Det närmaste halvåret kommer många av oss att springa en hel del i mörker – och då är det förstås extra viktigt att man syns ordentligt. Här är våra bästa tips – presenterade i samarbete med Brooks Running!
Smidiga och trafiksäkra alternativ till att springa ute i mörkret under vinterhalvåret är förstås att springa på löpband eller att träna inomhus eller utomhus på en upplyst löparbana. Men har du inte möjlighet – eller lust – att göra det finns det några enkla knep för att göra mörkerlöpningen så säker som möjligt.
Börja med att fundera över om du har några upplysta gång- eller parkvägar, elljusspår eller dylikt i din närhet. De bästa mörkerrundorna kanske inte ens ligger i anslutning till ditt hem, utan nära jobbet eller barnens fritidsaktiviteter? Planera din mörkerlöpning så att du har några trafiksäkra och trygga valmöjligheter beroende på omständigheterna.
SE TILL ATT DU SYNS
Nästa steg är att se över din synlighet i trafiken. Har du inte redan det så är en reflexväst, gärna i en fluorescerande färg, som du bär ovanpå löparjackan en bra första investering och ett enkelt sätt att öka synligheten.
Det finns även gott om funktionskläder för höst- och vinterlöpning med insydda reflexer, liksom ytterjackor med reflekterande egenskaper. Tänk bara på att den här typen av reflexer tappar sin reflekterande förmåga över tid.
Att välja kläder i ljusa eller fluorescerande färger är ett annat sätt att öka din synlighet – och det behöver inte bara handla om jackan eller tajtsen.
Att välja kläder i ljusa eller fluorescerande färger är ett annat sätt att öka din synlighet – och det behöver inte bara handla om jackan eller tajtsen. En färgglad mössa eller ett par vantar i fluorescerande färg är ett smart komplement.
Reflexband är också bra och billiga alternativ. De är lätta att fästa runt armar och ben och syns från alla håll. Tänk på att fästa dem lågt så att de hamnar i billyktornas ljusflöde.
Vita och/eller röda LED-lampor som fästs på kläderna är ett annat sätt att enkelt höja synligheten. De kan fästas på kläderna och man kan ofta välja mellan fast eller blinkande sken.
Här syns skillnaden i synlighet mellan personer med och utan reflex
.
SE TILL ATT DU SER – OCH HÖR
Det är naturligtvis inte bara du som behöver synas i mörkret utan det gäller även att ha koll på omgivningen. I städer finns ofta gatulyktor och i många motionsspår sitter det belysning som hjälper dig att undvika snedsteg. Men det kan ju vara mörkt på sina ställen på väg till motionsspåret, och då kan en pannlampa vara till bra hjälp. En pannlampa är ju dessutom ytterligare ett sätt för dig att synas bättre på.
Ska du vara ute länge och i obanad terräng så ställer det förstås högre krav på batterikapacitet och ljusflöde, men mindre och enklare pannlampor räcker långt för de flesta löpare som springer i varierande och tätortsnära miljöer. Välj en pannlampa som sitter skönt, har låg vikt och vars ljusstyrka och flöde räcker för dina behov.
När du springer i mörker behöver du inte bara synas och se bra – du behöver även höra bra. För precis som att du inte syns lika bra för andra trafikanter, ser inte du heller dem lika bra. Använd därför även ditt hörselsinne så att du får en förvarning om annalkande trafik i form av bilar, cyklister eller andra löpare. För att du ska kunna ha koll på din omgivning är det därför klokt att skippa hörlurarna på mörkerlöpningen.
Kläder i fluorescerande färger ökar din synlighet – både när det är ljust och när det är mörkt. Har du möjlighet så välj även löparskor med reflexdetaljer.
FEM TIPS SOM GÖR ATT DU SYNS ÄNNU BÄTTRE:
Välj ljusa kläder!
Svarta kläder reflekterar ljus dåligt och gör att du blir svårare att upptäcka. Välj därför med fördel ljusa kläder, gärna med inslag av fluorescerande färger och reflekterande material.
Bär reflexer!
Bär du reflexer så blir du synlig på ungefär 125 meters avstånd för en bilist som kör med halvljus. Utan reflexer krymper avståndet snabbt ner till 20–30 meter. Om du möter en bilist som kör med helljus är du synlig på 450 respektive 150 meters avstånd, beroende på om du bär reflexer eller inte.
Fördela reflexerna!
