Blogg

När helgen bjuder på ändrade planer


I lördags skulle jag och Agnes, som jag tränat inför Arena Run, bränna av loppet på Friends Arena. Men Agnes satsade istället på influensa, så hon kunde naturligtvis inte springa. Jag tänkte först springa ändå, det är ju ett roligt lopp, men den vuxna och förståndiga delen av min hjärna sa åt mig att skona ryggen från löpning på betong nu när jag äntligen fått ordning på den efter flytten. Det lämnade ju öppet för att istället köra mastodontpass på Nordic på lördagsmorgonen.

Mastodontpass återkommer en gång i månaden, lördagen före löning, och är ett pass med extra allt – extra många deltagare (typ 50 per pass), extra många coacher, extra långt pass och extra grisigt. Den här lördagen hade coach Rickard satsat extra mycket på det sistnämnda och dragit ihop inte mindre än fem gamla Open-pass á 8 minuter och putsat lite på dem och gjort dem till mastodontpasset. Man fick vila 3 minuter mellan intervallerna.

Så här såg det ut:

A. AMRAP 8 minuter

100 wallballs

60 double unders

20 pullups

(Jag missade först att det var en AMRAP och var sjukt nöjd när jag klockade in min sista pullup efter knappa 7 minuter och tänkte att nu får jag en minut extra vila. Det trodde jag i några sekunder tills coach Oscar hojtade ”Anna-Lena, tillbaka till wallballsen!” Då var det bara att börja om.)

B. AMRAP 8 minuter

8/8 utfallssteg med hantlar

12 toes to bar

8 cleans med hantlarna

(Gick bra. Fick köra fällknivar istället för toes to bar eftersom min rygg varit svajig och jag inte vill kippa så mycket.)


C. 21-18-15-9 reps

Kalorier rodd

Thrusters med stång (Nej, jag gör ingen thruster på bilden, men det fanns bara två bilder på mig från den här delen och jag stod och flåsade på båda.)

(Här var det total förnedring och genomklappning. Jag hann bara till mitten av 15-varvet när 8 minuter hade gått och jag kunde smälla stångeländet i golvet och gå vidare till nästa.)

D. 7 minuter AMRAP (Man fick en minut extra vila efter)

Target burpees

(Ja, burpee på burpee på burpee på burpee… Jag har gjort den förut, utan att ha gjort en massa annat svinjobbigt innan, och då fick jag ihop 109 burpees. I lördags blev det typ 85. Ändå ok med tanke på hur trött jag var när vi började. Jag tappade räkningen efter 12, men Susanne som körde bredvid mig fick ihop 85 och vi hade samma tempo.)

E. 8 minuter AMRAP

9 marklyft

12 armhävningar

15 boxhopp

(Skönt att avsluta med den här även om armhävningarna inte var att leka med efter alla burpees och boxhoppen var en chansning varje gång. Jag var glad varje gång jag kände lådan under fötterna när jag hade hoppat. Jag och Alex (till vänster om mig på gruppbilden högst upp) bara stod och stirrade på varandra och garvade före första hoppet för att man inte vågade lita på sina egna ben.)

Och efteråt då? Jo, trött och träningsvärk i benen som jag trodde var ok ända tills i morse när jag gjorde benböj och det kändes som att någon körde in ett par Rambo-knivar (det var stora knivar som killarna på högstadiet tyckte var balla på 80-talet) i låren de första repsen i varje set.

Nu längtar jag till nästa mastodontpass!

Nr 9 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Håll farten uppe! Träningen som gör dig snabbare
  • Test! 21 nya löparskor
  • Dags för nystart. 2021 – nu kör vi!
  • 20 svar på frågor som du inte ställt
  • Ont i höften? Slipp vanligt höftproblem
  • Lura döden!Därför är löpning en föryngringskur
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så här bär du vårens träning

Så här bär du vårens träning


Ryggsäck från Nike sport med ytterfack, skofack och laptopficka, 580 kronor.

 

Sportbag från Soc som går att justera i storlek beroende på hur mycket prylar du har med dig, 299 kronor.

