Knepig Raceplan


Känns som om man likt björnarna börjat titta fram ur sitt vinteride för att ta sina första sömniga steg i den friska vårluften. Oräkneliga timmar på wattcykeln denna vinter och många hårda varv runt Bosöns snabba oval har det blivit. Jag slutar aldrig förvånas över den eviga törst efter bättre och snabbare resultat. Hade aldrig som ton- & tjugoåring kunnat ana att jag som fyrtioåring skulle vara i min livs form och jaga troféer likt aldrig förr. Får ofta frågan om varför jag inte slutar eller när jag ska sluta. Har inget svar på den frågan, känns som ett främmande språk ens ta de orden i min mun. De kommer aldrig förstå mig och jag kommer aldrig förstå dem. Man är olika helt enkelt.

Jag har ett en fråga som jag ofta ställer mig när jag står inför ett vägskäl, inte bara vid stora frågor utan även vid små. ”Vad hade den 12 årige Micke Nelker tyckt om dina/ditt val”. Fungerar inte alltid blidka ungdomen hos sig själv men en nyttig fråga då jag inte vill bli ”gammal” ur en negativ mening i förtid. Kommer oundvikligen bli det ändå så varför skynda?! Tips dock – låt inte 15 åringen alltid vinna vid frågor om kost samt race strategi, brukar inte bli så bra. Men när du står inför köpa ny bil eller båt, då kommer du komma hem till familjen med en kul överraskning..

Då jag inte tänker köra en full Ironman innan Kona i år har jag haft svårt planera säsongens tävlingskalender. Ena sekunden vill jag kriga kortdistans då jag fortfarande verkar ha lite fart i spirorna och jag älskar verkligen den tävlingsformen även om jag är en svag simmare relativt sett. Den mer långsiktiga och seriösa delen hos mig själv funderar på om det inte bara vore bäst träna extremt strukturerat och disciplinerat för att sedan lägga all fokus på Hawaii. Ni hör ju själva, vad hade 12 åringen sagt?! På tok för tråkigt inte testa formen alls men onödigt utsätta sig för extrema påfrestningar i för hög utsträckning då det finns risk jag missar årets stora mål pga skador.

Kommer den 29:e april åka ner med en liga sjörövare till Cannes och köra Cannes International Triathlon. Det är en triathlon som inte är på direkt klassiska distanser utan anpassade efter geografi och årstid. 2km simning i havet följt av 11 mil kuperad cykling. Löpningen är ”endast” 16 km så kommer inte slita kroppen i stycken utan blir förhoppningsvis en bra värdemätare och träningsdag. Kommer inte åka ner för leka snällt utan har sista tiden tränat väldigt fokuserat och kommer nästkommande period göra allt i min makt för vara i den bästa form jag kan. Löpningen är mer än väl på plats, cyklingen börjar bli skaplig men ligger hopplöst efter med simningen. Kan jag bara hålla mig frisk nu så bör jag vara tillräckligt vass för kunna konkurrera hyfsat med toppskiktet bland amatörerna. Bland proffsen brukar det vara kändistätt. Senaste åren har Kienle, Frodeno & Realert varit på startlinjen. I år kommer även Gomes. Sett dem tävla förut men det är verkligen sjukt hur bra de är när man ser & upplever det live. Enda gången jag ser fram mot bli varvad…

Utöver detta är jag alltså inte klar med hur resten av året kommer se ut. Det kommer definitivt bli minst en halv Ironman på svensk mark. Lutar i dagsläget åt Halmstad & Tjörn. Någon Olympisk om det passar in i schemat. Haft i tankarna att köra Duathlon SM & Stockholm marathon också men det ser jag som högst osannolikt. Ska absolut inte skada mig 2018, det får bara inte ske.

Några frågor eller funderingar, bara fråga på?!

Nelker

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träning i Coronatider: Så överlever du loppstopp
  • Spring snabbare: Tekniktipsen som ger mer kraft och fart
  • Frisk i vår: Kostexperten tipsar om hur du ska äta
  • Skofighten: Vem bygger värdens snabbaste sko?
  • Skador: Spring bort artrosen
  • 5 nya snygga prylar för löpare
  • Bli smart av löpning
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Happy easter


