Runner's World
Runners World

Runners World

info@runnersworld.se

Blogg

Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad

01 okt 2014 av Antal visningar: 228

Hallå!

Triatleter är matriella nördar. Ärligt tror jag ett stort antal gillar prylarna mer än själva träningen?! Kan vara kombinationen också. Jag tror sporten kanibaliserar från något som är rätt otippat nämligen golfen. Jag är en av dem så det är inget att skämmas över. Finns väldigt många likheter mellan sporterna. Kanske inget old school eliten vill erkänna men egenskapen att hålla huvudet kallt under en lång tid, gnetandet, fortsätta kämpa trots de svackor man genomgår under en dag samt då de materiella. Triathlon ställer måhända större krav på utövarens fysiska profil men när den väl är på plats är det mycket som är lika vid själva tävlingsdagen… Ni fattar.

Hur som helst, för att inte fara iväg för mycket och reta upp de golfhatande släktet så kommer här några visuella godisbitar på min cykel inför resan. Om man är en satsande triatlet som gärna tävlar på olika platser och under växlande förhållanden så behöver man bestycka sin cykel med olika utrustning. Tänker då främst på hjulen och den mängd vätska samt lagnings-kit man behöver ha med. Efter förra årets tävling är det lättare bestämma sig för vad som är lämpligt att packa ner. Trots väldigt snälla vindar 2013 väljer jag åter igen en defensiv hjuluppsättning. Om det börjar blåsa satan vill jag inte ha för hög profil fram då det tar för mycket på krafterna behöva brottas med en krängande cykel. Det är tillräcklgt jobbigt ändå cykla i +37 km/h i den värmen & fuktigheten.

Kör med Bontragers Aeolus 9 bak och 5 fram, clincher. Valde Continental 4000s II som däck. Förra året körde jag med Zipp men dessa är minst lika bra samt jag föredrar clincher då jag är osäker på hur man byter tubdäck under stress. Byta slang gör man ju i tid & otid. Tog en kassett som känns rätt allround 11-25. Fram är största klingan en 53:a. Hade nog funkat bra med en 54:a oxå med tanke på banans väldigt långa och svepande nerförskörningar. Då jag knappast har en kadens likt en symaskin i min naturliga cykling så trampade jag ur ganska ofta då det stundtals går i ca 70 km/h. Antar jag borde öva på åka riktigt fort?!

Mitt viktigaste vapen är dock inte den aerodynamiska cykeln eller de svindyra hjulen utan min wattmätare från Quarq. Under så här tuffa omständigheter är det nästan fusk ha en sådan… Förra året hade jag 232 watt NP. I år blir det något liknande (mätaren visar några procent lägre efter jag bytte elektronik & uppdaterade programvaran). 

Va inte blyga ställa några frågor gällande cykeln.




 

Tack för visat intresse!

Nelker
 

Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Den bästa tiden är nu
Blogg

Ledarkrönika: Den bästa tiden är nu

av Antal visningar: 145

Jag älskar att vi har årstider. Visst – någon månad här och där kan jag tänka mig att vara utan; november kan vara lite småtrist och mars kan vara en seg tillställning. Men just växlingen mellan årstiderna och variationen är ju fantastisk. För även om sol och värme är härligt så blir det nog rätt trist i längden (jag förstår om inte alla håller med mig på just den här punkten).

Sommaren är visserligen en ganska sorglös årstid. Det är lätt att vara när det är varmt och solen skiner – och det är särskilt lätt att vara löpare på sommaren. Ett par shorts, en tunn tröja och så på med skorna. Asfalten dallrar och kletar i värmen. Skogen doftar av tallbarr, grusvägsdamm och smultronställen. Svetten rinner. Det är underbart.

Förr, när löpning var alternativträning för mig, var vinterhalvåret lika med löptid. Varje höst var det samma visa – jag började med 5-10 minuter lätt löpning innan jag efter ett par månader kunde springa för fullt igen. Sen sprang jag.

Efter fyra månader av löpträning kunde jag göra milen på 40 minuter, i snösörja och minusgrader. Och jag älskade mina löppass. Det spelade ingen roll hur kallt eller jävligt det var – det var ju normaltillståndet för mig eftersom jag bara sprang under vinterhalvåret.

