Blogg

Det svarta hålet


Igår anordnades det andra Runners Café här i Sundsvall. Premiären innan jul var i form av ett frukostseminarium då vi bla avhandlade strecthing och olika typer av intervaller. Jag gillar verkligen konceptet att INTE springa samtidigt utan bara träffas för att prata löpning på nördig detaljnivå. Jag är ju lite av en ensamvarg när det kommer till löpning, när jag springer vill jag springa och helst själv så för mig passar det här formatet utmärkt. Igår var vi betydligt fler vilket var kul. Förhoppningsvis får ännu fler i stan upp ögonen för detta och vill vara med oavsett om man är nybörjare eller elit. All cred åt Micke som ställer upp och ordnar detta för oss andra löpare som inte riktigt har engagemanget även om vi skulle vilja.

Temat igår var ”det svarta hålet” eller mellanmjölksträning – nånting jag personligen har en stark relation till eftersom jag ofta tenderar att springa lite för fort på dom lugna passen och därmed också lite för sakta på dom hårda passen. Det är en av mina stora svagheter. Det blev härligt nördiga diskussioner om allt från OBLA trösklar och VO2max intervaller till hur man bäst ska optimera sin träning beroende på mål. BG Nilensjö var med på länk och gav sin syn på de olika ämnena. Även coach LG skulle ha vart med men eftersom han uppenbarligen behöver en ny Macbook Pro för att få Skype att fungera så får han vara med med nästa gång istället. Då ska han lära oss allt om träning men även hur man tar snygga Instagrambilder har han lovat. Det ser vi fram emot.

Annars flyter träningen på rätt bra. Jag håller mitt distansmål hittills att snitta 2mil per dag och det utan att känna mig allt för sliten trots att det ibland blir lite för mycket mellanmjölk. I fredags lyxade jag till det med att unna mig en vilodag från löpningen. Inte för att jag egentligen ville eller behövde det utan för att det helt enkelt inte fanns tid för att springa pga jobb och resa. Shit happens. Inte undra på att jag kände mig seg i lördags när jag och brorsan sprang långpass på isiga gator i hufvudstaden, benen var råsega. Kontentan av det borde således vara att vilodagar inte är bra. Att det blev en hel del öl och vin i fredagskväll kan i och för sig också ha spelat in den del. 

Just nu skulle jag faktiskt vilja springa ett lopp. Att det redan börjar rycka i tävlingstarmen den här tiden på året hör verkligen inte till vanligheterna men av nån anledning så känner jag mig i riktigt bra form. Om jag jämför med hur det kändes för ganska exakt ett år sen då jag tränade inför Barcelona Marathon så var det vanliga att kroppen konstant var trött, gjorde ont och att jag fick slita under varje fartpass. Samma sak i somras inför Berlin. Kroppen var råseg. Känslan just nu är precis tvärtom. Jag springer mina 2mil om dagen men är ändå fräsch när det är dags för intervaller och det trots att det ofta går lite för fort på distansen, inte ens ishalkan stoppar mig. Jag kanske inte ler exakt hela tiden när jag springer mina 4x5km tröskel men det är långt ifrån lika jobbigt som det var för förra året. Det tolkar jag som ett bra tecken på att kroppen kan absorbera all träning och är i hyfsad form. Vi får väl se hur länge den känslan håller i sig men just nu sitter jag och kikar efter en lämplig halvmara i god tid innan Boston.

