Blogg

Tungt


Just nu känns kroppen otroligt tung. Huvudet är tungt, benen är tunga och det är inte alls särskilt njutbart att springa överhuvudtaget. Kanske är det resultatet av att chocka kroppen med 18 mil förra veckan? Känslan är kass men motivationen är det i alla fall inget fel på. Skallen vill men benen är sega. Men det är dumt att klaga när kroppen är hel. Har inga skadekänningar alls (peppar peppar) så jag tuggar på, nåt annat finns inte. Jag känner att jag är skyldig mig själv att åtminstone göra ett försök, försöka träna så hårt det bara går. Och då ska man känna sig sliten. Med tanke på hur mycket jag springer skulle man kunna argumentera för att resultaten borde vara bättre. Jag instämmer till fullo. Det är väl helt enkelt så att det inte finns mycket till löpartalang i den här kroppen utan snarare en talang att vilja träna mycket.

Formen är som sagt råkass. Nåt annat hade jag i och för sig inte räknat med efter förra veckan. Häromdagen gjorde jag ett tappert försök att springa fort på bana. 2 x (3km – 2km – 1km), ett av mina favoritpass som skulle utföras på Campus Arena i Umeå. Det var en ny bekantskap, en ny och fräsch friidrottsarena brevid Universitetet som inte fanns på min tid som Umebo. Tog bilen dit, bytte om till splits och linne och efter lite uppvärmning så var det dags. Hade banorna för mig själv till en början. Tryckte igång klockan och började springa. Redan efter ett par varv hade jag sån mjölksyra att jag bara ville stanna och då gick det inte ens särskilt fort. Körde klart den första serien på ren vilja – betydligt långsammare än vanligt – och sen gav jag upp. Det var länge sen jag avbröt ett pass men det kändes meningslöst att fortsätta pressa kroppen när den uppenbarligen inte ville det. Satte mig i gräset med tom blick och spanade istället in några snabba sprinters som dykt upp och satt igång med tvåhundringar. Fick tillbaka lite av gnistan när dom svischade förbi mig i kurvorna och tänkte att sådär vill jag också kunna springa nån gång. Sen åkte jag och köpte glass istället.


En tanke som slagit mig de senaste dagarna när kroppen känts så seg är om jag kanske tränar för mycket? Jag var förberedd på att det skulle kännas segt men inte så här segt. Kroppen känns ungefär som den gjorde efter Ultravasan ifjol dvs det är inga problem att springa men det finns noll kräm i benen. Samtidigt vill jag ju träna mycket nu när tiden finns. Vissa dagar när jag inte kört dubbelpass kan jag få dåligt samvete, borde jag inte köra både på för- och eftermiddagen? Jag har ju all tid i världen till återhämtning emellan. Det gäller att vara vaksam. Det blev inte direkt bättre av att läsa repotaget om Johan Larsson i senaste numret av RW, där vill man ju verkligen inte hamna. Å andra sidan tror jag att jag är för bekväm av mig för öveträna mig själv men samtidigt börjar jag lite oroväckande känna igen känslan av att bedöma träningen utifrån hur många timmar jag tränat istället för att se varje enskilt pass som en liten bit framåt på vägen mot sluttmålet som jag gjorde inför Barcelona. Det kan vara farligt för det är lätt att bara stirra sig blind på mil och timmar och glömma bort varför man tränar. Det positiva är i alla fall att jag börjar känna mig tunn. Riktigt tunn. Jag har inte vägt mig på länge men känslan är att jag droppat nåt kilo bara sen Stockholm Marathon. Så om bara den här segheten kan släppa nån gång så ska det nog kunna gå att springa fort framöver.

