Playitas – Last Resort



Hej!



Efter min minst sagt intensiva hälsohelg i Miami så åkte jag på en sjukdom. Det var inte ens pengarna tillbaka på de oddsen. Dryckenskap, sömnbrist och träningsfritt är kanske inget man vinner Ironmans på men det är nyttigt för själen. Precis som för alla andra saknar man sina kompisar som inte lever de liv som man numera har valt. Man är lyckligt lottad som har så förstående vänner som står ut med ens satsning och det dåliga samvete man ständigt utstrålar med sin hälsosamma livsstil.

Har sedan tillfrisknandet fått jaga ikapp den form jag borde haft för hamna bättre i synk inför Sydafrika. Lättare sagt än gjort men gör det som jag kallar för ”Robot Mode”. Innebär att man stänger ute alla känslor som uppstår runt träningen och bara får skiten gjord. Ökat mängd från normala schemat på bekostnad av intensitet. Även sänkt ambitionerna något kring min målsättning från ”vinna skiten” till ett mer förutsättningslöst upplägg. För sätta en siffra på det så innebär det totalt cirka 10-15 minuter kanske på en teoretisk sluttid. 



Den enda pusselbit som inte går att lösa är cykla rejäla cykelpass ute samt simma öppet vatten. Trainer är ett jättebra substitut för vissa typer av pass men precis som med springa på löpband eller simma i pool så duger det inte att bara köra så. Vi tävlar i en extrem utomhussport, säger sig själv man inte kan träna och förbereda sig i en kontrollerad inomhusmiljö. Därför sitter jag just nu på ett plan till Playitas. Utan konkurrens det ställe man får mest Bang for the Buck för inom några timmars flyg från Stockholm. Blir hektiska dagar med prioritet cykel följt av öppet vatten. 



Man behöver knappast lägga in några medvetna intervaller under de strapatser man ger sig ut på. Den blåsiga & böljande ön bjuder på det gratis. Inte sällan man sätter nytt årsbästa på 20 minuter trots man är ute på ett ”normalt” distanspass. Kanske har lite med sällskapet att göra också samt glädjen över äntligen vara ute i det fria och rulla i kort kort.



Sydafrika påminner ganska mycket om Kanarieöarna om man ska dra paralleller. Starka vindar, värme, böljande landskap och stundtals ”intressant” asfalt. Vi kan kort sammanfatta det såhär: Träna hårt en vecka på Playitas och det är väldigt få race du inte är förberedd inför. Lägg två veckor och det är få race där du inte kommer slå dig själv med häpnad – Amen.

Puss till Apollo….ni har gjort livet roligare och lättare för oss som är träningsnördar. 



Nelker


Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Klok som en Bok



Hej!



Haft två lugnare veckor träningsmässigt efter Dubai. Tar 10-14 dagar återhämta sig från en halv ironman, åtminstone för mig. Känner dock noll stress även om Ironman Sydafrika är bara 6-7 veckor bort. Fördelen med göra bra resultat och vara relativt skadefri är den arbetsro som följer. Vid omvänd situation uppstår stress, frustration och osäkerhet. Oavsett om det gäller livet i övrigt, jobbet eller idrott så är det en illaluktande parfym och bedrövlig sinnesstämning.



Med risk låta högmodig känner jag efter Kalmar och Dubai att jag kommit närmare lösa triatlonpusslet för egen del när det kommer till taktik, strategi och uppladdning. Har även på de sista loppen upplevt ett större inre lugn över min egen prestation vilket hjälper. Stressar sällan upp mig längre utan vågar lita på min plan och hålla den i större utsträckning. 

Tog några år inse men man kan inte prestera över sin dagsform. Om någon är bättre så är det hatten av. Går inte trolla fram 20-30 watt extra bara för du stör dig på han eller hon som cyklar om. Har även på träningar börjat backa tillbaka och låta mig mer ofta bli besegrad då jag vet hur mycket det förstör morgondagens pass genom kriga sönder sig. Nu är det ju inte så att jag helt är förändrad men den extremaste delen är något nedtonad. 



Har sedan barnsben vägrat tro man kan bli framgångsrik inom sport genom utgå från en defensiv taktik. När jag spelade tennis kallades jag ”Big Shoots” av vissa. Hatar verkligen ha fel men nu känns det nästan som om man endast kan bli lyckosam om man är mer försiktig. Den aggressiva taktik man tänker använda skall endast plockas fram vid väl valda tillfällen och då beslutsamt och hänsynslöst. Gäller såväl tennis, fotboll, golf som triathlon. Som grabb skulle jag nog kalla det ”fegt”…..som vuxen tror jag ordet betyder ”smart”. Irriterande nå den slutsatsen som 39 åring men bättre sent än aldrig.



