Blogg

Utanför min comfort zone


I morgon bitti ska jag, familjen och min systers familj åka till fjälls och åka skidor. Jag kommer att åka långt utanför min comfort zone. Jag åker i princip inte skidor, och om jag gör det är det längdskidor. Inte utför. Senast jag åkte var många år sedan, och jag var ute på fjällvistelse med resten av redaktionen. Våra chefer hade gjort lite dålig bakgrunds-research och trodde att vi alla var fenor på utförsåkning och hade bokat två offpist-guider. Det slutade med att jag fick ha en av guiderna för mig själv i barnbacken och gå igenom grunderna med carvingskidor. Om Kalle 16 år var nöjd med att få lära en, i hans ögon, gammal tant att stå på skidorna istället för att åka offpist med polaren? Svar nej.

Gången innan det hamnade jag av en oturlig slump i en slalombacke under en längdskidstur i Idre. På den tiden hade jag inte så mycket aktiva kläder hemma i garderoben. På bilderna från äventyret, i min beiga jacka, vinröda inlånade täckbyxor från 70-talet och svarta basker såg jag på allvar ut som Ingemar Bergman i backen.

Nu är det alltså dags igen. Den här gången är garderoben bättre rustad åtminstone.

Igår hade vi fotografering för nummer 5 av Women’s Health, därifrån kommer bilden som Sofie tog på mig. Där är jag mitt i min comfort zone. Armhävning och fotografering, två av de saker jag gillar bäst. I nummer 5 vankas en ny serie som jag hoppas ska ta dig utanför din comfort zone någon gång. Men nu ska vi ta det lite lugnt. Nummer 3 har just kommit ut till en del av prenumeranterna och kommer snart till en affär nära dig. Och nummer 4 ska när som helst skickas till tryckeriet.

Hoppas att ni gillar det nya numret!


Senaste numret av Runner’s World!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Älskade underarmar


Jag gillar underarmar. Inte stora gigantiska Karl-Alfred-armar, men starka. Och då har jag valt helt rätt träningsform. Redan ett av mina första crossfitpass fick jag imponera i grenen “max döhäng”. (Vilket tragiskt nog fortfarande är min främsta gren i räcket.) Jag hängde längst av alla i min grupp. Mina händer och underarmar har alltid varit rätt starka, även när resten av min överkropp var helt utan muskler.

Idag var det ett riktigt underarms-mördar-pass. Vi körde övningar i räcket och kettlebellssvingar (på bilden, viket är svårt att se eftersom själva kettlebellen är borta!) vilket på 12 minuter förvandlade mina underarmar till sten. Glöm inte att stretcha underarmarna om de är trötta i slutet på ett pass, för då kan du bli som en träningskompis till mig som har Stockholms lätt stelaste underarmar. Det är inte alls bra. Inte alls. Då kan man nämligen inte träna.

Coach Björk fick oss att stretcha underarmarnas fram,- och baksida så här:


Stå på alla fyra med först handflatan och sedan handryggen i golvet och fingrarna pekande mot knäna. Sätt dig sedan ner mot rumpan så långt du kan med raka armar och låt det sträcka i underarmarna. Nej, jag vet. Det är inte skönt någonstans, men bra!

TIPS! Ta av dig eventuella ringar FÖRE uppvärmningen, för sedan svullnar fingarna så att det inte går. Och saker som är jobbigt för underarmarna har en tendens att vara jätteobekvämt att göra med ring. Note to self….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Många vägar till maran – så lyckas du!
Blogg

Många vägar till maran – så lyckas du!


Ju fler mil du löpt, desto bättre uthållighet – vilket är universalreceptet för att greja maran på bästa sätt. Nyckelpasset för att förbättra din uthållighetskapacitet är långpasset. Oavsett om ditt mål är en sluttid på tre eller sex timmar, så är veckans långpass det viktigaste. Intervaller, tröskel- och backpass är också betydelsefulla, glöm inte dem – men de passen är inte fullt lika avgörande för din prestation på maraton.

Olika maratonskolor – Lydiard vs Canova
Den träningsfilosofi som har tillämpats mest inom maratonlöpning är enligt de principer som nya zeeländaren Artur Lydiard etablerade på 1960-talet. I korthet innebär hans filosofi en hög träningsvolym med en kombination av långa, lugna pass och korta fartpass. Än idag använder sig tränare och löpare av Lydiards metoder.

