Inomhussäsongen har smugit igång. Under natten till söndagen debuterade Örgrytes Wilma Nielsen på 800 meter med ett superlopp.
Wilma Nielsen, som bor och studerar i Chicago med sin tvillingsyster Julia, visade redan förra veckan att formen var god. Då sprang hon den udda distansen 600 meter på fina 1.29,78. Kanske skulle det ses som en varning inför vad som skulle ske denna vecka.
För under nattens tävlingar i American Track League smällde Örgytelöparen till med 2.03,46. En tid som för in henne som åtta genom tiderna i Sverige. Två platser före en annan svensk som bor och tränar i USA, Yolanda Ngarambe.
I samma lopp gjorde också systern Julia 2.07,3.
Även Malmös Maria Freij öppnade säsongen på 800 meter. På Täby vinterspel sololöpte 24-åringen in på 2.05,66, hennes snabbaste tid inomhus.
David Nilsson – ständigt aktuell
Högbys David Nilsson har tävlat flera veckor på rad och årets tredje vecka var inget undantag. Denna vecka reste han till Kerkrade i södraste delen av Nederländerna för stadens terränglopp. På en snöig 10,5-kilometersbana tog svensken också hem segern på 34.43. Det var hans andra seger i Kerkrade.
David Nilsson är ständigt intressant att följa. FOTO: DECA Text & Bild
Nilsson är dock inte den enda svensken som tävlat i terräng denna vecka. Sarah Lahti blev tvåa i den belgiska terrängtävlingen crosscup:s 8-kilometerslopp.
Hässelbys Sanna Mustonen och Sävedalens Linn Söderholm sprang halvmaratonloppet i Santa Pola, Alicante. För Mustonens del slutade det med 73.42, dryga minuten från hennes PB och tio minuter från den kenyanska segraren Beatrice Cheserek (67.49). Söderholm, som debuterade på sträckan, kom i mål på 77.00.
Det som komma skall
Inomhussäsongen har nu dragit igång och redan nästa vecka samlas flera ur den svenska eliten i Sätrahallen för Folksam GP. Samma helg kommer också World indoor tour till Manchester, dit bland annat Spårvägens Emil Danielsson åker för att springa 3000 meter.
Den första januari införde Trafikverket ett nytt regelverk som innebär kraftigt höjda kostnader för motionsarrangemang och idrottstävlingar som genomförs på statliga vägar.
Trafikverkets nya arbetssätt innebär bland annat att arrangören ska betala alla kostnader för att genomföra åtgärder på vägarna, såsom skyltning, i samband med ett evenemang.
Eftersom det här riskerar att slå hårt mot idrottsevenemang på statliga vägar, till exempel löplopp, har nu Riksidrottsförbundet, Friidrottsförbundet och flera andra specialidrottsförbund kritiserat det nya regelverket. Detta enligt ett pressmeddelande från Riksidrottsförbundet.
De menar att det nya regelverket innebär stora kostnader för ideella allmännyttiga föreningar vilket i förlängningen kan leda till betydligt färre motions- och tävlingslopp på statliga vägar.
− Det är så pass osäkra förutsättningar att arrangörer av motions- och tävlingslopp inte vågar eller kan genomföra sina evenemang. De har inte de ekonomiska muskler som krävs för att kunna hantera kostnaderna som Trafikverket nu vill lämpa över. Färre lopp är ett hårt slag mot individen, mot föreningen och mot folkhälsan, säger Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet.
Med anledning av detta träffade Björn Eriksson och Cykelförbundets ordförande Stefhan Klang infrastrukturminister Andreas Carlson och socialminister Jakob Forssmed för att diskutera utmaningarna som idrottsrörelsen står inför.
− Det var ett givande samtal med statsråden Carlson och Forssmed. Jag upplever att det finns en förståelse för att vi inte kan ha en ordning där det offentliga sätter krokben för idrottsrörelsen och folkhälsan. En utredning är sedan tidigare tillsatt i frågan och den ska redovisas i mars, säger Björn Eriksson.
Helt nya Hyperion Max från Brooks landade hos oss på Runner’s World – och chefredaktör Anders Szalkai har nu testat den. Det är en sko som visar sig funka mycket bra i flera farter – i alla fall för testlöparens löpsteg och enligt Löplabbets testsystem.
Det amerikanska skomärket Brooks har en över hundra år lång historia och är ett av de bäst säljande löpskomärkena i världen. Många av Brooks modeller är ”löpskoikoner” och kommer i uppdaterade och uppskattade versioner varje säsong.
Inför 2023 lanseras en helt ny modell som Brooks kallar för Hyperion MAX. Runner’s World fick chansen att testa den nya skon, som är byggd för ett neutralt löpsteg och för att uppmuntra fart i löpningen. Kolla in testen i filmen nedan!
Hyperion Max känns som en kombination av varumärkets tävlingssko Hyperion Elite och lättviktaren Hyperion Tempo. Mellansulan har, jämfört med Tempo, byggts upp med en klart högre ”stack height” – den har nu 33 millimeter sula under hälen.
Mellansulan består av DNA FLASH – ett lättviktsmaterial med injicerad kväve som gör att man får en lätt, följsam och mjuk känsla samtidigt som den ska hålla för många mil.
Sulan har en Rapid Roll-teknologi som innebär att sulan är rundad undertill för att löparen ska få med sig kraft och fart framåt när man springer.