En annan tanke som slagit mig är om man måste äta nyttigt bara för att man tränar mycket? Finns det ett likhetstecken däremellan? Det verkar nästan så när man kollar igenom många träningsbloggar, vartannat inlägg är recept på smoothies och nyttiga pannkakor. Samma på instagram. Bilder på proteinshakes, sallader, rawfood, nyttiga chokladbollar osv. Äter folk verkligen sånt? Jag lägger ingen värdering i det men när jag har tränat hårt vill jag ha chips och pizza. Lösgodis funkar också. Gärna ferraribilar och vingummin. Och det säger jag inte för att på nåt sätt verka ”cool” eller sticka ut utan helt enkelt för att det är så jag lever. Jag har testat grejen med att vara ”nyttig” och räkna kalorier för några år sen. Det var inte njutbart nånstas. Varje onödig kalorie gav dåligt samvete och det gjorde mig till en sämre människa med dåligt humör. Och det värsta var nog att jag varken blev snabbare eller starkare av det. Sen dess äter jag mycket pasta, vitt bröd och halvfabrikat. Falukorv, mamma scans köttbullar och hamburgare. Och jag går inte upp i vikt av det när jag tränar. Så man kan bevisligen äta ”skit” och ändå behålla vikten. Med det sagt så har jag även lagt ner alla tankar på att gå ner mer i vikt som jag var inne på tidigare. Det är inte värt det. Springer man 18 mil i veckan så blir man per automatik tunn. Istället ska jag dela med mig av mitt favorit mellanmål som jag ätit nästan varje dag nu under sommaren mellan passen. Testa vettja!

”Anders snickersglass”
Ingredienser:

2 l vaniljglass
1 chockladkaka typ marabou
1 påse jordnötter
Kolasås
Ev. jordnötssmör 

1. Hacka chokladkakan grovt.
2. Sleva upp valfri mängd glass i en skål.
3. Strö över ett par nävar jordnötter och den hackade chokladen.
4. Toppa med mycket kolasås och ev. jordnötssmör. 

Nästa lördag blir det jordgubbsloppet i Jättendal. En kuperad halvmara ute i spenaten. Det kan bli trevligt. Har inga större förhoppningar om nån tid, dels med tanke på formen men också sett till banprofilen. Är nöjd med allt under 1.30. Jag tar det som ett träningspass. Det blir också premiären som IFK Umeå löpare. Förhoppningsvis är det här det enda mina medtävlare kommer se av mig då men jag tvivlar, risken är uppenbar att det istället är jag som kommer få se en massa svettiga ryggar. Den som lever får se.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest onödiga som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: El Classico! Det bästa Dylan skrivit? Ja kanske. Här med Roger McGuinn från The Byrds, Tom Petty, Neil Young, Eric Clapton och George Harrison. Till hösten ska jag indoktrinera mina nya elever med det här och grundligt förklara alla dessa herrars storhet och betydelse för musikhistorien men tyvärr tror jag att det är försent.


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Anders Larvia

@Gunnar: Min riktlinje brukar vara att springa trean på drygt 11min (3.40-45-fart), tvåan på ca 7.10min (3.36-fart) och tusingen på 3.25. Kör ofta pulsbaserad vila så den blir ofta kortare i början och längre mot slutet. Det är ett bra pass, man får mycket volym i hög fart.

Thanks fdCoach, ska bära linnet med stolthet!


Anders Larvia

@MB: klart det slinker ner en och annan grönsak, ganska mycket kött och fet fisk typ sill och lax också för den delen men även en hel del stuvade makaroner och falukorv. Jag äter nog som dom flesta fast lägger kanske till extra mycket snask utöver det. Jag var egentligen mest frustrerad över alla träningsbloggar som försöker förmedla bilden av att precis allt man äter måste vara nyttigt och min poäng var att det går å träna hårt och mycket och ändå äta sånt som idag verkar vara tabubelagt inom träningsvärlden. Men jag ska absolut läsa boken.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bra start på sommaren


Föregående vecka blev en riktigt bra träningsvecka. Egentligen hade jag ju bara tänkt å rekreationsspringa ett tag till, vara smart och låta kroppen åtminstone få ett par tre veckors återhämtning efter Stockholm Marathon men av bara farten blev den mängdrekord. 180km löpning. Mestadels distans men ändå. Jag har alltid trott att jag vart i behov av åtminstone en löpfri dag per vecka tidigare, nu har jag bevisat för mig själv att så inte är fallet. Kroppen klarar mer än man tror. Ska fortsätta att fokusera på mängd ett tag till och allt eftersom smyga in nåt till kvalitétspass. Det är farten som sliter, inte mängden så det gäller att skynda långsamt. Det bästa är att kroppen känns hyggligt fräsch, skulle vilja springa idag också men är smart och tar en välförtjänt vilodag idag. Så här har mina 180km sett ut:  

