Karaktärspass

Så smått börjar det dra ihop sig till allvar. London marathon är bara 3 helger bort. Efter det börjar Duathlon Cupen. Inte för att det är årets huvudmål men jag skulle ljuga om jag sade att resultaten inte spelar nån roll. Jag har varit äckligt målinriktad under vintern för att göra bra ifrån mig på försäsongen. Hade 2 st Maror förra våren strax över 2:57 ( Paris 2:57:30 & Sthlm 2:57:09) så åka till London för att tangera en ett år gammalt PB kommer jag inte göra. Jag är där för att gå under 2:50…….eller åtminstone ge det ett ärligt försök. Vet att jag har farten. Vet att jag har uthålligheten. Resten sitter i skallen så det är väl bara att ösa på och hoppas man håller?!

Har faktiskt en bra strategi som jag kör som ni läsare borde pröva på. Först och främst hitta en klunga där du trivs med en fart som passar dig. Tempot ska vara sånt att du vill gå upp och dra fast du väljer att inte göra det. Dela sedan upp loppet i 5 kilometers bitar, stirra dig inte blind på mindre delar än så. Det stressar bara upp. Kolla kontinuerligt på pulsklockan så du inte ligger för högt, tänk på att hålla frekvensen och inte bli sittande. Där mina vänner har ni receptet….. Har Anders Szalkai att tacka för de flesta av dessa råd. För de sista 5-7 km finns inga råd, då är det bara pannben.

Kommer köra väldigt mycket löpning nu närmsta 2 veckorna, inte överdrivet mycket fart men försöka komma ut nästan varje dag. Köra det som jag är van vid att göra för att undvika skador & onödig träningsvärk. Sista veckan blir lite toppning.

Ikväll är jag gräsänkling = 2h på trainern på balkongen och en burk Ravioli. ”Living the dream” hette det va?!

M. Ironschnabel

Här 300 meter före målet i Paris förra året. Grät som Lille Skutt när jag väl kom i mål.

Årets första tävling gick av stapeln idag, Premiärmilen. 2 varv på norra Djurgården, ondulerad och stundtals kuperad bana. Vädret idag var kanon, förutom blåsten. Uppladningen i veckan har varit sisådär. Sjuk smärta i ländryggen från all cykling, inget allvarligt men duktigt irriterade muskler. Körde 2h tennis i torsdags vilket verkligen inte gjorde saken bättre. Natten till idag fick dottern nån typ av maginfluensa vilket innebär två stycken utryckningar där hon måste spolas av i duschen och alla lakan måste bytas. 

Nog med ursäkter, gick faktiskt bra ändå. Pigga ben och motiverad skalle. Hade egentligen ingen raceplan mer än att försöka få så många kilometrar under 3:40 utan att må allt för dåligt. Gick bra nästan hela vägen, hade det precis som alla jobbigt km 6-8 då banan är böljande och krafterna tryter. Splitsen idag blev följande 3:30, 3:36, 3:42, 3:38, 3:39, 3:39, 3:43, 3:48, 3:41, 3:31. Sluttid 36:56, med en snittpuls av 172 bpm. Kanske inget att hänga upp i julgranen men hade förra året 38:08 på samma tävling så med det i åtanke är det bra. 

Nu känns det stabilt. Löpningen är på plats, cyklingen är på gång och simningen är den där är……oklar. Skitsamma, 2012 kommer bli kanon. Skynda långsamt är nog nyckeln även fast det är svårt att inse att man inte har mer talang än så här.

M

Oklar tunnhårig person i nån form av spurt på målrakan

Cykling är verkligen en sport där det inte finns några genvägar för att bli bra. Det är antalet timmar som räknas. Självklart gäller detsamma för löpning & simning men tillgängligheten att springa är oftast överlägsen och simningen står för en så begränsad del av en Ironman att det ”räcker” med att vara anständig på den grenen. Vill man tjäna tid och ork så är cykeln nyckeln. Jag skulle inte kalla mig för en dålig cyklist relativt den tid jag lagt ner men att gå så långt som att kalla mig för en stark cyklist är att ta i.

Inför säsongen 2012 bestämde jag mig för att bli realtivt starkare på både cykel & simning. Simningen har väl gått okej får jag säga givet att jag bara kör 90-120 min i veckan. Är 5-10 seks snabbare per hundring samt tryggare i vattnet än vad jag var förra året då jag hade IM distansen på 1:10. Detta resultat hat kommit genom att gå från 1 pass i veckan till 2. Mer finns det inte tid för.

Förra vintern cyklade jag i princip inte alls. Började så smått i slutet av februari då jag inhandlade min första trainer. Körde rodd som substitut istället. Kände under förra säsongen att jag verkligen hade mer att ge så inför det här året har jag cyklat mycket mer. Tyvärr långt ifrån så mycket som mina konkurrenter men tillräckligt för att nå mina egna mål.