Man ställs ofta inför två-tre race avgörande ögonblick under en tävling. Svårheten är oftast inte fysiskt mäkta med utan kunna identifiera när de uppstår samt göra rätt bedömning huruvida det är rätt eller fel hänga på eller kallt låta det bero. Önskar det på ett enkelt sätt gick att förklara men på den här punkten är då erfarenheten betalar sig. Finns mängder med atleter som har fantastiska träningsresultat och imponerande träningsloggar från tusentals timmar. Om de inte omsätter all träning till tävling kommer de tyvärr aldrig fullt nå sin potential. Buskapet är tävla mer, och våga riskera mer på lopp som inte betyder så mycket samt under träningar. Det är av misstagen vi lär oss. Lever ni i en extrem kontrollbubbla är sannolikheten ni kommer vara oförberedda när saker skiter sig 100%. För en sak kan ni vara säkra på när ni tävlar i triathlon. Det går ALDRIG som man tänkt sig.



På tal om skita sig. Är på väg till Miami med kompisar. Planen är ducka hyfsat för alkoholen och försöka träna en del. Någon som känner igen ambitionen men vet att den är naiv & omöjlig?! 



Nelker

Ingen Stress -17



Hej!



Årets sista dag. Har ungefär lika mycket stämning till det som julen – nada. Försöker dock ta vara på dagen genom spendera den med familjen och njuta av miljöombytet. Har senaste veckan varit ensam i Stockholm för jobba. 10-11h stillasittande utan raster eller möjlighet lämna rummet gör min rastlösa själ olycklig. Skulle nog drabba alla som hamnade i den situationen. Har dock inte låtit det besegra mig utan tränat riktigt flitigt på kvällarna istället. Undviker morgonträning till förmån för sömnen då jag anser det ger mer än något fjuttigt morgonpass. Kvalité före kvantitet – det gäller det mesta i livet. Nästa vecka är det fler folk på plats och jag kan förhoppningsvis smita ut lite dagtid. Inte det lättaste komma i form för en lång tävling som nordbo under vinterhalvåret.



Kan inte undvika se hur extremt mycket folk inom vår sport tränar trots det är oceaner av tid kvar innan race. Medveten om det är delvis resan som är anledningen till vår livstil men undrar ibland om alla förstår hur man bör lägga upp & periodisera sin träning för vara på sin topp när det är dags för allvar?! Är absolut ingen expert själv utan har Björn som hjälper mig med detaljerna men lite kan jag, vågar jag påstå. Sitta på sin trainer varje helg i december & köra 3-4h pass är hål i huvudet om du frågar mig när någon tränar för Kalmar. Dagen efter springer vissa över 3 mil för sedan köra enorma serier i poolen. Svårt tro kroppen är mottaglig för de vo2 och tröskelpass som sedan ska genomföras så de kan bygga en starkare motor och öka sitt syreupptag. Speciellt om de pressat in dessa pass i sina familjeliv samt har någon form av heltidsjobb. Omöjligt hitta tid för återhämtning om de ligger på 15-18h veckor. Var sak har sin plats, eller? 



Tittar man på proffsen så kör de avsevärt fler timmar än en normal motionär. Men det är oväsentligt, vi är inga proffs och ska heller inte därför jämföra oss med dem. De har mellan passen förhoppningsvis mängder av tid för vila vilket gör att deras kroppar tål mer träning och mer viktigt kan dra nytta och absorbera den träning de genomfört. Det finns en grupp talangfulla elitmotionärer som hamnar lite i kläm i det här resonemanget men nu pratar jag om triathlonutövare i allmänhet. Finns en konstig och förlegad idé om att vi ska träna så sjukt mycket hela tiden. Pådrivet tyvärr av gamla bullriga stofiler inom sporten och sociala medier. Självklart kräver tre grenar tid, men det går träna smartare och optimera sin tid. Ingen tycker väl om slösa bort sin potential och göra samma fel år efter år. Jag tillhör tyvärr dem som gör motsatsen, tränar lite men alldeles för hårt när jag väl tränar. Min utmaning är köra lugnare när det ska vara lugnt och ännu hårdare när det ska vara hårt. 



