Blogg

Happy easter


God dag! Äntligen är tre månader av hårt slit över. Nu kan jag faktiskt börja skymta mållinjen långt där borta vid horisonten. Idag kan jag slå mig själv lite för bröstet, känna mig nöjd med vad jag åstadkommit hittills och blicka tillbaka på 13 veckor med riktigt bra kontinuitet, mängd och fart. För å vara en talanglös motionär så är jag faktiskt lite imponerad av mig själv, framförallt med tanke på att jag nog aldrig har haft så mycket att göra på jobbet som i år parallellt med all träning. Dessutom så har mer eller mindre varje helg sen januari inneburit fest i någon form vilket medfört att långpassen alltid har sprungits lite småbakis. Och eftersom jag är just en talanglös motionär så tycker jag det är viktigt att inte begränsa sitt liv till att bara träna och försaka allt annat roligt trots att man har idrottsliga ambitioner. Men tro inte att jag på nåt sätt skulle vara nöjd för det. Att överleva den 31 mars var bara det första delmålet. Det jobbigaste återstår ju. Loppet med stort L den 22 april. Det är då det är upp till bevis. Vad jag menar är att jag är nöjd med att jag har lyckats hålla mig till min plan till 100%, inte gått sönder eller blivit sjuk utan faktiskt har gett mig själv en ärlig chans att prestera så bra som möjligt i London. Dom senaste tre månaderna har mängdmässigt sett ut så här:

Januari: 662km
Februari: 602km
Mars: 601km

Egentligen hade jag tänkt att börja trappa ner redan förra veckan men det sket sig ganska hårt. Kände mig hård i kroppen och matade på som vanligt men framförallt hägrade >600km nu i mars. Jag är ju en slav under både siffror och min träningsdagbok och drivs av det till mångt och mycket så det gick liksom inte att ta en vilodag då. Men just idag unnar jag mig faktiskt lyxen att vila och trycker en massa godis istället. Det är ju trots allt påsk.

London blev lite mer verkligt tidigare i veckan när jag fick mitt startnummer och en tjugosidor lång pdf med all information om loppet. Hittills har jag liksom vart i min lilla träningsbubbla och inte direkt tänkt så mycket på själva loppet men nu blev det påtagligt att det är nära, närmre än jag kanske hade hoppats på. För än så länge lyser asfalten med sin frånvaro, snön ligger fortfarande tung på backen tillsammans med en jävla massa is och slask. Förra lördagen började våren dock nalkas litegrann och jag fick till knappt en mil på asfalt. Tyvärr kändes det sjukt konstigt på nåt sätt att springa utan dubbar. Efteråt var jag fruktansvärt stel i fotlederna, det var som att fötterna har glömt bort hur det är att springa på asfalt. Och det oroar mig lite. Fick dock ingen mer chans för dagen efter kom det en decimeter nysnö och det var status quo igen. Halleluljah!

Tidigare i veckan hade vi också vårt Runners Cafe som Micke i Sundsvalls Friidrott anordnar. Det är ett sjukt bra koncept tycker jag, att träffas för att prata löpning utan löparkläder under lite mer lättsammare former. Temat för kvällen var trail. Tror aldrig vi har vart så många som vi faktiskt var så uppenbarligen verkar folk gilla trail. Alla utom jag. Jag gillar inte skogen och undviker den helst men att säga nåt sånt är som att svära i kyrkan. Faktum är att jag hellre springer 50 varv runt ett hus än på en skogsstig. Trots det så gick jag in med ett öppet sinne. Fick dock bita mig i tungan för att inte säga vad jag egentligen tänkte och det brukar inte vara likt mig men det gäller att välja sina strider. Och att gå i polemik med de nästintill religiösa trailfantasterna var en diskussion jag aldrig skulle kunna vinna. Istället lyssnade jag på vad de sa men tyckte mest det var tråkigt att ”dom” uppenbarligen tycker att skogen är ”finare” än asfalten, att det finns nånting fult med allt som är mätbart och att Stockholm Marathon eller 4,2mil på asfalt inte går att jämföra med nåt extremt traillopp på 1500 höjdmeter och obanad terräng. Och det roligaste var att en av kvällens talare raljerade över orienterare som en sekt. Om det är en sekt vad är då trailvärlden? Orkade inte vara kvar ända till slutet utan gick på gymmet och dunkade 8x1000m i 3.20-fart istället. Irritationen var ett perfekt bränsle som jag tog ut på bandet.

