Runner's World
Runners World

Runners World

info@runnersworld.se

Blogg

Res till Palma med mig!

25 jan 2016 av Antal visningar: 294

I mars är det dags för mig att för första gången åka som instruktör på träningsresa. Vi på Women’s health ska ta med oss kalastränare som Tanja Djelevic, Maria Olofsson, Magnus Hagström och vi i redaktionen (Sofie, Jenny, Marie och jag) och åker en vecka till Palma på Mallorca för en träningsvecka som heter duga. Det blir också god mat, slappa dagar på stranden och annat sånt där som man gillar jättemycket.

Så in och boka och åk med mig till Palma! Jag vill verkligen att just du följer med!

Senaste numret av Runner’s World!

  • Kom i form! Så tränar du för ett långlopp
  • Sarah Lahti – den svenska stjärnan går från klarhet till klarhet
  • Forskning: Därför blir löpare äldre och friskare
  • 39 tips för ett bättre 2026
  • Guide! 13 nya löparklockor
  • Varför ska du göra rehab – egentligen?
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Träna efter din menscykel pch prestera bättre!
Blogg

Träna efter din menscykel pch prestera bättre!

av Antal visningar: 487

Förra året när Storbritanniens bästa tennisspelare Heather Watson åkte ut i Australien Open förvånade hon alla. Spelet blev inte det förväntade, men inte heller hennes förklaring till förlusten.

Watson bröt nämligen alla sporttabun genom att berätta att hon kände sig yr och orkeslös för att hon hade mens och därför inte klarade att spela så bra som hon brukar.

Tröttsamma mensskämtare hade kunnat få vatten på sin kvarn, men det brittiska tennisförbundet ställde sig snabbt bakom Watson. Det gjorde även det brittiska damlandslaget i innebandy.

Därmed började det plötsligt pratas om mensen som en påverkande faktor vid sportsliga prestationer. I Storbritannien kunde man till exempel läsa artiklar om hur spelarna i damlandslaget i innebandy alltid mailade sin tränare den dagen de fick mens, så att han skulle ha koll på vilka som inte hade full kapacitet inför stora mästerskap.

Det borde kanske vara självklart, men historiskt sett har mens och OS
ytterst sällan nämnts i samma mening. I löparvärlden pratas det inte heller om menscykeln, trots att den påverkar hälften av alla löpare – elit såväl som motionärer.

En tjej som har ändrat på det är triathleten Kiran Gandhi, som också är trummis i artisten M.I.A:s band.

– Jag har alltid skippat träningen under mensen. Eftersom jag själv har så svåra menssmärtor har jag alltid tyckt att det låter konstigt när andra tjejer säger att träningen hjälper dem mot menssmärtorna; för några år sen blev jag till och med tvungen att åka till sjukhuset, säger Kiran Gandhi.

När Kiran skulle springa London Marathon förra året fick hon sin mens samma morgon som loppet skulle gå av stapeln. Då gällde det att snabbt ta ställning i en rad frågor som kvinnor i samma situation alltid gör i det tysta.

Kiran, som tränat i månader och dessutom rest till London från New York, ville inte missa maratonloppet. För henne blev därför valet av mensskydd den viktigaste frågan att ta ställning till. Men även om hon fattade att det skulle ses som radikalt att springa helt utan skydd bestämde hon sig för det. Det var helt enkelt det alternativ som kändes bäst för henne.

– Jag ville inte springa med tampong eller binda eftersom jag inte ville få skavsår, och jag ville inte heller behöva stanna och byta mensskydd varannan timme. Jag ville springa loppet på samma sätt som jag tränat inför det.

Trots att Kirans rosa löpartajts snabbt fick en växande röd fläck kände hon sig bekväm under hela maratonloppet, och hon berättar att det bara var en och annan löpare som kommenterade mensen.

– Det kändes som om min kropp tog hand om mig och jag kände mig inte alls utsatt under loppet. När jag gick i mål var jag väldigt stolt över att min kropp klarat av ett maraton i sitt
svagaste tillstånd.

Det gick däremot inte många dagar innan Kirans bedrift blev en nyhet. Bilden av henne springandes i rosa löpartajts med blodfläck spreds över hela världen.

Reaktionerna var både positiva och negativa. Kiran säger att hon antagligen inte kommer att göra om det, men att hon hoppas att bilden av henne ska få fler att prata om hur menscykeln påverkar löpare.