Rejäl retrorygga från Everest med plats för allt du behöver i flera fack, bland annat ett för laptop. Pris: 499 kronor.

 

Yogaväska från Manduka med plats för matta, kläder och småprylar. Köps från yogobe.se och kostar 549 kronor.

 

Löparryggsäckar är inte alltid de snyggaste väskorna. Men Adidas Adizero löparryggsäck från Stella Mc Cartney är både snygg och har flera fack och ett vätskesystem. Den blir din för 1 299 kronor.

Vill du ha rejält med plats både för jobbsaker och träningskläder är Reeboks Crossfit Backpack ett bra val. Den har en separat påse som håller dina svettiga kläder från din laptop och många småfack. Pris 1 499 kronor.

 

Ok, det kanske är lite att ta i att kalla den en väska, men den här minimalistiska remmen från Casall är allt du behöver för att kunna bära med dig din matta till yogapasset. Pris: 99 kronor.

 

Smidig och stretchig midjeväska för löpningen (eller shoppingturen när du inte ids bära med dig mer än kreditkortet). Från H&M för 129 kronor.

 

Snygg bag från Lululemon med fack för allt du behöver ha med dig. Dessutom en rem så att du kan fästa din yogamatta uppepå väskan, om du vill ha en sådan med dig. Cirka 1 500 kronor.

 

Asics snygga och stadiga ryggsäck har en uttagbar skopåse för att dina svettiga skor inte ska behöva blanda sig med resten av dina prylar. Väskan har också ett vadderat fack för laptopen.

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Träningsväskan 2.0

Träningsväskan 2.0


Vad har du i träningsväskan? Vet du verkligen det? Många av oss har nog rätt mycket grejer där som vi inte riktigt är medvetna om och som skulle må bra av att kastas ut. Om det är så att du har en träningsväska full med grejer som brukar hänga med till gymmet vareviga gång skulle jag råda dig att:

  1. Plocka ur varenda pinal ur väskan och städa ur den. Kanske till och med tvätta den en omgång i tvättmaskinen, om den tål det. Annars torka ur den ordentligt med en trasa så att den blir lite fräschare.
  2. Plocka i det du behöver, och bara det du behöver. Vissa kommer säkert tycka att den här packningen är pretentiös och fånig, men faktum är att det blir roligare om man är förberedd och har ordning och reda i väskan. Och gör det här regelbundet. Det landar ofta prylar i väskan som man tänker ”den här kan ju vara bra att ha” men som sedan visar sig vara värdelös. Låt den inte bli kvar i väskan.

Väskan Titta framför allt på själva väskan. Det bästa är en ryggsäck, framför allt om du har tänkt att du ska bära med den många dagar i veckan. Din rygg och dina axlar kommer att tacka dig om du inte bär hela eländet på ena axeln och blir krokig som en banan. Släpp fåfängan och satsa på en rejäl rygga!

Har väskan mer än ett fack, eller funkar den mer som en stor säck där allt hamnar huller om buller? Försök åtminstone ha ett par mindre fack för småsaker som lås, nycklar, plånbok med mera. Man vill inte stå och gräva bland svettiga skor efter sin plånbok när man ska hem.

Går väskan att tvätta? Tänk på att det kommer att ligga svettiga kläder och skor i den ganska ofta och det resulterar inte i fräschör.

Kläderna Lyxiga träningsväskor har ett speciellt luftkonditionerat fack för dina svettiga skor för att de inte ska behöva ligga sked med resten av grejerna i väskan. Långt ifrån alla väskor är dock utrustade med ett sådant fack. Det du kan göra är då att ta en av alla tygkassar som ligger hemma och skräpar och lägga ner svettiga skor och kläder i den innan du stoppar dem i väskan. Då kan du slänga med påsen i tvätten någon gång i veckan och du slipper muggig lukt från själva väskan.

