Blogg

Aldrig mera Icebug!


Under mina år som löpare har det gått åt en hel del skor, konstigt vore väl annars. När det gäller märken så har jag nog provat dom flesta. Asics, Nike, Saucony, Adidas, Salming, Reebok, Karhu, New Balance, Brooks, Salomon, listan kan göras lång. Ibland har jag köpt en modell som absolut inte funkat, tex Adidas Hagio som jag gav upp på redan efter fyra-fem mil, eller Salomons asfaltssko som lanserades för nåt år sen, den kasserade jag redan efter första rundan. Samtidigt har jag blivit positivt överraskad åt andra hållet också av vissa modeller, Karhu Fulcum Ride är ett sådant exempel som jag sprang i tills sulan lossnade. Oavsett märke och modell så tycker jag att dom flesta märken håller bra kvalitét, sen passar inte alla modeller just mina fötter. Ett märke som jag dock aldrig mer kommer att köpa är Icebug. Inte för att jag inte gillar deras skor utan pga deras bedrövligt dåliga kvalitet. Betalar man 1800kr för ett par skor så ska man kunna förvänta sig att dom håller mer än ett par månader innan dom bokstavligt talat går sönder.

Jag hörde att Elitpodden raljerade lite över dubbade skor på vintern i nåt avsnitt och tyckte att man borde våga testa att springa inomhus istället om det nu är så dåligt underlag ute att det inte funkar att springa med vanliga pjux. Välkommen upp till Norrland säger jag då till alla er 08:or. Här har vi varken inomhushallar eller sopsaltade cykelvägar. Vi har för det mesta isgator, blixthalka och två meter snö. Tro det eller ej men det finns faktiskt civilisationer utanför tullarna och även vi gillar att springa. För oss är dubb det enda alternativet om vi inte vill riskera att bryta lårbenshalsen varje gång vi ska springa utomhus. Jag älskar dubbade skor, skulle aldrig fixa en vinter utan. Dessutom kan jag hålla samma fart nu på vintern som på sommaren och även ta en 90-graders kurva med blankis utan att behöva bromsa in. Att inte springa med dubb när det ser ut så här vore lika idiotiskt som att köra med sommardäck på vintern.

Dom senaste vintrarna har jag sprungit med ett par dubbade Asics Fujisetsu. Förra vintern när jag insåg att jag behövde ett par nya dubbade skor så insåg jag också att Asics inte längre tillverkade min modell. Fujisetsu finns fortfarande på marknaden men bara i Goretex variant och det gick bort för min del så istället föll valet på ett par Icebug Oribi – den lättaste skon med dubb på marknaden, enligt dom själva. Det lät ju nice. Det som däremot inte lät lika nice var prislappen på 1800 balubas men okej, det var bara till att öppna lädret och pynta.

Efter första rundan var jag såld. Dom var lätta, sköna och hade ett jävulst bra grepp på blankis jämfört med mina tre år gamla Asics. Att springa på asfalt funkade helt okej det också. Jag gillade dom så pass mycket att jag ofta valde dom före vanliga skor även när snön hade lagt sig och när det egentligen inte behövdes dubb. Men lagom till att snön började smälta och isen gjorde sitt intåg på gatorna igen så gick dom sönder. 90 mil och 4 månaders användning, mer än så höll dom inte.

Jävlar vad jag svor då. Mejlade Icebug som tyckte jag skulle reklamera och lovade att skorna ska hålla mer än så. Velade fram och tillbaka om jag skulle köpa Asics goretex variant ändå men till slut föll valet på ett par nya Icebug Oribi. Det kanske var ett måndags ex jag hade fått intalade jag mig själv. Sagt och gjort, ett par nya Oribi beställdes men som tur var så behövde jag inte använda dom särskilt mycket eftersom snön sen försvann och skorna förpassades till garderoben i väntan på denna vinter.

Den här gången höll det nya paret bara 40mil innan exakt samma sak inträffade. Samma reva, samma ställe. Det är så jävla dåligt att jag saknar ord. 40 mil och sen kaput!