Läs mer – här hittar du hela artikeln (från RW nr 1 2016) i PDF-format!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag är löpare: Anna Kinberg Batra
Blogg

Jag är löpare: Anna Kinberg Batra

av Kenneth GysingAntal visningar: 942

Jag var en pluggis när jag växte upp, har aldrig varit någon sporttjej – även om jag både red, åkte skridskor och simmade. Jag gick med i MUF redan på högstadiet, men det var först i tjugoårsåldern som jag började satsa riktigt seriöst på politiken.

Jag började springa för fem år sedan, har tränat regelbundet sedan jag fick barn. Att jag började träna var mest av praktiska skäl, för att få igång kroppen igen. Jag började med gym, men så tänkte jag att jag skulle börja springa – fast jag egentligen var övertygad om att jag inte kunde.

Men jag tyckte det verkade vara en sådan enkel motionsform; att bara sätta på sig löparskorna och ge sig ut. Det var absolut en jättetröskel i början, men jag är ganska envis. Jag bestämde mig för att ta mig över den.

Småbarnsåren var rätt tuffa, och det var också då jag började få tunga politiska uppdrag. Jag behövde helt enkelt komma i form för att klara av det.

Jag försöker komma ut två gånger i veckan, och hinner jag inte mitt i veckan så får det bli två gånger på helgen i stället. I stort sett har jag två rundor hemma, en som är strax under milen och en som är uppåt tolv kilometer.

Jag tycker om att springa på morgnarna, men det blir mest om jag är ensam hemma eller på resa. Som småbarnsförälder vänjer du dig vid att vakna tidigt.

Jag har alltid löparskorna med mig när jag reser, det är väldigt roligt att upptäcka en ny stad under en joggingtur. För en tid sedan var jag på Sicilien. Jag bodde på ett hotell mitt i staden och tog sikte på vulkanen Etna. Det var mysigt att möta folk som var på väg till sina jobb, eller bara var ute med hunden.

Jag springer mest i ett och samma tempo – huvudsyftet för mig är att få motion och att rensa tankarna. Jag springer ofta till musik på en Spotify-lista. Det ska vara glatt, gärna disco och schlager, det kan absolut vara 80-tal. Nyligen hade jag och en väninna i min ålder en diskussion om musik, där vi var överens om att Alcazar har perfekta låtar för löpning.

Jag har en skogsrunda som jag ofta springer. Den är ganska kuperad, då måste det svänga bra i lurarna för att jag ska orka ta mig uppför den sista, sega uppförsbacken. Det är också en runda som är väldigt bra när jag ska lösa problem, knäckfrågor av olika slag. Jag tror backarna hjälper till där, man får bita ihop och kämpa lite extra.

Jag har sprungit Tjejmilen tre gånger, men bara två gånger i klassen med tidtagning. Nu senast sprang jag på 1.01. Men jag har ingen brådska när jag springer Tjejmilen, det finns så mycket att titta på runtomkring.

Löpningen har fått allt större betydelse för mig. Jag vet inte om den gör mig till en bättre politiker, men förr brukade jag alltid bli sjuk på hösten. Det är mindre av det nu, jag tror löpningen har förbättrat immunförsvaret. Jag sover också bättre, och orkar man mer fysiskt orkar man också mer psykiskt.

Jag trodde ett tag att det bara var elitlöpare som sprang i funktionskläder, men har man prövat en gång så går man inte tillbaka till t-shirts i bomull. Vad gäller löparskorna så är det viktigt att de är bekväma. Och så brukar jag springa i en stor keps som skyddar mot solen och håller ordning på håret. Jag bryr mig inte om folk tittar på mig när jag springer, jag är rätt van att bli igenkänd. När jag springer är det bara jag och musiken. De runt omkring får tycka vad de vill.