MÅN fm: Morgonjogg 10km
MÅN em: Distans 20km
TIS fm: Transportjogg 12km gym
TIS em: Styrka
TIS em: Distans 19km 
ONS: 2 x (3km – 2km – 1km), totalt 20km inkl. upp/nedjogg
TORS fm:  Morgonjogg 10km
TORS fm: Transportlöpning 13km gym
TORS em: Styrka
FRE: Långpass 30km
LÖR fm: Styrka
LÖR em: Distans 16km
SÖN fm: Morgonjogg 10km
SÖN em: Proggresiv distans 20km

Häromdagen fick jag ett mess på FB av en tjej som följt mig här på RW som ville ha tips på hur hon skulle träna för att springa sub3 på Berlin Marathon i höst. Det kändes lite smickrande att bli rådfrågad, jag är ju bara en glad motionär och sub3 är ju ett ganska tufft mål som tjej, då är man ju typ topp 20(?) på Stockholm Marathon. Men jag förklarade i alla fall hur jag tränar och hur jag kommer lägga upp träningen inför Berlin och gav konkreta tips på nyckelpass som jag tycker är centrala för att bli en bra marathonlöpare. Egentligen samma plan som jag körde inför Barcelona i vintras och som jag kommer hålla mig till nu inför Berlin. 

Jag brukar vilja ha 3-4 månaders förberedelse inför en mara. Första perioden är fokus bara på mängd och farten är underordnad, kör max ett intervallpass per vecka under denna del (för att inte helt tappa fartkänslan) och lägger istället in spontana fartökningar i distanspassen (typ fartlek) eller springer distansen progressivt. När kroppen sen vant sig vid mängden flyttar jag fokus till tröskelträning, fortfarande med en ganska hög mängd, men nu med 2-3 pass tröskel per vecka. Jag gillar tex 20km tävlingsfart, 4x5km tröskel, 10km snabbdistans, 3x20min, 5-4-3-2-1km, 10x1000m osv. Försöker även springa långpassen med fartinslag, tex 15km lugnt – 10km tävlingsfart – 5 km lugnt eller avsluta sista 6-7km i tävlingsfart. I sista fasen drar jag ner på mängden, kortar ner långpassen och kör mer fart och kortare intervaller typ 4-6x1000m, 4x2km, olika stegar och fyrhundringar för få lite klipp i steget. Och bara att dra ner mängden från tex 14mil till 8mil gör underverk för känslan. Så ser alltså planen ut i sommar. Det svåra blir nog att inte gå för hårt åt på fartpassen så här i början, det är lätt att vilja springa fort varje dag när det är sommar och bra väder.

Häromdagen lyssnade jag på Jojje Borséns podd ”Unika människor” med coach LG som gäst, riktigt bra, ladda ner den om ni inte redan lyssnat. Och appropå på det så råkade jag av en händese se på Aftonbladet TV när Colting och Borsén gästade Claes Åkeson och pratade om sitt nystartade parti Folkhälsopartiet. Blev naturligtvis nyfiken och surfade in på deras hemsida. Vissa delar kändes intressanta, andra mindre genomtänkta. Jag välkomnar debatten för den behövs men har svårt att se hur många av förslagen ska kunna genomföras och framförallt finansieras. WHO definierar hälsa som ett tillstånd av välbefinnande och för mig är det välbefinnande att efter en 18mils vecka få trycka i mig både glass, godis och chips, så jag tillhör inte kategorin som välkomnar ett sockerförbud.

