Nej, det är ingen skoliosblogg, men…


…jag måste ju bara dela med mig av en av PT-Andreas övningar som tar hand om min rygg. Dels för att några med skolios kanske har ramlat in på bloggen sedan gårdagens inlägg. Och dels för att min rygg som tack för det inlägget gav mig det största långfinger den kunde i form av ett ryggskott. Ingen träning idag att blogga om alltså. (Men tre timmar på värmedyna i soffan framför Hobbit 1 gjorde susen. Idag känns det SÅ mycket bättre.)

Om du har problem med en besvärlig skolios, försök hitta en PT som kan mycket om ryggar och som kan ge dig fiffiga övningar för att få musklerna i ryggen att jobba tillsammans på ett bra sätt. Dessutom löser den här typen av övningar mycket av den stelhet som skoliosen för med sig. Vridningar är det enda rätta! För mig i alla fall. Nu var det väldigt länge sedan jag tränade med Andreas, och jag är nästan övertygad om att det är därför ryggskottet kom. Jag har dålig självdisciplin när det kommer till rörlighet, och det blir liksom inte av om inte Andreas står och säger vad jag ska göra. Bristen på rörlighet straffar sig. Bot och bättring. I morgon, när det förhoppningsvis känns ÄNNU bättre, ska jag gå en promenad, aktivera ryggen med lätt styrka och sedan stretcha, vrida och böja. Och sedan slå mig själv på fingrarna så att jag fattar att det här var sista gången jag slarvade mig till ett ryggskott.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sagan om skoliosen


Om ni fortsätter läsa den här bloggen kommer ni mer än en gång att råka på ordet skolios. Och bara för att jag vet kan jag ju inte ta för givet att alla andra vet vad det faktiskt är. Det är en… ja vad ska man kalla det? Det är ju inte en sjukdom och ingen skada. Vi kallar det ett tillstånd. Ett tillstånd där ryggraden är mer eller mindre krökt. Jag har skolios. En rätt allvarlig sådan. Min rygg är krökt åt alla håll den kunde komma på och vriden så att ena rygghalvan putar ut och den motsvarande bröstkorgshalva är längre in än den andra. Jag har en så kallad strukturell skolios, vilket innebär att den inte orsakats av att jag har olika långa ben, vilket är orsaken till många skolioser, och den blir alltså inte bättre när jag sitter eller ligger ner. Vad den beror på vet man inte.

Så. Varför skriver jag om det här och lägger ut, en i det närmaste nakenbild på mig själv? Det är det sannerligen ingen som har bett om! Nej, men skoliosen spelar roll i mitt liv. Det är bland annat den som gör att jag började träna och ser till att fortsätta. Om jag tar träningsuppehåll på ungefär en vecka får jag ont i ryggen. Musklerna som drar ojämnt och åt olika håll blir stela och ömma.

När jag gick i sjunde klass upptäckte min syster att jag hade skolios och jag lades in på sjukhus, i princip akut, för att prova ut en korsett. Tänk dig en gammaldags korsett, men i hårdplast, som jag hade 20 timmar om dygnet för att skoliosen inte skulle bli värre när jag fortsatte växa. Jag slutade växa när jag var 15 och blev av med korsetten. Tyvärr lämnades jag vind för våg av sjukvården, helt utan muskler i bålen efter åren med korsett. Ingen sjukgymnastik, inga rekommendationer. Jättedumt.

Men nu i efterhand också jättebra. Visst, jag hade ont i ryggen i några år men jag fick hitta själv vad jag ville göra i form av träning. Det var ingen som hade gett mig några rekommendationer men inte heller några förhållningsregler. Jag visste inte om det var saker jag inte fick eller kunde göra. Allt var möjligt! Min PT Andreas Öhgren bara gapade när jag kom till honom första gången och kunde vara med på allt. Visst, lite svagare i ena sidan i vissa övningar, men inget annat. Och när jag började prestera galenskaper i min träning garvade han bara och skakade på huvudet. ”1000 burpees med den där ryggen borde inte gå”. Och blicken jag fick när jag berättade om mitt 100 kg marklyftsmål är obetalbar. Han berättade skräckexempel om skolioser som min där personen varit i princip sängliggande och jämförde dem med min krokiga men fullt fungerande och starka rygg.

