Blogg

Snabbt morgonpass


Sommaren har gjort en efterlängtad återkomst (åtminstone i Stockholm), jag tyckte inte att det var rätt att sommaren lade ner så fort min semester tog slut. Nu är det varmt ute igen och luften är så där sensomrig som den bara är på just sensommaren. Jag passade på att gå ut och träna tidigt i morse. Det var löjligt vackert vid vattnet hemma. Men det här med att springa är ju inte min främsta gren så jag körde ett blandat pass:

300 m löpning

40 knäböj

300 m löpning

40 vriden sidoplanka

300 m löpning

40 utfallsteg

300 m löpning

40 armhävningar

Så där! From me to you. Upp och hoppa och ut och träna i morgon bitti!


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Och nu tar vi undersidan!


Ok, nu har vi jobbat med framsidan på fötterna, tårna och underbenen och gjort utrymme mellan tårna i sidled. Vad är då kvar? Undersidan såklart!

Sitt på knä på golvet. Vik in tårna under dig och sätt ner så mycket tyngd du kan på fötterna. Är du väldigt stel och det gör väldigt ont kan du lägga väldigt lite tyngd. Är du mjuk i fötterna kan du sitta med hela din tyngd på fötterna och verkligen vika tårna. Sitt så i 30 sekunder till 1 minut, vila lite och gör sedan om det två omgångar till.

Väldigt skönt efter till exempel ett löppass.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kalmar kommer gå fort


Hej!

Imorgon startar jag min sjunde (?!) Kalmar i rad. En ganska sjuk bedrift men då jag likt många män gillar rutiner så känns det som vara hemma på mammas gata igen. Tryggt och lugnande men samtidigt förväntansfullt. Inom golf kallar man det ”Hemmabana” och det ger en klar fördel mot dem som aldrig förut spelat där. Till skillnad från golf kan man dock inom triathlon gynnas av bryta ny mark då det ger en viss positiv överraskningseffekt. Vill ändå säga att nettoeffekten är klart till min fördel då jag kan banan och vet vilka effekter som olika faktorer kommer påverka förutsättningarna. Tänker då främst på vinden…

Kan inte i modern tid påminna mig om ha varit i bättre form. Simningen har lyfts till helt nya nivåer tack vare mer fokus samt hjälp från främst Gabriella Fagundez. Cyklingen som normalt brukar vara mitt säkra kort har senaste året känts motigt men är nu på sin plats igen. Hade en 5 veckors period efter Vansbro där jag cyklade 150 mil. Lugnaste passet låg runt 220 watt så det var bara för cykelmusklerna suga i sig att Husse menar allvar. Löpningen har under 2016 känts fantastiskt. Farten har varit medioker men uthålligheten finns där och mina gamla skador är ett minne blott (peppar peppar).

Förutsättningarna imorgon ser väldigt snabba ut. Förutom kallt vatten långt ute i sundet gissar jag vi kommer se 10-15 minuter bättre resultat på 10-timmars atleter allt annat lika mot 2013, -14 & -15. Ska förklara varför…

Simningen – Inga vågor & lugna strömmar. Mer lättnavigerat samt psykologiskt lättsmält bana. Enda faran är om man simmar för hårt första 1500 ut i sundet där det är ner mot 15-16 grader i vattnet. Det kommer kosta och har man otur sitter det i resten av dagen. Det är som springa för hårt i extrem värme – en mycket dum idé.

Cyklingen – För regionen lugna sydliga vindar på 3-4 m/sek är det perfekt för denna bana. Motvinden kommer ligga mestadels under banans första 4-5 mil samt där man är i hyfsat skyddad inne på fastlandet. Kommer däremot ha fin medvind på nästan hela hemresan på Öland. Den smarta cyklisten använder det för spara benen och istället lägga krut på löpningen. Den oerfarne kommer få hybris & bomba på sin nyköpta tempocykel med lånad bakdisk och undra varför en Ironman sägs vara så tuff.

Löpningen – Med en temperatur som ligger strax under tjugo grader, moln och relativt skonsam cykling så finns det möjligheter till riktigt fina löptider här. En Ironman är en Löptävling och ingen cykeltävling som 95% av deltagarna verkar tro. Säger inte att simningen & cyklingen är oviktiga men väldigt få race avgörs på de grenarna. Var inte övermodiga utan sakta in på nästan alla aid stations. Kroppen behöver energi & vätska. Tror ni mig inte – testa utan ska ni se….

