Blog

Det blev internationella segrar i Ultravasan 90. Men där bakom överraskade Viktor Stenqvist och Malin Barrulf både sig själva och andra genom att bli bästa svenskar. I Bydalsfjällen arrangerades den nionde och sista upplagan av Buff Fjällmaraton, med en förbundskapten i skimo och en maratonlöpare som vinnare på den långa distansen.

Ultravasan

Förra året var det ingen organiserad Ultravasan på plats, utan alla hänvisades till att springa Hemmavasan. Så var det för det stora flertalet även i år, men ett antal löpare fick förmånen att springa en elittävling på plats.

Redan på förhand stod det klart att fransmannen Sébastien Spehler var storfavorit till segern på herrsidan och att det på damsidan skulle bli en uppgörelse mellan tidigare tvåfaldiga Ultravasanvinnaren, ryskan Alexandra Morozova och europarekordhållaren på 100 km, polskan Dominika Stelmach. Så blev också fallet.

Ultravasan 90, herrar

Då Fritjof Fagerlund tvingades kasta in handduken så sent som dagen innan, då sonen fick halsont, sprang Sébastien Spehler i princip hela loppet helt själv. Ohotad som han var behövde han inte pressa sig på slutet och 6:09:45 är faktiskt den näst sämsta segertiden av de sju upplagor som har genomförts.

Bakom Spehler var fem löpare länge i en klunga, med Erik Anfält och Josef Hamber strax där bakom. Ultradebutanten Mikael Ekvall tvingades ge upp efter Risberg, då den häl som gäckat honom gav sig alltför mycket till känna, liksom ljumsken.

– Det får bli vila nu och sen tror jag det blir operation i december, konstaterar Mikael Ekvall.

Halvvägs i Evertsberg hade även Fredrik Eriksson fått släppa, medan Viktor Stenqvist och David Laney hade dragit ifrån med någon minut. Josef Hamber smög sig förbi Laney och var nästan i rygg på Stenqvist vid sju mil. Men trolig vätskebrist gjorde att han fick släppa förbi sig både amerikanen och smart löpande Erik Anfält. Hamber lyckades till och med att svimma två gånger med tre kilometer kvar av loppet.

– Försökte lägga in små fartökningar när jag var som tröttast, det hjälpte lite. Men en fartökning i en nedförsbacke var nog inte så smart, säger Josef Hamber, som ändå slutade femma på 6:33:29.

Josef lyckades i alla fall hålla Jonas Buud bakom sig. Buud ja, han skulle ju bara jogga runt! Han sprang Kungsleden på drygt fyra dagar nyligen och kände sig väldigt seg i benen. Men han visade återigen att man aldrig ska räkna bort honom. Han hade hoppats på en tid under sju timmar, men det blev betydligt bättre än så, 6:37 och en för honom överraskande sjätteplats.

– Visst är det sjukt. Men idag har jag träningsvärk. Länge sedan som jag var så stel, säger Jonas Buud dagen efter loppet.

2017 års vinnare av Ultravasan 45, Erik Anfält, hade som längst sprungit 64 km på tävling tidigare (Silverleden på en dag 2018). Med ett klokt upplägg avancerade han fram till en fjärdeplats på 6:31:35.

– Det gav mersmak! gläds Erik Anfält.

David Laney fick förnyade krafter och tog en stabil bronsplats på 6:23:50. Men han hade ändå en minut upp till loppets stora överraskning, Viktor Stenqvist. Viktor har förvisso flera gånger visat vilken stark löpare han är, med bland annat två topp 10-placeringar i Fjällmaraton 100K. Men att det skulle gå så här bra hade han inte ens själv vågat hoppas på.

– Jag kände nog inte att jag hade det här i kroppen. Jag var väl lite extra revanschsugen efter att det hade gått så dåligt på Fjällmaraton i år. Då hade jag benen, men kroppen svek i övrigt. Nu funkade kroppen och då var det bara att köra på, säger Viktor Stenqvist, som springer för Team Billingen X-trail.

Att han nu har sprungit in i ultratraileliten är han dock för blygsam för att ta in.

– Jag ser det som en liten överdrift att jag är nån typ av världselit, utan jag är en glad elitmotionär. Men jag är väldigt stolt över detta, absolut.

Fredrik Eriksson tog efter den snabba inledningen sig i mål som sjua på 6:45:07. Just 6:45 var målet för nyblivne 20-åringen Axel Svärdhagen, som sprang en hel del med damtäten. Det blev en åttondeplats på 6:57:07 och Axel är därmed den enda under 23 år som har tagit sig under sju timmar i Ultravasan 90.