En annan träningslära kommer från den välrenommerade italienska löptränaren Renato Canova. Han menar att en hög träningsmängd visserligen är bra, men om farten är för låg under dessa mil så sker ändå ingen utveckling. Canova ser två problem med Lydiards skola: de pass som genomförs i en högre fart är för korta, så för maraton tjänar de ingenting till. Sen är de långa träningspassen för långsamma. Istället förespråkar italienaren att man ska springa mer och längre i sin tävlingsfart. Detta för att utveckla förmågan att springa fort länge.

Du kan själv skapa ett träningsprogram inför ASICS Stockholm Marathon som passar dina förutsättningar på my.asics.se.

Spring på olika underlag
Maratontävlingar löps som regel på asfalt. Därför är det nödvändigt att en större del av träningen inför loppet också går på asfalt. Men löpning i mil efter mil utsätter kroppens fötter och leder för en stor belastning – och på hårt underlag blir den extra stor. Av den orsaken är det viktigt att variera underlaget och springa i terräng, på grusvägar eller på bana.

Att springa på grus innebär ett jämnt underlag och minimerar risken för att trampa snett. Terränglöpning handlar tvärtom om ett ojämnt underlag och ökad risk för att exempelvis vricka fötterna. Däremot ger den mjuka terrängen ett lindrigare tryck på fötter och ben, samtidigt som det ökar styrkan och smidigheten.

Banlöpning i sin tur erbjuder ett underlag som lockar till snabb löpning. Fart är roligt, och genom banans aktiva underlag kan du få en snabbare utveckling jämfört med löpning på asfalt. Men för den som inte har sprungit på bana förut kan bytet av underlag medföra en viss risk för besvär som till exempel ömmande benhinnor. Så börja försiktigt och låt kroppen anpassa sig till det nya underlaget.

Välj rätt sko för rätt tillfälle
De olika underlagen gör att fötter och ben utsätts för skilda belastningar. Därför är det en fördel att sko sig rätt för rätt tillfälle. Det bästa är att använda flera par löparskor och alternera ofta. Till terränglöpning rekommenderas skor med bra grepp, för asfaltslöpning ett par dämpade skor och till snabba pass på bana ett par lätta tävlingsskor. Eller om du vill gasa på ordentligt – ett par spikskor. Med stor variation av skor, träningspass och underlag blir inte belastningen lika ensidig och risken för skador minskar.

Att träna inför ett maraton kräver tålamod och lite jävlar anamma. Självklart kan det ta emot vissa dagar, som när temperaturen sjunker eller när snön ligger tjock på marken. Men då gäller det att bita ihop och göra jobbet som krävs så att du kommer i topptrim till tävlingsdagen!

Så tränar ASICS Marathongrupp
LG Skoog har gett Peter, Malin, Gökay, David och Lena träningsprogram för fyra veckor i taget. Rapporteringen av träningen görs via mail varannan vecka, dessutom går LG in på deras bloggar och ger kommentarer på deras inlägg om träningen.

I samband med träffen i ASICS-butiken fick deltagarna reda på sina mil- och tröskelvärden. De första fyra veckorna i programmet handlade därför om att springa i de farter som labbtesterna indikerade.

Nu har de fått en ny struktur både när det gäller innehåll och pulsering. Det är en stor variation i gruppen med olika träningsbakgrund och skilda målsättningar på maran. Med tanke på detta får några pröva på pass med mer fart i medan andra kör mer uthållighetspass.

I januari månad har fokus legat på mängdträning. Under den här perioden har farten på några av löparna justerats, så vissa håller nu ett högre eller lägre tempo på passen än tidigare. Efter mängdperioden är det dags för fler fartpass – alltifrån intervaller till tröskelpass och långpass med fartökningar. Därefter, från vecka elva till fjorton, ska de öka längden på långpassen samt köra pass i “överfart”, det vill säga i högre hastigheter än den planerade tävlingsfarten på maran.

De sista åtta veckorna innan start finjusteras vad de behöver träna på. Upplägget är en mix av herrarna Artur Lydiard och Alberto Canovas träningsfilosofier. I januari har träningsupplägget varit mer inspirerat av Lydiard, medan Canovas metoder med löpning i tänkt maratonfart appliceras på träningen ju närmare loppet vi kommer.

Följ gruppens träningsbloggar här!

