Saltsjöbaden Triathlon

Hallå!

Länge sedan jag dryftade tankar och uppdateringar här på bloggen men har inte känt mig särskillt inspirerande. Mina tankar har istället varit åt det omvända hållet vilket känns bäst hålla för sig själv. Frågar man runt bland aktiva idrottare som haft en hektisk period som gått bra så är det inte ovanligt de drabbas av en såväl fysisk som psykisk svacka efteråt. Det dagliga livet & tillvaron känns tuff och en sliten oduglig kropp på det påverkar humöret. Post Marathon Syndrome gånger två. Hade en fruktansvärd sådan svacka efter Kona 2013 samt -14. Trodde mest det berodde på jetlaggen men nu efter Fuerteventura upplevda jag samma sak vilket fick mig ur balans. Svårt förklara det för omgivingen som tror man är på topp medan man själv bara vill lägga sig ner & dra nåt gammalt över sig. Nu har jag i alla fall slutat tycka synd om mig själv och lyckats vända träningen till det bättre. Är tyvärr inte i samma form som jag var i april men nu börjar jag kunna lita på kroppen igen och känner hur musklerna tar till sig träningen. Har några skavanker som jag övervakar så gott jag kan då säsongen är långt ifrån över.

Vad som händer härnäst?!

Jag tänkte blåsa ur mig fullständigt nu på lördag då mina vänner i Saltjöbadens Triathlon arrangerar sin tävlingspremiär. Killarna är superseriösa i sitt upplägg så jag misstänker det kommer bli ett superevent i fin miljö. Perfekt med en sprintdistans dessutom också då man inte behöver återhämta sig nämnvärt. Sådana race brukar boosta motivationen också efteråt vilket man inte kan få för mycket av. Har inga större ambitioner på resultat utan kör full gas som vanligt från start till mål. Allla som är i vägen skall bekämpas! Har tyvärr inte simmat mer än 4 gånger senaste månaden så det blir att jaga på cykeln….

Nästa anhalt är Halmstad 11.3 den 27:e juni. Det var hyfsat magert initialt då Motala & Vansbro sugit upp många ur Sveriges elit men nu såg jag på listan att några kvicka pojkar anmält sig. Har landställe i krokarna & tränat tusentalsmil på dessa vägar vilket ger mig ett övertag men hoppas det blir en bra fight. Oavsett så är det bra åtta veckor före Kalmar få ett formbesked så man vet vad man har jobba med inför sista träningsblocket. Bantypen passar mig. Medströms på simningen, blåsig samt ondulerad cykling för en platt & snabb löpning. Siktar självklart på förstaplatsen men tror & hoppas Jonas & Rickard kommer jaga som rabiesgalna djur i min närhet.

Är det någon mer än jag som längtar till juni är över?! Värre schema än i december med events & stök.

Hörs på den!

Nelker

I flygstolen på väg till Stockholm, Arlanda igen. Har varit ett par fantastiska dagar på Playitas. Som så många andra män är jag hemmakär och trygghetsnarkoman. Detta var mitt fjärde besök inom loppet av 14 månader och börjar känna mig riktigt hemmastadd i området. Hade tufft ta mig till transferbussen idag, skulle väldigt gärna stannat längre. Bara skicka hit ungarna med Fed Ex, saknar dom små skurkarna galet mycket. Annars haft tur med vädret, kära vänner på plats och en väl genomförd tävling vilket självklart spär dock på trivseleffekten.

Challenge Fuerteventura är en tävling på halva Ironmandistansen. Precis som med så många andra lopp under Challenge paraplyet så är distanserna inte korrekt utmätta. Svårt någonsin få veta exakt hur långt man kört men i år verkar det som om simningen var 100-200 meter lång, cyklingen 2km och löpningen hela 1000 meter för kort. Lika för alla som sagt men jag hade hellre haft lång cykel & löp än sim. Både cykelbanan & löpbanan var för i år nya men besläktade med de gamla. Väderförhållandena var för området väldigt gynnsamma. Varmt i solen såklart men vi slapp den ökända vinden och i skuggan var det nog inte mer än 24-25 grader.