En annan nyhet är att jag gått och blivit medlem i en löparklubb. Det var på tiden. I samband med Luleå stadsmara i våras gick det upp för mig att man kanske borde vara med i en klubb just för att få springa tävlingsklass på vissa lopp. Och eftersom vi saknar riktiga löparklubbar i Sundsvall så föll valet på IFK Umeå, min gamla hemstad. Så framöver kommer jag springa i Umeås blåa färger.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest meningslösa som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: Är inne i en Ryan Adams period och har plöjt igenom hela hans diskografi senaste veckan. Valfritt album funkar vilken dag i veckan men just idag blir det hans självbetitlade album från 2014.


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

@Malin: tack! har precis vart på Mariedal och hämtat ut mitt blåa IFK linne. Kör hårt med rehaben, vet hur det känns, men kötta på crosstrainern så tappar du inte allt för mycket.

@Thomas: intressant, jag hänger gärna med. Du får gärna mejla mej tider och info om du har lust.

@Stefan: haha ja uthålligheten räknar jag bli det minsta problemet i Berlin. Nu med en dags vila känns benen som nya, så det är bara på’t igen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vansbro – Revised


Här kommer en uppdaterad lista inför Vansbro. Hade missat några saker och vill ta chansen hålla listan fräsch.

Som sagt:

Platserna 2-12 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kommer ordningen bli hur som helst. Listan är inte numerisk i sin följd. Dagsform & taktik kommer avgöra ödet.

1. Patrik Nilsson – Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt (Ingen press buddy).
2. Oskar Djärv – Formstark kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson – Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo – Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. Nils Svensson – Komplett triathlet. Kommer vara i topp vid T2.
6. Ludvig Fleetwood – Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
7. Sebastian Björklund – Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
8. Erik Holmberg – Alltid farlig och kör hårt.
9. Johan Kärner – Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
10. Adam Stenman – Duathlonexpert i ruggig form. 
11. Joel Vikner – Kortdistansare utan svagheter. Erfaren & snabb på alla grenar.
12. Marcus Hultgren – Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.

Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Björn Andersson & Pontus Lindberg kommer sannolikt inte till start pga Sjukdom. KJ- Danielsson kör Haugesund 70.3 istället & David Näsvik har nyligen kört Challenge Danmark.

Damerna – Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson & Annie Thorén gör om om det.

Som sagt, kan ha fel. Men större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp. Hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Banan är pannkaksplatt så inga naturliga avskiljare på cykeln. Blir tufft för domarna håålla ordning på de 30-40 snabbaste då omkörningsreglerna ställer till det när det är en 500 meter lång kolonn. En bra idé enligt mig vore ha 12 alt 20 meters regel.

Stay Tuned!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Pre Vansbro – Topplistan


Mindre än en vecka kvar till vad som enligt mig är årets största sammandrabbning på Svensk mark. Man kan argumentera för den absoluta toppen varit bättre eller sämre historiskt men SM på halvdistans i Vansbro verkar ha lockat de flesta inom den svenska triathloneliten på herrsidan. Damsidan är tyvärr något tunnare då skador och andra lopp kommit i vägen för våra bästa damer men det finns helt klart några intressanta namn på startlistan där också.

Mina ambitioner har tyvärr sänkts något från hur det var tänkt i början av året. Min olycka i Sydafrika och ohälsa i Lanzarote gav mig ingen halvtidsvila i säsongen som det var tänkt utan jag har krigat på med ganska sliten kropp. Först nu börjar det lossna men känner inte riktigt att jag har den form jag skulle önskat för dom där sista viktiga minuterna. Känner dock ingen stress över det då jag lite oväntat fick en chans att köra Kalmar igen så det här blir en kul genomkörare med förstklassigt sällskap.

Svårt sia om top tio på herrsidan men jag ska göra ett försök: platserna 2-13 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kan ordningen bli hur som helst. Ordningen är mer för lista de som jag tror kommer landa i toppen. Dagsform & taktik får avgöra deras öde. Har säkert missat några namn och i så fall ber jag era stora egon om ursäkt.