Yttersulan är förstärkt med Green Rubber, ett lättviktigt material som är väldigt hållbart och som gör att man får ut många mil av skon. Det är även tillverkat med god hänsyn till miljön. Den strechiga ovandelen 3D Fit Print ger en bra passform med god ventilationsförmåga.
Hyperion MAX fungerar mycket bra som en lättare tävlingssko på längre distanser för motionslöpare, men kan säkert ge härlig fart på intervallpassen samtidigt som den ger bra support och stötdämpning.
För elitmotionären kan Hyperion MAX passa bra som en lättare mängdträningssko, för både längre tempopass och när man vill springa ett snabbt långpass.
Det har inte gått mer än en månad sedan Jonas Glans slog sitt egna rekord på 10 kilometer landsväg. Då, i ett kylslaget Paris, sprang han in på 27.58 och visade att formen från i somras satt i. I Valencia slog han till igen. I stadens tiokilometerslopp sprang Glans in som 15:e man på 27.57.
Tiokilometersloppet i Valencia brukar locka flera högklassiga löpare, så var det även i år. På startlinjen fanns bland annat damernas världsrekordhållare Yalemzerf Yehualaw från Etiopien, fransmannen Jimmy Gressier och Sveriges Jonas Glans från Svängsta.
Glans passerade 5 kilometer på 13.58, och med en andra halva på 13.59 var hans egna svenska rekord på distansen slaget. Glans har nu sprungit de tre snabbaste loppen någonsin av en svensk herre på 10 kilometer landsväg – redan 2020 gjorde Malmölöparen 28.10.
Vann herrloppet gjorde kenyanen Weldon Langat på 26.55.
Jonas Glans tillsammans med lagkompisarna under Finnkampen 2022 FOTO: DECA Text & Bild
Ett tag såg det också ut som att etiopiskan Yalemzerf Yehualaw skulle slå sitt egna världsrekord. Efter att ha legat i en klunga med bland annat svenske Oliver Löfqvist fanns förhoppningarna om rekordet kvar när tre kilometer återstod. Tyvärr orkade hon inte hela vägen och kom i mål på 29.19, sex sekunder från världsrekordet.
Nyss nämnda Oliver Löfqvist, Spårvägen, drog ifrån damernas världsrekordhållare och kom i mål på 29.10.
På damsidan blev Sanna Mustonen bästa svenska med 34.12 vilket räckte till en 31:a plats i den tuffa konkurrensen.
Även Hälles Olle Ahlberg gjorde en fin insats. Göteborgaren sololöpte hem segern i femkilometersloppet på 14.07. Med tiden är han ny Sverige-sexa genom tiderna på den färska rekordsträckan 5 kilometer landsväg. David Nilsson har det svenska rekordet på 13.42.
Söndagen bjöd också på terränglopp. Eskilstunas Emil Millán de la Oliva reste till norra Italien för att springa det 10,2 kilometer långa loppet Cinque Mulini, ett lopp som går runt fem kvarnar. Svensken slutade sexa på 30.08, dryga minuten från segraren.
I USA har inomhussäsongen börjat. Örgrytes Wilma Nielsen tävlade på 600 meter och det med framgång. Hennes 1.29,78 är dryga två sekunder från Lovisa Lindhs inofficiella svenska utomhusrekord på sträckan (1.27,04).
Linn Söderholm är ambassadör för det anrika och bland löpare mycket uppskattade japanska varumärket Mizuno. Här berättar Linn om träningen och målsättningarna inför 2023 – och avslöjar vilka pass hon kör en vanlig vecka.
[ANNONS] Linn Söderholm, 26, tävlar i hinder samt på medel- och långdistans för Sävedalens AIK. Hon har bland annat tre SM-guld på 3 000 meter hinder samt flera SM-medaljer på andra distanser. Linn är också ambassadör för det japanska skovarumärket Mizuno. Vi ringde upp henne för att stämma av läget inför säsongen.
Hej Linn, hur går träningen?
– Den går bra nu. Jag har fått bra kontinuitet under hela hösten och har kunnat springa mycket mer än vanligt.
Säsongen 2022 tog du SM-guld på 3 000 meter hinder och blev i sista stund uttagen till EM – hur var det?
– Inför fjolårssäsongen hade jag inte samma grund som jag har nu. Men jag ville kvala till både EM och VM, så jag fick bara kasta mig in i tävlingssäsongen utan att egentligen vara redo för det.
– Det var rätt struligt under våren med skador i hälen. Så jag fick börja tävla utan att ha någon egentlig uthållighet och det började inte bra alls. Inför det första loppet tänkte jag att ”jag springer ett lopp och så har jag åtminstone gett VM-kvalet en chans”, men så blev det 40 sekunder för långsamt.
– Men sen lyckades jag ändå tävla mig in i det. Även om man inte har den grunden man vill ha kan man ändå formtoppa. Jag lyckades komma ner några sekunder och till slut blev jag uttagen på ranking. När jag väl kvalade blev det en sån lättnad, allt bara släppte och då kom SM (där Linn vann på nytt PB, förf. anm.). Jag hade fått flera veckor då jag kunnat ligga på rätt bra volym och lite formtoppning.
Sedan 2018 har du samarbetat med Mizuno, vad betyder de i din satsning?
– Det betyder jättemycket. De har verkligen stöttat mig, oavsett om det gått bra eller dåligt. När vi började jobba tillsammans var de inte ett så känt märke i Sverige men under de senaste åren har de börjat växa, jag är glad över att ha fått vara med på den resan. Nu har de mycket på gång, till exempel med den nya kolfiberskon.
