Kreti och pleti


Alltså vad hände egentligen? Helt plötsligt tog vintern slut. Ishalka blev till asfalt och snöfall blev till strålande sol. Det gick så fort att jag fortfarande inte riktigt har hunnit förstå att det är vår nu. Hallelujah, jag överlevde den här vintern också, check! För det är lite så det känns varje år när man gått och längtat i flera månader efter det där ljuset i tunneln borta vid horisonten. Nu är vi äntligen där! Vi tog oss ur mörkret även i år.

Jag romantiserar ofta våren och inbillar mig att löpningen kommer bli så fantastisk nu när man äntligen slipper tre lager kläder, dubbade skor och stelfruset snor i ansiktet till förmån för ljusa dagar och kortbrallor. Och visst är det rätt najs med nysopade gator och doften av jord och asfalt men helt ärligt så föredrar jag faktiskt att springa på vintern, helt enkelt därför att det är som livet i stort – grått, mörkt och ganska trist. Framförallt så slipper man svettas så jävla mycket, jag fryser mycket hellre. Och med förra sommarens vidriga värmebölja färskt i minnet så tar jag vinterlöpning före sommar alla dagar i veckan.

En sak som stör mig med våren är att jag nu måste trängas med massa andra människor som helt plötsligt vaknat ur sin vinterdvala och fått för sig att det ska springas bara för att fåglarna kvittrar och solen skiner. Ungefär som gymmen i januari då alla ska börja träna och sen droppar av en efter en allt eftersom. Vars var ni i januari när det var två meter snö? Vars var ni i februari då kvicksilvret visade -30 grader? Själv var jag ute i mörkret och tuggade distans med snö upp till knäna. Min polare Mattias brukar ofta beskriva mig som elitistiskt oavsett vad det gäller. Jag vet inte alls vart han har fått det ifrån, det stämmer inte alls. Jag är bara 49% elitistisk och 51% snobb.

Våren har en tendens till att locka ut, inte bara folk som springer, utan även alla hundägare. Dom hade gärna kunnat få stanna inne. Senast idag fick jag ett psykbryt på massa hundägare när jag var ute och sprang. När jag kom springandes vid Mittuniversitetet såg jag i ögonvrån ett gäng hundägare som alla hade sina hundar okopplade och precis när jag sprang förbi så började dom skälla, skrika, hoppa och nafsa efter mig. Som tur var var det bara småhundar men det hindrade inte mig från att stanna och skrika alla möjliga fula ord och idiotförklara dem medan salivet sprutade åt alla håll. Och det är långt ifrån en engångsföreteelse, jag tycker att det nästan är mer regel än undantag den här tiden på året. Hundägare; håll er jävla hundar kopplade eller stanna inne, hur svårt ska det vara? Tyvärr är det inte bara hundägare jag får psykbryt på, för nån vecka sen mötte jag en gammal gubbe som var ute och promenerade. Vägen var rätt blöt och isig, han visade ganska tydligt att han inte tänkte väja så jag hoppade ut i den geggiga väggrenen för att springa förbi honom. Precis när vi möttes så nuddade vi varandra och precis då trycker gubbjäveln till med axeln så att jag tappar balansen. Vilken idiot! Jag började såklart skrika och undra vafan han höll på med varpå han svarade att jag ”borde se mig för”. Vi stod säkert och skrek på varandra i flera minuter. Våren har en tendens till att locka fram både kreti och pleti, ytterligare en anledning till varför vintern är bättre för då slipper man träffa på dessa idioter.

Nu låter det kanske som att jag avskyr allt vad våren innebär. Så är det såklart inte, men måste jag välja så föredrar jag höst och vinter när det kommer till löpning. En positiv sak med våren är ju att det innebär tävlingar och lopp. För egen del är det bara två veckor kvar tills det är dags för årets första mara. Jag är ganska övertygad om att det inte kommer bli nåt PB även fast jag tränat på hyggligt under hela vintern, men mentalt skrämmer det mig att maxa 42,2km och är det nåt som är viktigt inför en mara så är det vilket mindset man går in i loppet med. Hövvet måste vara med lika mycket som benen och just nu är det nog det som kommer att vara den begränsande faktorn.