Jag har träningen att tacka för allt! Visst jag har en del problem med ryggen som att jag lätt får ryggskott, har svårt att köra tunga squats och att jag blir trött i ryggen om jag ”museumgår” – alltså går långsamt länge. Och att min rygg är ful – bikini är inte mitt favoritplagg. Men jag tänker inte gnälla så länge ingenting är omöjligt.  


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Utdragna lats i OBS-klassen


– Och här har vi en ny medlem, så då ska jag berätta att det här är OBS-klassen. Det är ingen som lyssnar, alla bara avbryter och pratar hela tiden och gör som de vill.

Så presenterade coach Jenny Jacobsen 06.10-gruppen på Nordic i morse för en ny medlem. Och ja, det stämmer. Visst är det lite special needs över oss. Det är mycket flams och trams mellan pullupsen och boxhoppen. Åtminstone före klassen innan man har blivit så andfådd att man inte orkar flamsa mer.

Men innan flåset kom igång så fick vi dra ut varandras lats. Alltså verkligen ut. Från kroppen. Man var två och två och den ena ställde sig med händerna i nacken. Den andra greppade tag runt latsen och liksom nöp runt och drog ut. Det var inte ett dugg skönt, inte ens från början. Men när min nypkompis Rikard lyckades nypa tag i en mycket stel och fastsittande, vi kan kalla det, latsklump gjorde det ohyggligt ont. Javad Dejbakhsh lyckades pinpointa ögonblicket på filmen som ligger ovan. Det var skönare efteråt. Helt uppenbart var det ju något som var tvunget att lossas på.

När latsen var lösa och fina var det dags för dagens pass.

A. OTM (on the minute) i 8 minuter: 6 pullups, 3-4 burpees, 4-5 airsquats

1 minut vila

OTM i 8 minuter: 5 pullups, 5 armhävningar, 8-10 boxhopp

2 minuters vila

30 sek max burpees, (1 min vila), 45 sek max burpees, (1 min vila), 1 min max burpees.

Jag blev jättetrött. Alltså verkligen. Men nu är veckan igång. Jag hoppas på en bättre jobbvecka än förra, som avbröts av sonens magsjuka. Nu är det bara all in på allt den här veckan! Eller hur?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mitt mål i Playmo


Jag gillar när ens träningsmål finns att köpa som Playmo. Förutom just det faktum att den här figuren KAN göra muscle ups så är vi rätt lika – svart hår, plattbröstade och glada. (Om man räknar bort de vita tajtsen. Jag har inte vita tajts.)

Trevlig fredag på er!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gnetar på…


Detta kapitel är inte direkt actionspäckat om man följer en träningsnarkomans memoarer.
I januari, februari och mars handlar det nästan uteslutande om bibehålla kontinuiteten samtidigt som veckorna är väldigt snarlika de föregående. Svårt att se förbättringarna när man är mitt uppe i det och det kan stundtals kännas enformigt och omständigt. Men så sakta men säkert börjar något anständigt växa fram. Lite som när man renoverar sitt boende. Det tycks ta för evigt, kostar en förmögenhet och det verkar fan aldrig bli klart men så en dag står man där med en rätt vältränad kropp som verkar hålla för diverse prövningar. Har man slarvat kommer det märkas. Det som göms i snö….

