Blogg

Appappappapp…


Jag är på appjakt. Vilka är de coolaste, bästa och hetaste tränings- och hälsoapparna? Har ni några förslag? Vilka använder du och varför är de så bra? Är du en appare, så skriv jättegärna en kommentar här på bloggen och dela med dig av dina bästa.

Det här med träningsappar är ju fantastiskt! Jag tränade under hela min mammalediga tid med Nike Training club. Det var superkul och funkade jättebra för mig eftersom jag tränade mest hemma då. Bra form kom jag i också. Nu tränar jag nästan aldrig hemma, men de veckor då det känns svårt att få ihop träningen önskar jag ibland att jag hade appen kvar (jag fick ta bort den för att den tog så mycket plats i telefonen). Det är ju så lätt att sätta igång den och dra av en halvtimme i vardagsrummet innan resten av familjen har vaknat.

Nästa träningsapp jag ska skaffa är nog en app där jag kan logga mina personliga rekord i crossfit-grejer, både rena styrkeövningar och benchmark-pass. Jag har inte alla PR i huvudet, och det kan vara ganska bra att ha lite koll på dem. Om någon har ett tips på en enkel app som passar mig får gärna tipsa om den också.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Kom i form! Så tränar du för ett långlopp
  • Sarah Lahti – den svenska stjärnan går från klarhet till klarhet
  • Forskning: Därför blir löpare äldre och friskare
  • 39 tips för ett bättre 2026
  • Guide! 13 nya löparklockor
  • Varför ska du göra rehab – egentligen?
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nu kan du beställa Stora Cykelboken direkt från oss på Runner’s World!
Blogg

Nu kan du beställa Stora Cykelboken direkt från oss på Runner’s World!


Stora Cykelboken är den kompletta guiden till landsvägscykling. Boken täcker in allt nödvändigt du behöver veta om landsvägscykling med hjälp av tio delar:

  • Innan du köper cykel
  • Cykelns delar
  • Cykelköparguide
  • Cykelns inställningar
  • Kläder och tillbehör
  • Bemästra din cykel
  • Vett och etikett
  • Nutrition
  • Träning
  • Sköt om din cykel

Med bokens hjälp kommer du utvecklas som cyklist och ha roligare på vägen. Cykling är dessutom bra alternativträning till löpning!

Stora Cykelboken på 208 sidor är skriven av Tori Bortman och Gabriella Ekström som tillsammans har mer än 40 års erfarenhet av cykling på alla nivåer. Boken ges ut av Bicycling – Sveriges största cykeltidning.

Stora Cykelboken beställer du direkt från oss på Runner’s World för 249 kr om du är prenumerant (ord. pris 299 kr)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

AXA Fjällmaraton: Seger till herrarnas förhandsfavorit och tuff kamp bland damerna
Blogg

AXA Fjällmaraton: Seger till herrarnas förhandsfavorit och tuff kamp bland damerna


Under lördagen den 8 augusti arrangerades elfte upplagan av AXA Fjällmaraton. Årets tävling lockade runt 1 000 löpare som i år startade i Vålådalen där tävlingen tidigare har haft sin målgång. Banan, som i år var lite längre än tidigare, mätte officiellt 44 kilometer och 2100 höjdmeter och avlsutades i Trillevallen.  

Snabbast av herrarna var förhandsfavoriten Anders Kleist (IK Akele) som satte hög fart från början. Kleist sprang i mål på xx, drygt nio minuter före tvåan André Jonsson (Peak Performance/Sportsgym SC). Trea var Joacim Lantz (Ockelbo SK).

Anders Kleist (foto: Johan Marklund)

Ida Nilsson (Högby IF) blev snabbaste dam efter en tuff kamp med Karin Nilsson (Borås). Trea var Sara Eén (Solvikingarna).

I duo­‐klassen vann Harald och Johan Gyllensvärd på herrsidan medan Anette Högberg och Åsa Rönnemark var snabbaste damduo. Mixedklassen vanns av Patrizia Strandman och Rodolfo Vera.