Handduken Liten eller stor är en smaksak. Det är ju rätt sällan du behöver hushållets största badlakan när du ska till gymmet, men det kan ju samtidigt vara skönt att ha en handduk som är större än en tvättlapp, framför allt om du vill basta, eller tvätta håret. Det finns snabbtorkande varianter i mikrofiber speciellt för gymmet, men det går utmärkt med en helt vanlig frottéhandduk. Glöm inte att hänga upp den så fort du kan bara så att den inte börjar lukta surt där inne i väskan.

Necessären Samma sak som gäller för väskan, se till att den har småfack för hårsnoddar och annat smått pryttel, om du använder sådant. Packa inte ner en massa onödiga grejer, utan fundera på vad du faktiskt behöver och lägg ner det – inget annat. Låt inte heller gymnecessären bli en avskrädeshög för produkter du testade men inte riktigt gillade. Nej, in med bra grejer så blir det betydligt roligare att gå till gymmet, och inte minst att duscha. Släng också ner ett par plåster och/eller plåstertejp för alla eventualiteter, gymmet är trots allt ett ställe där det går att göra illa sig och få skavsår.

Ätbart Det är ingen dum idé alls att stoppa ner ett par nyttiga bars (som du gillar, du ska inte behöva äta dem som medicin), små påsar med nötter eller russinpaket – framför allt om du vet med dig att du blir väldigt hungrig efter träningen. Här gäller däremot den minst sagt viktiga regeln att slänga när de har blivit för gamla. Bara för att de ligger som nödproviant i gymväskan innebär det inte att de också har obegränsad hållbarhet. Nej, nötter och bars blir också gamla och se till att du rensar ut innan det blir äckligt.

Ta med en vattenflaska om du vill dricka under eller efter passet. Se till att den inte läcker och att den går att diska ur ibland. Annars kan du ta vilken flaska som helst.

Övrigt smått och gott Ja, vi är alla olika, vi tränar olika saker och vill alltså ha olika småsaker i väskan. Kanske behöver du ett knäskydd, coachtejp eget hopprep… Listan kan göras oändlig. Men se till att inte bära omkring på en massa grejer i onödan och se till att ibland packa ur allt du har i väskan och packa om. Omvärdera och tvätta.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

När allt bara är upp och ner


Hand stand push up. Du hör ju själv. Helt-fukkin-omöjligt. Ända sedan jag började träna crossfit 2013 har jag tittat avundsjukt på de som klarat av att göra HSPU (som jag kommer att kalla dem från och med nu) och tänkt att ”Oj så kul det skulle vara att kunna göra det där”.

Så, varför har jag bara inte tränat på det då? Jo, för att jag hatar att göra saker jag inte klarar. Ja, jag är medveten om att jag tränar fel sak om man inte gillar att göra saker man inte redan kan – crossfit har ju en förmåga att slänga saker i ansiktet på en hela tiden som är omöjliga. När det gäller många av övningarna kan man ju klara av dem, men lätt vikt, men en HSPU liksom går eller går inte. Antingen kommer man upp på raka armar igen, eller så gör man det inte. Sånt hatar jag.

Men så plötsligt var jag liksom ensam på en stor yta på gymmet. Ingen såg mig. Ingen skulle peka, hånas och nypas om jag skulle misslyckas. Så jag provade. Jag testade att kippa (alltså hjälpa till med benen) en HSPU för första gången i mitt liv och tror ni inte att det gick vägen. På andra försöket! Lätt var det också! Jag gjorde flera stycken. Så himla kul! Heja mig liksom!

Och i morse var jag ute och sprang i halkan. Jag måste ju lägga grunden för min löpning inför Arena Run på lördag, så det var väl lika bra att börja nu. Allt gick bra tills jag kom utanför dörren och skulle dra på mig ”vantarna” jag hade huggit tag i i träningsskåpet innan jag drog. Det visade sig vara strumpor. Men men, det var mörkt, ingen skulle se att det var strumpor, jag orkade inte gå upp och byta och vem bryr sig. Och själva springandet gick jättebra!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Måndag hela veckan


