Blogg

Maui Mike


Hallå!

En vecka kvar tills jag åker till Hawaii. Vet faktiskt inte vad som hände med de senaste fem. Känns som tiden flugit iväg. Tog en vilovecka från all sport efter Kalmar, fick dessutom en bonusvecka till av komplett vila då jag drog på mig en elak barnbakterie som sänkte mig helt. Fick en tuff uppstartvecka och har sedan dess försökt klämma in mina pass så gott det går mellan jobb & tid med familjen. Tröstar mig med det inte går komma i bättre form än i Kalmar utan på sin höjd något liknande. Försökt genomföra de nyckelpass som gav mest i somras och undvika dem som sliter. Har även en hel del privata tidsslukande projekt så uttrycket Time Management har verkligen applicerats.

Kan tycka det är något dåligt genomtänkt endast få 6 veckor på sig förbereda sig för en ny Ironman efter man lyckats kvala i Kalmar. Det är ju inte direkt ett millopp i krispig höstluft som väntar den 8:e oktober. Har tidigare år inte riktigt maxat ur vilket gjort det lättare hitta form och motivation. Denna gång fick man en vecka mindre förbereda sig på samt jag var bra mycket mer trasig än 2013 & -14. Hunnit bli några år äldre hjälper inte heller. Nu framstår jag gnällig men för mig är målet alltid tävla bra och anser inte riktigt jag får rättvisa förutsättningar göra det med detta upplägg. Som jag alltid sagt, Kalmar förtjänar ligga tidigare på året av flera skäl. Detta skulle då vara det främsta och gäller såväl proffs som amatör.

Senaste veckan har det dock börjat lossna. Fartmässigt syns det inte mer än marginellt men själva känslan under genomförandet är väldigt mycket bättre. Känner verkligen hur kroppen syresätts under tuffare pass och kraften finns där samt tar inte slut som den gör när man är övertränad eller sliten. Får heller ingen kännbar träningsvärk eller direkta skadekänningar vilket bäddar för fortsatt bra pass. Är ju endast bara denna vecka plus några dagar kvar då träningen kan göra skillnad. Efter det har den bara en negativ effekt på mig förutom normal upprätthållande träning.

Åker ner så jag är nere exakt en vecka innan race. Kanske några dagar för lite men vem har i slutet av året möjlighet trolla fram mer ledighet, allra minst jag. Kommer dock göra ett tuffare & längre cykelpass upp till Hawi (Vänpunkten) samt simma massvis veckan innan. Blir något längre löppass (10-11km) också nere i Energy Lab så kroppen samt skallen fattar vad som väntar. Gjorde exakt det tidigare år och det funkade bevisligen bra. Efter det ska jag verkligen bara försöka njuta av det faktum att jag klarade det, tog mig hit och för alla andra som tyvärr inte gjorde det så ska man fan njuta av vistelsen där.

Målsättningen är som alltid: Köra så snabbt det går i de tre grenarna att jag kan fortsätta med nästa och hålla min plan så långt det går på löpningen. Efter min 3:07h mara i Kalmar då jag var märkbart stukad under cyklingen vågar jag spänna bågen såpass att jag ska försöka få till en 3:10-3:15h mara. Gjorde 3:23h 2014 och då anser jag det var riktigt dåligt sprunget under första halvan. Prata tider på Hawaii är som på Vasaloppet – det bestämmer vädergudarna. Vill ramla över mållinjen och känna jag fick ut allt på banan utan några tråkiga problem såväl mekaniska som fysiska.

Kommer en uppdatering senare i veckan där jag tar upp hur jag tänker kring min utrustning och mer ingående över min race plan. Stay Tuned.

Nu ska jag hålla mig glad, utsövd och smart sista dagarna. Wish me luck!

Nelker


Senaste numret av Runner’s World – finns i butik t.o.m 21 juli!

  • Runclubs – därför vill alla springa tillsammans
  • Guide: 16 snabbare löparskor
  • Löparens fem bästa sommarpass
  • Spring snabbare: Andreas Almgren har skrivit en bok
  • Spring långsammare: #slowrunning – en inkluderande trend
  • 6 ”sanningar” om kost och träning
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Dags för monkey bar


Varje dag när jag hämtar min son på skolan säger han ”Jag vill vara en stund i den lilla lekparken”. Jag vet att det är som drar: monkey bar. Det han kallar lekpark är i själva verket en klätterställning som bland annat innehåller en monkey bar, en jättesvår moneky bar med ojämna avstånd mellan handtagen och en del av dem är mjuka så att de svänger fram och tillbaka. Där klättrar han runt i minst en halvtimme tills han är helt slut, blöt av svett i håret och klagar på att han har ont i händerna och armarna.