För mig är 1800kr mycket pengar och om jag lägger det på ett par skor – oavsett märke – så förväntar jag mig att dom ska hålla mer än 40 mil, såvida det inte är nån extrem lättvikts- eller tävlingssko som jag på förhand vet har en kort livslängd. Men ett par Icebugs ska fan hålla bättre än så. Har dom ingen kvalitetskontroll i Jonsered eller vart dom nu huserar? Eller låter dom stackars barn i Sydasien sy deras skor? Alla vet väl att barn inte har nån känsla för kvalitét.

Skämt åsido, det här var sista gången jag sponsrar Icebug med mina surt förvärvade slantar. Det är svårt att beskriva hur j-a upprörd jag är över deras undermåliga kvalitét. En gång okej, men två gånger? Sannolikheten att det skulle vara fel på båda mina par känns ju rätt liten, då ligger det ju närmre till hands att dra slutsatsen att det bara är för jävla dålig kvalitét överlag. Och att då ha mage att ta 1800 kr för skit skulle väl göra vem som helst upprörd. Jag vet att det är många som springer med Icebugs på vintern och man får väl hoppas att det bara är Oribi modellen som är kass, det är den enda sko jag kan referera till.

Som motvikt kan jag nämna att mina Asics Fujisetsu med 4 år på nacken fortfarande håller finfint efter mer än 2000km. Visst, dubben är lite nersliten och greppet är inte längre lika bra och som med alla Asics skor så har dom spruckit lite i hälen men det måste man ju ändå kunna tolerera efter 200mils användning. Som tur är har jag inte haft mage att slänga dom även fast jag redan för 2 år sen tänkte pensionera dom och just nu är dom min räddning. Jag vågar nästa sätta en slant på att dom kommer hålla ytterligare 100mil.


Träningen går för övrigt rätt bra. Kroppen börjar tåla en hel del mängd och att riva av 35km känns oförskämt lätt, blir aldrig uttråkad av det vilket är ett bra tecken. Jag har fått till bra kontinuitet den senaste månaden, 14 mil i veckan, inga skador eller sjukdomar, långpass varje vecka och fartpassen börjar kännas bra dom också. Möjligen skulle jag behöva vila lite mer men det som vanligt det absolut svåraste. Med tanke på att jag började det här året med en gubbvad, dålig motivation och att vädergudarna dessutom bjöd på en ny snösmocka varje helg fram till nu med undermåligt plogade vägar resten av veckorna som resultat så får jag ändå vara nöjd.

/Hörs

 


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 maj!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant
Blogg

Mot ett starkare jag


2018 ett år jag alltid kommer att minnas med glädje. 2018 var året jag var gravid för första gången och fick vårt första barn. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det har vart ett år svävandes på rosa moln. Året startade med vinterlöpning som vanligt med fokus på att bygga styrka, snabbhet och uthållighet. Jag fick reda på att jag hade fått en plats på drömloppet TDS under UTMB-veckan tillsammans med min man och jag hade så många roliga löparresor planerade med Pampastravel. Formen var på topp och jag såg fram emot året. Då fick jag reda på att jag var gravid.

Jag var överlycklig, rädd och förväntansfull på en och en samma gång. Jag hade tusen frågor men så mycket var osäkert. Skulle det gå bra? Hur skulle det bli med löpningen och träningen? TDS var bara att glömma tråkigt nog då man kan skjuta fram sin plats till öret efter till följd av en skada men inte till följd av en graviditet.

Jag kunde springa ganska obehindrat fram till vecka 20. Efter det minns jag att jag fick korta ned transportlöpningen på ungefär tio kilometer till jobbet till halva sträckan. Jag slutade springa i vecka 26 för att jag fick så mycket sammandragningar av löpningen vilket gjorde att det inte kändes kul så då började jag cykla istället. Det är verkligen helt underbart att cykla landsvägscykel då man hinner se så mycket. Jag vågade dock inte cykla så snabbt eller på vägar med mycket trafik med magen så det var till att gå upp tidigt under semestern och cykla på morgonen innan trafiken satte igång.