För många år sen, innan jag var löpare på riktigt, kunde jag känna en verklig tillfredsställelse av att springa min vanliga 7km runda. Ni vet, en sån där riktigt adrenalinkick eller runners high som man sällan eller aldrig får nuförtiden. Det var kanske inte riktigt varje gång jag kände det men ofta i alla fall. Det var som att en springtur då per automatik innebar känslor av välbehag och lycka. Idag är det mest nånting som ska avverkas. Jag kommer ihåg att jag nästan alltid kände mig duktig och nöjd men framförallt så upplevde jag de positiva effekterna av att träna så mycket tydligare då. Det i sin tur gjorde mig både lugnare och mer harmonisk. Att springa då var njutning på ett annat sätt jämfört med nu. Nån kemist kan säkert förklara varför – dopamin har jag för mig att ämnet kallas för, hjärnans belöningssystem eller vad det nu är men skitsamma. Min poäng är att jag sällan upplever det nuförtiden. Kanske för att kroppen vant sig vid kontinuerlig löpning och att det krävs betydligt mer än en 7km runda för att nå samma effekt som tidigare. Lite som när man drack ett sexpack folköl förut och blev full på det. Just dom där lyckokänslorna som löpningen innebar, dom kan jag verkligen sakna idag för jag skulle ljuga om jag sa att jag blir lycklig av att springa varje gång numera. Det är snarare mest en inbyggd vana som sitter i ryggmärgen, nånting som ska göras.

Just nu är jag i behov av en vilodag. Verkligen en vilodag på riktigt, att för en kort sekund få släppa alla tankar på löpning, göra nåt annat och inte känna ångest över utebliven träning. Benen skriker, inte av smärta men av trötthet. Skallen likaså, en mental paus är minst lika eftertraktad som den fysiska. Det är lite som att jag befinner mig i ett hamsterhjul. Jag springer och springer men jag kommer ingenstans, det enda som händer är att jag jagar en kick – en känsla – som jag vet inte kommer att komma med resultatet att jag känner ett tvång att springa ännu mera. Jag är en fånge, fångad av min egen vilja att bli bättre och den ständiga jakten på bättre tider. Av årets 43 dagar hittills har jag haft ofrivillig löpvila en dag pga förkylningssymptom och då vilade jag inte ens helt, istället gick jag på gymmet och körde bänkpress och bicepscurl. Jag snittar ungefär en halvmara per dag men inser att jag förr eller senare behöver tid för återhämtning. Förnuftet säger en sak, hjärnan och kroppen nånting annat. Jag vet att jag borde vila på samma sätt som jag vet att jag inte borde äta upp hela chipspåsen på en gång för att jag kommer att känna mig äcklad av det efteråt men ändå så gör jag det.

Måndagar är ”värst” för då börjar allt liksom om. Det är som att trycka på reset, dagboken är helt tom och ”måste” fyllas på med ny träning. Helst ska föregående vecka bräckas eller åtminstone återupprepas och det finns liksom inget slut i sikte. Jag sticker inte under stol med att jag är beroende. Inte heller att jakten på nya PB:n är en stark drivkraft, så stark att jag just nu tycker att det är värt det. Men ändå så kan jag komma på mig själv med att sakna den där känslan av att känna mig levande efter ett löppass. Nu känner jag mest lättnad att jag överlevde mitt intervallpass och att det är över.

Okej, så illa som jag får det att låta är det nog faktiskt inte. På många sätt älskar jag det här, annars skulle jag ju inte göra det. Jag älskar att kunna träna så mycket som jag faktiskt gör och att ha en så pass stark kropp att jag klarar av att springa 16mil/v vecka efter vecka. Jag älskar att kunna springa 35km på söndagen och knappt känna mig berörd av det samtidigt som jag planerar om jag ska springa 4x5km eller 5x2km dagen efter. Det jag däremot saknar är att ha en känsla för hur jag ska balansera träningen på ett sådant sätt som gör att jag inte känner mig slut mentalt. En annan sak som jag älskar är att vara 110% fokuserad och då är gränsen alltid hårfin, det ska vara som att balansera på en knivsudd. Ska det va’ ska det va’. Jag har svårt när folk säger att dom vill ”bli så bra dom kan på 3 pass i veckan” eller ”bli så bra dom kan bli utan att tappa glädjen” osv. I min värld är det lite som att vilja bli världens bästa fotbollsspelare i division 3. Att nå sin fulla potential kommer kräva hårt jobb och en hel del uppoffringar oavsett om man heter Mo Farah eller Kalle Karlsson och siktar på att springa sin första mil. There’s no such thing as a free lunch! Inget fel med det men då kan man heller inte förvänta sig mirakel. Det gör jag å andra sidan. London kommer närmre och närmre och jag har redan börjat visualisera loppet innan jag somnar varje kväll och föreställer mig hur jag korsar mållinjen på 2.47.