1. Patrik Nilsson – Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt.
2. Oskar Djärv – Kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson – Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo – Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. K-J Danielsson – Kommer ligga sida vid sida med Patrik efter cykeln om inte före.
6. Nils Svensson – Komplett triathlet som även han kommer vara i topp vid T2.
7. Ludvig Fleetwood – Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
8. Sebastian Björklund – Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
9. Erik Holmberg – Alltid farlig och kör hårt.
10. Johan Kärner – Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
11. Adam Stenman – Duathlonexpert i ruggig form. 
12. Joel Vikner – Kortdistansera utan svagheter. Alltid läskiga.
13. Marcus Hultgren – Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.


Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Damerna – Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson blir tvåa….

Som sagt, kan ha fel med större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp om hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Stay Tuned!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sommarlov


Nu är det sommarlov. På riktigt. 8 veckors ledighet eller kanske snarare 8 veckors ”träningsläger”. Det är alltid lika svårt att ta in, känns overkligt på nåt sätt. Faktum är att det även känns lite tomt och vemodigt också men det kommer jag å förneka att jag sagt om nån säger nåt annat. Nåt som känns lika overkligt är att jag precis har avslutat mitt tionde år som lärare på Sundsvalls Gymnasium. När jag 2006 fick ett ettårs vikariat tänkte jag mest att jag skulle stanna i ett år och sen dra vidare. Nu har det gått 10 år. Vad hände egentligen?

Den här veckan har jag inte gjort många knop. Packade ihop mina saker på jobbet i måndags och började sedan så smått att fira sommarens antåg med fotboll, öl, fint väder, morgonjoggar och sommarfest i goda vänners lag. En bra avslutning helt enkelt. Löpningen har inte vart så högprioriterad dom senaste dagarna. Har förvisso sprungit en del, t.o.m lite mer än jag hade planerat från början, men mest rekreationsrundor för att det vart skönt. Njutit av att kunna springa. Annat blir det nu framöver. Då kommer det nog inte bli så mycket njutning.

Har suttit och grovskissat på ett träningsprogram inför Berlin Marathon de senaste dagarna som nu sakta börjar ta form. Egentligen har jag aldrig vart nån stor fantast av träningsprogram i allmänhet och generella program skrivna för den breda massan i synnerhet men jag tror att jag behöver ett program för att inte bli för ivrig och gå på för hårt. Jag har tidigare testat både Szalkais och Ulf Fribergs träningsprogram som finns på nätet, ingen av dom passade riktigt mig, den som kom närmast var coach LG trots att jag inte var jättebra på att lyssna på honom till 100% alla gånger. Men jag lärde mig mycket, kände mig trygg i hans filosofi och har återanvänt en hel del av hans upplägg det senaste halvåret.

Jag tror på mycket volym och gärna mycket volym i tävlingsfart ju närmre tävling man kommer så därför kommer jag att börja sommaren med några rejäla mängdveckor. Jag tror på det därför att jag vet att det passar mig. Jag vet också att min stora svaghet är fart. Tidigare har jag alltid prioriterat att förstärka mina styrkor istället för att jobba på mina svagheter, men i sommar tänker jag mig att jag ska jobba mer med mina svagheter i större utsträckning. Alltså mera fart. Kanske t.o.m fixa ett nytt PB på milen eller springa nåt lokalt 5km lopp. I vintras inför Barcelona ställde vädret och snön till det, då blev det ganska få fartpass och alla på band. Nu i sommar har jag liksom ingen ursäkt till att inte köra mera fart, särskilt inte eftersom jag är hel. Splits, linne och tartan, vad kan gå fel? Skulle vara vädret igen då möjligtvis. Idag valde jag faktiskt löpbandet pga hällregn ute (nej, jag är inte gjord av socker) och igår var det långa tights, jacka och vantar i grådassigt hällregn. Men jag klagar inte, det hade kunnat vara värre. 35 grader och gassande sol eller Gud förbjude, 3x10min tröskelintervaller på crosstrainer.

