Det är inte lätt. Inte alls.

Vad är det frågan om? Först försvinner jag spårlöst från bloggen i flera veckor och sedan dyker jag upp igen som om ingenting har hänt. Så här var det: jag tog semester. Utan att förvarna eller någonting. Bara tog semester. Stängde av datorn och öppnade den inte igen förrän typ nu. Jag skulle lägga upp ett förslag på ett sommarträningsprogram som funkar även när det är 30 grader varmt, men då hade datorn inget batteri så jag struntade i det. Sorry för det.

Det har i ärlighetens namn inte funnits så mycket att blogga om heller under sommaren. Jag har varit synnerligen stillasittande. Dels av lättja och dels på grund av att jag drabbades av en böld och fick äta antibiotika i ett par veckor. En böld liksom, osexigare åkomma får man leta efter. Dessutom fick jag allergisk reaktion mot antibiotikan, så jag hade ett rejält pizzaface. Jag kände i allmänhet att jag inte var bloggkompatibel.

Men idag är jag tillbaka! På gymmet också. Hade nästan inte tränat sedan min första semestervecka så kroppen reagerade med både flås och svettning. Det sistnämda var jag inte ensam om eftersom Nordic under sommaren har förvandlats till en egen tropisk klimatzon. Rena rama regnskogen. Det hela beror på ett fel i ventilationen i kombination med extrasvettiga tillbaka-från-semestern-tränande. Svettig blev jag, men oväntat bra gick det. Det är annars inte ultimat att börja med olympiska lyft som kräver styrka, tajming, koordination och explosivitet – allt på en gång, men det verkar som att kroppen nu efter några veckors vila hade släppt på alla stressade tankar som brukar drabba mig när jag lyfter. Det kändes bättre än på mycket länge att frivända. Se bara vilken fart jag har där ute till höger. Jag är ju alldeles suddig!

Återstår att se om jag har lika mycket fart när det vankas flås i intervaller på onsdag morgon…

Alltså jisses så roligt jag har haft idag. Jag fick testa Sats höstnyhet Move och jag kan inte säga annat än GÅ PÅ MOVE! Var det något du inte förstod? GÅ PÅ MOVE när det har premiär 27 augusti. Från första sekund var min kropp glad och med på noterna och varjenda sekund sedan klassen tog slut har min kropp sagt tack.

Mannen bakom klassen, Jari Karppinen, började med att värma upp oss med lite dynamisk rörlighet, djupa squats och rotationer. Vi fick också belasta handlederna och fötterna (se bilden nedan. Jag var glad att jag dansat balett länge och behållt rörligheten och tåligheten i fötter och tår) på olika sätt för att mjuka upp inför klassen.

Själva klassen var upplagd så att vi gick i olika rörelser över golvet från ena sidan till den andra. Varje rörelsemönster två gånger, 2 minuter varje varv. Vi kröp, krälade, stod på händer, lekte och, åtminstone jag, njöt i fulla drag. Det var så vansinnigt roligt! Jari beskrev klassen innan vi började och sa att vi skulle vara som barn, testa, ramla och testa igen. Och så var det verkligen. Det var magiskt skönt och roligt att bara få leka. Det är den här känslan jag vill förmedla till mina PT-kunder och folk i allmänhet som kanske inte är så vana är träna. Lek med kroppen! Känn vad den klarar och var gränserna går. Och så ramlar du och provar igen. Det är jättenyttigt. Vi behöver inte göra allt perfekt direkt. I så fall lär vi ju aldrig vilja prova något nytt.

Just den känslan har Jari fått in i klassen Move. Snälla, prova den när den kommer ut. Din kropp kommer också att säga tack.

Upp igen!

Jag var lite stel i morse (hade byggd vuxenlego – läs Ikea-möbler – och sorterat sonens garderob och gjort andra saker där jag var lätt framåtböjd igår, så kroppen var inte helt nöjd med mig.) så jag bestämde mig för att köra ett eget pass på gymmet. Bland annat gjorde jag en av mina nya favoriter: Upp och stå kallar jag den. Nej, det är inte jättefyndigt, men vem orkar vara fyndig så här dags?

Du börjar liggande på rygg. Så gör du som en situp och fortsätter sedan upp till stående utan att använda händerna. Måste du ändå sätta i händerna, använd dem så lite som möjligt. Låt benen och höfterna göra jobbet. Se också till att göra det några gånger i rad och använd olika sätt att komma upp, varannat ben fram, knäna inåt, knäna utåt. Ja, lek lite med övningen. Den är skön och rolig, jag lovar.