När våren kom kände jag alltid en tomhet när det var dags att lägga ner löpningen, och under sommarhalvåret längtade jag alltid till hösten. Tills när jag skulle få ta fram löparskorna igen. Tills jag skulle få springa under den där höga himlen igen, löpa i den där krispiga luften och färgprakten.

Numera, när jag springer året runt, uppskattar jag årstidsväxlingarna ännu mer. Som löpare kommer man nära naturen, ser ljusets förändringar, är särskilt mottaglig för temperaturväxlingarna i luften. Som löpare blir man ett med sin omgivning.

Och utifrån en löpares perspektiv är ingen årstid så sympatisk som hösten. Temperaturen är optimal för löpning. Trängseln på löparstråken är minimal. Naturen är full av färger.

För oss löpare bär dessutom hösten på något mer; på förhoppningar och drömmar, på löften som fortfarande kan infrias. Förhoppningar om att nästa säsong ska bli ännu bättre, att vi ska springa fler lopp, att vi ska bli snabbare och orka längre. Drömmar om resultat vi strävat efter men inte lyckats nå. Löften om nya chanser, nya möjligheter. På hösten tycks allt vara möjligt – nästa år. Det är därför den bästa tiden är nu. Ta tillvara på den.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Next stop Kona

av Antal visningar: 217

I helgen som gick gjorde jag det sista som kan kallas för ordentlig träning på min nivå. Har fått lägga band på mig då Björn tycker jag behöver få till fler lugna pass. En av mina största svagheter är förmågan att lägga band på mig. Det bästa jag vet är att köra hårt, testa mina gränser och se vad kroppen klarar. Blir hög av tuffa utmaningar och älskar kvittot när man lyckats genomföra ett riktigt helvetespass. Jag sitter inte på min kontorsrumpa 10h om dagen för att sedan försaka tid med min älskade familj för att rulla 3h långsamt på cykeln. Ska jag ta mig tid för att träna så ska det kännas som det ger nåt eller åtminstone är kul. 

Inser nu när jag börjat nå mina begränsningar över hur snabb jag kan bli givet de timmar jag lägger ner. Måste göra något annorlunda nästa år om jag ska fortsätta utvecklas och nå dit jag vill. Känns rätt fånigt träna på dessa egenskaper men inser nu att jag måste, har testat allt annat och det går inte. Visst suger det när du inser att alla hade rätt och du hade fel?!

Nåväl, har faktiskt lyckats hyfsat med hålla intensiteten kontrollerat lägre än normalt under detta träningsblock. Timmarna har jag däremot inte fått ihop men har gjort mitt bästa. Man har den livssituation man har, ingen idé gnälla över den utan bara försöka göra det bästa av det. Jämför man min form från föregående år så är jag starkare denna gång. Simmar snabbare, cyklar bättre och springer ungefär som vanligt. All in all goda förutsättningar toppa förra årets bedrift. Kommer dock inte bli med hästlängder men god form samt en gnutta erfaranhet borde kunna ge 10-15 minuter på slutresultatet allt annat lika?!

Förra året hade jag 9:53h fördelat på 1:07, 5:06 resp 3:30h. Onödigt långa byten och kanske lite väl försiktig cykling tänkte jag försöka ändra på. Löpningen var katastrofal så där tänkte jag förbättra mig avsevärt. Men som vanligt, lätt sitta här och knacka på sin dator och gissa tider. Vädret har sista ordet på Hawaii, blir det blåsigt och några grader varmare är jag glad om jag kommer i mål före mörkret faller och de börjar dela ut glowsticks till de som fortfarande yrar runt uppe på Queen K highway.

Har lovat RW skicka bilder och annat smått och gott från min vistelse på Hawaii så ni kommer få mer av mig varken ni vill det eller inte. Kan man ändå inte få nog så finns jag även på Instagram & twitter @nelker

Mahalo

Nelker 

Efter ett löppass nere i Energy Lab. Barkaka naturligtvis!
 

