Merrell MTL SpeedARC Peak är en innovativ och teknisk trailsko som utvecklats helt utan kompromisser. Den levererar hastighet, stabilitet och prestanda på elitnivå – så att du inte behöver hålla igen.
[ANNONS FRÅN MERRELL] Merrells produktexperter har utvecklat MTL SpeedARC Peak i nära samarbete med elitlöpare. Genom omfattande tester av material, komponenter och prototyper har totalt 154 prototyper utvärderats. Det tog fem år och mer än 2 000 mil att nå fram. Slutresultatet är en tävlingssko som levererar hastighet, precision och självförtroende även i tekniskt krävande terräng.
MTL SpeedARC Peak är utrustad med Merrells prisbelönta SpeedARC-mellansula – utvecklad för hög prestanda i alla typer av terräng. Konstruktionen består av tre skikt. Överst ligger ett lager FloatPro-PEBA – ett tävlingsskum som ger responsiv dämpning även under långa distanser.
PEBA står för polyeterblockamid som är en termoplastisk elastomer. Det använder man för att göra de bästa skummaterialen som finns för löparskor. Inte minst tack vare materialets fantastiska energiåtergivning och dämpning – och mycket låga vikt.
Det slitstarka bottenskiktet av FloatPro-skum säkerställer hållbarhet och stabilitet i tuff terräng.
Kolfiberplatta för effektiv energiretur och stabilitet
Mellan dessa båda lager finns den lätta kolfiberplattan FlexPlate som ger ett effektivt och energiåtergivande steg under hela loppet. Dess gaffelformade konstruktion sträcker sig 3/4-delar av skons längd. Konstruktionen gör att framfoten lättare kan anpassa sig till ojämna underlag, vilket ger en optimal balans mellan smidighet och kontroll.
Ovandelen är tillverkad i ett lager av Matryx-materialet och är förstärkt med kevlar. Det ger en ventilerande lättviktskonstruktion med en exceptionell slitstyrka.
Yttersula med exceptionellt grepp
Yttersulan är Vibrams MegaGrip Elite. Den ger ett säkert grepp på både torra och våta underlag och är särskilt anpassad för löpning i brant och tekniskt utmanande terräng.
MegaGrip Elite-materialet har utvecklats under hundratals timmar för att möta elitlöparens behov av tryggt grepp. Det presterar på alla typer av utmanande tävlingsunderlag – oavsett om det handlar om en vertikal kilometer eller ett 160 kilometer långt ultratraillopp.
En tävlingssko för den högsta nivån
Tillsammans skapar dessa innovativa komponenter en tävlingstrailsko för elitlöpare som vill ha tryggt grepp i höga farter.
– När vi utvecklade MTL SpeedARC Peak hade vi ett enda mål – att ge löpare de bästa förutsättningarna att prestera på högsta nivå. Varje detalj har optimerats för att leverera maximal fart, kontroll och trygghet när det verkligen gäller. Detta är en trailsko som inte bara möter de högsta kraven – den tänjer gränserna för vad som är möjligt, säger John Sanregret, Product Line Manager på Merrell.
Här kan du se den först
För att uppmärksamma lanseringen visar Merrell upp MLT SpeedARC Peak vid två av traillöparvärldens viktigaste event. Dels på UTMB Ultra-Trail Village i Vielha, dels i UTMB Ultra-Trail Village i Chamonix.
Här kommer du få möjlighet att se den nya modellen på nära håll. Du kan också träffa Merrells elitlöpare och produktexperter samt få en inblick i innovations- och utvecklingsarbetet bakom MTL SpeedARC Peak.
Merrell MLT SpeedARC Peak finns tillgänglig på Merrell.comoch hos utvalda återförsäljare.
