträngning.

Veckans triathlet: Jonathan Flod

Veckans triathlet: Jonathan Flod


Namn: Jonathan Flod
Ålder: 29 år
Längd: 189 cm
Vikt: 70 kg
Klubb: Triathlon Väst
Hemsida/ blogg: TriToSmile.blogspot.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Oj, ja den är ganska kort egentligen. När jag var liten fastnade jag aldrig för någon lagidrott som många andra i kompisgänget. Provade fotboll några månader men blev inte mycket mer än så. Det jag höll på med längst var nog pingis som jag spelade utan någon egentlig tränare under 3-4 år, och sen lite badminton i något mer år. Tyckte ändå det var lite kul att springa så under mina år på gymnasiet försökte jag springa någon mil i veckan trots allt. Sen blev det lite mer fysisk aktivitet under lumpen och med det lyckades jag springa Göteborgsvarvet på 1:36 precis innan jag muckade.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Det hela började egentligen 2012 när min syster frågade om jag ville springa halva Lidingöloppet med henne och hennes sambo den hösten. Jag tänkte då att jag lika gärna kunde springa hela och göra en klassiker, men tyvärr var loppet slutsålt. Och med facit i hand var det väldigt tur, jag var totalt slutkörd efter de 15 kilometrarna. Därefter började jag min första klassiker 2013 med Vasaloppet, och med endast 3 mil skidor i benen – någonsin – lyckades jag slita mig runt på nästan 10 timmar. 2013 var dessutom mitt sista år på Chalmers så träningen blev rejält lidande men i gengäld kanske det räddade mig från att gå för hårt och skada mig. 2014 provade jag triathlon i form av Tjörn Triathlon och sedan dess har jag vart fast. 2015 körde jag Kalmar Ironman och i år är jag anmäld till Challenge Poznan (även det full distans) och Tjörn.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar huvudsakligen på Ironmandistansen, men försöker köra så mycket tävlingar jag hinner.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag försöker göra träningen till naturliga delar av vardagen och ett av de lättaste sätten att göra det är ganska mycket transportlöpning. En vanlig vecka kan se ut som följande:
Mån: Löpning till och från jobbet + Simning
Tis: Styrketräning + Cykling
Ons: Löpning till och från jobbet + Simning
Tors: Löpning till och från jobbet + Cykling
Fre: Vila
Lör: Simning + Löpning
Sön: Cykling

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har försökt coacha mig själv och lära mig så gott det går, vilket har lett till att jag provat olika former av periodisering under de två seriösa år jag tränat. Jag siktar på säsongsvila runt oktober och sedan dra igång grundträningen i november och därefter skifta från icke-tävlingslikt mot tävlingslikt. De senaste åren har jag dessutom åkt Vasaloppet vilket har gjort att jag naturligt fått in lite alternativträning i form av längdskidor, vilket jag kommer försöka fortsätta med.

Vilka är dina svagheter?
– Min simning har varit en svaghet från start, nu börjar det dock ordna upp sig. Bortsett från det är det att jag lätt blir slav under siffrorna.

Vilka är dina styrkor?
– Min löpning, min vilja samt min förmåga att skapa rutiner.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Under höst/ vinter tränar jag jämnt fördelat över alla grenarna. Under vår och sommar tar cyklingen ca 50 % av tiden medan löpning och simning får resterande tid.

Vad är ditt stora mål i år?
– Challenge Poznan, 24:e juli i Polen.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Om du inte redan kan simma, gå en crawlkurs direkt istället för att försöka lära dig det mesta på Youtube…
  2. Inse att livet är mer än bara träning och triathlon, försök göra träningen till en del av din vardag.
  3. Hitta andra likasinnade, förslagsvis i en triathlonklubb.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Eftersom jag aldrig varit på Mallorca så får jag nog säga västkusten en varm sommardag. Gärna på tempocykel på bilfria vägar eller på en grusväg i skogen.