Med reflexer placerade på olika ställen på kroppen ökar du dina chanser att synas, eftersom ljuset kan träffa dig på olika ställen. Måste du prioritera så placera reflexerna på nedre halvan av kroppen, i höjd med bilarnas strålkastare. Tänk också på att reflexer på rörliga delar av din kropp, till exempel runt fotleder och handleder, gör att du syns ännu bättre. Toppa med en reflexmössa!
Byt reflexer ofta!
Reflexer är färskvaror och tappar sin reflekterande förmåga över tid, och det gäller särskilt reflexer som sitter på kläder som tvättas. Reflexer håller inte längre än ett par år, så byt dem ofta.
Skaffa en lampa – eller flera!
En pannlampa gör att du ser bättre – men bidrar också till att du syns. Vissa pannlampor har röda varselljus på baksidan av pannbandet. Har du inte det så finns det smidiga små LED-lampor att fästa på kläderna som ytterligare bidrar till att höja din synlighet – och säkerhet – i trafiken.
Tänk på din säkerhet Att springa i mörker ställer inte bara krav på din synlighet, det kan vara klokt att tänka lite extra på säkerheten också. Ta till exempel med din mobil så att du kan navigera (om du springer vilse) eller ringa någon om du behöver hjälp. Att springa med någon annan är också något som ökar tryggheten – och löpglädjen!
Brooks Running kollektion – för ökad synlighet!
Brooks Run Visible Collection innehåller en komplett serie löparkläder som ökar din synlighet. Både färgerna och det reflekterande materialet 3M Scotchlite Carbon Black Stretch – placerat i kritiska rörelsezoner – ger extra bra synlighet när man springer. Tanken med det är också att bilisterna enkelt ska se att det är en löpare de möter. Därför är reflexdetaljerna främst koncentrerade till de områden på kroppen som rör sig under löpning: axlar, armbågar, knän, höfter och fotleder.
Hela kollektionen är vattenavvisande utan att göra avkall på bra av ventilation. Självklart har plaggen även smarta och praktiska detaljer som till exempel ficka för mobilen på tights och shorts.
Den nya skoteknologin med tjocka mellansulor med nya skummaterial och integrerade kolfiberplattor har visat sig kunna förbättra löpekonomin. Nu har de flesta skotillverkare en eller flera sådana modeller – men vilken är egentligen bäst? Det har forskarna bakom en ny studie tagit reda på.
Forskarna bakom studien köpte in sju olika kolfibermodeller och en traditionell löparsko och jämförde hur de påverkade syreförbrukningen vid en given fart: Hoka-Rocket X, Saucony Endorphin Pro, Nike Alphafly, Asics Metaspeed Sky, Nike Vaporfly 2, New Balance RC Elite, Brooks Hyperion Elite 2 samt Asics Hyperspeed (som inte har kolfiberteknologi).
Forskarna satte de åtta olika skorna på tolv manliga löpare som alla hade en löpkapacitet (PB) runt sexton minuter på fem kilometer. Löparna fick sedan springa ett pass om 8 x 5 minuter i 3.45-fart då de bytte skor för varje 5-minuterslöpning (med 5 minuter vila mellan).
Detta upprepades vid ett senare tillfälle, och då kastades också ordningen de hade testat skorna i om. Under testerna tittade forskarna både på metabola och löpmekaniska värden, bland annat syreförbrukningen.
De flesta av kolfibermodellerna var som förväntat bättre än den traditionella tävlingsskon utan kolfiberteknologi – men det var också stora skillnader mellan de olika kolfiberskorna.
Resultaten visar på stora skillnader i hur skorna påverkar syreförbrukningen. De flesta av kolfibermodellerna var som förväntat bättre än den traditionella tävlingsskon utan kolfiberteknologi – men det var också stora skillnader mellan de olika kolfiberskorna.
Nike Vaporfly 2 gav mest effekt för de flesta av testlöparna.
Bäst presterade Nike Vaporfly 2 – flest testlöpare fick minst två procent lägre syreförbrukning med denna modell. Det resultatet kunde bara Nike Alphafly och Asics Metaspeed Sky matcha. De här tre modellerna sänkte dessutom syreförbrukningen med över tre procent i vissa fall (ingen annan modell nådde över tre procent).
Asics Metaspeed Sky var en av de tre modeller som presterade bäst.
När det gäller Alphafly sänkte dessutom fyra av testdeltagarna syreförbrukningen med över fyra procent, och en löpare fick samma resultat med Asics Metaspeed Sky.
En fjärdedel av testlöparna sänkte syreförbrukningen med över fyra procent i Nike Alphafly. En testlöpare fick en lika stor sänkning i Asics Metaspeed Sky.