Till dags dato summerar jag 355,5km i januari. Det blir om jag räknar rätt knappt 21km per dag hittills. Jag har sen länge slutat att försvara att jag springer förhållandevis mycket. Det är mitt liv och mitt val. Jag mår som bäst när jag får springa varje dag och om det uppfattas som maniskt eller ohälsosamt av andra så får det stå för dom. Frågan är väl egentligen vad som är det största problemet i samhället idag; att folk sitter stilla, blir feta och rör på sig för lite eller att folk tränar för mycket och drabbas av ortorexi eller överträning? Jag är varken överviktig eller anorektisk, jag sitter inte och petar med gaffeln i maten och är rädd för socker eller fett. Jag är lat och tar helst hissen om det finns en sådan istället för trapporna, jag spottar heller inte i glaset och tycker att en schysst fylla är minst lika mycket livskvalité som att få springa varje dag. Dessutom är jag en nikotinmissbrukare av rang så jag har svårt att se att jag skulle vara för hälsosam, snarare tvärtom. Möjligen manisk, det låter jag vara osagt. Livskvalité är att kunna trycka två semlor en tisdagskväll utan dåligt samvete för att man vet att man gjort sig förtjänt av det. Och varför nöja sig med en, två är ju dubbelt så gott. Att springa 2mil varje dag funkar alldeles utmärkt även om man som jag är en talanglös motionär. Framförallt så tror jag inte på att det är farligt att träna mycket, kroppen klarar mer än man tror. Men för tydlighetens skull så vill jag poängtera att jag som vanligt raljerar en aning och inte förminskar vare sig överträning eller ortorexi. Jag vet alldeles för väl hur lätt det är att aldrig vara nöjd oavsett hur bra man presterar eller hur mycket man tränar.

Med det sagt så ska jag lyssna på det här klippet innan jag somnar för typ tusende gången den här veckan. Steven Wilson är ett jävla geni. Ursäkta ordvalet men alltså hade han vart född 20 år tidigare så hade han vart lika geniförklarad som David Bowie, John Lennon, Peter Gabriel och alla dom andra. Istället är han förvisad att verka i en tid då musik bara verkar bestå av monotona basslingor och samplingar. Tyvärr får vi vänta ända tills hösten på det nya albumet men tills dess kommer jag snurra det här ytterligare ett par tusen gånger.

/Hörs


Senaste numret av Runner’s World – finns i butik t.o.m 21 juli!

  • Runclubs – därför vill alla springa tillsammans
  • Guide: 16 snabbare löparskor
  • Löparens fem bästa sommarpass
  • Spring snabbare: Andreas Almgren har skrivit en bok
  • Spring långsammare: #slowrunning – en inkluderande trend
  • 6 ”sanningar” om kost och träning
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

De 5 vanligaste löparskadorna – så undviker du dem, och så kommer du tillbaka igen
Blogg

De 5 vanligaste löparskadorna – så undviker du dem, och så kommer du tillbaka igen


LÖPARKNÄ/ILLIOTIBIALBANDSYMDROM

Aktiv rehab: Bredda ditt löpsteg med några centimeter för att minska friktionen mellan IT-bandet och lårbenet.

Motverka återfall: Sidoplankor stärker utsidan av höften vilket hjälper vid ITBS.

Akta dig för: Backar. När du springer uppför är knät böjt en längre stund, vilket ökar IT-bandets spänning över utsidan av låret. Undvik också att springa för mycket åt samma håll på löparbanan. Byt håll ibland.

STRÄCKNING I HAMSTRINGS

Aktiv rehab: Övningar som plankor och bryggor stärker svaga sätesmuskler och höfter, något som ofta är orsaken till att man sträcker sig i baksidan av låren. Du kan också köra smidighetsövningar och lätta löpdrillar för att förbättra återhämtningen.

Motverka återfall: Ligg i en halvbrygga, alltså med skuldrorna i golvet och höfterna lyfta. Vandra sedan ut med fötterna så att benen blir allt rakare. Ju rakare ben, desto tyngre blir övningen. Det här skapar spänning i hamstrings (lårens baksidesmuskler) samtidigt som de förlängs, vilket stärker musklerna i en rörelse som liknar löprörelsen.

Akta dig för: Sprinter. Spring inte i för höga hastigheter tills skadan är helt läkt. Det är nämligen vanligast att man skadar baksidan på låret när muskeln sträcks ut hastigt – som under en sprint.