Jag var aningen osäker på hur det skulle gå då jag nyligen tävlat. Nästan mer orolig för den mentala biten än den fysiska. Cyklingen trodde jag skulle gå bra, där fungerar jag mer som en robot och ska ändå inte ta ut mitt max. På löpningen däremot, där gäller det ha viljan med sig. Ligga i 3:50-4:00 fart efter ha legat runt 270-285 watt i över två och en halv timme på cykeln kräver att man är taggad.

Underskattade simmomentet tyvärr och simmade igen åt helvete klantigt. Snett, otaktiskt och utan någon vidare känsla. Förbannade mig efteråt då jag visste att nu var jag tvungen cykla in 2-3 minuter extra för det jag hade tappat på den klunga där jag borde ligga med. 33 minuter tog det, katastrof.

Ute på cyklingen struntade jag i allt vad måttlighet & pacing innebär. Kände att jag kunde riskera mer nu när jag hade två bra resultat att luta mig mot från Dubai & Cannes. Cyklade ikapp & ifrån allt jag såg och fann mig efter 4 mil helt ensam på de soldränkta vägarna. Med aningens brist på motivation och något att jaga så tappade jag nog lite effekt här. Fokuserade på hålla mig positiv och få i mig näring. 2:37h tog det att cykla +88km. Visade sig senare vara en helt ok tid för dagen men ingen kioskvältare direkt. Benen kändes annars fina under hela momentet och hade bra tryck uppför och vågade köra offensivt nerför.

Då jag hade slagit av mot slutet var benen ganska fräscha ut på löpningen. Känner till löpbanan väl och visste att de jag såg framför mig inte skulle bli några problem springa om och förbi. Märkte tyvärr efter halva löpningen att det bara fanns en agegrouper kvar inom räckhåll och att de två-tre övriga som låg i topp inte gick göra något åt. Den som jag närmast jagade va en tuff jäkel att springa ner. McManus hette han och körde som M45-49. ”Men kan du sluta kämpa och ge upp någon gång, gubbjävel” tänkte jag vid upprepade tillfällen när han gång på gång ökade tempot. I sista backen upp innan det avslutande flacka partiet i byn lade jag in min stöt. Gick om hårt, sa inte ett ord utan bara matade på hela vägen upp till krönet. Kändes som lungorna skulle sprängas och jag ville bara lägga mig och dö men tröstade mig med att den gode McManus nog mådde ännu sämre då han lät som en brunstig Gnu mitt uppe i strypsex. ”Det kan du gott ha din jävel” myste jag skadeglatt och kunde springa de sista två kilometrarna relativt kontrollerat in i mål. 1:21:37 tog den +20km backiga löpbanan.

Väl i mål var jag helt tömd. Gjorde som skidåkaren Johan Olsson, lyckades ta ut allt som fanns i kroppen. Hade inte orkat springa många meter till. Färdig, finito & kaputt. En lång och tuff period hade nått sitt slut. Kändes fantastiskt där och då få sluta röra på sig men finner mig nu extremt frustrerad över att det är så långt kvar till nästa riktiga prövning.

4:38:41 tog det för mig. Räckte till 24:e plats bland herrarna, 4:e amatör (igen) och 2:a plats i min AG M35-39. Hade jag inte simmat som en idiot så hade första platsen och en top tre bland amatörerna varit möjlig men man är inte bättre än sitt senaste resultat. Känner mig ändå väldigt nöjd med vad jag lyckades krama ur kroppen och nu vet jag konkret vilka bitar som skall fixas med. I Kalmar är det ingen lek, kommer inte lämna något åt slumpen. Vid goda förhållanden ska SUB9 ryka med marginal.

Två veckor ostrukturerad träning/vila framför mig innan jag ska ner i gruvan igen. Ska bli kul men tråkigt ändå att den här perioden av säsongen är slut. Älskar resa & träna/tävla på exotiska platser.