Kom ihåg folk saltar & pepprar sina inlägg på sociala medier samt fixar & trixar med olika filter för att förhöja effekten. Dessutom ljugs det kopiöst över matvanor och dieter. Så onödigt då det framkallar bara onödig ångest hos dem som verkligen tampas med verkliga problem. Kul se allas påhitt men låt er inte stressas upp av 100×100 meter simning eller X h på trainern en söndagsmorgon. Våga följa er egen plan och tro på er träning. Flest pass i träningsboken är ingen förutsättning för snabba tider. Finns många statistiska bevis för det.



Ska vi lova varandra en sak inför 2017 – mer sanningsenliga uppdateringar gällande vår träning & kost samt träna smartare. Största faran man kan göra är ta sig själv och livet på för stort allvar. Försök ha roligt istället och garva samt lära av era misstag.




Nu kör vi rakt in i kaklet och vågar även köra mesiga zon2 pass – det gäller även mig.



Gott Nytt År på Er!



Nelker

Pleasure Dome



Hej!

Länge sedan jag skrev något. Haft en extremt hektisk december månad och inte riktigt känt mig spirituell nog. Finns ett gammalt talesätt som lyder ”Har du inget snällt att säga är det bättre vara tyst”. December är 30 dagar av helvete för EN mysig dag – Julafton. Resten består av sjukdomar, julångest och kaos på jobbet. Den där lyckan och förväntan man upplevde som barn försvann nog i samband med målbrottet. Visst det är härligt träffa sin familj & vänner men skulle uppskatta om man spred ut det hela över året istället för tjoffa in allt under ett par veckor. Skönt nu när det är över och man kan blicka framåt över det nya året.

För egen del innebär 2017 inget nytt utan jag fortsätter jakten på mina begränsningar inom sporten triathlon. 2016 skulle bli året där alla gamla misstag från 2015 undveks och tanken var träna smartare och tävla mindre. Det strategin rök i samband med kraschen i Sydafrika. Hade en form där som jag är tveksam till jag någonsin kommer få uppleva igen. Väldigt irriterad fortfarande det gick som det gick och att jag aldrig kommer få veta hur det hade kunnat gå annars. Desperat jaga ny tävling och starta sjuk på Lanzarote gjorde inte saken bättre. Tog mig i mål men det skulle ta länge innan jag va fysiskt i slag igen. Startade SM i Vansbro trots trasig kropp och fick det resultatet som jag förtjänade, katastrof. I ren ilska och frustration tränade jag halvt ihjäl mig hela sommaren för sedan göra mitt bästa resultat i Kalmar, 8:58h. Simningen & löpningen gick väldigt bra där men var inte alls nöjd med cyklingen. För många hårda pass hela sommaren hade gjort mig uddlös. Hawaii var belöningen men det var en gammal & trasig man som tog sig an den utmaningen. Fick jogga i mål med ett hängande huvud igen.

Den eviga upprepningen av befälen under militärtjänsten – ”Gör om gör rätt”. Helt övertygad strategin för 2016 var rätt tänkt. Därför gör jag om det på pricken men den här gången tänker jag undvika misstag. Tror inte på tur eller otur, man är sig egen lyckans smed. Fördelen med göra bort sig så pass många gånger som jag har är den erfarenhet man samlar på sig. Har över de 7 åren som aktiv lyckats samla på mig en gedigen CV inom sporten och hävdar det ska mycket till för ta mig på sängen i dagsläget.

Planen för 2017:

27:e Januari – Ironman Dubai 70.3. Försöka komma top 5 som AG.
2:a April – Ironman Sydafrika 140.6. Målsättning låga 9h då banan påminner om Kalmar.
16:e April – Eventuellt Cannes Triathlon. Beror på hur jag mår efter SA, firar Påsk där ändå.
1:a Juli – SM i Vansbro eller Halmstad Triathlon 11.3. Landställe i Halmstad vilket förenklar.
7:e Oktober – Ironman Hawaii. Drömmer om starta fräsch där för första gången.