Hur många punkor innan du bryter?
– Har aldrig blivit mentalt prövad med en punka på tävling, men jag tävlar bara med en extra slang så risken är väl att jag bryter efter två. Men jag hade nog försökt lösa ny slang på något sätt innan jag tog det beslutet.

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är Kalmar Ironman 2015, inte för att vågorna var så enormt höga utan för att de var såpass små att du delvis förflyttades uppåt och neråt, men även att de bröts mot simmarna och skapade kaos.
Bästa simningen hittills är nog senaste klubbmästerskapet med Triathlon Väst, då kände jag total kontroll och gjorde en bra tid med mina mått mätt.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Ca 15 timmar.

Våtdräkt:
– Zone3 Aspire.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon Speedmax Al 8.0

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Asics Gel DS Racer.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):

  • Löpning – 5km – 16:33 (2016)
  • Löpning – 10km – 33:44 (2016)
  • Löpning – 21,1km – 1:17:15 (2016)
  • Löpning – 42,2km – 2:51:57 (2016)
  • Simning – 400m – 6:17 (2016)
  • Cykling – 40km – 1:02:10 (2016)
  • Halv IM – 5:17:24 (2014)
  • Hel IM – 11:44:36 (2015)

Målsättning:
– Min målsättning är som så många andras; att ta mig till Ironman Hawaii. Utöver det hoppas jag i framtiden får möjlighet att köra fler extrema lopp där upplevelsen tar ett större fokus. Jag skulle vilja testa Norseman, Ultraman, UTMB etc. Sen har jag en liten outtalad dröm om att någon gång klara SM-kval på 10/ 21,1 / 42,2 km i löpning.

Men i slutändan gör jag det för att det är fantastiskt roligt med triathlon, annars hade jag antagligen inte anmält mig till Challenge Poznan efter förra årets totala väggning på Kalmar. Och jag är fantastiskt tacksam för alla i min närhet som stödjer mig genom alla timmarna av slit, däribland min kära sambo, mina vänner, min familj och inte minst min arbetsgivare!

 

Ida Nilsson – vår nya bergsdrottning

Ida Nilsson – vår nya bergsdrottning


Luften är ljum och det grönskar ännu i Sälen. Det är i slutet av augusti förra året och Ida Nilsson har anlänt med sin gamla Nissan. Imorgon ska hon springa Ultravasan, 45 kilometer. Hennes vän Linus presenterar henne för den tävlingsansvarige och säger: ”Det här är Ida Nilsson, hon ska springa 90 kilometer imorgon.” ”Jaha vad kul, det finns en plats över”, får de som svar. Så var det bestämt.

Morgonen därpå kastas Ida in på Ultravasans längsta distans – den klassiska skidsträckan som går mellan Sälen och Mora – och slutar som tvåa. Några veckor senare kommer hon tvåa på Lidingöloppets 30 kilometer. Och nu i våras kammade hon hem vinsten på ultratrailloppet Transvulcania, på Kanarieön La Palma.

Det är enorma prestationer av en tjej som har ett förflutet som löpare på distanser mellan 3 000 och 10 000 meter, utan erfarenhet av att springa trail. Hon var under flera år en av Sveriges bästa långdistanslöpare, inte minst på 3 000 meter hinder, men tvingades lägga ner sin elitsatsning 2010 på grund av en stressfraktur. Sedan dess har hon alternativtränat på motionsnivå. I juni förra året, ett par månader före Ultravasan, hade hon faktiskt aldrig sprungit längre än 10 kilometer.

Vi träffar Ida när hon mellanlandar i Stockholm, på väg hem från Transvulcania. Vi stämmer möte i Hammarbybacken, många backtränande Stockholmares ögonsten, som dagen till ära är indränkt i sol. Efter intervjun ska hon ta sig vidare hem till föräldrahemmet i Kalmar.