Ida Nilsson (foto: Johan Marklund)

Under Fjällmaratonveckan har flertalet lopp förutom AXA Fjällmaraton gått av stapeln, bland annat Halvmaraton, Kvartsmaraton, Öppet fjäll och nykomlingen Peak Performance Vertical K från Åre Torg upp till Åreskutans topp – med drygt 1000 vertikala höjdmeter.

Läs mer om de olika loppen på fjällmaraton.se.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Oskar Djärv
Blogg

Veckans triathlet: Oskar Djärv


Namn: Oskar Djärv
Ålder: 25
Längd: 180 cm
Vikt: 69 – 72 kg
Klubb: IF Mantra Sport
Hemsida/ blogg: http://oskardjarv.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Började med längdskidåkning och mountainbike när jag var 13-14 år gammal, mest för att det var roligt och man fick träffa kompisar. Tränade dock inte jättemycket, och kom sist i de flesta tävlingar jag ställde upp i. Började cykla landsväg i 16-17 -årsåldern och gjorde en svensk halvklassiker, sedan en hel klassiker året därpå. Testade även min första triathlontävling i samma veva, men började inte träna simning och tävla i triathlon mer kontinuerligt förrän jag var 21-22. 

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Min far fick nys om ett triathlonläger som Karl-Johan och Emelie Danielsson skulle hålla i Hedemora 2007. Han tipsade min bror och mig om det och vi drog dit en helg och lärde oss massor om den coola idrotten som hette triathlon. Jag var på kroken, men det tog några år innan jag tog tag i det ordenligt.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar på kortdistans, det vill säga sprint och olympisk. Men jag är inte helt omöjlig, och kan köra en tävling på halvironmandistans om det skulle knipa.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En typisk träningsvecka varierar lite beroende på träningsperiod, men brukar bestå av 5-6 simpass, 3-4 cykelpass och 3-4 löppass. Och sedan något styrkepass på det. Varje gren varvas med korta/långa intervaller och distans.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Eftersom jag själv inte känner mig som en expert kring hur ett träningsupplägg bör se ut så har jag grym hjälp av min tränare Joakim Berggren för detta. I början av grundträningssäsongen är det fokus på att få upp snabbhet i kroppen, i samtliga grenar. Detta för att få in ett energieffektivt rörelsemönster vid hög hastighet. Detta byggs sedan vidare på under året när det blir mer och mer fokus på tröskelintervaller. Såklart varvas detta med olika mängder distansträning också. Under vintern kör vi i Falun många av cykelpassen på velodromen, där man kan få riktigt bra kvalitet på intervallerna samtidigt som man får öva på sin cykelteknik.

Vilka är dina svagheter?
– Mina svagheter har tidigare främst legat i simningen, men nu anser jag att jag jobbat upp en bra fart och teknik där, och jag känner mig nu mer trygg i simningen än jag gjort tidigare år. Mina svagheter rent fysiskt ligger nuförtiden istället i att jag inte kan springa så mycket som jag vill eftersom jag i många år varit skadebenägen i underbenen och inte fått till den träning som behövts. Detta har blivit bättre, men jag anser fortfarande att jag ligger efter i denna gren. Mina svagheter rent allmänt är att jag i vissa fall har dålig disciplin, vad det gäller att passa tider eller ta mig upp ur sängen..

Vilka är dina styrkor?
– Mina styrkor är att när jag väl tagit mig upp ur sängen och tagit mig till mitt träningspass så genomför jag alltid passet så gott jag förmår den dagen. Att ge upp eller lägga ner ett pass händer sällan, och i så fall beror det på att jag inser att jag är sjuk/skadad eller är på annat sätt är tvungen att inte genomföra passet. Mina styrkor på tävlingsbanan får jag anse vara cyklingen. Av de tre grenarna är det här jag kan känna mig lite starkare än mina konkurrenter och det ger mig en extra trygghet.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Sett till antalet timmar har jag senaste åren lagt 40-45% av tiden på cykelträning, 35-40% på simträning och omkring 10% på löpträning. Löpträningen har fått stryka på foten i och med att jag varit så skadeförföljd. Resterande tid utöver de tre grenarna har lagts på styrketräning, vattenlöpning och längdskidåkning.