Varför olika löpare får olika stor effekt av olika kolfibermodeller har forskarna också funderat kring – framför allt då vilket löpsteg som gynnas mest av kolfiberskorna. De menar att ett löpsteg med stor vertikal rörelse (vertikal oscillation) och låg stegfrekvens verkar få mer effekt (lägre syreförbrukning) än löpare med hög stegfrekvens och ett lågt, flytande steg.
Antagandet här är att det behövs vertikal kraft för att trycka ned det fjädrande skummaterialet med hjälp av kolfiberplattan, och att det är just skummaterialets egenskaper som är den viktiga energibesparande komponenten – inte kolfiberplattans utformning. Däremot verkar inte skornas vikt ha någon betydelse för den sänkta energiförbrukningen.
Nu är det här en liten studie och resultaten är som sagt inte granskade. En del av skillnaderna är inte heller signifikanta nog för att man ska kunna dra några säkra slutsatser kring till exempel löpstegets betydelse. Men de värden som är stora nog för att vara statistiskt signifikanta visar tydligt att en del löpare presterar bättre i vissa modeller av kolfiberskor än andra. Det betyder också att problemet med orättvisa fördelar kvarstår – trots World Athletics och skotillverkarnas ansträngningar för att utjämna spelplanen inom friidrotten. Vi gissar att debatten kommer att fortsätta.
Det var sex dagar som skapade en väldigt speciell stämning, både på plats och bland alla dem som följde på håll. Viadal Ultra, Sveriges första sexdagarstävling sedan 2009, avslutades för en dryg vecka sedan. Det blev flera åldersrekord, gränser som flyttats fram och ett arrangemang som blev en stor succé.
Har man som undertecknad varit inne i det som kom att kallas för Viadalbubblan är det svårt att sammanfatta det som skedde i ord. En sexdagarstävling innehåller så många olika dimensioner och handlar om så mycket mer än bara resultat och tävling.
På Lotta och Peter Thörns gård Viadal utanför Förslöv har det skapats en bana på 676,5 meter. De har byggt om grisstall till sovplatser för löpare (och samlingssal vid andra evenemang) och under månader av arbete anlagt en anläggning som specialanpassats för ultralöpning. En sådan arena på privat mark är världsunik.
Tillsammans med Jan-Erik Ramström var Lotta Thörn tävlingsledare för den officiella premiären, Viadal Ultra Six Days.
– En stor fördel är att vi kan anpassa allt efter våra egna behov. Vi fick till exempel lite väl mycket blåst in i tidtagningstältet under årets sexdagars så nästa år satsar vi på att ha byggt ett litet tidtagningsshus som kan inrymma all teknik och bli tävlingsledarnas administrativa bas. Med en egen anläggning och eget tidtagningssystem finns det egentligen inga direkta gränser för hur många och vilken typ av lopp vi kan anordna och vi kan hela tiden utveckla och förbättra när vi ser behov av det, berättar Lotta Thörn, som har utemiljön som nästa stora projekt.
Lotta ser också fram emot att vara värd för löparläger. Men den här gången fanns 35 sexdagarslöpare med support och funktionärer på plats. Att 33 eller 34 av deltagarna var svenskar (Diana Kämpe har både svenskt och danskt medborgarskap), varav 26 stycken gjorde debut på sexdagars, är också häpnadsväckande.
Ett knappt 20-tal av dem hade var sitt bås inne i löparladan, ett 10-tal tältade och 7 deltagare hade gjort det bekvämt för sig genom husbil eller husvagn. Omkring en tredjedel hade egen support under hela eller delar av veckan, medan de övriga själva fick ställa väckarklockan och hålla koll på sitt energiintag.
Att det inte skulle gå nöd varken på löparna eller support stod klart tidigt, då det funktionärsteam som bestod av frivilliga såg till att det både serverades frukost, lunch, middag och däremellan både hembakt bröd och annat gott, beroende på vad mage och humör ville ha. Dessutom tejpades ömma vader, deltagare hyllades med hattar vid olika passeringar och banan hölls ren från löv.
– Varenda funktionär bidrog på sitt unika sätt för att skapa en fantastisk tävling. Vårt mål var att löparna skulle kunna fokusera på sin löpning och känna sig omhändertagna, och det tror jag vi lyckades med! säger Lotta Thörn.
Världsrekordförsök av Johnny Hällneby
Men hur gick det då? I en sexdagarstävling finns det ett stort antal “tävlingar”, både enskilda löpare som försöker uppnå sina mål och kamper mot rekord och mellan löpare. De som följde tävlingen analyserade vilka sovstrategier som i slutänden skulle löna sig bäst i förhållande till löp- och gångtempo.
