Blogg

Holy grounds Kailua Kona


På denna makabra plats bland Hawaiiöarna så har tävlingen verkligen satt sin prägel. Vad som annars hade varit obetydliga platser på ett ganska mediokert resmål är nu tack vara Ironman ställen som ger atleter världen över kalla kårar. Jag pratar om ställen som Hawi, Energy Lab, Dig me Beach m fl. För de flesta betyder det inget men för dem som är insyltade i sporten eller varit här så är det verkligen helig mark.  

Hade med mig kameran på resan men då WiFi var katastrofalt vart man än tog vägen så kommer bilderna först nu. Ber om ursäkt för det….

Dig me Beach. Varje morgon är här packat av triathleter som simtränar simbanan. På piren här är även T1 & T2 på tävlingen. Sponsorer är packade här och bjuder på energidrycker, lånar ut simglasögon & swimskins. Energin här är superhäftig mellan 6:30-10:00 varje dag.
Har man tur ser man 5-10 st ur världseliten här.

Rasmus Henning som tidigare varit 5:a här på Kona fanns på plats och visade upp samt lånade ut dräkter från HUUB.

Simbanan tidigt en morgon. Hundratals simmare simmar längs bojarna. Kristallklart vatten. Har man tur kan man se rockor och delfiner. Inga hajar men det finns stor risk att du krockar med en annan simmare.

Kaffebåten. Ca 500 meter ut längs banan serverar man kaffe till dem som vill ha. Vaför har vi ingen sån i Hellas?!

Det är skyltat på botten så man inte ska simma fel….

Vissa nördar hittar tid för annat medan de andra tränar.

Henke Törn efter ännu en tuff morgon på Dig me Beach

The Place to be – Lava Java. Här åt jag med flera i stort sett alla måltider. Grym mat, gott kaffe & kändistätt.

Ingången till Energy Lab. Ligger 10 km norr om Kona och här forskar man på solenergi. Vändpunkten på löpningen är 3.5 km ner mot vattnet, sen är det bara hemåt äntligen.

Backen upp från Energy Lab är en av banans tuffaste partier. 1 km med solen & vinden i ryggen efter ca 30 kilometers löpning. Här är det många som förlorar hoppet.

Efter labbet är det bara 7 miles kvar. Hade nästan glädjetårar i lördags när jag passare denna skylt.

Målrakan i Kona. Längs trottoaren finns alla vinnarna uppställda sedan starten 1978. För övrigt mitt födelseår. Som sagt legedarisk mark!

Efter en lång hård dag är snorkla med sköldpaddorna rätt bra recovery.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ironman Hawaii – 9:47:31


Hallå!

Det kommer ta tid innan jag hunnit gå igenom all data och känslomässigt fått distans till tävlingen. Det bubblar alldeles för mycket endorfiner och annat just nu för kunna ge en opartisk bedömning. Eftersom det gick bra så kommer det mesta ha en positiv vinkel och det negativa kommer inte lyftas fram. Lite som historien generellt, den skrivs ofta av vinnarna vilket ger en skev bild av vad som egentligen hände.

Här kommer en kortfattad summering av dagen:

Simning: Som förra året, höll mig längst ut till vänster och startade 10 seks efter kanonen. Fritt vatten i princip hela simningen. Simmade om massvis med människor och tog ett jätevarv för slippa ödsla energi genom vattenslagsmål. Blev förbannad när klockan visade 1:10 när jag kom upp då jag upplevde det som min absolut bästa simning någonsin. Skall tilläggas att de festa gjorde 7-10 min sämre simning denna dagen pga vågor & strömmar.

Cykling: Höll min plan och cyklade luuugnt första 5 milen. Där möttes vi av en riktigt brutal motvind som jag misstänkte skulle sitta i till vändpunkten 9.5 mil i Hawi. Tänkte ”här kan jag inte ligga och fega” och började trycka. Kände mig som bästa cyklisten i världen, låg i ytterfil och passerade i stort sett alla framför mig. De äckel om försökte ta mitt hjul föll av. Stärkt av den känslan fortsatte jag även på hemvägen. Trots kastvindar & annat fortsate jag bomba. 50 mm framhjul visade sig vara dagens vinnare och jag kunde ostört ligga i 60-70 km i timmen i medvinden. Sista 4 milen var det mot & sidvind men då är det snart över så man bara kopplar ifrån och biter ihop. 5:04 tog cyklingen, 1400 höjdmeter. Vinnande & avgörande faktorer: 50 mm fram, vaselin i grenen & överdoserade på energi & vätska. Stolt över att jag inte utnyttjade 7 meters regeln utan körde i stort sett solo hela banan. Initialt går det inte men så fort det glesnade var det möjligt.