Ida har dragits med skador till och från sedan 2009, och det var egentligen först våren 2015 som hon kände att kroppen klarade av att börja springa igen.

– Såväl jag som andra blev nog lite förvånade över att jag placerade mig så bra på Ultravasan. Det var ju inte meningen att jag skulle springa 90 kilometer, jag visste inte ens att Ultravasan erbjöd så långa sträckor, säger hon.

När vår fotograf Luca Mara har fotograferat henne färdigt slår hon sig ner i backen och lägger armarna om sina brunbrända ben – 73 kilometer löpning på hög höjd i La Palma i gassande sol har gjort sitt.

Hon tittar ner i gräset ett slag när hon får frågan om hur hon kunde lyckas så bra, först på Ultravasan, och sedan bara några veckor efteråt på Lidingöloppet. Men så tittar hon upp med kisande blick:

– En anledning till att det gick så bra på Ultravasan var nog att jag inte hade planerat att springa så långt. Om jag hade tränat för 90 kilometer så hade jag kanske velat för mycket och dragit på mig någon skada igen. Nu körde jag bara på och gav allt på tävlingen, utan att ha slitit för mycket på kroppen under träning.

Kolla in Idas blogg här


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 7 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Skynda långsamt – och 7 andra sätt att förlänga ditt långpass

Skynda långsamt – och 7 andra sätt att förlänga ditt långpass


1. Sakta ner tempot. Det låter kanske självklart, men många har ett tempo de är vana att springa i vare sig det är ett kort eller långt pass. Genom att dra ner på farten sparar du kraft till den extra distansen du vill springa. Försök att anpassa tempot så att du skulle kunna prata med en löpare bredvid. Tumregel: Lägg till 60-75 sekunder per kilometer till din vanliga fart. 

2. Öka distansen gradvis. För att hålla skador på avstånd, öka inte dina långpass med mer än cirka 2 kilometer åt gången. 

3. Spring ett långpass i veckan. Välj en dag i veckan då du springer ett längre pass (någon av helgdagarna fungerar bäst för de flesta). Du vill inte känna dig stressad under löpningen så se till att du har gott om tid att fullfölja din plan. Dra ner på passets längd var 3-4 vecka (för att undvika överträning) innan du fortsätter at öka upp igen.     

4. Ta gångpasuer. Du kommer fortfarande att få fördelarna av att springa utan avbrott. Och innan du vet ordet av kommer du att orka springa hela vägen från start till mål. 

5. Fyll på med energi. När du springer pass som översstiger en timme, ta med en sportdryck med kolhydrater och elektrolyter. Börja fylla på efter cirka 30 minuter och därefter varje 15-20 minuter. Lite och ofta är lättare för kroppen att tillgodogöra sig än stora mängder på en gång. Om din mage reagerar negativt på drycken du valt, trots att du försökt att vänja den successivt – testa en annan. Det kan krävas lite experimentering innan du hittar rätt.  

6. Bryt upp passet. Mentalt, menar vi då. Genom att dela upp löpningen i mindre delar känns den inte lika oövervinnlig som när du fokuserar på hela distansen redan från början. Till exempel, 21 kilometer kan du täka på som tre 7-kilometersrundor.

7. Spring en kortare runda eller på löpband. Om du håller dig på ett begränsat område (till exempel en 3-kilometersslinga nära hemmet) har du alltid nära till energi, toalett och mållinjen. Då slipper du oroa dig över att behöva avbryta långt hemifrån. Om du springer på bandet, ställ in lutningen på 1-2 procent för att bättre simulera utomhuslöpning. 

8. Ha tålamod. Att bygga uthållighet tar tid. Som norska Grete Waitz (bland annat niofaldig New York Marathon-vinnare) brukade säga: “Skynda långsamt. Var dedikerad och disciplinerad och jobba hårt, men ta din tid. Rör dig framåt, men ha tålamod”.