Jag tycker inte man ska underskatta den drivkraft som finns i det mätbara såsom tid, sträcka, hastighet osv framförallt för oss motionärer. Utan GPS klockornas intåg är jag övertygad om att löpningen inte hade blivit så folklig som den faktiskt har blivit. Folk vill kunna mäta det dom gör för det är ju det hela samhället går ut på idag. Mäta likes och följare. Kunskap och siffror. Jämföra löner. Tider. Nagelfara diagram, staplar och stolpar. Framförallt kunna se nån form av progression. Få det på pränt. GPS klockorna har blivit våra ”fotbollar”. På gott och på ont. Jag fattar att för många är traillöpningen en reaktion på just detta och allt detta raljerande ska ses i ljuset av att min enskilt största drivkraft är just det mätbara. Jag kan mycket väl se mig själv bli en skogsmulle i framtiden som springer fjällmaror och lopp i Alperna när jag är gammal och har tröttnat på att mäta sträckor och jaga tider. Och nu blir ni kanske förvånade men i vinter har jag faktiskt nästan sprungit mer utan klocka än med. Och jag har älskat det. Att slippa vara en slav under klockan. Så det finns kanske hopp för mig ändå.

Nästa vecka när vi går in i april så släpper jag upp på träningen rejält och ska börja unna mig vila på riktigt. Vi har ju påsklov hela veckan men själv ska jag precis som på sportlovet jobba med lovskola. Det kan nog vara bra att ha nåt annat att distrahera sig med då för vila är nåt som jag aldrig har vart bra på. Den egentliga anledningen till att jag offrar mina lov är ju dock för att kunna kompa ut den tiden när jag ska iväg och springa marathon. Det är inte alltid man har sånt flyt som ifjol när Boston låg precis på påsklovet. Men innan dess ska det firas påsk. Och på påsken ska man äta godis och lyssna på Marillion. Det är sen gammalt. 

/Hörs


Antal kommentarer: 4

Anne-Majy

Hej Anders. Tack för din krönika. Jag håller helt med dig då det gäller skogen. Jag är 57 och får ofta höra att jag inte borde springa på asfalt för knänas skull. Men jag får faktiskt mycket mer ont när jag springer på ojämnt underlag. Skogen passar inte alla. Jag älskar att vandra där, men springa, nej tack.


Monica Carlsson

D minus 22 alltså! Håller tummarna för att du springer ifrån alal baciller, även när du drar ner på fart och mängd!
Kul läsning, tack för att du delar med dig av dina tankar ännu!


Henrik

Bästa löparbloggen. Någonsin.
Tack för att du skriver och delar med dig.
Lycka till i London.


Anders Larvia

Tack för dom snälla orden allihopa 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Uppdatera din gröt!
Blogg

Uppdatera din gröt!


Avokado och ägg

Den här gröten är packad med nyttiga fetter, fibrer, E- och K-vitamin och dessutom protein från ägget.

¼ avokado, skivad

1 stekt eller pocherat ägg

1 tsk pumpafrön

En skvätt het sås, till exempel tabasco (valfritt)

Toppa helt enkelt gröten med avokadoskivorna och ägget. Strö över lite pumpafrön och stänk över lite het sås, om du vill.

Laxmacka – fast gröt

Ladda upp med protein och omega-3 med det här alternativet till laxmacka.

1 ½ msk crème fraiche

50 g varmrökt lax, smulad

½ tsk örtsalt

Blanda ner crème fraiche i gröten och toppa med lax. Krydda anrättningen med örtsalt.

 

Grönare grönt

Den varma gröten kommer att mjuka upp de gröna bladen, vilket gör det lätt att få i sig en rejäl portion.

2 ½ dl babyspenat eller rucola

25 g smulad getost

¼ tsk citronsaft

1 tsk pinjenötter

Blanda ner bladen i gröten när den fortfarande är väldigt varm. Låt stå i en minut så att bladen mjuknar. Toppa med getost, citronsaft och pinjenötter.

 

Medelhavsgröt

Använd kyckling som har blivit över och kombinera med sesamtahini så får du en snabb middag eller lunch full med protein och fibrer.

50 g kycklingkött, riven i småbitar

1 ½ msk tahini

¼ tsk chiliolja eller sesamolja

¼ tsk limesaft

Toppa gröten med kyckling och tahini. Ringla över olja och limejuice.

 

Rätt med räkor

Räkor i gröten? Ja, men visst! Det blir en varm räkmacka med gott och magert protein.