Löpningen: Fruktansvärt tufft mentalt. Redan efter de första 5 km som tog 22 minuter ville jag börja gå. Kramp i ländryggen, mentalt helt uppgiven och varm. Tog mig trots det i kragen då benen precis som i Kalmar var helt magiska. Tyvärr tvungen stanna för is & vätska varje mile men höll 4:15-4:25 när jag sprang. Bestämde mig för gå helvetesbacken vid Palani och sen sätta in en stöt mellan km 19-28. Gick över förväntan och kunde t o m springa anständigt sista 10 km. Vinnande faktorer, fokusera på det som trots allt fungerar och försök få i så mkt energi som magen tål. Tillägg, det är 625 höjdmeter på Hawaiis marathon och aningens varmt.

Ska jag vara ärlig gick det så här bra enbart för att jag relativt körde bra. Har man en bra dag får man energi att fortsätta och alla tankar & intryck omvandlas positivt. Precis det motsatta händer om det går sämre. Idag var min dag helt enkelt och så tacksam för det hände just här. Kom i mål på 9:47:31 vilket är 6 minuter snabbare än förra året. Total placering 275:a, 57 i min AG. Kanske inte låter så imponerande men testa göra det bättre själva i AG M35-39. Förra året kom jag in som 490:e atlet på 9:53. Säger en del om förhållandena?!

Åker hem på måndag, landar i Stockholm på onsdag. Ska posta massvis med bilder och summera ihop resan för er som planerar göra denna sportutflykt själva.

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pers i dips – IGEN!


Ja, men då var det dags igen! (Det var egentligen igår, men jag hann inte blogga då). Coach Jakob skrev in 1RM dips i programmeringen och jag lydde.

”Men nu tog du väl ändå ett sådant där viktbälte och satte fast vikterna i?” utbrister ni nu oroligt.

Men nej, sörrni. Det gjorde jag inte! Jag kan berätta att en Puma-behå av enklare modell klarar 6,25 kilo i små viktplattor innan den börjar svikta tänkvärt. Det är ganska bra jobbat. Hur många pattar väger 6 kilo, liksom? Nej, klart ett bra kvalitetstest av behån och ett fullt godkänt resultat. Både för behån och för mig. Jag klarade nämligen en repetition med 6,25 kilo extravikt. Jag kände mig sjukt stark och duktig och SMS:ade Jakob pronto. Fick tillbaka att han gillade vårt nya upplägg att han skriver att jag ska persa på saker och så gör jag det. I tisdags drog jag nämligen till med en viktad chinup på 9 kilo också.

Efter den här persveckan har jag förtjänat en veckas semsester på en solig segelbåt. Där tänker jag göra några burpees. Och kanske någon armhävning. Eller två.

Puss och kram och ha fin helg!

Foto: Christian Wallin



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Acklimatiserad


Torsdagen är snart över. Har världens längsta och mest omständiga Pre Race möte framför oss. Är det något Ironman organisationen är bra på så är det ta varje tillfälle i akt för att försöka stärka sitt redan starka varumärke. Personligen kräks jag på sådana försök och de ger en omvänd effekt på mig än den som de försöker uppnå. Man har nog av sådant på jobbet, eller vad säger ni?!

Nåväl, man får bita ihop antar jag. Veckan som passerat har varit helt magisk på alla sätt. Till skillnad från förra året är jag knappt nervös utan mest förväntansfull. Den stress och press jag upplevda förra året är knappt märkbar. Tycker mest det ska bli kul. Synd bara att det är en full Ironman, hade väldigt mycket hellre kört en halv. Kroppen är nog redo och återhämtad för 10h men frågan är om psyket är det?!

Folk tränar här som galningar. Alla man ser ska förhoppningsvis inte tävla utan är hangarounds som är här av olika anledningar. Stan är fullproppad av människor och i stort sett alla Brands som har försäljning mot triatleter är här och försöker propsa på dig prylar. Jag har visserligen tränat en del jag också men inte mer än vad som står på schemat. Senaste passen kändes riktigt bra och pulsen har normaliserat sig något jämfört under de första passen som jag gjorde.

Har spenderat mer tid på stranden än förra året. Försöker slappna av själsligt och insupa den fantastiska naturen och atmosfären. Folk som kan säger man ska hålla sig i skuggan och inte utsätta sig för värme. De kan dra åt helvete. Jag har inte rest över halva jorden för låsa in mig på rummet. Skiter i om det kostar några minuter på lördag. Jag tror snarare på min strategi. Själslig lycka och en överdos D-vitamin är mumma för en grå svensk. Bara se till man äter och dricker tillräckligt. Prove me wrong!