Viktigast politiskt just nu? Dels går partiet igenom en förnyelseprocess, vi förlorade ju valet och måste lägga om kursen. Och så lever vi i en orolig och krävande omvärld, samtidigt som det är ett väldigt hätskt klimat i debatten. Det oroar mig lite – vi löser inte flyktingsituationen i Europa eller världsekonomin genom att alla bara skriker åt varandra.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Världscuppremiär

av Antal visningar: 246

Under helgen som gick var det årets första skidalpina världscuptävling i Font Blanca, Andorra. Jag kom till Chamonix eftersom jag ville utveckla mig och köra mer skidalpinism och tävla i världscupen och EM. Men samtidigt visste jag att det jag gjort innan inte var så mycket att komma med här nere i Alperna och jag var rädd att jag skulle göra bort mig totalt i en världscup. Det har gått bättre och bättre vecka efter vecka och jag har utvecklat både kondition och teknik undan för undan och tränat på väldigt bra under sju veckor. Men sista veckan började kroppen skrika efter att få ta det lite lugnare. Tidigare hade jag inga problem med att ge mig ut två gånger om dagen, men nu började jag bli väldigt osugen på att träna utan ville helst ligga i sängen, läsa och äta choklad. Regn fem dagar i sträck gjorde väl inte skidlusten direkt större och det var till och med så illa att jag en dag tyckte att det var ett bättre alternativ att springa 2 minuters intervaller på ett varv runt en parkeringsplats än att gå upp på berget. Men efter en massage, en vilodag och några lätta träningsdagar i Andorra ville kroppen vara med igen. För första gången på länge kände jag mig riktigt pigg och sugen på att tävla och det är skönt när kroppen reagerar så som jag ville och planerat.

På lördagen var det dags för den individuella banan som ska vara mellan 1200 till 1800 höjdmeter uppför totalt, innehålla byten och vissa branta partier där man måste gå/springa med skidorna på säcken. Originalbanan var väldigt fin och innehöll två toppar, en kamvandring och fina åk, men tyvärr så vaknade vi upp till halv snöstorm vilket gjorde det farligt att köra originalbanan. Nu blev starten uppskjuten ett par timmar och arrangören fick lägga en alternativ fyrvarvsbana istället.

Starten gick och jag var faktiskt med i startrusningen och skaffade mig en bra position (På grund av förseningen blev det en masstart med herrar, damer och juniorer). Jag visste inte riktigt var jag låg eftersom det är svårt att se när det är så många samtidigt, men jag chansade runt 10-15 plats. Jag märkte att jag gick starkt i varje varv i uppförsbacken, men sedan tappade lite vid bytena. Även om jag har blivit snabbare i bytena så tappar jag fortfarande på de rutinerade som har hållit på i många år. Tillslut hamnade jag på 13:e plats i min världscupdebut och när jag kom i mål fick jag veta att Emelie hade vunnit och tagit sin och Sveriges första världscupseger i skidalpinism. En bra svenskdag! 

Nästa dag var det dags för vertikalen som bara går ut på att gå så snabbt uppför som man kan. Ungefär det flåsigaste, mjölksyraframkallande man kan tänka sig. Jag var peppad efter lördagens lopp och tänkte att jag försöker hänga på för att hamna på en topp tio placering. Det gick bra halva loppet och det kändes inspirerande att gå i rygg på flera väldigt duktiga tjejer. Men den satsningen visade sig vara för tuff för mig och sista tio minuterna var inte vackra och kändes som om loppet aldrig skulle ta slut. Jag tappade både tid och placeringar och gick tillslut i mål på 14:e plats, helt slut. Emelie gjorde ytterligare ett suveränt lopp och vann en hård spurtduell om andraplatsen.

Innan säsongen är över vill jag komma på en topp tio placering och nu har jag fått prova på vilket tempo som krävs för att lyckas med det och jag ser fram emot resten av världscuptävlingarna och EM.

Antal kommentarer: 1

Ida Nilsson

Tack Annette!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Reflexklädena du vill synas i den här vintern!
Blogg

Reflexklädena du vill synas i den här vintern!

av Antal visningar: 561

En undersökning från försäkringsbolaget If visar att tre av fyra svenskar sällan eller aldrig bär reflexer. (Men som tur är gäller det inte RW-läsarna! Kolla så duktiga ni är!)

Ja, självklart!:  82% (701)
Nej, jag slarvar allt för ofta:  17% (147)

De vanligaste orsakerna är att man glömmer dem, eller är fåfäng. Samtidigt har det aldrig funnits så många trendiga skor, snygga västar, coola tights och intressanta jackor med reflexer som nu. Här är tjugoen av de snyggaste reflexkläderna för oss löpare!

1. Jacka,
Shield Flash Max Jacket, Nike: 4 500 kr.
Reflexerna finns i jackans mönster samt i loggan.

2. Handskar,
Brilliant Thermal Glove, Craft: 200 kr.
Löparhandske i funktionsmaterial med borstad insida och reflekterande tryck.