Vad är ditt stora mål i år?
– Det största målet för denna säsong har redan avklarats, och det var sprint-SM i Uppsala 13-14 juni där drömmen var att ta en SM-medalj, vilket jag gjorde med mitt silver! Fler mål för säsongen är att samla erfarenhet internationellt genom att tävla i Europacuper.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– De bästa tipsen jag har är först och främst att var lyhörd och lyssna på vad kroppen har att säga, då kan man undvika att bli skadad/sjuk/utbränd, vilket ökar chansen att man kan/vill hålla på med triathlon länge framöver. För att bli vältränad är mitt (och många andras) stora tips att hålla kontinuitet i träningen. Med för många dagars paus mellan träningspassen blir det som att göra en omstart i träningen för ofta och det är svårt att bli snabbare och starkare, vilket vi alla vill bli, eller? Det tredje rådet är att försöka träna med andra så mycket man kan! Det stärker en själv och de jobbigaste passen blir så mycket lättare om man delar på bördan.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Just nu tycker jag att det är bäst att träna i Falun, där det finns grymt bra anläggningar för samtliga grenar, tillgång till en kanonbra träningsgrupp och tränare samt riktigt fina områden för cykling och löpning. Riktigt bra året runt. Sedan genomsyras hela staden av elitidrott vilket är kul, där det är mer regel än undantag att man stöter på personer som är med i någon typ av landslag. Sedan är det klart att det är härligt att träna i varmare länder där allt kommer serverat på silverfat. Men jag har inte testat så många sådana ställen. Playitas har jag testat, och det är suveränt!

Hur många punkor innan du bryter?
– På en kortdistanstävling har man inte tid att laga en endaste punktering, men om jag har turen att få punktering i närheten av området för reservhjul så byter jag givetvis till ett sådant och fortsätter loppet. Oturligt nog har jag bara punkterat på tävling när jag inte haft något reservhjul med mig och då har jag fått bryta loppet.

Värsta och bästa simning:
– I början av de flesta simningar så tänker jag att ”detta kommer bli min värsta simning hittills”, men sedan brukar det ordna upp sig rätt bra ändå, otroligt nog. Den tävling jag tänkte så som mest under var i Malmö 2014, sprint-SM. Det blåste mycket och vågorna var hyfsat höga, samt mycket slagsmål i början. Jag tappade mycket på täten och navigerade riktigt dåligt. Min bästa simning är nog från Hallsta Triathlon 2014 när jag för första gången simmade så snabbt att jag direkt befann mig i förstagruppen på cykeln. Det var stort!

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– En vanlig vecka i april tränar jag omkring 19-27 timmar. Det varierar givetvis, men där någonstans.

Våtdräkt:
– Orca Alpha

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– BMC Timemachine TMR01

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Race

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
SM-Silver Sprint (2015)
SM-Brons Sprint (2014)
SM-Guld Stafett (2014 & 2015)
Segrare Sala Silverman (2014)
2:a Danske Invest Triathlon Series (2014)
1:a Danske Invest Triathlon Series (2015)

Målsättning:
– Min målsättning är att ge denna idrott så mycket av min energi och tid jag kan, och utefter det se hur bra jag kan bli! Jag jag vill verkligen se hur högt upp i utvecklingstrappan jag kan komma, för jag både hoppas och tror att jag har fler kliv att ta.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Krönika: Löpardejt på Manhattan
Blogg

Krönika: Löpardejt på Manhattan


Jag går på blind date på Manhattan en måndag. En springande journalist-vän har pratat om den här killen i veckor – han är löpare och ”bra”. I en tid när alla New Yorks singlar plötsligt finns i mobilen (läs: hjälpsamma mobilappar), går det snabbt. Man träffas, känner efter och springer vidare. Tempot är högt och utbrändhet på kärleksfronten verkar numera lika vanligt som på karriärsfronten.