BENHINNEINFLAMMATION

Aktiv rehab: Öka din stegfrekvens med mellan fem och tio procent. Räkna stegen per minut, och räkna sedan ut hur mycket du måste öka. Sedan kan du leta efter låtar med  till exempel 180 BPM  på Spotify, för att få hjälp med din nya stegfrekvens.

Det kan också hjälpa att cykla motionscykel med samma kadens som din stegfrekvens för att jobba in den. Cykla då gärna inomhus för att undvika störningsmoment som trafik.

Motverka återfall: Det är framför allt löpare som landar tungt på hälen som riskerar att drabbas av benhinneinflammation. Att öka stegtakten kommer automatiskt att korta ner ditt steg.

Akta dig för: Om du går tillbaka till löpningen för snabbt är risken stor att skadan bara kommer tillbaka. När du börjar springa ordentligt igen, spring en dag och kör sedan annan, kompletterande träning i två dagar innan nästa löppass.

PATELLOFEMORALT SMÄRTSYNDROM
(PFSS)

Aktiv rehab: Ökad höft- och bålstyrka är viktigt för att göra sig kvitt knäproblem. Kör följande övningar tre gånger i veckan (tio repetitioner per övning, tre set): Stående benlyft åt sidan med gummiband. Rotera sedan benet inåt och utåt för att stärka höftstyrkan vid inåt- och utåtrotation.

Motverka återfall: Gå baklänges upp för backar eller sätt ett löpband på fem graders lutning (håll i handtagen och undvik att trippa). Det här isolerar de muskler som håller knäskålen på plats. För även om det är viktigt att höfternas funktion förbättras för att knäproblemen ska bli bättre, visar forskning också att starka lårmuskler behövs för att slippa just den här skadan.

Akta dig för: Så länge du har ont ska du inte springa nedför backar. När du springer nedför ökar stressen på knäleden vilket kan försämra läkningen.

PLANTARFASCIIT

Aktiv rehab: Använd ilägg i skorna när du springer. Det är ett sätt att snabba på läkningen. När smärtan har försvunnit kan du ta ur iläggen. Använd en massagerulle (foamroller) för att mjuka upp vadmuskeln och hälsenan innan du går ut och springer. Rulla också den onda foten över en frusen vattenflaska under en minut, fyra till sex gånger om dagen för att minska svullnaden.

Motverka återfall: Stärk vadmusklerna som hjälper till att hålla uppe vävnaden under foten. Gör vanliga tåhävningar (tre set med tjugo repetitioner i varje) fyra dagar i veckan efter att du har varit ute och sprungit. Men gör dem inte innan passet, det ökar stressen på bindväven under foten.

Akta dig för: Gå inte omkring barfota, det gör att bindväven under foten bara blir ännu mer irriterad. Välja också fotriktiga skor framför flip-flops eller högklackat.

Läs också: Löpares vanligaste skador: Löparknä

Läs också: Löpares vanligaste skador: Hälsporre

Läs också: Löpares vanligaste skador: Baksida lår



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

5 myter om löparskor du inte ska gå på!
Blogg

5 myter om löparskor du inte ska gå på!


1. Den ”bästa löparskon”
”Vilken är det bästa löparskon i år?” är en inte helt ovanlig fråga vi får. Jo, det vore ju kanon om man kunde utse en som funkar för allt och alla.

Men så enkelt är det ju inte. Det finns en hel radda faktorer som spelar in. Löpstil, löpsteg, fötter, underlag….  Det som är den perfekta skon för din granne eller din löparkompis, kanske är helt fel för dig. När vi på Runner’s World väljer ut en sko till exempelvis ”Redaktörens val” betyder det helt enkelt att den funkar bra för det den är designad för och har fått höga betyg av många testare. En skoguide kan hjälpa dig att sondera den stora terrängen och ge en fingervisning om vilka skor som passar dig, men i slutändan handlar det ändå om den personliga upplevesen.

