Chicago maraton blev en dag för löparhistorien Med 2.09.56 blev Ruth Chepngetich första kvinna att gå under 2.10 när hon demolerade det ett år gamla världsrekordet på maraton.
För nästan exakt ett år sedan var det många som häpet såg på när Tigt Assefa sprang in på 2.11.53 och förbättrade det dåvarande världsrekordet med över två minuter. Där och då kändes det omöjligt – men i dag bevisades motsatsen.
Efter att ha passerat första 5 kilometerna på 15.00, milen på 30.14 och halvvägs på 1.04.16 tappade Ruth Chepngetich något på andra halvan.
När 25 kilometer var passerade stod klockan på 1.16.17 och vid 30 på 1.31.49.
Med en dryg kilometer kvar stannade klockan på 2.03.11 och i mål kom hon på 2.09.57. Med det blev kenyanskan första kvinna någonsin att gå under både 2.11 och 2.10.
Tvåa i loppet blev etiopiskan Asefa Kebede Sutume, åtta minuter efter.
Även i herrloppet gick det fort. Chepngetichs landsmanJon Korir vann på 2.02.43, med det är han ny sexa genom alla tider.
Hemma i Sverige avgjordes Hässelbyloppet. Ett 10 kilometer långt lopp i västra Stockholm som blev en uppvisning av 16-årige Sebastian Lörstad från Lidingö.
Redan i somras gjorde han sig ett namn när han blev femma på Kalmarmilen, tog sig till SM-final på 1 500 meter och tog brons på UEM. I dag tog han det dock till en helt ny nivå.
Efter att ha tagit ledningen direkt från start pumpade Lörstad på i 2.55-tempo hela vägen. I mål kom han på otroliga 29.09. Tvåa blev Oliver Löfqvist, 40 sekunder efter, och trea blev Axel Djurberg, 50 sekunder efter.
Tiden är nytt svenskt inofficiellt U18-rekord och gör honom till trettonde man genom alla tider bland svenska seniorer.
Nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon i samarbete med adidas är över. Här reflekterar chefredaktör Anders Szalkai om den varma folkfesten och sitt lopp – där han för 26:e gången nådde det åtråvärda målet på Stockholms Stadion och dessutom fixade sitt uppsatta tidsmål.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Det är en speciell känsla när maratondagen är här – och för mig personligen än mer speciellt när det gäller adidas Stockholm Marathon. Loppet skapade min maratonkarriär och är förmodligen en av anledningarna till att jag skriver här.
För 30 år sedan, 1994, hade jag mitt genombrott som löpare i loppet när jag dels blev 2:a på 2:16:02 och dels vann mitt första SM-guld i maraton. Men så här 30 år senare är den meriten inte något som gör att jag tar mig igenom loppet. Men tack vare alla mina tidigare lopp i Stockholm får jag ett helt ofattbart härligt publikstöd och suverän pepp från medlöpare. Så en liten fördel har jag trots allt av mina tidigare meriter.
Magisk känsla i starten
Känslan ute i startfållan är som alltid magisk. Kanske lite extra magisk just i dag, eftersom vi är rekordmånga som väntar på att få oss iväg. Atmosfären med publiken, speakern och alla löpare är grym – det går inte att bli annat än inspirerad. Det är också en anledning till att jag faktiskt backar bakåt lite i startfållan för att om möjligt inte dras med i alltför hög fart i startrusningen.
Laddad innan start.
Det är varmt så jag har laddat lite extra med två salttabletter på förmiddagen i kombination med lite mer än normalt utspädd uppladdningsdryck. Jag har respekt för värmen och vet att jag måste lägga upp loppet optimalt om jag ska nå mitt mål: att fortsatt hålla mig under tretimmarsgränsen. För att klara det krävs det att varje 5-kilometersavsnitt ska gå under 21:15 i snitt. I fart innebär det att jag måste snitta under 4:15 minuter per kilometer.
Gåshud-moment
Starten går. Jag får lite gåshud när jag springer iväg i det rekordstora fältet, där det enligt uppgift till slut var 18 396 löpare som kom till start av 23 000 anmälda.
Ett inspirerande startfält. FOTO: Anders Forselius
Jag kollar inte på klockan utan försöker att hitta in till en bra rytm utan att stressa eller pressa – snarare håller jag igen. Farten kommer ändå att bli tillräckligt snabb här i början för att jag ska kunna nå mitt tidsmål att springa under tre timmar. Ett mål som jag står fast vid trots värmen.
Jag har också bestämt mig för att lyssna på mina egna råd, och tar det därför högst medvetet lite lugnare i alla motlut. Det blir mer att ”smyga” uppför än att trycka på, något jag håller hårt på. Även om det innebär att jag både tappar gruppen jag ligger i och att jag släpper förbi några löpare uppför första stigningen via Torsgatan upp mot St Eriksplan.
Första kollen på klockan blir när vi kommit över till Kungsholmen och 5-kilometerspasseringen där klockan visar 20:20. Känslan är bra. Det känns som att jag ligger rätt i förhållande till både fart och kapacitet – och det faktum att det är drygt 25 grader varmt och mestadels sol.
Vatten för kyla och vätska
Jag kombinerar vatten och sportdryck relativt regelbundet. Målet är att dricka minst en gång var 15–20:e minut. Jag har även med mig 2 energigels som jag tar efter 15 respektive 30 km. Där det passar häller jag även en mugg med vatten över huvudet. Även om det är lite vätska är den lilla kyleffekten positiv, och vid några tillfällen supportar även publiken med kallt vatten från vattenslang eller en väl kyld vattenflaska.
Så supporten gällande vätska och kyla måste jag säga är bra för min del, även om jag senare hörde att vattnet delvis tog slut. Det är så klart oerhört olyckligt en så varm dag som denna.
Världens snabbaste sko?
I år hade jag förmånen att, trots min elitmotionärsnivå, springa i världens kanske snabbaste och lättaste tävlingssko: adidas Adizero Adios Evo PRO 1. Den ger mig en överraskande bra känsla, trots att kilometerfarten inte är i närheten av den fart löparna håller som brukar ha denna supersko.
Trots att skon bara har gått totalt 14 km innan sitter den bra på foten, och den ger en härligt studsig känsla – men den springer så klart inte av sig själv. (En reflektion kring skon kan du läsa här.)
Halvmaran – allt går enligt plan
Jag fortsätter ta det lugnt så fort ett motlut kommer. Det känns som att taktiken funkar. Jag upplever inte värmen riktigt så pressande som den nog skulle kännas om jag låg högre i puls och ansträngning.
Andra 5-kilometersavsnittet flyter på bra med 20:31 i tid, och milpassering blir därför 40:51. Ute på Djurgården tycker jag att jag fortsatt kan hålla steget bra. Även om 5-kilometersavsnitten nu går strax över 21 minuter är jag positiv.
FOTO: Marcus Hallbäck
Men det är ju inte svårt att vara positiv när hejaropen duggar tätt. Speciellt när vi lämnar Djurgårdens grönska och jag passerar halvmaran på 1:27:26. ”Anders”, ”Szacke”, ”Szalkai”, ”han som vunnit” – det ropas många olika ord, allt för att peppa mig. Så jag kan inte annat än att ge en stor eloge till alla er, både löpare, funktionärer och publik, som gav mig energi genom att heja på mig och alla andra. Tack!