Nelker

Något uttråkad finner jag mig på ett Air Berlinplan till Fuerteventura. Denna gång inte för ett läger utan för att tävla. Egentligen förstår jag inte varför jag envisas med köra några av världens tuffaste lopp. Senaste året har det bara slumpat sig så, eller så är det undermedvetet min destruktiva sida som ständigt söker utlopp?! Min eviga jakt efter bli bäst göds dock med ovärderliga erfarenheter och min fysik tvingas anpassa sig för kunna utstå alla prövningar jag utsätter den för. Kan dock tycka denna form av lopp är roligare än de ”enkla” då jag har lättare smälta ner distanserna mentalt eftersom miljön är så föränderlig. En rak & platt bantyp kan göra så minuterna tickar på långsammare än när man har fullt sjå med hålla sig kvar på vägen tack vare hårda vindar & knixiga serpentiner. Hade en förhoppning Dubai skulle vara ett lopp där jag kunde göra snabba tider men det satte ökenvindarna stopp för. Misstänker det är en förbannelse över mig, kommer aldrig få göra ett snabbt lopp som ser bra ut i tabellerna utan får nöja mig med den relativa placeringen. Inget att gnälla över, har man valt en utomhussport så är det bara att tuffa till sig. Triathlonvärlden behöver inga fler gnällspikar som skyller ifrån sig på de yttre omständigheterna. Denna sport är trots allt en av världens tuffaste, speciellt när man försöker göra alla moment fort.

Roat mig med dissekera min bedrift i Cannes de senaste dagarna. Nyttigt stanna upp och analysera vad det är man gör bra och vad som går mindre lyckat. Kom upp som 118:e man ur vattnet efter en stabil men klantig simning. Hela 10 minuter efter toppen och 5-6 minuter efter snabba Agegroupers. Här har jag ett jätteproblem, kommer aldrig vara ett toppnamn om jag inte lyckas stänga detta gapp till åtminstone 2-3 minuter. Cyklade för dagen 37:e bästa tid och sprang trots kisspaus på 44:e. Var totalt 36:e man i mål, eller 38:a totalt. Normalt ska jag ha en bättre löpplacering men fick nog plikta något hårdare i bergen än mina mindre konkurrenter som hade färre kilon att klättra med. Väldigt nöjd ändå med hur jag disponerade loppet och där kommer jag in på nästkommande tävling där dessa erfarenheter skall utnyttjas.

Challenge Fuerteventura är enligt mig en av de tuffare loppen man kan göra såhär års. Simningen är relativt skonsam då det är få deltagare (ca 300) och havet är normalt sett lugnt tidig morgon. Cyklingen däremot är allt annat än gullig. Tre rejäla stigningar varav en är fruktansvärt tuff. Cykelbanan består i övrigt av långa motlut, delvis brutala vindar och hög värme. Om den är vacker eller ej är skitsamma då man knappast tävlar för utsiktens skull. Avskyr när man försöker sälja in lopp efter hur fina omgivningarna är. Tävlar man så tävlar man, då ligger man nerborrad i styret och försöker krama allt ur kroppen. Vill man lukta på blommorna kan man plocka svamp, gå på jakter eller åka på sightseeing!

När man duktigt medtagen är klar med de knappa 90 kilometrarna på cykeln är det dags för tävlingens verkliga prövning, 21.1 km löpning. Löpbanan är hemskt krävande. Inte bara innehåller den en massa höjdmeter som suger din sista kraft utan den bjuder även på stundtals hård vind & stekande förmiddagssol. Förra året var jag precis tillbaka från skada så hade fruktansvärda problem hålla anständig fart. I år är det annat, hoppas pulverisera förra årets bedrift och hamna högt upp i resultatlistan. Time to beat: 32min, 2:42h resp 1:31h (tror det var förra årets splits). Banan är något kort, tror cykeln är ca 86-87 kilometer och löpningen ca 20.6km. Vann min AG förra året med ganska stor marginal, i år vill jag vara bästa amatör och klippa några proffs.

Har i princip vilat hela veckan förutom igår då jag sprang & cyklade. Snuvan verkar äntligen ha lämnat kroppen och nu återstår bara damma av mina klena simmuskler. Imorgon smäller det.

Det är några vassa svenskar med eller vad sägs om Patrik Nilsson, George Bjälkemo & Åsa Lundström. Inte kollat så noga vilka övriga utländska proffs som ska köra.
 
Återkommer med en Recap efter loppet!

Nelker

Hallå!

