Blogg

Whats next?!


Förvånadsvärt fräsch kropp men väldigt tom mentalt. Beundrar dem som lyckas prestera, resa och samtidigt hålla humöret uppe. Antar det finns naturliga förklaringar som när man överdoserat på endorfiner så kommer det en svacka?! Vad vet jag men vore skönt stävja detta i framtiden så man slutar vara suragubben vid hemkomsten efter varje tävling- & träningsresa. Vardagen är ju vad den är och finns i alla branscher och yrken. Det är själva kontrasten som kan bli brutal för mitt klena sinne och jag måste ständigt påminna mig själv tänka positivt för hålla humöret balanserat. Vet det är sannolikt världens största i-landsproblem men ändå….ni som vet, ni vet hur det känns.

En av de saker som håller mig flytande är vad som komma skall. Har några extremt spännande resor och tävlingar i närtid. Nu med det fina resultatet från Dubai så känns det än mer intressant se vad jag kan göra på dessa. Närmast väntar vår årliga träningsresa till Playitas 17-24:e Mars. Vi är cirka trettio personer från Terrible Tuesdays som ska dit men vet att det är fler duktiga atleter på plats som sannolikt kommer ansluta oss. Fokus på denna resa blir främst cykel men vi kommer även försöka springa och simma en hel del. Förra året hann jag med 52 blåsiga mil vilket bäddade för hela säsongen. Hoppas kunna tangera det i år.

Nästa anhalt efter det är Cannes Triathlon den 19:e april följt av Challenge Fuerteventura veckan efter, 25:e april. Körde bägge dessa förra året men då jag precis hade läkt ihop från min nervskada i rumpan så blev resultaten  mediokert. Har inga förhoppningar komma på prispallen i Cannes men i Fuerteventura borde jag ha goda chanser upprepa förra årets prestation och komma först i M35-39. Skillnaden är att i Frankrike så dyker det upp gamla cykelproffs och dylikt vilket gör det aningens knepigt komma ikapp på de efterföljande 16 kilometrarna löpning då dessa bergsgetter inte direkt saknar löpfart. Ser det som bra träning istället och ska njuta av orten samt sällskapet. Om ni inte har märkt det så tycker jag det är så in i helvete mycket roligare tävla mot de bästa än försöka vinna Kalle Anka lopp här i Sverige. Min ambition är bli riktigt bra och kunna fajtas mot de bästa amatörerna i världen samt även klippa ett och annat proffs på vägen. Tror det är svårt nå dit genom köra lokala lopp här hemma?! Dessutom är det häftigt se världen också under tiden samt träffa andra männiksor och kulturer.

Här kommer lite bilder från i fredags……håll utkik för denna tävlingsresa som med stor sannolikhet kommer börja säljas inom kort via Apollo. De andra två som är inom Challenge Triple Crown, Oman & Bahrain ligger tyvärr sämre till på året. Det är Dubai som är mest intressant i ett Svenskt perspektiv då det ligger på sportlovet.

Här va man mest glad över ha fast mark under fötterna. Sjukaste förhållandena jag har simmat i. Strömmar, vågor och hög salthalt.

Första 30-40 km var i med- & sidvind. Här är man fortfarande fräsch men ser nu att lite mer solbränna kunde vara klädsamt?!

Cool skyline i bakgrunden

T1

11 km in i löpningen, medvind så det går rätt fort här.

Den första av tre inom räckhåll som jag lyckades plocka ner. Cirka 3km från mål.

300 meter kvar och adrenalinet över komma först i min AG sätter in.

Publiken är i upplösningstillstånd 🙂

Tiden visar från proffsens starttid som var 30 min före oss.

Bästa känslan i världen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Challenge Dubai – 1:a plats M35-39


Nyss hemkommen med ett malligt flin på läpparna. I huvudet går tankarna fortfarande ”va fan hände där?”. Försökt summera intrycken och uplevelsen från tävlingen men det har varit svårt. Det var en väldigt märklig upplevelse helt enkelt.

