Och så stod jag där i bara sport-behå…

Hjärnan är bra på att luras, vilket magiker och ficktjuvar vetat länge. Vi tror gärna att vi ser världen som den är, men det vi upplever är alltid hjärnans tolkning av verkligheten. Detta faktum ger upphov till fenomen som placeboeffekten. Röda piller gör oss lugna och vanligt koksalt lindrar smärta. Placeboeffekten gör att ett plus ett blir tre: placebo visar på tankens kraft.

Inom idrotten talar man alltmer om det mentala, men ofta ses det mentala som separerat från kroppen trots att det mentala är precis lika mycket en del av kroppen som en muskel, som i sin tur är hjärnans verktyg.

Synsättet att det mentala är åtskilt från kroppen har dominerat länge, så även inom idrotten. Den gängse förställningen är att muskelkraften tar slut när musklerna säger ifrån. Men muskler kontrolleras av hjärnan. När musklerna känns trötta är det hjärnan som är trött. Tröttheten är en upplevelse som skapas i hjärnan så att vi kan väga vår ansträngning mot de vinster som ansträngningen ger, och om vi inte upplever ansträngningen värd kampen så ger vi upp. Allt hänger på hur motiverade vi är och om vi tror att vi har en chans att klara vår målsättningen.

Läs mer: Så vänjer du dig vid löpningens smärta

I ett experiment lät man några cyklister cykla för allt vad de orkade. Sedan programmerade forskarna en avatar som cyklade lika snabbt som respektive cyklist. Därefter lät man cyklisterna tävla mot sin avatar – sitt alter ego som de såg på en skärm framför sig. Cyklisterna trampade för allt vad de var värda även denna gång, men kunde inte cykla fortare än vid det tidigare tillfället.

Men så programmerade forskarna i hemlighet om avataren så att den cyklade två procent snabbare. Nästa gång cyklisterna tävlade mot sin avatar cyklade de i samma tempo som avatarens – och överträffade därmed sitt maxvärde med två procent. De var alltså två procent snabbare än den tidigare fastställda maximala prestationsförmågan, eftersom de trodde att avatarens prestation motsvarade deras maximala prestationsförmåga.

I en studie från 2009 fick fotbollsspelare i uppgift att cykla sig utmattade vid tre tillfällen. Framför sig hade de en stor klocka, men vad de inte visste var att klockan vid det första tillfället visade rätt tid, vid det andra tillfället tio procent långsammare tid och vid det sista tillfället tio procent snabbare tid.

Det visade sig att testdeltagarna orkade cykla 18 procent längre tid när klockan gick långsammare jämfört med när klockan gick rätt.
Maxprestationen är knuten till hjärnan och styrs av mentala faktorer som motivation och förväntningar. Det är en orsak till att man presterar så mycket bättre på tävling jämfört med träning. Under en tävling anstränger man sig mer eftersom motivationen är högre.

I boken Mitt livs lopp berättar Gunder Hägg att hans pappa Nils mätte ut en slinga på 1 500 meter i skogen och sedan klockade Gunder med en väckarklocka. Gunders första lopp på stigen klockades till 4,50 minuter, vilket gav honom ett enormt självförtroende. Senare erkände Nils att tiden egentligen var en minut sämre. Men för att inte Gunder skulle tappa intresset för löpningen drog Nils av en minut. Det var så det började. Pappa Nils sunda förnuft gav Gunder motivation att sikta mot stjärnorna.

Resten är historia. Hårda pass i sumpmyrar och ett allt starkare självförtroende gav Gunder 15 världsrekord, varav ett – en engelsk mil – stod sig i nio år. Gunders rekord på milen upplevdes till slut av konkurrenterna som en mur. Läkare sa att det var farligt att springa fortare och det krävdes en mental murbräcka i form av Roger Bannister för att slå sig igenom denna ”mur”.

När Bannister 1954 klarade drömmilen så började även andra tro att det var möjligt och inom tre år hade ytterligare 17 löpare sprungit den engelska milen snabbare än Gunder. De sprang inte fortare som en följd av nya träningsmetoder, utan som en följd av att deras egen uppfattning om vad som var möjligt hade förändrats.

Fler fascinerande faktainlägg om kroppen och träning hittar du på Hjärnfysikbloggen!

---

LÖPARKNÄ/ILLIOTIBIALBANDSYMDROM

Aktiv rehab: Bredda ditt löpsteg med några centimeter för att minska friktionen mellan IT-bandet och lårbenet.

