Runner's World
Runners World

Runners World

info@runnersworld.se

Blogg

Vansbro Triathlon med farmors ben

03 jul 2016 av Antal visningar: 252

Hallå!

Det blev som väntat uppe i Vansbro. Väldigt många fina prestationer men tyvärr även ett par regelrätta genomklappningar. Skönt vi slapp se några otäcka olyckor eller skador i samband med loppet. Tycker utifrån mina kunskaper det blev ungefär som jag förutspådde med ett par undantag såklart. Statiska cykelbanor har en tendens skörda sina offer. Foten på gasen oavbrutet i över två timmar utan avbrott eller skiftningar i sittställningen tar på kroppen mer än man tror.

För egen del gjorde jag precis det jag skulle men det spelade ingen roll. Kroppen ville inte alls. Kände redan efter simningen att något inte var som det skulle. Svårt beskriva känslan. Närmaste jag kan komma är det det känns som om hjulen är för hårt åtdragna och inte vill rulla så lätt som de brukar. Min wattmätare har på senaste tiden visat något lägre nivåer än vad som stämmer in på verkligheten så har inte hakat upp mig så mycket på det. Det är alltid känslan som är viktigast och den fanns inte där. Mitt första varv ute på cykeln var bedrövligt. Ingen kraft när det behövdes och ingen fart när det var lätt. Cyklade upp mig något på andra varvet men det hjälpte föga. Dem jag jagade cyklade bättre och jag var redan efter cykeln 4-5 minuter efter där jag ville vara.

När man har klena cykelben och får kämpa för varenda kilometer då kommer sannolikt inte löpningen fungera speciellt bra. Precis så var det också men min lägsta nivå brukar ändå vara ok. Lyckades av någon märklig anledning ändå springa de första 5 kilometrarna runt min planerade fart, 3:55-4:05 min/km. Kämpade mot kramper i benen, magen & ryggslutet. Vid 6-7 kilometer stannade jag för en kortare kisspaus och hoppades den skulle ge mig nya krafter. Tyvärr fanns det inget där och en plågsam och tråkig halvmaraton väntade samtidigt som jag fick se mina chanser till en anständig placering försvinna. Istället för att hänga med huvudet började jag heja på mina vänner som till skillnad från mig körde riktigt bra. Lika bra omvärdera situationen och försöka ha lite kul. Oavsett om det går dåligt så är det ändå ett bra träningspass.

Simningen – 30:40 min. Hade kunnat simma bättre i en snabbare klunga men kunde inte komma runt den jag hamnade i så fick nöja mig med det för dagen.

Cyklingen – 2:18:44. Ärligt så var det vad som fanns, hade inte mer. Har känt mig mindre stark på cykeln på sistone men det här var ett lågvattenmärke. 255-260 watt är mina Ironmanwatt och inte halv. Bedrövligt men bara gneta vidare, vet att jag har mer.

Löpningen – 1:32h. Mer ett resultat från dålig cykelform. Löpningen är bra just nu så inte direkt oroad över den här biten.

Totalt – 4:25:30h. Blä!

Slutsats: Svårt tävla på hög nivå när man jobbat mycket, stressat och simmat för lite sista veckorna. Är nog heller inte helt återställd från Lanzaroteäventyret. Kroppen är sliten och jag behöver semester. Är inte speciellt oroad i dagsläget, Kalmar kommer nog gå bra ska ni se.

Vill nu passa på lyfta fram några prestationer från igår. Ni kanske kommer ihåg listan jag skickade inför loppet?! Skrev att Patrik vinner om inget händer vilket det tyvärr gjorde. Kramp i sätet tvingade honom att bryta 7 mil in på cykeln. Istället vann Bäckson efter en fantastiskt bra cykling och solid löpning. George Bjälkemo tvåa efter levererat en mycket stabil insats som vanligt. Trea Oskar Djärv följd av Sebastian Björklund. Erik Holmberg femma. På sjätte plats har vi nog loppets stora gigant – Jonas Örarbäck. Pojken går från klarhet till klarhet och hade på dagen snabbaste löpsplit på 1:18h (Banan är 21.1km). Övertygande 2:14h ute på cykeln innan så knappast fegt kört.
Marcus Hultgren 7:a. Tillbaka från ett år utomlands. Brunast ben och stark på cykeln!