Jag avslöjar inte min taktik här idag eller vad jag siktar på. Ambitionen är dock som alltid, vara top 10 bland amatörerna i mål. Då racet saknar proffs så innebär det i princip komma i toppen totalt av alla 2500 som startar.

Lycka till imorgon……följ oss gärna på ironman.com

Jag har bibno 1322, AG M35-39.

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ner med fingrarna mellan tårna!


Del två i serien om hur vi ska ta hand om våra fötter inkluderar att du ska ner med fingrarna mellan tårna. Då vet du det och kan utvärdera din fotstatus, är det bäst att göra det här direkt efter duschen, före sänggåendet eller om du inte är så kinkig och kan tänka dig att stoppa ner fingrarna mellan tårna direkt efter träningspasset.

Oavsett om du är svettig eller inte så ska du sitta ner på golvet. Sätt upp foten mot knät på andra benet och ta tag om foten. Ta nu motsatt hand och kila ner fingrarna mellan tårna så att du liksom knäpper handen med foten.

Vik nu tårna och foten upp och ner, pressa lite i ytterläget. Det kan vara så att det här är plågsamt redan nu, men håll ut! Det som händer nu är att du skapar utrymme mellan tårna och om du har ont om sådant kan det göra ont.

Vik tårna och fötterna fem gånger fram och tillbaka. Tryck sedan ner fingrarna ytterligare längre ner mellan tårna och upprepa proceduren.

Kör tre omgångar på ena foten och upprepa sedan på den andra. Målet är att komma ner ända ner med fingrarna till botten mellan tårna.

Ha så kul och tack coach Nils på Nordic för att du lärde mig den här!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jämtlandstriangeln runt


Imorn är åtta veckors semester över. Vad hände egentligen? Det känns som det nyss var vår. Egentligen klagar jag inte för det är ju nu det roliga börjar på riktigt, att hösten närmar sig betyder inte bara jobb utan även att det snart är dags att få skörda frukterna av sommarens hårda träning. 30 grader och barkaka i all ära men det slår inte krispig höstluft med en nummerlapp på bröstet. Snart är det upp till bevis, dags att sluta snacka om sub 2.50 och börja prestera istället. Det ser jag fram emot.

Sommaren har som sagt vart riktigt bra träningsmässigt och jag avslutade den nu i helgen med att sticka upp till fjällen precis som förra året. Jämtlandstriangeln runt. Storulvån – Sylarna – Blåhammaren. Jag har förstått att triangeln är hyfsat snäll jämfört med vissa andra fjäll men å andra sidan ligger den bara ”runt hörnet” så det är inget större projekt att ta sig dit, man behöver inte åka flera dagar ut till tjottahejti. För mig är fjällöpning inte nåt som ingår i min vanliga repertoar så därför passar nog Jämtlandsfjällen mig rätt så bra. Det är…annorlunda jämfört med att mata mil på landsväg. I år sprang jag och min kompis Robert hela triangeln i ett svep jämfört med ifjol då vi delade upp den i etapper. Var lite orolig att det skulle bli för jobbigt med fem timmar ute på fjället i teknisk terräng och nästan tusen höjdmetrar som skulle bestigas men vi gick som tåget där ute på fjället.

Vi stack från Sundsvall tidigt på morgonen i lördags, så pass tidigt att vi fick hänga på låset på Sibylla i Åre eftersom dom inte hunnit öppna när vi kom dit. Strax före 12-tiden var vi framme i Storulvån, redo att sticka ut. Väderprognoserna dagarna innan såg allt annat än roliga ut; snöblandat regn, ett par plusgrader och stormvindar men det blev till slut ganska bra väder. Lite regn på vägen upp mot Sylarna men sen sprack det upp och blev bättre än förväntat med 8-9 grader och en sol som faktiskt tittade fram ibland. I år slapp vi dessutom blixtar och dunder och nära-döden-upplevelser.


