Blogg

Hejdå semester, hej vardag!


Semester kan ju vara helt underbart, och det har den också varit. Jag är inte så väderkänslig, även om det är tråkigt när vattnet inte blir så varmt, men det har väl aldrig hindrat mig från att bada! Jag är nu tillbaka i Stockholm, lite mer solbränd, lite mer förslappad men mycket mer utvilad och laddad inför en rolig höst! Jag har redan tjuvbörjat lite den här veckan när jag har varit hemma ensam (lämnade man och son på Gotland några dagar) och börjat träna på Nordic igen. Det känns aldrig helt bra efter fem veckor av “nu ska jag träna mysiga grejer och sånt jag är bra på”-träning. Nu är det tillbaka i verkligheten igen, lite tyngre och lite svagare. Men snart är jag på banan igen.

Och jag har också börjat köra PT-kunder igen! Och det är ju så roligt! De ger mig så mycket och jag hoppas att jag också ger minst lika mycket tillbaka till dem. Träningsvärk åtminstone. Igår fick jag bland annat träna Marie och Sofie som också verkade laddade inför hösten.

Vi körde bland annat kompisutfall. En övning som är toppen för stela höfter som behöver lite kärlek. Dessutom är det tungt så det räcker och blir över för låren. Ta tag i händerna på en kompis som du står mitt emot. Stå brett isär med fötterna. Sjunk ner i ett sidoutfall tills rumpan är i golvet. Dra er upp med hjälp av varandras händer, men ta så lite hjälp som möjligt. Pressa med det böjda benet och håll det raka så rakt som möjligt på vägen upp. Gör varannat ben, ungefär 10×3 repetitioner. Happy hips!


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Eurogames lockar stolta löpare och besökare till Stockholm
Blogg

Eurogames lockar stolta löpare och besökare till Stockholm


En kvarts miljon – så många besökare från när och fjärran kommer att komma till Stockholm i augusti och heja på de 5000 deltagare som ska tävla i Eurogames. Det är världens största HBTQ-evenemang och äger rum under fem dagar varje sensommar. I år är det Sveriges tur att vara värdnation, och den svenska arrangören samarbetar med åtskilliga svenska idrottsföreningar för att kunna åstadkomma det här omfattande evenemanget.

I Eurogames kan löpintresserade välja att springa ett 50 kilometer långt ultramaratonlopp eller tävla i distanserna 5 kilometer på bana och 10 kilometer i terräng. Den som vill testa ett kortdistanstriathlon kan även göra det. Alla lopp utgår från Djurgården.

Men Eurogames är mer än löpning och triathlon, här finns 28 idrottsformer representerade; man kan tävla i allt från volleyboll till pingis. Här finns plats för människor i åldrarna 18 till 100, amatörer som proffs.

För ledordet i Eurogames stavas inkludering. Det menar Jakob Jansson, Eurogames Stockholms president och den som är ytterst ansvarig för projektet. Men i begreppet inkludering inbegrips inte bara olika former av sportpreferenser och ett brett åldersspann.

– Framför allt handlar det om att alla människor, oavsett om man är kvinna, man, har obestämbar könsidentitet, är bi- homo-, hetero- eller transsexuell, ska kunna delta på lika villkor med stolthet och självförtroende, säger Jakob Jansson.

Han menar att idrotten ligger 15 år efter resten av samhället när det gäller HBTQ-frågor.

– Det existerar fortfarande en väldigt könsnormativ, grabbig och hård jargong i många omklädningsrum. Männen står fortfarande i centrum i de flesta sporter, och många HBTQpersoner känner sig vilse och dåligt bemötta i de här miljöerna, säger han.

Studier visar att hela 80 procent av alla HBTQ-personer som har ägnat sig åt sport någon gång har upplevt att de har utsatts för kränkningar, menar Jakob Janson. Det kan handla om allt från psykningar under träningar och matcher till att man känner sig vilse och obekväm i omklädningsrummen.

I en enkät från Ungdomsstyrelsen framkom att var tionde ung homo- eller bisexuell känt sig otrygg eller rädd i samband med idrottsverksamhet. Motsvarande andel bland heterosexuella var bara en procent.

– HBTQ-personer slutar i regel tidigare med idrott, de brukar hoppa av i 13- till 14-årsåldern eftersom de inte känner att de blir bra bemötta. Man har också sett i studier att de mår sämre både fysiskt och psykiskt, säger Jakob Jansson.