Damernas lopp var som väntat. Åsa Lundström övertygade med cykelstarka Annie Thorén in som tvåa, 5 minuter efter. Mikaela Persson kom in på en hedrande tredje plats.

För klubben så var det en fantastisk dag. 46 medlemmar där ute och många fina placeringar både i tävlingsklass och Masters. Bäst prestation på dagen utifrån ens förutsättningar hade nog Markus Hagberg, Johan Granath & George Bjälkemo. Alla tre mycket duktiga men att leverera när det verkligen gäller är något som verkligen gäckar sportvärlden. Hatten av!

Till sist, tack till Vansbro Triathlon för ett fantastiskt välorganiserat race.

Nelker

Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 maj!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Möt medlemmarna i Team Runner’s World för Vasakvartetten
Blogg

Möt medlemmarna i Team Runner’s World för Vasakvartetten

av Antal visningar: 390

Vi på Runner’s World gillar att testa nya sätt att springa. Därför ska vår ”Vasakvartett” på fyra löpare testa att springa Vasastafetten på ett nytt sätt!

Vasastafetten har genomförts 25 gånger och upplägget är lika klassiskt som sträckan mellan Sälen och Mora: 10 löpare delar på 90 km löpning uppdelat på avsnitt mellan 4,5 till 15 km. Det är ett inspirerande och socialt sätt att springa som vi verkligen gillar.

Men i år tänkte vi på Runner’s World tillsammans med Vasaloppet testa om det går att ha lika roligt och klara loppet på endast 4 löpare? Det blir en utmaning där hela ”Vasakvartetten” får plats i en och samma bil och utmanas av en sträcka ungefär lika lång som en halvmara.

Nya sträckor och utmaningar

Istället för att dela upp banans 90 kilometer i tio avsnitt nöjer vi oss med fyra delsträckor och tre växlingspunkter. Den första sträckan blir då 23,5 km följt av sträckor på 23,2 km, 24,3 km och 19,1 km.

Och de som kommer att dela på den här utmaningen är följande fyra personer som du kommer att kunna följa deras blogg här på Runner’s World:

Maria Tohlin

Jag har under tre år på raken sprungit Vasastafetten med jobbet, då det var dåligt med intresse i år så blev jag lite ledsen men sen så såg jag min chans att få uppleva Sälen-Mora på ett nytt sätt när jag läste annonsen från RW.

Jag gillar nya utmaningar, människor som delar mina intressen och i kombination med löpning! Jag älskar att springa, det är mitt sätt att ladda på med ny positiv energi och samtidigt rensa huvudet på grubblerier.

När jag i april 2015 blev mamma för första gången och med det insåg att min sömn inte skulle bli sig lik igen så blev jag med ens väldigt tacksam över att jag har löpningen i mitt liv, ibland så räcker det med 15 minuter intervaller eller 30 minuter i sällskap av lillhjärtat i löparvagnen. När jag verkligen får lyxa till det så springer jag själv i en halvtimme upp till 2 timmar i skogen där jag verkligen har möjlighet att njuta. För det är just det löpning är för mig; njutning!

Jag springer för att må gott och bli glad, har aldrig följt något träningsprogram då det inte passar in på mitt tankesätt. Jag mår bäst när jag får springa efter hur min kropp och mina tankar är för dagen, ”trots” detta upplägg… eller kanske, tack vare detta upplägg så springer jag med lätta steg, ett leende nära till hands och med stor tacksamhet för att min kropp kan ge mig det här och för att mina nära och kära förstår mitt behov av att springa.