Banans tuffaste backe
När Gamla Stan har passerats kommer stigningen jag pratat om, upp på Söder. Jag ”tassar” uppför, kanske inte lika lätt som tidigare och klart kantigare löpsteg, men fokuserar på att den tuffaste delen av banan snart är gjord.
I slutet av Katarinavägen kommer en officiell ”sponsorspurt”. Jag tänker att det är nu jag ska växla steg för att försöka hitta in till outnyttjad muskulär kraft. Och det funkar. Jag ser efteråt att jag på den lilla sprintsträckan går från cirka 14,6 km/h till 17,3 km/h. Även om pulsen går upp lite känns det plötsligt lite lättare igen. Jag plockar några löpare som börjat tröttna mer än mig.
Visst – Västerbron är allt lite kämpig uppför i den gassande solen. Jag försöker lyfta in några positiva minnen, påminner mig själv om att det är dags att plocka fram viljan och älska kampen. För nu är första tre milen avklarade.
Precis som alla andra försöker jag springa i skuggan när det går. Det är verkligen en tydlig skillnad när man får ett lite längre stråk utan sol. Kilometer för kilometer avverkas. Jag är riktigt nöjd när mellantidsklockan visar 21:25 i tid på de 5 kilometerna mellan 30 och 35 kilometer.
Även om snittfarten nu är något långsammare än snittet som krävs för ”sub 3” känner jag att jag har marginal, om än inte mycket, att tappa lite tid och ändå nå mitt mål om att gå under 3 timmar. Och det är nog tur. För när jag springer runt Gamla stan på väg in mot målet känner jag att det börjar bli kämpigt. Jag tar hjälp av några medlöpare, lägger mig bakom och försöker bara haka i.
Nådde mitt mål ännu en gång
Jag tänker ett kort tag att det egentligen inte spelar någon som helst världslig roll om jag gör strax under eller strax över 3 timmar. Men sen tänker jag att jag ändå inte är så slut att jag ska ge upp målet. Jag ska inte börja tänka dom tankarna nu för att göra det lättare för mig. Oavsett fart är det nu en kamp mot tröttheten.
Jag passerar 40 kilometer vid Karlaplan och även om varje meter börjar kännas lång, känner jag att det kommer fixa sig. Mål nummer ett – att nå målet – och mål nummer två att komma under 3 timmar. Det är en grym känsla att nå Stadion och springa in över mållinjen. Det är åtråvärt.
Efterlängtad målgång FOTO: adidas Stockholm Marathon
Sluttiden blir 2:58:26 (Netto/Chiptid), och för mig är det helt ärligt ingen supertid. Men med tanke på hur känslan i träningen varit inför loppet, där jag känt mig långsammare än någonsin, och såklart värmen, så får jag ändå vara både glad och stolt att jag fixade det. Jag vet ju att det kommer ett lopp någon gång framöver där det inte går längre, men jag hoppas jag kan vara lika nöjd och postiv även då – för det är trots allt en fantastisk förmån att för egen maskin kunna få ta sig 42 km i en folkfest som Stockholm Marathon!
Tre av de fyra snabbaste svenska maratonlöparna genom historien står på startlinjen – bland annat sjufaldiga segrarinnan Isabellah Andersson. De möter hårt motstånd från inte minst etiopiska och kenyanska löpare.
I en gren som domineras så fullständigt av Kenya är det märkligt att vi endast tre gånger har haft en kenyanska högst upp på Stockholm Marathons prispall. Isabellah Andersson har däremot ståtat där sju gånger. Nu är hon tillbaka, efter ett sex år långt uppehåll.
Isabellah, med rötterna i Kenya men som blev svensk medborgare 2009, har fantastiska sju segrar i Stockholm Marathon, 2008–2015. Hon tog ett åttonde SM-guld 2016 och ett SM-brons 2018, men lade mer eller mindre av efter det. Nu har hon 43 år ung genomfört sin första ordentliga satsning sen dess med ett antal månaders träning i Kenya.
Vi lär inte se henne utmana om segern, men Isabellah är ett spännande inslag som innebär att vi har tre av historiens fyra snabbaste svenska maratonlöpare på startlinjen. Med regerande svenska mästaren Carolina Wikström och 2022 års SM-vinnare Hanna Lindholm är totalt elva SM-guld representerade, i stort sett halva mästerskapsskörden under 2000-talet.
Den etiopiska dominansen
De fyra senaste upplagorna av adidas Stockholm Marathon har dock vunnits av etiopiskor. Sifan Melaku seglade ifrån efter halva loppet ifjol och vann till slut med nästan tre minuter till Sorome Negash. De två återvänder i år.
Melaku efter att i mars ha hängt med två tredjedelar in på Seoul Marathon, som vanns på 2:21. Negash vann i höstas Dublin Marathon på 2:26 och har inte varit sämre än tvåa i sex av sina nio maror. Och Zenebu Bihonegn och Gadise Mulu sprang maror på 2:24 ifjol. Vad kan Kenya sätta emot det?
Halvmaratonplöjare nu på fulla distansen
Kenyas Marion Kibor har utvecklats från lopp till lopp med tiderna 2:31-2:28-2:25-2:22 under två års tid. Det tog stopp i Amsterdam i höstas, där hon passerade halvvägs på 1:09, men segade sig ändå in i mål på 2.24.
Märkligare bakgrund har hennes landsmannina Ivyne Jeruto som under 2017–19 sprang 36 (!) mindre halvmaror och vann 16 av dem. Hon gav sig så småningom på maran, men utan att bräcka ens 2:40, för att plötsligt i mars vinna i Rom på 2:24.
Medaljaspiranterna
Bakom stockholmarna Wikström och Lindholm, som dock representerar Upsala IF respektive Högby IF på Öland, finns två medaljaspiranter som flyttat från huvudstaden. Malin Starfelt i Östersund och Fanny Schulstad i Örebro. De bör konkurrera med Isabellah Andersson och Malins klubbkamrat i Runacademy, Johanna Bäcklund samt Fannys kollega i Örebro, Erica Lech. Se dock upp för debutanten Julia Nilsson, Pallas Malmö, och inte minst IFK Umeås Evelina Henriksson, som nyss tagit sig ner under 34 minuter på milen.
Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av dem slåss dessutom om SM-medaljer. Men vem kan hålla huvudet kallt och klara värmen bäst?
Ja, inte nog med att SM-löparna håller högre klass än någonsin förr. Det är till och med så att två av de tre kvickaste löparna är SM-deltagare. Samuel Tsegay är den ende som har sprungit under 2:07, men det var för tre år sedan. Hässelbys Samuel Russom är minuten långsammare, men det resultatet gjorde han i februari, i Sevilla. Eritreanen väntar ännu på svenskt medborskap men på de fyra år som han har fått tävla på SM har han erövrat 19 (!) medaljer varav sju guld, däribland på maran för två år sen. Men ifjol bröt han loppet.