Igår körde jag och brorsan det sista långpasset innan Hamburg som innehöll 4x5km i marafart. Det var jobbigare än jag hade räknat med, initialt hade vi tänkt 5x5km men det fanns inte på kartan igår. Femmorna gick ändå på 19.42, 19.38, 19.45 och 19.30 med 1km joggvila däremellan. Hade det vart för en månad sen hade jag vart helnöjd men nu med två veckor kvar så borde känslan ha vart betydligt bättre än vad den var igår. Nu är i alla fall träningen gjord. Kommer börja trappa ner redan under veckan som kommer i hopp om att benen ska vara riktigt fräscha till den 28 april. Även om jag tycker att jag inte har tränat lika bra och hårt i år som tidigare år så har jag ändå snittat 12,3 mil/v sen januari och ju äldre jag blir, desto mer sliten blir jag av mängd, för att inte tala om återhämtningen som tar betydligt längre tid. Men jag ska i alla fall ge det en chans!

/Hörs

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Årets stora skotest
  • Öka farten! Så toppar du formen
  • Hel och Stark! Den snabba vägen tillbaka från skadan
  • Så äter du dig i maraform
  • Tröskeltrenden: Spring långt och snabbt utan att gå sönder
  • 6 vårfina löpprylar
  • Comebacken! Anna Silvnader är starkare än någonsin
Bli plusmedlem nu
Milano Marathon – bästa sättet att turista på

Milano Marathon – bästa sättet att turista på


Milano Marathon går av stapeln i april varje år. Unikt är att drygt 15 000 av löparna springer loppet som en stafett. I år tävlade loppets sko-sponsor Under Armour, i samarbete med Runner’s World, ut en startplats i stafetten. Nu är loppet avgjort och vi har stämt av upplevelsen med Rebecca Eriksson som fick hänga med till Milano!

Milano Marathon kan även springas som en stafett, vilket drygt 15000 löpare gjorde i år. Loppets skosponsor Under Armour bjöd i samband med loppet ner åtta löpare från Norden som fick chansen att springa loppets stafettinslag i två olika lag. Sträckorna varierade från 7–13 kilometer. Vi ställde några frågor till Rebecca Eriksson som var den lyckliga vinnaren i Runner’s Worlds tävling av resan till Milano Marathon tillsammans med Under Armour.

Rebecca tillsammans med en av sina stafettkompisar

Vad är skillnaden på att springa i lag mot att springa själv?
– Man delar både peppighet och nervositet med varandra och ”slipper” således hålla det för sig själv. Jag älskar att springa lopp på egen hand och känslan av att ha klarat något alldeles ensam. Men som lagidrottare i grunden så vurmar jag för teamkänsla och gemensam kraft. Med en stafett får man helt enkelt det bästa av två världar, både ett eget lopp i form av den egna sträckan samt ett gemensamt mål för alla att försöka nå. Dessutom får man avsluta med en hederlig, svettig gruppkram!

Vilken sträcka sprang du?
– Sträcka två, den var ganska exakt 10 kilometer.

Hur gick växlingen?
– Bra – till slut, haha! Jag gjorde en grov miss och tog mig först till fel växlingszon. Men eftersom jag alltid vill vara ute i god tid hann jag ändå placera mig i korrekt zon tills det var min tur att springa iväg. Själva växlingarna var tjusningen i loppet, att mötas av kompisen som precis sprungit och få en highfive och sista peppen inför sin egen sträcka.

Du sprang ju i Under Armours nya sko INFINITE. Vad tyckte du om skon?
– Den var inte bara väldigt snygg, utan den satt även skönt på foten och hade en perfekt dämpning. Skon känns lätt och ventilerade bra samtidigt som den höll fötterna torra – trots regnet som duggade nästan hela loppet.

