Dra Lärdom
Tävla är utan konkurrens den absolut bästa träningen om man vill bli bättre. Det är iofs inget nytt men det blir väldigt påtagligt efter mitt senaste äventyr. Lära av sina misstag är precis lika viktigt om inte viktigare än att memorera det man har gjort rätt och som man bör fortsätta med. Den största utmaningen om man satsar på Ironmandistansen är att man bara får ett till två försök på sig per år. Inte nog med att man kanske är i bättre form, eller åtminstone tror sig vara det utan de yttre förutsättningarna är ju hela tiden olika. Blir därför väldigt svårt att jämföra sina resultat med gamla. Speciellt om man som jag bara varit aktiv i några år. Blir därför desto viktigare att notera och dra lärdom om ens nya erfarenheter hela tiden om man vill närma sig de som är bättre än en själv. Att hålla jämna steg på träning är en sak, att leverera på tävling är en helt annan.
Även om jag är tillfreds med resultatet i lördags så kan jag inte låta bli att klura på hur det skulle ha gått om jag gjorde några saker annorlunda. Försöker verkligen vara självkritisk men hade verkligen velat göra om en sak igen för att sedan se vad det hade lett till.
Man ska inte lyssna för mycket på vad andra säger men var nog lite väl uppskrämd över hur tuff cyklingen skulle vara. Detta år blåste det knappt något för att vara Hawaii vilket man nu i efterhand borde ha förvaltat bättre. Många som gjorde det fick bra utdelning, somliga inte men tror mer på att det beror på deras slarv med nutrition och disponering.
Jag höll medvetet tillbaka på cykeln ut, precis enligt plan. Tyvärr kanske lite för mycket.
Hade varit intressant att se vad som hade hänt om man kört på som i Kalmar. Det hade nog gett ca 5-6 minuters bättre bike split som i sin tur placerat mig bland bättre triathleter ut på löpningen. Mitt problem är att när det blir lite mellanmjölk som det nu blev så tappar jag den där lusten att plåga mig själv till det yttersta. Man ligger liksom mitt i folkhavet och har ingen aning om sin placering. Tycker det blir svårt att plocka fram det där lilla sista då med motiveringen att man eventuellt får 4-5 minuters bättre sluttid. Hamnar som i ett vakuum.
På en löptävling är det mycket lättare då man har en mycket mer detaljerad race plan som man kontirnuerligt stämmer av och pacear sig efter. Runt km 25 på en Ironman är jag helt vilse i pannkakan och har jag ingen i min direkta närhet som jag vill slå eller som jagar mig så blir det lite mesigt nästan. Upplevde samma sak i Halmstad när jag förlorade greppet om topplaceringarna.
Men som sagt, eftersom jag aldrig kört en liknande tävling innan i närhet av den form som jag har nu så var det väldigt svårt att bara efter några dagar på plats veta hur man ska lägga upp det perfekt loppet. När man dessutom rest långt och offrat mycket för att komma dit så är det nog smartare spela för att inte förlora snarare än för att vinna då riskerna växer markant. Nu vet man det till nästa gång man kör en liknande tävling. Nu behöver man inte lyssna i samma utsträckning på andra utan kan till större del lita på sina egna erfarenheter. Synd bara att det ska dröja så länge innan man får testa formen igen. Precis som Björn sa efter mitt lopp när han fått all data m.m. ”Hade varit intressant att se vad du kunde ställa till med på en vanlig Ironman”.
Nu är det en hel veckas vila på programmet. Kommer ta promenader varje dag samt kanske gå till simhallen och köra ett lugnare pass bara för att ge kroppen en skonsam genomblödning så den återhämtar sig snabbare. 2:a November går NY Marathon med mig på startlinjen. Är jag fräsch så går jag ut i 3:55 min/km och ser hur länge det håller…. Nu får det räcka med kontrollerade tävlingar för mig, dags att kasta in några dynamitstavar i brasan och se vad som händer!
Tack för visat intresse!
Maui Mike