Jakten på OS
Förra året passade Samuel Tsegay på att skörda sitt tredje maratonguld. Han följde upp det i höstas med att i Amsterdam sänka det svenska rekordet till 2:08:41. Men det var inte tillräckligt för att bli uttagen till OS, och efter det har han ägnat sig åt en oförtruten jakt på att komma till Paris. Men årets tre maratonstarter har inte slutat väl, 2:11 i Dubai i januari och två brutna lopp veckorna efter varandra i april. Båda tävlingarna kännetecknades av samma värme som väntar i Stockholm på lördag.
Fem andra SM-favoriter
Fem av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna är med på lördag. Även Ebba Tulu Chala har närt OS-drömmar. Återigen sprang han fort i Sevilla, där han har gjort sina bästa lopp. Ebbas 2.09:06 överträffas endast av Suldan Hassans svenska rekord i samma lopp och ovan nämnda mara i höstas av Tsegay.
Det var också i Andalusien som Linus Rosdahl slog personligt rekord med 2:11.30. Han sällar sig till SM-medaljaspiranterna tillsammans med Archie Casteel, som hade 2:10 där ifjol och 2.11 i Köpenhamn bara fyra veckor före Stockholm.
Glöm inte heller bort den mest erfarne av dem alla, David Nilsson, med sex maratonmedaljer inklusive silver ifjol eller Jesper Lundberg, målaren från Äppelbo som hängde upp penseln för att bli professionell löpare. SM-fältet har växt kraftigt från 57 löpare ifjol till 71 i år. Av dem är 31 från Stockholm med FK Studenterna som största förening, som har sju SM-löpare.
Ingen given favorit
Vilka östafrikaner har hittat till Stockholm i år? Kenyanen Fredrick Kibii började med maraton ifjol och fick snabbt ihop tre lopp på 2.08-2:09 med bland annat en seger i Lens. Landsmannen Benard Kipkorir har vunnit tre av sina fem första maror på liknande tider. Kennedy Kipyeko har en djup bakgrund på halva distansen med tio lopp på strax över timmen och har inlett maratonkarriären med en seger och en andraplats. Robert Ngeno var fyra här i fjol och persade (2:10:16) sen i Buenos Aires i höstas.
Marockos Mohamed El Talhaoui var strax bakom Russom i Sevilla. Etiopiern Gezahagn Zelalem är snabbast av dem (2.07:56) med en andraplats på den svårsprungna maran i München, men har bara sprungit ett (misslyckat) lopp på de 20 månader som förflutit sen dess.
Till syvende och sist blir frågan vem som har mest is i magen när termometern visar 25 grader. Vinnarna av tidigare högvärmelopp i Stockholm har sällan gått att förutse.
I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning mot 2024 års adidas Stockholm Marathon. Här reflekterar han över hur värmen påverkade honom på sista lite tuffare passet inför maran – och hur man kan tänka inför och under maran när det är varmt.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag frångick mitt eget rekommenderade upplägg mot maran där jag förespråkar, och oftast själv kör, sista fartpasset inför lördagens maratonlopp på tisdagen innan loppet. Nu blev det både av praktiska skäl och för att jag tror det passar mig bättre i år så att jag körde sista lite tuffare passet redan på måndagen. Jag hade förmånen att kunna lägga in passet precis samma tid på dagen som loppet avgörs, det vill säga med start runt lunchtid.
Med drygt 25 grader och strålande sol ute blev det ett pass där jag både värmetränade mig själv, och där jag påmindes om hur mycket man påverkas i prestationsförmåga när det blir riktigt varmt. Jag har en gammal våg och som experiment nu tog jag vikten innan passet och sen efter passet, och ja det var stor skillnad …
Värmepasset
Jag värmde upp med en distansuppvärmning på 8 km i lugn fart ute i värmen. Efter lite rörlighet och kläd- och skobyte blev sedan huvuddelen av passet på mitt löpband.
+27 grader sa termometern vid löpbandet – och ingen fläktande vind. Passet inleddes med 5 x 25 sekunder koordinationslopp med 2,0 % i motlut med 35 sekunders ståvila (det vill säga start varje hel minut), med progressivt ökande fart: 15-16-17-18-19 km/h. Det körde jag för att få upp farten och pulsen och för att hitta in till känslan med tävlingsskon som jag kommer köra maran i.
Efter att ha vilat någon minut efter sista koordinationsloppet körde jag ett pass där jag har många referenser sedan tidigare: 4 x 10 minuter i lite snabbare än min planerade maratonfart och med svagt progressivt upplägg. Jag har haft exakt samma pass två gånger efter att jag sprang Boston Maraton i mitten av april, men då var det klart svalare temperatur vid bandet.
Svetten lackade – minus 3,6 kg
Man kan säga att svetten verkligen lackade. Jag bytte linne och torkade svett på ståvilan efter varje tiominutersintervall, men ändå var spegeln framför bandet mer randig än vanligt av all svett. Känslan var dock faktiskt bättre än på länge, och jag tyckte att jag inte alls fick jobba lika mycket som förra gången jag körde passet.
Efter passet konstaterade jag att min snittpuls var fyra slag högre, sett över hela passet, jämfört med senast – trots den bättre känslan. Speciellt kunde jag se på pulskurvan på sista intervallen att den ”driftade” (höjdes) klart snabbare upp till en för mig hög nivå tidigt i intervallen.
Jag tror definitivt att jag kan koppla ihop detta med värmen och att jag svettades så mycket. Efter nedjoggen kunde jag konstatera att jag – trots att jag drack cirka 3 dl under passet – hade tappat 3,6 kg i vikt. Det påminner mig helt klart om att man ska ha respekt för värme och anpassa fartupplägget på maratonsträckan.
Anpassa farten – speciellt uppför
Utifrån den konstaterade högre snittpulsen jag hade på passet i jämförelse med tidigare pass, (utan att ha gjort någon form av vetenskapligt test) tror jag att det är väldigt viktigt att framför allt ta det lugnt på de delar av banan där det går uppför.
Uppförslöpning gör automatiskt att pulsen går upp, och om man då dessutom har högre puls från värmen finns det risk att man ”går i taket”. Så jag ska försöka lyssna på mina egna råd här och verkligen våga ”smyga” uppför utmaningarna för att spara kroppen från att gå på rött – även om känslan i benen är positiv på loppet.
Låås gav tipsen – salt och nedkylning
Jag var dock nöjd med passet, och tar med mig känslan men kommer ha respekt för värmen och göra allt jag kan för att optimera mig för värmelöpning på lördag. Lite tips till det fick jag och ett stort gäng löpare som slutit upp på Löplabbet för en ”inför maran”-träff med adidas.
Efter lite skosnack, där jag fick presentera snabba och heta adidas Adizero Adios Pro Evo 1, blev det marasnack med Kristoffer Låås – en av de svenska topplöparna i årets adidas Stockholm Marathon. Kristoffer sprang nyligen Göteborgsvarvet och konstaterar att han där fick bra värmeträning – och delade nu med sig av sina erfarenheter.