En väldigt bucklig skribent bakom tangenterna idag. Startade Cannes Triathlon trots jag inte kände mig kry, halsen var sur och allmänt hängig. Bestämde mig för att köra på som vanligt men bryta om kroppen börjar uppföra sig konstigt. Har känt mig såhär i en vecka nu så misstänkte det mest var gammalt skit och det inte skulle påverka för mycket. Träningen inför loppet har känts ok så det kändes inte allt för korkat att starta. När man ändå är här nere känns det tråkigt inte få köra. Didn´t dress up for nothing!
 
Kallt, extremt blåsigt och mulet sammanfattar vädret ganska bra tycker jag. Temperaturen låg runt 15-17 grader men var nog nere i låga 10 uppe i bergen. Vattnet höll stabila 16-17 grader celsius. För någon som mig är det perfekta förhållanden, för många andra inte så mycket. Visste jag skulle ligga väldigt högt i puls hela dagen, då är det skönt om temperaturen är låg.

Gissar 800-1000 pers stormade ner i havet kl 7:30. Proffs, damer & herrar i ett inferno av armar och ben. Gjorde en rejäl tabbe direkt och simmade mot en boj som avgränsade banan åt vänster. Kom bort från ”tåget” av bra simmare och fick istället simma över några hundra stackars andra deltagare. Kan ha varit aningens hårdhänt ibland men störst går först! Vågigt och knepigt få till bra rytm ute vid vändpunkten men inget som jag inte varit med om tidigare så de två varven om 1000 meter gick relativt bra. Tror klockan visade strax under 34 minuter. Gissar simbanan var längre än 2000 meter och som sagt, det var absolut inga snabba förhållanden.

De hade lagt om cykelbanan rejält från föregående år. Inte bara var den förlängd till 84 kilometer utan de hade även lagt på ca 500 höjdmeter. Över 1600 meter skulle man klättra denna kyliga söndagsmorgon. De flesta ovana verkar dock ha haft problem ta sig ner från bergen än klättra upp för dem. Jag börjar bli en ganska van cyklist för att vara Nordbo så kunde hänga med bra både upp & ner trots min storlek. Problemet för någon som är relativt löpstark som jag är att de som kan klättra bra i bergen ofta är rätt rappa i steget också. Annat är det med stora wattmonster på platta tävlingar, de brukar vara något sämre löpare generellt.

Tyvärr var sista de 15 kilometrarna ner genom bebyggelsen strax ovanför Cannes fruktansvärd. De hade lyckats hitta de vidrigaste gatorna att cykla på. Upp & ner som en berg & dalbana samt katastrofal asfalt. Det smällde & lät om cykeln som i en stridsvagn under fullskalig attack. Inte jätteupphetsande behöva göra ”Bunny Hops” i +60 km/h för det är stora hål i gatan eller det ligger vattenflaskor som skakats loss från framförvarande cyklist.  Tyvärr var trafiken inte avstängd så tvingades göra ett par omkörningar ner för som min mamma inte hade velat se. Ett mirakel man lever idag egentligen när man tänker tillbaka.

Hörde en ivrig åskådare mot slutet ropa ”45” och det var som musik. ”Så pass” tänkte jag & ryckte ifrån min klunga som hade skapats tack vara alla små backar på slutet. Orkar inte behöva jaga dom här hobbitarna på löpningen. Strax över 2:40h tog cyklingen och benen var rejält medtagna. Hade dock lyckats få i mig bra med energi så var taggad förgå ut på löpningen hårt.

Gjorde en väldigt snabb växling och gick ut på löpet. Kändes ovanligt tufft hitta rytmen men efter 1600 höjdmeter ska det göra ont. Fick bromsa mig efter 500 meter då jag höll 3:45 min/km. Sluta tro du kan hänga på proffsen fick jag intala mig själv. ”Spring ditt tempo 2/3 av loppet och sen kan du börja leta offer”….det är min nya strategi. Funkade bra, höll 3:50-3:55 under i stort sett hela löpningen, stannade till för dricka och var tvungen gå bakom en buske & kissa på andra varvet av fyra. Blev tyvärr passerad av i stort sett hela den klunga som jag jobbat hårt för att dra ifrån. Som tur var sprang samtliga på sitt max de första tre varven av fyra vilket gjorde dem till relativt lätta offer på sista. På de sista två kilometrarna hittade jag lite extra kräm och gick om dem hårt. Hade 3:35-3:40 min/km under långa stunder och fick fokusera på se oberörd ut. When you are passing someone, make sure you go hard and leave nothing to chance. Ibland kan en elak remark göra jobbet ”Nice running” och en klapp på rumpan kan knäcka den bästa i en omkörning J 1:03 ganska exakt tog de korrekt utmätta 16 kilometrarna. Helt ok anser jag då jag inte är 100% kry eller van springa hårt efter klättrat i bergen.