LÄS MER
Så lägger du upp ditt långpass inför Ultravasan
Läs det här innan du ger dig ut på nästa långpass

Nära att herr-laget tog hem bronset på halvmarathon

Nära att herr-laget tog hem bronset på halvmarathon


Den sammanlagda tiden blev 3:14:55, efter följande lopp:

Mikael blev 14:e på 1:04:28
Mustafa 21:a på 1:05:11
David 23:a 1:05:16

Fredrik Uhrbom var fyra i det svenska laget och slutade på 44:e plats med 1:07:03. 

     – Jag är riktigt nöjd med min egen insats, jag kände att jag fick ut allt idag så det var gött! Målet var en topp-15-placering och det var där jag låg rankingmässigt på mitt personliga rekord 1:02:29, säger Mikael Ekvall till friidrott.se.

Guldet gick till Tadesse Abraham från Schweiz på 1:02:03.

Resultat lagtävlingen
1) ESP 3:12:06,
2) ITA 3:12:41,
3) SUI 3:14:33,
4) TUR 3:14:34,
5) SWE 3:14:55. 

I damernas lopp blev Frida Lundén bästa svenska på 58:e plats på 1:17:22. Emma Nordlig slutade på 70:e plats på 1:17:58 och Cecilia Norrbom 76:a på 1:19:19. 

Läs mer om loppet här på friidrott.se

EM-brons till Lovisa Lindh och silver till Meraf!

EM-brons till Lovisa Lindh och silver till Meraf!


Lovisa kom till Amsterdam med med målsättningen att springa final och hade varit nöjd med det. Men efter en riktig stark spurt de sista 200 metrarna överträffade hon sina egna förväntningar rejält. Tiden, 2:00:37 är nytt PB och bara knappt två tiondelar från silvret som gick till Lenelle Ramote från Frankrike. Guldet gick till ukrainskan Natalija Pryjstjepa på 1:59:70. Håll utkik på här på runnersworld.se – förhoppningsvis berättar Lovisa mer om loppet på bloggen snart! 

Bara en liten stund tidigare sprang Meraf Bahta hem silvret på 5000 meter. Yasemin Can från Turkiet visade tidigt i loppet att hon var ett för tufft motstånd och vann på 15:18:15. Meraf gjorde dock ett riktigt starkt sista varv och slutade blott 2,4 sekunder bakom Can. Meraf var nöjd med silvret med missnöjd med loppet.

Ny forskning: Löpning är troligen den allra bästa stressmedicin som finns!

Ny forskning: Löpning är troligen den allra bästa stressmedicin som finns!


Stressen börjar i samma ögonblick som jag slår upp ögonen på morgonen. Egentligen redan ännu tidigare, för det är ofta den som väcker mig. Det känns som om hjärnan går på högvarv dygnet runt. Hela dagarna tänker jag på allt jag borde göra och på kvällarna fortsätter oron att mala utan att det finns någon egentlig anledning till det. Värst är det innan jag ska somna.

Jag lever ett hektiskt liv. I och för sig trivs jag med jobbet som affärsjurist, men jag skulle önska att det inte var så tidskrävande. Det är mycket vid sidan av jobbet också. Två små barn som jag ständigt har dåligt samvete för att jag inte hinner hämta i tid på dagis, och så allt annat som ska planeras. Ibland känns det som om hela livet bara består av logistik.

Men även om jag har mycket att göra både hemma och på jobbet så vet jag att jag skulle kunna hinna med allt om jag inte stressade så mycket. Stressen blockerar mig och gör mig låst.

Den senaste tiden har stressen – eller kanske min förmåga att hantera den – blivit värre. Minnet har blivit sämre och jag har blivit allt mer tankspridd. Förra veckan glömde jag min datorväska på en lunchrestaurang och först när jag kom tillbaka till kontoret kom jag på att jag hade glömt den – det var rena turen att den fanns kvar. Sådant hände aldrig tidigare.