Inför loppet hade Kristoffer laddat med extra salt genom att ta en salttablett dagarna innan loppet och sen tog han även salt efter halva loppet – och det var något han även skulle göra på maran. Det stämmer väl in på mina egna råd – att ta extra salt innan långlopp i värme och gärna extra salt under loppet.
Salt går ju att få i sig via olika sportdrycker, Resorb och salttabletter. Vilket man väljer spelar nog inte så stor roll, men jag har testat salttabletter på några av mina ultralopp och tycker det har funkat bra. Men tar man det under loppet och även inför så ska man inte glömma att vara redo med vatten – för annars kan det bli väldigt torrt i munnen. Så buffra gärna med lite extra salt i någon form om du ska springa.
Ta det kallt
Kristoffer tipsade även om att man ska kyla sig så mycket man kan inför och under loppet. Beordra ut nära och kära på banan där de kan stå med kallt vatten att hälla över dig. Ett tips som jag tycker är bra och enkelt är att frysa in en flaska med vatten och ta med på tävlingsdagen. Den kan man sedan dels hälla lite vatten från när det smält men också bara dra runt över axlar och överkropp för att kyla lagom mycket innan start – om det nu blir en varm dag på lördag.
Andra bra värmetips är att ha en ljus, luftig keps (ingen keps som stänger inne värmen) som skydd och att överlag välja ljusa, luftiga kläder som inte drar till sig värme.
I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning under de sista veckorna fram till adidas Stockholm Marathon. Här förklarar Anders varför det ingår en fartökning i hans sista långpass före maran – ett upplägg som du också kan testa!
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Har du missat många långpass i uppbyggnadsperioden, eller känner du att långpassen ger dig mycket positiv energi mentalt? Då kan du ha nytta av ett sista, kortare långpass med bara en vecka kvar till loppet. Det ska i så fall inte vara så långt att du känner dig fysiskt eller mentalt sliten av det.
Själv brukar jag lägga in mitt sista långpass med två veckor kvar till mitt maratonlopp, och det är även så upplägget ser ut i de träningsprogram jag skriver för andra löpare. Under våren har jag fått in tillräckligt många och långa långpass under våren (även om man väl egentligen alltid vill ha fler). Därför sprang jag mitt sista långpass med två veckor kvar till adidas Stockholm Marathon.
Så körde jag mitt fartökningslångpass
Jag körde ett mellanlångt långpass på 25 kilometer, med en fartökning inlagd under passets andra halva. De 15 första kilometerna gick därför i en för mig relativt lugn fart på runt 5:00 minuter per kilometer. Därefter la jag in en fartökning under 5 kilometer.
Då mitt mål är 2.52 i sluttid innebär det en tävlingsfart på 4:05 minuter per kilometer i snitt. Under fartökningen ville jag hålla en klart snabbare fart som motsvarar runt 10 sekunder per kilometer, det vill säga 3.55-fart. Det fick jag till – de 5 kilometerna gick på 19:30.
Känslan var väl kanske inte 100 procent bra – det gick inte riktigt så lätt som jag vill att det ska göra. Men känslan efteråt är ändå helt ok. Hoppet om 4:05 min/km i snitt på maran lever.
Fartökningsdelen syns tydligt i diagrammet som visar farten under passets 25 kilometer.
Efter fartökningen gick jag ner till runt 5-minutersfart igen. Totalt blev det drygt 25 kilometer med ett snitt på 4:51 min/km.
Så lägger du upp fartökningslångpasset
Jag brinner mycket för det lugna långpasset som grund i maratonträningen. Men om man vill förbättra sin maratontid och har en särskild sluttid som mål kan just fartökningslångpassen vara en nyckel.
Precis som jag gjorde i helgen vill jag att huvuddelen av passet ska gå i din lugna långpassfart. Men någonstans under andra halvan av passet kan du öka farten markant under en kortare sträcka. Den får gärna komma efter ungefär två tredjedelar av passet. Dels för att du då är lite trött av distansen du redan har sprungit, dels för att du efter fartökningen inte har alltför långt kvar av passet.
Längden på fartökningen ska vara runt 20 procent av den totala distansen för passet. På mina 25 kilometer motsvarar det alltså en fartökning under 5 kilometer. När det gäller längden på fartökningen kan du också gå på känsla, men från 2 upp till som längst 10 kilometer brukar jag rekommendera. Om du nu inte är på elitnivå förstås – då kan fartdelen vara ännu längre.
Så snabbt ska du springa
Fartökningen ska vara tuff. Helst ska du springa klart snabbare än din planerade maratonfart, eller några sekunder snabbare per kilometer än din snittfart på halvmaran.
Genom att lägga in en fartökning på utvalda långpass kan du också stärka dig mentalt. Detta eftersom du sedan vet att du kan springa snabbare än den fart du planerar att hålla på tävlingen. Det är i varje fall min erfarenhet. Dessutom tränar du förstås kroppens förmåga att använda trötthetsämnena som bildas som bränsle till de arbetande musklerna. Den höga farten ger så klart även extra muskulär träning.
Men du ska ha med dig att ett långpass med fartökning sliter klart mer, både mentalt och fysiskt, än ett lugnt långpass. Därför tycker jag inte att du ska köra det oftare än ett par gånger i månaden om du kör regelbundna långpass varje vecka.
I veckan kom det glädjande beskedet från Sveriges olympiska kommitté, SOK: Maratonlöparna Suldan Hassan och Carolina Wikström är klara för OS i Paris.
Beskedet från SOK kommer efter att både Carolina och Suldan gjorde superlopp i Sevilla Marathon i Spanien. Suldan satte nytt svenskt rekord med 2:07:36 och Carolina sänkte sitt personliga rekord till 2:24:30.
Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai fick en pratstund med Suldan efter att OS-biljetten var utdelad.
Vad säger du om att du nu är uttagen till OS?
– Det känns fantastiskt kul att få beskedet så här tidigt. Det innebär att jag redan nu kan fokusera helt mot maratonloppet i Paris. Jag tror du var den senaste svensken att springa herrarnas maraton på OS, så du vet själv säkert vad det betyder.
– OS har varit en stor dröm för mig. Jag hoppades så klart att jag skulle bli uttagen. Särskilt när jag efter loppet i Sevilla hörde att det var den tredje snabbaste debuttiden någonsin på maraton av en europeisk löpare. Men man vet ju aldrig, så det var helt klart en lättnad att få beskedet.
FOTO: Andy Astfalck
Vad gör det att du får beskedet redan i mars månad?
– Konkret förändrar det inget direkt i träningen. Jag var inställd på att träna mot OS, även om beskedet hade kommit senare och även om det inte blivit ett ”ja”. Men rent mentalt kan jag slappna av och lägga fokus helt mot OS nu. I den planen ingår även att springa halvmaraton på EM i Rom.
Hur har träningen sett ut efter din rekordtid i Sevilla, och hur ser det ut framöver?
– Jag tog det lugnt ungefär två veckor, och körde igång första kvalitativa passet nu denna vecka. Jag kommer vara hemma en period. Men efter ett event i början på april kommer jag åka i väg på höghöjdsläger fram till EM. Efter EM blir det hög höjd igen.