Den allra tuffaste ambitionen hade den manlige svenske rekordhållaren Johnny Hällneby, han ville springa längre än någon annan människa tidigare har gjort under sex dygn. Att slå världsrekord skulle innebära i genomsnitt 173 km per dygn. Första dygnet avverkade han över 20 mil och efter att ha tagit den enda planerade längre sömnen under den andra natten var allt enligt plan även med 351 km efter 48 timmar.
– Det kändes magiskt. Jag var skitnöjd. Det gick väldigt bra i två och ett halvt dygn. Vi låg helt enligt plan när ovädret kom, säger Johnny Hällneby om de första två dygnen.
För på onsdagen började det blåsa alltmer och framåt kvällen började också regnet att falla samtidigt som blåsten bara tilltog. Men ska man slå världsrekord finns det nästan inga marginaler. Och när midnatt närmade sig den tredje natten började det stå klart att världsrekordet skulle glida Johnny ur händerna.
– Jag blev oerhört stressad av ovädret. Det tar energi att springa i storm och regn. Och slösa på energi hade jag inte haft råd med för att slå världsrekord. Så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Och i det så kom ett illamående också. Då blev det för många variabler för mig att hantera, funderar Johnny.
Supporten Ellen Karnerud och Martin Lundström ställde då först om till att öka på Johnnys eget svenska rekord och nå över 90 mil. Men en lätt feber inför den fjärde natten gjorde att de istället fick hantera den genom ännu mer vila. Och sedan såg vi en helt annan Johnny på banan, som också fick tid att prata och skämta, samtidigt som han genom att hela tiden vara i rörelse såg till att ingen annan kunde komma i fatt.
Johnny vann i alla fall tävlingen till slut, även om 737,464 km var något helt annat än han hade räknat med.
Starka damer
Innan vi kommer in på mer om herrarna ska vi gå in på damerna. Efter att ett par snabbt öppnande herrar började falla tillbaka under det andra dygnet var det ett tag varannan man, varannan kvinna på topp tio.
Efter 48 timmar var Sara Lindström totaltvåa och Lisa Amundsson totaltrea, med Pernilla Otto på femteplatsen efter en förhållandevis lugn öppning. Lisa var i det skedet faktiskt före den passering som tyskan Silke Gielen hade när hon bara någon vecka tidigare hade slagit världsrekord i D60-klassen med 718,36 km.
Halvvägs låg Sara fortfarande 15 km före Kristina Palténs passering när hon slog svenskt rekord och även Pernilla hade då en teoretisk chans, även om Kristina kom någon kilometer längre under andra halvan än den första.
Diana Kämpe avslutade till slut när två dygn återstod. Då var Sara Lindström endast ett varv före Pernilla Otto och där bakom hade 25-åriga Leonora Johnsson just gått upp på tredje plats och passerat 36 år äldre Lisa Amundsson. Lisa hade inte kunnat springa efter det andra dygnet då hon hade kommit att luta alltmer och därmed fått problem med ryggen som gav sig tillkänna om hon sprang.
Lisa Amundsson
– Efteråt hade jag inte ens ont i benen. Det har aldrig hänt tidigare, men beror nog på att jag inte kunde springa så mycket som jag ville. 582,6 km utan träningsvärk är starka ben, säger Lisa, som har siktet inställt på världsrekordet nästa år istället.
I toppen var det nu Sara och Pernilla som växlade på de två första placeringarna. Även om det svenska rekordet verkade allt svårare att uppnå för de båda sexdagarsdebutanterna såg många fram emot en spännande avslutning.
– Jag är egentligen inte van att tävla mot någon annan, så det var stunder när vi höll på som jag kände att det här är nog inte min grej. Både hon och jag, tror jag, höll på med något litet spel, att man gick ut när den andre sov och tog några varv och så där, berättar Pernilla efter målgången.
På lördagsmorgonen, med bara 18 timmar kvar av tävlingen, höll det inte längre för Sara Lindström. Hon hade inte klarat att sova något under natten och hade frossa som gjorde att hon skakade. En ambulans kom och tog henne till sjukhus för prover och observation och stämningen blev dämpad bland både löpare och dem runtomkring.
– Jag fick problem med andningen och kunde inte andas och började efter det att skaka. Men jag hade min egen plan och samlade kilometer som jag planerade per dygn och hade ingen koll på Pernillas sovtider, det bara blev så, berättar Sara Lindström.
Sara blev kvar på sjukhuset för observation till måndag eftermiddag, även om inga prover visade något särskilt avvikande sett till att hon kom från en sexdagarstävling.