God dag! Äntligen är tre månader av hårt slit över. Nu kan jag faktiskt börja skymta mållinjen långt där borta vid horisonten. Idag kan jag slå mig själv lite för bröstet, känna mig nöjd med vad jag åstadkommit hittills och blicka tillbaka på 13 veckor med riktigt bra kontinuitet, mängd och fart. För å vara en talanglös motionär så är jag faktiskt lite imponerad av mig själv, framförallt med tanke på att jag nog aldrig har haft så mycket att göra på jobbet som i år parallellt med all träning. Dessutom så har mer eller mindre varje helg sen januari inneburit fest i någon form vilket medfört att långpassen alltid har sprungits lite småbakis. Och eftersom jag är just en talanglös motionär så tycker jag det är viktigt att inte begränsa sitt liv till att bara träna och försaka allt annat roligt trots att man har idrottsliga ambitioner. Men tro inte att jag på nåt sätt skulle vara nöjd för det. Att överleva den 31 mars var bara det första delmålet. Det jobbigaste återstår ju. Loppet med stort L den 22 april. Det är då det är upp till bevis. Vad jag menar är att jag är nöjd med att jag har lyckats hålla mig till min plan till 100%, inte gått sönder eller blivit sjuk utan faktiskt har gett mig själv en ärlig chans att prestera så bra som möjligt i London. Dom senaste tre månaderna har mängdmässigt sett ut så här:

Januari: 662km
Februari: 602km
Mars: 601km

Egentligen hade jag tänkt att börja trappa ner redan förra veckan men det sket sig ganska hårt. Kände mig hård i kroppen och matade på som vanligt men framförallt hägrade >600km nu i mars. Jag är ju en slav under både siffror och min träningsdagbok och drivs av det till mångt och mycket så det gick liksom inte att ta en vilodag då. Men just idag unnar jag mig faktiskt lyxen att vila och trycker en massa godis istället. Det är ju trots allt påsk.

London blev lite mer verkligt tidigare i veckan när jag fick mitt startnummer och en tjugosidor lång pdf med all information om loppet. Hittills har jag liksom vart i min lilla träningsbubbla och inte direkt tänkt så mycket på själva loppet men nu blev det påtagligt att det är nära, närmre än jag kanske hade hoppats på. För än så länge lyser asfalten med sin frånvaro, snön ligger fortfarande tung på backen tillsammans med en jävla massa is och slask. Förra lördagen började våren dock nalkas litegrann och jag fick till knappt en mil på asfalt. Tyvärr kändes det sjukt konstigt på nåt sätt att springa utan dubbar. Efteråt var jag fruktansvärt stel i fotlederna, det var som att fötterna har glömt bort hur det är att springa på asfalt. Och det oroar mig lite. Fick dock ingen mer chans för dagen efter kom det en decimeter nysnö och det var status quo igen. Halleluljah!

Tidigare i veckan hade vi också vårt Runners Cafe som Micke i Sundsvalls Friidrott anordnar. Det är ett sjukt bra koncept tycker jag, att träffas för att prata löpning utan löparkläder under lite mer lättsammare former. Temat för kvällen var trail. Tror aldrig vi har vart så många som vi faktiskt var så uppenbarligen verkar folk gilla trail. Alla utom jag. Jag gillar inte skogen och undviker den helst men att säga nåt sånt är som att svära i kyrkan. Faktum är att jag hellre springer 50 varv runt ett hus än på en skogsstig. Trots det så gick jag in med ett öppet sinne. Fick dock bita mig i tungan för att inte säga vad jag egentligen tänkte och det brukar inte vara likt mig men det gäller att välja sina strider. Och att gå i polemik med de nästintill religiösa trailfantasterna var en diskussion jag aldrig skulle kunna vinna. Istället lyssnade jag på vad de sa men tyckte mest det var tråkigt att ”dom” uppenbarligen tycker att skogen är ”finare” än asfalten, att det finns nånting fult med allt som är mätbart och att Stockholm Marathon eller 4,2mil på asfalt inte går att jämföra med nåt extremt traillopp på 1500 höjdmeter och obanad terräng. Och det roligaste var att en av kvällens talare raljerade över orienterare som en sekt. Om det är en sekt vad är då trailvärlden? Orkade inte vara kvar ända till slutet utan gick på gymmet och dunkade 8x1000m i 3.20-fart istället. Irritationen var ett perfekt bränsle som jag tog ut på bandet.