Motverka återfall: Sidoplankor stärker utsidan av höften vilket hjälper vid ITBS.

Akta dig för: Backar. När du springer uppför är knät böjt en längre stund, vilket ökar IT-bandets spänning över utsidan av låret. Undvik också att springa för mycket åt samma håll på löparbanan. Byt håll ibland.

STRÄCKNING I HAMSTRINGS

Aktiv rehab: Övningar som plankor och bryggor stärker svaga sätesmuskler och höfter, något som ofta är orsaken till att man sträcker sig i baksidan av låren. Du kan också köra smidighetsövningar och lätta löpdrillar för att förbättra återhämtningen.

Motverka återfall: Ligg i en halvbrygga, alltså med skuldrorna i golvet och höfterna lyfta. Vandra sedan ut med fötterna så att benen blir allt rakare. Ju rakare ben, desto tyngre blir övningen. Det här skapar spänning i hamstrings (lårens baksidesmuskler) samtidigt som de förlängs, vilket stärker musklerna i en rörelse som liknar löprörelsen.

Akta dig för: Sprinter. Spring inte i för höga hastigheter tills skadan är helt läkt. Det är nämligen vanligast att man skadar baksidan på låret när muskeln sträcks ut hastigt – som under en sprint.

BENHINNEINFLAMMATION

Aktiv rehab: Öka din stegfrekvens med mellan fem och tio procent. Räkna stegen per minut, och räkna sedan ut hur mycket du måste öka. Sedan kan du leta efter låtar med  till exempel 180 BPM  på Spotify, för att få hjälp med din nya stegfrekvens.

Det kan också hjälpa att cykla motionscykel med samma kadens som din stegfrekvens för att jobba in den. Cykla då gärna inomhus för att undvika störningsmoment som trafik.

Motverka återfall: Det är framför allt löpare som landar tungt på hälen som riskerar att drabbas av benhinneinflammation. Att öka stegtakten kommer automatiskt att korta ner ditt steg.

Akta dig för: Om du går tillbaka till löpningen för snabbt är risken stor att skadan bara kommer tillbaka. När du börjar springa ordentligt igen, spring en dag och kör sedan annan, kompletterande träning i två dagar innan nästa löppass.

PATELLOFEMORALT SMÄRTSYNDROM
(PFSS)

Aktiv rehab: Ökad höft- och bålstyrka är viktigt för att göra sig kvitt knäproblem. Kör följande övningar tre gånger i veckan (tio repetitioner per övning, tre set): Stående benlyft åt sidan med gummiband. Rotera sedan benet inåt och utåt för att stärka höftstyrkan vid inåt- och utåtrotation.

Motverka återfall: Gå baklänges upp för backar eller sätt ett löpband på fem graders lutning (håll i handtagen och undvik att trippa). Det här isolerar de muskler som håller knäskålen på plats. För även om det är viktigt att höfternas funktion förbättras för att knäproblemen ska bli bättre, visar forskning också att starka lårmuskler behövs för att slippa just den här skadan.

Akta dig för: Så länge du har ont ska du inte springa nedför backar. När du springer nedför ökar stressen på knäleden vilket kan försämra läkningen.

PLANTARFASCIIT

Aktiv rehab: Använd ilägg i skorna när du springer. Det är ett sätt att snabba på läkningen. När smärtan har försvunnit kan du ta ur iläggen. Använd en massagerulle (foamroller) för att mjuka upp vadmuskeln och hälsenan innan du går ut och springer. Rulla också den onda foten över en frusen vattenflaska under en minut, fyra till sex gånger om dagen för att minska svullnaden.

Motverka återfall: Stärk vadmusklerna som hjälper till att hålla uppe vävnaden under foten. Gör vanliga tåhävningar (tre set med tjugo repetitioner i varje) fyra dagar i veckan efter att du har varit ute och sprungit. Men gör dem inte innan passet, det ökar stressen på bindväven under foten.

Akta dig för: Gå inte omkring barfota, det gör att bindväven under foten bara blir ännu mer irriterad. Välja också fotriktiga skor framför flip-flops eller högklackat.

Läs också: Löpares vanligaste skador: Löparknä

Läs också: Löpares vanligaste skador: Hälsporre

Läs också: Löpares vanligaste skador: Baksida lår

---