Du tränar sedan en tid med coachen Gary Lough, som är gift med maratonikonen Paula Radcliffe. Kan du berätta om det samarbetet?
– Ja, jag hade Per Skoog innan men nu är det Gary som lägger upp min träning. Han har superbra erfarenhet och tränar ju även tvåan och trean från herrarnas maraton vid OS i Tokyo. Han kommer vara med på höghöjdslägren. Jag kommer få oerhört bra sparring i gruppen, där bland annat Bashir Abdi ingår. Han tog OS-brons i Tokyo och VM-brons nu senast i Eugene, och är en stor förebild på alla plan. Abdi är dessutom en väldigt ödmjuk person, så att få träna med honom känns inspirerande.
Vad kommer dina nyckelpass bli inför OS-maran?
– Jag har faktiskt ingen aning, Gary har inte sagt något än, haha. Men du vet ju själv hur det är med maran. Långpassen är oerhört viktiga, och helheten och att få kontinuitet spelar förstås in. Men helt klart måste jag kunna springa bra på långpassen för att sen kunna springa bra på maran.
Din coach Gary sa innan Sevilla att du hade 2.06–2.07 i dig utifrån vad du hade gjort på träningen. Kan du berätta om något pass du körde inför Sevilla?
– Det får du ta med Gary direkt, haha. Jag varken vill eller kan ta ut något enskilt pass. Det är helheten, med långpassen och intervallpassen, som skapade formen.
Vi tackar Suldan för pratstunden och önskar stort lycka till mot OS i Paris!
Antonia Herhold och Charlie Strandberg tränar för London Marathon. I betalt samarbete med New Balance hänger vi med på deras resa mot det maffiga maratonloppet. Följ Antonias och Charlies träning, uppladdning och genomförande här på rw.se i nedräkningen mot London Marathon den 21:a april.
[DETTA ÄR EN ANNONS FRÅN NEW BALANCE]
Hej Antonia, vem är du som löpare?
– Jag är en alldeles nyfödd löpare. Jag sprang mina första 15 kilometer under början av 2023. Det började egentligen med att jag bestämde mig under sen vinter 2023 att jag ville kuta mitt första maraton.
– Jag behövde en utmaning och som före detta hästtjej har jag alltid vetat att jag har ett pannben av stål. Även om jag alltid har varit sportig, älskat träning (har tidigare extraknäckt som bodypump- och spinning instruktör under studenttiden) har jag aldrig trott att jag är en löpare (vad nu det innebär).
– Men jag anmälde mig till Stockholm maraton, som gick i juni 2023. Jag sa till Charlie att jag behövde en hare och lite hjälp för att klara av den utmanande maratondistansen. Charlie har till skillnad från mig massor av maratonlopp i benen och jag visste att jag skulle kunna få proffshjälp av honom.
– Vi sprang på under hela våren, hade otroligt roligt och vips stod jag på startlinjen och skulle starta mitt allra första maraton. En känsla jag aldrig kommer att glömma. Trots att jag startade ALLRA längst bak i startledet, och kämpade med brutalt illamående under de sista 15 kilometerna seglade jag i mål på tiden 3.16. Även om tiden är jättebra för en förstagångslöpare var det känslan av att ha klarat något som jag aldrig trodde var möjligt som var det största för mig. Jag trodde ju inte att jag var någon löpare.
– Min första tanke i mål var ”när får jag göra detta igen?” Det var absolut ett av de häftigaste ögonblicken hittills i mitt liv. Sedan dess har jag varit helt fast!
Du har haft en rekordsnabb utveckling som löpare – vad är nyckeln till det?
– Jag har funderat på det många gånger. Jag tror att det är glädjen och kärleken till löpningen som är den största nyckeln. Klart jag inte älskar varje runda i slask och spöregn, men majoriteten av tiden tycker jag att det är så otroligt härligt och roligt att springa.
– Sedan är jag övertygad om att mitt pannben är en stor framgångsfaktor. Jag har en förmåga att genomföra det jag bestämt mig för, och råkar vara ganska duktig på att stänga av alla tankar där och då. Jag vill tro att jag är en ganska positiv person som försöker ha inställningen att ”det går om man vill”. Sedan kanske det inte alltid är enkelt, men det går.
– Min pappa brukar skämta om att jag fått hans bra löpargener också, och det ligger säkert något i det. Jag är otroligt imponerad av och tacksam för min kropp som lyckades sätta personbästa med 2.56 under 2023 – utan att jag egentligen visste vad jag höll på med.
Vad är det bästa med löpning för dig?
– Det är hur det får mig att må. Jag kan ha världens rörigaste dag i huvudet med många tankar men så fort jag knyter på mig löparskorna och ger mig ut så är allt som bortblåst. Löpning är världens bästa terapi, klyschigt men sant.
Jag kan ha världens rörigaste dag i huvudet med många tankar men så fort jag knyter på mig löparskorna och ger mig ut så är allt som bortblåst. Löpning är världens bästa terapi
– Jag uppskattar också hur lättillgängligt det är att springa. Man behöver verkligen bara ett par löparskor, sen kan man träna var man än befinner sig. Sedan har jag fått lära mig hur socialt löpning faktiskt kan vara. Det är världens bästa sätt att umgås med sina nära och kära.
Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
–Till skillnad från mina första maror (jag hann springa fyra under förra året) så tränar jag lite mer strukturerat i dag. Det blir nog omkring tio mil i veckan, och sjukt nog är jag fortsatt fräsch i kroppen. Det blir ett par längre pass varje vecka (där något är kring 30 kilometer) mixat med lite fartlek, trösklar och intervaller.
– Sedan försöker jag få in lite styrketräning för att hålla mig stark och skadefri. Jag hade nog mått bra av lite mer rörlighetsträning däremot, det ska jag vara ärlig med.
Hur känner du för att springa i London – ett av världens största och mest prestigefyllda maratonlopp?
– Det ska bli asballt! Blir helt pirrig när jag tänker på det. Jag älskar London och att få springa London Marathon, dessutom med New Balance, är något jag är otroligt tacksam och glad över. Det kommer absolut bli ett av de coolaste loppen jag någonsin kommer få chansen att springa.
– Även om jag inte är någon rutinerad maratonlöpare har jag ändå hunnit skriva en lista på drömlopp, och där står London Marathon med. Jag tror att det kommer vara världens coolaste vibe i en av mina favoritstäder.
Ändrar du något i din vanliga träning och följer du någon plan mot loppet?
– Som jag nämnde har jag ett mer strukturerat träningsschema nu, för maximal utveckling. Det upplägget har jag kört med sedan januari i år och det känns hittills riktigt bra och utvecklande.
– Jag har fått mycket hjälp av en otrolig löpare vid namn Molle Olson – tror stenhårt på att ta hjälp av dem som är bättre än en själv. Innan gick jag mer på känsla, men jag insåg ganska snabbt att om jag ska bli så bra som möjligt och samtidigt hålla mig fräsch och skadefri behöver jag ett strukturerat schema.