Har du någon favoritsko?
– En Mizuno-favorit genom åren är Wave Inspire som är en distansko (se nedan), där kommer det en ny modell till våren. Nu i höstas fick jag testa en som heter Wave Neo Ultra som är en väldigt mjuk sko med ganska tunn ovandel och lite speciell snörning. Den var helt fantastisk när jag fortfarande hade lite problem med hälen eftersom den satt så bra på foten. Sedan dess har jag kört i princip allt i den.
Till vilka pass använder du vilka skor?
– Jag är rätt tråkig när det kommer till det där. I princip alla pass kör jag i mina distansskor, så det har varit Inspire eller Wave Neo Ultra för det mesta. Jag är kanske inte jättesnabb på träning men så som det varit den senaste tiden känns det skönt att veta att man håller sig på den säkra sidan.
– Sedan finns ju Mizunos mest kända, lite lättare sko: Rider. Den kör jag i ibland, men det är inte så ofta.
I februari kommer Mizunos nya kolfibersko, Rebellion Pro – vad tycker du om den?
– Jag känner mig så snabb i den! Jag har haft den på ett femkilometerslopp och ett tiokilometerslopp och jag satte landsvägs-PB på bägge.
Mizuno Wave Rebellion PRO – en spännande kolfibersko som släpps i februari 2023. Under 2023 kommer Mizuno med fyra nya tävlingssko modeller varav två har kolfiberplatta.
Hur ser träningen ut just nu? Kan du ge exempel på en vecka?
– Nu är det mycket trösklar och mycket mer mängd (se ruta).
Vad kommer ske framöver?
– Målet för hösten har varit att få kontinuitet och uthållighet. Vi har pratat om hur vi kunde göra träningen lite roligare, det blir ändå rätt hög mängd nu. Då började jag med att lägga in ett femkilometerslopp och ett tiokilometerslopp, och så skämtade vi lite om att springa halvmaraton också. Men så kände jag att det var rätt bra ändå – en spännande utmaning. Så om två veckor kommer jag springa ett halvmaratonlopp i SantaPola som ligger utanför Alicante i Spanien.
Vad är ditt mål för 2023?
– Det är att springa bra på VM på 3 000 meter hinder.
En klassisk träningsvecka just nu för Linn Söderholm Måndag: Gym. Det blir lite crosstrainer, styrka och löpning på eftermiddagen. Tisdag: En jogg på morgonen och sen tröskel på eftermiddagen. Oftast 5–6 kilometer tröskel och sen lite backar efter det, typ 8 x 140 meter. När man bara springer och matar tröskel känner jag att jag kan bli lite uttråkad och då har det varit bra att lägga in de här snabbare inslagen som backarna. Man måste ändå fokusera lite mer på hur man springer då, att man träffar rätt och så. Sedan är det roligt med backar eftersom man snabbt blir så mycket bättre på det. Onsdag: Då blir det bara distanslöpning. Torsdag: Dubbeltröskel. Oftast en sammanhängande, säg 20–25 minuter på morgonen. Tidigare år har jag alltid fått köra det här passet med alternativ träning men i år har jag kunnat springa det. På kvällen blir det oftast 4 x 2 kilometer eller något liknande. Lördag: Ibland tröskel och ibland lite hårdare, typ ”enkilometrare”. Söndag: Långpass. En skillnad från tidigare år är att jag kör de här långpassen på 20–22 kilometer med en del tröskel i, typ 8–10 kilometer tröskel i långpasset. I söndags körde jag som exempel 15 kilometer snabbdistans och 10 kilometer tröskel. Total veckomängd: 11–12 mil
Mizuno Wave Inspire 19
En av Linn Söderholms absoluta favoritskor är Mizuno Wave Inspire. Det är en väldämpad och stabil modell, perfekt för löpning på asfalt eller grus. Den 19:e versionen som kommer under 2023 har fått en ny form av den välkända Wave Plate vilket ger en ännu bättre övergång från fotisättning till frånskjutet. Mellansulan gjord av MIZUNO ENERZY har blivit 2 mm tjockare jämfört med den tidigare versionen vilket ger ännu mer dämpning. Ovandel är sömlös och välventilerad, och följer fotens rörelser väl. Yttersulan är gjord av det slitstarka X10 kolgummi och ger bra grepp och känsla mot underlaget.
Fakta Mizuno Wave Inspire Vikt: ca 300 gram (herr US 9/42,5), ca 260 gram (dam US 8/39) Häldropp: 12 mm Pris: 1 900 kronor
Merrells minimalistiska modeller Trail Glove 7 och Vapor Glove 6 väcker barfotalöpningen till liv igen.
[ANNONS] Fördelarna med att – åtminstone då och då – låta fötterna jobba på ett barfotalikt sätt är uppenbara. Inte minst ger det en effektiv styrketräning för såväl fotens som underbenets muskulatur och stödjevävnad. Men vi får också en positiv inverkan på vår löpteknik. Genom en mjukare och mer följsam markkontakt banar vi automatiskt in en bättre kroppshållning och ett mer energieffektivt rörelsemönster.