Majoriteten av de som löptränar regelbundet förbättrar sin hjärthälsa. Att träna konditionen är faktiskt bland det bästa vi kan göra för att öka chansen att få ett friskt och långt liv. Trots detta drabbas vissa löpare av hjärtproblem – och plötsligt hjärtstopp. Hur hänger det här egentligen ihop? Vi bad Helena Wallin, läkare inom hjärtdiagnostik, om hjälp med att reda ut begreppen.
De senaste åren har konditionsidrott och dess fantastiska inverkan på vår hjärt- och kärlhälsa betonats i såväl facklitteratur och traditionella medier som i sociala medier. Men ändå hör och läser vi om personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp mitt under träning eller tävling. Hur kan det hända?
Vi ringde upp Helena Wallin, specialistläkare i klinisk fysiologi på Fysiologkliniken på Karolinska sjukhuset för att få klarhet i frågan. Hon arbetar med hjärt- och lungdiagnostik och är även forskare i arbetsfysiologi på Karolinska Institutet i Stockholm. Dessutom har hon ett stort intresse för löpning. Sedan femton år tillbaka springer hon de flesta av veckans dagar.
Helena Wallin, specialistläkare i klinisk fysiologi på Fysiologkliniken på Karolinska sjukhuset.
– Jag vill verkligen understryka att i de allra flesta fall är löpning, och konditionsträning i allmänhet, fantastiskt för hjärt- och kärlhälsan. En god kondition är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för att undvika välfärdssjukdomar och för tidig död, säger Helena.
All träning är bättre än ingen träning
Det fina med konditionsträning, menar hon, är att hjärtats funktion förbättras. Hjärtat blir större och mer tänjbart, vilket innebär att det kommer att klara av att pumpa ut en större mängd blod – och därmed syre – till musklerna. Det är den främsta anledningen till att den maximala syreupptagningen förbättras.
– Yngre personer kommer att märka av en bättre hjärtfunktion främst under uthållighetsträning, att de då orkar mer. Hos äldre känner man ofta av en skillnad redan i vardagen, eftersom hjärtats funktion försämras med åren.
Andra vinster med konditionsträning är att blodmängden (volymen) i kroppen ökar och att antalet små blodkärl (kapillärer) i kroppen blir fler. I och med detta kan mer syre nå musklerna och man kan hålla ett högre tempo utan att få mjölksyra. Ytterligare fördelar är att blodkärlen blir mer elastiska.
– Det ger ett bättre blodflöde och lägre blodtryck, vilket i sig minskar risken för att utveckla blodpropp och hjärtinfarkt.
Hur ska man då löpträna för att uppnå betydande hälsoeffekter?
– Ju hårdare och ju mer du tränar, desto större effekter får du på hjärtat och på kroppen överlag. Intervallträning är som bekant väldigt effektivt för syreupptagningsförmågan. Men om du tränar mycket med lägre intensitet så har du totalt en större träningsdos. Det är svårt att säga vilket som är bäst för hälsan, båda varianterna ger betydande hälsoeffekter.
Finns det någon gräns där löpningen kan bli skadlig för hjärtat? Idrottare drabbas ju då och då av hjärtsjukdom eller plötsligt hjärtstopp?
– Bland friska individer finns det ingen entydig forskning som visar att det skulle vara skadligt för hjärtat att träna hårt och länge, även om vi vet att vissa typer av rytmrubbningar verkar vara vanligare hos idrottare. Det pågår emellertid en debatt om detta inom forskarvärlden just nu, säger Helena Wallin.
Hon nämner några få studier som visar att det finns ett samband mellan hård träning och hjärtsjukdom på höger sida av hjärtat. Men det råder ännu inte konsensus om att hård träning kan framkalla hjärtsjukdom hos friska. Fler studier behövs.
En god kondition är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för att undvika välfärdssjukdomar och för tidig död, enligt Helena Wallin.
– Kanske är vissa individer särskilt mottagliga och kanske finns det andra faktorer som samverkar med träning för att framkalla dessa förändringar, vi vet inte riktigt. Men de allra flesta studier har visat precis tvärtom – intensiv träning i stora doser är bara är bra för hjärtat.