Vilket är det viktigaste passet för dig inför London Marathon?
– Jag tror de längre passen, där jag springer omkring tre mil, är de viktigaste för mig. Det är där jag verkligen påminns om hur långt ett maraton är, samtidigt som jag känner hur min kropp verkligen vänjer sig vid distansen.
– Sedan tror jag att tröskelpassen absolut ger mycket när det kommer till att orka springa snabbare. Då kör jag exempelvis uppvärmningstempo i 3 kilometer följt av 4 x 3 kilometer i tröskeltempo med 2 minuter joggvila mellan trösklarna. Sen avslutar jag med 2 kilometer nedjogg.
Vad är ditt mål i 2024 års London Marathon?
– Utöver att jag vill ha ett roligt lopp och en magisk upplevelse så hoppas jag på ett nytt personbästa.
Vilka skor från New Balance tränar du i och hur är löpkänslan i de skorna?
– Jag är en självutnämnd skonörd, jag älskar löpardojor! För det mesta roterar jag lite mellan olika modeller, men springer en del i Fuelcell Rebel v4 som jag tycker är en bra ”vardagssko”. Jag upplever den som snabb och lätt, vilket är två egenskaper jag uppskattar hos löpardojor. Den passar för så väl lite mer långsamma, långa rundor som snabbare pass på löpband.
FuelCell Rebel v4 är Antonias förstaval som ”vardagssko”.
– Jag tränar också i Fresh Foam X 1080 V13 som ger bra dämpning och sitter skönt på foten.
Antonia tränar bland annat I New Balance Fresh Foam X 1080 v 13.
– Själva racet i London kommer jag att springa i New Balance FuelCell SuperComp Elite v4. Jag har bara hunnit känna på skon lite lätt, men första intrycket är att det är en lätt, snabb och lagom studsig sko. Den tror jag att det kommer vara superhärligt att springa genom London i.
FAKTARUTAAntonia Herhold Ålder: 28 år Bor: På Gärdet i Stockholm Personbästa maraton: 2.56 på Amsterdam Marathon (oktober 2023) Mål i London Marathon 2024: Under 2.50
Hej Charlie, vem är du som löpare?
– Löpningen har kommit väldigt organiskt för mig. Först genom min storasyster som började springa i tidiga tonåren. När jag var runt 12–13, hon är 11 år äldre än mig, följde jag med henne. Det övergick sedan till en egen rutin och träningsform i 16–17 års ålder.
– Efter det har jag nog genomgått alla faser man kan tänka sig, från den enklaste motionär helt vilsen utan kunskap till att testa mig fram, och lyssna och lära av andra. Jag hoppade på mitt första maraton runt 2015/2016. I efterhand kan jag skratta åt hur lite jag visste och hur dåligt förberedd jag var, som många är första gången, men det är som med allt: learn by doing.
– Det första maratonloppet följdes av ytterligare ett som blev två och i dag börjar jag närma mig 25–30 genomförda maror. Snart har jag en Major*, det är bara Boston kvar.
– I dag har löpningen blivit min största hobby. Mitt mål är att fortsätta underhålla och utveckla maratonformen, få stimulans från någonting rätt enkelt och att helst kunna genomföra 4–5 maraton per år som jag gjort de senaste åren. Det är också en dålig ursäkt för att få resa, så länge kropp och ekonomi tillåter.
*World Marathon Majors består av de sex största stadsmarorna i världen: Tokyo, Berlin, London, Chicago, New York och Boston.
Vad är det bästa med löpning för dig?
– Förr var löpningen ett sätt att träna för mig. I dag är det ett sätt att umgås, en möjlighet att skapa den där fristaden under veckorna då man får vara ute tillsammans och nöta kilometrar och tanka endorfiner att applicera på vardagen. Jag gillar den här strävan mot bättre form, bättre tider och att slipa på saker – att ha ett projekt att arbeta på. Och det är självklart kul att göra det här med Antonia som haft en fantastisk utvecklingskurva.
– Allt löpningen ger går verkligen att applicera på livet i allmänhet, och jag får så mycket tillbaka av den. Det låter säkert som larv, men den som är inne i det här känner säkert igen sig. Det finns så mycket att säga om detta, men ofta känns det som att själva löpandet och maratonloppen bara är en stor belöning och bonus. Att man sen är kroniskt utsvulten, sover som en gud och är beroende av endorfiner … det borde kanske egentligen komma på en delad förstaplats.
Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
– Träningsveckorna det sista året har följt ett relativt strikt schema med bra kontinuitet, fasta pass, tider och distanser. Där har jag Antonia att tacka för allt, då detta är vårt gemensamma intresse där vi vill lika mycket.
– Sista månaderna har vi utökat passen från tre till fyra dagar i veckan. All löpning kör vi på morgonen, vardagar vid 05.15 och lördagsmorgnar vid 06. Det blir varierad distans och tempo på vardagar, runt 14–21 kilometer och på lördagar springer vi 30–38 kilometer.
– Men det heligaste av allt är frukosten efter passet på lördagarna, där har nog stans alla bagerier åkt på ett besök. Det som är svårast är kosten. När man gör av med rätt stora mängder energi kräver det att man äter bra, men det är inte alltid lika lätt som det låter.
Hur känner du för att springa i London – ett av världens största och mest prestigefyllda maratonlopp?
– Jag har sprungit London Marathon en gång tidigare, det är absolut på topplistan över mina genomförda maratonlopp – speciellt inom kategorin Majors. London är ett sånt där skolboksexempel på hur man vill att ett maratonlopp ska vara, från arrangemang till bana och åskådare. Det är påkostat och fläckfritt i alla delar.
– Det roligaste med London i år är att Antonia ska få uppleva det här, att vi får göra det tillsammans – och förstås att få göra det ihop med New Balance.
Ändrar du något i din vanliga träning och följer du någon plan mot loppet?
– Det här träningsupplägget tycker jag har känts bra sista året, så jag har inte ändrat något inför London. I fjol körde jag först Köpenhamn sen direkt på det Stockholm. Efter sommaren körde jag och Antonia Göteborg maraton, Oslo Marathon och sen vidare till Amsterdam Marathon med bara några veckors mellanrum.
– Vi kom äntligen under tre timmar i Amsterdam, så planen är att hålla oss till samma plan. Möjligtvis utökar vi distansen lite för att samla kilometrar, men vi tar det lite på känsla.
Vilket är det viktigaste passet för dig inför London Marathon?
– Det längre lördagspasset i varierat tempo är nog det heligaste av alla fyra pass under veckan. Inte minst för att distansen är längst så att vi kan underhålla benen och psyket för vad som komma skall. Vi tackar aldrig nej, oavsett väder. Ju mer snö, vind, ishalka och regn desto bättre förberedd blir man.
Det längre lördagspasset i varierat tempo är nog det heligaste av alla fyra pass under veckan. Inte minst för att distansen är längst så att vi kan underhålla benen och psyket för vad som komma skall.
– Vill samtidigt poängtera att jag kör nästan lika många gympass per vecka. Då gör jag många basövningar, och det tror jag är skälet till att jag fortfarande känner mig hel, stark och funktionell. Skulle jag behöva välja skulle jag nog ändå våga säga mer gym, mindre löpning – och ändå hålla mig på banan.