Vad tyckte du om att springa i Milano?
– Det är alltid roligt att springa på andra platser än vad man vanligtvis gör, speciellt i nya städer. Jag vill påstå att det inte finns ett bättre sätt att turista än att ge sig ut och springa. Det var en relativt lättlöpt bana med få backar och breda gator att ta sig fram på, och italienarna var glada längs med banan.

Har du några tips eller andra lärdomar för andra som är sugna att springa ett stafettmaraton?
– Gör det, det är kul! Titta bara en extra gång på kartan var din växling ska ske så att du tar dig till rätt plats på första försöket. Och som i alla lopp: sänk axlarna, var lagom nervös, njut av andra löpare och få och ge energi till och från dem genom att ha roligt längs banan. ”Happy runners” smittar av sig.

Rebeccas vinnande motivering till varför just hon skulle vinna resan till Milano med Under Armour Nordics löd:

  • Är nyförälskad i löpning.
  • Sen gammalt förälskad i Italien.
  • Träffar gärna likasinnade och oliksinnade för att bli inspirerad och även få möjlighet att inspirera.
  • Behöver något KUL att se fram emot!
  • Älskar glass och har hört att den ska vara magisk i Milano! 

Nyfiken på skon som Rebecca sprang i? Läs mer om Hovr Infinite här

Sponsrat inlägg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sveriges största löparklubb – bara för barn

Sveriges största löparklubb – bara för barn


I Stockholm har Utbildningsförvaltningen ett projekt som heter Spring i benen, där målet är att öka den fysiska aktiviteten hos stadens skolelever. I projektet har man därför startat Stockholms löparklubb som vid uppstarten redan har 1 980 löpsugna barn med från skolor runt om i Stockholm.

Det är i samband med en satsning för att öka den fysiska aktiviteten i stadens grundskolor som löparklubben startat. Rudolf Carneholm, som har drivit projektet, har länge jobbat med löpning i olika form på tidigare skolor i egenskap av lärare i idrott och hälsa.

Löpning är den mest demokratiska rörelseformen. Alla kan vara med utifrån sina förutsättningar. I löparklubben vi startar nu så är det elever från förskoleklass till gymnasium som deltar, liksom från grundsärskolan. Vi finns i hela staden, på cirka 20 skolor, och fler skolor vill komma med, säger Rudolf Carneholm.

Passen under vårterminen kommer att ledas ute på skolorna av coacher från Runacademy. Varje grupp, som består av max 30 elever, får tre besök av coacherna. Vissa skolor har bara en grupp medan andra skolor har tio grupper anmälda. De coachledda passen är varannan vecka och mellan passen ska eleverna köra träningspass själva med hjälp av personal från skolan.

För att hålla igång så kommer en utmaning att genomföras varje vecka under sex veckors tid. Utmaningen kan t ex vara att få så mycket personal från skolan som möjligt att springa på en rast. Skolan som lyckas bäst den veckan får sedan ett pris, som t ex kan vara 50 bollar eller 100 hopprep.

– Tanken är även att vi ska genomföra ett större gemensamt evenemang i maj på Stockholms stadion. Då ska så många som möjligt av alla de 1 980 eleverna samlas och springa tillsammans. Det blir en kraft och gemenskap när alla kommer från sina skolor från olika områden i stan och springer tillsammans i samma löparklubb, med likadana tröjor, säger Rudolf Carneholm.

– Utmaningen nu är att klubben ska fortsätta leva. Jag kommer att jobba hårt för det nu när jag äntligen, efter många års tankar och driv, har kommit så här långt. Stockholms löparklubb ska bli en hjälp för barnen att hitta en form av rörelse som är lättillgänglig och fantastisk. Här kan alla vara med och ha glädje av det, både om man tidigare är aktiv inom idrott eller om man kanske ännu inte hittat till föreningsliv och aktiviteter.