3. Pullover,
Brilliant Windbreaker, Craft: 700 kr.
Vindavvisande pullover med reflekterande detaljer på fram- och baksida.

4. Löpartights,
Visio Winter Tights, New Line: 700 kr.
Tights med reflexer på framsida lår samt runt vader och skenben.

5. Löpartights,
Tf Power Tights, Adidas: 800 kr.
Reflexerna runt knäna och låren gör att du blir extra synlig i de här tightsen.

6. Löpartights,
Epic Lux Flash Tight, Nike: 1 100 kr.
Tights med reflexer invävda i tyget.

7. Löpartights,
Björn Borg: 700 kr.
Björn Borgs satsning på löparkläder innehåller bland annat de här tightsen, med reflexer i mönstret på nedre delen av benen.

8. Handskar,
Running Gloves, Salming: 250 kr.
Neonfärger och reflexloggor ökar synligheten och touch-material i tummarna gör smarta telefoner lättare att manövrera.

9. Jacka, NightCat Illuminate Jacket, Puma: 2 300 kr.
Vindavvisande jacka med reflekterande tyg över bröstet och längs armarna.
10. Löpartights, H&M: 350 kr.
Nya tights med reflextryck på låren och runt vaderna.

11. Löpartights,
All Eyes On Me, Puma: 500 kr.
Trycket som går från midjan till vaden är förstås reflekterande.

12. Handskar,
H&M: 150 kr.
Vinterhandskar med reflexmönster från handleden ut till pekfingret.

13. Mössa,
Run And Done, Lululemon: 300 kr.
Mössa med reflekterande prickmönster.

14. Vantar, Run With Me, Lululemon: 360 kr.
Vantar med reflextryck.

15. Jacka, Specular Jacket Reflective, Lululemon: 3 300 kr.
Herrjacka där allt utom ärmarna består av reflekterande material.

16. Jacka, Lite-Show Winter Jacket, Asics: 1 100 kr.
Vinterjacka i lysande gult, med reflexband och reflekterande tryck på dragkedjan.

17. Jacka, Women’s Aerial Speed, Under Armour: 1 800 kr.
Vindtät och fodrad löparjacka som har rikligt med reflexdetaljer på ärmarna.

18. Mössa, If:Reflectif by Örjan Andersson: 400 kr.
Tillsammans med Örjan Andersson, som startade klädkejdan Cheap Monday, har Försäkringsbolaget If gjort en mössa med påsydd reflex.

19. Lös reflex, Smart in the dark: 200 kr.
Reflex med stretch som kan träs över handleden.

20. Lös reflex, Smart in the dark, 350 kr.
Reflex som placeras runt benet och fästs med kardborreband.

21. Tights, Running Flow, Salming: 600 kr.
Nya, mönstrade damtights i Salmings Run&Gym-kollektion med reflekterande logotyp på baksidan av benen.

4 TIPS FÖR ATT SYNAS BÄTTRE

  • Välj ljusa kläder!
    Svarta kläder reflekterar ljus dåligt och gör att du blir svårare att upptäcka.
  • Bär reflexer!
    Bär du reflexer så blir du synlig på ungefär 125 meters avstånd för en bilist som kör med halvljus. Utan reflexer krymper avståndet snabbt ner till 20-30 meter. Om du möter en bilist som kör med helljus är du synlig på 450 respektive 150 meters avstånd, beroende på om du bär reflexer eller inte.
  • Fördela reflexerna!
    Med reflexer placerade på olika ställen på kroppen ökar du dina chanser att synas, eftersom ljuset kan träffa dig på olika ställen. Måste du prioritera så placera reflexerna på nedre halvan av kroppen. Tänk också på att reflexer på rörliga delar av din kropp, som fotleder och handleder, gör att du syns ännu bättre. Toppa med en reflexmössa!
  • Byt reflexer ofta!
    Reflexer är färskvaror och tappar sin reflekterande förmåga över tid, och det gäller särskilt reflexer som sitter på kläder som tvättas. Reflexer håller inte längre än ett par år, så byt dem ofta.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Claes Wikdahl
Blogg