ASICS Marathongrupp 2014 är ASICS och Runner’s Worlds gemensamma
projekt att hjälpa fem löpare att överträffa sig själva under ASICS
Stockholm Marathon 2014. Följ deras väg mot målet och ta del av
vårt upplägg inför loppet i tidningen och på runnersworld.se.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med morgonträning…


… ibland känns det ju bara så MOTIGT! Jag som annars sjunger morgonträningens lov så fort jag får chansen var i morse nära gråten när klockan ringde klockan 05.00. Hela kroppen skrek “NEEEJ!!!” men jag gick upp. Det blir ju bättre, tänkte jag.

Väl inne på Nordic kändes det bättre, men jag var rätt seg en bit in i passet också. Men ingen kan ju sega om man ska göra 3 varv av 8 push jerk, 8 marklyft och 8 burpee tuckjumps på tid. Dessutom blev jag ju belönad med att vara med på den här fina bilden som coach Jenny tog på mig just på väg upp i ett tuckjump. Hon lyckas få mig att se både gravid och suddig ut – man tackar. Det är inte den mest smickrande bilden på mig på Instagram, men man kan ju inte bara vara snygg hela tiden. Ibland måste verkligheten också få synas.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tjejmarathon utmanar för välgörenhet
Blogg

Tjejmarathon utmanar för välgörenhet


Med Tjejmarathon vill Ann-Sofie Forsmark och Madeleine Johansson skapa en debatt om tjejlopp och ifrågasätta varför tjejer ska springa kortare lopp. Att även koppla loppet till en välgörenhetssatsning kändes självklart för dem. Den 8 juni är det dags för årets upplaga som bjuder på cirka fem mil längs Knalleleden i Borås. Här hittar du Tjejmarathons sajt.

Alla era intäkter går till Panzisjukhuset i Kongo, berätta lite kort om sjukhusets verksamhet!
– Sjukhuset med Dr Mukwege i spetsen är världskänt för sitt jobb med kvinnor som blivit utsatta för fruktansvärda övergrepp. Sjukhuset har sen starten 1999 behandlat över 40 000 patienter och behovet är, tyvärr, fortfarande stort. 2009 var Mukwege nominerad för Nobels fredspris.

Projektet vi stödjer i år heter “Dorcas” och syftar till att ge livet tillbaka till de som kanske mist hela sin familj, sett sin man och sina barn eller föräldrar dödats och dessutom är utstötta ur samhället eftersom de blivit våldtagna och “skändande”. Patienterna kan vara så små som 3 år och det är svårt att ta in hur grova övergreppen är.

Hur mycket intäkter siktar ni på?
– Vi har satt minst 100 000 kronor som mål. Det har vi lyckats med tidigare år, men för att verkligen säkertställa har vi höjt anmälningsavgiften till 1400 kronor. Av dem går 1000 kronor raka vägen till Panzisjukhuset. Den resterande summan behövs delvis till en del adminstrativa avgifter, men ju mer sponsring vi får ifrån företag, desto större del av de pengarna kan också gå direkt till Maison Dorcas. Så arbetar du på ett företag som vill hjälpa, hör gärna av dig till oss!

Utöver det tar vi tacksam emot frivilliga donationer. Tidigare år har en del löpare startat insamlingar hos familj och vänner, exempelvis kan man sponsra med 10 eller 20 kronor för varje kilometer som löparen springer.

Hur tar ni del av resultatet?
– Vi har bra insyn i hur pengarna används och vi kan själva vara med och påverka till viss del. Vi vet att det här sköts på ett bra sätt och får löpande rapporter och bilder från Panzi.

Hur många deltagare tar ni emot?
– Vi har satt gränsen vid 100 löpare, för att det ska vara hanterbart. Det var inte så länge sedan vi öppnade anmälan så i dagsläget finns det cirka 40 platser kvar. Men när loppet blir fullt går det bra att skriva upp sig på kölista. Det är alltid någon som får förhinder så det blir platser lediga. Förra året fick alla som ville plats att springa.

Tidigare år har Tjejmarathon gått längs Roslagsleden, men i år springer ni längs Knalleleden i Borås – varför?
– Nu är det dags för Madde att ha lite närmare till loppet, helt enkelt. Dessutom hoppas vi kunna få med en del nya löpare i västsverige. Många av de som sprungit tidigare år hänger ändå med och springer även om vi håller till i Borås. Terrängen i Borås kommer att vara tuffare än på Roslagsleden, men det är mindre risk för felspringningar.

Måste man vara erfaren ultralöpare för att klara av loppet?
– En del kan vara lite rädda för ultralopp, men det här loppet är ingen vanlig ultra, vilket många upplever som avväpnande. Det är mer ett gemensamt äventyr med ett välgörande resultat både avseende vår insamling men även för de som deltar.

