Smidig stark och snabb


Min son har gått på parkour i ett par år nu och jag måste säga att jag älskar den träningsformen. Han får använda kroppen på ett naturligt sätt och blir stark och smidig. Svinbra!

Övningen här ovan heter Monkey. Den törs jag inte, trots mina långa armar, göra. Jag har provat en gång och höll på att göra en klockren faceplant med nosen först rakt ner i backen. Men trägen vinner. Han ska få vara min Monkey-coach och lära mig hur man gör. Nu får vi se om han vill fortsätta nästa termin eller om det blir något annat.

För mig går träningen lite upp och ner just nu. Jag blev sjuk en sväng förra helgen och har tagit det lugnt i början på veckan, men idag kunde jag trycka på som vanligt igen, det var kul. Nya tag i morgon och nästa vecka!

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sommar, sol och löpning
  • Kom i toppform, semesterns smartaste träning
  • Spring tystare, minska skaderisken och öka effektiviteten
  • Fokusera, lägg tid på det som verkligen har effekt
  • Test: 17 nya trailskor
  • 6 snygga solbrillor
  • The Biggest badass
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Pullups – ryggträningens regent

Pullups – ryggträningens regent


Att dra sig upp från hängande med raka armar till att få hakan över räcket är en naturlig rörelse, en kroppsviktsövning där man hanterar endast just den egna kroppen och flyttar den från ett läge till ett annat. Ändå är det få som ens under pistolhot skulle klara av det. Men vad är det då som är så svårt?

Svaret är: det kan vara flera saker.

Jaha, tack för det svaret. Men det stämmer. Dels kan det vara en rörlighetsfråga, du kanske inte kan ha skuldrorna i rätt position för att faktiskt kunna dra dig upp. Det kan vara en teknikfråga, du gör helt enkelt fel. Och du kan vara för svag. De här tre problemen går förstås att göra något åt, allihop.

Vi börjar från början med att hänga i räcket. Testa. Hoppa upp och häng dig med händerna axelbrett i ett räcke. Om du inte brukar göra det kommer det här inom en mycket kort tid göra rejält ont i händerna. Vad göra åt det? Vänja sig. Det finns tyvärr inte mycket att göra åt. Visst, du kan skaffa dig en massa olika skydd, tejp och handskar, eller så härdar du händerna.

Sedan är det jobbigt i underarmarna att hänga i ett räcke. Det är oftast en styrkefråga och den kommer att lösa sig själv genom att du hänger mycket och jobbar upp din greppstyrka.

Hur du vill hålla om räcket är individuellt, med de flesta känner sig bekväma om de håller ungefär axelbrett eller lite bredare runt räcket, bröstkorgen ska ju få plats när du drar dig upp. Och när vi ändå är inne på det här med greppet, vad gäller? I den här texten är pullups när du håller tummarna in mot varandra och handflatorna framåt. Vänder på händerna blir det en chinup. Det är reglerna som gäller inom crossfit och här.

När det gäller tekniken är ett vanligt fel att man tror att det är armarna som drar, och det är det inte – det är ryggen. Du ska dra framför allt med latsen, de där stora ryggmusklerna som sitter på sidan och bak på ryggen och som gör att gymnaster och simmare ser ut som stora V. PÅ slutet kickar också musklerna mellan skulderbladen in för att få dig ända upp. Och ja, massor fler muskler i ryggen och armarna är såklart inblandande men latsen är pullupsens grovarbetare. Och för att du ska få till den fördelningen kan du testa att göra:

Skulderpullups: En otroligt bra uppvärmning och kompletterande övning för dina pullups. Du hänger i räcket och slappnar av helt i skulderpartiet och armarna så att axlarna kommer upp till öronen. Aktivera latsen och, med helt raka armar, dra ner axlarna så att de kommer långt bort från öronen och kroppen lyfts mot räcket. Sänk igen långsamt och börja om. Gör tio repetitioner, hoppa ner och vila och upprepa tre gånger.

* Är det styrka som är problemet och du känner att det är långt kvar till din första pullup kan det vara bra att börja med:

Ringrodd: Den här övningen stärker ryggen och kan göras i en TRX eller i romerska ringar. Du håller i ringarna, som hänger i höfthöjd, med båda händerna. Sträck armarna och kliv fram med fötterna så långt att det blir lagom tungt att dra dig upp. Ju längre fram du går, desto tyngre blir det. Se till att kroppen är rak som en planka och att axlarna är ned och bak. Dra dig upp med ryggmusklerna tills ringarna kommer på sidan om bröstkorgen. Armbågarna pekar nedåt. Sänk dig kontrollerat och börja om.