Jag tycker inte man ska underskatta den drivkraft som finns i det mätbara såsom tid, sträcka, hastighet osv framförallt för oss motionärer. Utan GPS klockornas intåg är jag övertygad om att löpningen inte hade blivit så folklig som den faktiskt har blivit. Folk vill kunna mäta det dom gör för det är ju det hela samhället går ut på idag. Mäta likes och följare. Kunskap och siffror. Jämföra löner. Tider. Nagelfara diagram, staplar och stolpar. Framförallt kunna se nån form av progression. Få det på pränt. GPS klockorna har blivit våra ”fotbollar”. På gott och på ont. Jag fattar att för många är traillöpningen en reaktion på just detta och allt detta raljerande ska ses i ljuset av att min enskilt största drivkraft är just det mätbara. Jag kan mycket väl se mig själv bli en skogsmulle i framtiden som springer fjällmaror och lopp i Alperna när jag är gammal och har tröttnat på att mäta sträckor och jaga tider. Och nu blir ni kanske förvånade men i vinter har jag faktiskt nästan sprungit mer utan klocka än med. Och jag har älskat det. Att slippa vara en slav under klockan. Så det finns kanske hopp för mig ändå.

Nästa vecka när vi går in i april så släpper jag upp på träningen rejält och ska börja unna mig vila på riktigt. Vi har ju påsklov hela veckan men själv ska jag precis som på sportlovet jobba med lovskola. Det kan nog vara bra att ha nåt annat att distrahera sig med då för vila är nåt som jag aldrig har vart bra på. Den egentliga anledningen till att jag offrar mina lov är ju dock för att kunna kompa ut den tiden när jag ska iväg och springa marathon. Det är inte alltid man har sånt flyt som ifjol när Boston låg precis på påsklovet. Men innan dess ska det firas påsk. Och på påsken ska man äta godis och lyssna på Marillion. Det är sen gammalt. 

/Hörs

Antal kommentarer: 4

Anne-Majy

Hej Anders. Tack för din krönika. Jag håller helt med dig då det gäller skogen. Jag är 57 och får ofta höra att jag inte borde springa på asfalt för knänas skull. Men jag får faktiskt mycket mer ont när jag springer på ojämnt underlag. Skogen passar inte alla. Jag älskar att vandra där, men springa, nej tack.


Monica Carlsson

D minus 22 alltså! Håller tummarna för att du springer ifrån alal baciller, även när du drar ner på fart och mängd!
Kul läsning, tack för att du delar med dig av dina tankar ännu!


Henrik

Bästa löparbloggen. Någonsin.
Tack för att du skriver och delar med dig.
Lycka till i London.


Anders Larvia

Tack för dom snälla orden allihopa 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dags för kosackböj!

Dags för kosackböj!


Ibland ser man någon göra en övning och så tänker man genast att ”så där måste väl jag också kunna göra”, men så visar det sig att det inte alls var så där lätt som man hade trott. Den här övningen kan vara en sådan. En kosackböj där du sätter dig på rumpan och sedan, utan att använda händerna eller böja båda benen, pressar dig tillbaka upp igen. En kosackböj är en djup sidoknäböj där du har hela vikten på ena benet och den andra hälen kvar i golvet. Hur djupt du kan gå beror till viss del på hur stark du är och till stor del på hur rörlig du är. Det här är framför allt en rörlighetsutmaning men med en liten styrketvist, för det är klart att du måste ha kontakt med rumpan om du ska kunna trycka dig upp från golvet.

När det kommer till rörligheten ställs det höga krav på höften såklart, som måste kunna öppnas upp ordentligt. Men många av er kommer att känna att fotlederna säger stopp innan höften överhuvudtaget har blivit utmanad. För att kunna sätta sig ner på rumpan så nära hälen med hälen kvar i golvet krävs att fotleden kan vikas rejält mot tårna, så kallad dorsalflektion. Du måste nämligen luta en del framåt för att inte ramla på rumpan. Här är många väldigt stela, så redan här kan det ta stopp, men det går att jobba på.

Knät måste också kunna vikas ihop maximalt och klara en del tryck för att du ska klara den här utmaningen, så om du har knäproblem ska du ta det försiktigt.

Och som om det inte vore nog måste du kunna fälla höften lite framåt och runda ländryggen, men om du inte har en ländrygg som inte är helt cementerad ska det inte vara några problem.

För att klara den här övningen kan du behöva ta den i flera steg. Det är höften och fotleden som ska bli rörligare och rumpan som ska kontaktas. Här får du övningar för allt. Så klart att du fixar en kosackböj per ben!



Fotlederna

Jobba med fotleden genom att stå mot en vägg med ena foten bakom den andra. Böj det bakre knät så att du känner att det tar emot lite i fotledens framsida. Gunga nu med knät framåt/inåt, framåt och framåt/utåt. Gör minst 20 repetitioner per fot.

