Blogg

Dra Lärdom


Tävla är utan konkurrens den absolut bästa träningen om man vill bli bättre. Det är iofs inget nytt men det blir väldigt påtagligt efter mitt senaste äventyr. Lära av sina misstag är precis lika viktigt om inte viktigare än att memorera det man har gjort rätt och som man bör fortsätta med. Den största utmaningen om man satsar på Ironmandistansen är att man bara får ett till två försök på sig per år. Inte nog med att man kanske är i bättre form, eller åtminstone tror sig vara det utan de yttre förutsättningarna är ju hela tiden olika. Blir därför väldigt svårt att jämföra sina resultat med gamla. Speciellt om man som jag bara varit aktiv i några år. Blir därför desto viktigare att notera och dra lärdom om ens nya erfarenheter hela tiden om man vill närma sig de som är bättre än en själv. Att hålla jämna steg på träning är en sak, att leverera på tävling är en helt annan.

Även om jag är tillfreds med resultatet i lördags så kan jag inte låta bli att klura på hur det skulle ha gått om jag gjorde några saker annorlunda. Försöker verkligen vara självkritisk men hade verkligen velat göra om en sak igen för att sedan se vad det hade lett till.
Man ska inte lyssna för mycket på vad andra säger men var nog lite väl uppskrämd över hur tuff cyklingen skulle vara. Detta år blåste det knappt något för att vara Hawaii vilket man nu i efterhand borde ha förvaltat bättre. Många som gjorde det fick bra utdelning, somliga inte men tror mer på att det beror på deras slarv med nutrition och disponering.

Jag höll medvetet tillbaka på cykeln ut, precis enligt plan. Tyvärr kanske lite för mycket.
Hade varit intressant att se vad som hade hänt om man kört på som i Kalmar. Det hade nog gett ca 5-6 minuters bättre bike split som i sin tur placerat mig bland bättre triathleter ut på löpningen. Mitt problem är att när det blir lite mellanmjölk som det nu blev så tappar jag den där lusten att plåga mig själv till det yttersta. Man ligger liksom mitt i folkhavet och har ingen aning om sin placering. Tycker det blir svårt att plocka fram det där lilla sista då med motiveringen att man eventuellt får 4-5 minuters bättre sluttid. Hamnar som i ett vakuum. 
På en löptävling är det mycket lättare då man har en mycket mer detaljerad race plan som man kontirnuerligt stämmer av och pacear sig efter. Runt km 25 på en Ironman är jag helt vilse i pannkakan och har jag ingen i min direkta närhet som jag vill slå eller som jagar mig så blir det lite mesigt nästan. Upplevde samma sak i Halmstad när jag förlorade greppet om topplaceringarna. 

Men som sagt, eftersom jag aldrig kört en liknande tävling innan i närhet av den form som jag har nu så var det väldigt svårt att bara efter några dagar på plats veta hur man ska lägga upp det perfekt loppet. När man dessutom rest långt och offrat mycket för att komma dit så är det nog smartare spela för att inte förlora snarare än för att vinna då riskerna växer markant. Nu vet man det till nästa gång man kör en liknande tävling. Nu behöver man inte lyssna i samma utsträckning på andra utan kan till större del lita på sina egna erfarenheter. Synd bara att det ska dröja så länge innan man får testa formen igen. Precis som Björn sa efter mitt lopp när han fått all data m.m. ”Hade varit intressant att se vad du kunde ställa till med på en vanlig Ironman”.

Nu är det en hel veckas vila på programmet. Kommer ta promenader varje dag samt kanske gå till simhallen och köra ett lugnare pass bara för att ge kroppen en skonsam genomblödning så den återhämtar sig snabbare. 2:a November går NY Marathon med mig på startlinjen. Är jag fräsch så går jag ut i 3:55 min/km och ser hur länge det håller…. Nu får det räcka med kontrollerade tävlingar för mig, dags att kasta in några dynamitstavar i brasan och se vad som händer!

Tack för visat intresse!

Maui Mike

 


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 maj!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vann du lampan Silva Trail Speed Elite?