Vad är ditt mål i 2024 års London Marathon?
– Att nå 2.50, det är ju en tid som ligger fint på tungan när man säger det. Det är målet. Det finns en del att slipa på för att gå från 2.57 hela vägen dit – men vem är jag att sänka mig själv. Sen kan förstås allting hända. Men platta banor mottages alltid med glädje.
– På längre sikt har jag en gyllene målsättning om att springa ett maraton på 2.45. Då måste jag fortsätta jobba på – men skynda långsamt.
Vilka skor från New Balance tränar du i och hur är löpkänslan i de skorna?
– Jag tränar i New Balances nya, uppdaterade Supercomp Elite v4, samt nya Rebel v4 som är snarlik i utseendet. Nya Fresh Foam x 1080 har jag som mängdsko. Jag tycker att New Balance har fått till det i år igen. Jag har haft en uppsjö Supercomp-skor, där modellerna kompletterar varandra och fyller sina syften.
– Måste jag välja en av modellerna är kolfiberskon SuperComp Elite en solklar favorit, men man får hålla lite i den då det är en racer som inte är byggd för att hålla för evigt. Jag tycker att känslan är ännu lättare i år än tidigare, tack vare både ovandelens fantomfit och PEBA-skummet i mellansulan. Den är lätt och smidig, har lagom studs men samtidigt bra kontakt med backen.
Charlie springer gärna i kolfiberskon New Balance FuelCell SuperComp Elite v4.
FAKTARUTACHARLIE STRANDBERG Ålder: 31 år Bor: Stockholm Personbästa maraton: 2.57 på Amsterdam Marathon (oktober 2023) Mål i London Marathon 2024: Under 2.50
Löparsäsongen 2024 har rivstartat med flera svenska rekord på olika distanser. Kan det bli nya rekordlopp när erkänt snabba Sevilla Marathon avgörs på söndag? Då står nämligen flera av de svenska maratonstjärnorna på startlinjen – och en spännande debutant.
På söndag (18 februari) avgörs Zurich Maratón de Sevilla i Spanien, ett lopp som är känt både för sin relativt snabba banprofil och för de stora elitfälten på både dam- och herrsidan.
I startlistan finns flera av Sveriges snabbaste maratonlöpare, som startar med uttalade ambitioner att klara de tuffa kvalgränserna för sommarens OS i Paris. På herrsidan finns även en spännande svensk debutant på sträckan genom Suldan Hassan. Han gjorde sin riktiga halvmaratondebut under hösten, och med 1:01:56 – den snabbaste svenska tiden på sträckan under 2023 – visade att Suldan att han även behärskar riktigt långa sträckor.
Suldan säger själv inför loppet att han haft turen att kunna träna helt ostört i uppladdningen mot loppet.
– Så jag hoppas att jag kan få lite utdelning på söndag. Det är väldigt många löpare som gjort 2.08-tider och snabbare så det kan nog bli ett mycket bra lopp. Även om det är min första mara är min ambition att springa hyggligt fort, men då ska allt stämma – jag har både respekt för sträckan och för det faktum att det ju är min debut, säger Suldan Hassan.
En annan stark, svensk löpare i herrfältet är Ebba Tulu Chala som ifjol sprang på 2:11:09 efter en mycket tuff satsning i Berlin Marathon. Kanske håller det bättre nu – och kanske kan just Ebba hota Samuel Tsegays svenska rekord på 2:08:41?
Även Archie Casteel gör en spännande start, för det var just i Sevilla som han för ett år sedan fick sitt genombrott med 2:10:49. Linus Rosdal finns också med i startlistan och han har ett personbästa på 2:12:48. Kan kanske prestera en tid ner mot 2.10? Svenska OS-nomineringsgränsen till Paris är satt till 2:08:22 på herrsidan.
Starka svenskor spänner bågen
På damsidan finns två av Sveriges just nu allra främsta maratonlöpare på startlinjen genom Carolina Wikström och Hanna Lindholm. Wikström har snabbaste personbästat med 2:26:14 och är med det 12:e snabbaste kvinna i startfältet. Nu är siktet säkert inställt på att ta sig under svenska OS-nomineringsgränsen som är satt till 2:25:30. Carolina har visat bra form och sprang i januari på sin näst snabbaste halvmaratontid med 1:10:46.
Även Hanna Lindholm har visat bra form när hon i slutet av januari, just i Sevilla, gjorde sin snabbaste halvmara någonsin med 1:11:03 – vilket även var nytt åldersrekord i Sverige för klassen kvinnor 45. Den stora frågan är hur högt våra svenska maratonstjärnor ska våga spänna bågen? Kanske kan till och med Isabellah Anderssons svenska rekord från 2011 på 2:23:41 vara hotat?
Det spelade ingen roll att klockan skruvades tillbaka en timme natten före New York Marathon. Inte det minsta. Tiden flög nämligen iväg under de intensiva dagarna i New York City. Det skriver RW:s bloggare Anderas Forselius i sin blogg om Springtime Travels resa till världens största maratonlopp. Ett inspirerande inlägg med många fina bilder!
För oss reseledare brukar det börja pirra på allvar ungefär två veckor före New York Marathon, något som bland annat yppar sig i att man tvångsmässigt kikar på väderappen flera gånger om dagen för att se om det ska snöa under loppet. I det här skedet ser man nämligen bara det sämsta tänkbara scenariot framför sig trots att verkligheten oftast ser betydligt ljusare ut. Förutom ett år med duggregn, så har jag bara upplevt bra väder sedan jag sprang min första mara i New York 2010.
Det här är den tidpunkt då många löpare även kollektivt drabbas av hypokondri. En lätt kittling i halsen är naturligtvis ett tecken på influensa, medan en diskret liten fis är symptom på antingen magsjuka eller hemorrojder stora som Mamma Scans köttbullar. Det finns alltså inga gränser för inbillningar dagarna innan årets stora löparhändelse.
När det gäller Springtime Travels årliga maratonresa till New York så är det uppskattningsvis hälften av resenärerna som ställer sig på startlinjen för allra första gången i ett maratonlopp. Löpare som har avgett det heliga löftet att ”ska jag någon gång springa en mara så är det i New York”. Ett klokt beslut, NYCM är oöverträffad.
Förutom alla nykomlingar på maratonsträckan brukar det även dyka upp några ”återfallsförbrytare” varje år, löpare som vill återuppleva den magiska stämningen som alltid utspelas under hela marathonhelgen. Det här är nämligen en tävling som är så mycket mer än 42,195 meter asfalt. Det är en buffé av smårätter, en långdistanslöpningens thanksgiving med mängder av andra event. Dit hör exempelvis den populära öppningsceremonin som inleder veckoslutet i New York, en häftig inmarsch av samtliga deltagande nationer som påminner om en pampig OS-invigning.
I Amsterdam blev Samuel Tsegay förste svensk att gå under 2.09 på maraton. Han har nu förbättrat det svenska rekordet två gånger på ett år.