– Överansträngning kanske, jag ville för mycket. Mitt pannben är min bästa och värsta tillgång, funderar Sara några dagar efteråt.
När positiva besked från sjukhuset nådde löparna vände stämningen återigen tillbaka till en förväntan inför det avslutande dygnet. Damsegern var aldrig längre hotad och Pernilla Ottos slutresultat på 671,202 km är det bästa debutresultatet någonsin av en svensk kvinna på sexdagars.
Pernilla Otto
– Jag har haft väldigt svårt att ta in det. Det är väl första tävlingen jag vinner, säger Pernilla Otto direkt efter tävlingen och ger en liten bild av hur hon upplevde delar av de sex dygnen.
– Jag har varit så förvirrad. Ibland har jag inte känt igen var jag är någonstans. Så jag har fått stanna upp och kolla att jag sprang åt rätt håll. Det har varit lite utomjordiskt nästan.
Pernilla Otto belönades med 3 000 kronor och en tavla av en lokal konstnär med löpare på Viadal som motiv som nu får pryda väggen där hemma.
Fascinerande med sexdagars är också den stora spännvidden i ålder. Leonora Johnsson är ännu inte fyllda 26 och är över 50 år yngre än den äldsta deltagare, Ann-Sofie Sundholm. Men sin ålder till trots la Leonora upp loppet på ett sätt som gjorde att hon hela tiden avancerade i resultatlistan, med långa sovpauser men högt tempo när hon var i rörelse. Hon slutade tvåa i damklassen på 615,994 km.
Med gott om krafter kvar i benen, men utan att kunna använda dem till att springa, slutade Lisa Amundsson alltså sexa på 582,609 km, vilket ändå är nia i världen i D60 genom alla tider och numera sexa bland alla kvinnor genom tiderna i Sverige.
Leonoras mor Regina Johnsson hade en liknande sovtaktik som dottern och avancerade upp till fjärde plats med 543,123, en dryg kilometer längre än vad Sara Lindström stannade på innan hon fick lämna. Sexa blev Anna-Maria Trollsfjord på 522,441 km.
Varvrekord och pingvinstänger
Åter då till herrklassen. Youssef Alkhous firade sin 30-årsdag på tisdagen och med sitt höga löptempo låg han då fortfarande bra till. När först en hälsena oroväckande mycket började likna en tidigare skada och kompensationen sedan gjorde att knät i det andra benet smärtade alltmer kände han att han inte vågade fortsätta, annat än några promenadvarv då och då.
Likväl tog han fram de snabba benen när han på lördagen slog varvrekord i ett tempo motsvarande 3:10 min/km och sprang senare även ett varv baklänges. Resten av tiden hejade han på de övriga och bidrog med sin positiva attityd till den goda stämningen. Målet att komma in i ultrafamiljen lyckades han således väl med.
Emir Halalkic fick problem under det andra dygnet och kunde inte längre ta sig fram i den hastighet han önskade. Liksom för Johnny fick både hans tävling och Emir själv två olika ansikten, då den inledningsvis oerhört fokuserade Kvillelöparen visade en både underhållande och eftertänksam sida när resultatet inte längre var viktigt.
Istället var det Tommy Carlsson som alltmer framstod som den som skulle kunna nå längst bakom Johnny. När Tommy passerade 545 km och därmed satte distansrekord belönade han sig med en efterlängtad pingvinstång, något som han därefter intog en av varje mil.
Tommy Carlsson FOTO: Jënnia Jalonen/Pace on Earth
Pingvinstängerna gav uppenbarligen en bra boost. Han som sprungit längst av alla svenskar i ultratävlingar 2018, 2019 och 2020 var den ende, utöver Johnny Hällneby, att nå över 700 km. Med 707,394 km tog han en solklar andraplats och reste hem utan särskilt många pingvinstänger kvar till nästa utmaning, TEC 200 miles i mitten av oktober.
Roger Kjellsson kom trea med 647,777 km, Peter Bengtsson fyra på 613,995 km och Emir Halalkic kom ändå till slut över 600 km och stannade på 603,528 km.
Bertil Palmqvist hänger på Johnny Hällneby
Utöver alla personliga rekord och distansrekord slogs även i herrklassen ett par svenska åldersrekord. Bertil Palmqvist fyller 75 i november och tävlar enligt svenska riktlinjer i M75, men enligt internationella i M70. Bertil nådde 408,739 km och slog därmed Sveriges i särklass meste sexdagarslöpare, K-G Nyström, och satte nordiskt rekord i M75. Bertil slog med passeringen 155,605 också K-G:s tidigare svenska åldersrekord i M75 på 48-timmars.