2. Alla Nikes är uppbyggda på samma sätt (eller Brooks, Adidas, New Balances…)
Hur många har hört någon säga ”Jag springer bara i XXXX skor….?)

Ett märke berättar egentligen väldigt lite om en sko eftersom i princip varje tillverkare har ett skostall som innfattar alltifrån minimalistiska skor till riktigt välbyggda pjäser, och de skiljer sig stort i både passform och prestanda.

Men visst finns det likheter skorna emellan – lästen brukar vara samma, så om du hittar ett märke som passar din fotbredd, dina vrister osv så är sannolikheten stor att andra skor från samma tillverkare kommer att passa dig också. Men – det kan skilja sig om skorna är helt olika varandra, och glöm inte heller att när märkena ändrar sin design så kan även lästen ändras.

3. En sko är som ett recept.
Du går den rätta vägen och tar dig till en proffsig affär som hjälper dig att prova ut skor genom att undersöka dina fötter och analysera ditt löpsteg. Sen går du därifrån och har fått veta att du pronerar och har lite svaga anklar. Så nu tror du att det är så du springer – resten av ditt liv. Men nej, så behöver det inte vara.

Visst finns det en del genetiska förutsättingar som påverkar ditt löpsteg, men mycket ändras över tid. Faktorer som din vikt, din muskelstyrka, rörlighet, balans, din kadens, löpeffektivitet och fart kan ändra mycket på relativt kort tid. Gör det därför till en vana att test dig med jämna mellanrum. Dessutom finns det faktiskt inte bara en sanning om hur du springer. Olika säljare, sjukgymnaster och löpare kan se, analysera och lägga vikt vid olika saker, utan att någon av dem behöver vara felaktiga.

4. Monogami är en dygd
När det gäller kärlekslivet, kan monogami hålla dig från trubbel. Men när det kommer till skor kan det faktiiskt vara tvärtom. Efter att ha testat dig genom ett gäng olika modeller och gått på några nitar, så hittar du tillslut något som känns riktigt bra. Så de väljer du nästan varje runda. Och när de ska bytas ut köper du nya i samma modell. Är du riktigt fast köper du till och med ett par extra och har på lager – för tänk om de inte skulle gå att få tag på mer!!
Men forskning har visat att det är bra att byta skor med jämna mellanrum. Olika skor påverkar ditt löpsteg lite annorlunda och stärker nya muskler. Variationen gör dig sammantaget både starkare, snabbare och mindre skadebenägen.

5. Skorna kan göra dig snabbare.
Den äldsta och envisaste myten av dem alla. Hittar du bara rätt typ av skor så kommer dina tider att kapas på ett magiskt vis. Visst kan en sko få dig att känna dig snabbare – men de riktiga framstegen kommer från dina muskler, ditt hjärta och dina lungor. Så det enda sättet en sko kan göra dig snabbare är genom slitning.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Myter om styrketräning för löpare – del 3
Blogg

Myter om styrketräning för löpare – del 3


Styrketräning ger stela och ömma muskler.

Många löpare klagar på att de får träningsvärk när de tränar styrka och att det påverkar löpträningen negativt. Men det är oftast ett övergående problem. Medan kroppen är van att hantera den belastning som långa löppass innebär, så belastar styrketräningen musklerna och lederna på ett nytt och ovant sätt. Ganska snart vänjer sig kroppen även vid styrketräningens belastning och efterhand lär du dig att dosera löpträningen och styrketräningen så att de istället samverkar – så att du blir en bättre och tåligare löpare.

Om du efter en inledande period fortfarande upplever att du blir stel och öm efter dina styrketräningspass går du sannolikt för snabbt fram. Antingen har du ökat belastningen i de enskilda övningarna för snabbt, eller så har du inte lyckats balansera styrketräningen mot din löpträning. Kroppen har helt enkelt inte fått tid till tillräcklig återhämtning.