– Väldigt roligt att få springa tillsammans med dameliten, det ger definitivt mersmak! Känner att jag kan ta med mig många positiva lärdomar och erfarenheter från detta lopp och jag ser redan fram emot nästa års upplaga, säger Axel Svärdhagen.

Ultravasan 90, damer

Som väntat blev det en tajt kamp på damsidan mellan tvåfaldige Ultravasanvinnaren Alexandra “Sasha” Morozova och Dominika Stelmach, som i polska mästerskapen för ett år sedan slog Europarekordet på 100 km.

Dominika satte upp ett högt tempo från början och Alexandra hakade på. När det var dags för det första spurtpriset drog Dominika på lite extra, men i en ledning på 60-70 meter sprang hon fel och Alexandra hann först in till spurtpriset.

– Jag blev arg när jag ledde och sprang fel eftersom det inte var bra markerat. Alexandra sprang rätt och det var första gången som jag var efter henne, säger Dominika.

Med ett löparläger och 120 km i benen från veckan innan och ankomst till Mora först kl. 1 på natten till lördagen var Dominikas förberedelser inte idealiska. Det höga utgångstempot fick hon också betala för senare.

– Hon startade kanske för snabbt. Det var snabbt för mig också, jag ville inte starta så. Men jag kände mig bra, säger Alexandra Morozova, som tog hem de båda spurtpriserna och bergspriset i Evertsberg.

Dominika var ännu i Oxberg efter sex mil bara halvminuten efter Alexandra, men när ryskan inte mattades släppte polskan därefter alltmer. I mål var Alexandra Morozova 13 minuter före och tiden 6:48:36 är det bara hon själv som har överträffat tidigare.

Alexandra Morozova är därmed historisk som den förste att vinna Ultravasan tre gånger, dessutom i rad. Hon har kommit att älska Sverige och vinsterna har också haft stor betydelse på andra sätt.

– Jag har inga sponsorer, i Ryssland är idrottare som jag inte intressanta som inte är olympiska mästare. Jag arbetar inte för närvarande och prispengarna är viktiga för mig, det är min huvudsakliga inkomst, berättar Alexandra.

De båda i toppen var i en klass för sig redan från start. Där bakom var det Sofia Smedman som länge låg som trea, med Malin Barrulf i ett slags gummiband som ibland var ikapp och sedan släppte igen, och Lina Karlsson strax bakom.

Efter Oxberg var Malin och Lina ikapp Sofia. Viktor Stenqvists sambo Sofia, som hade upplevt loppet som tungt från början, fick dock allt större problem med en häl som hon skadade innan SM på 100 km och tvingades motvilligt bryta i Hökberg.

Lina Karlsson, som ett tag alltså var förbi en då tröttnande Malin, fick strax före Eldris återigen se Malin springa förbi. Lina, som har diabetes, hade lyckats få till så att hon kunde se sitt blodsocker i klockan. Hon kom i mål som fyra på 7:36:57, vilket var personligt rekord med 40 minuter.

– Kanske var jag för feg, men ramlade två gånger i slutet och var osäker på hur mycket jag kunde pressa mig och låg lågt i blodsocker mot slutet. Men jag är för en gångs skull nöjd med min prestation. Hatten av för Malin, hon var grym, säger Lina.

Den som alltså sprang i mål som trea och bästa svenska var Malin Barrulf, som fyller 31 om några veckor. Karlstadtjejen flyttade till Mora för fyra år sedan och när hon sprang 15 km på Mora Trail 2018 var det längre än hon någonsin sprungit tidigare.

2019 gjorde hon ultradebut på 50-kilometersdistansen i UKA Pain i Älvdalen 2019 och sprang 80 km under ett dygn Ultra Intervals Challenge.

Men det var när hon utökade det distansrekordet till nästan 188 km då hon sprang 28 varv i en virtuell backyard ultra hemma i Mora sommaren 2020 som hon blev bekant för fler i ultrakretsen. Därigenom fick hon dessutom en plats i backyardlandslaget och satellit-VM i oktober 2020.

I år har hon vunnit den lilla tävlingen Backen i trädgården i Älvdalen, Björnfrossa Ultramaraton och Silverleden på en dag. Men att hon till och med skulle dela prispall med två världsstjärnor i ett så elitfyllt fält som Ultravasan var kanske allra mest överraskande för henne själv.