Nu efter en veckas cykling i Spanien & 4 dagar i Cannes känns det verkligen som om det börjar hända nåt. Självförtroendet är där och jag kan köra på tyngre växlar utan att stumna samt tekniken börjar infinna sig. Har inga watt eller tider att briljera med utan SMACK-serien & Duathlon cupen får utvisa resultatet. Hade på Järnmannen i Kalmar 5:08 på 18 mil utan att köra slut mig. På tempo lyckades jag på SMACK DM 30 km på ondulerad väg köra i 40 km/h i snitt. Dessa tider hoppas jag pulverisera….

Nu närmast blir det en lugn vecka för att undvika skador & sjukdomar. Ska toppa löpformen lite inför Premiärmilen på söndag. Inget tidsmål utan kommer gå all in och se vad som händer.

Mike

Sista kurvan på Maran 2011…..envis liten rackare på innerbanan.

Idag kändes det motiverat att köra lite hårdare. Gårdagens 6h i sadeln var förvisso ingen söndagspromenad men jag var sugen på lite fart och blodsmak idag. Dagen började med cykling tur & retur till Saint Raphael ca 4 mil bort. Bestämt innan för ett fikastopp där.
Jag cyklade i min egen takt dit följd av Johan & Erik. Blev nån typ av fartleksliknande sträcka med ok tryck, tog ca 1:20 dit. På hemvägen ville jag testa benen lite mer så jag körde i stort sätt så hårt jag orkade utan att vägga helt, dvs slog av lite när det bränner som mest i låren och lungorna spränger. Gick under 1:10 hem i sidvinden. Svårt att säga om det var snabbt eller långsamt men det kändes bra och jag kunde återhämta mig tillräckligt i utförlöporna för att fortsätta trycka på platten. Känns som om jag äntligen börjar komma i fas med cyklingen. Upp till bevis om en månad när Smack-serien & Duathlon säsongen drar igång.

Efter två timmars latandes i solen bestämde vi oss för att simma lite i Medelhavet. Ryktet sa att det var ca 13-15 grader i vattnet. Låter som Ö till Ö temperaturer inbillade vi oss och bytte om till våtdräkt. Det var faktiskt inte så illa efter man tappat känseln i händer, fötter & ansikte. Vi fick nästan ihop 1000 meter uppdelat i 10*85 meter mellan två stenpirer. Uppfriskande och häftig känsla att simma på riktigt i Mars. Kommer garanterat köra ett pass till imorgon.

Direkt efter löpningen var det dags för veckans andra fartpass löpning, modifierade mina schemalagda 2*5 km till 2*3 km med motiveringen att 2*4 mil hård cykel innan va olämplig uppladdning för nåt längre än så. Ut kändes hur skönt som helst i 3:55 fart. Kort vila på 90 seks innan jag satte av hemåt. Testade gå lite fortare med 3:45 som skamgräns. Det gick men var tungt, saltvattnet i magsäckan från otåliga kallsupar och trötta cykelben tog udden av löparglädjen och jag var glad när det äntligen var över. 3:42 i snitt på sista 3 kilometrarna, men det fick jag slita för. Antar att det är nyttigt att lära sig springa hårt med trötta ben eftersom det är just det man snart kommer att göra på tävling.

Fjärde passet idag var en tre rätters med vin på Caveau 30. Perfekt nerjogg…

M 

Två dagar har gått av vår vistelse här nere i Cannes. Efter en ganska smidig resa med undantag att jag blev av med mitt bagage så mjukade vi upp benen med en behaglig fartleksliknande cykeletapp längs kusten på ca 4.5-5 mil. Eftersom vi alla hade glömt att packa ner en ordentlig pump så blev min löprunda en 8 km lång löputflykt upp till Le Cannet för att inhandla en sådan. 

Igår tog vi oss an större delen av IM Banan Nice. Vi cyklade upp mot Grasse, Valbonne och senare upp helvetesbacken till Chateauneuf. Ca 2 km med snittlutning på 12-13 grader, på sina håll 16-17. Väl där uppe tar man av mot Frankrikes vackraste by Gourdon och sen vidare mot Col de L´Ecre som ligger på 1150 möh. Det som följer sen är platt eller nerför med undantag för en 10 km seg jävla backe upp till Col de Vance.
Det hade varit varmt & soligt hela dagen tills dess att vi skulle börja köra nerför mot Vance. Det vackra molnet vi skulle igenom innehöll iskall fukt samt 4 förvirrade Åsnor som vi höll på att krocka med. Ganska udda farthinder när man kommer stelfrusen och fartblind i 60 km/h nerför berget… Vi valde att inte cykla ner mot Antibes utan klättra upp till Chateauneuf igen för att slippa den trafikera sträckan mellan Nice & Cannes. Tyvärr inföll sig mörkret och sista 30 minutrarna av rundan blev lite halvmärkliga. Jag vet inte vad ni har på era cyklar men jag har inte lampor & reflexer på min i alla fall. Tackar min lyckliga stjärna att jag kom hem oskadd. All in all vart det 14 mil av fantastisk cykling.

Idag väntar ett litet plattare pass. Böljande vägar tur & retur Saint Raphael, ca 7.5 mil. Sen har jag lite tuffare löpning 5+5km tröskel innan vi ska prova på att simma i det uppfriskande Medelhavet som håller ca 13-15 graders temperatur såhär års.

Adieu

Michel