Vi har alla våra tricks för hur vi ska motivera oss själva att fortsätta träna hårt under denna period. Personligen brukar faktiskt träningarna ge de kvitton jag behöver men för att verkligen få konkret bevis på min utveckling kör jag diverse test varannan månad. Klassiska sådana är 5 km löpning, 800 meter simning alt 20 minuter max på cykeln. Fullkomligt vidriga företeelser men ändå relativt överkomliga i tidsåtgång samt sliter inte för mycket. Cykeltestet är nyligen avklarat så där behövs ingen ytterliggare avstämning. Simningen likaså. Det som närmast kommer är ett 5 km löptest nästa tisdag tillsammans med min löpargrupp. Förra året såhär års försökte jag gå under 17 minuter. Tyvärr gick jag ut för hårt på en redan aggressiv race plan så det hela slutade i tragedi. Hade 10:06 efter 3 kilometer men brann upp fullständigt 800 meter senare. Fick bryta vid 4 kilometer och blev sjuk på kuppen efteråt. Vid nästkommande tillfälle sprang jag mer på säkerhet och klockades på 17:25. Tyvärr är jag inte i någon superb löparform just nu men runt 17:20-17:25 borde gå om jag vilar dagen innan. Under 17 ska jag, men det får bli i Mars.

Vi testade formen igår för att få en föraning om hur man ligger till samt spränga in lite överfart i benen. Körde passet 2×1600 @ race pace med 200 jogg vila + 6×400 med 60 seks ståvila. Vi klockade de två första på 5:30 vilket är 3:26 fart. Kändes ok men måste nog backa 2-3 seks nästa vecka om jag ska hålla det i 25 varv á 200 meter 🙁
400:ingarna efteråt var tuffa, speciellt den första. Lyckades ändå hålla samtliga under 1:15 och avsluta de sista två på 1:12 resp 1:10. Vi hade ca 2 minuters setvila för övrigt.

Testa ni själva så stämmer vi av igen i Mars?!

Nelker

Fyra trasiga själar efter Halmstad. Undertecknad, Viktor, Axel & segraren Fredrik Robertsson. 2014 ska vi tre utmana honom på ett förhoppningsvis bättre dsiponerat lopp..

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Roddutmaningen dag 1


Ja, ni misstänkte det säkert. Det var inte särskilt skojigt att ro i 30 minuter. Som jag skrev igår har jag tänkt att lägga till 30 minuter rodd när jag kör kortare pass på egen hand på gymmet, till exempel Jakobs muscle ups-pass, eller som idag när jag lyfte lite raka och vanliga marklyft för att inte tappa det för mycket. Jag behöver flås och lite kondition med jämnare och lägre intensitet än en metcon (den jobbiga delen i ett crossfit-pass) ger. Springa tycker jag ju inte om, som mina trogna läsare vet och det var dags att testa något nytt.

Nej, det var inte roligt. Men det var skönt. Och det lättade upp att jag fick sällskap av Rikard Jonasson, som just tränat och behövde vila (och som gick att utnyttja som fotograf) och Fredrik Andersson, som skulle träna. Eller som jag själv väljer att se dem – min lilla fanclub. De satt vid mina fötter och pratade mig igenom min halvtimme.

Ont i häcken fick jag också. Men skam den som ger sig. Det kändes bra och jag kommer att göra om det.

Efter passet belönade jag mig med favoritfrukosten apelsin, banan, äpple, turkisk yoghurt, valnötter och honung. Jag är en enkel människa. Inga superbär, superpulver eller super någonting. Inte för att jag har något emot det, jag bara orkar inte bry mig om vad jag skulle äta om jag skulle ge mig in i superträsket. Jag kör på med enkel och bra mat som jag mår bra av och som jag tycker är GOTT. Jag är i princip aldrig sjuk, orkar träna, får bra resultat och har till och med energi över till familjen. Så jag tror inte att jag lider av någon brist. Nu lät jag kanske trist och Livsmedelsverket-aktig, men det får ni leva med.

Nu ska jag sätta mig och kolla igenom första numret av Women’s Health som just damp ner på kontoret. IRL liksom! Läskigt som fan! Det första man tänker när man sprättar upp lådan är ”Tänk om det står bajs på omslaget”. Det stod inte bajs på omslaget. Men vi har ju 115 sidor till att gå igenom.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in