* Mer styrka och mer teknik! För att underlätta för dig själv, var inte en dövikt och hösäck. Alltså, håll hela kroppen aktiv, benen spända och raka med fötterna strax framför dig. Spänn magen. Det är mycket lättare att lyfta upp en aktiv kropp än dövikt. Håll den positionen hela rörelsen, krulla inte ihop dig till en boll när det blir tungt.

Jobba vidare med styrkan och lägg på rätt rörelsemönster för att komma närmare din första pullup med de här övningarna:

Gummibandspullups: Sätt ett stort gummiband (ett sådant där som är som en stor ring) i räcket. Sätt ena foten i gummibandet och greppa tag axelbrett om räcket. Brösta upp dig och dra dig upp mot stången genom att dra med latsen. Det kan vara ett bra tips att börja rörelsen med att sänka kroppen som om du ska göra en skulderpullup för att utnyttja den gummibandseffekt du får av att sträcka ut latsen som du sedan aktiverar och drar ihop. Se till att hakan kommer över räcket utan att du behöver få VM-guld i halsförlängning. Sänk dig kontrollerat och börja om.

Den här övningen går jättebra att köra med en kompis också, som håller dig på ryggen och ger dig så mycket hjälp upp som du behöver.

Negativa pullups: Stå på en låda som är så hög att du når upp till räcket med båda händerna och armarna är lätt böjda. Ta sats, hoppa upp och dra samtidigt så att du kommer upp i toppläget på din pullup. Pausa ett ögonblick och se till att kroppen är i rätt läge och axlarna nere. Sänk dig sedan långsamt, gärna 3–4 sekunder tills armarna är raka. Upp på lådan igen och hoppa upp igen.

Men kippade pullups då!? Ja, det är lätt att vilja börja kippa, alltså ge kraft med höften och använda kroppens momentum för att komma upp. Det blir onekligen lättare, men det ställer också oerhörda krav på både rörlighet och styrka i hela skulder- och axelpartiet för att du inte ska gå sönder av kraften i kippen. Kan du inte göra strikta pullups, gör inte kippade. Punkt.

Nu har du några verktyg att börja jobba med och nu kommer nästa steg: var envis. Är du idag långt ifrån din första pullup lär det inte lösa sig på ett par pass. Du kommer att få jobba ordentligt och konsekvent för att lyckas. Lägg in ett pass då du kör allmän överkroppsstyrka och där pullupsträningen är en del, i veckan och kör gärna någon av övningarna oftare än så. Och då är det lägligt med en liten varning också: Kör inte på helt ohämmat i början. Risken är att du inte kan lyfta armarna över huvudet dagarna efter dina pullups-pass om du fläskar på med för mycket volym på en gång och då kommer lusten att köra nästa pass vara i botten. Och du kommer att ha skitigt hår.

Så lugnt men ihärdigt i början och lägg på mer volym efter hand.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ironman Arizona – Visuell blogg


Hej igen!

Här kommer en bildserie från loppet i Arizona. Notera att jag väljer cykla i riktiga cykelkläder för att sedan byta om till en trisuit på löpningen. Gör det valet av den enkla anledningen att om banan är såpass platt som denna är vilket tvingar en ligga i aeroställning under merparten av loppet så vill jag sitta bekvämt. Dessutom får man ner sig en massa gels i ryggfickorna och slipper tejpa fast skit på ramen. Den minut det kostar mig byta om byter jag bort alla dagar i veckan mot det obehag, skav och domningar som triathlondräkter ger. På banor som i Klagenfurt går man ur sin sittställning såpass ofta att detta inte är nödvändigt men i Kalmar, här och på Hawaii anser jag det vara befogat. Tog mig även tiden sätta på gosiga strumpor innan cykeln. De ska ändå på innan löpningen. I övrigt inga konstigheter. Tveka inte ställa frågor om ni undrar över min set up..?


Antal kommentarer: 2

Pierre

När du ändå ber om det 🙂
Cykelskor, Tri eller vanliga landsväg?
Ser ut som Tri på bilderna.


Joakim

Och en praktisk fråga och kanske intim, men har du cykelbyxorna över tri-suiten el näckar du vid bytet?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ett stort steg tillbaka


Hej!