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med barnträning

av Antal visningar: 242

Barnträning är svårt. Och känsligt. Min son fyllde fyra år i våras och jag kände att när hösten drog igång ville jag att han skulle börja på någon aktivitet. Men vilken!? Crossfit Nordic hade inte längre barnträning för så små barn, men jag ville ha något liknande. (Han vill ju helst inte gå ifrån Nordic när han väl kommit dig, utan vill lyfta stänger som alla som har stora muskler.) Jag har insett att han har ärvt min inställning till löpning, springer några steg och stånkar sen “Det är för jobbigt!”, men han är extremt fysisk på andra sätt. Klättrar, häver sig upp på saker, kryper och hoppar. Tänkte först gymnastik, men ångrade mig. Långa väntelistor och tveksamhet inför bedömningssporter i stort fick mig på andra tankar. Jag ville att han skulle få börja något där han får känna på hur det är att ta ut sig, allt verkligen pressa sig – det tror jag är viktigt och bra för barn att känna. Få uppleva njutningen i den fysiska aktiviteten och också i tröttheten. Men det måste fortfarande vara på ett lekfullt sätt.

Jag landade till slut i brottning. Och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Han går nu på brottning för 4-5-åringar på BK Athen på Södermalm här i Stockholm och ÄLSKAR det. Redan på cykeln från klubben brukar han prata om hur roligt det ska bli nästa söndag när det är brottning igen, och måndagar är nu hans sämsta dag eftersom det är så långt till brottningen.

Vad är det då som är så bra, undrar ni kanske nu? Jo, att de lyckas kombinera otroligt bra och allsidig träning med lek och ett visst mått av allvar och riktiga brottningstekniker. Disciplin är viktigt, men utan att det känns som gymnastikträning i Kina på 80-talet. Jag som mamma älskar att se hur han blir stärkt, inte bara rent fysiskt, utan också mentalt. Klippet ovan är ett exempel på det. I hans värld dänger han verkligen tränaren Isak i golvet med en flygande mara. Det här att Isak skulle hjälpa till, eller ja, faktiskt göra en volt över honom, finns inte i hans fyraåriga värld. Han får känna sig stark och duktig vilket ger honom lusten att komma tillbaka och jobba vidare på att faktiskt bli stark.

Nu vet jag att landet är fullt av underbara barn- och ungdomsledare, och det finns liksom inte ord för hur viktiga de är och hur tacksamma vi föräldrar är, eller åtminstone borde vara. Så tack till alla er som får våra barn att känna sig och bli duktiga och starka.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vann du RW:s skosnöre-tävling?

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Klassikern under 24 timmar – i rullstol
Blogg

Klassikern under 24 timmar – i rullstol

av Antal visningar: 570

När Aron Anderson korsade Lidingöloppets mållinje i lördags blev han samtidigt förste person att fullfölja En Svensk Klassiker i rullstol under 24 timmar. För att klara gränsen behövde han ta sig i mål med en maxtid på 3:47. Gränsen visade sig inte bli något problem för Aron som var i mål redan efter 3:02:37. 

Men det hade kunnat sluta annorlunda. Lidingös uppförsbackar är tuffa, men för Aron var nedförsbackarna värst. I Grönstabacken efter 2 mil lossnade det främre hjulet på rullstolen och Aron välte. 
– Men jag fick snabbt hjälp upp av mitt team. Som tur var inget brutet, hjulet gick att få dit igen och jag kunde fortsätta, säger Aron som klarade målet trots onda armbågar och den dramatiska vurpan. När vi möts i målfållan är det en nöjd och glad inspiratör som efter Klassikern blickar framåt mot att förhoppningsvis kunna genomföra Ö till Ö under 2015.
– Jag planerar också för ett annat projekt som fortfarande är väldigt hemligt. Det kommer att bli ett riktigt äventyr!

Arons tider i Klassiker-loppen
Vasaloppet: 8:44:39
Vätternrundan: 10:29
Vansbrosimmet: 00:58:12
Lidingöloppet: 3:02:37

Aron Anderson hamnade i rullstol som nioåring efter att ha opererats för cancer. Han tog tidigt beslutet att inte låta rullstolen stoppa honom utan i stället se vilka möjligheter den kunde ge honom. Sedan dess har Aron – förutom att genomföra Klassikern – bland annat tävlat i fyra Paralympics i tre olika sporter (friidrott, kälkhockey och segling), cyklat armcykel till Paris och bestigit Kebnekaise som första person någonsin i rullstol. Aron Anderson är ambassadör för Barncancerfonden och en flitigt anlitad föreläsare. Läs mer om honom och Team Aron på aronanderson.se. 

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på runnersworld.se