Hur är det då med förmaksflimmer, kan inte det orsakas av löpträning?
– Jo, just risken för att få förmaksflimmer (det vill säga att hjärtat slår i otakt) ökar av hård konditionsträning. Det har man sett i många studier, åtminstone bland män, säger Helena Wallin.
Förmaksflimmer kan, tillägger hon, i sin tur ge en ökad risk för proppar i exempelvis hjärnan. Och om förmaksflimret pågår under lång tid kan det även leda till hjärtsvikt. Men hon tycker att det är viktigt att komma ihåg att om vi tränar riktigt mycket har vi fortfarande en lägre risk för att utveckla förmaksflimmer än om vi inte tränar alls.
Det vi verkligen ska se upp med är att träna mycket och hårt om vi är förkylda eller sjuka på annat sätt. Det kan generera hjärtmuskelinflammation.
– Det vi verkligen ska se upp med är att träna mycket och hårt om vi är förkylda eller sjuka på annat sätt. Det kan generera hjärtmuskelinflammation. Har vi ett medfött hjärtfel, som till exempel en förtjockad hjärtmuskel, ska vi också vara försiktiga och alltid rådgöra med läkare, säger Helena Wallin.
Vid vissa hjärtsjukdomar finns nämligen en förhöjd risk under intensiv fysisk aktivitet.
– Om man har problem med hjärtat kan man bli avrådd från hård träning. Detta eftersom framför allt högintensiv träning ökar risken för allvarlig rytmrubbning vilket i värsta fall kan leda till plötsligt hjärtstopp. Även risken för hjärtinfarkt ökar under ett hårt träningspass – även om risken för att få hjärtinfarkt totalt sett minskar av träning.
Det är av den här anledningen som Riksidrottsförbundet rekommenderar att elitidrottare mellan 16 och 35 år ska hjärtscreenas. De tränar ju både mycket och högintensivt och skulle vara särskilt utsatta om de bar på ett medfött hjärtfel.
Borde alla som tränar hjärtscreenas?
Men frågan är om inte alla som tränar mycket borde göra en hjärtscreening – oavsett ålder och prestation? Helena Wallin tycker att det är en svår fråga att svara på. Riksidrottsförbundet rekommenderar bara screening upp till 35 år, eftersom orsakerna till plötslig hjärtdöd skiljer sig med åldern.
– Efter 35-årsåldern är sjukdom i hjärtats kranskärl den främsta orsaken till plötsligt hjärtstopp, medan det hos yngre främst är medfödda hjärtfel som spökar.
Hon menar att den screening som finns i dag inte är utformad för att hitta just kranskärlssjukdom, det är mer komplicerat att screena för.
DET HÄR ÄR PLÖTSLIGT HJÄRTSTOPP Plötsligt hjärtstopp orsakas av att hjärtmuskeln börjar flimra vilket leder till att pumpförmågan upphör. Tecken på att någon har drabbats av ett plötsligt hjärtstopp är att personen är medvetslös och inte andas, eller andas onormalt. Plötsligt hjärtstopp är inte samma sak som hjärtinfarkt. En hjärtinfarkt innebär att hjärtmuskeln drabbas av akut syrebrist på grund av en propp. Vanliga symtom då är bröstsmärta, andfåddhet, illamående och svimning. Läs mer på: 1177.se
– Däremot kan man ju argumentera för att det egentligen inte är någon skillnad på behovet av screening mellan en elitidrottare och en motionär under 35 år som båda tränar mycket och högintensivt. Och även någon som fyllt 35 år kan ju ha ett oupptäckt hjärtfel.
Ökar risken för plötslig hjärtdöd under träning med åldern?
– Risken för åderförkalkning och hjärtsjukdom ökar med åldern, vilket ökar risken för plötslig död under träning. Men regelbunden träning minskar ju ändå risken för hjärtproblem totalt sett, så över lag är träning alltid bättre än ingen träning – oavsett ålder. Är du frisk behöver du inte vara orolig för att träna.