Tsegay gick som en klocka genom hela TCS Amsterdam Marathon. Första milen gick på 30.30, andra på 30.28, tredje på 30.18 och den fjärde på 30.47. Hela loppet snittade han cirka 3.02–3.04 min/km och passerade halvvägs på 64.18.
Tsegay kom till slut i mål på 2.08.40 (64.22 på andra halvan) vilket räckte till en elfteplats. Han är nu den första svensken som både går under 2.10 och 2.09. Hällelöparen har dock sprungit snabbare tidigare. För två år sedan gjorde Tsegay 2.06.53 men det var innan han var svensk medborgare.
Kenyanen Joshua Belet vann herrloppet på 2.04.17.
Även Högbys Hanna Lindholm sprang maran i Amsterdam. Hon slutade på 19:e plats på 2.37.48. Damloppet vanns av Meseret Belete från Etiopien på 2.18.19.
Tsegay inför Stockholm Maraton 2023. FOTO: DECA Text & Bild
10k i München
Ullevis Suldan Hassan gjorde ett fint lopp i München förra veckan. Göteborgaren sprang 10 km på fina 28.52, en tid som gör honom till ny trea i Sverige i år.
Tigist Assefa, Etiopien, krossade världsrekordet med över två minuter på Berlin maraton. Den snabbaste tiden någonsin av en kvinnlig maratonlöpare lyder nu 2.11.53. Efter loppet hyllade Assefa sina nya superskor från adidas – de ultralätta ADIZERO Adios Pro Evo 1.
[ANNONS] Storfavoriten Tigist Assefa lyckade inte bara försvara sin seger och sänka sitt banrekord från i fjol på söndagens Berlin maraton – hon krossade även världsrekordet på distansen. Den nya världsrekordtiden 2.11.53 är över två minuter snabbare än Kenyas Brigid Kosgeis tidigare världsrekord på 2.14.04 från Chicago maraton 2019.
Efter det makalösa rekordloppet hyllade Assefa sina nya superskor, de ultralätta ADIZERO Adios Pro Evo 1 från adidas – som även satt på tvåans fötter när Sheila Chepkirui, Kenya, sprang in på 2.17.49. Chepkirui vann Berlin halvmaraton i fjol på banrekordet 65.02.
Assefa sprang världsrekordloppet med negativ split. Första halvan gick på 1.06.20, vilket hon följde upp med en blixtrande snabb avslutning på 1.05.33. Hennes fyra tiokilometerspasseringar vittnar om den höga fart hon höll under loppet: 31.45, 31.08, 31.19 och 31.02 – tider som var för sig skulle räcka för seger i många millopp.
I labbtester har ADIZERO Adios Pro Evo 1 visat sig kunna förbättra löpekonomin, och Assefas världsrekord var ytterligare bekräftelse på att världslöpare kan åstadkomma historiska prestationer med de marknadsledande Pro Evo 1-skorna på fötterna.
Hennes seger i Berlin kom kort efter Kenyas Peres Jepchirchirs seger i Newcastle halvmaraton – ett av världens största – som även den togs i adidas lättaste och snabbaste superskor. De innovativa skorna kommer också att synas på adidas topplöpare under höstens World Major Marathons i Chicago och New York. Bland annat har den regerande mästaren på herrsidan i Chicago Marathon, Kenyas Benson Kipruto, sagt att han kommer att springa i ADIZERO Pro Evo 1 när han ska försöka försvara sin titel den 8:e oktober.
– Berlin är speciellt för mig. Efter segern här i fjol hade jag stora planer för i dag. Jag har tränat väldigt hårt under de senaste månaderna för att kunna springa mitt snabbaste lopp någonsin. Jag är tacksam för stödet från publiken längs banan, men också för det stöd jag får av adidas – som har försett mig med deras lättaste tävlingssko någonsin. ADIZERO Adios Pro Evo 1 gav mig den extra boost som behövdes i dag så att jag kunde slå världsrekordet. Jag hade inte kunnat vara lyckligare, sa Tigist Assefa efter loppet.
– Vi gratulerar Tigist för hennes historiska prestation – att se henne slå världsrekordet här i Berlin med våra nya adidas ADIZERO Adios Pro Evo 1 gav mig gåshud. För oss på adidas har strävan efter att vinna alltid varit vår passion, och den här skon representerar vårt ständiga arbete för att skapa de bästa produkterna. Genom att fortsätta flytta på gränserna för vad som är möjligt hjälper vi dem att springa snabbare än någonsin förr. Att se Tigist ta plats i historieböckerna är ett kvitto på att hårt, ihärdigt arbete och en stark tro på sin egen förmåga ger resultat, säger Alberto Uncini Manganelli som är ansvarig för Running hos adidas.
Här är adidas nya rekordsko ADIZERO Pro Evo 1
Med en vikt på bara 138 gram är den revolutionerande roadracern ADIZERO Pro Evo 1 hela 40 procent lättare än någon annan tävlingssko som adidas har skapat tidigare. Skon är inspirerad av samma teknologi som ligger till grund för den oerhört uppskattade ADIZERO Adios Pro 3, men Pro Evo 1 väger runt 85 gram mindre.
Nytt i ADIZERO Pro Evo 1 jämfört med de adidasmodeller man har inspirerats av under utvecklingsprocessen är, förutom den extremt låga vikten, att man justerat ”rockerpunkten” i mellansulan. Det är den punkt där man som löpare kommer över från fotisättningen till frånskjutet. Labbtester har visat att denna justering förbättrar löpekonomin ännu mer jämfört med de tidigare tävlingsmodellerna från adidas.
Trots sin extremt låga vikt har mellansulan i den nyutvecklade Lightstrike Foam Pro-mellansulan ännu mer energiåtergivning än i tidigare tävlingsmodeller från adidas. Och då handlar det ändå om en riktigt volymfylld mellansula med 39 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten (6 millimeter dropp från häl till tå).
Ovandelen har också slimmats för att spara vikt, men utan att man tappat i stabilitet och komfort runt foten. Den del man sparat in mest vikt på är dock yttersulan.
– Det är den tunnaste och lättaste yttersula vi någonsin har skapat. Men greppet mot underlaget, oavsett om det regnat eller inte, är lika bra som tidigare enligt de tester vi gjort med våra aktiva, säger Charlotte Heidmann, global produktchef på adidas.
Charlotte Heidmann, global produktchef på adidas
Hur många mil man kan förvänta sig att skon ska hålla? I en tagg som följer med skon står det att den är designad för ”ett maratonlopp”.
Men det är inte bara eliten som redan nu har chansen att springa i ADIZERO Pro Evo 1 – den släpps under hösten i en limiterad upplaga på 521 numrerade par. Den som vill ha chansen att redan nu få tag i ett av dessa par kan anmäla sitt intresse HÄR. Nästa möjlighet kommer i november då ett andra släpp av ADIZERO Pro Evo 1 är planerat.
Fakta ADIZERO Adios Pro Evo 1 Vikt: 138 gram Häldropp: 6 mm (39/33 mm) Cirkapris: 500 Euro LÄS MER HÄR