Dagarna före loppet var det svalt (23-26 grader) och måttliga vindar. Helt perfekt kände jag och nervositeten och spänningen hölls tillbaka. Tydligen sade prognosen kraftiga vindar natten till fredagen och de visade sig vara korrekt. 10-12 m/sek och kyligt när man tidigt på morgonen kom till området. Gick runt i tjock munkjacka samt mössa och frös. Intalade mig själv att jag gillar ju det här. Historiskt kör jag relativt bättre än andra när det är skitväder. ”Blir låga ställningar på cykeln och vräka i sig energi” tänkte jag och slutförde mina förberedelser. Lite oroad över valet diskhjul & 90 mm fram.

Herrproffsen startade kl 6:50 följt av damproffsen 6:55. Jag startade ihop med de övriga seedade amatörerna kl 7:20. Kul se proffsen köra innan så man kunde se hur de tacklade den tuffa sjön och hur banan gick då det inte var glasklart från organisatörerna.

Inför simningen hade man gjort om simbanan till två varv. Banan såg nu ut som en lång triangel med start, vändpunkt och målgång i spetsen. Tuffa delen var den längsta som gick rakt mot strömmen & vågorna. Normalt simmar jag ok i tuff sjö men det här var löjligt. Nästan omöjligt se bojarna, andningen vart komplicerad och man kastades runt som i en tvättmaskin. Några munspyor, skrattattacker och slagmål blev det men lyckades behålla lugnet. Inget idé forcera detta kände jag eftersom alla andra i min grupp också hade problem. 32 minuter senare var jag klar och på väg till cykeln.

Medvind ut och motvind hem på cykelbanan. Lika bra ta det lugnt initialt resonerade jag då jag inte hade en blekaste om min cykelform. Senaste passen hade gått väldigt bra men en jävla skillnad köra 3×10 min på trainern och ligga stadigt i 2:30h under en sandstorm. Hittade mina cykelben men vågade inte ta för mig under den första timmen. Det gick rätt fort ändå och såg istället till få i mig energi. Minst två gel i timmen och en flaska sportdryck. Det var ganska tunt med andra cyklister ute och det kändes ensamt ute på de överdimensionerade vägarna. Hade sällskap av två stora tyskar (vad annars) mellan 45-65 km. Tyvärr ville inte de öka trycket när vi vände upp mot vinden och jag fick solocykla sista tre milen ensam. Passerade några krokiga damproffs och andra simstarka agegroupers. Märklig syn kvar på hornhinnan av sand som sveper över vägbanan och piskar smalbenen och ansiktet. 2:26h inkl transition tog de korrekt upmätta 90 kilometrarna. 262 watt enligt min SRM. Skulle gissa på 230-245 ut & 270-290 hem?!

Snabb växling på något grillade ben men hade gott om energi kvar då jag hade skött min nutrition exemplariskt. Löparbanan gick längs vattnet och var två varv á 5.5 km. Löjligt kraftiga vindar och fullt med kitesurfare på stranden. Man hade sned motvind ut och sned medvind hem. Visste jag var i väldigt bra löpform så forcerade inget utan det borde gå fort ändå. Kikade på klockan med jämna mellanrum och den visade mellan 14.5-15 km/h ut i motvinden utan att jag pressade på. Efter vändpunkt var det som få nya ben. Springa i medvind är magiskt, speciellt när man är 190 cm. Lyckades närma mig två killar som sprang väldigt hårt, det blev mitt mål att slå dem. Tyvärr missvisades jag vid vändningen och tappade dem samt 20 sekunder. Det var ett hårt slag mentalt. Inte haft en enda svacka hittills och nu var jag 50-75 meter bakom dem jag spenderat en mil för att komma ikapp. Blev dessutom passerad av prinsens personliga coach i det ögonblicket. Spenderade kommande sex kilometrar muttrandes över klantiga funktionärer. Konstigt nog ökade inte luckan trots att de tre samarbetade i motvinden. ”En av dem ska jag knäcka” tänke jag och ökade i medvinden vid km 16. Kom ikapp tysken som tappat de övriga två. Passerade honom och markerade att det är ingen idé du lägger dig i rygg. Nu var det bara två kvar och avståndet krympte hela tiden. Passerade en väldigt krokig Pawel som nästan tackade mig för nådastöten. Farten var nu uppe i 15.5 km/h och det var bara 3 kilometer kvar. Tänkte inte ens på hur benen kändes då jag var fast besluten av att knäcka Mikel Lahorra som nu bara va 10 meter framför mig. När jag kom upp i hans rygg hörde jag det vackraste ljudet av alla. Ljudet av pipande lungor och ojämn andning. Karln är helt färdig men fanskapet kämpar på ändå med fin löpteknik. Nu eller aldrig och jag ökade till 3:45 min/km sista biten. Han hängde på initialt men vid 19.5 km var det slut för honom och jag behövde inte titta tillbaka igen. Märkte med 200 meter kvar att jag också var helt färdig men nu var det klart. 1:24:21 på 21.1 km med negativ split och en 20 seks tabbe. Kommer dröja innan man gör om det 🙂