Det viktigaste, säger hon, är att stegra intensiteten långsamt om man inte tidigare har tränat högintensivt.
– Sen ska man förstås vara lyhörd för symptom som bröstsmärta och yrsel under träning, vilket alltid bör utredas.
SÅ SKA DU AGERA OM NÅGON FÅR ETT HJÄRTSTOPP 1/ Ropa på hjälp. Ring sedan 112. Sätt på högtalaren. Larmoperatören kommer hjälpa dig att avgöra om det är ett hjärtstopp eller en hjärtinfarkt. 2 / Ge hjärt-lungräddning (HLR) tills ambulansen kommer. Du behöver inte oroa dig för att inte klara av det – larmoperatören kommer att guida dig. 3 / Om du har någon i närheten kan du be dem att leta upp närmaste hjärtstartare. 4 / Om ni är flera personer som kan hjälpa till kan ni turas om att ge HLR – se bara till att hjälpen ges utan avbrott tills ambulanssjukvårdarna tar över. Läs mer om hur du utför HLR: 1177.se och Svenska rådet för hjärt- lungräddning
Dela artikeln:
Antal kommentarer: 1
Michael
Angående “– Det vi verkligen ska se upp med är att träna mycket och hårt om vi är förkylda eller sjuka på annat sätt. Det kan generera hjärtmuskelinflammation”
Här gäller det väl att var försiktig med träning som ger hög puls vid alla typer av infektioner, inte “bara” hals-/lungrelaterade infektioner.
Personligen råkade jag ut för en en kraftig infektion i en knäts slemsäck (bursa). Ingen feber, svullet knä och (vid läkarbesök) ett CRP-värde på 195 (där under 5 är normalt, och där höga värden korrelerar mot grad av infektion). Dvs, ett tillstånd där, trots avsaknad av”vanlig (hals) infektionsskänsla” troligen hade haft en mycket negativ påverkan på hjärtat.
Du behöver inte resa utomlands för att få en härlig trailupplevelse. Det är bara att hoppa på tåget och resa till en lämplig vandringsled. Underbart, billigt och klimatsmart i ett och samma paket. Här listar vi sju vackra leder som passar ypperligt för dig som vill springa trail.
1. Pilgrimsleden Falköping–Varnhem
I Västergötland finns ett brett nätverk av vandringsleder. En av de vackraste är den 41 kilometer långa leden mellan Varnhem och Falköping. Upptäck det böljande kulturlandskapet, två medeltida klosterruiner och det rika fågellivet runt Hornborgasjön.
I området kring Skara, Skövde och Falköping kan du springa längs klassiska pilgrimsstråk som har använts av människor sedan urminnes tider. Terrängen är förhållandevis lätt med vissa brantare partier och underlaget varierar från små skogsstigar och beteshagar till grusvägar.
En varierad och naturskön led som tar dig över tio mil genom det dalsländska landskapet. Den södra delen är lättsprungen längs landsvägar, medan sträckningen norr om Mellerud går längs småstigar och bitvis bjuder på tuffare passager i kuperad terräng.
Kuststigen, som namnet antyder, tar dig längs västkusten – hela vägen från Tjörn till Moss i Norge. Att springa på Kuststigen är på många sätt en färd tillbaka i tiden. Inlandsisens krafter går att se i form av moräner, slipade klipphällar och isräfflor. Här och var kan du springa förbi vackra medeltidskyrkor, befästningar, herrgårdar och fornlämningar i form av gravrösen.
En 135 kilometer lång led som går genom världsarvet Höga kusten. Leden är indelad i nio etapper och passerar bland annat höjdpunkter som Nordingrå, Skulebergets naturreservat, Skuleskogens nationalpark och Balesuddens naturreservat. Vansinnigt vackert med svindlande havsutsikt från höjderna.