Jag blir lycklig av att springa!

Fredrik Olausson

Jag har alltid tyckt om att röra på mig, men att springa ”på riktigt” har jag bara gjort sedan 2013. Det var då jag anmälde mig på min första maraton i Jämtlandsfjällen, och efter detta har det blivit både längre och kortare lopp i olika delar av sverige. Den gemensamma nämnaren heter natur.

Att springa är det, enligt mig, bästa sättet att upptäcka nya platser, landskap och stigar. Och det är också detta som är min främsta drivkraft när det kommer till just löpning, då jag anser att det är aktiviteten som är målet.

När jag fick nys om ”Vasakvartetten” tänkte jag att det är ett perfekt sätt att se hur dessa klassiska markerna ser ut när snön är borta, samtidigt som jag kan vara med och påverka. Förhoppningsvis blir detta en ny klassiker! Stafettformen är även den väldigt tilltalande – det blir inte bara en tävling som individ, utan som grupp!

I övrigt är jag från början en skidåkande kille ifrån södra sverige, som efter ett antal säsonger i alperna och nordamerika valde att studera på universitetet i Östersund för att lära mig mer om turism och friluftsliv. Idag arbetar jag med friluftslivsfrågor på kommunal nivå, men försöker så mycket det bara går även själv ägna mig åt friluftsliv ute i skog och mark.

Ellen Sepp

Jag är en 29-årig tjej som jobbar som sjuksköterska. Jag fann kärleken till löpningen för snart fem år sedan i samband med att jag träffade min sambo.

Jag gillar att variera löpträningen, springer både långa och korta distanser. Allra helst springer jag nog dock på en stig i skogen eller längs med havet.

Att springa Ultravasan har varit en liten hemlig dröm senaste året, men då jag ännu inte sprungit något ultralopp så tyckte jag idén med stafett lät som en kul grej. 

Fredrik Steinmann

Jag springer för att må bra. Både fysiskt och mentalt. Jag springer för att det är roligt och befriande skönt att bli trött. Känslan att ha pressat sig till sitt max är väldigt tillfredsställande. Efteråt iallafall. 

Jag tycker om att tävla. Framförallt med mig själv. Löpning är mätbart och det är inspirerande att se sin egen förbättring och ta del av andras framgångar. 

Jag började springa på allvar i augusti 2011. Då kunde jag inte kuta 3 km utan att vara helt slut. Jag bestämde mig för att springa 3 gånger i veckan under en sexveckorsperiod. Efter det skulle kroppen upparbeta ett sug efter löpning. Och det stämde! Och jag fortsatte. Nu har jag sprungit kontinuerligt i 5 år och hunnit med 4 marathon. Jag tycker om att springa i terrängen men gillar även asfalt och att kutasomfan på bana. 

Jag har börjat umgås med tanken på att testa ultralöpning och när chansen att vara med och testa delar av ultravasan dök upp tvekade jag inte en sekund. 

Du kan naturligtvis läsa mer om Vasastafetten och anmäla ditt eget lag eller upptäcka något annat sätt att springa Vasloppet på via Vasaloppet.se

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Världens bästa antistressmedicin
Blogg

Ledarkrönika: Världens bästa antistressmedicin

av Antal visningar: 564

När min fru blev sjuk slutade jag att springa. Den första tiden, när allt var kaos och känslor, tillbringade jag på en madrass i hennes rum på sjukhuset. När den akuta faran var över flyttade jag hem till våra små barn igen, och gick in i något slags överlevnadsläge. Jag blev superfokuserad, rationell, effektiv. 

Runt oss fanns våra fina vänner och familjer, som stöttade med kärlek och omtänksamhet. Mina fantastiska kollegor såg till att avlasta mig så att jag kunde ägna mig helt åt familjen. Ändå upplevde jag att allt nu hängde på mig.  