Men hur kommer det sig egentligen att det är så svårt att sudda ut könsnormerna inom idrotten? Jakob Jansson anser att den grabbiga stämningen är djupt rotad inom till exempel ishockey och fotboll, den finns där enligt tradition och det är svårt att bryta mönstret.

Det finns dessutom få förebilder inom idrotten som vågar komma ut under sin aktiva karriär, även om det såklart finns undantag, som fotbollsspelaren och Let’s dance-stjärnan Anton Hysén. Andra exempel är den tidigare amerikanska friidrottsstjärnan Bruce Jenner, som på senare år mest har varit känd som styvfar i teve-såpan The Kardashians, har nyligen genomgått ett könsbyte, vilket har fått stor publicitet världen över.Vår egen slalomdrottning Anja Pärson kom ut efter att hon lade av med sin elitsatsning, liksom Kajsa Bergkvist gjorde efter sin höjdhoppskarriär.

Ett exempel på en firad idrottsstjärna som under sin karriär förnekade envisa rykten om att han skulle vara gay, men som slutade förneka ryktena efter att karriären var över, är femfaldige OS-medaljören i simning, Ian Thorpe, Australiens egen nationalhjälte. I en teve-intervju med Michael Parkinson förkunnade han att han varför han så länge hade mörkat sin sexuella läggning: “Jag ville göra min familj stolt. Jag ville göra min nation stolt över mig. En del av mig visste inte om Australien ville ha en mästare som var gay.”

Med Eurogames vill man att idrottsvärlden ska bli mer tolerant inför olika slags sexuell läggning. Man vill inte att idrottare ska må dåligt och känna att de måste dölja vilka de egentligen är.

– Vi försöker med det här evenemanget att ändra människors inställning. Vi vill att alla som vill, oavsett vilka sexuella preferenser de har, ska kunna medverka utan att behöva känna oro eller ångest över att ”inte passa in”. Ingen ska heller behöva fundera på könstillhörighet, fortsätter Jakob Jansson.

I varje enskild tävling kan man tävla i tre olika kategorier: kvinna, man eller obestämd. Den senare kategorin tävlar man i om man inte har lust eller inte kan placera sig i en viss könskategori.

– Många människor känner sig kluvna, att de inte passar in i ett specifikt kön av den traditionella bemärkelsen. De har kanske lidit sedan de var små när de har behövt kryssa i om de är man eller kvinna, i allt från enkäter till idrottssammanhang. I Eurogames ska ingen behöva känna att de måste kryssa i en särskild ruta om de inte vill, säger Jakob Jansson.

I sportvärlden spekuleras ofta huruvida vissa kvinnor “verkligen är kvinnor” eller om de egentligen är förklädda män eller män som har gjort könsbyte. Frågan som brukar ställas är om de tävlar på lika villkor som kvinnorna.

– Det som inte brukar komma fram i debatten är att de män som gjort könsbyte och som får kvinnliga könshormoner snabbt tappar i muskelmassa och inte längre har samma fördel av att vara man som tidigare, säger Jakob Jansson.

Till syvende och sist tycker han att man ska fundera på vad meningen med sport egentligen är. Behöver vi verkligen tävla uppdelat i olika kön? Är det verkligen a och o att tävla efter samma genetiska förutsättningar?

– Personligen känns det viktigast att man som sportutövare känner sig bekväm bland andra utövare och att man känner sig respekterad för den man är, avslutar Jakob Jansson.

FAKTA
Eurogames Stockholm är ett sportevenemang som kommer att äga rum mellan 5:e och 9:e augusti i år. Tanken med evenemanget är att alla ska känna sig välkomna, oavsett sexuella preferenser, kön, religion eller nationalitet. Målet är att kunna erbjuda en säker miljö för HBTQ-personer från hela världen. Förutom löpning och triathlon kommer det att anordnas tävlingar i 26 andra idrotter. Vid sidan av sporttävlingarna kommer det även att anordnas kulturella evenemang, utställningar och politiska föreläsningar och workshops.

Läs mer om evenemanget på www.eurogamesstockholm.com



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Låt hjärnan jobba medan du springer – bli en bättre löpare
Blogg

Låt hjärnan jobba medan du springer – bli en bättre löpare


Om du låter hjärnan jobba medan du springer kan du bli en bättre löpare. Det visar en studie från universitetet i Kent i England. Forskarna delade upp ett gäng militärer i två grupper och studerade dem i 12 veckor. Båda grupperna tränade på en stationär träningscykel, men i en grupp fick deltagarna under tiden utföra kognitiva övningar på en dator. Militärerna i den senare gruppen klarade att cykla betydligt längre än i början av träningsperioden innan de blev fysiskt utmattade – hela 126 procent längre. Gruppen som cyklade utan att jobba med hjärnan samtidigt orkade visserligen också trampa under längre tid – 42 procent – med andra ord inte alls i samma omfattning som de som samtidigt tränade de mentala musklerna. Något som forskarna tror kan översättas även till andra fysiska aktiveter så som löpning. 