En av världens mest berömda vandringsleder löper mellan Abisko och Hemavan. Under drygt 400 kilometer kan du springa genom alpin terräng blandat med sjöar, höga toppar och björkskog. Om det känns för långt finns det kortare distanser, som den tio mil långa sträckan från Abisko till Nikkaluokta.
Strax norr om Idre ligger Grövelsjön, på gränsen till Norge. Med utgångspunkt vid Grövelsjöns fjällstation, där man även kan övernatta, kan man springa bland bergsgetter och renar. Vattenflaskan fyller du med det friska källvattnet som finns i vattendragen. Vill du bestiga mindre berg finns det mängder av sådana.
På skånska sydostkusten finns en drygt 19 mil lång vandringsled som är en del av Skåneleden och löper genom hela Österlen. Här finns många etapper att välja bland, genom sandstränder, fiskelägen och över blomstrande ängar. Ett tips är att utgå från Ystad och sedan springa i den riktning du känner för.
Med anledning av Samuel Pihlströms EM-silver på 1 500 meter i Birmingham återpublicerar vi här en intervju med honom, från Runner’s World #6-2025.
Det börjar redan mörkna i Slottsskogen i Göteborg när det är dags för Samuel Pihlströms andra pass för dagen. Löven klamrar sig ännu fast vid träden, även om de vet att det inte är många veckor kvar innan det är fullskalig höst.
Det är med låga skuldror Samuel tar av sig överdragsjackan medan tränare Ulf Friberg förklarar kvällens pass för löparna från Hälle IF. Känslan är att han vet exakt vad som väntar. Ännu en pusselbit ska varsamt passas in på vägen mot världstoppen. Som så många tisdagar tidigare.
På fem år har Samuel gått från att vara en lovande orienterare som junior till att bli innehavare av fyra svenska rekord på medeldistans. Nu börjar han känna vittring av den absoluta världstoppen.
Allting började under coronapandemin när han sökte sig till Hälle IF i hopp om att bli starkare i orienteringen. Där möttes han av Ulf Friberg som med ens kunde se en potential. Samuel introducerades till struktur och en sport där allt gick att mäta.
De båda inledde ett nära samarbete där nyckelordet var tålamod. Ett samarbete som inte bara gav snabba resultat utan också har gjort att Samuel tagit ett steg närmare den absoluta toppen för varje år.
Snabba resultat – långsiktig utveckling
Skiftet från skog till bana gjorde ett stort avtryck. Redan under sitt första år som friidrottare gick Samuel från att aldrig ha sprungit på bana till att springa 3.45 på 1 500 meter.
Men snabba resultat är en sak – långsiktig utveckling en annan. Nu, fem år senare, kan han stoltsera med ett svenskt rekord på distansen som lyder 3.30,87. Under den här tiden har Samuel gått från lovande talang till konkurrenskraftig senior på internationell nivå. För många andra kan det kännas som att Samuels resa pekar rakt uppåt. Själv menar han att nyckeln är de små justeringar som han har gjort varje år för att nå nästa nivå.
– Man måste jobba där man är – inte där världseliten är, säger Samuel om hur han har jobbat för att kunna ta dessa kliv år efter år.
Dubbeltröskel – inte svaret på allt
Samuel ser det som ett system. Han vet att det är görbart över tid och att resultaten kommer att komma. Som för många andra friidrottare från norra Europa finns dubbeltröskelpasset där – men Samuel är inte lika religiöst övertygad om den potential som metoden påstås ha enligt många andra.
– Jag har bara en dubbeltröskeldag i veckan. I stället jobbar jag mer från båda håll, både med överfart och uthållighet, för att bli bra på medeldistans. Tröskelpassen ger balans i träningsveckan, men fokus ligger på backträningen på tisdagar och de hårdare intervallerna på lördagar.
– Typen av pass varierar, men några favoriter är 10 x 1 000 meter eller 10 x 400 meter med målet att snitta så snabbt som möjligt.