Jag minns knappt något av de där försommarmånaderna. Mellan sjukhusbesöken fortsatte jag att lämna och hämta på skola och dagis, åka på aktiviteter, laga mat, natta och väcka – allt för att upprätthålla någon form av normalitet för barnens skull. Det gick ganska bra. Jag hade koll på läget, trodde att jag behärskade situationen. 

Men det gjorde jag inte. På midsommaraftonen kom smällen. Efter mitt livs första ambulansfärd konstaterade läkarna att jag var helt frisk. De kunde inte se några tecken på hjärtinfarkt eller något annat som kunde ha orsakat yrseln, svettningarna, illamåendet, andnöden och det där starka trycket över bröstet. Symtomen kopplade de istället ihop med min psykosociala situation: ”Du har fått en panikattack”, förklarade doktorn som hade undersökt mig. ”Din kropp är helt enkelt slutkörd av stressen och orkar inte längre.” 

Efter den väckarklockan fattade jag två beslut. Att jag skulle bli bättre på att be om hjälp, och att jag skulle börja springa igen. Även om löppassen var korta i början så minns jag tydligt hur välgörande de var. Jag sprang bara rakt ut i skogen och andades, fick perspektiv på saker och ting, bukt med min ångest. Löpningen var nödvändig för att jag skulle orka, för att jag skulle palla trycket. Löpningen har nog aldrig varit viktigare för mig än den var då.

Nu är min fru frisk och vårt liv har börjat bli lite mer normalt igen. Precis som Johan Larsson (möt honom på sidan 48) har jag fått lära mig några hårda läxor – som att min kropp inte klarar allt. Så numera lyssnar jag på den, istället för att bara köra på. Nu, när stressen blir så där monumental några dagar före trycklämning av tidningen så stannar vi istället upp, kroppen och jag och sticker ut och springer en stund. 

Så var det häromdagen. Trots att ingen av oss egentligen hade tid att springa, var vi ett gäng som stack ut fyrtio minuter på lunchen. Och eftersom vi i det här numret skriver om hur effektivt löpning är mot stress (läs utdraget ur Anders Hansens bok Hjärnstark på sidan 38) började vi prata om hur vi själva hanterar stress med hjälp av löpning.

Sofie L, som under samma löptur tog den här bilden på oss, brukar ge sig ut och ”springa vilse i skogen” när hon är stressad. Då är hon noga med att lämna klockan hemma, ”annars blir den lätt en stressfaktor i sig”.

Även för Sofia H, som passade på att byta ut New Yorks gator mot ett naturnära pass med oss, fungerar löpningen som en ventil. När hon känner att ”allt bara är kaos” måste hon ge sig ut och springa av sig för att hitta lugnet igen.

Och så tror jag att de flesta löpare någon gång har upplevt löpningen. Att den balanserar oss, ger syre åt nya tankar och perspektiv, ger tid för reflektion och gör oss avstressade – precis så som trebarnsmamman Linda Christensson beskriver det i ”Livsloppet” på sidan 12. 

Ibland tar livet vändningar som gör att det faktiskt inte går att springa, och det får man acceptera. Men dagar då du känner dig stressad över en fulltecknad kalender så är det kanske just springa du ska göra. Löpning är nämligen en av de mest effektiva antistressmediciner som den moderna vetenskapen känner till. Rent fysiologiskt är löpning stressens raka motsats. 

Ett annat effektivt sätt att stressa av är att ta semester. Passa på att kombinera den med löpning för att få en extra dos antistressmedicin (det här numret är förstås fyllt med somriga löpträningstips) – det tänker vi göra. Vi ses igen i augusti! 


Stefan Larsén, chefredaktör
stefan@runnersworld.se

Antal kommentarer: 2

Pontus Bruhammar

Precis så är det för mig, jag fungerar inte utan löpningen. Självklart måste kroppen få vila men jag skulle aldrig åka på semester utan mina löparskor. Jag har själv ”sprungit vilse” men i en storstad vid flera tillfällen och har då fått se helt nya delar av staden som jag annars inte hade fått uppleva. Flera i min omgivning har varit oroade över att jag springer så mycket ”det kan inte vara bra” men de flesta har insett att jag behöver löpningen för att må riktigt bra. Få saker slår känslan när jag flyger fram en tidig solig sommarmorgon.

