Blogg

Jag är missundsam!


Nej, alla pass är långt ifrån bra. Man kan gå ifrån ett pass och känna sig som Superwoman, som jag gjorde i måndags, eller som en kass lite skit, som jag gjorde igår. Vissa pass får man lite kräks i munnen av bara att se dem i text. Igår var det ett sådant pass. Det var maxlyft clean and jerk, och sedan 10-8-6-4-2 av toes to bar och burpee boxhopp. Clean (alltså frivändning) är inte en av mina starka sidor. Jag lyckades visserligen persa för inte så länge sedan, men det är ju ett pers på ynka 50 kilo. Dessutom kom coach Númi med några käcka tips till mig under passet och då låste det sig helt.

Och som om det inte vore nog stod det en tjej mitt emot mig som var skitduktig, och hon har inte tränat alls länge. Så roligt för henne! Jättebra! Hurra! Så tänkte jag INTE! Jag hatar sidan av mig som tänker elaka saker vid sådana här tillfällen. Jag blir fruktansvärt missundsam när allt egentligen bara handlar om att jag är väldigt besviken på mig själv. Frivändningshaveriet toppades av en katastrofal toes to bar-uppvisning i räcket.

Det var en mycket slokörad och fly förbannad Anna-Lena som stormade ut från gymmet och jag var arg stora delar av dagen efteråt. (Men jag lyckades hålla masken under tiden den fina klassbilden togs.)

Idag är det bra att hoppa upp på hästen igen. Jag känner mig lite nervös. Jag vill verkligen inte gå ut därifrån igen och vara lika arg! Håll tummarna för mig!

Foto: Númi Snaer Katrínason


Senaste numret av Runner’s World!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Inspirationskväll med Martina Haag
Blogg

Inspirationskväll med Martina Haag


Inspireras av löpentusiasten – och Coops egen inspirationskälla för Vårruset – Martina Haag, i en härlig och rolig föreställning i Vårrusets tecken.

Martina har med boken “Heja heja – från att orka stappla 20 meter till att springa maraton” peppat många till att komma igång med träningen och säger själv “Ge mig 10 minuter så kan jag få vem som helst att börja springa”. Den här föreläsningen peppar till och med den lataste soffpotatisen till att komma igång med träningen inför Vårruset!

På plats finns också Sara Begner, Coops matinspiratör som inspirerar dig hur du med en liten insats kan du få till godare, grönare och sundare vanor i ditt kök. Alla vet vi vad vi ska äta, men hur får vi det att bli verklighet i vardagen?

Här kan du inspireras!
3 mars: Malmö
4 mars: Göteborg
17 mars: Örebro
18 mars: Stockholm
19 mars: Stockholm 

Pris: 250 kronor/150 kronor för Coop-medlemmar

Läs mer om föreläsningen här


Antal kommentarer: 1


Ingela johansson

Så synd att man inte lagt en föreläsning mer norrut, tex Luleå! Men norrlänningar räknas väl inte



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Morgonträning med extra allt


Morgonens träning var programmerad som om passet vore två timmar långt. Först skulle vi göra 2 ryck varje minut i 12 minuter. Bara det känns i hela kroppen. Sedan var det tänkt att vi skulle vara två och två och köra 400 meter rodd, 12 marklyft och 24 boxhopp och sedan skulle den andra göra samma sak. Fyra gånger var. Det hade ju tagit precis hur lång tid som helst, så coach Jenny rationaliserade bort vilan. Det var bara att köra 4 varv på raken istället. Rodd tar på hela kroppen, framför allt på flåset och baksidorna. Marklyft tar på hela bakre kedjan och sedan boxhopp som också tar på hela kroppen, framför allt baksidan. Den rekommenderade vikten på marklyften för damer var 70 kilo och det gick de två första varven, men utan vila fick jag sänka till 60 kilo de två sista. Och efter så många tunga lyft blir baksidan helt uppfuckad och det går knappt att hoppa. Det blev mer ett märkligt sprattel än riktiga hopp.

