Blog

Vi säger stort grattis till Lena Wesström och Olof Bergvall som får testspringa ett varsitt par av Salming Distance.

Tack till alla som var med och tävlade! Vinnarna har även kontaktats via mejl. 

Läs mer om Salming Distance Dam

Läs mer om Salming Distance Herr

I dag har Andreas Almgren fått klartecken till en VM-biljett av Svenska Friidrottsförbundets förbundskapten Karin Torneklint. Almgren klarade VM-kvalgränsen vid 800-metersloppet under Sollentuna GP förra veckan när han sprang på 1.45,59.

– Jag är mycket imponerad av hans fantastiska löpning i Sollentuna. Han visade att han är stenhård och taktiskt intelligent och det ska bli väldigt roligt att ha med honom i truppen, säger Karin Torneklint i ett pressmeddelande.

I morgon onsdag 1 juli är det dags för lag-SM i Sundsvall med flera löpare som också satsar på VM. Bland annat Spårvägens Moa Hjlemer och Hässelbys Johan Wissman som båda vill springa 200 meter i Peking. Hjelmer klockade 23,29 under Sollentunas GP, bara nio hundradelar från kvalgränsen, medan Wissman har gjort 20,77 tidigare i år, 27 hundradelar från kvalgränsen. Charlotta Fougberg letar också efter formen med siktet inställt på 3 000 meter hinder i VM. 

Här hittar du hela VM-truppen – så som den ser ut just nu 

Det var en kombination av ond bråd död och ett löppass som ledde fram till mitt beslut att ta ett vitt år – ett år utan alkohol. Reaktionerna från min omgivning var – oväntat nog – oftast ifrågasättande. Det var som om mitt beslut antingen måste bottna i en missbruksproblematik, nyfascistiska hälsoideal eller religiös fundamentalism. Men det gjorde det inte. Det var döden och det var löpningen som fick mig att se på alkohol i ett nytt ljus.

Beslutet var impulsivt och kanske inte särskilt genomtänkt, och fattades under ett löppass en sommarmorgon för ganska exakt ett år sedan. Kvällen före hade jag druckit några glas vin och jag kände mig seg som en deg där jag sprang. I samma veva hade vi just publicerat en större artikel om konditionsträning och alkohol (nr 5 2014), och vår medarbetare Herman Degselius berättade i tidningen om hans relation till alkoholen – och varför han valde bort den. Samtidigt såg jag på nära håll hur två människor förlorade anhöriga på grund av alkoholen.

Dödsfallen och allt annat sammantaget gjorde att jag började fundera över min egen – och samhällets – relation till alkohol. Är det värt det? Kan jag inte klara mig utan det där glaset vin till maten eller den kalla ölen efter träningen? Behöver jag verkligen en whisky för att kunna slappna av?

Jag kände att jag behövde utmana mig själv och ta reda på det. En vit månad? För lätt. Ett vitt år? Klarar jag det – då vet jag. Jag sprang hem och berättade om beslutet för min fru innan jag hann tänka efter. Sen fanns det ingen återvändo.

Ett år senare vet jag att jag klarar mig fint utan alkohol. Jag har känt mig piggare och mer skärpt. Jag har inte haft ångest över att träningen har blivit lidande, eller för att jag inte orkat leka med barnen. Och jag har lärt mig att jag ofta har roligare utan alkohol.

Men jag blev förvånad över några saker. När jag pratade med människor om mitt experiment visade det sig att många hade gjort samma sak som jag, alltså tagit en paus från alkoholen – eller till och med gjort slut med den för gott. Men jag mötte också många gånger en negativ och ifrågasättande attityd. Dricker man inte alkohol så är det något som är fel, det fick jag klart för mig. Fast det i själva verket ofta är tvärtom – när det är något som är fel tar man till alkoholen.

Alkoholen ligger bakom många trasiga liv och personliga tragedier. Ändå är alkoholen norm i vårt samhälle. Att välja bort den innebär ett aktivt avståndstagande från en tyst social överenskommelse. Man blir den som ställer sig utanför och pekar finger – vare sig man vill eller inte. Det har jag lärt mig. Men mitt mål med det här experimentet var aldrig att moralisera över andras val. Jag gjorde det enbart för att bevisa för mig själv att jag kunde, och för att jag ville se hur det skulle påverka mig. Nu dricker jag alkohol igen. Men jag känner mig trygg i att jag kan välja bort den om jag vill. Jag vet att jag har roligare, jag vet att jag blir piggare – och jag vet att träningspasset imorgon kommer att gå lättare. Det är det värt.