Post race depression – det är nog en överdriven rubricering. Skulle nog kalla det en ”raceflu” istället. Ett stadie som mentalt är nära släkt med den ökända och beryktade åkomman manflu. När musiken tystnat från den stora urladdning som en Ironman innebär är det en ganska brant uppförsbacke hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen. Jetlag, novembermörker och sex månader kvar till nästa racesäsong gör inte saken bättre. Självklart vägs det upp av ett godkänt resultat. Vågar knappt tänka på hur jag hade mått om det gått åt pipan där ute i öknen..

Men nu gjorde det inte det och med en veckas grubblande börjar en plan för nästa år växa fram. Varför så bråttom undrar ni?! Jo, tävlingar säljer slut snabbt. Speciellt de som är vettiga köra samt desto tidigare man är ute ju snabbare kan man börja styra bitar med resor och annan logistik.

Hade en ambition eventuellt köra Ironman Lanzarote eller Nice igen då dessa anrika lopp är supertuffa och har länge haft som dröm få köra dessa när jag är i form, frisk och utan press. Efter ett samtal med Björn så väljer jag dock avstå detta nästa år. Har aldrig haft en bra erfarenhet av ett tidigt lopp på säsongen ej heller särskilt sugen på träna mycket under vintern eller våren. Då jag planerar vara borta två veckor under min Hawaii-vistelse samt andra sommarupptåg så känns det lugnare inte ha någon full Ironman innan Kona. Är anmäld till Kalmar men osannolikt jag fullföljer den. Själva idén med kvala tidigt var just INTE behöva träna som en galning direkt efter Kalmar utan spara på min kropp och omgivning för att kanske ge Calle Brümmers gamla AG rekord på 9:13:09h ett försök.

Alltså, blir ner i gruvan och träna hårt. Kanske hårdare än vad jag någonsin gjort. Kommer kräva en bra grund och mer disciplin än tidigare om jag ska kunna nå nästa nivå för verkligen utmana ner mot låga 9h på en så tuff bana. December blir en månad fylld av styrketräning, flexibilitet och allmänt upprätthållande av en okej fys. Sedan vill jag verkligen damma på så in i helvete. Bad Björn om en plan där jag fasar innan varje pass och tackar min lyckliga stjärna om jag överlever dem. Nu har jag verkligen tiden bygga igen från grunden och behöver inte stressa eller pressa fram några resultat. Finns inga konkreta tidsmål annat än ”några minuter per disciplin”. Om det visar sig vara 1-2 eller 5-6 låter jag vara osagt. Men har man inte drömmar som skrämmer en så är man en fegis…..och vem gillar eller kommer ihåg sådana?! Nä just det!

Med det sagt så innebär det inte att ni slipper mig på några race. Tvärtom, tänker vara aktiv på kortare distanser samt utsätta mig för förödmjukande lopp i de enskilda grenarna med jämna mellanrum. Just nu är Cannes Triathlon planerat i april och sannolikt någon av Halmstad, Vansbro eller Jönköping i juli. Beror lite på vilken som får hårdast motstånd. Vill dessutom köra SM nere i Tjörn och tacklas med Sveriges främsta triatleter.

Tack alla ni för värmande ord på diverse sociala medier och andra kanaler. Man får enormt mycket energi och värme från er. Hoppas ni får nåt utav läsa denna dynga som jag väller ur mig…

En sista grej – Om någon är nyfiken på träna ungefär som jag gör så hoppa på Björn Anderssons förenklade coaching upplägg. Det startar nu i dagarna och löper fram till Kalmar. Man betalar månadsvis en mindre summa, ungefär en tredjedel av vad det kostar ha full access. Träningsupplägget är detsamma det är möjligheterna till feedback och flexibilitet som är begränsade. En fantastisk grund utgå ifrån oavsett om man är elit, motionär eller nybörjare. Finns två alternativ beroende på vilken tid man har lägga på träning i veckorna. 7-9h alt 9-12h.
Maila honom på bigswedecoaching@gmail.com för mer info. Detta är inget som man måste vara bra för eller ha skyhöga ambitioner för klara av. Principen är densamma för alla, bara farterna som skiljer oss åt.

Mahalo

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Oinspirerad


Just nu är löpningen mest ett tvång. Jag springer för att jag måste, inte för att jag tycker det är skönt eller kul. Jag har liksom ingen inspiration alls. Vet inte om det är vädret, årstiden, mörkret eller att det är långt kvar till nästa tävling men nånting är det som gör att det tar emot. Det är å andra sidan ingen ursäkt till att inte springa. Det är inte så jävla kul att vakna varje morgon heller för den delen, men man kastar ju inte in handduken för det. Samma sak med träningen. Jag gör mina 10-11mil per vecka men utan glädje i väntan på bättre tider och att det ska vända och att motivationen ska komma tillbaka.