Efter ungefär en kvart var vi klara och fullkomligt slut! Men oj så skoj det var, och riktigt bra pepptalk åt alla håll genom hela passet. Det ger väldigt mycket extra energi att få en klapp på axeln när man har rott klart och ska vidare till marklyften.

Jag passade på att sätta Reeboks senaste serie BareMove på prov också. Det är en klädlinje som ska vara extra följsam och ge bättre rörelsefrihet. Som alltid när det gäller sådana här löften är jag skeptisk, men visst – kläderna är otroligt mjuka och sköna att röra sig i och sitter stensäkert på plats. Inga tajts som glider ner över rumpan och inga toppar som glider upp över magen. Och så länge träningskläder beter sig på det viset är jag nöjd. Då får man haspla ur sig vilka säljfloskler som helst om sömmar och lufthål, för vem vet, det kanske är just det som gör det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det går utför!


Jag har för första gången på otroligt länge firat sportlov. Jag och familjen hängde på syrrans familj upp till Orsa Grönklitt och fick lite snö så här i februari. Stockholm har varit snöfritt sedan december. Jag tycker att det är bekvämt, men det är ju lite mysigt att kunna välja att åka upp till snön någon gång.

Ni som såg mitt förra blogginlägg vet att jag inte är bra på att åka slalom. Alltså verkligen. Men det är roligt! Och jag är ganska orädd, så det syns nog inte hur dålig jag är på att åka, för det går ganska fort, men jag har illa dålig koll. Och som ni ser på bilden hängde jag ju i de tuffaste pisterna.

På tredje dagen fick jag lite ont i ett knä och slutade åka. För mig är det inte värt att göra illa mitt knä i slalombacke så att jag inte kan träna ordentligt. Och träna ordentligt – det fick jag göra i morse…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så hittar du rätt skor: Frågor & svar
Blogg

Så hittar du rätt skor: Frågor & svar


Kan skor förebygga skador?
Ja, skor kan förebygga skador eftersom de kan förändra och förbättra din löpteknik och sättet som kroppen belastas på under löpningen. Forskning har till exempel visat att skons dämpning påverkar hur mycket dina ben flexar i knäna, höfterna och vristerna. Det påverkar i sin tur hur stötarna från underlaget drabbar muskler, vävnad och leder i din kropp. Om du springer i en sko som fördelar krafterna från underlaget på ett sätt som är hanterbart för din kropp, och som är lämplig för den typ av träning och underlag du springer på så kan en sko minska risken för skador.

Försök att använda flera par löparskor och alternera ofta. Ett par dämpade träningsskor för långa pass, skor med bra grepp för terränglöpning, lätta tävlingsskor för snabba pass och kanske ett par minimalistiska skor för löpskolningsövningar. Med stor variation av skor, pass och underlag blir inte belastningen lika ensidig och risken för stressrelaterade skador minskar.

Hur vet jag att en sko är rätt för mig?
Du ska ha en sko som passar din biomekanik. De hjälpmedel som finns hos specialiserade löpskoaffärer är bra, men inte hundraprocentiga. Känns det bra så är det troligen bra, och vice versa – känner du obehag så är det en indikation på att något belastas onödigt mycket. Och har du ont efter ett pass i ett par skor så är det ett tecken på att något inte stämmer. Känns en sko bra, då är den troligen bra för dig också.

Hur kan en specialist på löparskor hjälpa mig att hitta rätt?
De tittar på fotens form, uppbyggnad och din biomekanik och plockar fram skor som kan minska risken för löprelaterade skador. En skicklig specialist frågar om dina träningsvanor, din skadebakgrund, tittar på hur dina gamla skor har slitits, undersöker och mäter dina fötter och utvärderar din eventuella pronation medan du springer.

Om du hittar en sko som känns bra och som neutraliserar en eventuell pronation, så att du inte har för mycket eller för lite rörelse i fotsteget, då har du troligen hittat rätt skor för dig.