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varva ner på rätt sätt och prestera mer!
Blogg

Varva ner på rätt sätt och prestera mer!


Den välkände veteranlöparen och träningsexperten Pete Magill är den äldste, hittills kända, amerikan som sprungit 5 000 meter på en tid under 15 minuter. Magill, som vid 47 års ålder klockades 14.49 för fyra år sedan, lägger stor vikt vid just avslutningen på träningspassen. Han menar att vad man gör kvarten efter den avslutade löpträningen påverkar två mycket viktiga komponenter – dels hur väl kroppen tillgodogör sig den genomförda träningen och dels hur väl förberedd kroppen kommer att vara inför nästa träningspass.

Magill är övertygad om att många löpare skulle få ut betydligt mer av sin träning om de fokuserade lite mer på just de avslutande 15 minuterna. Istället för att hasta in i duschen och sedan sjunka ner i soffan – eller rusa vidare till nästa punkt på dagsschemat – bör man ha en genomtänkt rutin för hur man avrundar dagens träningspass. Dels för att motverka muskelstelhet och allmän trötthet efter träningen, och dels genom att snabbt fylla på energidepåerna efter passet.

Att lyckas avsätta tid för en bra och funktionell avslutning på träningspasset handlar kanske mer om att förändra sitt synsätt på träningen – än på egentlig tidsbrist. Nedvarvningen bör alltid vara en integrerad del av en genomtänkt träningsplan, just för att den har större inflytande på passets träningsresultat än några extra kilometer. Träningsmängden är nämligen inte alltid den bästa indikatorn på hur effektivt man tränar.

Här är sex nycklar för en lyckad nervarvningsrutin, som är lämpliga att laborera med för att få ut maximal effekt av den tid du ändå lägger på att träna.

1. Avsluta lugnt
Försök att stå emot impulsen att tömma ut de sista krafterna under träningsrundans avslutande kilometer. Påbörja då istället nedvarvningsfasen genom att successivt sänka tempot i löpningen. Det sista hundratalet meter kan gärna gå i långsamt joggingtempo.

Om du tänker dig att intensiteten under träningspasset beskriver en mjuk normalfördelningskurva, där toppbelastningen sker någonstans i mitten av passet, så får du en bra bild av hur krafterna bör fördelas (se figur). Genom att gradvis och kontrollerat först höja och sedan sänka belastningen kan kroppen bättre tillgodogöra sig träningen. Det är nämligen under den avslutande fasens låga intensitet som kroppens cirkulationssystem bäst transporterar bort mjölksyra och andra slaggprodukter. Man kan givetvis variera den avslutande, lugna joggen med en stunds lätt cykling eller simning, vilket kanske är skönt under riktigt kalla vinterdagar då man snabbt vill komma inomhus.

2. Stretcha rätt
Begreppet stretching har nagelfarits en hel del under de senaste åren och dynamiska rörlighetsövningar har fått ett större utrymme i många träningsupplägg. Men efter en löprunda är det just den statiska stretchingen som spelar en viktig roll. Då handlar det nämligen inte om att öka rörelseomfånget i lederna utan snarare att återställa ”slaglängden” i trötta muskler och senor.

Fokusera på lårets bak- och framsida, de inre och yttre vadmusklerna samt på höftböjarna. Håll varje stretchposition i 30-60 sekunder så att musklerna får tid att slappna av och återgå till full längd. Känslan ska vara en blandning av ett lätt obehag och en skön sträckning. Upprepa varje övning minst en gång, det vill säga stretcha varje muskel minst två gånger.

För att stretcha effektivt måste du fokusera på det du gör. Att halvhjärtat dra igenom övningarna samtidigt som du pratar med en träningskompis ger knappast önskat resultat.

3. Ta hand om småskavanker
Som löpare har man ofta något ställe på kroppen där man förnimmer en viss irritation eller lätt smärta. Minuterna direkt efter stretchingen är den rätta tidpunkten för att vidta lämpliga åtgärder så att inte besvären tilltar och i värsta fall utvecklas till en fullskalig överbelastningsskada. Det handlar om att kyla ömmande områden och att stärka svaga muskler. Lägg till exempel en ispåse på ett ömmande knä eller gör fotgymnastik, som att skrynkla ihop en handduk med tårna, för att stärka ett svagt fotvalv.