Jag är så tacksam att jag kunde hålla mig aktiv under hela graviditeten. Jag hade aldrig problem med att gå eller att röra mig och jag körde sista träningspasset två dagar innan vår dotter kom. Dagen innan hon kom gick jag 11 kilometer – kanske det var det som drog igång förlossningen.

Jag har en sådan bra förlossningsupplevelse och jag klarade mig utan några svårare komplikationer. Det var utan tvekan det häftigaste som jag har gjort. Att få barn är en väldigt omtumlande men helt fantastisk upplevelse – så mycket kärlek och känslor.

Vår dotter har nu hunnit bli tre månader och jag ser fram emot att börja träna ordentligt igen men samtidigt vara lyhörd mot kroppen, det förtjänar den verkligen efter allt som den har gått igenom under förra året. Kvinnokroppen är så stark. Fram tills nu har min träning mest bestått av raska promenader, styrka med kroppsvikt, mamma mage träning och knipövningar.

Inte alltid den roligaste träningen men väldigt bra träning för att bygga upp kroppen inifrån och ut.


Blogg

Vintern är död – länge leve vintern!


Äntligen ett livstecken 🙂 Känns som det var ett tag sen jag skrev nåt här nu. Skulle vilja skriva att det beror på att jag har tränat en jävla massa och därför inte hunnit med, men så roligt har jag inte haft det. Istället känns det som om det ända jag gjort den senaste månaden har vart att jobba, jobba och jobba. Sa jag förresten att jag har jobbat? Livet som lärare kan vara rätt så najs ibland då dom flesta av oss som har ferietjänst jobbar 35h/v som ska göras på plats + 10h förtroendetid som är oreglerad, därav alla våra lov som vi faktiskt jobbar in i och med att vi gör 45h på en arbetsvecka. Det betyder i sin tur att man tex kan hinna med att springa både på förmiddagarna alternativt komma ifrån tidigare nån dag i veckan och hinna få lite dagsljus under distanspasset, om man har tur med schemat. Själv har jag dock tagit på mig att jobba övertid den här terminen. På förhand lät en kurs till som inte allt för jobbigt men jag har fått världens sämsta schema på grund av det. Jag är först på plats på mornarna och går sist av alla nästan varje dag. Dessutom hinner jag knappt med att gå på toa eftersom jag har lektioner hela tiden. Rättning och planering är bara att glömma, det brukar få bli helgens nöje. När den första utbetalningen ramlar in på kontot så småningom så ska jag direkt köpa två par nya Vaporflyes för det kommer jag att vara värd.

Löpningen har som tur var inte blivit drabbad, jag har gnetat på så gott jag orkat, den enda skillnaden är väl egentligen att jag mestadels har fått träna sent på kvällarna vilket gjort att det känns som om tiden bara sprungit iväg. Att det är februari nu känns helt overkligt. En normal vardag går jag hem från skolan vid halv-fyra tiden och hinner springa direkt efter vilket gör att det inte känns som om kvällarna försvinner i tomma intet men den senaste månaden har det bara vart jobba, äta, träna och sova.

Känslan i löpningen har heller inte vart särskilt bra den senaste månaden vilket säkert hänger ihop med att jag jobbat mer än vanligt. Även om träningsmängden har vart godkänd på typ 12mil/v så har jag inte riktigt haft den där motivationen som jag alltid har på vintern. Januari brukar alltid vara min bästa träningsmånad sett till både volym och kvalité. Istället har det många gånger känts både tungt, tråkigt och jobbigt att springa. Har också haft svårt för att pressa mig ordentligt och mest sett fram emot att få löpningen överstökad. Ett tag var jag nästan lite orolig över att jag tappat ”det” och såg framför mig hur jag höll på att förvandlas till en korpulent medelålders man som joggade ett par gånger gånger i veckan för att inte bli allt för tjock eller ännu värre, som gick på gymmet för att cykla. Som tur var fick jag till en bra vecka förra veckan utan att jag behövde tänka på det. Plötsligt kändes allt lätt igen och dessutom motiverande. 140km fördelat på sju pass inkl. två fartpass med bra känsla och ett långpass på 34km som kändes hur lätt som helst. Som grädde på moset hann jag även med två pass styrka med fokus på bickar och bänkpress och det utan att känna mig särskilt trött eller sliten. Så förhoppningsvis är jag på G nu och kan vända den här negativa trenden med dålig motivation för om tio veckor ska jag ju vara i 2.48-form eller helst ännu bättre än så.