1 msk smör

75 g räkor

1/8 tsk Worcestershire sauce

¼ tsk citronsaft

1 msk hackad persilja

Smält smöret och sautera räkorna i det. Tillsätt Worcestershire sauce och citronsaften. Rör ner räkorna i gröten och toppa med persilja.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Grodd, groddare, groddast
Blogg

Grodd, groddare, groddast


Mycket av det vi groddar, alltså frön, bönor, gryn och nötter, är grymt nyttiga i sig, och då kan man ju lätt fråga sig varför man ska ta omvägen via groddning innan man äter dem. Vad kan lite vatten göra för skillnad? Jo, ganska stor skillnad, hävdar förespråkarna. När ett frö börjar gro frigörs enzymer, menar de, som gör att kroppen lättare kan ta upp näringsämnena som finns i fröet. Det blir alltså inte nyttigare i sig, men du kan lättare dra nytta av det nyttiga.

De lättsmälta groddarna är också snälla mot magen och innehåller massor av vitaminer, bland annat C-, A- och flera B-vitaminer, är rika på mineraler som järn och kalcium och är basiskt, vilket skulle kunna hjälpa till att sänka pH-värdet i kroppen, om man är ute efter det. Puh, allt det där i en liten grodd.  

Men vad är egentligen en grodd? Groddar är växternas embryon, kan man säga. Det är det första som tittar ut från fröet när det sätts i jorden och får tillgång till vatten. När fröet gror får det som en svans och börjar se ut som ett grodyngel. Då är det klart! Du behöver inte vänta tills svansen är lång, den innehåller mest vatten. Groddarna kan du sedan lägga på mackan, frukostgröten, i salladen, mixa ner i smoothien eller slänga ner i woken.

Du behöver ju inte heller lägga en förmögenhet på färdiga groddar i affären, det är bättre och billigare att grodda själv. Du kan välja att göra det i en speciell groddburk eller i en stor glasburk med glest tyg som du sätter fast med en gummisnodd som lock.

Grodda så här:

Lägg några matskedar frön i en burk. Ta inte för mycket, fröna sväller när de läggs i blöt. Testa med ett par matskedar första gången och se hur mycket det blir. Täck med vatten och låt stå blötlagda över natten.

På morgonen sköljer du av fröna med kallt vatten och lägger dem i en stor glasburk och sätter på ett lock av poröst tyg. Ställ burken i cirka 45 graders vinkel så att vatten kan rinna ut och luft komma in i burken. Testa att ställa burken i ett diskställ. Skölj fröna morgon och kväll tills det har vuxit ut en groddsvans. Då är de klara att äta. Det tar oftast mellan 3 och 6 dagar men kan ta längre tid beroende på vilka frön du använder.

Bra groddfrön

Frön är lättare att grodda än till exempel bönor. Vill du grodda bönor, börja med mungbönor som brukar vara lättgroddade. Annars är frön och säd enklare, till exempel chiafrön, alfalfa, råris, solrosfrön, sesamfrön, gröna linser och krasse.

Vill du veta mer om hur och vad du kan grodda, och vad du sedan kan göra av din skörd är boken Groddar, skott och mikrogrönt av Lina Wallentinson en bra handbok. Den ges ut av Bonnier Fakta och kostar cirka 185 kronor.

 

Renée Voltaire har massor av groddningsprodukter och färdigblandade groddblandningar med olika frön. Vi fastnade för det här kitet med en groddningsburk och två fräscha groddblandningar,Fresh fennel och Protein Mix. Burken har en ställning så att du inte behöver ställa den i diskstället när du groddar. Groddkitet blir ditt för 379 kronor.

 

Groddningsburk från Grön Gåva som rymmer 8 dl och har en porslinsskål under burken för att fånga upp vattnet som droppar ut. Burken kostar 165 kronor.

 

Växtjätten Plantagen har ett par egna groddmixar, en med mer neutral smak och en med namnet pikant, vilket hintar om en kraftigare smak. De är ekologiska och kostar 40 kronor.

 

Det går också att grodda i groddskålar, bland annat den här från Bergs som har två våningar och kostar 115 kronor på rawfoodshop.se.

 

Budgetgroddar kan du odla i de här små burkarna som rymmer 0,5 liter styck och har underrede i keramik. De kostar ynka 99 kronor på Clas Ohlson.

 

Om du odlar groddar i groddskålar ska du inte skölja dem, utan spruta dem med vatten, och varför inte göra det med stil? Den här blomsprutan med texten Let it grow blir din för 195 kronor på kaffeladan.se.

 

Broccolifrön blir broccoligroddar som är sprängfyllda med nyttigheter och som enligt viss forskning kan förebygga cancer. Fröna kommer i en portionspåse som kostar 18 kronor på ravarubutiken.se. De finns också i större förpackning a` 500 gram för 345 kronor.