Styrketräning kan ge skador.

En del löpare och tränare undviker styrketräning för att de anser att det ökar risken för skador. Naturligtvis ger styrketräning en extra belastning på leder, muskler och stödjande vävnad. Men anledningen till att man blir skadad är främst att man utför styrkeövningarna tekniskt slarvigt – ibland rent av felaktigt – eller att man ökar belastningen för snabbt.

När du påbörjar ett styrkeprogram är det viktigt att först fokusera på att utföra övningarna tekniskt rätt. Börja med enkla basövningar, låg belastning och relativt många upprepningar. Belastningsökningen får sedan aldrig ske på bekostnad av det tekniska utförandet. Syftet med styrketräning för löpare är förbättrad löpstyrka, löpteknik och minskad risk för överbelastningsskador – inte en ökad muskelvolym.

Läs också: Löpning och styrketräning – vi slår hål på myterna en gång för alla!

Läs också: Myterna om löpning och styrketräning del 2



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Allt det här får du i team ASICS FrontRunner – ansök nu!
Blogg

Allt det här får du i team ASICS FrontRunner – ansök nu!


ASICS FrontRunner är ett samarbete med Runner’s World där vi kommer att skapa ett community och team med totalt 25 personer under det första året. De som blir medlemmar i teamet kommer att få testa de senaste produkterna från ASICS, ta del av unika löparupplevelser under hela 2017 och dela sina erfarenheter under en helt ny sajt kopplad till Runnersworld.se.

Redan klara medlemmar i teamet är triathlonstjärnan Lisa Nordén, ultrakungen Jonas Buud och Finnkampssegraren David Nilsson tillsammans med PT:n Sanna Hed och community managern Thomas Pickelner. 

Vi söker 20 personer – så här ansöker du:

Vi söker dig som är en hängiven löpare som lever och andas löpning, är social, aktiv och vill vara ambassadör för ASICS här i Sverige. Alla sorters löpare passar i ASICS FontRunner: ultralöpare, triathleter, swimrun-utövare och motionärer! Hur snabbt man springer är mindre viktigt – alla nivåer är välkomna att söka.

Nu är ansökan öppen på ASICS.com/frontrunner. Där hittar du också all info du behöver om ASICS FrontRunner. Så missa inte chansen att bli en del av den här unika upplevelsen – ansök redan idag!

 


Antal kommentarer: 3


Anette Lundberg

Åh så roligt!!! Åh, så för mig!!!


Andreas Löfstrand

Vore drömmen att få ta del av detta med ambitionen och visionerna man har som ultra-bergslöpare.


Jose Campos Martinez

Hej. Jag heter José Campos Martinez. Motionslöpare på 41 år. Har större delen av mitt liv varit aktiv idrottare. Dock har motion på fritiden under många år blivit bort prioriterat. Sedan hösten 2015 så har jag dock börjat motionera på allvar med fasta och tydligare mål. Gick under denna period även igenom en separation. Som brukligt är så passade jag då på att genomföra en del ändringar i min vardag som i långa loppet har gynnat min livskvalité. Jag jobbar till vardags med matlagning. Det är ett yrke där man sliter på kropp, knopp och själ. Endorfinerna man stöter på under en bra middagsservice kan bara jämföras med endorfiner boosten från ett löparpass. Tyvärr så får kosthållningen alltid lida när man jobbar i en stressig oförlåtande krogmiljö. Detta blev en nyckelpunkt i hur jag bättrat mitt liv till vardags. Jag springer ungefär 5 dagar i veckan. Mellan 11-13 mil i månaden. Jag började prenumerera på RW I somras då jag kände att jag behövde få svar på många frågor. Jag känner mig rätt nöjd med det faktum att jag klarade 2016 näst intill skadefri, förutom ngn sträckning här och där. Men även där så kunde jag snabbt härleda skadan till slarv med uppvärmningen eller slarv med stretch. Sedan dess så stressar jag inte eller slarvar med den dagliga träninsrutinen. Jag är en teamplayer, men pushar mig helst igenom ett pass själv om jag kan välja. Väderlek hindrar mig aldrig från att ta mig ut…. älskar dessutom att springa på natten när det är lugnare i närförorten till Stockholm där jag bor. Jag har hela tiden fasta uppsatta mål som siktar in mig på. Nuvarande målen satte jag under december och ser fram emot att nå dessa under året. Vet inte riktigt exakt vad jag ansöker mig till Asics frontrunner… men om jag inte kommer med så kommer löpningen fortfarande att vara underbart.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fika


