Alla har vi väl svagheter? Som man kan ignorera.

Fick en impuls köra Brottby Duathlon både för att få in ett fartpass samt testa löpbenen nu när det känns lättare i höga farter igen. Dessutom var det min hemmaklubb som var arrangör, ville visa mitt stöd till klubben som hjälper mig. Distansen var duathlonsprint, dvs 5 km löp, 20 km cykel + 2.5km löp. Karaktär – träningstävling.

Hade inga större förväntningar på mig, hoppades dock kunna knipa några platser samt minska avståndet till täten på cykeldelen. Sagt och gjort. Packade ihop en bag med diverse tävlingskläder och begav mig ihop med löpstarka Jakob Johansen till Brottby som ligger norr om Stockholm. Han knappt rigga min växlingsplats och byta om förrän det var dags ställa sig vid startlinjen. Kände igen ett par duktiga killar från tidigare år men de flesta var nya ansikten.

Klara, färdiga – GÅ! Skocken av sjuttio kompressionsklädda svenskar i trettioårsåldern drar iväg. 90% ligger i 3:25 fart första trehundra metrarna innan vi splittras upp. I täten ligger duathlonprofilen Fredrik Swahn ihop med fem-sex andra löpstarka herrar. Jag hamnar i den jagande klungan som består av ett liknande antal. Löpbanan är böljande och går på skogsstigar, innehåller dock en backe som är otäckt brant men annars går det att springa hyfsat snabbt. Vändpunkten ligger 1.25km ut så man springer till en början två varv á 2.5 km innan man växlar till cykel. Kände redan efter första varvet att jag hade väldigt lätt för springa uppför, på platten var det stabilt men nerför katastrof. Sannolikt har min frekvens inte riktigt infunnit sig så det var bara att göra det bästa av situationen. Växlade in som 8-9:e man efter 16:52 minuter, sliten som ett helvete (banan var sannolikt 400 meter kort).

Var rejält mycket snabbare än övriga klungan på växla så fick några hundra meters lucka redan från start. “Ingen ska ligga på mitt hjul idag” resonerade jag och bombade på tills jag märkte att jag hade en betryggande ledning över mina efterföljare. Märkte efter några kilometer att det var en vit hjälm som närmade sig, sakta men säkert. Vid 9 km var den vita hjälmen om och förbi mig. Han saktade dock in vilket gjorde att vi åkte ihop resten av cykeldelen tills det var dags att växla. Under dessa 20 kilometer hade jag cyklat om åtminstone två personer som låg före mig och jag växlade in som sexa. Hade 25 resp 50 meter till framförvarande när vi gick ut på den avslutande löpdelen.

Tog några hundra meter innan jag fick ordning på benen men sen var det bara bestämma sig för hur mycket man ville lida denna dag. Hoppades nästan de framför mig skulle springa fortare så jag kunde sakta in men de såg krokiga ut vilket gjorde att jag var “tvungen”att kriga vidare. Strax innan helvetesbacken lade jag in ett ryck, dammade på allt vad jag orkade uppför och fortsatte tills jag märkte att de hade givit upp hoppet om att gå om mig.
Fortsatte dock springa hårt hela vägen in i mål även om jag hade 4:e platsen klar. Var hög av att kunna springa hårt igen och ville att denna stund skulle vara för evigt. Så jävla härligt vara tillbaka igen och slåss om placeringarna!

Tränar på nu vidare så får vi se om jag kör Duathlon SM eller inte. Sugen är man ju….

Nelker

Kolfibermissilen upphängd bredvid Carl Norells snabba Argon.

Frau Milebreaker gjorde en solid insats!

Birdlegs kom 4:a…..det tar sig!

---