– Va fan hände?! var hennes korta kommentar i sociala medier efter tävlingen.

7:32:23 blev hennes tid, vilket hade gett henne pallplats även under alla de tidigare sex upplagorna.

– Jag har nog inte fattat vad som hänt. Jag vaknade flera gånger i natt och tror att jag har drömt. Det är häftigt. Att få chansen att springa om en tredjeplats i Vasaloppssammanhang känns riktigt stort, säger Malin dagen efter.

Hon tävlar för Team Nordic Trail och hyllades förstås längs gatorna i sin nuvarande hemstad Mora och bjöd publiken på både piruett och ett spänstigt målhopp. Ändå var den lättlöpta avslutningen inte det som hon ser som sin styrka.

– Jag tycker det är lättare på stig, då kan man leka lite mer. Det är på stigarna jag trivs bäst, säger Malin, som var noggrann med att få i sig energi hela vägen och härnäst siktar in sig på UKA Pain i oktober.

Ännu en imponerande insats gjorde 53-åriga Petra Klevmar som blev femma på 7:58:44, vilket är nästan en timme snabbare än någon kvinna över 50 har sprungit i Ultravasan tidigare. Dessutom dubblade hon nästan sitt distansrekord.

– Det var ett äventyr! Jag är väldigt glad att kropp och hjärta fungerade bra och att kroppen känns bra även idag. Och att det dessutom var ett superväder! gläds Petra Klevmar.

Ultravasan 45

I Ultravasan 45 tog Kristofer Låås tidigt kommandot i herrklassen. “Låset”, som är vegan och varit SM-femma i marathon, satsade till och med på banrekordet. Det blev till slut för tufft, men segern var aldrig hotat och tiden 2:41:04 håller hög klass i vad som blev Kristofers ultradebut.

En annan vegan och tidigare SM-femma på marathon, Klas Johansson, blev lika stabil tvåa på 2:43:08. Trea genom hela loppet var Joacim Lantz, som valde att springa den kortare distansen efter skadebekymmer och corona. Hans tid blev 2:49:58.

I damklassen hade vi sett fram emot en världsstjärneduell mellan Ida Nilsson och Sophia Sundberg. Ida, som vann två tävlingar under fjällmaratonveckan i Åre i sin tävlingscomeback, kom dock inte till start. Och Sophia Sundberg fick ett bakslag med sina nersmärtor i höften och när hon bytte skor i Hökberg för att minska belastningen smet överraskningen Liselotte Hellsten förbi.

Spårvägenlöparen Liselotte, ursprungligen från Dalarna, slog förra året personligt rekord med 12 minuter när hon sprang maran på 2:52. Nu tog hon ytterligare ett steg i utvecklingen genom att övertygande vinna Ultravasan 45 på 3:05:38, drygt tre minuter före Sophia Sundberg.

– Om jag ska vara ärlig så är jag nog nästan lika överraskad som de flesta och har fortfarande väldigt svårt att ta in det som hände igår, säger Liselotte Hellsten

2019 års vinnare av Ultravasan 45, Sofia Byhlinder, sprang in på en tredjeplats på 3:18:26.

Buff Fjällmaraton Bydalsfjällen

2013 gick den första upplagan av Fjällmaraton Bydalsfjällen. I år var det dags för den nionde upplagan, vilket också blir den sista.

– Nu får samer, Länsstyrelsen och regeringen bestämma sig för hur framtiden blir för oss svenskar och vår möjlighet till rekreation i fjällen. I väntan på det lägger vi energin på annat, berättar tävlingsledare Patrik Nordin.

Åsa Wiklund hade inte tänkt att springa, eftersom hennes stora mål är Stockholm Marathon i oktober. Men hon kunde inte låta bli, spontananmälde sig till ultradistansen 50 km och tog direkt kommandot i damklassen. Med sluttiden 5:46:11 var hon inte bara nästan 11 minuter före tvåan Johanna Bygdell, utan också halvminuten snabbare än Lina och Sanna El Kott Helanders segertid förra året. Bara Jennifer Asp, med det fantastiska banrekordet när hon 2016 blev totaltvåa på 5:20:58, har sprungit banan snabbare.

– Jag kunde inte motstå att springa nu när det var sista gången. Jag ville se det som ett träningspass första delen och sen trycka på bara om jag behövde för att hålla min placering. Mitt huvudfokus är SM i marathon, så min tränare var inte alls supertaggad på att jag skulle ge mig ut och köra den här typen av lopp. Kanske var det också framgång i att ta det lugnt och inte känna någon stress, funderar Åsa.