Idag började jag jobba efter drygt två veckors ledighet. Som vanligt var det fruktansvärt skönt….att få gå hem på eftermiddagen som det alltid är första dagen efter ett lov. Det gäller att hitta dom små glädjeämnena i livet och det här var definitivt ett sådant. Nä, skämt åsido så var det ganska trevligt att vara tillbaka på jobbet och i nån form av rutin igen. Förra veckan blev en riktigt bra träningsvecka med knappa 15mil in på kontot, återstår att se om det håller även nu när man ska försöka sköta jobbet också.

Det första jag gör när jag kommer till jobbet är att gå raka vägen till personalrummet för att hämta en kopp kaffe. Även om det smakar skit så är jag för lat för att orka brygga kaffe på mornarna hemma, jag är glad om jag hinner slänga i mig en macka på väg ut ur duschen efter att ha snoozat lite för länge. När jag stod vid kaffemaskinen imorse och svor över att kaffet var slut kunde jag inte undgå å lägga märke till att det stod en oöppnad burk pepparkakor från innan jul på ett av borden. Vid 10-fikat noterade jag att samma burk var nästintill slut och lagom till lunch kunde jag konstatera att det inte fanns en pepparkaka kvar vilket fick mig att fundera på 1) Är inte folk less på pepparkakor? 2) Är det verkligen så svårt att stå emot frestelsen? och 3) Är jag ensam i världen om att bli illa till mods av tanken på allas händer som vart där och grävt?

På vårt jobb står det nästan alltid framme nån form av fika och det går åt som smör i solsken. Själv fikar jag aldrig nåt. Inte för att jag inte är sugen, vill ha eller tänker på vikten, nej jag undviker allt vad fika heter på jobbet därför att jag inte vill inte bli sjuk. Snacka om smitthärd såhär i influensatider. Alla som är där och gräver med sina händer i samma kakburk, det är som att be om å få vinterkräksjukan. Alldeles intill vårt fikarum ligger ett gäng personaltoaletter och det är inte helt ovanligt att man kan höra någon spola i toaletten och sen bara gå ut därifrån utan att sätta på vattenkranen. När man då kommer in i personalrummet och ser alla sitta med grädde runt munnen och frågar om man vill ha en bit så är det inte jättesvårt att säga ”tack men nej tack”. Och även om sannolikheten för att bli sjuk är tämligen liten, nästintill minimal, varför chansa? För vadå, några gram sockers skull? Jag har varken tid eller råd att vara sjuk, därför undviker jag allt vad gemensamt fika heter. Det blir svårt att springa 15mil i veckan om man samtidigt ligger hemma med feber eller med en hink brevid sängen. 

I fredags var jag ute och drack öl med några kompisar på O’Learys. Där står det alltid framme skålar med popcorn vid borden när man kommer. Dom rör jag såklart aldrig för samma sak gäller ju med dom. Men just i fredags var jag bra sugen. Jag hade precis sprungit 10x1000m, styrketränat en timme direkt efteråt och fick skynda mig för att hinna ner på stan. Kroppen skrek efter kolhydrater mer än i flytande form. Precis när jag skulle ge efter och gå all-in på popcornsskålen så säger en person vid bordet att han legat hemma med kräksjuka hela jullovet samtidigt som han tar en näve popcorn till. Då beställde jag in en till öl istället.