Tyvärr har vädrets makter inte direkt visat nån förståelse för oss vinterlöpare här i norr. Ni som såg tv-sändningarna från SM-veckan i söndags såg kanske hur mycket det faktiskt kräksnöade här då och så har det sett ut mer eller mindre hela vintern. Snösmocka på snösmocka har avlöst varandra och dessutom har kvicksilvret visat ner mot -20 grader konstant. Lägg till en nordlig snålblåst på det som gjort att inte ens Cindy Crawford skulle framstå som speciellt vacker löpandes i den här stan så kanske ni förstår vilken bedrövlig vinter vi haft här hittills. Och då är det ändå ingenting jämfört med förra årets vinter som gjorde Sundsvall rikskänt för ”Nackstafjället” och tvingade kommunen att stänga alla skolor. Och ja, jag noterade att ni Stockholmare också fick lite vinter nu i helgen som var. Sluta grina, det är vardag.

Som löpare vet man dock att det bara är att bita ihop trots att man har snö upp till knäna och ingen känsel i fingrarna. Egentligen är det märkligt att man fortsätter trotsa det här vädret trots alla svordomar och förbannelser som det genererar. Jag undrar hur många snösmockor det krävs innan man faktiskt kastar in handduken? Eller som när man sticker ut på ett långpass och redan efter 2-3km vill lägga sig ner och gråta en skvätt, dels för att man inte ser nånting alls pga all jävla snö som yrar runt skallen men också för att man tappar balansen och nästan ramlar varje gång man lyfter på fötterna eftersom kommunens snöbudget tagit slut för länge sen och inte en cykelväg är plogad. Då blir till och med jag lite imponerad av mig själv. När sen folk runt omkring lite försynt undrar hur f-n man kan springa utomhus så är det bara att låtsas som ingenting och försöka upprätthålla fasaden av att man är hård som granit när man i själva verket ägnade 2,5h åt att fundera på var man lämpligast skulle kunna bryta långpasset men också vad man i så fall skulle hitta på för dålig ursäkt i träningsdagboken till att man faktiskt bröt. Som tur är har jag inte behövt göra det än.

Anledningen till att jag hinner skriva det här just nu med tanke på vad jag skrev i början om just tid som bara äts upp är för att 1) jag var så sjukt effektiv på jobbet idag och rättade bort 50 prov på två timmar och 2) det är löpvila idag. Det var nog två veckor sen sist och när både löparknät och gubbvaden börjar ge sig till känna så gör man nog bäst i att lyssna på gammelkroppen. Annars blir det svårt att persa om tio veckor. Istället får det bli bickar och bänkpress på gymmet nu ikväll. Rätt var det är så är det sommar och beach 2019.

/Hörs

 


New Balance växlar upp
Blogg

New Balance växlar upp


New Balance är från och med i år ny officiell huvudpartner till Göteborgsvarvet, som ett led i en större satsning på den skandinaviska marknaden.

New Balance är sedan tidigare officiell kläd- och skosponsor till två av världens mest prestigefyllda maratonlopp, TCS New York City Marathon och Virgin Money London Marathon. Nu meddelas alltså att New Balance även går in som huvudsponsor i världens största halvmaraton, Göteborgsvarvet, som firar 40 år den 18 maj i år.

NB sponsrar sedan tidigare svenska idrottare, som 800-meterslöparen Lovisa Lindh (som också är krönikör i Runner’s World).



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spring säkert! Vinterskotest 2019
Blogg

Spring säkert! Vinterskotest 2019


Vinterlöpning ställer stora krav på löparskornas förmåga att hålla fötterna varma och torra – och dig på fötter. Här är 18 nya modeller som kan underlätta din vinterträning, oavsett underlag och temperatur.