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Som en liten fjäril, eller nåt


Butterfly pullups. Roligt. Om man lyckas. Annars tråkigt. Jag börjar få in själva rytmen, nu ska jag bara komma högre också så att hakan kommer över räcket. Och samtidigt akta så att jag inte planerar någon del av ansiktet skithårt i ovan nämnda räcke på vägen ner. Sedan ska jag aldrig göra en vanlig kippad pullup igen, utan bara butterflies. De är så otroligt energibesparande i jämförelse.

I övrigt har jag just kommit ut på andra sidan av en influensa. Under influensan hann jag vara i London på en pressresa för Adidas nya löparsolglasögon. Trist att vara sjuk när man reser, men London är alltid London om med en rejäl dos Ipren i systemet kunde jag hålla sjukan stången tills jag var hemma igen. Men det där med att ha hög feber när man är vuxen, alltså. Jag trodde ju att jag skulle dö när jag satt på flyget hem. Alltså egentligen inte, eller jo lite. Jag hann tänka ”Vad skulle de göra om jag dog här nu?” med en jätteliten röst inne i hjärnan. Man blir ju lite dramatisk när man är sjuk och vuxen.

Nu mår jag i alla fall bra igen, med undantag för ett lätt hosta, så jag kunde gå till gymmet för lite styrketräning i morse. Och butterfly pullups. Nästa gång ska jag komma ända upp!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Gå helt bananas!
Blogg

Gå helt bananas!


Naturligt söta, mättande och fulla av fibrer, kalium som bland annat kan motverka muskelkramp och känslan av muskelsvaghet och C-vitamin samt B6 som hjälper kroppen att processa protein – bananer är bra för dig som tränar, oavsett vad vissa reklamer påstår. Och i kombination med protein, mer fibrer och andra frukter blir den en riktigt kanon.

Räk- och bananceviche

2 portioner

Räkorna bidrar med ännu mer kalium och dessutom magert protein.

Rör ihop 200 g skalade räkor med 1 tärnad avokado, 1 tärnad banan och 2 msk hackad rödlök. Ringla över 1 msk limesaft, 1 msk olivolja och 1 msk hackad koriander. För lite hetta kan du toppa med lite chiliflakes.

Rostat surdegsbröd med prosciutto

1 portion

Ladda om dina trötta muskler med ett proteinrikt mellanmål.

Toppa en skiva rostat surdegsbröd med 1 mosad banan, 30 g tunt skivad prosciutto och 1 msk hyvlad parmesan.

Stekta bananer

2 portioner

Kombinera med ris och svarta bönor för extra fibrer och protein.

Skiva 2 skalade bananer på längden. Stek skivorna i en stekpanna i 1 msk smör tills de är mjuka, cirka 3–4 minuter.

Bananmacka med tahini

1 portion

En snabbförändring på klassikern med banan och jordnötssmör.

Toppa en skiva fullkornsbröd med ½ skivad banan, 1 tsk honung och 1 msk tahini (sesampasta som du hittar i din mataffär).

Rostade bananer

4 portioner

Den här efterrätten är rik på C-vitamin och hälsosamma fetter.

Sätt ugnen på 225 grader. Stick hål i skalet på tre mogna bananer med en gaffel. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och rosta tills de är svarta och geggiga, cirka 15–20 minuter. Låt svalna och ta sedan av skalet. Skiva och servera med 2 ½ dl turkisk yoghurt, 1 dl rostade pekannötter och 1 filead apelsin. Strö över lite råsocker.

Fruktsallad

2 portioner

Boosta immunförsvaret med antioxidanter.

Skiva och blanda ett äpple, en apelsin, en grapefruit, en banan och ett päron. Vispa ihop 1 msk citronsaft, ½ tsk citronskal och 2 tsk lönnsirap. Ringla dressingen över fruktsalladen.

 


Antal kommentarer: 1

Allison Howarts

Hej jag är ute för att sprida denna goda nyheter till hela världen om hur jag fick min man tillbaka. Jag blev galen när min man lämnade mig för en annan kvinna förra månaden, men när jag träffar en vän som presenterar mig för profeten Okona stor budbärare till det orakel som han tjänar, berättade jag mitt problem för profeten Okona om hur min man lämnade mig. Han sa bara till mig att jag har kommit till rätt ställe var jag kommer att få mitt hjärta längtan utan några biverkningar. Han berättade för mig vad jag behöver göra, efter det hade gjorts. Under de närmaste 2 dagarna ringde min man jag på telefonen och sa förlåt för att bo mig förut. Jag är så glad och överväldigad att jag måste berätta för hela världen hur profeten Okona hjälper mig att ge mitt hjärta begär. Om du behöver någon form av hjälp kontakta profeten Okona på följande e-postadress: prophetokona@gmail.com eller WhatsApp på +2348069032895 Han kastade också så många stava som,
(1) Om du vill ha din ex tillbaka.
(2) du behöver inte skilsmässa i ditt äktenskap.
(3) Du vill bli befordrad på ditt kontor.
(4) Du vill ha botemedel mot dödliga sjukdomar
(5) Om du vill ha ett barn.
(6) Du vill vara rik.
(7) Du vill knyta din man och hustru för att vara din för evigt.
(8) Om du behöver ekonomiskt stöd.
(9) du vill ha en fru / make