4. Fyll på vätska
En grundförutsättning för att kroppens återhämtningsförmåga ska fungera optimalt är att vätskebalansen snabbt återställs efter ett ansträngande träningspass. Såväl borttransporterandet av slaggprodukter som cellernas återuppbyggnad är beroende av att blodcirkulationen kan ske så effektivt som möjligt, och för detta måste det finnas tillräckligt med vätska i blodomloppet.

Vikten av att noggrant fylla på sina vätskedepåer är ett budskap som löpare ständigt bombaderas med i olika sammanhang, vilket gör att de flesta också är noga med att dricka direkt efter ett avslutat löppass. Men törsten är faktiskt inte alltid en tillförlitlig indikator på hur mycket vätska du behöver få i dig. Ta därför för vana att dricka 2-3 deciliter vatten ett par, tre gånger under de närmaste två timmarna efter träningspasset. Urinen ska inte vara mörkgul och lukta starkt, utan snarare vara ljusgul. Ser urinen ut som vatten ska du däremot lugna dig med att dricka tills urinen återfått normal färg.

5. Ät kolhydrater snabbt
Expertisen är tämligen ense om att glykogendepåerna har ”dörrarna vidöppna” de närmaste 15-20 minuterna efter en uthållighetsprestation. Det är därför viktigt att direkt efter avslutad löpträning tillföra någon form av kolhydrater för att snabbt fylla på energiförråden.

Om detta sker i form av någon skräddarsydd återhämtningsdryck, energikaka eller standardprodukt som till exempel bröd, frukt, yoghurt eller chokladmjölk är ditt eget val. Här kommer överväganden som kostnader, bekvämlighet och den egna övertygelsen in i bilden. Huvudsaken är att man får i sig de välbehövliga kolhydraterna i omedelbar anslutning till nedvarvningen.

En del löpare väljer faktiskt att äta denna snabba återhämtningsmåltid innan de stretchar. Pröva dig fram till vad som fungerar bäst just för dig med hänsyn till dina nedvarvningsrutiner.

6. Träna din grundstyrka
Många löpare tycker det är svårt att finna tid för den viktiga kompletterande styrketräningen i en tidspressad vardag. Men man måste inte genomföra separata styrketräningspass, utan kan få märkbara resultat med några väl valda styrkeövningar efter ett normalt distanspass. Långpass och snabba tempopass är mindre lämpliga att kombinera med styrketräning, eftersom kroppen då oftast är ordentligt sliten efter löpningen. Välj två eller tre löppass per vecka, då du lägger till några lämpliga styrkeövningar, främst för bålmuskulaturen. Det behövs inte mer än tio minuter för att det på lång sikt ska ge både en bättre hållning och en mer effektiv löpteknik.


Antal kommentarer: 2


Marwar

Bra genomgång totalt sett……
jag är dock beredd att ifrågasätta det vetenskapliga stödet för möjligheten att ” kroppens cirkulationssystem bäst transporterar bort mjölksyra och andra slaggprodukter. ” – finns det verkligen belägg för att man kan göra detta med nedjogg el dylikt ?
En grund för ifrågasättandet är att jag under tidigare elitkarriär ibland, vid brutna lopp eller tidsbrist vid intervallpass, slopade nedjoggen och faktum är att jag då alltid kände mig piggare än efter de långa nedjoggar man oftast ägnade sig åt. Jag har ibland en känssla av att nedjoggen närmast är rituell karaktär och av psykologisk vikt – men hur är det egentligen med det vetenskapliga stödet för ”bortforslandet av slaggprodukter” ? Det torde finnas en viss logik i att man blir piggare dagen efter med färre kilometer dagen innan d v s ett slopande av 2-5 km nedjogg på extremt slitna ben.