Ska jag byta till minimalistiska skor för att förebygga skador?
Det finns inga överväldigande bevis för att minimalistiska skor förebygger skador. En del löpare som har bytt till minimalistiska skor och en annan löpteknik har positiva erfarenheter av detta, andra har blivit skadade på kuppen. Löpare med små, lätta kroppar och som springer med fram- eller mellanfotsisättning är de som har störst chans att göra ett lyckat byte till minimalistiska skor.

Stora, tunga löpare och löpare med en tydlig hälisättning eller stora skadeproblem behöver troligen längre tid på sig för att anpassa sig till minimalistiska skor – eller upptäcker att dämpade, stabila skor helt enkelt passar dem bättre.

Jag har köpt ett par minimalistiska skor – vad gör jag nu?
Påbörja en gradvis övergång – gå bara i skorna första veckan och börja sedan med löpning andra veckan, men bara högst varannan dag och någon kilometer eller två åt gången, och håll dig på den nivån någon vecka innan du gradvis ökar distans och intensitet.

Hjälper ortopediska sulor?
Det finns relativt lite forskning gjord på huruvida ortopediska sulor verkligen förebygger skador. Men för löpare som pronerar mycket eller har mycket låga fotvalv, kan ortopediska sulor hjälpa. Funkar det inte med vanliga iläggssulor så kan du låta en ortopedtekniker formgjuta sulor åt dig.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Etiopiska löparundrets mörka hemlighet
Blogg

Etiopiska löparundrets mörka hemlighet


När Abebe Bikila sprang hem maratonvinsten barfota i OS i Rom 1960 öppnade han världens ögon för Etiopien. Han öppnade också många etiopiers ögon för en väg ut ur fattigdomen. Men den vägen är lång och snårig. Den som vill komma någonvart i den etiopiska löparvärlden offrar nästan alltid sin skolgång och sina familjerelationer – och därmed sin framtid om de inte lyckas nå världseliten. För tjejer är vägen även kantad av sexuellt utnyttjande. Det här är en berättelse om hur lätt det är att utnyttja fattiga människor som har en dröm. Men det är också berättelsen om ett projekt som vill hjälpa unga kvinnor att uppfylla sina drömmar: The Yaya Girls Running Program.

I ett snabbt och jämnt tempo springer de runt 400-metersbanan med samma intensitet och målmedvetenhet som kapplöpningshästar. Jämna andetag den knappa sekund det tar dem att passera mig. Nattens skyfall har färgat det ljust terrakottafärgade gruset något mörkare och luften är krispig, men höjden gör att minsta lilla backe får mig att kippa efter andan.

En halvtimme utanför Etiopiens huvudstad Addis Abeba ligger Yaya Village på 2 700 meters höjd. Dimhöljda berg omringar dalen. Hit kommer några av de största löparna från hela världen för att träna på den etiopiska stjärnan Haile Gebrselassies träningsanläggning. Längre ner mot skogen i ett rosamålat plåthus, som ligger en bit bort från hotellanläggningen, bor fem tjejer – The Yaya Girls.

En av dem är Banchi Desalegn. Hon är 23 år. Iklädd rutiga byxor och en grå tröja med guldtext och blommor i alla möjliga färger sitter hon framför mig. Hon har inte samma blick som när jag ser henne springa varv efter varv på den lutande löparbanan. Eller som när hon hoppar upp på boxen i gymmet med en fot i taget och en skivstång på axlarna till hip hop-skränet från högtalarna. Eller som när hon om kvällarna serverar mig min wat doro med injera – kycklinggryta med ett traditionellt, pannkaksliknande bröd.

När Banchi Desalegn var i tioårsåldern såg hon de etiopiska löparna på TV. Då och där bestämde hon sig – hon skulle bli en av dem. Men vägen från fattigdom till berömmelse är lång och snårig. Inte bara stenhård träning krävs, de som vill komma någonvart i den etiopiska löparvärlden offrar sin framtid, sin utbildning och inte sällan sina familjerelationer. Därmed offrar de sina möjligheter att på andra sätt stå stadigt om löparkarriären skulle gå i stöpet. Och för tjejer är vägen ofta kantad av sexuellt utnyttjande av tränare, managers och manliga löparkollegor.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 2 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*