När jag satt på en buss full av passagerare häromdagen fick jag svårt att andas och kände ett så starkt obehag att jag nästan fick panik. Det slutade med att jag fick kliva av och gå de sista hållplatserna. Det har heller aldrig hänt tidigare.”

Det här berättar en 37-årig man, när han söker vård på den psykiatriska mottagning som jag jobbar på. Efter närmare en timmes samtal förklarar jag för honom att han verkar ha haft en hög stressnivå under en längre period och att symptomen med försämrat minne, sömnsvårigheter och den hotande panikattacken på bussen sannolikt beror på just detta.

Han skulle kunna överväga att börja äta antidepressiv medicin, men det är långt ifrån säkert att det ger effekt. Men medicin är han inte intresserad av, istället undrar han om det finns något alternativ. Jag förklarar att terapi brukar vara bra. Dessutom kan han börja löpträna. Det tycker han låter märkligt. ”Medicin och terapi är en sak, men att springa? Hur skulle löpning kunna hjälpa mot stressen?”

Den här mannen är inte ensam om att må som han gör. Stress är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.

I likhet med min 37-årige patient vet de flesta att läkemedel och terapi är två sätt att behandla svår stress. Och i likhet med honom är det många som inte känner till att den kanske allra mest effektiva stressbehandlingen är löpning. Löpning har nämligen visat sig vara en formidabel metod för att både behandla och förebygga stress.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 7 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Åsa om vinsten i Vansbro

Åsa om vinsten i Vansbro


Hur har du laddat in för SM i Vansbro?
– Jag har haft ett bra träningsblock hemma sedan Bilbao Triathlon i slutet av maj, och den sista uppladdningen föregick i Dalarna. Midsommarfirande, och bara gå och skrota på gården mellan träningspassen. Det har gett en känsla av semester, och har verkligen laddat mina batterier, främst mentalt. Veckan innan Vansbro Triathlon tog jag SM-brons i tempo-SM i Västerås, och därefter körde jag ett par högkvalitativa träningspass, och från måndagen i tävlingsveckan drog jag ner på både volym och intensitet.

Berätta om ditt lopp i Vansbro!
– Jag hade en ganska stabil och kontrollerad simning. Även om det inte syns så mycket på mina simtider (än), så har jag utvecklat min simning så att jag känner mer kontroll och har mer överskott till de andra två disciplinerna. Jag simmade ca 3,5 min långsammare än Annie och Mikaela, vilket var vad jag hade förväntat.

Det första varvet, av två, på cykelbanan var lite knäpp. Jag hade inte riktigt huvudet med mig och hade svårt att samla tankarna. Att jag ler på bilder, och hejar på folk som hejar på mig är oftast ett dåligt tecken, då jag vid rätt “mode” är djupt inne i min bubbla.

Till andra varvet gick det mycket bättre, och jag kunde avsluta cyklingen på en nivå som jag känner igen mig själv i. Det var också i slutet av första respektive andra varvet som jag cyklade förbi Mikaela respektive Annie.

Löpningen var mer svårlöpt och energikrävande än vad jag (och många andra) hade förväntat, så den gav ingen vidare flygande känsla. Som tur var hade jag en betryggande ledning efter ca 10 km, och jag kunde tillåta mig själv att “ge efter” när det började bli slitsamt, och slapp forcera, för att spara benen inför nästa helgs tävling.

Vad kändes bäst/ mindre bra genom tävlingen?
– Från vändpunkten tillbaka mot T2 på andra cykelvarvet kändes bra, då hittade jag en rytm och känsla som jag kände igen, och jag kände mig stark. Även simningen kändes ovanligt lugn och bra.

Mindre bra var tankspriddheten på första delen av cyklingen, och halva löpningen, där jag inte hade någon bra rytm.

Hur har din säsong varit hittills?
– Jag kan inte varit annat än nöjd, då jag uppnått mina mål och presterat omkring det jag har förväntat av mig själv. Självklart känner jag fortfarande att det finns massor att utveckla, men jag har haft väldigt få “vägbulor” längs vägen i år, och har inte behövt ändra min ursprungliga säsongsplan.