Nina Nyström

Hej Marwar!
Kul att du gillade artikeln! Här kommer svar ifrån Christer Wernhult som författat artikeln:
Ja, det finns vetenskapliga undersökningar som styrker den vedertagna uppfattningen att nedjoogning/nedvarvning har en positiv inverkan på återhämtningen.
Här är några referenser:
· Sleep deprivation and the athlete. Kushida 2004, sid 313-314
· Effect on an active warm-down following competitive soccer. Science in football. Spinks, reilly and Murphy. 2002, sid 226-229
· Comparision of selfselected recovery methods on lactic acid removal rates. Medicine & science in Sports and Exercise. Vol 8 sid 176-178, 1976.
· Lactate removal at rest and during exercise. Metabloc adaptations at prolonged physical exercise. Howald, Poortman, 1975, sid 101-105.
Däremot finns det inga entydiga data som visar på hur lång nedvarvningen bör vara. Erfarenhetsmässigt fungerar 10-15 min lätt jogg och töjövningar bäst för de flesta. Bl. a har den kände svenske fysiologiprofessorn Bengt Saltin visat att alltför lång och omfattande nedvarvning kan resultera i att kroppen inte lika lätt kan fylla upp glykogendepåerna efter tuffa tävlingar/träningspass.
Mvh Webred.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Specialized Alias – ny kombocykel för tjejer
Blogg

Specialized Alias – ny kombocykel för tjejer


Specialized lanserar nu ett helt nytt koncept, en linjecykel och triathloncykel i ett, speciellt anpassad för tjejer – Specialized Alias. Triathlon och cykling som idrott växer bland kvinnor. Alias löser behoven för de som inte vill investera i eller förvara två olika cyklar för olika ändamål. 

Specialized Alias är en carboncykel anpassad från kort- till medeldistans i triathlon eller vanlig landsvägscykling. Vill man ha den för triathlon har man en neutral sadelstolpe och sätter på de aerobars som följer med cykeln, för att få en aerodynamisk position. Till landsvägscykling byter man sadelstolpe till en mer upprätt sittposition.

En box att fästa på överröret, för att förvara energikakor och gel att, finns att köpa till (ingår i Alias Sport Tri). 
 

 

Specilized Alias finns i följande tre modeller:

Alias Comp 

Alias Sport

Alias Pro Tri

Läs mer om Specialized Alias



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Flera nya rekord på Ironman Hawaii
Blogg

Flera nya rekord på Ironman Hawaii


Andy Potts uteblev i sista stund på grund av problem med ett ben. Snabbsimmande Potts brukar hålla takten på simsträckan och vara först upp ur vattnet. Nu blev det en mer defensiv simning bland herrarna, där ingen drog upp tempot, och det var en stor grupp som kom upp ungefär samtidigt ur vattnet. På cyklingen handlade det om Andrew Starykowicz (USA) som låg i ledning och Luke McKenzie (AUS) som gick om halvvägs. Strax innan T2 gick Starykowicz om igen och var först in till växling för löpning, med McKenzie bara 59 sekunder bakom. McKenzie gick om Starykowicz på löpningen och var nu i ledning med Sebastian Kienle (GER) bakom sig. Bakifrån jagade Van Lierde som gick om först Kienle och sen McKenzie när det var ca 15 km kvar. Det var också så slutställningen blev 1:a Van Lierde, 2:a McKenzie och 3:a, Kienle.

Resultat herrar:
1. Frederik Van Lierde (BEL) 8:12:29
2. Luke McKenzie (AUS) 8:15:19
3. Sebastian Kienle (GER) 8:19:24
4. James Cunnama (RSA) 8:21:46
5. Tim O’Donnell (USA) 8:22:25
6. Ivan Rana (ESP) 8:23:43
7. Tyler Butterfield (BER) 8:24:09
8. Bart Aernouts (BEL) 8:25:38
9. Timo Bracht (GER) 8:26:32
10. Faris Al-Sultan (GER) 8:31:13

På damsidan var vinnaren från Kalmar, Jodie Swallow (USA) med i tätgruppen på simningen. Att hon simmar snabbt är känt då hon var först upp ur vattnet i Kalmar, före herrarna! Här var hon andra dam upp ur vattnet.