Att skifta från markant uppbyggda skor till mer minimalistiska modeller kräver emellertid en tålmodig anpassning, vilket ofta förbisågs av många entusiastiska barfotalöpare när den minimalistiska trenden slog till för femton år sedan. En alltför abrupt övergång till en ny typ av skor resulterar ofta i olika typer av överbelastningsskador såsom hälsenebesvär och stressfrakturer.
Barfotatrenden – en motreaktion
Bakgrunden till barfotatrenden var att allt fler löpare, tränare och idrottsmedicinska experter började ifrågasätta filosofin med markant uppbyggda skor, som hade varit allena rådande sedan 1970-talet. Många menade att höga mellansulor, extra stabilitetsdetaljer och kraftigt förstärkta ovandelar var passiviserande och förhindrade fötternas naturliga rörelsemönster.
Under 1990-talet fick därför ett nytt tankesätt allt fler förespråkare. De allra mest radikala anhängarna menade att vi skulle löpa helt barfota, även om majoriteten insåg att ett visst skydd mot underlagets ojämnheter var nödvändigt. Men flera skotillverkare var ändå lyhörda för den nya trenden och erbjöd under första delen av 2000-talet mer minimalistiska löparskor, där foten tilläts en större rörelsefrihet.
Pendeln svänger igen
Sedan dess har mycket hänt. Inte minst har minimalismen ersatts av en sorts maximalism, med kraftiga mellansulor i nya material som ibland förstärks med kolfiberplattor för att ge löparen en bättre löpekonomi. Men den minimalistiska filosofin har fortfarande anhängare, och det finns fortfarande barfotaskor på marknaden.
I dag är dessa skomodeller konstruerade så att de ger fotsulan ett gott skydd mot underlagets ojämnheter. Samtidigt tillåter de foten att jobba på ett naturligt sätt, så att styrka och löpteknik kan utvecklas på bästa möjliga sätt. Med försiktig tillvänjning och rätt träningsdosering kan de bli ett effektivt hjälpmedel att utveckla vår löpning. Merrells minimalistiska skor Trail Glove 7 och Vapor Glove 6 är utmärkta exempel på detta.
Merrell Trail Glove 7
Den sjunde versionen av den minimalistiska trailmodellen Trail Glove har fått en lite högre mellansula än tidigare (8 millimeter), och använder sig av Floatpro-materialet för att erbjuda en lätt men mjuk upplevelse. En annan nyhet är att Merrell har tagit bort den så kallade ”rockplaten” i mellansula för att förbättra kontakten och känslan mot underlaget.
Merrell Barefoot 2-konstruktionen har ett så kallat nolldropp, alltså ingen höjdskillnad mellan häl och tådel, för att foten ska få en neutral, naturlig position. Ovandelen är konstruerad i en lättviktsmesh som andas väl, och består av 60 procent återvunnet material. Ecostep-yttersulan är tillverkad av Vibram, har två millimeter höga dobbar för att ge ett säkert grepp, och består till 30 procent av återvunnet gummi.
Den sjätte versionen av Merrells minimalistiska Vapor Glove är en lättviktsmodell riktad till den som vill testa en mer naturlig och barfotalik löpupplevelse.
Merrell Barefoot 2-konstruktionen innebär bland annat så kallat nolldropp – det vill säga att det inte är någon höjdskillnad mellan häl och tådel – för att ge foten en mer naturlig, neutral position. Mellansulan bygger också bara fem millimeter i höjd för att ge löparen en direkt, naturlig kontakt med underlaget.
Vapor Glove 6 har en Vibram Ecostep-yttersula, tillverkad med 30 procent återvunnet gummi. Delar av ovandelen, bland annat polstring och skosnören, består till 100 procent av återvunnet material.
En ny svensk studie visar att bland annat sociodemografiska faktorer påverkar vem som har låg eller god kondition i medelåldern – och fördelningen är inte jämlik.
Det är Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet som i ett pressmeddelande berättar om en ny svensk studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften BMJ Open, som beskriver hur maximal syreupptagningsförmåga, det vill säga kondition, varierar mellan olika grupper.
Studien genomfördes på 5 308 deltagare i åldern 50-64 år, varav 51 procent kvinnor, och man undersökte variabler som var sociodemografiska (ålder, kön, utbildning med mera), olika levnadsvanor, upplevd hälsa, kroppsmått och sjukdomsförekomst samt självskattad och accelerometermätt fysisk aktivitet och stillasittande.
Deltagarna genomförde konditionstest på cykel, samt bar accelerometer i ett elastiskt band runt midjan. Detta för att under en veckas tid mäta hur ofta och hur länge samt på vilken intensitetsnivå som personerna rörde sig, både till vardags och under eventuell träning.
Studiens försteförfattare är Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet:
– Resultatet visade att det finns grupper med högre risk för låg kondition. Dessa var äldre, utlandsfödda, med låg utbildning, högt midjemått, dåligt upplevd hälsa, mycket stillasittande, låg grad av högintensiv fysisk aktivitet samt de som ägnade sig åt passiv arbetspendling med bil eller kommunala färdmedel, säger han.
Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Hos gruppen män i studien kunde dessutom en pressad privatekonomisk situation och tidigare tobaksrökning kopplas till sämre kondition. Resultatet visar överlag att konditionen inte är jämnt fördelad i befolkningen.
Kunskapen om vilka som har låga nivåer av kondition är viktig för att kunna rikta olika typer av insatser för att öka konditionen i dessa grupper, eller vidta andra sjukdomsförebyggande åtgärder. Sådan kunskap finns delvis tidigare, men då oftast från studier med få deltagare eller i selekterade grupper som exempelvis enbart män, eller personer från en viss socioekonomisk grupp.