Veckans triathlet: Claes Wikdahl

av Antal visningar: 441

Namn: Claes Wikdahl
Ålder: 39 (H40 2016)
Längd: 177 cm
Vikt: 67 kg
Klubb: Väsby SS Triathlon
Hemsida/ blogg: http://claeswikdahl.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har sprungit mer eller mindre hela livet, men i perioder. Aldrig någon större satsning utan bara för motionens skull. Började springa regelbundet för nio år sedan men hade mycket problem med skador och sjukdomar. Började cykla för fem år sedan när jag fick en stressfraktur i ena foten och gick något år senare en crawlkurs. 2012 gjorde jag min första triathlonsprint i Tjörn.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Det verkade som en rejäl utmaning men bevisligen inte omöjlig, ens för en åldrande småbarnspappa. Fascinerades över dem som genomförde en Ironman och tänkte att det där ska jag banne mig göra nån dag. Att man ”behöver” ha häftiga cyklar och en massa andra prylar är ju också kul! Skadorna från löpningen gjorde väl att jag halkade in lite tidigare än jag först tänkte. Hade egentligen inte tiden då jag har en tendens att gå in för en sak i taget 110%…

Vilken distans satsar du på?
– Ironman.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Typiskt just nu är två simpass med intervaller och teknik, två cykelpass med styrke- och kadensjobb samt fyra löppass där två är korta direkt efter cykel, ett är intervaller och ett är långpass. Utöver detta kör jag några styrkeövningar jag vet att jag behöver för att hålla mig skadefri. 

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag kör med coach för första gången i år. Valde Clas Björling och det funkar grymt bra! Tidigare har jag haft problem med progression och periodisering i mitt upplägg. Det är ju jättesvårt när man styr sin egen träning och inte har så stor praktisk erfarenhet. Nu har jag ytterst kompetent hjälp och en tydlig tanke över hela säsongen såväl som med varje enskilt pass. Det gäller ju att trigga kroppen på olika sätt ända fram till huvudmålen för att man ska fortsätta utvecklas och toppa vid rätt tidpunkt.

Vilka är dina svagheter?
– Simningen, som för så många andra som lärt sig i vuxen ålder. Jag har ändå blivit väldigt trygg i vattnet och har inga problem att göra mitt bästa i sim-momentet på tävlingar. Men fort går det inte… Finns mycket teknik att jobba på här.

Vilka är dina styrkor?
– Löpningen är min starka gren. Har ju hållit på med det längst och så har jag väl bra förutsättningar för det. En annan styrka jag har är pacing, det vill säga att jag ofta hittar rätt ansträngning och kan hålla den loppet ut. Har aldrig ”bonkat” på tävling. Än. En annan viktig egenskap är att ha koll på alla detaljer och lämna så lite som möjligt till slumpen. Väder och vind går inte att styra över men mycket annat.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– 2015 simmade jag 108 timmar, cyklade 192 timmar och sprang 101 timmar. Så fördelningen brukar ungefär se ut så.
Vad är ditt stora mål i år?
– Min A-tävling är Ironman Kalmar även 2016. Målet är att kvala till Hawaii. Jag ska ha kapaciteten för det men det är ju mycket som ska klaffa också. Det är ett långsiktigt mål och jag är beredd att ge det fler chanser.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Gå med i en klubb som kör gemensamma träningspass.
  2. Tävla mycket. Kör korta distanser och få erfarenhet.
  3. Häng på triathlonforum.se 😉

Var tycker du det är bäst att träna?
– Har åkt till Playitas en vecka de två senaste åren och det är svårslaget!

Hur många punkor innan du bryter?
– Bryter då jag inte längre kan göra något för att laga, det vill säga om jag har slut på slang eller luft. Det har hänt en gång. Sen kan man ju alltid slåss om bästa löptid!

Värsta och bästa simning:
– Kalmar förra året var väl inte jätterolig… I Västerås har det också blåst ordentligt de senaste åren. Mantrat att köra på då är ”Just keep swimming.”.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 8-10 timmar.

Våtdräkt:
– Orca 3.8.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Argon 18 E-118 Next Di2 från Cykloteket.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Saucony Mirage.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– Ironman Kalmar 2015 9:51, Vansbro Triathlon 4:33, några medaljer i Svenska Cupen.

Målsättning:
– Jag är en tävlingsmänniska. Jag vill prestera. Just nu är målet att kvala till Hawaii. Ett ännu mer långsiktigt mål är att hålla på med triathlon så länge jag kan röra mig framåt. Att efter jag ”presterat klart” köra en eller två tävlingar per år, på nya ställen runtom i världen låter som ett bra liv!

 

 

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på runnersworld.se