Bilderna kommer från premiärpassen på Hägerstenshamnens skola.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jessica springer 420 kilometer på 10 dagar – avslutar med Paris Marathon

Jessica springer 420 kilometer på 10 dagar – avslutar med Paris Marathon


Svenska Jessica Ståhl Norris ställs snart inför en rejäl utmaning. Tillsammans med nio andra medlemmar i ASICS FrontRunner ska hon springa 420 kilometer, motsvarande ungefär ett maraton om dagen, under 10 dagar.

De börjar i London den 5 april och springer mot Paris, där de avslutar med att springa Paris Marathon 14 april. –Jag lockas av äventyret. Och att få dela det med likasinnade som har samma galna passion. När man springer får man se länder, städer och natur man inte skulle kunna uppleva på annat sätt. Och jag älskar att pusha mig både fysiskt och mentalt för att se hur mycket jag klarar! Det här är en perfekt utmaning för att testa just det, säger Jessica.

Till vardags jobbar Jessica som lärare i Båstad och är mamma till tre killar. Dessutom tävlar hon i OCR och ultralöpning. Följ äventyret på Jessicas Instagram och i ASICS FrontRunners sociala kanaler.

Äventyret genomförs som en del av lanseringen av ASICS nya skomodell MetaRide, framtagen för att få löpare att orka springa längre. Utmaningen belyser två aspekter av långdistanslöpning: dels den mentala och fysiska utmaningen, dels den styrka och vänskap som skapas i mötet mellan människor som kämpar tillsammans.

ASICS FrontRunner har tidigare genomfört liknande projekt, nu senast sprang fem kvinnor från kust till kust mellan Oman och Dubai (se hela filmen här), och för två år sedan sprang ett svenskt team från kust till kust i Sverige (hela dokumentären finns här).


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Backa inte för backen

Backa inte för backen


Under vintern kan det vara svårt att få till bra och säkra backpass, med vårens intåg bjuder underlaget in till att du som löpare kan ta backarna i besittning igen. Häng med på Anders Szalkais favoritbackpass.

Jag har tre varianter på backpass, som alla har samma upplägg. Jag brukar dels välja variant utifrån vilken backe jag har att tillgå i min närhet, och dels utifrån när under träningsperioden jag ska genomföra passet. Den längsta varianten kör jag gärna under grundträningen och den kortaste varianten använder jag när jag vill toppa formen inför ett lopp.

Som inför all fartträning där man ska jobba på en högre intensitet krävs uppvärmning och lite rörlighetsträning inför backpasset. Spring även en gång uppför din backe som en del av uppvärmningen under 15–20 sekunder, för att jobba upp pulsen. Gå sedan ner till botten av backen – nu är du redo att starta backpasset på riktigt.
I det här upplägget utgår jag från tid (sekunder) när det gäller löpningen uppför. Det blir också enklare att genomföra passet om du delar in backen i tre olika långa varianter. Det gör du genom att ha tre olika startpunkter. Däremot ska du ha samma mål (och vändpunkt) för alla dina uppförslöpningar.

Oavsett vilken variant du vill testa ska den första uppförslöpningen vara den längsta varianten och gå i din någorlunda bekvämt snabba fart – med hänsyn tagen till lutningen på backen och tidslängden på intervallen. Det är viktigt att du inte bli för trött under denna inledande del av passet.

När du når toppen på backen, eller den förutbestämda vändpunkten, stannar du mjukt och vänder runt. Efter bara några sekunders vila påbörjar du din löpning nerför. Den ska ske med lite spänst i steget. Sträva efter att ha en medveten ”flygfas” i luften, men låt backens lutning styra så att farten känns bekväm – det här är din vila.

Spring inte hela backen ner som du sprang upp, utan springa bara två tredjedelar ner. Vänd runt med en tredjedel kvar till den första startpunkten, vila någon sekund och börja sedan nästa uppförslöpning. Den blir alltså lite kortare till toppen/vändpunkten. Nu ska du springa på lite tuffare än i den första långa backen och tillåta dig att bli riktigt trött – utan att för den skull gå i väggen.