Just den monkaybar där han klänger omkring är för låg för mig, men bara några meter därifrån finns en högre. Och tur är väl det, för jag har börjat inse att jag måste sätta igång att träna ikapp om jag inte ska hamna hopplöst efter! Han är ju skitstark! På mitt hemmagym som jag tränar på ibland när jag inte är på Nordic, har en monkey bar, så där tränade jag lite idag. Och det är roligt! Finns det monkeybar på ditt gym, testa! Går det bara ett par steg – börja där och försök få till ett steg till varje vecka. Du kommer att bygga bra överkroppsstyrka, kroppskontroll och smidighet.

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Dela ditt Lidingö-resultat på Facebook och få en finisher-tröja!
Blogg

Dela ditt Lidingö-resultat på Facebook och få en finisher-tröja!


Gör så här:

1. Kuta!

2. Spring i mål och var nöjd med dig själv!

3. När du har gått i mål kan du gå in i resultatlistan och aktivera Facebook-delningen genom att klicka på Facebook-ikonen under ditt namn. Glöm inte tagga ditt resultat med #runstronglidingö.

4. Kila iväg och hämta upp din (inofficiella) finisher tröja med texten ”Run Strong Lidingö” från i Saucony-tältet på Grönsta Gärde.

5. Vänta in likes och beröm från dina FB-vänner såklart!


Antal kommentarer: 1


Giuseppe perricci

Bra initiativ



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så laddar 3mot30 för Lidingöloppet – kommer de nå sina mål?
Blogg

Så laddar 3mot30 för Lidingöloppet – kommer de nå sina mål?


Ebbe Borg

Hur känns formen och kroppen inför lördag?
– Skrämmande nog ingen aning. Jag har haft en störande liten förkylning de senaste veckorna som ställt till det en aning. Turligt nog har jag ändå kunnat följa programmet någorlunda så jag hoppas intensivt att formen är bra.

Kommer du nå målet?
– 2.15 borde gå om inget oförutsett händer, men hybrismålen 2.05 och < 2  känns läskiga och oklara.

Hur laddar du sista dagarna?
– Sista dagarna bjuder på få korta snabba intervaller och utöver det vila. En och annan elektrolyttablett kommer nog förtäras också.

Vad tänker du på när det känns tungt?
– Då tänker jag på att Musse och Ekvalls sista kilometer på 10 000 m i SM sprangs på 2:41 – således borde mina mål vara enkla att uppnå. Och så tänker jag på godis och coca cola efter målgång.

Hanna Eriksson

Hur känns formen och kroppen inför lördag?
– Senaste löppasset kändes ärligt väldigt tungt, men på kvällens pass hoppas jag att benen känns fräschare. Oavsett är knoppen väldigt taggad, och jag ser oerhört mycket fram emot lördag!

Kommer du nå målet?
– Det återstår att se, men det känns så!

Hur laddar du sista dagarna?
– Lugn vecka tränings- och pluggmässigt. Inför mitt första lopp läste jag på en träningsblogg att bloggaren alltid åt glass kvällen innan som uppladdning. Det har jag helt anammat. Nu återstår bara att komma på vilken smak som får äran denna gång.

Vad tänker du på när det känns tungt?
– Hur mäktigt det är att kroppen klarar av vad den gör, då får jag alltid en bra känsla. Annars kan jag försöka ta till lite små knep som att le eller svära. Att le lurar hjärnan och att svära har faktiskt visats kunna ge en del ny energi. Är det riktigt jobbigt kan jag tänka att 5 km inte är några problem att kriga sig igenom (praktiskt då det går att applicera hur många gånger som helst), eller det någon sa till mig en gång: ”När man tror att man är helt slut har man lika mycket i sig kvar”. Sant eller inte, det får mig att fortsätta springa.

Lisa Abrahamsson

Hur känns formen och kroppen inför lördag?
– Kroppen har känts grymt stark och pigg, redo att få leverera. Men nu blir det tyvärr inget lopp eftersom jag dragit på mig en överbelastningsrelaterad skada i höften. Det är så trist att inte få leverera, som jag längtat efter denna dag. Så jag får satsa på att slå målet nästa år och då ännu bättre och starkare!

Hur brukar du annars ladda de sista dagarna inför ett lopp?
– De sista dagarna innan loppet hade jag fokuserat på att äta bra och näringsrik mat, se till att få ordentligt med sömn och köra några lättare pass, med några tempoökningar. Känna att kroppen svarar och att den är redo för race! All utrustning ska vara förberedd och klar! Planera loppet genom att läsa in banprofil och bli mentalt förberedd!

Vad brukar du tänka på när det känns tungt?
– Tungt, ja just nu är det tungt att inte få springa! Det gäller att ta fram positiva känslor kopplade till tidigare träningar och lopp! Jag vet att jag är stark och i bra form! Negativa tankar tar bara onödig energi!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Skänk dina skor till bättre behövande under Lidingöloppet
Blogg

Skänk dina skor till bättre behövande under Lidingöloppet


Saucony kommer ha skoinsamling vid expo-tältet där du kan lämna in dina gamla löparskor. Som tack för hjälpen får du 200 kronor rabatt i på Lidingöloppsskon i Team Sportia-tältet .

