Sommarens sista suck
Lagom till den här helgen vaknade plötsligt sommaren till liv efter att ha lyst med sin frånvaro. Sista dödsrycket. Det var också den sista helgen att hinna med nån form av vettig träning inför Ultravasan, nästa vecka tänker jag förvisso försöka skramla ihop ytterligare ett gäng mil men skruva ner tempot och försöka se till att benen är så fräscha som möjligt på lördag. Jag hade planerat ett par riktiga mastodont pass både igår och idag men kom helt av mig när solen och värmen gjorde entré. Dricka öl på en uteservering utan att behöva sitta under infravärme lockade lika mycket som att springa. Att kolla in GIF Sundsvall hemma på Norrporten Arena utan att behöva ta på sig dunjacka och underställ som brukar vara normen lockade också. Det fick bli en kompromiss. Försöka njuta av sommarens sista suck och samtidigt försöka göra nåt vettigt av träningen. Tur att man som lärare är van att skjuta från höften och ta det mesta på volley.
Gårdagens pass blev inte bra nånstans. Vaknade med betongkeps men tvingade mig ändå ut i värmen. Jobbigt var bara förnamnet. I fredagskväll kändes det som en utmärkt idé att börja dricka white russian kl01.30, men tro mig, det är aldrig en bra idé oavsett vad. Men jag ställde i alla fall inte in träningen, det finns inte på kartan. Det blev inte lika långt och hårt som planerat men resonerade att alla pass som genomförs är bra pass. Igår var jag bortbjuden på middag som såklart inkluderade både vin och öl men som tur var kändes kroppen fräsch imorse. Betade av det sista långpasset nu idag. 32km. 4.55-fart. Varmt och skönt och förvånandsvärt lätt känsla. Tuggade på utan att det kändes varken jobbigt eller långtråkigt. Helt plötsligt var jag hemma och 2,5h har aldrig gått så fort som idag.
Trots att jag inte fick in så många mil som jag hade tänkt från början den här helgen så är jag ändå nöjd med hur träningen har gått de senaste 3 veckorna sen jag kunde köra på för fullt. Försöker påminna mig om att jag för en månad sen inte ens kunde springa 7km. Jag har ändå lyckats få in 4 hyffsade långpass, gnetat på och skramlat ihop rätt många mil och framförallt känt att 3-4mils löpning i lugn fart inte vart särskilt jobbigt nu på slutet. Det som fått stå tillbaka är farten. Häromdagen körde jag 6x10min, milfart var alldeles för jobbigt och efterhand även halvmarafart. Sista intervallen gick i marafart med nöd och näppe. Men man kan inte få allt på 3 veckor.
Nu är jag så redo som jag kan bli för Ultravasan. Jag längtar till nästa helg. Det ska bli fruktansvärt roligt, både att få uppleva Vasaloppet till fots men också att få hänga med teamet en hel helg. Under Stockholm Marathon träffades vi ju bara ett par timmar allt som allt i samband med starten och samlingen dagen efter. Nu kommer vi spendera en massa tid ihop; på väg till Dalarna i en minibuss, på hotellet, under middagar och kanske även i spåret. Kanske kommer vi ha gått varandra på nerverna innan helgen är slut. Det ska i alla fall bli riktigt kul att träffas igen. Om jag sen tar mig i mål och får en finishertröja så är det bara en bonus. Och när ni andra plockar upp mig i Gävle så säger jag redan här och nu: SHOTGUN!!



/Hörs
Dagens låt: det är svårt å tro att det är 45 år sen den här sången skrevs. Det gör lika ont i hjärtat varje gång Clapton sjunger ”If I could choose a place to die it would be in your arms”. Billy ”den femte Beatlen” Preston briljerar på hammondorgel.
Antal kommentarer: 1
Anders Larvia
Förlåt coach! Jag drog en rövare med tanke på dom få långpass jag hunnit med, hade aldrig gjort det inför ett prioriterat lopp. Lovar att lyssna i fortsättningen