Vädret har vart bedrövligt här uppe i norr. Eller bedrövligt är nog fan en underdrift. Snökaos, modd, slask, vatten och ishalka. You name it! Har dock försökt att undvika löpbandet så mycket som möjligt och trotsat vädret ändå, för det mesta har det resulterat i en lång harang av svordomar som inte lämpar sig att skriva här. En gång i veckan har jag dock gått in på gymmet och sprungit lite oinspirerat på bandet. Tusingar och trösklar. Och när det har blivit för jobbigt så har jag tagit den enkla vägen och vikt ner mig. Känner inte pressen att behöva pressa mig just nu och det gör att jag gärna sänker farten eller tar längre vila när det blir jobbigt. Värdelöst!

Det skulle nog gå att springa lite fart ute faktiskt nu när nästan all snö försvunnit. Kvar är ishalkan men det är egentligen inget hinder. Mina nya Icebug Oribi var över förväntan, nätta och smidiga och ganska snabba, men tyvärr sämre grepp än mina gamla Asics Fujisetsu. Men istället för att springa fart ute så mellanmjölkar jag distanspassen istället. Helt värdelöst det också. Förra veckan var jag i Stockholm och fick till ett pass på bana tillsammans med brorsan. Det var ovant att springa fort utomhus och eftersom jag sprungit 20km mellanmjölk dagen innan var benen inte direkt pigga på 1500m intervaller. Jag hade blodsmak redan efter den första intervallen och när mjölksyran väl slog till var det kört. Fick gräva riktigt djupt bara för att komma hem levande. Så går det när man springer för fort på distanspassen. 

Men 1500m intervaller är nåt som jag ska fortsätta köra regelbundet istället för tusingar. Det var brorsan som tipsade om det. 1500m är nåt jag nästan aldrig sprungit, dom senaste åren har jag mestadels föredragit 10x1000m eller 5x2000m men ärligt talat så har mina 10×1000 inte vart jätteutvecklande, förmodligen för att jag dom senaste två åren alltid sprungit i samma fart av slentrian. Ska testa att börja springa 6x1500m istället men i samma fart och hoppas på mirakel för fartuthålligheten.

Just nu vill jag mest att det här året ska ta slut så jag får börja träna mot London Marathon på riktigt. Jag har en hel del idéer om hur jag ska förändra träningen nu i vinter men mer om det i ett annat inlägg. Nu ikväll sprang jag faktiskt långpass för första gången sen september. Egentligen hade jag bara tänkt att mellanmjölka 20km som vanligt men benen rullade på utan större bekymmer och helt plötsligt hade jag avverkat 3mil. Det var faktiskt rätt skönt och jag kände mig helt oberörd efter. Så även fast löpningen inte har vart rosa fluffiga moln den senaste tiden så verkar kroppen ändå vara rätt hård och härdad och framförallt redo för riktig marathon träning snart.

Förutom London i vår så funderar jag och brorsan på att dra till USA nästa höst och springa Chicago. Det vore rätt smutt, dels att ha nästa års program spikat redan nu men också att ha två bra chanser att persa på snabba banor. Jag är alltid sugen på Berlin men i år har dom lagt den ett par veckor tidigare av nån anledning vilket gör att det finns en stor risk för värmebölja och det känns inte så lockande. Så Chicago kanske är ett bättre val. Framförallt är det ju en mara som jag aldrig sprungit vilket såklart lockar. För brorsans del kommer det innebära att han är klar med alla majors då, själv har jag ju Tokyo kvar men den känns ganska långt borta just nu. Tyvärr är det ju inte gratis att åka runt och springa lopp i olika länder. Ibland känns det som om man lägger lite för mycket pengar på det här, det är alltid ett ”nästa lopp” som ska betalas känns det som.

Det har som sagt vart lite deprimerande att löpningen inte har känts glädjefull nu på slutet men jag tror att glädjen kommer att komma så fort jag drar igång med den systematiska träningen igen. Istället har jag fått hitta glädjen i andra saker. Som tex det här. Jag älskar ju 80-talet men jag älskar ännu mer att det finns människor 2017 som gör musik som låter som om det fortfarande vore år 1987 och som dessutom har den goda smaken att göra snygga videos och låttitlar med ordet running i. Det blir man glad av.