Man springer och går i sitt eget tempo, kan man springa 15-20 kilometer idag så kan man vara med och springa i juni. Med hjälp av vår support, vätskestationer, energipåfyllning längs vägen och den peppande styrkan i en grupp så orkar man även om man inte är van ultralöpare.

Vi hjälper också alla deltagare med träningsupplägg och coachar om långpassteknik, energipåfyllning, strategi och mental förberedelse.

Kommer ni att ha gemensamma träningar även i år?
– Ja, det blir det. Mer info kommer på tjejmarathon.wordpress.com! Men man kan ju gärna samla ihop ett gäng och springa långpass ihop på eget bevåg också!

Du kommer vara höggravid vid årets lopp. Hur ser din roll ut?
– Haha! Jag har inga viktiga åtaganden under loppet, så skulle jag försvinna till BB gör det inget. Men om allt går bra så kommer jag bara vara med och heja och hjälpa till i den mån jag kan.

Vill du springa eller stötta Tjejmarathon på något sätt? Läs mer här.


Antal kommentarer: 1


Anonym

Att göra ett tjejlopp tyder väl ändå på att Ni just gör skillnad på könen. Kopplar ni det dessutom till välgörenhet så…blir resultatet att tjejer och maraton handlar om att stödja andra, och att “vi” ska springa för att donera istället för att just prestera och vara lika fysiska -och psykiskt starka som killarna.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Olav bloggar om Wings for life World Run
Blogg

Olav bloggar om Wings for life World Run


Så här löd Olavs ansökan:
“Springer för min son. Sedan 2,5 år tillbaka springer jag regelbundet. Det har blivit längre och längre, välbefinnandet har ökat avsevärt och vikten har minskat med 15-20 kg. För 3 år sedan blev jag svettig och anfådd av några trappsteg. Jag är enormt tacksam över att jag faktiskt aldrig behöver vara sjuk.

Har en son som är ryggmärgskadad sedan födsel och aldrig tagit ett enda steg. Han lever och har ett gott liv och har lyckats väl trots, extremt dåliga odds.

Jag sprang min första halvmara i September, är anmäld till Kungsholmen runt den 10 maj och går nu och lurar på Ultravasan (45km). Tacksam över att få vara frisk och trots mina 100 kg och ett drygt halvt århundrade klarar att springa mer än 2 mil utan att stanna. #oldfartsrunning”

En av anledningarna till att du ville vara med på det här projektet är att din son har en allvarlig ryggmärsskada?
– Ja, han är född med en sjukdom som heter spinal muskelatrofi, vilket ger samma symptom som polio. Han sitter i elrullstol och har fått kämpa mot mycket i livet. Men han är otroligt inspirerande – när han ville börja studera ville försäkringskassan förtidspensionera honom, men han stod på sig. Idag arbetar han som jurist och har börjat vägen mot en karriär som domare.

Du återupptog löpningen för 2,5 år sedan, efter ett långt uppehåll. Vad var det som fick dig att börja springa igen?
– När jag var i trettioårsåldern sprang jag mycket och gjorde bland annat milen under 45. Sen tappade jag bort löpningen som träningsform, men när jag insåg att jag faktiskt vägde över 115 kilo och blev anfådd av att gå i trappor, kände jag att det fick vara nog. Du vet:  “Om man inte lägger tid på träning kommer man förr eller senare behöva lägga tid på att vara sjuk”.

Jag arbetar som konsult och affärsutvecklare och när jag stod mellan två konsultuppdrag och hade lite tid över så då passade jag på. Dessutom har jag tre kollegor som gör Ironmans! De har också varit en stor inspirationskälla – kan de så kan jag!

Hur mycket springer du per vecka?
– Jag springer 3-4 mil i veckan och kompletterar med lite grundstyrka och crosstrainer på gymmet. Mina favoritrundor är längs Ulvsundasjön och Kungsholmen runt och det går bara bättre och bättre. Jag springer däremot aldrig inomhus på löpband!

Hur långt siktar du på att komma innan du blir upphunnen?
– Så här såg det ut när jag mätte med kalkylatorn:

Hur långt skulle du hinna? Räkna ut här!

Följ Olavs blogg och läs hela berättelsen om hur Olav gick från joggare till löpare!


Nyfiken på loppet? Läs mer här eller hör Musse berätta i filmen:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*