Perspektiv
Ibland sker det saker runt omkring oss som vi varken kan påverka eller än mindre förstå, saker som får oss att stanna upp, reflektera och som ger lite perspektiv på vår annars så inrutade och trygga tillvaro. Vi kan ställa tusen frågor men får sällan ett begripligt svar. Det sker hemska saker i vår värld som vi inte kan förstå, bara acceptera. Och när nånting hemskt sker precis runt hörnet alldeles i vår närhet blir det extra påtagligt.
Den här veckan har det känts helt fel att fokusera på kommande lopp eller älta tider fram och tillbaka. Jag får nästan dåligt samvete för att jag gått och ältat hur dåligt jag sprang i söndags och lagt massa energi på nåt så trivialt som en miltid. Jag har förvisso sprungit en del, både intervaller och distans, men inte i syfte att bli bättre utan snarare för att ventilera tankar och intryck. Försökt förstå. Ställt frågor som tänk om och varför. Mitt i detta kaos så har jag förstått att löpningen för egen del inte primärt handlar om att bli bättre eller prestera som jag gärna intalar mig själv, utan snarare om att försöka upprätthålla nån form av balans och mental hälsa i en värld som blir svårare och svårare att förstå sig på…
I tisdags mördades en ung kvinna mitt i centrala Sundsvall. Bara det faktum att en person bragts om livet mitt i centrala stan känns helt overkligt. I lilla trygga Sundsvall. Jag springer förbi parken där hon hittades nästan varje dag och har promenerat samma stig hundratals gånger på väg till mataffärn. Som alltid när en ung människa går bort för tidigt blir jag illa till mods och berörd. Det är så sorglig och tragiskt. Lika sorgligt och tragiskt är det att vi misslyckats med att hjälpa den misstänkte gärningsmannen i tid, en person som jag genom mitt jobb nästan dagligen haft kontakt med nu i höst. Det gör det hela ännu svårare att förstå. Obegripligt. Massa tankar. Allt ifrån ”hade jag kunnat göra nåt” till ”tänk om det hade vart jag”. Men inga svar…
Ibland blir jag och säkert många med mig alldeles för besatta och självupptagna i jakten på det perfekta steget eller drömtiden och tänker att löpning är allt. Det gäller att påminna sig själv då och då om att det finns saker och ting som är större, släppa alla tankar på att prestera och istället använda löpningen som ett verktyg att försöka göra det obegripliga lite begripligare.
Men det sagt så är jag ändå rejält peppad inför Stockholm halvmarathon nu på lördag. Planen är att precis som på Kungsholmen runt ta första milen på 38.30 och sen se hur längde det håller. Kanske går det, om inte så kommer jag inte att gräva ner mig för det.
/Hörs
Vinnare Damklassen.
Vinnare Herrklassen.