Är det värt det? Att sällan känna glädje med löpningen och att ständigt vara sliten? Ja, utan tvekan! Jag skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt. Och när belöningen väl kommer (tex i form av ett nytt PB), då är det som att vinna jackpot på Lotto. Men det är min väg, det är så jag funkar. Om jag gör nåt så gör jag det till 110% och jag har full respekt för dom som väljer en annan väg eller klarar av att balansera träningen med livet i övrigt på ett sundare sätt än vad jag gör. I slutänden är vi ändå bara ett gäng talanglösa motionärer dom flesta av oss, som gör det här för nöjes skull, vissa mer besatta än andra. 

Och som om det inte vore nog med den snösmocka vi fick förra veckan då hela Sundsvall kändes som en spökstad pga att allting stod stilla och knappt nån tog sig till jobbet så snöar det för fullt ute igen. Det har säkert kommit ytterligare en decimeter nu i eftermiddag. Jag önskar att jag kunde säga att det var min queu till att ta en vilodag, naturens tecken på att jag faktiskt borde unna mig en vilodag, stanna kvar i soffan och käka en semla istället för att plåga mina stackars lyktstolpar till ben med ännu mer löpning. Men det kommer inte bli några 2.47 i London av att tänka så. Och anledningen till att nån uppfann löpbandet måste ju ha vart väder som detta. Så istället för vila blir det snart 4x5km tröskel. Semla blir det dock både före och efter. Och kvällens pass till ära så blir det Ken Yates i lurarna. Tröskelintervaller kräver hjärta & smärta, inte untz untz.

/Hörs

Antal kommentarer: 7

Eva

Anders,
Det kommer heller inte bli något 2.47 i London om din kropp har gått sönder.
Ta hand om dig själv, fysiskt och mentalt.
Eva


M

Ptja, som tidigare sagt… du veeeet egentligen, men kan inte låta bli att fortsätta lika hårt!
Från en som inte ens kommer att bli världens bästa division fem-spelare: det kan finnas glädje även i mindre doser av träning och prestation, du får programmera om dig efterhand när du uppnått dina mål.
Det jobbigaste med att vara i form och vältränad, är att det är svårt att bli ÄNNU bättre? Lättare att det råkar gå åt andra hållet.
Gör det du blir nöjd med dig själv av, såklart, men fundera på tvång kontra glädje!


Johan Hedlund

Ojojoj vad jag känner igen mig i din beskrivande text. Inte för inte som jag har ”no pain no gain” tatuerat på armen…
Och har man ett tydligt mål, då finns det bara ett läge. 110% som du skrev.
Fast just nu är jag rejält förkyld och det har faktiskt fått mig att koppla ner och ta dagen som den kommer. Jag har inget val.
Men det dröjer nog inte länge förrän jag är på banan igen, och då blir det att börja bocka av pass och kilometrar hehe
Det är trots allt skönt att veta vad jag ska göra dag för dag!


MB

Blir lite nervös av din text. Inte pga den något fanatiska tonen utan för att du kommer sabba loppet genom att äta för lite näring o sedan bonka in i väggen i slutet. Glöm inte få i dig näringen under loppet för guds skull!!!! Känns som din svaga länk. Annars förstår jag dig fullständigt!