Hade han sagt det för tio år sedan hade nog ingen rört en min. Men med tanke på den rådande besattheten kring tröskelträning låter det nästan kontroversiellt – som att hårda intervaller är en bortglömd träningshemlighet som återigen ser dagens ljus. Men när han sätter det i kontext så får träningsupplägget helt plötsligt en grund att stå på:
– Det här med tröskel är en väldigt nordisk grej på grund av Ingebrigtsen. Man håller inte på med det i större delen av världen. Det finns så många andra sätt att bli bra på också.
Han ställer en retorisk fråga med ett snett leende:
– Blir du trött på 1 500 meter? Ja, det blir du. Då måste du bli lite trött på träning också … man kan inte chilla sig till 3:30 på 1 500 meter.
Trots hans tro på att de hårda intervallerna är de som lyfter den yttersta toppen vill han ändå förtydliga sin inställning till dubbeltröskeln.
– Det handlar om att systemet ska fungera över tid. Helheten ska göra dig komplett – då är nyckelordet tålamod.
Så här arbetar Samuel med både överfart och uthållighet under en normal träningsvecka: Måndag: Dubbla distanspass på 10–12 kilometer vardera. Tisdag: Morgonjogg + 8 x 1 kilometer tröskel + 10 x 30 sekunder backe. Onsdag: Dubbla distanspass på 10–12 kilometer vardera. Torsdag: Dubbeltröskelpass. Fredag: Lugn distans eller vila. Lördag: Längre hårdare intervallpass med Göteborgs friidrott. Söndag: Långpass 20 kilometer.
Därför finns dubbeltröskeln där, mitt i veckoprogrammet. Inte som ett magiskt pass som ska göra honom snabbare – utan som motvikten som gör att ekvationen går ihop. Dubbeltröskeln är ett verktyg för att hitta balansen mellan de hårda passen men ändå utvecklas aerobt. Det verkar som att han och Ulf Friberg har plockat russinen ur kakan för att systemet ska passa Samuel.
Inte rädd för att tävla
I statistiken sticker Samuel ut på ännu ett vis. Under säsongen 2025 stod han på startlinjen 28 gånger. Räknar man bort ett testlopp på 3 000 meter under vintersäsongen blir det 27 tävlingar på ungefär sju månader där majoriteten är på huvuddistansen 1 500 meter.
Det kanske låter som att han är besatt av en tävlingsdemon – men för Samuel är det en given del av att utvecklas. Han berättar att han alltid gillat att tävla, men menar också att det är viktigt för att lära sig springa lopp.
– Ska du bli bra på att springa 1 500 meter så är det ju bra att också springa många 1 500-meterslopp, säger han.
För Samuel är varje lopp en ny möjlighet att testa, lära och justera – snarare än att bevisa något.
– Ja, det är lätt att fastna i tidtagandet. Det är många som inte ställer sig på startlinjen om de inte vet att de kan slå PB. Det viktigaste är att se tävlingarna som ett steg på vägen i stället.
Orienteringssportens syn på tävlande
Inställningen till tävlandet tror han kan komma från bakgrunden inom orientering. Där är det inte ovanligt att man springer två tävlingar nästan varje helg under säsong. I orienteringssporten är man inte rädd för att tävla även när förutsättningarna inte är perfekta – loppet bedöms utifrån hur bra man genomför det.
Kanske var det där drivkraften och Samuels tävlingsinstinkt föddes? I orientering är ingenting mätbart – och tävlingsmomentet tvingar en att tackla nya utmaningar. Att tävla blir därför ett givet steg i utvecklingen.
Samuel kan definitivt se parallellen.
– Samtidigt är man mycket mer utsatt på en friidrottstävling, och det är också enkelt att lägga in en värdering i siffrorna på klockan när allt går att mäta. Men jag tror att många hade mått bättre av att tävla, även när man inte är i sitt livs form. Varför inte se det som en färdighet man får tillfälle att öva upp i stället? Att se tävlingar som en möjlighet i stället för något som definierar ens värde.