Väl uppe vilar du någon sekund innan du åter springer ner. Nu är du ganska trött så den här vilolöpningen ska vara riktigt lugn – eller till och med gång. Denna gång springer du bara ner en tredjedel av din första, långa backe innan du vänder uppåt igen (du ska alltså ha två tredjedelar kvar till den första startpunkten). Den tredje och sista backen uppför blir alltså den kortaste. Nu är målet att du ska springa uppför i din snabba fart – tänk dig att du sprintar upp (men utan att riskera några sträckningar).

På toppen/vändpunkten vilar du återigen bara några sekunder, innan du avslutar den första backserien med att nu springa utför i din högsta (men kontrollerade) fart – ända ner till din första startpunkt. Tanken med det är dels att du ska öva på att springa lite fortare utför, dels att du ska träna din muskulära tålighet på framförallt framsidan av låren. Det är något du kan ha nytta av när du springer långpass eller tävlar på halvmaran eller längre.

Nu har du kört en serie om tre olika långa backar: en 3/3, en 2/3 och en 1/3, där farten ökat ju kortare backarna blir. Bygg upp från en till fyra serier beroende på din träningsbakgrund. Tänk på att ta en generös serievila på 30–90 sekunder efter din avslutande snabba löpning nerför efter den tredje backen, innan du påbörjar nästa serie. Passa också på att fokusera lite extra på de aspekter av din löpning du vill få effekt på när det till exempel gäller fart, kondition, löpstyrka eller löpteknik.

En bra serie backar

I tid räknat kan de olika varianterna se ut så här, från de längsta (grundträning) till de kortaste varianterna (tävlingsförberedande fas och formtoppning):

1. Lång variant: 1–4 serier om 90-60-30 sekunder uppför.
2. Mellanvariant: 1–4 serier om 60-40-20 sekunder uppför.
3. Kort variant: 1–4 serier om 45-30-15 sekunder uppför.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Brooks Run Happy testlöpare utsedda

Brooks Run Happy testlöpare utsedda


Brooks, som är USA´s ledande löparmärke, sökte i samarbete med Runner´s World tio testlöpare när märket relanseras i Sverige. Gensvaret att bli testlöpare var stort, och nu är testpanelen utsedd.

Riktigt kul för oss att så många löpare var villiga att ställa upp och testa en löparsko ur det breda sortiment som Brooks erbjuder. Det var ett svårt jobb att välja ut testlöparna, då det var oerhört många fina och fyndiga motiveringar som kvalade in att få hård-testa skorna. Slutligen föll valet på dessa tio testlöpare:

Bonnie Tran, Fredrik von Gegerfelt, Karoliina Norén, Annica Wernerson, Eva Pettersson, Zamir Cohen, Agneta Burrows, Henrik Lööf, Elisabeth Rylander, Lars Herlin.

Vid meddelandet av att man blivit utvald till testpanelen fick man stämma av med Brooks Shoe Finder för att få rekommendation på en modell som passade utifrån personliga förutsättningar och önskemål.

Det blev en stor variation av Brooks modeller som testlöparna rekommenderades, vilket kommer ge oss inblick i flera olika modellers funktion längre fram när testpanelens omdömen om modellerna presenteras här på runnersworld.se.

Omdömet om Shoe Finder var riktigt bra:

”Brooks Shoe Finder funktionen fungerade fantastiskt bra! Det var lätt att navigera och svara på frågorna. Det kändes professionellt och samtidigt lite lekfullt. Jag testade skon som hemsidan rekommenderade och allt kändes bra, vilket gjorde att förtroendet för Brooks Shoe Finder funktionen är bra”

Nedan modeller kommer testas och presenteras längre fram i vår här på Runnersworld.se

Brooks Adrenaline GTS 19
Books Levitate 2
Brooks Launch 6
Brooks Caldera 3
Brooks Ghost 11
Brooks Glycerin 16
Brooks Bedlam

Kolla in Brooks alla modeller här

 

Desiree ”Des” Linden, vinnare av Boston Marathon 2018 är en av många löpare som springer i Brooks.

 

Sponsrat inlägg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in