Anna

När jag började läsa, tänkte jag att vad 17, tagga ner! Sen förstår jag att du har ett ambitiöst mål, som kräver uppoffringar. Fine! Jag förstår också när jag läste vidare, att du ändå har någon slags glädje i det, även om den tycks svårfångad…
Men jag tror på allvar att du kommer må och ändå även prestera bättre, om du tar den där vilodagen, eller om du väljer att träna på ett sätt som samtidigt ger glädje!

Det sätt du lägger upp det på nu, är inte hållbart varken för kroppen eller knoppen

Ta en vecka där du springer förvisso, men med fokus på att hitta glädjen igen! Det kommer du vinna på!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ny på träning? Ta rygg på oss!

Ny på träning? Ta rygg på oss!


Ja, jag vet att det kan vara svårt och kanske lite läskigt eller rent utav skitläskigt att börja träna. Om du är helt ny på träning kan trösklarna vara både många och höga för att komma igång på riktigt. Jag ska därför göra mitt bästa för att fila ner de där trösklarna, för det är faktiskt så att man skapar många av dem själv. Ta hjälp av de här sju tipsen och få en skönare resa in i ditt nya träningsliv.

  1. Först och främst – du är inte bättre än du är. Det låter kanske jätteelakt, men om du inte accepterar den nivå du är på kommer du aldrig att lyckas. Börja inte på den nivån du skulle vilja vara på eller på den nivå dina kompisar är. Kom ihåg att det:
  • – inte är pinsamt att inte kunna göra en armhävning.
  • – inte är pinsamt att bli andfådd när du går upp för trappan.
  • – inte är pinsamt att inte veta vad redskapen heter.
  • – inte är pinsamt att behöva be om hjälp.
  • – inte är pinsamt att inte ha tränat förut.
  1. Börja mjukt. När du har accepterat vilken nivå du är på måste du också hitta träning som är anpassad för den nivån. Om du är helt ny på allt vad träning heter kan det räcka med att första veckan gå raska promenader, kanske i lite kuperad terräng. Få upp pulsen lite och känn att du rör på dig. Att gå ut för hårt kan vara ditt värsta misstag. Du kommer att få andnöd, tycka att det är fruktansvärt obehagligt och förmodligen få så mycket träningsvärk att du knappt kommer ur sängen.
  2. Fortsätt mjukt. När du har tagit dina första steg, bokstavligen, mot att vara en tränande person, är det dags att trappa upp lite och kanske börja styrketräna lite och pressa pulsen lite mer. Men ta det fortfarande väldigt lugnt. Kanske kan du komplettera dina promenader med några styrkeövningar.
  3. Hitta din passion. Ok, det kan vara för mycket begärt, men om du vill lämna promenadstråket och till exempel börja träna på gym gäller det att du ganska snabbt hittar något du tycker är roligt. Det är inte alls säkert att du går igång på den första träningsformen du testar. Är det inte roligt – byt träningsform innan du slutar träna.
  4. Ha bra skor. Du kan träna i en gammal t-shirt och mjukisbyxor om du vill (du kommer förmodligen ändå att vilja uppdatera träningsgarderoben när du väl är fast för att du inser att det är bekvämare med funktionsmaterial) men skorna. Du måste ha skor som är sköna och anpassade för träning. Det kommer garanterat att göra träningen roligare.
  5. Hitta något som drar. Det är ju lite segt i början på en träningskarriär så det kan underlätta mycket om du hittar något i träningen som verkligen lockar. Det kan vara att du och en kompis tränar tillsammans och sedan går och äter lunch, eller att du hittar en snygging på gymmet som du kan kika på när du tränar. Skitlöjligt, jag vet – men det funkar!
  6. Var stolt! Du har börjat träna! Oavsett på vilken nivå det är eller vilken form du är i när du börjar – du har börjat! Sträck på dig och sug åt dig! Du är bättre än alla andra som fortfarande inte har börjat träna.

 

Här hittar du tre härliga pass att börja med.

Behöver du mer pepp eller har frågor kan du kommentera här efter artikeln eller mejla mig på anna-lena@springtimegroup.se.

 

Lycka till!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in