Antal kommentarer: 1


SG

Mao, orientering är ultimal träning
🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Martin Olsson
Blogg

Veckans triathlet: Martin Olsson


Namn: Martin Olsson
Ålder: 25
Längd: 185cm 
Vikt: 77kg
Klubb: Kalmar RC Triathlon

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Under min uppväxt testade jag på det flesta sporter bland annat hockey, fotboll, innebandy, längskidor, löpning m.m. men min huvudsport som jag höll på med längst var orientering. Jag var aldrig riktigt bra på något eftersom jag bytte mellan olika sporter och inte var så målmedveten. Men jag tror att allt hoppande mellan olika sporter gjorde att man blev ganska allround och fick lätt för att lära sig nya saker. Efter gymnasiet så studerade jag till brandman och då hade jag en period på två år där jag i princip bara gymtränade. Efter utbildningen var jag 10 kg tyngre och less på att stå inne på gymmet, så jag började köra en del konditionsträning igen, det blev mycket fjällöpning men även någon tävling, men mest för att hålla mig i form. 2010 köpte jag min första landsvägscykel och blev introducerad i cykelvärlden. Tanken var redan då att jag skulle testa på triathlon men det blev aldrig av.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag var nyligen inflyttad till Kalmar från Östersund och efter flytten så cyklade jag lite och började spela innebandy med ett lag för att fylla ut vardagen. Men sommaren 2012 så testade jag på en triathlontävling i sprintdistansen och tyckte det var superkul. Några veckor senare var jag och kollade på Ironman Kalmar och tyckte det såg häftigt ut men att det var sjukt långt! Men ett par dagar senare så anmälde jag mig till Ironman Kalmar 2013 och efter det började jag träna stenhårt. Jag kunde inte ens crawla 25 meter så jag sprang direkt till simhallen och satte igång. I flera veckor så alternerade jag mellan att sitta hemma och kolla på simteknik på youtube och sedan springa till simhallen och försöka crawla för att dämpa oron över att överhuvudtaget ta mig i mål. Jag lyckades lära mig halvtaskig crawl som sedan tog mig igenom Ironman utan att drunkna. Satte upp som mål för mig själv att jag skulle klara under 10 timmar men misslyckades och gick i mål på 10:01:31. 

Vilken distans satsar du på?
– Ironman distansen för att det var så det började, sen är det även roligt när man bor i Kalmar att köra Ironman på hemmaplan. Men jag är frestad att ta ett år med kortare distanser; olympisk och halv IM. Även sugen på att köra fler cross (terräng) triathlon tävlingar efter att ha kört Xterra nu i sommar. Terrängdisciplinen passar mig bra med bakgrund inom orientering och att jag gillar teknisk mtb körning.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En vanlig träningsvecka för mig består oftast av 4 simpass, 3-5 löppass, 2-3 cykelpass, 1-2 styrke/core pass. Jag kör ofta två pass per dag, ett på förmiddag och ett på kvällen. Brukar bli mellan 8-15 timmar träning

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har ju bara tränat så här strukturerat och målinriktat under ca 2 år men då kört ungefär på följande vis:

Under senhösten/vintern tränar jag mycket styrka, teknik och uthållighet, mycket distanspass. Denna vinter la jag även ner extra mycket jobb på min simning. Under den här perioden har jag kört i 4 veckors block (medel, medel, hård och lugn). I slutet av varje block brukar jag köra lite tester och följa upp min träning så att jag utvecklas för att sedan förhoppningsvis kunna höja nivån lite till nästan block. Framåt våren/sommaren blir träningen mer intensiv och tävlingslik. Annars lika som innan. Under sommaren när det är mycket tävlingar så planerar jag mer vecka för vecka hur det passar med allt och när jag ska vara i form. Sedan när alla tävlingar är över brukar jag ta 1-2 månader där jag bara tränar det jag känner för, helt kravlöst och utan schema. Blir mycket alternativ träning under den här delen av året för att bryta av lite.