Imorgon tänkte jag bjuda på min race plan. Ingen idé kläcka den nu innan man vet bättre hur vädret kommer vara.

Mahalo!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pers i dips!


Nytt pers idag! Viktade dips, 3 reps minsann! Jag har faktiskt aldrig klarat att göra en viktad dip överhuvud taget förut, så det var liksom en ganska big deal för mig. Sen att min extra vikt var en liten blank 1,25 kilos platta tänker jag inte bry mig om. Jag tänker inte heller bry mig om att Fredrik Andersson frustskrattade lite och sen sa att min extra vikt bara var mentalt och att det var ”som att ha glömt pissa före passet”. Men han var nog bara sur för att han inte fick göra några dips alls för han hade ont i axeln. Min viktplatta var perfekt, för den kunde man stoppa i behån när man körde dips. Både snyggt och praktiskt.

Coach Jakob tycker att jag ska testa ett maxrep på fredag. Då blir vikten kanske så stor att den inte får plats i behån. DET NI!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Kört i diket



Två dagar har nu gått som planerat i den mening att jag har genomfört de pass jag skulle göra tidigt i veckan. Det är invecklat för någon med begränsad tid att optimera sin uppladdning här. Du måste ställa om för tidsskillnaden, värmen, fuktigheten samt vila efter den långa resan. Märkligt båda ta det lugnt samt träna på samma gång. Föga förvånande så struntade jag i den defensiva delen och dammade på från start för att sedan trappa ner närmre inpå tävlingen. Det funkade förra året så jag chansar på att det även kommer göra det i år.

Då jag vaknar kl 03-04 på morgonen faller ett morgonsim kl 7:00 rätt naturligtt varje dag. I söndags följde jag upp det med en 70 km lång cykling. Researrangören jag åker med släppte av oss 5 mil ut på banan vid Hapuna Beach så vi kunde genomföra den tuffaste och mest krävande delen utan behöva ta oss dit på egen hand. Det är klättringen upp till Hawi där vändpunkten är som jag syftar på. Inga superbranta backar men 650 höjdmeter är det på denna del. Det är även under nerförskörningen som de legendariska krossvindarna främst dyker upp. Denna dag var vindarna gynnsamma så jag slapp flyga i diket av den anledningen. Vet inte varför men jag bestämde mig för köra passet hårt för att se hur kroppen skulle klara hårdkörning på lördag. Resulterade i värmeslag och väl tillbaka behövde jag hoppa i havet med kläderna på för få ner kroppstemperaturen. Lesson learned, kommer köra väldigt lugnt på lördag. Hade 260w i snitt under dessa 70 km och då är en stor del nerför.

Idag testade jag mina löpben. Lars Barnekow och jag sprang de 6 kilometrarna nere i Energy Lab som är vändpunkten på den slutliga delen på löpbanan. Det kallas så för där ligger en forskningsstation där man forskar på solenergi. Ganska elakt ställe lägga sista delen av en Ironmanbana.Men det är också det som gör Hawaii så coolt, det är en riktigt riktigt tuff bana som är i princip omöjlig att bemästra. Ofta är det här som tävlingen avgörs för proffsen, hit kommer alla med hyfsade ben men väldigt få kommer springande därifrån ”levande”. Sista delen är uppför med både solen & vinden i ryggen vilket har en fruktansvärd brännande effekt. Under dagens korta pass behövde jag nästan stanna för att få ner pulsen och kyla av mig. Precis som under cyklingen så kändes benen fantastiska men kroppen har det väldigt tufft med hålla kroppstemperaturen nere. Kan läggas till att vår snittfart var 4:07 min/km. Hade en 2:a som höll spannet 3:32-3:42 på tillbakavägen. Som sagt, jag är inte triathlonvärdens intelligentaste utövare men säkert en av de mest passionerade?!

Nåväl, Solen vs Nelker 2-0. Kommer helt klart likna tennissiffron efter denna vecka men några game tänker jag ta på lördag. Skitsamma om jag kör i diket nu, det är om 5 dagar jag ska glänsa.

Vårt WiFi på rummet är ett skämt, detsamma gäller på de Caféer och övriga ställen jag försöker ladda upp bilder på. Har tagit väldigt många coola bilder från denna magiska plats som jag är besluten över att dela med mig. Ska bara hitta en uppkoppling som är mer 2000-tal.

Till dess, följ mig på @nelker på Instagram.

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*