För löpträning under vintermånaderna gäller i högsta grad devisen ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det gäller även löparskor. För att kunna löpa säkert under de väderleksförhållanden som vi möter under den mörka och kalla årstiden krävs det nämligen både anpassning av klädseln och att vi har ”bra på fötterna”.   

Men eftersom vädret ofta skiftar under vintermånaderna, och förhållandena för löpare i norra och i södra Sverige är vitt skilda, går det inte att slå fast att en specifik typ av löparsko alltid är det bästa valet. I vår guide har vi därför i stället försökt lyfta fram under vilka förhållanden som de enskilda modellerna bäst kommer till sin rätt.

För att göra det lite enklare för dig att orientera dig i testet har vi också delat in modellerna i de tre kategorierna trail, odubbat och dubbat. Trailmodeller är intressanta alternativ för vinterlöpning när underlaget är varierande, men kravet på säkert grepp inte är i fokus. Odubbade vinterskor har ofta en yttersula som ger bättre grepp än vanliga löparskor, oftast tack vare ett grövre mönster och en gummiblandning som ska ge mer friktion. Dessa vinterskor har också gärna någon form av väderskydd i ovandelen och är inte sällan utrustade med extra reflexdetaljer.

Den sista kategorin är den de flesta förknippar med vinterlöpning ¬– dubbade vinterskor. De är överlägsna när det gäller grepp om underlaget är isigt, och har förstås oftast både extra väderskydd och reflexdetaljer.

Utöver dessa tre skokategorier som är lämpade för vinterlöpning är det tre centrala faktorer som påverkar valet av vinterskor utifrån de olika väderleksförhållanden vi möter. Det handlar främst om sulans grepp mot underlaget, men även ovandelens skydd mot väta och isolation mot kyla:

1. Sulans grepp mot underlaget

Det är oftast inte låga temperaturer som är den största utmaningen för dig som springer under vintern. I stället är det isiga, glatta underlag som ställer till det. Med dåligt grepp blir löpningen spänd och orytmisk. I värsta fall ramlar du omkull och riskerar att skada dig.

Bor du så till att du kan förvänta dig längre perioder med snö och is är det en god idé att satsa på dubbade skor. Dels finns det flera olika typer av lösa dubb- eller broddsystem, som man sätter fast på sina ordinarie träningsskor. Dels finns det särskilt framtagna vintermodeller där yttersulan har permanenta metalldubbar. Vinterskor har dessutom ofta andra konstruktionsdetaljer som är anpassade till vinterfören. Om du verkligen vill optimera förutsättningarna för att kunna löpa avslappnat på is- och snöunderlag, är investeringen i ett dubbat par skor helt klart motiverad.

Möts du oftare av slask och mjuka blöta underlag än stabila vinterförhållanden med packad snö och is? Då kan en trailsko vara ett bra val. Många trailmodeller har aggressivt mönstrade yttersulor som biter bra på varierande underlag. Fördelen med en sådan sko är att den naturligtvis också är användbar i skogsterräng under övriga året.

Ytterligare en variant är vinterskor med en mjukare, strävare sula – utan dubbar – som är tänkt att ändå ge ett hyfsat bra grepp utan den ”hårda” känsla som metalldubbar kan ge på till exempel asfalt.

2. Skydd mot väta

Många tillverkare erbjuder någon eller några av sina mest populära löpträningsskor i speciella utföranden för slask och väta. Ovandelen är då tillverkad antingen i ett helt vattentätt material (vanligen Goretex-membran) eller har en vattenavstötande funktion. Den förstnämnda lösningen håller naturligtvis vätan ute bättre, men ger också en varmare och i allmänhet mindre följsam ovandel (även om utvecklingen gått mot lättare och smidigare alternativ).   

En ovandel som bara är vattenavstötande har förstås också sina begränsningar, särskilt om man löper genom djupa vattensamlingar eller i snöslask. Den ventilerar å andra sidan bättre, blir generellt smidigare och betyder oftast ett något lägre pris.

Här gäller det alltså att fundera över dina egna behov och önskemål. Tänk bara på att skor med vinteranpassade ovandelar endast fungerar tillfredsställande under vinterhalvåret. När utetemperaturen stiger blir de oftast för varma att löpa i.