Har du lagt extra mycket tid på något särskilt som du tränat?
– Jag har inte lagt extra mycket tid på något mot vad jag brukar, men jag har haft mer överskott till att generellt vara mer närvarande i mina träningspass, vilket har höjt kvaliteten på samtliga pass. Jag har inlett ett samarbete med en idrottspsykolog (Henric Lilja), men vi har inte hunnit så långt än, men det kan bli bra!

Du vann Bilbao Triathlon, halvdistans, i maj och tog hem en tredje plats i SM i cykel. Riktigt starkt! Vad kommer härnäst? Vilken tävling ligger närmast i tiden?
– Tack! Jag ska tävla i Ironman 70.3 Jönköping på söndag. Det blir första gången som jag tävlar två halvdistanser på två veckor, så det blir väldigt spännande att se hur kroppen reagerar på det!

Vilket är ditt stora mål för i år?
– Att placera mig topp 10 på Ironman VM på Hawaii i oktober.

Vad är dina tre bästa träningstips för triathleter som nu har Ironman Kalmar som mål?

  1. Kör någon träningstävling, så du känner dig trygg med själva tävlingsproceduren innan och efter, växlingar, få av våtdräkten med hög puls etc. Det finns många kortare tävlingar i Sverige under juli och augusti månad.
  2. Var innovativ under semestern. Transportträna. Ta cykeln till ett resmål när familjen åker bil. Ta med simglasögon när ni åker till badplatsen, och träna strandstarter och sprinter med barnen. 
  3. Tro på det. Ingen lyckas 100% med sin uppladdning, inte ens proffsen. Men det betyder inte att det inte kan bli bra. Tro på din förmåga, på det arbete du har gjort och på din kapacitet. Påminn dig själv om de där riktigt bra träningspassen, och känn tillit till dem!
Möt medlemmarna i Team Runner’s World för Vasakvartetten

Möt medlemmarna i Team Runner’s World för Vasakvartetten


Vi på Runner’s World gillar att testa nya sätt att springa. Därför ska vår “Vasakvartett” på fyra löpare testa att springa Vasastafetten på ett nytt sätt!

Vasastafetten har genomförts 25 gånger och upplägget är lika klassiskt som sträckan mellan Sälen och Mora: 10 löpare delar på 90 km löpning uppdelat på avsnitt mellan 4,5 till 15 km. Det är ett inspirerande och socialt sätt att springa som vi verkligen gillar.

Men i år tänkte vi på Runner’s World tillsammans med Vasaloppet testa om det går att ha lika roligt och klara loppet på endast 4 löpare? Det blir en utmaning där hela “Vasakvartetten” får plats i en och samma bil och utmanas av en sträcka ungefär lika lång som en halvmara.

Nya sträckor och utmaningar

Istället för att dela upp banans 90 kilometer i tio avsnitt nöjer vi oss med fyra delsträckor och tre växlingspunkter. Den första sträckan blir då 23,5 km följt av sträckor på 23,2 km, 24,3 km och 19,1 km.

Och de som kommer att dela på den här utmaningen är följande fyra personer som du kommer att kunna följa deras blogg här på Runner’s World:

Maria Tohlin

Jag har under tre år på raken sprungit Vasastafetten med jobbet, då det var dåligt med intresse i år så blev jag lite ledsen men sen så såg jag min chans att få uppleva Sälen-Mora på ett nytt sätt när jag läste annonsen från RW.

Jag gillar nya utmaningar, människor som delar mina intressen och i kombination med löpning! Jag älskar att springa, det är mitt sätt att ladda på med ny positiv energi och samtidigt rensa huvudet på grubblerier.