Samtliga svenska rekord under Viadal Ultra
Åldersrekord på 100 miles är ej medräknade, då dessa inte alltid noteras under längre lopp.
48-timmars D50: Pernilla Otto, 261,823 km 48-timmars D60: Lisa Amundsson, 267,911 km 48-timmars M75: Bertil Palmqvist, 155,605 km 6-dagars D60: Lisa Amundsson, 582,609 km 6-dagars D75: Ann-Sofie Sundholm, 163,099 km 6-dagars M75: Bertil Palmqvist, 408,739 km
Förhandstippade Samuel Russom från Eritrea, som tävlar för Hässelby SK, tog hem segern i TCS Lidingöloppets herrklass på 1:36:56 efter en supersnabb avslutning. Bland damerna tog banrekordhållaren Sylvia Medugu som tävlar för Kenya hem segern på 1:55:03.
Årets TCS Lidingöloppet klassiska tremil bjöd in till riktigt bra löpväder. Starten gick redan klockan 09.15, och Högbys David Nilsson som tidigare gjort flera starka insatser på tremilen, låg i täten inledningsvis. Han föll sedan tillbaka något men blev till sist ändå bästa svenska löpare på 5:e plats med 1:40:05.
I stället var det Hässelbys Samuel Russom och Hälles Samuel Tsegay, som båda har Eritrea som nationstillhörighet, som tillsammans med Oskar Kibet från Uganda och Oscar Niyonzima från Burundi som bildade tätklungan. Tsegay var den som fick släppa först, och även Russom hade svårt att hänga med och släppte.
Men Russom vaknade till och kom igen oerhört starkt på slutet. Då sprang han inte bara ikapp täten, utan flöt ifrån till en i slutändan överlägsen seger på mycket fina 1:36:56. Tvåa blev Kibet på 1:38:20 och trea kom Niyonzima på 1:38:41.
Vinnare i Lidingöloppets 30 km: Sylvia Medugu, Kenya.
Sylvia Medugu från Kenya, men boende i Danmark, var storfavorit på damsidan. Hennes på förhand kanske största utmanare var Hälles Samrawit Mengsteab. Och det var just Samrawit, som var debutant på tremilen, som tog täten.
Men redan innan milpasseringen hade Sylvia Medugu gått om, men avståndet mellan dessa topplöpare var dock inte så stort. Mot slutet gick dock Samrawit nästintill in i väggen och tvingades börja gå med runt 2 km kvar. Hon kom dock i gång igen men blev passerad av Hässelbys Linnea Sennström på slutet, som därmed tog en meriterande andraplats.
Åt Medugu fanns däremot inget att göra, som i och med segern tog sin tredje tremilstitel. Tiden blev fina 1:55:03, vilket gav en segermarginal på nästan 3 minuter.
DAMER 30 km 1. 1:55:03 Sylvia Medugu, Kenya 2. 1:57:52 Linnéa Sennström, Hässelby SK 3. 1:58:13 Samrawit Mengsteab, Hälle IF
I samarbete med Brooks och Runners’ Store bjöd Runner’s World in till ett intervallpass på anrika Stockholms Stadion. Det blev ett inspirerande pass med mycket löpglädje – helt enligt Brooks slogan RUN HAPPY. Testa det du med – vi visar dig hur du gör!
Under Brooks Run Happy-träning på Stockholms Stadion fick deltagarna chansen att testa flera av det amerikanska skomärket Brooks nya modeller. Företaget har en över hundra år lång historia och är i dag faktiskt världens största skomärke för löpare – och är på stark frammarsch i Sverige.
En anledning till framgångarna, förutom den suveräna löpkänslan i deras mycket funktionella löparskor, är filosofin som kallas för ”Run Happy”. Den handlar om att alla kan hitta glädjen i löpningen och att man ska springa för att det är kul.
Fartfyllt, kul men också utmanande intervallpass
Passet som de deltagande löparna bjöds på hade komponerats av Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai. För att alla skulle kunna träna på rätt nivå fanns det flera olika fartgrupper att välja mellan.
Innan intervallpasset startade blev det lugn, uppvärmande löpning följt av både rörlighet och löpskolning med både löpstyrka och spänstinslag.
Sedan var det dags för intervaller. Löparna utmanades att springa en kombination av både längre och kortare intervaller, där totalt fyra intervallserier genomfördes.