Skorna som skänks kommer gå till barn och ungdomar (Skolstafetten) och vuxen-skorna till Human Bridge som jobbar med sändningar sjukhus, flyktingar och utsatta i ett 30-tal länder. 

Mässans öppettider

Fredag kl 09.00 – 21.00 
Lördag kl 07.30 – 15.00 
Söndag kl 07.30 – 14.00

Här hittar du tältet:


 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Maravecka och slutspurt


Nu är det nära. Dagen som jag har gått och väntat på i mer än ett halvår börjar äntligen närma sig. På söndag är det dags att leverera. Examen. Upp till bevis. Jag vet inte hur många gånger som jag har visualiserat loppet i mitt huvud och tänkt på hur det kommer kännas att korsa mållinjen på söndag. Jag har spelat upp tusen olika scenarior men alla slutar på samma sätt; 2.48 och nytt PB. Man måste våga drömma och tro på sig själv.

Det här är första gången som jag faktiskt känner att jag har en rimlig chans att fixa drömmålet 2.48.48. Inför mina senaste maror har jag såklart haft förhoppningar men samtidigt vart realistisk. I Barcelona var det aldrig riktigt nära trots att det blev PB, snarare blev jag positivt överaskad över att jag bara var 3min 15 sek ifrån efter 3 månaders nötande på snö och is i vintermörker. Inför Stockholm Marathon hann jag aldrig ladda om mentalt så även fast formen var helt okej så blev det pannkaka där. Och under fjolårets vintermara hade jag farten men inte uthålligheten. Den här gången känns det som om jag har både och; fart och uthållighet. Men framförallt så har jag sprungit mer än jag någonsin gjort inför nåt annat lopp och dessutom har jag fått vara skadefri hela året bortsett från lite småskavanker. Och även fast jag hade önskat att förra helgens genrep på halvmaran hade gått betydligt bättre än det gjorde så kan jag inte klaga på förutsättningarna. Jag har satt mig själv i den situation som jag drömde om när det blev klart med Berlin i våras; jag har kört mycket mängd, långa trösklar, en hel del överfart och kroppen håller ihop.

Just nu börjar jag känna mig sjukligt nervös, nästan på gränsen till att det känns jobbigt. På nåt konstigt sätt känns det som om allt står på spel. Och ändå så tävlar jag ju bara mot mig själv. Självklart ser jag fram emot loppet och som vanligt ska det bli hur kul som helst att få åka utomlands och springa lopp igen men den här gången har nästan nervositeten tagit över känslan av att jag gör det här för att det är roligt. Just nu känns det faktiskt inte speciellt roligt nånstans utan mest bara jobbigt och ångestframkallande. Men trots nervositeten så har jag ett helt annat självförtroende när det kommer till marathon jämfört med millopp. Jag vet vad jag kan och att jag har gjort hemläxan. Dessutom så älskar jag ju att ligga och nöta asfalt mil efter mil. Förhoppningsvis är den här nervositeten bara positiv och den sista pusselbiten som krävs för att fixa 2.48.

Dom här sista dagarna blir det ganska lugnt med träning. Jag tänker springa 30-35km fördelat på 3 pass innan planet mot Berlin lyfter på fredag kväll, mest för att hålla igång benen, för mycket vila är inte heller bra för då känner jag mig bara seg. Under gårdagens sista lite längre pass inbillade jag mig att jag kände av mitt löparknä. Jag vet inte om det var inbillning eller inte, men jag bestämde mig för att ignorera det. Rullade lite extra på foamrollern på kvällen. Egentligen gillar jag inte maraveckor, dels därför att man känner efter alldeles för mycket och blir nojig av allt och alla men också pga att nedtrappningen. Är man van att springa 130km i veckan så känns 30km som ingenting. Det i kombination med lite extra kolhydrater och det känns som man är en tjockis på riktigt. Ska strax ut och röra på mig så det återstår att se om jag känner av löparknät ikväll också.

Jag hoppas att jag får skriva att jag fixade mitt mål i nästa inlägg. Om inte 2.48.48 så åtminstone sub2.50. I värsta fall ”bara” PB. Annars blir det till att börja om från början. Sluta springa marathon kommer jag definitivt inte göra oavsett vad sluttiden blir. Det är helt enkelt för roligt. I fredags fick jag en plats till nästa års Boston Marathon. Jag hade 18min till godo på kvaltiden så nåt annat hade jag inte räknat med. Kanske det enda positiva med att fylla 35 i år. Vad målsättningen blir där är oklart än så länge, först ska jag fixa ett nytt PB i Berlin på söndag.

/Hörs

PS! Förutom bra med sömn, vila och kolhydrater kräver en mara rätt musik som en del av uppladdningen. Och som vanligt gäller Joe Esposito’s You’re the best eller Bill Contis Gonna fly now. Vilken man väljer är en smaksak. Just inför denna mara känner jag för Rocky.


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Tack Stefan! Jag tror man kan följa alla löpare live på hemsidan under loppet,, annars finns det en app med livetracking. Jag har startnummer 27319 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*