66:a i mål, 4:e agegrouper med bara 3 minuters marginal. 1:a i min klass som även var den största M35-39. Extremt kul göra ett så fint resultat på en spontantävling och utan vara i god sim- eller cykelform.

Denna tävlingen kommer garanterat bli återkommande. Tack Apollo som lyckades lösa detta för mig och tack alla ni andra som följde mig hemma i Sverige. Betyder så mycket och jag finner inga ord.

Nu blir det vilovecka innan jag ska ladda om. 2015, vilket år det kommer att bli!

M



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mjuka ryggen


Jag blev för några veckor sedan ombedd att ge några förslag på övningar för skoliosryggar. Det gör jag ju hemskt gärna, men problemet är att alla skoliosryggar är olika. Man kan inte säga ”Den här övningen är bra för alla sneda ryggar” eftersom ryggarna är sneda åt olika håll och olika mycket.

Men. Det som alltid funkar för min rygg och det som är viktigast för mig rygg är att hålla den smidig och rörlig. Har du en sned rygg kommer musklerna att dra och slita ojämnt och åt olika håll, och jag har lätt att få små låsningar och ryggskott om jag inte sköter mig. Sträck ut, mjuka upp och stärk med dynamisk rörlighet och styrketräning du själv gillar och som funkar för din rygg. Det är mina bästa tips för att få bort en stor del av problemen en sned rygg kan bära med sig.

Just rörligheten funkar ju för alla ryggar, oavsett hur sneda och åt vilket håll. Du kommer med all säkerhet att märka sidoskillnader när du gör övningarna. Framför allt den som är här nedanför. Där är det jättelätt åt ena hållet, men känns trögt och avigt åt andra. När jag kör rörlighet med PT-Andreas frågar han ofta ”Känns det olika på de olika sidorna?”. Oftast svarar jag ”Ja, verkligen” och tänker att han ska ge mig någon ytterligare övning eller så, men han säger bara ”Ja, det är ju inte så konstigt”. Och nej, det är det ju inte. Det är inte konstigt. Det är bara att jobba på så att sidoskillnaderna inte blir ännu tydligare.

I den första filmen ser du tre rörlighetsövningar som jag brukar ta till när det känns stelt, och ibland efter träningspass när jag är mjuk och varm bara för att det inte ska bli stelt.

Kör 10 stycken Katt och ko, 10 vridningar (5 åt varje håll) och 10 hunden till uppåtgående hund. 

Sedan letar du reda på någonstans där du kan hålla fast dig i huvudhöjd och kör 10 stående vridningar åt varje håll. (Det är coach Númi på Nordic som kommer in och frågar om jag ska köra Flaggan. Det ska jag ju inte.)

Gör gärna det här två eller tre varv om du känner dig stel i ryggen eller har ont. Det är så värt det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hårt eller länge?