Serie 1: 5 minuter långintervall + 4 x 30 sekunder kortintervall Serie 2: 4 minuter långintervall + 4 x 30 sekunder kortintervall Serie 3: 3 minuter långintervall + 4 x 30 sekunder kortintervall Serie 4: 2 minuter långintervall + 4 x 30 sekunder kortintervall
Vilan mellan intervallerna var kort, bara 30 sekunder stående vila, men innan varje ny serie fick löparna en välbehövlig seriepaus på runt 1 minut.
Totalt gav passet 22 minuters intervalltid för alla grupper. Fartmålet för de olika grupperna utgick från den milfart man klarar att hålla över sin snabbaste mil.
I serie 1 utgick 5-minutersintervallen från en fart cirka 10–15 sekunder långsammare (i minuter per kilometer) än ens snabbaste milfart. Sedan höjdes farten med runt 10–15 sekunder (räknat i minuter per kilometer) på alla efterföljande långa intervaller – som blev en minut kortare för varje ny serie. På 4 x 30-sekundersintervallerna, som alltså ingick alla fyra serier, fanns inget fartmål. För dessa var det var och ens snabbaste ”kontrollerade” fart över 30 sekunder som gällde. Däremot fanns det ett annat mål: att man tydligt skulle klara av att växla till ett mer aktivt steg och en högre fart än på den långa inledande intervallen i varje serie.
Eftersom Run Happy-inspirationen var hög gick det nog klart snabbare för alla än vad vi hade satt upp som mål – deltagarna bjöd verkligen på härlig energi men också snabba farter.
Efter intervallerna blev det nedvarvning med lugn löpning på löparbanan och slutligen lite stretch.
Kvällens vinnarna av Brooks löparskor
Kvällen avslutades med att vi tävlade ut två par löparskor från Brooks till två av de många deltagarna. Flera av Brooks suveräna skomodeller hittar du hos Runners´ Store. Här nedanför kan du läsa om Brooks storsäljare Ghost 14 – en distanssko som passar väldigt många löpare.
Ghost 14 – i “Run Visible” design för extra synlighet i mörker
Möt Ghost 14 – den första koldioxidneutrala löparskon från Brooks
Ghost 14 är en neutral mängdträningssko som passar perfekt till både distanslöpning och långpass. Skon ger en mjuk känsla i landningen oavsett fotisättning och ger en härlig känsla i frånskjutsfasen.
Den här nya versionen av Ghost är också Brooks första helt koldioxidneutrala löparsko. Den milstolpen har man bland annat uppnått genom att ovandelen består av minst 30 procent återvunnet material, mängden överblivet material vid tillverkningen har minskats och att man klimatkompenserar genom att investera i utsläppsrätter.
Lagom till den mörka årstiden kommer Ghost 14 även i en “Run Visible” design, där reflex detaljer på skon görs att man syns bättre i mörker.
Johanna Gelfgren och Anders Kleist är namnen på de historiska första svenska mästarna i ultratrail. Magnus Rabe gjorde en grand slam genom att vinna Black River Run, hans fjärde raka 100-milesseger. Och i det tuffa bergsloppet Tor de Géants tog Petter Restorp en meriterande tredjeplats. Det är bara några av många stora ultrainsatser den gångna helgen.
Under hela förra veckan, från måndag till söndag, pågick sexdagarstävlingen Viadal Ultra. Den kommer vi skriva om i en separat artikel senare. Men ytterligare åtta ultratävlingar skedde i Sverige, plus alltså svenskar som hade framgång utomlands. Omkring 550 löpare tog sig i mål på ultradistanser i någon av dessa nio tävlingar. 2008 var det första året när fler än så genomförde en ultratävling, under ett helt år.
SM-tävlingar 2022
I veckan kom också beslut om var SM i 24-timmars och traillöpning sker nästa år. Växjö Löparklubb blir värd för SM i 24-timmarslöpning 23-24 april och Aktivitus SC arrangerar SM i ultratrail (73 km med ca 2 200 höjdmeter) i Göteborg 30 april. Dessutom sker SM i traillöpning på kortare distans, 40 km, i regi av Genarps IF den 12 juni.
Första SM i ultratrail
I juli gick det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning. I söndags var det dags även för ultratrail att få samma status, efter att det 2018 och 2019 har varit riksmästerskap. Hälle IF stod som arrangör, liksom för SM på 100 km 2019. Platsen var Norra Fjället utanför Ljungskile där löparna sprang två varv på en 22,5 kilometer lång bana med i princip uteslutande stig och alltså sammanlagt fick ihop 45 kilometer och 900 höjdmeter.
