Glad för det lilla
Befinner mig i ett vakuum. På marginalen händer det saker men det får knappast ett eget avsnitt i mina bästsäljande memoarer senare i livet. Första simpassen utomhus är avklarade vilket är en stor lättnad för en klorallergiker. Träningsrutinerna börjar komma på plats när det kommer till lång- och kvalitetspass i både löpning & cykling. En helt vanlig vår med andra ord. Låter osexigt men det är det inte. Det är fanimej inget annat än ren magi. Vara frisk, skadefri samt ha möjligheten leva ut sina drömmar är den yttersta lyxen. När jag var något yngre tog man detta för givet och betedde sig som en bortskämd skitunge så fort något litet kom i vägen. Idag är jag långt ifrån klok men tillräckligt nykter för att förstå vad som är viktigt här i livet. Bara tråkigt att det ska krävas ett par tragedier för man ska inse det.
Min tävlingskalender fick sig en törn när Halmstad 11.3 sköts på framtiden. Det var den tävlingen som låg rätt för mig, inte bara geografiskt utan även tidsmässigt. Alternativen är tyvärr inte speciiellt attraktiva för mig. Just nu lutar det åt att jag inte kommer tävla alls innan Kalmar. Det var tyvärr det smartaste beslutet, dock inte det roligaste. Kommer sannolikt göra ett par träningsmässiga utmaningar som dämpar den bekräftelse man får utav att tävla.
Mina veckor just nu är väldigt snarlika varandra. Uttrycket eat, train, sleap – repeat är väldigt träffande. Jag har dock en väldigt stor tilltro till kontinuitet & disciplin vilket underlättar det kanske inte så stimulerande upplägget närmsta tiden. Man blir duktig på hitta små ljusglimtar också. Små små förbättringar som göder motivationen att fortsätta även om det känns hjärndött köra sina sjuttioelfte tusingar i år. På tal om just det hade jag ett mindre genombrott igår. 6×1000 med 200 joggvila stod på schemat. 3:29 ner till 3:14 på sista trots kraftiga vindar på Stadion är det snabbaste jag har springit sedan min skada i slutet av januari. Det bästa var inte 3:14 på sista utan att jag inte passerade min tröskelpuls förräns på upploppet av den 5:e intervallen. Det vittnar om god form och att jag snart är tillbaka vid min normala löpstyrka. Ska bli kul kunna blåsa på som vanligt igen.
Ikväll drar jag till Skärgården för frisk luft, familjetid & traillöpning. På lördag ska jag agera löpande vätskestation på Sthlm Marathon för mina Terrible Tuesdays vänner. Ska försöka klämma in ett cykelpass på morgonen innan också. Söndagen är det fokus på Junior och hans andra minimarathon. Han ska få förstärkt godispåse dagen innan då vi kör stenhårt med HCHF hemma (HighCarbHighFat)…..det är så man håller sig snabb, glad & lycklig!
Kan man inte få nog av mitt fascinerade liv så finns jag på både twitter & instagram @nelker
I min livs löpform, KR våren 2013. 1 km efter det att bilden togs uppstod mina första nervproblem. 
M