Vi ses i en vinbar, och vi pratar om livet och löpningen. Det visar sig att dejten är en löpartalang som springer maran på under 2.40. Efter två glas vin i baren föreslår han att vi ska äta något. Jag är jetlaggad och föreslår något snabbt och enkelt: ”Pizza, kanske?” Men degig snabbmat funkar inte med hans maratonuppladdning – loppet är bara en vecka bort. Det blir japanskt och långsamt. Vi har trevligt och fyra timmar senare när jag hoppar in i en taxi bestämmer vi att vi ska ses efter hans maratonlopp.

Jag dejtar löpare och icke-löpare, men har insett att ett samtal om löpning är ett överraskande bra sätt att få en känsla för vem killen är, speciellt i en tid när löpningenlätt blir en besatthet snarare än ett hjälpmedel för att få balans i livet. Måndagsdejten visar sig vara en seriös löpare som nyligen tagit ledigt i en hel månad för att löpträna i Mexiko. Han gillar att springa i sällskap med vänner som kan pressa honom till bra tider; Boston maraton, till exempel, springer han aldrig ensam.

Jag är raka motsatsen. Jag springer helst ensam – Boston och alla andra rundor också. Efter tolv maratonlopp borde jag se mig själv som en seriös löpare, men jag har snarare en bild av mig själv som livsnjutare. Jag blir dock alltid imponerad när jag träffar snabba löpare – dejter så väl som andra. Det är inte vem som helst som klarar att pressa sig till allt bättre resultat och som har disciplin nog att fullfölja ett hårt träningsprogram.

När jag dagen efter diskuterar dejten med min bästa killkompis frågar han om jag varit ute med ”American Psycho”. Jag skrattar eftersom jag förstår precis vad han menar – en högpresterande A-personlighet – och förklarar sen att jag snarare är orolig för att min springande dejt inte kan slappna av och ha kul. Schemalagd träning och överdriven seriositet tenderar tyvärr att tränga undan den dimensionen av livet, utan att man för den sakens skull förvandlas till psykopat.

En nyligen publicerad studie visar att 55 procent av alla svenskar stressar över att inte hinna med regelbunden träning. Vi matas med historier om elitmotionärer som river av mara efter mara samtidigt som de är mitt i superkarriären, är superföräldrar och har superhem, superförhållanden och supersex. Allt beskrivs som görbart – samtidigt.

Men, alla vi som springer vet att det är slitsamt att fokusera på många saker samtidigt. Otillräcklighetskänslorna kan till och med göra att man ibland håller på att gå under – så känner 55 procent av alla svenskar! Ändå är det helt andra historier som berättas – om och om igen.

Balans är som en enhörning: ovanlig – och samtidsmänniskans största utmaning. Som löpare har man två val: att prioritera bort andra saker i livet för att kunna satsa seriöst på löpningen, eller att lägga sig på en kravlös nivå, för när man skrapar lite på supermänniskornas yta visar det sig nämligen alltid att de har en partner som sköter markservicen, eller att de är så förmögna att de inte behöver tjäna pengar till hyran; eller så har de inte haft sex på åratal. För många ”super” på samma gång stämmer nämligen aldrig.

Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå att livsstilen säger mycket om vem man är och hur man mår, men man behöver antagligen vara löpare för att verkligen kunna förstå en annan löpare. När det gäller potentiella springande kärlekspartners är vetskapen om den andres maratonresultat en bra början. Efter det behöver man förstås ta sig tid att lära känna personen – istället för att bara springa vidare.

Sofia Hedström är modejournalist, bosatt i New York. Hon har bevakat över femtio modeveckor runt om i världen. Förutom att intervjua modevärldens giganter springer hon gärna maraton i klänning – tolv maratonlopp har det blivit hittills – och skriver om sin passion för löpning i Runner’s World.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Status uppdatering