3. Isolation mot kyla

Att hålla sig tillräckligt varm om fötterna hänger ihop med förgående punkt – skydd mot väta. Torra fötter betyder oftast tillräckligt varma fötter. Här finns alltså en klar nackdel med att använda sina vanliga träningsskor med en ovandel tillverkad i glest nätmaterial vars syfte är det rent motsatta: att hålla fötterna så svala som möjligt.

Tvekar du mellan två storlekar när du provar en vinteranpassad skomodell så välj den större. Vinterskor har oftast ett stummare, mindre elastiskt ovandelsmaterial än en modell med vävd eller stickad nylonovandel. Särskilt vattentäta ovandelar formar sig sämre efter foten. Lite mer utrymme och luft i tåpartiet ger dessutom bättre isolation, och du får plats med en något kraftigare löparstrumpa om du skulle önska det.

Så testade vi!

För att kunna jämföra greppet i de olika sulorna på ett likvärdigt sätt testades alla skor på is i en ishall. Testet inleddes med att vi gick med skorna för att värdera hur trygga de kändes vid gång rakt fram. Sedan jämförde vi hur trailmodellerna och vintermodellerna utan dubbar var att glida med på isen. Då blev det tydligt att olika gummiblandningar och mönster i yttersulorna gav olika bra fäste. Här stack Saucony Peregrine 8 Ice+ ut, som upplevdes ha bäst grepp av de odubbade modellerna. Av de renodlade trailskorna presterade New Balance Hierro V3 något bättre än genomsnittet, men ingen av dessa modeller ger bra grepp på is. 

Till sist sprang vi med alla skor på isen, både rakt fram och i svängar. Alla dubbade modeller var överlägsna i avseendet att de tillät löpning på ett förhållandevis säkert sett, men Asics Gel Fuji Setsu 2 GTX var den modell som testlöparna främst lyfte fram.

Efter istestet har en grupp testlöpare, bestående av både män och kvinnor med varierande kapacitet, sprungit i modellerna under en månads tid innan de fyllde i ett utförligt testformulär som ligger till grund för de slutgiltiga omdömena här.

Notera att viktangivelserna gäller storlek US 9 (42,5) i herr och US 7 (38) i dam (Wmns). Häldropp är höjdskillnaden mellan sulans bakre och främre del, mätt utan innersula.

LÄS HELA TESTET HÄR: Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller


Antal kommentarer: 1


Stort vinterskotest 2019 – 18 testade modeller - Runner's World

[…] Läs mer om hur vi testat skorna – och bra tips om vad du ska tänka på här… […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löparsverige drar till Portugal – häng med du också!
Blogg

Löparsverige drar till Portugal – häng med du också!


Kicka i gång löpträningen med Runner’s Worlds löparveckor på Training Camp Portugal tillsammans med Springtime Resor.

I Monte Gordo på Algarvekusten får du en träningsresa med mycket löpning, träning, gemenskap och naturupplevelser. Du får uppleva sköna löprundor, smarta tekniktips, snabba intervaller, nyttig backträning och fantastiska vyer under bergspasset. Vi har anpassade fartgrupper på alla löparpass. Förutom löpning i pinjeskogen, boardwalken, under bergspasset och på stranden har du möjlighet att träna på en välutrustad sportstadion endast tio minuter från vårt hotell. Med på den första veckan (23-30 mars) följer bland annat Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai och på den andra veckan (30 mars-6 april) finns bland annat Mustafa ”Musse” Mohamed på plats.

Detta är definitivt vårens mest givande och inspirerande löparveckor. Några av Sveriges bästa löpledare visar vägen!

Ander Szalkai – Markus Torgeby –Mustafa ”Musse” Mohamed – Lisa McRae – Ledare från TSM Running – Ledare från Marathonsällskapet – Ledare från Kondis

 

Välj mellan två avresor – 23 eller 30 mars. För dig som är prenumerant på Runner’s World får du 750 kronor i rabatt per person. Ange kod: RW, vid bokning. Erbjudandet gäller till och med 28 februari.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*