Höfterna

Det här är som en kosackböj light där du har hjälp av TRX eller ringar för att sänka dig ner och dra dig upp. Då behöver du inte ha den fulla rörligheten (eller styrkan), utan kan trycka dig upp ändå. Börja brett isär och håll i handtagen. Sätt dig ner åt sidan så långt du kan med hälen i golvet. Luta dig bakåt, nu kan du göra det utan att ramla eftersom du håller i dig. Pressa dig tillbaka upp och gå ner på andra sidan.

Kosackböjen

Stå med fötterna brett isär och händerna framför dig. Du vill ha så mycket vikt framåt som möjligt hela tiden. Sjunk ner i en böj åt ena sidan så långt du kan med hälen fortfarande i golvet. Om du kommer ner hela vägen ska du sätta dig så nära hälen som möjligt. Luta nu överkroppen lite framåt och pressa dig tillbaka upp till stående.

Gör om hela proceduren på andra sidan.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Uppdatera din gröt!

Uppdatera din gröt!


Avokado och ägg

Den här gröten är packad med nyttiga fetter, fibrer, E- och K-vitamin och dessutom protein från ägget.

¼ avokado, skivad

1 stekt eller pocherat ägg

1 tsk pumpafrön

En skvätt het sås, till exempel tabasco (valfritt)

Toppa helt enkelt gröten med avokadoskivorna och ägget. Strö över lite pumpafrön och stänk över lite het sås, om du vill.

Laxmacka – fast gröt

Ladda upp med protein och omega-3 med det här alternativet till laxmacka.

1 ½ msk crème fraiche

50 g varmrökt lax, smulad

½ tsk örtsalt

Blanda ner crème fraiche i gröten och toppa med lax. Krydda anrättningen med örtsalt.

 

Grönare grönt

Den varma gröten kommer att mjuka upp de gröna bladen, vilket gör det lätt att få i sig en rejäl portion.

2 ½ dl babyspenat eller rucola

25 g smulad getost

¼ tsk citronsaft

1 tsk pinjenötter

Blanda ner bladen i gröten när den fortfarande är väldigt varm. Låt stå i en minut så att bladen mjuknar. Toppa med getost, citronsaft och pinjenötter.

 

Medelhavsgröt

Använd kyckling som har blivit över och kombinera med sesamtahini så får du en snabb middag eller lunch full med protein och fibrer.

50 g kycklingkött, riven i småbitar

1 ½ msk tahini

¼ tsk chiliolja eller sesamolja

¼ tsk limesaft

Toppa gröten med kyckling och tahini. Ringla över olja och limejuice.

 

Rätt med räkor

Räkor i gröten? Ja, men visst! Det blir en varm räkmacka med gott och magert protein.

1 msk smör

75 g räkor

1/8 tsk Worcestershire sauce

¼ tsk citronsaft

1 msk hackad persilja

Smält smöret och sautera räkorna i det. Tillsätt Worcestershire sauce och citronsaften. Rör ner räkorna i gröten och toppa med persilja.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Grodd, groddare, groddast

Grodd, groddare, groddast


Mycket av det vi groddar, alltså frön, bönor, gryn och nötter, är grymt nyttiga i sig, och då kan man ju lätt fråga sig varför man ska ta omvägen via groddning innan man äter dem. Vad kan lite vatten göra för skillnad? Jo, ganska stor skillnad, hävdar förespråkarna. När ett frö börjar gro frigörs enzymer, menar de, som gör att kroppen lättare kan ta upp näringsämnena som finns i fröet. Det blir alltså inte nyttigare i sig, men du kan lättare dra nytta av det nyttiga.

De lättsmälta groddarna är också snälla mot magen och innehåller massor av vitaminer, bland annat C-, A- och flera B-vitaminer, är rika på mineraler som järn och kalcium och är basiskt, vilket skulle kunna hjälpa till att sänka pH-värdet i kroppen, om man är ute efter det. Puh, allt det där i en liten grodd.  

Men vad är egentligen en grodd? Groddar är växternas embryon, kan man säga. Det är det första som tittar ut från fröet när det sätts i jorden och får tillgång till vatten. När fröet gror får det som en svans och börjar se ut som ett grodyngel. Då är det klart! Du behöver inte vänta tills svansen är lång, den innehåller mest vatten. Groddarna kan du sedan lägga på mackan, frukostgröten, i salladen, mixa ner i smoothien eller slänga ner i woken.