Vilka är dina svagheter?
– Grenmässigt är det är helt klart simningen, men det som är positivt är att det fortfarande finns mycket att förbättra. Är även svag i core muskulaturen. Teknikmässigt finns det också alltid svagheter att fila på i alla grenar. Har även svårt att hålla mig till en sak, så fort jag testar på något kul vill jag gärna vara med och göra det också, vilket kan störa min träning mot mina mål. 

Vilka är dina styrkor?
– Löpningen är väl min starkaste och mest stabila gren, men cyklingen har börjat komma ikapp även den nu! Jag är allround och har lätt för att lära mig nya saker. Rent tävlingsmässigt är mina styrkor att jag oftast är stark i slutet av tävlingar och är rätt tjurig. 

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Varierar över årstiderna. Men ungefär: 45 % cykel, 25 % löp, 25 % sim, 3 % styrka, 2 % övrigt.

Vad är ditt stora mål i år?
– Nästa utmaning är Ironman Kalmar, har tränat inför det hela året så känns skönt att det äntligen är dags snart! Min målsättning har hela tiden varit att komma topp 3 i min AG.
Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska åka på Xterra World Championship i höst i så fall blir det ett stort mål.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Gå med i någon klubb, träna med andra, lär av andra.
  2. Sätta upp mål med sin träning.
  3. Gör en plan för att klara målen eller ta hjälp av en coach som kan ge dig verktygen för att klara målen.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Jag gillar idén att ha det så bra som möjligt där man bor. Man har alla bekvämligheter och kan fixa allt runt omkring och ha det allmänt bra. I Kalmar har vi bra förutsättningar för att träna triathlon året runt och mycket människor med samma intressen. Men jag gillar absolut att åka iväg och träna också, har tyvärr inte hunnit vara på så många olika ställen men uppskattar verkligen att cykla i höga stigningar med fina omgivningar. Även svenska fjällvärlden är en stor favorit, speciellt för att löpträna.

Hur många punkor innan du bryter?
– På en Ironman är jag kittad för en eller möjligvis två punkor, försöker ta mig i mål till varje pris! På kortare distanser är det annorlunda, om jag är helt ute ur matchen och känner att jag inte kan göra mig rättvisa har jag inga problem att kliva av.

Värsta och bästa simning:
– Har egentligen aldrig haft något sådant otäckt eller värsta minne från någon simning. Men man gör ju X antal ångestladdade simpass per år när man står på bryggan/bassängkanten och fryser innan man ska hoppa i.
Bästa sim-minnet är från årets triathlontävling, Växjö triathlon, det var rätt kallt i vattnet och sim sträckan blev halverad. Men det roliga var att jag inte var så långt efter täten på simningen som jag brukar, så man fick ett kvitto på att all träning jag la ner i vintras givit resultat. 

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 12-18 timmar. 

Våtdräkt:
– Zone3 Vanquish.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon speedmax CF.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Varierar med underlag och distans men gillar Salming Speed.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
AG 1:a Xterra Sweden 2015 (11 totalt)
AG 2:a Ironman Kalmar 2013
2:a Åre Extreme Challenge, stafettklass 2010
4:e Åre Extreme Challenge, stafettklass 2013
3:a dag ett, Björkliden Arctic Mountain Marathon, 50 km herrar, 2010 (8:a i totalen)
2 etapp segrar Oringen, herrar multi kort, 2008 (5:a i totalen)
10 km (Kalmarmilen) 34:43, 2013
21,1 km (Göteborgsvarvet) 1:19:42, 2014
Cyklat från Haparanda till Ystad, 250 mil

Målsättning:
– Att hålla på så länge jag tycker det är roligt och givande! Jag vill köra klart den här säsongen sen utvärdera och funderar på vilken nivå jag vill lägga min triathlon träning/tävling på i framtiden. Är rätt ny inom triathlon och att träna så pass mycket och målmedvetet så jag känner att det finns utvecklingspotential i alla fall!

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fjällöpning


Kom precis hem till Svallet efter en helg i Jämtlandsfjällen som fick avsluta en riktigt bra träningsvecka och den första riktigt hårda veckan sen mitten på maj. Haltar lite lätt pga träningsvärk i rumpa och vader, känner mig grymt stel och osmidig men känner ingenting på utsidan av knät trots att jag ganska direkt hoppade på en 120km vecka från i princip ingenting. Klart att kroppen protesterar en aning. Har tappat rätt mycket av hårdheten som jag hade i våras men kan ändå summera ett dubbelpass i torsdags på närmare 30km och nu i helgen 3,5h löpning på fjället i lördags och 2,5h idag. Det tar sig.