Jonas Lund, vår webbstrateg, har tagit sitt ansvar och jobbar hårt med min PT-lansering och ger mig förslag på hur jag ska komma ut med att jag vill ha PT-kunder. Det här är hans senaste alster. Man vill såklart träna för mig, man skriver sitt namn och sin mejladress och väljer sedan om man vill träna hårt eller om man vill träna länge. (Jonas är löpare. Vi får förlåta honom hans brister när det gäller förståelse för annan träning. Man tränar ju såklart både hårt och länge.)

Vi har lite att putsa på, men tro mig, jag kommer att bli mer synlig inom kort.

I morse körde jag min vanliga tisdagsträning med OBS-klassen. En hel drös av oss köpte fina Nordic-hoodies, och Javad ville ta en bild på tre av oss. Jag och Zach smilade upp oss och Rikard verkar födas ut ur min armhåla. Jag tycker verkligen jättemycket om de här människorna.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Runt min hals


Jag är inte förtjust i glittiga smycket. Gillar inte diamanter och guld. Däremot är jag omåttligt förtjust i statement-smycken, till exempel smycken med text på. Runt min hals just nu:

En bricka från Smolk med texten ”En helt okomplicerad syn på mat byggde denna kropp. Och burpees.” Jag har hittat på texten själv och Ulrika på Smolk har fixat den. Jag är så nöjd! Älskar den! Du kan själv gå in på smolk.se och kolla. De har också massor av fina färdiga smycken, till exempel ”PMS. Be very very afraid” och ”Jag behöver varken sprit eller droger. I min ålder får samma effekt när jag reser mig snabbt”. Jätteenkelt att göra personliga presenter till folk! Dessutom är de grymt snabba.

Min förlovningsring i titan. Den sitter där för att vi har haft en period av mycket pullups och olympiska lyft på schemat på Nordic. Det gör så ont att ha den på fingret då, och om jag inte har kommit ihåg att ta av den innan uppvärmningen är det kört. Så den får hänga runt halsen så länge. Det var någon som frågade mig om den inte blir väldigt repig av att ha på sig när man tränar. ”Närå” sa jag. ”Den är så där matt”. Sedan tittade jag på Emils ring. Hans är alldeles blank. Jag bestämde mig för att mitt liv får sätta avtryck på ringen – min är jätterepig av tunga lyft. Sådan är jag!

En bricka från Fashletics med texten ”Live Love Lift”. De har massor av fina träningsrelaterade smycken – kul presenter till den träningsintresserade kompisen. Kolla in på deras sajt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

I radioskugga på slalomskidor


Halloj igen! Jag har varit i radioskugga och firat sportlov med familjen. Vi var i Orsa Grönklitt (ok, inte riktigt radioskugga, men ruggigt dålig mottagning, så jag kunde inte blogga) och åkt utför. Och lite längd. Jag hade dock sett framför mig innan vi åkte att jag skulle åka mycket mer längd. Åka timme ut och timme in. Långa fina diagonaltag. Nu blev det inte så. Jag började med att sätta på mig för tjocka strumpor i pjäxorna så att jag redan i inledningsskedet på turen hade tappat känseln i mina fötter. Förvisso gjorde det inte ont, jag kände ju inte fötterna alls, men det kändes lite läskigt när benen tog slut vid fotknölarna. ”Det här kan inte vara nyttigt” tänkte jag. Dessutom diagonalade jag eländigt dåligt. Det hjälper visst inte att vilja bli bättre på att åka – man måste visst träna också. Jag fick staka mig runt.

Resten av helgen blev det utförsåkning. Jag är inte bra på det heller – jag åker fult och det sprutar ganska mycket snö, men jag ramlar inte och jag tycker att det är jätteroligt! Min sambo och son var med (och min systers familj), så jag åkte en hel del i barnbacken och en del blåa backar med en hyfsat kaxig snart-femåring. Väldigt kul!

Men nu är jag tillbaka i Stockholm och tillbaka på Nordic där jag inledde veckan med ganska många ruggigt snygga ryck. Kan ju inte bli bättre!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*