/Hörs

Antal kommentarer: 2

Johan Hedlund

Hej Anders!
Det där lät inte så upplyftande – jag hoppas att du snart kommer på banan igen 🙂
Själv har jag precis avverkat första veckan med mera uppstyrd träning. Nu är det bara att köra på vecka för vecka…
Chicago låter väldigt trevligt!
Kämpa på – det är du duktig på!
/Johan


Eva

Anders,
Jag rekommenderar starkt att ta en till två veckors hel vila från löpningen. Du ”måste” inte springa och det skulle ge din kropp tid till återhämtning inför träning för nästa års maraton lopp. Det skulle också ge dig tid till att fundera på varför löpningen är så jätte viktig för dig. Även eliten tar ett par veckors vila varje år. Du är inte din löpning – löpningen är bara en del av dig. Efter hel vila så hittar du säkert motivationen igen 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Öka flåset (utan löpning)

Öka flåset (utan löpning)


Det finns ett skämt inom crossfit som lyder ”Hur tränar ni styrka? Vi lyfter vikter. Hur tränar ni kondition? Vi lyfter vikter snabbare”. Ja, det är ett skämt, men det ligger mycket sanning i det. Det går jättebra att träna konditionen med hjälp av styrketräning, om man bara ökar hastigheten. Det kan du enkelt testa genom att först göra tio långsamma benböj och sedan tio snabba och känna att pulsen går upp direkt när du ökar hastigheten. Nu är det förstås inte meningen att du ska köra som en tokig när du jobbar med tunga vikter. Du måste hålla en bra teknik så att du inte skadar dig, men det kan du säkert räkna ut själv. Så om du, som jag, är en ofrivillig löpare som helst gör annat, eller bara inte kan springa på grund av någon seg skada, ska vi nu ge er lite alternativ till just löpning som konditionsträning utan redskap.

Programmen bygger på övningar där du an-vänder stora delar av kroppen samtidigt. Stora muskler som behöver mycket syre används och det kommer att få ditt hjärta och dina lungor att jobba hårt. De här styrkeövningarna varvas med flåsövningar som sprawls, burpees och mountain climbers som i sig också bygger en del styrka. 

Pass 1: AMRAP 24 minuter

Kör så många varv du hinner på 24 minuter utan att stressa (AMRAP = as many rounds as possible). Hitta ett tempo som du kan hålla i 24 minuter utan att behöva ta några längre pauser. Försök att bara stanna upp mellan övningarna för att ta ett par andetag och sedan gå på det igen. Här varvas sprawls med övningar som bygger styrka och förbättrar din smidighet. Vet du med dig att du inte är så smidig kommer det här passet att bli en riktig killer. Är du redan smidig och rörlig är det bara att dra upp intensiteten lite till. 

Om du inte orkar eller hinner värma upp innan kan du köra de första varven lite lugnare och öka intensiteten allt eftersom.

10 utfallssteg med rotation

5 sprawls

10 yogapressar

5 sprawls

10 balansplanka till brygga

5 sprawls

10 anfallande krokodil

5 sprawls

Pass 2: Chipper

I en chipper går du från övning till övning utan någon planerad vila mellan. Du får vila så mycket eller lite du vill under och mellan övningarna, men poängen är att du ska bli klar så fort som möjligt så om du kör passet fler än en gång kan du testa att slå din tid. 

Här är det inga konstiga eller svåra övningar, utan det är bara att tugga på tills du är klar. 

100 böj med armar upp 

80 mountainclimbers

60 planka med axeltouch

40 utfallshopp

20 armhävningar

10 burpees

Ta ett par andetag och vänd sedan tillbaka upp igen och avsluta med 100 böj med armar upp. 

Pass 3: Burpee mania, OTM 20–30 minuter

Jag älskar burpees, så det här passet är ju lite av en dröm med en liten baklängestwist. OTM betyder On The Minute och innebär att du ska sätta igång ett tidtagarur som du låter stå och rulla, göra 6–10 burpees, vänta tills det har gått en minut, då gör du 6–10 baklängesburpees. Sedan väntar du tills det har gått en minut till och så börjar du om. Du gör alltså burpees när varje ny minut börjar. 

Minut 1, 3, 5 osv: 6–10 burpees

Minut 2, 4, 6 osv: 6–10 baklänges-burpees





 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in