I lördags morse stack jag och min kompis Robert till Jämtland. Vi stannade till i Åre och laddade upp med ett Super Cheese & Bacon Meal på Sibylla innan vi fortsatte mot Storulvån och Jämtlandstriangeln. Initialt hade vi tänkt att springa triangeln som dom flesta gör men det fanns inte en enda sovplats kvar på Blåhammaren så istället bestämde vi oss för att bo på Storulvån och springa olika dagsetapper. Med facit i hand så blev det nästan bättre. Fjällöpning är verkligen utanför min comfort zone men efter en helg i Jämtland så kan jag i alla fall förstå tjusningen med det. Jag kommer aldrig att springa nån fjällmara och kommer alltid att föredra asfalt men det har sin charm måste jag erkänna.

Väl framme i Storulvån bytte vi om direkt och tog sikte på Sylarnas fjällstation. Avståndet dit var 16km och jag visste som sagt inte vad som väntade. Den första stigningen med ganska knixigt stenparti var en chock för kroppen men efter ett tag kom jag in i rytmen. Km tiderna landade på ca6.20min/km så det var bara sluta bry sig om dom. Tiden gick förvånandsvärt fort, det var inte alls lika monotont som asfaltslöpning, det gällde att hela tiden att hålla koll på var man satte fötterna och samtidigt försöka njuta av vyerna. Vädermässigt kunde vi inte ha fått bättre väder; 10-12 grader, strålande sol och ingen vind. Kortbyxor och t-shirt när vi sprang över snö.



Dom 16km till Sylarna tog ca 1h och 40min. Där tog vi en liten paus, satte oss i solen, njöt av utsikten och käkade Snickers. Magiskt. Totalt fick vi ihop 32km löpning och nästan 3,5h nettotid. Det blev en hel del småstopp för att stanna och dricka vatten ur bäckar.

Löpning i fjällen behöver inte vara spartanskt med tält och konserver. Storulvåns fjällstation hade det mesta man kunde önska sig. Lite dyrt kanske med tanke på att standarden är typ vandrarhem men absolut värt det då alternativet är att tälta och käka bullens pilsnerkorv. Vi slog till på en tre rätters meny på kvällen, riktigt gott med god mat och öl efter en dag på fjället.


Imorse vaknade vi upp till inte lika bra väder men det såg helt okej ut. Började dagen med en stor frukostbuffé i restaurangen som var riktigt prisvärd och som grädde på moset serverades nygräddade våfflor med sylt och grädde som avslutning. Vid 10-tiden stack vi ut med Blåhammarens fjällstation som mål. 12km uppför. Benen var rätt slitna sen gårdagen och det blev inte bättre av kuperingen och höjdmetrarna. Men det gick okej och vi kom till slut fram till Blåhammaren. På väg upp funkade t-shirt bra även idag men när vi vände för att springa tillbaka åkte jackorna på. Himlen började bli mörkare och mörkare och regnet hängde i luften. Ganska omgående på hemvägen började de första dropparna komma och med det även åska och blixtar. Jag är jäkligt rädd för åska normalt och höll nästan på skita på mig när det small uppe på fjället. Det finns ju inte ett träd och man är ju högsta punkten där uppe. Kände hur hjärtat började slå fortare och omedvetet ökade jag farten rejält, som tur var gick det ju nerför hela vägen hem även om nedförslöpningen nästan var jobbigare pga alla stenar och rötter. 



Som tur var kom vi ned med livet i behåll, precis i rätt tid, för lagom till vi lämnade Storulvån öppnade sig himlen rejält och regnet började vräka ner. 

Summerar en riktigt bra helg med två dagars löpning som verkligen kommer göra gott inför Ultravasan. Sprang in mina nya Asics Fuji Racer som funkade perfekt. På ett par ställen var vi tvugna att vada över bäckar, jag orkade inte ta av mig skorna utan plumsade i och blev dyblöt men skorna torkade nästan direkt.

Imorn tänker jag unna mig en vilodag för kroppen är som sagt rejält sliten efter en hård vecka, men sen hoppar jag på LGs program och matar på med mängd dom få veckor som återstår. Jag insåg nu att trail är nånting helt annat än vad jag trott och på det sättet var det bra att få en liten försmak av vad som väntar i Dalarna. Att springa över myrar, våta spänger och stenig obanad terräng var mycket jobbigare än jag trott. Jag kommer vara riktigt glad om jag överlever Ultravasan och hamnar på en snittid kring 7min/km. Det finns nog också en risk att jag kanske måsta bryta, men målet är att ta sig i mål.

/Hörs 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*