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Björnide och islossning


Det har varit en seg vinter. Jag kan beskriva det som om min kropp och själ har gått lite i ide. Jag kom från en lång och väldigt intensiv sommar med många tävlingar och när vintern började hade jag svårt att hitta fokus och flow i träningen och livet igen. Träningen har ideligen blivit upphackad och förstörd av småsaker, med några dagars avbrott här och där. Tävlingar har blivit inställda och det har varit en del resande och väntande till ingen nytta. Min fot som jag trodde skulle läka mycket snabbare tog längre tid och sedan tog det ytterligare lite tid med MR undersökning och ett positivt svar. Min status för tillfället är att jag inte känt mig i bra form i vinter, jag har sprungit en handfull gånger sedan mitten av november och just nu är jag sjuk i någon sorts influensa. Jag tror att det var över 10 år sedan jag har varit sjuk så här många dagar, jag brukar klara mig med lättare förkylningar som är över på ett par dagar.

   Jag var orolig för att jag inte kommer att hinna springa tillräckligt mycket innan säsongen sätter igång. Men det positiva när allt körs i botten är att jag hittar något sorts inre lugn. Jag kan inte göra mer än att försöka göra det bästa av situationen. Jag får fundera på vad som är möjligt och rimligt utan att varken hoppas för mycket eller bara misströsta och se allt svart. En tävling som jag nu har tagit bort är Comrades i Sydafrika, som jag har sett fram emot att springa. Eftersom jag inte har sprungit något alls i vinter och kunnat samla på mig asfaltsmil, inser jag, att för mig som aldrig har tränat mycket på asfalt eller ens har sprungit en mara på asfalt, är det allt för kort om tid till i början av juni för att lyckas springa bra på 89 km asfalt. Skaderisken känns allt för hög med en sådan bristfällig grund och forserat upplägg. Jag inser att Comrades finns kvar och jag har fler år på mig när jag kan vara bättre förberedd. Däremot blir det flera andra spännande lopp att se fram emot, men först och främst kommer det att bli grymt kul att börja springa igen. Oavsett form, tempo och sträcka är det en sådan frihet att bara kunna snöra på sig skorna och sticka ut genom dörren.                           

   Nu till lite positiva reflektioner. Vintern i Norge har varit alldeles fantastisk med en massa av sol och fin snö. Det har varit många helt otroliga skiddagar med de finaste puderåken så löpabstinensen har varit enklare att hålla i schack.

   Jag har även precis fått gå skimons egen Tour de France, Pierra Menta, som är en superhäftig tävling. Det är en fyradagars tävling med sammanlagt 10 000 höjdmeter. Det är en lagtävling och jag gick ihop tillsammans med Fanny Borgström och vi blev fyra.  Emelie Forsberg blev tvåa med sitt lag. Jag kände mig inte i någon vidare fysisk uppförs form och jag slet verkligen under fyra dagar samt hade även god hjälp av Fanny som drog mig ibland. Det är en helt grym tävling, att ge sitt yttersta, hög puls under 3-4 timmar varje dag, fyra dagar i sträck och där emellan ibland brutalt branta tekniska skogsutförkörningar som ska åkas omringad av andra lag. Publikstödet och entusiasmen är även den otrolig. Sista dagen brukar tusentals människor skida upp på den högsta toppen och heja på, men i år fick sista dagens bana läggas nere i skogen på grund av dåligt väder, men fastän det snöar och inte finns några spektakulära vyer har människor gått upp och ställt sig för att heja på precis överallt. Även om jag har varit lite missnöjd med den här vintern, formen och känslan är det ibland bra med lite perspektiv och någon gång bara slår det mig efteråt att det faktiskt är ganska häftigt att jag hyfsat klarar av den här sporten och de här tävlingarna. Att jag helt plötsligt hamnade här efter att ha sprungit varv på varv på en bana.

Här kommer några bilder från Pierra Menta som får avsluta min vinter för i år.

 




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*