Mer detaljerad kunskap kring skillnader i konditionsnivå mellan grupper, ger värdefull information ur ett bredare perspektiv. Elin Ekblom Bak är docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, och den andra av studiens två huvudförfattare:
– Detta är en av de första studier som kunnat studera sambandet mellan fysisk aktivitet och stillasittande mätt med accelerometer, och kondition. Både stillasittande och högintensiv fysisk aktivitet var starkt kopplade till konditionsnivå, oberoende varandra. Sammantaget ger denna studie värdefull kunskap för hälso- och sjukvården liksom för framtida forskning och folkhälsoarbete, säger hon.
Elin Ekblom Bak, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.
Historien om Springtime och Runner’s World är i högsta grad också historien om grundaren Nils Lodin – svensk löpnings första ambassadör – som avled strax före jul vid 90 års ålder. Med anledning av Nils bortgång publicerar vi här den intervju som gjordes med honom i samband med Runner’s Worlds 40-årsjubileum 2022.
Efter en lång karriär som tidningsjournalist stod Nils Lodin inför ett vägskäl. Femtio år gammal och med fyra barn kändes inte erbjudandet om ytterligare en vända som utrikeskorrespondent för Aftonbladet så lockande.
– Samtidigt blev jag alltmer intresserad av löpningen, som växte snabbt i Sverige, och jag hade länge funderat över om det inte vore en bra idé att starta en löpartidning, berättar Nisse Lodin.
Sagt och gjort. Löpartidningen Springtime, det vill säga föregångaren till Runner’s World, publicerades för första gången hösten 1982. Och Nils Lodin blev under de följande 27 åren en frontfigur och ambassadör för hela Löpar-Sverige.
Nils Lodin var svensk löpnings främsta ambassadör under 27 års tid.
Men även om tajmingen var helt rätt, en enorm löparboom svepte över landet på 80-talet, tog det lång tid innan allmänheten slutade att se på löparna som galningar. Nils ryckte på axlarna åt skeptikerna och sa:
– Man kan lika gärna vara tokig på det här sättet som på något annat.
Vurmen för löpning var i och för sig inte något nytt för Nils. Långt tidigare, i januari 1957, hade han kommit över ett exemplar av den amerikanska friidrottstidskriften Track and Field News. Då, vid 24 års ålder, tänkte han att en sådan tidning borde finnas i Sverige också.
Efter några år insåg han att det nog ändå inte var genomförbart – men en årsbok om friidrott skulle han kanske kunna göra. Tanken mognade och hösten 1960, direkt efter OS i Rom, grundade Nils Bokförlaget Olympia som skulle komma att ge ut årsboken Friidrott under de följande 30 åren.
Som utrikeskorrespondent var Nils Lodin ofta i händelsernas centrum. Han bevakade bland annat Oktoberkriget 1973 på plats i Sinai-öknen.
Under åren 1973–1975 var Nils utrikeskorrespondent för Aftonbladet, stationerad i München i dåvarande Västtyskland. På den tiden hade dagstidningarna resurser att satsa på fasta korrespondenter, som i sin tur förväntades behärska så väl utrikespolitik som sport och kultur. På plats bevakade Nils ”Oktoberkriget” mellan Israel och arabstaterna, Bader Meinhof-ligans kidnappningar, Björn Borgs segertåg inom tennisen, Ingemar Stenmarks genombrott som skidåkare, fotbolls-VM i Västtyskland med mera.
Som korrespondent i Västtyskland bevakade Nils Lodin bland annat sport. Här med den tyska fotbollsstjärnan Franz Beckenbauer (t.h).
Fyra år senare, 1979, var Nils tillbaka i München som korrespondent för Aftonbladet, den här gången utan familjen. Då kunde han löpträna i princip varje dag, trots det höga arbetstempo han hade – eller kanske just därför.
– Jag har alltid sprungit, men det året fick jag en riktig träningskick. Ofta sprang jag på nätterna, ibland tillsammans med Günter Wallraff (legendarisk grävande journalist, reds. anm.) i Köln. Han var en jäkel på att springa, sprang halvmaran på 1.20. Och så var han mycket rädd om sina Nikeskor, minns jag. Jag fick låna alla hans andra skor, men inte Nikeskorna.
Günter Wallraff, legendarisk journalist – och Nils Lodins löparkompis.
Nils Lodin startar löpartidningen Springtime
Åter i Stockholm, 1980, sprang Nils sin första mara – Stockholm Marathon. Samma år blev han utlandschef på Aftonbladet, men han hade svårt att acklimatisera sig. En tid funderade han på att söka tjänsten som utrikeskorrespondent i London, men förslaget röstades ner av hans fyra tonårsbarn. Då fick Nils en idé. Fotografen och Aftonbladetkollegan Per Björn brukade låna ut den amerikanska löpartidningen Runner’s World till honom.
– En sådan tidning borde vi ha i Sverige, tänkte jag, och frågade mina chefer Gary Engman och Thorbjörn Larsson på Aftonbladet om inte de ville starta en svensk löpartidning. Men de var inte det minsta intresserade.
Slumpen ville däremot annorlunda. Nils besökte vännen Bengt Nåjde, som nyligen öppnat Running Center, Sveriges första specialbutik för löpare. Där berättade Nisse att han ville starta en svensk löpartidning – om han bara kunde hitta en samarbetspartner i tryckeribranschen.