Springer man till varje fjällstation är triangeln 47km. Vi svängde av ett par km strax innan Sylarna och vek av mot Blåhammaren och på så sätt landade vi på strax under 40km. Farten var såklart underordnad, ibland gick vi och när tillfälle gavs sprang vi på utför. Var femte kilometer stannade vi och drack iskallt vatten från nån bäck och njöt av vyerna. Det kändes lika mäktigt i år med de storslagna vyerna. Ibland dök det upp några renar, ibland sprang vi om några vandrare men för det mesta var det bara vi, naturen och tystnaden.

Terrängen från Storulvån till Sylarna var nog den snällaste, lederna där var ganska snälla men sträckan till Blåhammaren var desto mer teknisk, stenig och jobbig i form av ganska många höjdmetrar. Dessutom var det rätt så blött och geggigt på många ställen pga att det regnat. Jag som knappt lyfter på fötterna när jag springer normalt hade stora problem med den steniga terrängen och ramlade flera gånger. Vissa spängerna var riktigt dåliga, missade en spång över en myr vid ett tillfälle och sjönk ner med båda benen i gyttja och luktade inte direkt hallon efter det. Med pauser var vi ute ca 5h på fjället och löpningen landade på 6.46min/km.

Största missen vi gjorde var att inte boka middag i förväg. Hade sett fram emot Storulvåns 3-rätters middag efter en heldag ute på fjället men det var såklart fullbokat så istället fick vi ställa oss och laga mat själva när vi kom tillbaka. Det funkade det också även om det inte blev nån större kulinarisk matupplevelse, men baren var i alla fall öppen så det blev ett gäng välförtjänta öl efter middagen.



Kroppen kändes rätt så bra när jag somnade på kvällen men i söndags var jag helt trasig. Det kändes som jag slagit sönder varenda muskelfiber i framsida lår, fotlederna ömmade efter allt sick-sackande mellan stenar och jag hade ont i muskler jag inte visste att jag hade. Fanns inte på kartan att springa på söndagen när vi kom hem. Igår var det lite bättre, stack ut en timme men hade fortfarande träningsvärk from hell. Idag var kroppen någorlunda återställd, sprang nyss ett 20km distans och det kändes rätt så bra så imorn kanske det kan bli lite fart.

Egentligen hade jag tänkt att försöka tävla nåt i slutet av månaden men jag tror jag skippar det. Har fortfarande inte riktigt fått till fartpassen så som jag velat. Känner ingen panik men jag ligger lite efter schemat just nu så fokus får bli att få till bra med fartpass och hittade flytet i steget resten av månaden. Dessutom har jag inte hittat nåt passande lopp. Lurade lite på Tavelsjö halvmarathon nu till helgen och även fast det är hyfsat ”nära” så går det ändå bort en hel helg på det. Lägger krutet på Umemilen och Stockholm halvmarathon istället och hoppas på PB där istället.

Nu ska jag börja ladda mentalt för morgondagen och kolla OS fotbollen med båda ögonen, svårt att hänga med i matchen samtidigt som man försöker skriva nåt vettigt här på bloggen.

/Hörs

Dagens låt: i våras anordnade Vince Gill en tävling på youtube där vem som helst kunde spela in en av hans senaste låtar och ladda upp, vinnaren får sen öppna för honom på hans USA turné. Sånt är coolt, det borde fler artister göra. Nu är finalisterna utsedda. Jag lägger min röst på Arielle. Helvette vilken tjej.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sträck ut dina fötter!


Vi är helt beroende av våra fötter, men många av oss tar väldigt dåligt hand om dem. Vi stänger in dem i skor, vi går sällan barfota, vi tränar massor med stretchar sällan fötterna. Nu är det dags att ge dem lite kärlek. Den här veckan ska ni få några favoriter när det gäller att ta hand om fötterna. Vi börjar med framsidorna. Den här stretchen gör susen för både framsidan på fötterna, tårnas rörlighet och framsidan på smalbenen. Baksidan på låren kommer som en bonus.

Sitt på knä med fotryggarna på golvet. Sätt händerna framför dig och börja sträcka på benen. Tårna är hela tiden kvar i golvet, som på bilden. Sträck så långt du kan, håll i några sekunder, släpp efter lite och sträck sedan igen. Upprepa fyra eller fem gånger.

Ja, det gör ont första gångerna, framför allt om du är stel. Det är inte ovant att det sträcker, rent ut sagt, utav bara helvete, men håll i! Det släpper efter några gånger.

Lycka till! Nästa gång ska vi stoppa fingrarna mellan tårna!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*