Du behöver ju inte heller lägga en förmögenhet på färdiga groddar i affären, det är bättre och billigare att grodda själv. Du kan välja att göra det i en speciell groddburk eller i en stor glasburk med glest tyg som du sätter fast med en gummisnodd som lock.

Grodda så här:

Lägg några matskedar frön i en burk. Ta inte för mycket, fröna sväller när de läggs i blöt. Testa med ett par matskedar första gången och se hur mycket det blir. Täck med vatten och låt stå blötlagda över natten.

På morgonen sköljer du av fröna med kallt vatten och lägger dem i en stor glasburk och sätter på ett lock av poröst tyg. Ställ burken i cirka 45 graders vinkel så att vatten kan rinna ut och luft komma in i burken. Testa att ställa burken i ett diskställ. Skölj fröna morgon och kväll tills det har vuxit ut en groddsvans. Då är de klara att äta. Det tar oftast mellan 3 och 6 dagar men kan ta längre tid beroende på vilka frön du använder.

Bra groddfrön

Frön är lättare att grodda än till exempel bönor. Vill du grodda bönor, börja med mungbönor som brukar vara lättgroddade. Annars är frön och säd enklare, till exempel chiafrön, alfalfa, råris, solrosfrön, sesamfrön, gröna linser och krasse.

Vill du veta mer om hur och vad du kan grodda, och vad du sedan kan göra av din skörd är boken Groddar, skott och mikrogrönt av Lina Wallentinson en bra handbok. Den ges ut av Bonnier Fakta och kostar cirka 185 kronor.

 

Renée Voltaire har massor av groddningsprodukter och färdigblandade groddblandningar med olika frön. Vi fastnade för det här kitet med en groddningsburk och två fräscha groddblandningar,Fresh fennel och Protein Mix. Burken har en ställning så att du inte behöver ställa den i diskstället när du groddar. Groddkitet blir ditt för 379 kronor.

 

Groddningsburk från Grön Gåva som rymmer 8 dl och har en porslinsskål under burken för att fånga upp vattnet som droppar ut. Burken kostar 165 kronor.

 

Växtjätten Plantagen har ett par egna groddmixar, en med mer neutral smak och en med namnet pikant, vilket hintar om en kraftigare smak. De är ekologiska och kostar 40 kronor.

 

Det går också att grodda i groddskålar, bland annat den här från Bergs som har två våningar och kostar 115 kronor på rawfoodshop.se.

 

Budgetgroddar kan du odla i de här små burkarna som rymmer 0,5 liter styck och har underrede i keramik. De kostar ynka 99 kronor på Clas Ohlson.

 

Om du odlar groddar i groddskålar ska du inte skölja dem, utan spruta dem med vatten, och varför inte göra det med stil? Den här blomsprutan med texten Let it grow blir din för 195 kronor på kaffeladan.se.

 

Broccolifrön blir broccoligroddar som är sprängfyllda med nyttigheter och som enligt viss forskning kan förebygga cancer. Fröna kommer i en portionspåse som kostar 18 kronor på ravarubutiken.se. De finns också i större förpackning a` 500 gram för 345 kronor.

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Som en liten fjäril, eller nåt


Butterfly pullups. Roligt. Om man lyckas. Annars tråkigt. Jag börjar få in själva rytmen, nu ska jag bara komma högre också så att hakan kommer över räcket. Och samtidigt akta så att jag inte planerar någon del av ansiktet skithårt i ovan nämnda räcke på vägen ner. Sedan ska jag aldrig göra en vanlig kippad pullup igen, utan bara butterflies. De är så otroligt energibesparande i jämförelse.

I övrigt har jag just kommit ut på andra sidan av en influensa. Under influensan hann jag vara i London på en pressresa för Adidas nya löparsolglasögon. Trist att vara sjuk när man reser, men London är alltid London om med en rejäl dos Ipren i systemet kunde jag hålla sjukan stången tills jag var hemma igen. Men det där med att ha hög feber när man är vuxen, alltså. Jag trodde ju att jag skulle dö när jag satt på flyget hem. Alltså egentligen inte, eller jo lite. Jag hann tänka ”Vad skulle de göra om jag dog här nu?” med en jätteliten röst inne i hjärnan. Man blir ju lite dramatisk när man är sjuk och vuxen.

Nu mår jag i alla fall bra igen, med undantag för ett lätt hosta, så jag kunde gå till gymmet för lite styrketräning i morse. Och butterfly pullups. Nästa gång ska jag komma ända upp!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in