– Ett ögonblick, sa Bengt och lyfte telefonluren. Fem minuter senare klev Lasse Vesterlund in i butiken. Lasse Vesterlund var ägare till tryckeriet Trycksakskonsult och ungefär en kvart senare var vi överens om att vi skulle ge ut en löpartidning tillsammans, berättar Nils.
Gänget som startade tidningen Springtime 1982, som 1996 blev den svenska upplagan av Runner’s World.
Men på den tiden var det inte många som startade företag när de nått 50-årsåldern och olyckskorparna skrockade.
”Max tre nummer håller det, sedan är ämnet uttömt och då är du välkommen tillbaka” sa Nils chef på Aftonbladet, Sigurd Glans.
Men han hade fel. Nils och Lasse Vesterlund inledde arbetet med att trycka upp prenumerationstalonger som Nils delade ut på diverse lopp runt om i Sverige.
– Det var en fruktansvärd maratonhausse i Sverige då. Under tre månader fick vi 800 prenumeranter till det första numret av Springtime, som publicerades 1982.
Nils Lodin prydde det första numrets omslag, under temat maratonluffare.
Tidningen mottogs väl och redan efter första numret ville Aftonbladet köpa Springtime.
– De fick köpa en tredjedel, det blev ett partnerskap som varade under nästan hela 80-talet, berättar Nisse.
Starten av tidningen sammanföll med den första stora löparboomen. Stockholm Marathon startade 1979. Bara tre år senare, 1982, hade loppet över 10 000 anmälda. Svenska kändisar deltog och herrloppet vanns samma år för första gången av en svensk löpare – Kjell-Erik Ståhl. Kjell-Erik och Nils skulle senare inleda ett samarbete som varade i sex år, då Kjell-Erik medverkade som kolumnist.
Triathlonsporten ser dagens ljus i Sverige
Intresset för maraton och löpning var alltså monumentalt när Springtime startades. Vid den här tidpunkten var däremot sporten triathlon i princip helt okänd i Sverige. Nils, som hade fått upp ögonen för den unga sporten, grubblade på hur man kunde ändra på den saken.
– Med hjälp av Stockholmspolisens idrottsförening och Rönninge Sportklubb arrangerade vi ett triathlon i hjärtat av Stockholm. Start och mål i Rålambshovsparken, simning i Riddarfjärden, cykling ut mot Drottningholm och löpning runt Kungsholmen, berättar Nils.
Stockholmstriaden, som loppet hette, blev en succé. Nils lyckades också övertala några av den tidens mest kända idrottare att delta. Och så kom det sig att många av dem som sedan blev Sveriges mest kända triathlonprofiler gjorde debut på Stockholmstriaden. Meeri Bodelid var en av dem. Hon är ensam om att ha vunnit svenska mästerskap i såväl längdskidor, cykling och maraton och har även RM-medaljer i triathlon. Örjan Sandler, skridskoåkaren som blev en av världens bästa triathleter i masterklassen, och Micke Thorén, svensk triathlons första stjärna och senare Triathlonförbundets ordförande var också på plats.
Micke Thorén, svensk triathlons första stjärna och senare Triathlonförbundets ordförande.
När de första europeiska mästerskapen i triathlon gick av stapeln i Immenstadt 1985 var Nils där tillsammans med det första svenska landslaget. Triathlonsporten i Sverige var därmed etablerad – och Nils Lodin var en av nyckelpersonerna bakom det.
Nils startar Springtime Travel
Nils gillade att springa – och att resa. Nästan ända från starten hade han arrangerat löparresor, inte minst till New York Marathon. Verksamheten växte, och 1990 var det därför dags att starta Springtime Resor AB för att kunna ta ännu fler svenska löpare till internationella lopp, främst i USA och Europa.
När Nils startade resebolaget var han både reseproducent och reseledare – och chefredaktör för tidningen. Han levde och andades löpning och gillade att utmana sig själv både yrkesmässigt och idrottsligt. Men han hade en oväntat avslappnad inställning till sina egna prestationer som löpare.
– Totalt fullföljde jag 16 maror. Men det finns nog ingen som har brutit så många som jag. Ibland på grund av att jag både var researrangör och reseledare – och väldigt trött, helt enkelt. Den enda gången jag hade dåligt samvete var i New York Marathon 1984. Det var varmt som i helvetet, 29 grader och 98 procents luftfuktighet, men alla våra resenärer kämpade sig igenom loppet. De enda som bröt var min son Ulf och jag. Då skämdes jag faktiskt lite grand, minns han.
Sonen Ulf var etablerad pressfotograf och tog många av tidningens bilder. På initiativ av sönerna Pelle och Hasse blev tidningen först i landet med att producera layout och original med persondatorer – Springtime låg i framkant i den tekniska utvecklingen. En strid ström av studiebesök från stora mediahus som Aftonbladet och Medviks förlag följde.
Lågkonjunkturen i början av 90-talet blev en mardröm för många företag – så även för Springtime.
– Vi blev tvungna att avskeda våra anställda och under större delen av 1990-talet var vi bara tre som jobbade med tidningen.
Nils sporrades av kampen.
Nils själv stod för innehållet, hans son Hasse (i dag ansvarig utgivare) gjorde layouten och skötte marknadsföringen och Nils fru Gun-Britt som var svensklärare textgranskade och korrekturläste tidningen.