Stefan Larsén

Hej Pontus!
Jag vet vad du menar – att starta dagen med en löprunda är svårslaget, och det gäller särskilt på sommaren. Det är något alldeles speciellt att springa när naturen vaknar upp; fåglarna, solljuset, luften, känslan efteråt… Hoppas du får chansen att springa vilse många gånger i sommar!
/Stefan

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Här är vinnaren av SEAT Ateca-Weekend

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bra start på sommaren

av Antal visningar: 221

Föregående vecka blev en riktigt bra träningsvecka. Egentligen hade jag ju bara tänkt å rekreationsspringa ett tag till, vara smart och låta kroppen åtminstone få ett par tre veckors återhämtning efter Stockholm Marathon men av bara farten blev den mängdrekord. 180km löpning. Mestadels distans men ändå. Jag har alltid trott att jag vart i behov av åtminstone en löpfri dag per vecka tidigare, nu har jag bevisat för mig själv att så inte är fallet. Kroppen klarar mer än man tror. Ska fortsätta att fokusera på mängd ett tag till och allt eftersom smyga in nåt till kvalitétspass. Det är farten som sliter, inte mängden så det gäller att skynda långsamt. Det bästa är att kroppen känns hyggligt fräsch, skulle vilja springa idag också men är smart och tar en välförtjänt vilodag idag. Så här har mina 180km sett ut:  

MÅN fm: Morgonjogg 10km
MÅN em: Distans 20km
TIS fm: Transportjogg 12km gym
TIS em: Styrka
TIS em: Distans 19km 
ONS: 2 x (3km – 2km – 1km), totalt 20km inkl. upp/nedjogg
TORS fm:  Morgonjogg 10km
TORS fm: Transportlöpning 13km gym
TORS em: Styrka
FRE: Långpass 30km
LÖR fm: Styrka
LÖR em: Distans 16km
SÖN fm: Morgonjogg 10km
SÖN em: Proggresiv distans 20km

Häromdagen fick jag ett mess på FB av en tjej som följt mig här på RW som ville ha tips på hur hon skulle träna för att springa sub3 på Berlin Marathon i höst. Det kändes lite smickrande att bli rådfrågad, jag är ju bara en glad motionär och sub3 är ju ett ganska tufft mål som tjej, då är man ju typ topp 20(?) på Stockholm Marathon. Men jag förklarade i alla fall hur jag tränar och hur jag kommer lägga upp träningen inför Berlin och gav konkreta tips på nyckelpass som jag tycker är centrala för att bli en bra marathonlöpare. Egentligen samma plan som jag körde inför Barcelona i vintras och som jag kommer hålla mig till nu inför Berlin. 

Jag brukar vilja ha 3-4 månaders förberedelse inför en mara. Första perioden är fokus bara på mängd och farten är underordnad, kör max ett intervallpass per vecka under denna del (för att inte helt tappa fartkänslan) och lägger istället in spontana fartökningar i distanspassen (typ fartlek) eller springer distansen progressivt. När kroppen sen vant sig vid mängden flyttar jag fokus till tröskelträning, fortfarande med en ganska hög mängd, men nu med 2-3 pass tröskel per vecka. Jag gillar tex 20km tävlingsfart, 4x5km tröskel, 10km snabbdistans, 3x20min, 5-4-3-2-1km, 10x1000m osv. Försöker även springa långpassen med fartinslag, tex 15km lugnt – 10km tävlingsfart – 5 km lugnt eller avsluta sista 6-7km i tävlingsfart. I sista fasen drar jag ner på mängden, kortar ner långpassen och kör mer fart och kortare intervaller typ 4-6x1000m, 4x2km, olika stegar och fyrhundringar för få lite klipp i steget. Och bara att dra ner mängden från tex 14mil till 8mil gör underverk för känslan. Så ser alltså planen ut i sommar. Det svåra blir nog att inte gå för hårt åt på fartpassen så här i början, det är lätt att vilja springa fort varje dag när det är sommar och bra väder.