Som hemligt vapen och som hedge för min numera höga ålder (snart 39) har jag skaffat hus. Big Deal tänker ni men det är det för mig. Huset har ett dubbelgarage med nästan 4m i takhöjd. I skrivande stund håller jag på inreda det till ett lyxgym för tidseffektiva triathleter. Tidigare har min cykel stått på balkongen eller i vardagsrummet, löpning har fått ske utomhus eller inte alls. Någon plats för styrka och flexibilitetsträning har det inte varit tal om. Nu står cyklarna uppradade på trainers, ett löpband av märket Cardionics är på plats. Speglar, gymnastikmattor, foamrollers, kettlebells, TV, Ljud & annat fluff finns där för öka på inspirationen. Det kommer t o m finnas en diskokula samt boxsäck då det var krav från barnen. Planen är en soffa & espressomaskin också till sommaren. Orden Mancave eller Paincave känns fel – Sporty Pleasure Dome är nog mer passande?!

Nu har jag inte tid kladda mer på bloggen. Björn har skrivit ett helvetes schema inför Dubai som jag måste ta tag i. ”Lika bra du flyttar ner i Grottan” skrev han elakt när mailen trillade ner i inkorgen.

Om det är någon som är nyfikna på Björns träningsupplägg så rullar just nu en kampanj av något förenklade pass med sikte på Vansbro & Kalmar som slutmål. Priset är på cirka en tredjedel av vad det skulle vara för det mer individanpassade programmen. Ser så många som försöker år efter år vara sin egen coach med samma tråkiga resultat. Ta hjälp, tro mig vi amatörer kan inte det här!

Maila bigswedecoaching@gmail.com för mer info om priser & upplägg.
Finns även de med kompletterande styrke & flexibilitetsträning. Kan jag varmt rekommendera!

Adios!

Nelker

55 seks på 400 meter



Hej!

Det är med skräckblandad förtjusning man blickar ut över landskapet utanför fönstret. Nästan 40cm nyfallen snö har lamslagit halva Sverige och samhället har halvt kollapsat. Det ihop med smälta nyheten över att USA fått en ny minst sagt kontroversiell President. Den här bloggen handlar om sport men tråkigt det ska krävas högerextrema populister för folk ska ta sig till valurnorna. Naiv som jag är hade jag hoppats på att människan skulle under min levnadstid hjälpas åt bygga broar och inte murar. Det är lika illa som det alltid varit och kommer nog tyvärr alltid så förbli…

Lätt tappa hoppet om mänskligheten men lyckligt lottade som vi är som har en tidsslukande hobby. Man får nörda ner sig rejält i den och sina barn så man slipper distraherande faktorer som gör en nedstämd och framkallar hopplöshet. Tyvärr har vi flesta lågsäsong nu vilket gör man får tid för annat. Kan bara konstatera, valet man gjort är rätt. Livet där ute utanför bjuder inte på något bättre…

Träningsmässigt händer inte jättemycket. Lagt cykelskorna på hyllan i några veckor och fokuserar endast på göra koppen stark & flexibel igen samt bibehålla min simning på anständig nivå. Kör även en del löpning i veckorna med förhoppning hitta tillbaka till mer fart och kraft i löpningen. All distans har gjort mig seg och jag behöver en ny vinkel på det hela. Dels för jag tror det är nyttigt men framförallt för att det är kul. Har en idé om försöka klara 400 meter på ca 55 sekunder på Bosöns 200 meters bana. Kan gå, är hyfsat snabb när jag väl får upp farten på min 81 kilo tunga kropp.

Det är i skrivande stund så gott som klart jag kör Dubai 70.3 igen. Gillar verkligen den tävlingen och jag är precis som alla andra med att behöva något som håller ens fokus vid liv under årets mörka & kalla månader. Det blir mycket lättare sätta sig på trainern eller beta av tuffa pass på löpbandet om ett race är i görningen. Har dessutom visat sig ge en förhöjd effekt i min träning vilket gör det till en win win. Som tidigare inga konkreta mål utan försöka så ihop ett balanserat lopp med den mängd man hunnit skrämma in i kroppen. Har tidigare kommit 1:a resp 3:a i min klass och märkligt nog bägge gånger lyckats springa stabilt på 1:24h på en korrekt mätt bana trots att cyklingen där är tuff pga blåsten.

Även om jag älskar snö och vinter sätter det käppar i hjulen för mig om jag ska komma i bra form för Dubai & Sydafrika. Långpass på trainer är hopplöst tråkigt och fördummande. Hoppas det åtminstone finns underlag för några timmar MTB i veckorna så man får lite variation. Kommer åka minst en gång till Playitas men en vecka är aningen snålt om man vill vara tillräckligt förberedd för en full Ironman. Åtminstone om man har mina ambitioner. Nåja det visar sig, ser ut nu som det ska bli 5 plusgrader redan nästa vecka. Det går fort i Hockey…

Tack för visat intresse och kriga på nu bäst det går i snön!