Väntar nog nån vecka till innan jag går på det nya träningsprogrammet och börjar om med maraträningen. Vill kunna njuta av löpningen ett tag till. Framförallt är jag inte så sugen på långa långpass med fartökningar just nu men det suget kommer förhoppningsvis tillbaka. Jag litar på min erfarenhet och min kännedom om min egna kropp, tar med mig det som funkade inför Barcelona, kryddar det med lite mera fart allt eftersom och tar sedan sikte på 2.48.48. Fram tills dess blir det kravlös rekreationslöpning och jordgubbar med visprgädde. Sen ska kroppen slimmas till ordentligt.

Vi får se hur det blir med lopp i sommar. Jag håller som sagt ögonen öppna men sätter inte upp några tidsmål. Alla mil jag springer framöver ska resultera i 2.48.48 i Berlin, ingenting annat, så eventuella lopp blir bara rena träningspass. Det blev varken Midnight Sun Marathon i Tromsö eller Skellefteå Midnight Marathon, men ett lopp som seglat upp som ett hett alternativ är Jordgubbsloppet i Jättendal om ett par veckor. Bara namnet gör ju att man blir sugen. Ryktet säger att alla deltagare bjuds på nyplockade svenska jordgubbar efter målgång. 

På det stora hela är jag nöjd med den första halvan av 2016 med perset i Barcelona i mars som den riktiga toppen. Träningsmässigt har jag sprungit betydligt mer än tidigare år och även fast jag inte fått ut det på tävlingarna i vår så känner jag att kroppen är både snabbare och uthålligare än för ett år sen, förhoppningsvis kommer det ge resultat till hösten. Jag har stora förhoppningar på nästa halva, vill bocka av sub 80 på halvmaran, 2.48 på maran såklart men framförallt vill jag vara hel. Jag väntar gärna ytterligare ett år på dom tiderna så länge jag kan springa utan att ha ont. Jag vill kunna springa 2mil distans i kvällssolen och bara njuta av det. Året om. Det är viktigare än alla tider i världen.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest meningslösa som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: på sommaren ska man lyssna på country. Det är sen gammalt. Gärna Brad Paisley. Men Alan Jackson och Emmylou Harris funkar lika bra.


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

@Pär: fast det huvudsakliga målet är ju att hålla 4.00min/km, ska man vara riktigt noga så krävs det ju 2.48.06 för att snittfarten ska bli 3.59min/km enligt gällande avrundningsregler, även 2.48.46 ger en snittfart på 4.00min/km.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sats Move – djurisk höstnyhet


Alltså jisses så roligt jag har haft idag. Jag fick testa Sats höstnyhet Move och jag kan inte säga annat än GÅ PÅ MOVE! Var det något du inte förstod? GÅ PÅ MOVE när det har premiär 27 augusti. Från första sekund var min kropp glad och med på noterna och varjenda sekund sedan klassen tog slut har min kropp sagt tack.

Mannen bakom klassen, Jari Karppinen, började med att värma upp oss med lite dynamisk rörlighet, djupa squats och rotationer. Vi fick också belasta handlederna och fötterna (se bilden nedan. Jag var glad att jag dansat balett länge och behållt rörligheten och tåligheten i fötter och tår) på olika sätt för att mjuka upp inför klassen.

Själva klassen var upplagd så att vi gick i olika rörelser över golvet från ena sidan till den andra. Varje rörelsemönster två gånger, 2 minuter varje varv. Vi kröp, krälade, stod på händer, lekte och, åtminstone jag, njöt i fulla drag. Det var så vansinnigt roligt! Jari beskrev klassen innan vi började och sa att vi skulle vara som barn, testa, ramla och testa igen. Och så var det verkligen. Det var magiskt skönt och roligt att bara få leka. Det är den här känslan jag vill förmedla till mina PT-kunder och folk i allmänhet som kanske inte är så vana är träna. Lek med kroppen! Känn vad den klarar och var gränserna går. Och så ramlar du och provar igen. Det är jättenyttigt. Vi behöver inte göra allt perfekt direkt. I så fall lär vi ju aldrig vilja prova något nytt.

Just den känslan har Jari fått in i klassen Move. Snälla, prova den när den kommer ut. Din kropp kommer också att säga tack.

Upp igen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*