Det finns alltid nya saker att testa
På ett sätt ser Samuel det som en styrka att ha hittat friidrotten relativt sent. Det gör att det alltid finns nya saker att testa, nya möjligheter att ta nästa steg. Den stadiga utvecklingen tillskriver han bland annat möjligheten att kunna upptäcka outforskad mark i träningen. Att kunna testa att åka på höghöjdsläger, att lägga till dubbeltröskel eller skruva upp mängden en aning. Att alltid kunna leta nya stimuli.
Men att stadigt kapa tre sekunder per år på 1 500 meter – från en redan hög nivå – kräver en välkalibrerad utveckling av systemet. Som en följd av Ingebrigtsens framgångar ser Samuel att många unga kör hög mängd, höghöjdsläger och dubbeltröskel innan de ens fyllt 20 år. Han menar att det säkert är en väg till snabba resultat – men frågan är hur man sen tar nästa steg när man redan testat allt. Samuel återvänder till nyckelordet tålamod. Att inte göra det mer komplicerat än vad det är.
– Du ska vara skadefri och sjukdomsfri. Du ska kunna springa ganska många kilometer under ganska lång tid. Du ska bli trött ibland och du ska springa en del lugnt. Svårare än så är det inte.
Det kanske inte är den mirakelkur som vissa hoppats att Sveriges främste medeldistansare just nu skulle avslöja. Men precis som med Ingebrigtsens norska metod handlar det till syvende och sist om att skapa ett system som håller över tid om man ska ha chans att nå sin fulla potential. Det handlar om att göra det bästa man kan där man är. Man kan likna det vid orienteringen – man ska inte bara följa efter alla andra, men inte heller stanna upp för länge och ödsla dyrbar tid på att hitta den optimala vägen.
I stället ska man ha händerna på ratten, som Ulf Friberg brukar säga. Lita på att vägen man är på leder en framåt, så länge man gör det bra. Att inte tänka för långt bort eller jaga kortsiktiga lösningar, utan att hitta ett system som går att genomföra. För kortsiktiga lösningar tenderar att bli just … kortsiktiga.
Allt är mätbart
Nuförtiden går det att mäta nästan allt. Men att mäta tid, distans och puls är old school. Nu är det nästan bara fantasin som sätter stopp för vad som kan mätas för den som vill finjustera och analysera sin träning.
– Jag kan mäta allt. Jag kollar på det, men jag övertänker och överanalyserar det inte.
Han berättar att han gillar siffror. Någonstans är varje mätvärde en datapunkt.
– Men det är viktigt att inte enbart drivas av bra mätvärden. Det är känslan av att utvecklas jag vill åt – och känslan av att komma förberedd. Sporten handlar om att springa snabbt, att vinna eller ta nästa steg.
Trots att det kan kännas uppenbart så är det faktiskt ingen som mäter laktat innan sista varvet, utan det är den som är först i mål som vinner.
– Det finns inget VM i tröskel och kommer aldrig att finnas, konstaterar han.
De bästa mätvärdena kanske inte är de du mäter på tröskelpassen, utan de man får på tävling – i form av placeringar i resultatlistan. Det är den utvecklingen Samuel vill se.
Samuel Pihlström blev elva på 1 500 meter på friidrotts-VM i Tokyo 2025. Foto: Deca Text och Bild
Att springa snabbare med lägre laktat är en av pusselbitarna på vägen – men långt viktigare är det att lära sig konsten att springa 1 500 meter. Det är bemästrandet av konsten som kommer att ge medaljerna.