När jag i april 2015 blev mamma för första gången och med det insåg att min sömn inte skulle bli sig lik igen så blev jag med ens väldigt tacksam över att jag har löpningen i mitt liv, ibland så räcker det med 15 minuter intervaller eller 30 minuter i sällskap av lillhjärtat i löparvagnen. När jag verkligen får lyxa till det så springer jag själv i en halvtimme upp till 2 timmar i skogen där jag verkligen har möjlighet att njuta. För det är just det löpning är för mig; njutning!

Jag springer för att må gott och bli glad, har aldrig följt något träningsprogram då det inte passar in på mitt tankesätt. Jag mår bäst när jag får springa efter hur min kropp och mina tankar är för dagen, “trots” detta upplägg… eller kanske, tack vare detta upplägg så springer jag med lätta steg, ett leende nära till hands och med stor tacksamhet för att min kropp kan ge mig det här och för att mina nära och kära förstår mitt behov av att springa.

Jag blir lycklig av att springa!

Fredrik Olausson

Jag har alltid tyckt om att röra på mig, men att springa “på riktigt” har jag bara gjort sedan 2013. Det var då jag anmälde mig på min första maraton i Jämtlandsfjällen, och efter detta har det blivit både längre och kortare lopp i olika delar av sverige. Den gemensamma nämnaren heter natur.

Att springa är det, enligt mig, bästa sättet att upptäcka nya platser, landskap och stigar. Och det är också detta som är min främsta drivkraft när det kommer till just löpning, då jag anser att det är aktiviteten som är målet.

När jag fick nys om “Vasakvartetten” tänkte jag att det är ett perfekt sätt att se hur dessa klassiska markerna ser ut när snön är borta, samtidigt som jag kan vara med och påverka. Förhoppningsvis blir detta en ny klassiker! Stafettformen är även den väldigt tilltalande – det blir inte bara en tävling som individ, utan som grupp!

I övrigt är jag från början en skidåkande kille ifrån södra sverige, som efter ett antal säsonger i alperna och nordamerika valde att studera på universitetet i Östersund för att lära mig mer om turism och friluftsliv. Idag arbetar jag med friluftslivsfrågor på kommunal nivå, men försöker så mycket det bara går även själv ägna mig åt friluftsliv ute i skog och mark.

Ellen Sepp

Jag är en 29-årig tjej som jobbar som sjuksköterska. Jag fann kärleken till löpningen för snart fem år sedan i samband med att jag träffade min sambo.

Jag gillar att variera löpträningen, springer både långa och korta distanser. Allra helst springer jag nog dock på en stig i skogen eller längs med havet.

Att springa Ultravasan har varit en liten hemlig dröm senaste året, men då jag ännu inte sprungit något ultralopp så tyckte jag idén med stafett lät som en kul grej. 

Fredrik Steinmann

Jag springer för att må bra. Både fysiskt och mentalt. Jag springer för att det är roligt och befriande skönt att bli trött. Känslan att ha pressat sig till sitt max är väldigt tillfredsställande. Efteråt iallafall. 

Jag tycker om att tävla. Framförallt med mig själv. Löpning är mätbart och det är inspirerande att se sin egen förbättring och ta del av andras framgångar. 

Jag började springa på allvar i augusti 2011. Då kunde jag inte kuta 3 km utan att vara helt slut. Jag bestämde mig för att springa 3 gånger i veckan under en sexveckorsperiod. Efter det skulle kroppen upparbeta ett sug efter löpning. Och det stämde! Och jag fortsatte. Nu har jag sprungit kontinuerligt i 5 år och hunnit med 4 marathon. Jag tycker om att springa i terrängen men gillar även asfalt och att kutasomfan på bana. 

Jag har börjat umgås med tanken på att testa ultralöpning och när chansen att vara med och testa delar av ultravasan dök upp tvekade jag inte en sekund. 


Du kan naturligtvis läsa mer om Vasastafetten och anmäla ditt eget lag eller upptäcka något annat sätt att springa Vasloppet på via Vasaloppet.se