2013 var Åsa SM-åtta i marathon och fyra i Lidingöloppet, innan hon drabbades av skador och senare fick barn.

– Planen har varit att backa bandet, nu är jag på väg tillbaka att försöka få en bra tid på en asfaltsmara.

På herrsidan blev även Fjällmaraton Bydalsfjällen en internationell uppgörelse. Rémi Français bor förvisso i Duved och är förbundskapten för det svenska skimolandslaget, men är schweizisk medborgare. Han utmanades av den meriterade amerikanen Noah Brautigam, även om segern aldrig var hotad.

– Det var ett vackert lopp och i Drommen kände man sig som i Alperna. Jag har velat springa det här ett tag, jag flyttade till Sverige för två år sedan så jag är rätt välbekant med de svenska fjällen, säger Rémi Français, som drog ifrån under de tekniska utförslöporna.

Rémi Français’ segertid 4:56:59 är den näst bästa tiden i tävlingens historia och marginalen till Brautigam blev 7,5 minuter.

I kampen om bronsplatsen blev det desto tuffare. Martin Svanborg lyckades precis hålla Johannes Andersson bakom sig och var med 5:13:11 bara 11 futtiga sekunder före i mål.

Revsudden Backyard Ultra

Givetvis kunde man även springa backyard ultra denna helgen. På Revsudden utanför Rockneby nor rom Kalmar arrangerade den nybildade Revsudden Sportsällskap backyardtävlingen som förstås fick namnet Revsudden Backyard Ultra.

59 löpare kom till start, 12 av dem sprang minst sju varv och därmed ultradistans. Magnus Josephson gav upp efter 12 varv och David Nylander kunde därmed defilera hem segern i sin backyarddebut efter 13 varv.

– Det känns nästan pinsamt att vinna på 13 varv. Jag har fler varv i mig men tyvärr kändes 24 lite för många. Men vem vet… Det är väl i april som jag ska vara som bäst form när en landslagsplats står på plats i Kalmars backyard, säger David Nylander.

Ett par äventyr

Vi bör också nämna att 73-årige Björn Suneson i veckan slutförde sin Nils Holgerssonlöpning genom alla Sveriges landskap. Det bliv 54 km/dag i genomsnitt, med hjortronplockning i Härjedalen och Jämtland som den 63 dagar långa resans höjdpunkt.

Petter Restorp sprang 70 km över bergskamrar mellan två klassiska alporter, Chamonix och Zermatt, en rutt som kallas Haute Route. Få känner till denna sträcka så bra som Petter. Trots det blev det ett par timmars felnavigering i mörkret på de snöbeklädda topparna när han nu för första gången avklarade sträckan så snabbt som möjligt.

Fler intervjuer och ultranyheter i podden Ultraaktuellt

18-åriga Tove Karlsson tog en förkrossande seger i Vemdalen Fjällmaraton. Bara Erik Rahimi hann springa över alla toppar när Marsliden Seven Summits fick avbrytas på grund av åska. Längre söderut kunde man springa trail genom Skåne och i Örebro och Karlstad ordnades backyard-ultratävlingar med rutinerat i topp.

Efter ett par veckors semesteruppehåll är ultrauppdateringarna tillbaka. Senare i veckan kommer ett förhandsinlägg inför Ultravasans elittävling på söndag.

Vemdalen Fjällmaraton

Augusti är månaden för fjällmaraton. Efter Åre var det den gångna helgen dags för Vemdalen och de kommande två veckorna blir det Bydalen och Idre. Den längsta distansen i Vemdalen är 45 km. På damsidan tog 18-åriga Tove Karlsson kommandot direkt och hade i mål en segermarginal på nästan 43 minuter.

– Det var roligt. Det blir en helt annan typ av lopp, man kan inte maxa hela vägen. Jag tänkte att det skulle vara en utmaning att testa och köra så långt. Det var kul att göra något jag aldrig gjort innan, säger Tove, som har bakgrund inom löpning på bana.

Nu går hon skidgymnasiet och det är just skidåkningen som är hennes stora fokus. Då familjen har stuga i Vemdalen har Tove tidigare även sprungit de kortare distanserna med framgång.

– Men det är vintern jag satsar på. Löpnng är mest för att det är kul och för att det är bra träning, säger Tove, som i nerförsbackarna på slutet sprang ifrån sin pappa Torgny.

Även Sophie Odelberg sprang längre än vad hon hade gjort tidigare och sprang in på andraplatsen tillsammans med desto mer erfarne bergslöparen Erika Borgström.