Vad kan jag säga, är ingen nice guy när jag vill komma först.

4:22:56 tog det. Räckte till en plats 36 bland herrarna. 16:e amatör, 20 proffs framför mig. Förra året kom jag 109:a. Riktigt bra startfält i år igen. Frodeno kom 2:a, Sebastian Kienle 3:a. Leanda Cave vann damklassen. Bästa Svensk blev Nisse Svensson som körde i proffsklassen på 4:09h. Jag är personligen väldigt nöjd. Absolut inte min bantyp men man lär sig otroligt mycket på köra lopp som inte är passande för en själv. På tal om det så väntar Challenge Fuerteventura nu på lördag den 25:e april. Ska bara se till att bli frisk så ska det nog gå riktigt jävla bra!

Prutt!

Första perioden av föräldraledighet kanske inte var en pappas motsvarighet till Navy Seals uttagningsprov. 10 dagar i Frankrike var som balsam för själen för både mig & barnen. Overklig tur med vädret och fick till hyfsad träning även om jag borde genomfört några längre och lugnare pass. När man ställs inför valet cykla 4-5h eller vara med sina barn på stranden ja då är valet enkelt……alltså skippa cyklingen. Fick istället bli ett par 1:30-2:30 timmars etapper i bergen och hoppas volymen från Fuerteventura sitter i ännu. Jag inbillar mig de gör det speciellt då jag känner mig fantastik stark hela passen igenom. Detta gäller cykel såväl löp.

För er som aldrig cyklat nere i sydfrankrike så kan jag varmt rekommendera det. Inte lika hardcore som Fuerteventura då det inte blåser ens i närheten. Omgivningarna man passerar under sina timmar i sadeln är sagolikt vackra och man upplever aldrig träningarna som långtråkiga. Vill man så kan man cykla i oändliga berg med önskvärd lutning. Finns även relativt flacka vägar att ta, bara hålla sig till kusterna. Finns en stor förståelse bland bilisterna så man behöver sällan känna sig hotad som man ibland tvingas göra i Sverige. Är man i lite halvknackig form så är det sällan långt mellan byarna i bergen och det finns alltid mysiga ställen stanna & ta en fika på. Som sagt, bara boka en flight till Nice och hitta ett lämpligt boende.

Rekommenderar valet av linjecykel bland bergen. Tempo funkar men säkerhetsmässigt och komfortmässigt är det bättre med racer. Jag hade en splitter ny Trek Emonda med effektmätare från Quarq. Riktigt kul jämföra med hur det var köra tempo. Framförallt nerför är det riktigt kul ha racer, på platten är det tvärtom.

Nästa söndag den 19:e april är det Cannes triathlon. Sjukt bra startfält precis som förra året och jag har inga förhoppningar få en topplacering. Är där för tävlingserfarenhet samt kul åka iväg med vänner och bråka. Många duktiga svenskar där i år: Björn Andersson, Nils Svensson, Henrik Törn, Viktor Milonjic m fl. Precis som mig är de nog mest där för några dagar av sol samt testa tävlingsformen. Distansen är perfekt, 2km simning, 80km av buckliga berg som avslutas med 16km fram & tillbaka på Croisetten. Förra året hade jag inte löptränat på tre månader så detta år lär det gå snabbare då jag är i typ min livs form bortsett från simningen.

Hoppas ni haft en grym påsk och vi hörs närmre inpå tävlingen så ni får mer info om loppet, stämningen & förutsättningarna. Ska bli bättre på fota.

Vill ni tjuvkika på min träning så finns jag på Suunto, Garmin & Strava. Bilder på instagram @nelker

Nelker