– Vi jobbade nästan dygnet runt. Varje tangentnedslag blev ett led i kampen för tidningens överlevnad och det sporrade mig, berättar han.
Springtime blir Runner’s World
En förändring inträffade när den amerikanska tidningen Runner’s World kontaktade Springtime för ett samarbete när de ville etablera sig i Norden. Det första testnumret trycktes 1992 och slog väl ut, men först 1996 inleddes samarbetet och Springtime blev den svenska upplagan av Runner’s World.
Det första numret av svenska Runner’s World kom 1996.
I början av 2000-talet hade konjunkturen vänt. Den svenska ekonomin blev successivt starkare och en ny löparboom var under uppsegling. Nils jobbade som chefredaktör fram till 2009, då han gick i pension, 77 år gammal. Han fortsatte att träna löpning även efter 80 år fyllda.
Strax för julafton somnade Nils in med sin familj samlad runt sig, vid 90 års ålder. Nils livsverk Runner’s World och Springtime Resor lever däremot vidare – liksom minnet av en man som brann för löpningen och journalistiken.
NILS LODIN, 1932–2022 Född: 1932 i Stockholm. Död 2022 i Stockholm. Yrke: Journalist, författare, förlagsdirektör. Första mara: Stockholm Marathon 3.35 (1980). PB på maran: 3.29 (1985). PB på halvmara: 1.31 (1988). Romaner: Terroristen (1976), All mat åt folket (1978), Hjälparna (1982). Årsböcker: Författare och förlagsredaktör av Friidrottsboken, 1961–1991, Sportpanorama 1970–1980, Året största händelser i bild 1960–1986. Krönikesamling: En löpares funderingar (2009), Mitt 70-tal (2015). Fackböcker: Kennedymorden (2013), Maktens män (2016).
Karriären i korthet: Bokförläggare Olympia 1960–1990 Journalist Idrottsbladet 1964–1965 Journalist Aftonbladet 1965–1983 Chefredaktör Springtime 1982–1996 Chefredaktör Runner’s World 1996–2009 VD Springtime Resor AB 1990–2004
Vintern kan vara hal, kall och blöt. Då gäller det att ha skor som ger tryggt grepp i alla lägen och som håller dina fötter både torra och varma. Vi har testat fjorton vinterskor som gör just det. Under vintermånaderna kan vi möta högst varierande väderleksförhållanden, vilket ställer krav på att vi löpare är beredda på att anpassa vår klädsel efter Kung Bores dagshumör. Ändå är det förvånansvärt många löpare som inte alls justerar sitt val av fotbeklädnad efter aktuella väderleksförhållanden under årets kallaste månader. Kanske beror det på att vintrarna generellt har blivit allt mildare under de senaste åren,…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Från regnet i Göteborg till terrängen i Nederländerna. De svenska löparna avslutar året i topp.
Även om terrängsäsongen kulminerade för några veckor sedan i och med EM så har två svenskar valt att avsluta året i leran. Till Soest, en liten stad som ligger mitt i Nederländerna, åkte både Högbys David Nilsson och Hässelbys Sarah Lahti.
I årets sista lopp blev Lahti vinnare och Nilsson tvåa. På den 6 km långa sandbanan tog hon hem loppet på 21.54. Nilsson som sprang 10,4 km kom i mål på 35.26, slagen av den välmeriterade britten Mahamed Mahamed.
Även i Göteborg var det tävling. Stadens sylvesterlopp lockade flera löpare ur eliten, bland annat Sävedalens Linn Söderholm, Högbys Hanna Lindholm och Eskilstunas Emil Millán de Olivia. För både den först och den sist nämnda blev det också seger.
Millán de Olivia tog hem herrarnas 10 km på 29.45, halvminuten före Sävedalens Jonathan Fridolfsson. På damsidan imponerade Linn Söderholm när hon vann på 34.23 före nyss nämnda Lindholm.
Linn Söderholm under hösten 2022 FOTO: DECA Text & Bild
Det annars mest remarkabla var att etiopiern Ejgayehu Taye Haylu bara var två sekunder från världsrekordet på 5 km väg i Barcelona. Ett lopp utan svenskar men med bra damresultat.
Vi ska också höja ett varningens finger för det 10-kilometerslopp som anordnas i Valencia den 14:e januari. Dit kommer bland annat Jonas Glans – kan det bli svenskt rekord igen?
När snön och kylan kommer gäller det att vara rätt rustad för vinterlöpningen. Här är vår checklista!
Mobiltelefon
Ska du springa i mörker och kyla, eller långt från bebyggelsen? Ta med dig mobilen och se till att den fungerar. Har du laddat batteriet? Lägg in din närmast anhörigas telefonnummer under nödkoden ”ICE” (In case of emergency). Då kan räddningspersonal snabbt hitta rätt nummer i din telefonbok och meddela dem om olyckan skulle vara framme.
Så här kan du göra dina ICE-kontakter synliga även om du har kodlås på mobilen:
Skriv numret på en lapp, fotografera den med telefonen och lägg upp den som bakgrundsbild. Då kan räddningspersonalen se numret direkt.
Skaffa en app som gör ICE-kontakterna tillgänglig trots att telefonen är låst.
Skriv ner dina ICE-kontakter på en klisterlapp som du sätter på telefonens baksida.