I morse skulle jag lämna på dagis och då blir det träning på egen hand. Jag brukar springa de dagarna, men idag kände jag att ”Nej, fy tusan för löpning! Det är ju alldeles för varmt!”, så då blev det ett snabbt pass hemma i vardagsrummet i stället. Snabbt gick det, roligt var det, svettig blev jag:

1 armhävning

1 goblet squat

10 svingar

Varv två:

2 armhävningar

2 goblet squat

10 svingar

Och så håller man på och ökar på det där sättet tills du gör 10 av alla tre övningar. Klart!

Ha en skön onsdag!

I Åre, under Workout Åre möts ju de allra bästa inom träning i Sverige, bland annat Linus Johansson. Det är inte så ofta vi ses, alltför sällan om du frågar mig, för jag blir alltid oerhört inspirerad av att höra honom föreläsa och att träna för honom. Jag blir sugen på att lära mig mer om hur kroppen funkar och hur bindväven hänger ihop. Jag vill lära mig mer om hur vi sitter ihop från fotsulan till ögonbrynen och vad det kan göra med vår kropp om spänningen i bindväven blir obalaserad. Och jag vill titta mer på filmer från dissikeringar där man kan se de här långa bindvävsstråken.

Såklart gick jag på Linus föreläsning Get your fascia straight och det var som alltid lärorikt på ett mycket åskådligt sätt och samtidigt ytterst underhållande. Senare på lördagen pratade jag lite med honom och det kröp fram att han är nyfiken på min rygg. Han jobbar med myofascial manipulation, ett tjusigare uttryck för att mosa bindväven för att få bättre balans i kroppen, och det hade han aldrig provat det på en skoliosrygg. ”Be my guest”, sa jag och tänkte att jag kunde dra nytta av det om han hittade något han kunde göra för att få ryggen på lite bättre humör.

Musse Hasselvall (som var i Åre och körde Ruffie-klasser) skrattade och sa att det är smärtsamt. ”Jo, men jag har fött barn, hur ont kan det göra att bli lite knådad på?”, tänkte jag. Naivt. 

Linus började med fötterna. Jag pronerar tydligen mer på höger fot, vilket resulterar i att hela min högra sida på kroppen liksom kollapsar lite framåt åt vänster. Han drog tummen mellan hälen och lilltån, ett utrymme på cirka fem centimeter, och redan då gjorde det svinont, här fanns jobb att göra. Det blev inte bättre när han grävde in sina sjukgymnastfingrar i ett utrymme (man tydligen ska ha) mellan skelettet och musklerna på smalbenet. Jag kved och fnittrade hysteriskt om vartannat, händerna och fötterna blev iskalla samtidigt som det rann ymnigt med svett längs ryggen, armarna och benen.

”Nu ska jag inte haussa något, men om du tyckte att det där gjorde ont…”, log Linus och gav sig an min ljumske för att sedan gå vidare till rotatorerna längs ryggrade och avslutade med att dra i diafragman genom att bända upp de högra revbenen som en saloondörr.

Ni ska nu inte tro att Linus är någon torterare, nej absolut inte. Samtidigt som själva behandlingen är mycket plågsam, jag ska inte låtsas något annat, så strösslar han med knäppa skämt och håller en varm och snäll hand på benet eller ryggen så att man hela tiden känner sig oerhört trygg och omhändertagen. Dessutom händer det ju saker under behandlingen. Han lyckades få upp mitt fotvalv på höger fot och dessutom vrida tillbaka mitt bäcken åt höger. Och när han avslutade behandlingen med att vagga min rygg i takt med min andning ville jag stoppa honom i en påse och ta med honom hem. (Inte som en styckmördare vill stoppa folk i en påse, utan på ett bra och snällt sätt. Det skulle vara en fin påse.)

Jag la upp en bild på oss på Facebook och tackade honom och då svarade han att min rygg var den vackraste och mest intressanta rygg han någonsin har fått ta i. Om han bara visste hur mycket det betydde att höra det – det ska jag ta med mig de dagar då jag vill byta min rygg mot vilken annan jädra rygg som helst.

Nu ska jag bara övertala familjen att flytta till Hudiksvall så att jag kan gå på fler behandlingar hos honom. Eller så stoppar jag honom helt sonika i en påse nästa gång jag träffar honom.

Den vackraste och mest intressanta ryggen vid Åresjön, fotograferad av Sofie Lantto.