Häromdagen lyssnade jag på Jojje Borséns podd ”Unika människor” med coach LG som gäst, riktigt bra, ladda ner den om ni inte redan lyssnat. Och appropå på det så råkade jag av en händese se på Aftonbladet TV när Colting och Borsén gästade Claes Åkeson och pratade om sitt nystartade parti Folkhälsopartiet. Blev naturligtvis nyfiken och surfade in på deras hemsida. Vissa delar kändes intressanta, andra mindre genomtänkta. Jag välkomnar debatten för den behövs men har svårt att se hur många av förslagen ska kunna genomföras och framförallt finansieras. WHO definierar hälsa som ett tillstånd av välbefinnande och för mig är det välbefinnande att efter en 18mils vecka få trycka i mig både glass, godis och chips, så jag tillhör inte kategorin som välkomnar ett sockerförbud.

En annan nyhet är att jag gått och blivit medlem i en löparklubb. Det var på tiden. I samband med Luleå stadsmara i våras gick det upp för mig att man kanske borde vara med i en klubb just för att få springa tävlingsklass på vissa lopp. Och eftersom vi saknar riktiga löparklubbar i Sundsvall så föll valet på IFK Umeå, min gamla hemstad. Så framöver kommer jag springa i Umeås blåa färger.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest meningslösa som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: Är inne i en Ryan Adams period och har plöjt igenom hela hans diskografi senaste veckan. Valfritt album funkar vilken dag i veckan men just idag blir det hans självbetitlade album från 2014.

Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

@Malin: tack! har precis vart på Mariedal och hämtat ut mitt blåa IFK linne. Kör hårt med rehaben, vet hur det känns, men kötta på crosstrainern så tappar du inte allt för mycket.

@Thomas: intressant, jag hänger gärna med. Du får gärna mejla mej tider och info om du har lust.

@Stefan: haha ja uthålligheten räknar jag bli det minsta problemet i Berlin. Nu med en dags vila känns benen som nya, så det är bara på’t igen.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vansbro – Revised

av Antal visningar: 251

Här kommer en uppdaterad lista inför Vansbro. Hade missat några saker och vill ta chansen hålla listan fräsch.

Som sagt:

Platserna 2-12 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kommer ordningen bli hur som helst. Listan är inte numerisk i sin följd. Dagsform & taktik kommer avgöra ödet.

1. Patrik Nilsson – Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt (Ingen press buddy).
2. Oskar Djärv – Formstark kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson – Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo – Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. Nils Svensson – Komplett triathlet. Kommer vara i topp vid T2.
6. Ludvig Fleetwood – Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
7. Sebastian Björklund – Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
8. Erik Holmberg – Alltid farlig och kör hårt.
9. Johan Kärner – Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
10. Adam Stenman – Duathlonexpert i ruggig form. 
11. Joel Vikner – Kortdistansare utan svagheter. Erfaren & snabb på alla grenar.
12. Marcus Hultgren – Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.

Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Björn Andersson & Pontus Lindberg kommer sannolikt inte till start pga Sjukdom. KJ- Danielsson kör Haugesund 70.3 istället & David Näsvik har nyligen kört Challenge Danmark.

Damerna – Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson & Annie Thorén gör om om det.

Som sagt, kan ha fel. Men större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp. Hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Banan är pannkaksplatt så inga naturliga avskiljare på cykeln. Blir tufft för domarna håålla ordning på de 30-40 snabbaste då omkörningsreglerna ställer till det när det är en 500 meter lång kolonn. En bra idé enligt mig vore ha 12 alt 20 meters regel.

Stay Tuned!

Nelker

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på runnersworld.se