På Iphone kan du lägga till ICE- och hälsoinformation under fliken ”Medicinskt id” under appen Hälsa. Den här informationen kan räddningspersonal komma åt även om telefonen är låst.
På Androidmobiler kan du välja att låta ägarinformation visas även om telefonen är låst. Det gör du under Inställningar och Säkerhet.
Skippa hörlurarna
Att se och synas är förstås väsentligt när man springer i mörkret. Men det är också viktigt att höra – så lämna hörlurarna hemma och spetsa öronen i stället.
Huvud och händer
Oavsett vädret är ett par vantar och en mössa enkla försäkringar om man vill kunna hålla komforten på en rimligt hög nivå den här årstiden. Starta gärna med mössa och vantar på och ta av dem om det blir för varmt.
Säkra fästet
Bra vinterskor är en vettig investering för dig som springer på vinterväglag. Dubbade och väderskyddade löparskor finns i många utföranden. Ett annat alternativ är lösa broddar som dras utanpå dina löparskor, eller att helt enkelt dubba dina favoritskor med lösa dubbar (som du sedan kan ta bort när asfalten torkar upp igen).
Pannlampa
Ska du vara ute länge och i obanad terräng så ställs det förstås högre krav på batterikapacitet och ljusflöde, men mindre och enklare pannlampor räcker långt för de flesta löpare. Välj en pannlampa som sitter skönt, har låg vikt och vars ljusstyrka och flöde räcker för dina behov.
Reflexer
En väst i en fluorescerande färg och med stora reflexband utanpå löparjackan är ett enkelt sätt att öka synligheten, eller ytterplagg med insydda reflexer. Tänk bara på att den typen av reflexer tappar sin reflekterande förmåga över tid. Reflexband är också bra och billiga alternativ, som är lätta att fästa runt armar och ben och syns från alla håll. Tänk på att fästa dem lågt så att de hamnar i billyktornas ljusflöde.
Led-lampor
Vita och/eller röda led-lampor som fästs på kläderna är ett enkelt sätt att höja synligheten. De kan enkelt fästas på kläderna och man kan ofta välja mellan fast eller blinkande sken.
Nytt år, nya chanser, nya möjligheter och nya vansinniga nyårslöften! Champagnen bubblar och ut ur munnen bubblar i samma takt det ena knäppa nyårslöftet efter det andra – ofta om att förbättra sin hälsa.
Tyvärr är inte många av våra nyårslöften sansade och rimliga, utan snarare en genväg till ett garanterat misslyckande. Problemet för de flesta av oss är nämligen att vi tar i för mycket. När vi står där känns allt möjligt, men sedan, när vardagen slår oss mitt i ansiktet känns löftena vi gav oändligt tuffa att ta tag i.
Här kommer några bra tips för att du ska lyckas med dina hälsolöften:
Ge inga nyårslöften
Ja, du läste rätt. Även om det är skönt att se ett helt nytt år framför sig och möjligheten till nystart så kan det vara dumt att lova något. Vissa blir helt blockerade och drabbas av negativ stress av att ha lovat sig själv ett eller annat. Brukar du ge nyårslöften? Om ja, brukar du hålla dem? Om inte, sluta ge nyårslöften och hitta andra sätt att förändra din hälsa.
Var rimlig
Du kommer inte att äta jättenyttigt varje måltid och du kommer inte heller att låta blir att äta något onyttigt, så det är ett jättedåligt löfte att ge. Och du kommer inte att gå från soffsittare till att träna sju dagar i veckan, så lova inte det heller. Alla löften där du lovar dig att du ska späka dig själv är dåliga löften. Om det ska hålla i längden måste löftet vara lustfyllt, roligt – och rimligt.
Var bred
Lås dig inte helt genom att måla in dig i ett snävt hörn i form av ett specifikt löfte. Testa lite först innan du bestämmer dig för vad du vill göra för hälsoförbättring. Lovade du dig själv att börja springa tre pass i veckan och får jätteont i knäna efter tre veckor? Risken är då att du surar ihop för att du har missat målet och ger upp. Var bredare och säg att du ska börja träna tre pass i veckan i stället och träna det som passar dig.
Var specifik
Om du inte har ett brett löfte, utan ett specifikt mål som du kan pricka av när du har klarat det, se till att vara riktigt snäv i din målsättning. Ett lopp är ju enkelt att pricka av, men om du bestämmer dig för att bli starkare måste du ha ett tydligt mål. Vad ska du klara av, och när? Ska du börja äta nyttigare, på vilket sätt?
Berätta för andra
Sprid ditt löfte till andra i din omgivning. Det är lättare att hålla vad man har lovat om flera frågar hur det går eller kan ge stöd och uppmuntran.
Var fler än en
Om du avlägger ett nyårslöfte som kan vara tufft att leva upp till kan det också hjälpa att vara fler än en. Få med dig en kompis, en partner, din mamma eller en kollega på samma löfte så kan ni peppa och pusha varandra under året.
Året tar inte slut i mars
Det är vanligtvis oerhört trångt på gymmen i januari och februari men redan i mars börjar det bli glesare. Och den nyttiga maten som du orkar laga i två månader byts sakta ut mot helfabrikat. Det kommer att vara tufft att hålla i löftet när smekmånaden är över och vardagen är igång på riktigt. Var medveten om att den dippen kommer – då blir det lättare att stå emot lusten att lägga av. Det kommer att kännas lättare igen när du tagit dig igenom den första tuffa perioden.