Om det var defensivt på herrarnas simning var det tvärtom på damernas cykling. Aldrig tidigare har det varit så offensiv cykling på damsidan. En tätgrupp med Meredith Kessler (USA), Swallow, Leanda Cave (GBR), Amanda Stevens (USA), Rebekah Keat (AUS), Michelle Vesterby (DEN), Gina Crawford (NZL), Caroline Steffen (SUI), Liz Blatchford (GBR) and Rachel Joyce (GBR) hade ett bra tempo och samarbete och höll de andra bakom sig. Joyce var först till T2 med Kessler precis bakom och Swallow och Vesterby strax bakom.

Förhandsfavoriten Carfrae var åtta minuter efter Joyce och Kessler till T2. Skulle Carfrae som är duktig löpare kunna ta in på Joyce och Kessler? Det krävdes 24 km innan Carfrae var ikapp och gick om och behöll därifrån sin ledning till mål och nytt banrekord. Med fantastiska löptiden på 2:50:38 slog hon sitt gamla banrekord. Det var dagens tredje bästa löptid, bland herrar och damer! Med sluttiden 8:52:14 slog Mirinda Carfrae också den fyrfaldiga VM-mästaren Chrissie Wellingtons tid från 2009, 8:54:02.

Resultat damer:
1. Mirinda Carfrae (AUS) 8:52:14
2. Rachel Joyce (GBR) 8:57:28
3. Liz Blatchford (GBR) 9:03:35
4. Yvonne Van Vlerken (NED) 9:04:34
5. Caroline Steffen (SUI) 9:09:09
6. Caitlin Snow (USA) 9:10:12
7. Meredith Kessler (USA) 9:10:19
8. Michelle Vesterby (DEN) 9:11:13
9. Gina Crawford (NZL) 9:14:17
10. Linsey Corbin (USA) 9:17:22
27. Eva Nyström (SWE) 10:02:20

För svenskarna är det tufft att acklimatisera sig från regnig höst till tropisk värme. Denna dag var det ovanligt varmt tills det blev lite molnigt på eftermiddagen. Calle Brümmer gick om Niklas Nilssons tid från 2006, 9:25:30, som den näst bästa svenska tiden på Hawaii, när han förbättrade sig med exakt 20 minuter från förra året och gick i mål på 9:13:09. Den bästa svenska tiden har alltjämt Roland Larsson på 8:59:10 från 1989.

Sök alla resultat här.

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Temesghen åter segrare i Hässelbyloppet
Blogg

Temesghen åter segrare i Hässelbyloppet


Många Stockholmslöpare ser Hässelbyloppet som en fin och snabb avslutning på tävlingssäsongen. Men söndagens väder indikerade inte alls vintersäsongens ankomst och de rekordmånga 5 568 löparna hade därmed extra fina förutsättningar för bra resultat på den flacka milbanan. 51 manliga löpare var under 35 minuter och 476 var under 40 minuter. På damsidan var 35 löpare under 40 minuter och 169 under 45 minuter.

Musael Temesghen, svensk mästare på 5 000 m, bestämde sig sent för att springa Hässelbyloppet och gjorde en direktanmälan först ett par timmar före start. Vid sju kilometer tog han chansen i en seg backe och ryckte ifrån ifrån de övriga fem i tätgruppen och sprang ohotad i mål. Tvåa blev SM-trean på maraton, Haben Idris från Hässelby med 30.33 och på tredjeplats hittar vi årets SM-vinnare på 3 000 m hinder – 19-årige Napoleon Solomon från Fredrikshof.

På damsidan tog Cecilia Kleist från Akele sin första seger. Hon tog tidigt ledningen och låg ensam i täten under loppets andra halva. På slutet tog dock 17-åriga Isabelle Brauer från Hässelby in och gick i mål sex sekunder efter Kleist.


Fler resultat från Hässelbyloppet hittar du här



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*