Det är ett system
I systemet som Samuel har utvecklat tillsammans med Ulf Friberg är ledorden hållbarhet och tålamod. Samtidigt lyfter systemet varsamt taket och utökar grunden – vecka efter vecka, år efter år. Det fungerar nu och kommer att fungera över tid, med en naturlig utveckling av stimuli som tas i små steg. Veckovolymen höjs ett hack i taget. Passen går gradvis snabbare. Träningsläger på hög höjd passas in utifrån säsongens upplägg, och tävlingar springs för att fortsätta bygga erfarenhet.
– Systemet som helhet är receptet för att gradvis bli bättre. Vi lägger små pusselbitar varje dag. Ibland i form av backintervaller i Säldammsbacken en mörk höstkväll, ibland innebär det vila en fredag.
I det trygga system som Samuel byggt tillsammans med Ulf Friberg är det till sist bara en fråga om att lägga tiden som krävs. Och om tid är allt som står mellan dig och en VM-medalj så handlar allt om en enda sak: tålamod.
Samuel Pihlström Ålder: 24 år Bor: Göteborg Klubb: Hälle IF Personbästa: 1 500 meter: 3.30,87 800 meter: 1.45,97 Aktuell: Silvermedaljör på 1 500 meter på EM i Birmingham, England
Förutsatt att du skött grundträningen och sprungit kontinuerligt under sommaren kan du testa en liten formtoppning inför höstens kommande lopp.
Principen för formtoppning är att om man tränar lite mindre så kommer kroppen att kännas fräsch på tävlingsdagen. Då är det allmänt vedertaget att man minskar träningsmängden och träningsintensiteten två till tre veckor före ett lopp. Fast det gäller förstås att veta hur mycket och på vilket sätt man ska minska träningsmängden.
Lägger man in för många vilodagar och bara kör korta, lugna distanspass kan man dels känna sig lite seg och okoordinerad i löpsteget, och dels förlora lite av sin syreupptagningsförmåga – och det är ju knappast syftet. Jag brukar därför i stället rekommendera att man fortsätter att träna enligt sitt vanliga veckoprogram, och att man springer lite kortare distanspass och något färre antal intervaller – men i sitt vanliga tempo.
Så toppar du formen – steg för steg
När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd. Två veckor före loppet minskar du veckomängden till 60–70 procent och sista veckan före loppet ligger du på 50 procent av din normala veckomängd.
På distanspassen ska du alltså inte springa långsammare än normalt, däremot kortare. På intervallpassen ska du inte heller sänka tempot, men däremot köra färre intervaller.
Sista veckan inför loppet bör innehålla korta distanspass, någon eller några vilodagar samt ett till två löppass i din planerade tävlingsfart.
När du en dag eller två inför loppet kör ett lättare intervallpass för att väcka liv i musklerna kommer du förmodligen uppleva att benen känns fräscha och att ditt löpsteg är högt och fint. Se då till att inte springa fortare än normalt för att kroppen känns så pigg. Den känslan och energin ska du använda i loppet.
Så här kan du lägga upp sista veckan inför ett långlopp som maraton eller ett millopp
Sista veckan inför ett långlopp: Sö: Vila. Må: Distans 10 km. Ti: Vila. On: 2 x 2 000 meter i maratonfart med 3 minuter joggvila + 3 x 500 meter i din 10-kilometersfart med 2 minuter joggvila. To: Distans 6 km, lätt och avslappnat + stretching. Fr: Distans 5 km, lätt och avslappnat + 4 x 30 sekunders stegringslopp i din halvmaratonfart. Lö: Tävlingsdags.
Sista veckan inför ett 10-kilometerslopp: Sö: Vila. Må: Distans 10 km. Ti: Vila. On: 1 x 800 meter i din 10-kilometersfart. Vila 1 min. 1 x 300 m i din 5-kilometersfart. Vila 2 min. Upprepa tre gånger. To: Distans 5 km, lätt och avslappnat + stretching. Fr: Distans 4 km, lätt och avslappnat + 5 x 100 meter stegringslopp i din 5-kilometersfart. Lö: Tävling 10 km.
