Guld och gröna skogar
…är det kanske inte riktigt just nu men betydligt bättre än sist vi hördes. Både kroppen och löpningen känns riktigt bra jämfört med för en vecka sen så jag känner mig hoppfull och ser fram emot krispig- och syrerik höstluft som förhoppningsvis kommer generera både ett och två PBn nu i höst. Min löpning har alltid vart höga berg och djupa dalar och den här gången är inget undantag. Det är lite så jag funkar. 100%, all-in, oavsett vad det gäller. Varför göra nånting halvdant när man kan sträva efter perfektion? Men då måste man också vara beredd på att kraschlanda ett par gånger, det är en del av spelets regler och även fast jag fortfarande inte har lät mig att hantera krascharna så ångrar jag ingenting. Motgångarna gör medgångarna så mycket mer fantastiska. Jag har inte tappat min kontinuitet som ju är nyckeln till framgångsrik marathonträning. Är inne på min nionde raka vecka med en veckodos på mer än 11mil så även fast hälsenan fortfarande ömmar så är jag inte så orolig för formen så länge jag får till mina mil.
Jag är på väg att hitta en bra balans igen och känner mig harmonisk. Ärligt talat så tränade jag alldeles för mycket i juli och var väl naiv som trodde att det inte skulle märkas. Med lite perspektiv så var det bara tur att jag inte drog på mig nån allvarligare skada än mina små skavanker hittills. Framförallt så har jag slutat med dubbla pass. Vissa veckor nu i somras körde jag det varannan dag och även om jag höll farten långsam så slet det mer än jag vill erkänna för mig själv. Dessutom var jag inte van att springa 2-3 mil om dagen sju dagar i veckan utan vila så nu är jag tillbaka på 5-6 pass per vecka istället för 9-10 och det har gjort underverk, att kunna starta varje pass med fräscha ben har inte vart det normala på länge. Träningen sen sist har sett ut så här:
Torsdag: Distans 20km (lätt känsla, 4.50-fart)
Fredag: Stege 4-3-2-1-km, totalt 24km (fart: 3.44 / 3.39 / 3.33 / 3.29)
Lördag: Distans 13km (lite småbakis men annars bra känsla)
Söndag: Långpass 33km (inga konstigheter, 4.50-fart som vanligt)
Måndag: Styrka + prehab
Tisdag: Tempo 12km @3.50min/km, totalt 24km inkl.upp/nedjogg (kändes oförskämt lätt)
Onsdag: Distans 20km (4.45-fart, fräscha ben, fick hålla ner farten)
Det känns bra att inte längre bara behöva tänka på att bara samla mil på hög utan istället kunna fokusera på att få till några pass i högre fart med en bra känsla och bra klipp i steget. Pulsen är normal igen, vikten har också ökat så just nu är det bara hälsenan som spökar. Jag har fortfarande inga problem med att springa, känner ingenting då utan det är främst efteråt och på mornarna som den är stel, plus det faktum att den ömmar när jag trycker på den. På ett sätt känns det lite dumdristigt att fortsätta springa, å andra sidan så har jag ju inte ont när jag springer så varför vila då? Just nu behöver den bara hålla ihop i 1,5 månad så jag får min chans i Berlin, sen kan jag ta två månaders uppehåll och rehaba den ordentligt.
Är inne på min sista semestervecka, nästa onsdag drar jobbet igång igen. Som vanligt är det en vecka full av ångest. Ju längre man är ledig desto svårare blir det att förlika sig med tanken på att börja jobba igen. Men det ska ändå bli skönt på ett sätt, för även om jag ätit, sovit och skitit löpning den här sommaren, precis så som jag ville, så har det vart jobbigare än vad jag hade kunnat föreställa mig, framförallt mentalt. Jag ser fram emot att börja jobba för att få lite distans till min löpning, en lite sundare inställning, träna när jag har tid och kunna ta en extra vilodag utan dåligt samvete när det vart mycket på jobbet. Men med det sagt så ångrar jag ingenting och förhoppningsvis kommer mina mängdveckor nu i sommar ge resultat lagom till Berlin i september.
Till helgen sticker jag till Jämtlandsfjällen och springer. Ärligt talat så börjar jag känna mig aningens mätt på att nöta asfalt och landsväg, nåt jag aldrig trodde att jag skulle säga högt, så det ska bli trevligt med lite miljöombyte även fast fjällöpning är utanför min komfortzon. Jag räknar med att få till minst två fartpass/v i augusti och långpass på helgerna som vanligt, sen är jag förhoppningsvis redo för september som blir en intensiv månad. Först väntar Umemilen den 5 september, veckan efter blir det Stockholm Halvmarathon där jag ska göra ett nytt sub80 försök efter fiaskot i Luleå i höstas och sen är det bara en helg kvar innan det är dags för examensprovet i Berlin. Det kommer bli en spännande höst…
/Hörs
Dagens låt: Häromdagen när jag var på gymmet spelades Eric Prydz Call on me i högtalarna och när dom andra på gymmet såg ut att digga det hade jag lust att kräkas lite i munnen för det kan vara en av musikhistoriens största våldtäkter. Har folk verkligen så dålig smak? Det borde vara kriminellt. Vet inte folk vem Steve Winwood är? Spencer Davis Group och Blind Faith?
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in