Har inte haft nån inspiration att blogga alls den här veckan. Inte förrän idag. Kroppen har vart så extremt seg efter förra helgens fjällöpning. I måndags tog jag mig inte upp ur sängen bokstavligen. Kände mig som en 90-årig gubbe redo för hemmet. Hade sån enorm träningsvärk i muskler jag inte visste existerade och dessutom fruktansvärt ont under fötterna pga det steniga underlaget kombinerat med den relativt tunna sulan. Unnade mig en vilodag i alla fall innan jag kastade mig över LGs program. Det är ju inte särskilt mycket tid kvar att spela på så jag ville verkligen få in alla pass den här veckan. Körde igång och betade av pass efter pass men kände att kroppen inte svarade. Fick slita för varje meter. Det kändes jobbigt att ligga och tugga vanlig distans. Farter ska vi inte prata om. Ett av veckans fartpass var 2x7km i 4.00-4.10-fart. Efter första intervallen ville jag kräkas och då är det bara 2 månader sen jag höll den farten i 42,2km. Det kändes som om kroppen strejkade varje gång jag knöt på mig skorna. Inte göra ont eller så men i behov av vila. Så igår tog jag ett moget beslut; att ställa in gårdagens tänkta pass. Det är ju ingen mening att springa när kroppen säger ifrån.

Vaknade med en bra känsla imorse. Kroppen kändes mycket fräschare. Långpass stod på schemat. Minst 3 timmar. Det märks att man vart borta ett tag när man inte tänker på att ta mig sig vätska. Var säkert 20 grader redan när jag stack ut. Öppnade lugnt och försiktigt i 5.20-fart och började tugga på. Efter drygt 2mil var jag tillbaka hemma och passade på att dricka några munnar vatten och letade fram en Snickers som åkte ned i fickan. Benen kändes fräscha så jag ökade farten. Sista milen gick under 5-fart utan att kännas jobbigt. Stängde av klockan precis på 40km med en riktigt bra känsla.

Hela veckan har mållinjen i Mora känts mer och mer avlägsen. Men efter dagens pass är jag övertygad om att jag ska kunna ta mig i mål. Idag sprang jag 4mil i 5-fart utan energi och skulle utan problem ha kunnat fortsätta. Jag kommer inte till start med de bästa förutsättningarna men det är bara gilla läget. Jag har ju ytterligare två veckor på mig att klämma in ytterligare nåt långpass och en hel del mil utöver det. Nästa vecka börjar jag även jobba igen efter 8 veckors ledighet. Det känns lite jobbigt. Eller för jävlig jobbigt rent ut sagt. Men den vanliga ångesten som alltid brukar infinna sig har inte gjort det. Alla tankar på Ultravasan och att hinna komma iform tills dess har tagit upp allt fokus. Kommer nog få en chock på onsdag när semestern är slut på riktigt och verkligheten hunnit ikapp.

Det märks att det är nära när man börjar fundera på klädval, upplägg och andra saker som hör lopp till. Starten 05.00 känns inte så där jätterolig. Dessutom ska vi ju ta oss till Sälen från Mora innan så det kommer inte bli många timmars sömn den natten. Funderar på klädval och skor. Hur gör man med frukost och mat? Det lär nog gå åt en 6-7000 kcal. Kanske dumpa en väska halvägs med ombyte? Springa med vätska? Försöker också föreställa mig hur kroppen kommer kännas efter 6-7 mils löpning. Det är okänd terräng och en ny upplevelse. Oavsett hur det kommer gå så är jag riktigt taggad nu. Livrädd men förväntansfull. Om mindre än två veckor är det dags att skriva ett nytt kapitel och förhoppningsvis kunna titulera sig Ultralöpare efteråt.

/Hörs

Dagens låt: dagens tips är CMT Crossroads, ett tv program där Nashville möter andra genrer. I varje program framför två artister varandras musik tillsammans i nya arrangemang. Genom åren har mängder av storheter vart med; John Mayer & Brad Paisley, John Fogerty & Keith Urban, Lynyrd Skynyrd & Montgomery Gentry, Def Leppard & Taylor Swift, Emmylou Harris & Mumford and Sons mfl. Ett av mina favoritavsnitt är Katy Perry tillsammans med Kacey Musgraves. Lyssna och njut.


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

@MB: vilken halva är mest teknisk? Funderar på om man skulle köra trailskorna till Evertsberg och sen byta till DS Trainer, eller kommer det mycket teknisk terräng även efter Evertsberg?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*