Nelker

Abstinens 2.0



Hej!

Jag är den första erkänna det finns baksidor och problem med en satsning utanför verkligheten. Får ständigt påminna mig om att jag är extremt lyckligt lottad som tillåts satsa på det sättet jag gör. Det är många timmar per år som går åt till träning & resor. För inte tala om vad det kostar. Talesättet ”det bästa i livet är gratis” är det dummaste jag vet. Ska man leva ett långt och lyckligt liv kostar det. Inte bara pengar utan uppoffringar.

För kunna motionera, äta och leva efter skolboken behöver man ett välfyllt bankkonto och massvis med tid. För kunna ta sin miljövänliga bil, fylla en kundvagn i mataffären med bra råvaror iklädd etiskt producerade kläder på sin välsvarvade kropp – svindyrt! Mycket lättare hasa ner i billiga paltor till pizzerian och sleva i sig skräp då det ändå är för jobbigt träna. Vi gör alla våra val men tycker det suger att det ska vara så dyrt leva sunt. Socker och skit ska inte kosta mer än bra grejer. Straffskatt på onyttigheter, ta pengarna och subventionera motsatsen säger jag.

Har abstinens, därav mitt usla humör. Hemresan från Hawaii kantades av problem. Min nya cykel lyckades Delta Airlines bryta av mellan Kona & LA. Andra cykeln i år som jag lyckades ha sönder. Trygg Hansa kommer snart anlita en torped om det här fortsätter. Ni vet vem ni ska skylla på om de ändrar sina försäkringsvillkor på cyklar. Självklart lyckades jag även bli nersmittad av alla kända och okända förkylningsvirus på planeten vilket gjort mig svag och gnällig. En jetlag från helvetet, sjukdom, trasig cykel och en fruktansvärd träningsabstinens. Ett mirakel mina kollegor på jobbet inte lagt cyanid i mitt kaffe. Försöker dock se detta positivt. Är det nångång på året det här ska ske är det nu. Ska absolut inte träna och någon tempocykel har jag inget behov av just nu ändå. Kanske är det en högre makt som försöker säga mig nåt?!

Känner dock att förkylningen börjar släppa sitt grepp. Ny cykel är beställd och jag kan lova det är ett riktigt as. Gjort upp planer för hur nästa år ska se ut samt lyckats fila på en ny strategi för mitt träningsupplägg. Har även lyckats gå igenom mina samarbeten som är en förutsättning för min satsning i framtiden. Måste säga det är mycket kul på gång och jag tror verkligen nästa år kan bli mycket bättre än detta, inte bara resultatmässigt.

Vad tror ni om den här?! Och NEJ – inga elektroniska växlar, jag är gammalmodig.

Ett stort tack till Ford Sverige som hjälper mig genom låna ut en bil. Då jag har familj och är fullvuxen på 190cm är denna S-Max 4×4 perfekt för mina äventyr. 

Hur ser min framtid ut sex månader framåt?

November – December, smyga igång träningen. Fokus: styrka/flexibiliet, simning och löpekonomi.

Januari – Regelrätt träning. Fokus: bygga motor och sparka igång cyklingen på allvar. Sannolikt en långhelg på Playitas Resort för boosta cyklingen. Upprätthållande styrka och flexibilitet. Tankar finns på köra Ironman Dubai 70.3 den 27:e.

Februari – Mars, Stenhård dedikerad träning över samtliga grenar. Kommer lägga en veckas träningsläger på Playitas i mitten av Mars.

April – Ironman Syd Afrika den 2:a. De kör samma platta bana som förra året samt 75 slots till Kona eftersom det är ett mästerskap. Mitt sista år i 35-39. Kommer gå för guld och inget annat! Resten av månaden kommer spenderas i skamvrån eller på små rosa moln…

Har inte kommit längre än så. Finns planer på köra minst en halv ironman i Sverige på sommaren. Vilken är inte bestämt än men Vansbro, Halmstad eller Jönköping ligger bäst till i tiden. Ser ut missa göra min 8:e raka Kalmar. Låter det dock vara osagt…. gillar ju den där banan.

Ironman Kalmar 2016 – den absolut bästa känslan hittills.

Tack för visat intresse!

Nelker