Jag är sällan sjuk. Senaste gången, bortsett från några småförkylningar, var 14 november 2004. Då trodde jag att jag bokstavligen skulle dö. Hade nån gett mig en pistol kan jag inte svära på vad jag skulle ha gjort. Efter det bestämde jag mig för att aldrig mer bli sjuk igen. Sen insåg jag ganska snabbt att det mer eller mindre är omöjligt om man inte ska undvika all form av mänsklig kontakt men jag ville absolut aldrig mer bli så sjuk igen som jag var då. Lösningen blev att börja tvätta händerna femtioelva gånger per dag. Ibland tänker jag att jag lider av nån form av tvångsbeteende som säkert kan botas med KBT. Jag har lugnat ner mig en aning sen dess och är inte lika hysterisk numera, det har blivit bättre med åren men jag har fortfarande fobi för döda ting typ dörrhandtag, bankomater och kortläsare i butiker.

Hur blir man sjuk? Jo, av virus eller bakterier som i regel kommer in i kroppen genom ögon, öron, näsa eller mun från händerna. Många tänker säkert likadant som mig, dom är noga med att tvätta händerna men sen pillar dom med mobilen som dom precis toasurfat med, tar en bulle och sen kommer influensan som ett brev på posten. Jag inser ju att mitt beteende inte är helt normalt, men det har å andra sidan hållt mig frisk dom senaste 12 åren och att vara frisk har blivit viktigare och viktigare ju mer jag ökat träningsmängden. För oss motionärer är kontinuitet A och O och är man ständigt sjuk under den så viktiga grundträningsperioden så kan man med all säkerhet vinka hej-då till allt vad PB heter i vår. Jag tappar på sin höjd en eller två träningsdagar per år pga förkylning för att jag håller mig till följande regler:

  • Jag tvättar händerna ofta på jobbet; alltid efter lektion, innan jag sätter mig vid datorn eller äter.
  • På offentliga toaletter använder jag alltid pappershanddukar för att öppna dörren efteråt.
  • Jag använder alltid handskar på hösten/vintern när jag går på stan och knappar in min kod i butiker.
  • Jag undviker potentiella smitthärdar som tex gemensamt fika.
  • Det första jag gör när jag kommer hem är att tvätta händerna så man inte drar med sig potentiella virus.
  • Jag använder sällan telefonen hemma som man pillat med dagtid. Samtal, sms och appar funkar utmärkt att sköta med Macbooken eller iPaden.
  • Om jag skakar hand med folk så är regel nummer ett att tvätta händerna så fort tillfälle ges.
  • Jag skrubbar rent varenda millimeter av handflatorna efter att jag vart på gymmet.

Ingen raketforskning men tack vare det är jag nästan aldrig sjuk. För är man frisk så kan man träna precis som man vill. Medan halva Sundsvall låg hemma i influensa förra veckan kunde jag börja det nya året på följande sätt:

Söndag 1/1: Långpass 34km 
Måndag 2/1:
Distans 20km
Tisdag 3/1 : 2 x (3km – 2km – 1km) totalt 18km + styrka/prehab
Onsdag 4/1: Distans 22km
Torsdag 5/1: Distans 20km
Fredag 6/1: 10x1000m @3.30 totalt 20km + styrka (discofredag)
Lördag 7/1: Distans 15km
Söndag 8/1: Långpass 34km + styrka/prehab på kvällen
Måndag 9/1: Distans 20km 

Och med den träningen så kan jag även kompensera dom uteblivna pepparkakorna på jobbet med att hetsäta en hel Aladdin choklad ask utan dåligt samvete, garanterat fri från virus och bakterier.

/Hörs


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Haha jag önskar jag också kunde vore obrydd, livet skulle bli så mycket enklare då på många sätt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*