På herrsidan hängde Jonas Nilsson länge med Marco De Gasperi. Men efter ett par timmar drog italienaren, som var sexa i Lavaredo Ultra Trail för ett par månader sedan, ifrån och var med tiden 3:53:01 sex minuter före örebroaren Jonas i mål. Bronspengen togs av Erik Olofsson, Kvarnsjö Camp, på 4:10:26.

Marsliden Seven Summits fick avbrytas på grund av åska

I Marsfjällen kunde man bestiga sju toppar i ospårad terräng, vilket gav omkring 43 km och 2 700 höjdmeter. När åskan drog in efter 5-6 timmar fick arrangören avbryta tävlingen, för första gången i dess 8-åriga historia. Därför hann bara Erik Rahimi med att bestiga alla topparna, vilket han gjorde på imponerande 5 timmar och 55 minuter.

Trail genom Skåne

Mellan Lövestad och Kullatorpet utanför Genarp gick den tredje upplagan av Trail genom Skåne (TGS). Malmölöparen Oskar Henriksson, som trots sina 27 år är en väldigt rutinerad ultralöpare, tog kommandot i herrklassen direkt. Även om han fick slita på slutet var segermarginalen till Jesper Delgård betryggande 13 minuter på den 50 km långa A-till-B-banan. Oskars tid var 4:02:38, Jespers 4:15:34. Ytterligare sju minuter senare kom Fredrik Stjärnvy in på tredje plats, i sitt genrep inför Spartathlon i september.

På damsidan stod två av de åtta deltagarna i en klass för sig. Matilda Hellman vann på 5:27:52, med Ulrika Ekelund drygt 16 minuter efter.

6-timmarsklubbtävling på 6-dagarsbanan

13-19 september går sexdagarstävlingen Viadal Ultra på en specialbyggd bana utanför Förslöv, där en av tävlingsledarna, Lotta Thörn, huserar. I helgen anordnade Scania Road Runners ett klubbevenemang på banan, där en 6-timmarstävling ingick.

Martin Scharp vann sin vana troget herrklassen och nådde 70,304 km. Men mest imponerande var 39 år yngre Svea Roos. 14-åriga Svea brås uppenbarligen på sina ultraföräldrar Henrik och Agneta och skrev med 45,292 km in sig i ultrastatistiken.

– Det är häftigt och jag är väldigt stolt över hennes målvedvetenhet och driv. Hon springer runstreak som en del av sin träning vilket har gett fantastiska resultat, berättar stolte fadern Henrik Roos direkt från tatueraren.

Backyardtävlingar i Örebro och Karlstad – och en mysbackyard i Segersta

Givetvis kunde man också springa backyard i helgen. I Örebro ordnade Korskyrskan för  andra gången Adolfsberg Backyard Ultra. Förra gången var det en maxgräns på 14 timmar, men den här gången fick man springa tills bara en återstod. Den som sist kvar när Maria Pettersson gav upp efter 18 varv var ingen mindre än Lisa Amundsson.

Lisa är en av dem som ska springa sexdagarstävlingen i september och fick med 19 varv en bra genomkörare.

–  Det var ett väldigt bra och trevligt lopp/långpass, synd bara att det inte blev längre, säger Lisa.

I Karlstad har det ordnats backyard förr, men Karlstad Backyard gick i helgen för första gången, då fjolårets tävling fick ställas in. Efter att ha fått avbryta SM i 24-timmars då han var sjuk i veckan innan fick André Rangelind springa långt igen. I 19 varv assisterades han av Viktor Strömquist, varefter André blev last one standing på det 20:e.

– Ville egentligen bara springa lite längre när det inte blev något i Skövde. Men det är väl ett långt resultat jag saknar innan jag begraver backyardskorna. Lutar mot att jag springer något silver-ticketlopp nästa år, funderar André.

Då backyard ultra lämpar sig väl även som socialt koncept ordnades Segersta Mysbackyard intill Ljusnans strand.

– Jag och en kompis hade planerat för ett traillopp på 50 km, som vi skulle prova med dem vi brukar springa ihop med här uppe. Kompisen blev sjuk i leukemi i vår så då valde vi att ställa in det. Då ställde vi om till en enkel mysbackyard, där folk på olika nivåer var med och tog med allt de ville äta och dricka själva, berättar Magnus Demervall.

Lyssna på förhandssnack inför Ultravasan och andra ultranyheter i podden Ultraaktuellt