Förhandstipsen visade sig stämma väldigt bra med utfallet. På damsidan sprang Johanna Gelfgren förbi Karin Nilsson efter några kilometer och kunde ohotad vinna med nästan en kvart. Med tiden 4:03:12 var Johanna, som totalvann Göteborg Trailrun 44 km helgen innan, sammanlagd nia i mål.
– Det känns jättekul. Jag kan ofta vara så att jag inte dräller runt i det så länge, men jag ska försöka att njuta lite. Jag hade lite halvt missat att inte riksmästerskapet var typ SM, men det var ju kul att det blev historiskt, säger 23-åriga Johanna Gelfgren, som med det kan lägga ytterligare en av många ultraframgångar till sin meritlista.
Nästa mål för Johanna är en skyrunningtävling på Madeira i oktober och EM i skyrunning i Portugal i november.
Bakom Johanna blev det en tajtare kamp, där 19-åriga Emilia Brangefält var ett par minuter efter 20 år äldre Karin Nilsson vid varvning, men bara 58 sekunder från silvermedaljen i mål. Emilia var placeringen efter Karin även i Idre Fjällmaraton Järvens Stig tre veckor tidigare.
Spännvidden i ålder blev ännu tydligare då fjärdeplatsen togs av 53-åriga Petra Klevmar, som var orolig att hennes hjärtarytmi skulle hindra henne från att springa snabbt. Petra bekräftade därmed den fina femteplatsen från Ultravasan90 i augusti, utan att hjärtat behövde bli den begränsande faktorn.
Startfältet på herrsidan såg på förhand ut att bli ett riktigt getingbo. Efter ett antal sena anmälningar innehöll den högklassiga startlistan flera av dem som placerat sig högst upp i fjällmaror, traillopp och till och med en Lidingöloppetvinnare.
Ganska tidigt tog Anders Kleist kommandot. 41-årigen som tävlar för IK Akele har tre vinster i Åre Fjällmaraton för några år sedan och två SM-brons på halvmarathon. Med 58 sekunders marginal höll han undan för Sebastian Ljungdahl och har nu också ett SM-guld i prisskåpet.
Anders Kleist – Foto: Tobias Åberg
– Jag var lite orolig för vissa delar i slutet av banan, så jag kände att det vore bra om jag hade bra kontroll på loppet när jag kom dit. Och jag ville sätta lite skräck i de andra från början och bara köra på mitt sätt, säger Anders Kleist.
Han visste inte hur långt efter de andra var, men trots krampkänning kände han att han hade krafter kvar om det skulle behövts.
– Det är jättekul att vinna ett SM-guld. Jag har funderat lite grann på om man skulle kunna göra det på något sätt. Men så dök den här chansen upp med det som ändå är min specialitet och då var det kul att vara med.
Sebastian Ljungdahl blev alltså den tuffaste motståndaren. Ljungdahl, med bland annat internationella meriter från skyrunning, vann Idre Fjällmaraton Järvens Stig tre veckor tidigare. Men som väntat blev det inga jättestora avstånd i herrklassen, även om det inte skedde några placeringsförändringar i topp sex efter varvningen.
Bronspengen togs av Linus Hultegård, som förra året vann Lidingöloppet och 2017 var SM-fyra i Stockholm Marathon. Linus hade fem minuter både upp till Sebastian på silverplatsen och ner till Hällelöparen Julius Strömberg på fjärdeplatsen. Det var faktiskt första gången som Strömberg inte var topp två i en ultratävling. Inte långt efter Julius fyllde Robbin Kantarp och ännu en hemmalöpare, Patrik Lindegårdh, de övriga topp-sex-platserna.
Totalt 17 damer och 48 herrar kom till start, med 14 respektive 45 i mål. SM-medaljer delades även ut i veteranklasser från 35 år och uppåt, även om antalet deltagare var få i de flesta av dessa klasser. Veteranguld gick till Karin Nilsson i K35, Katarina Struwe i K40, Hanna Kronberg i K45 och Petra Klevmar i K50, samt Robbin Kantarp i M35, Anders Kleist i M40, Henrik Karlsson i M45, Jens Persson i M50, Ove Jacobsson i M55 och Anders Västerberg i M60.
Grand slam för Magnus Rabe efter Black River Run
Fyra 100-milestävlingar ingår i The Swedish 100 Miles Challenge. Täby Extreme Challenge (TEC), som normalt går i april, the Gax 100 Miles på Österlen i juli, Black River Run i Västerås i september och Kullamannen i november. Om man genomför samtliga dessa fyra inom ett år, i valfri ordning, belönas man med en väst. På grund av pandemin räknas dock inte strikt 12 månader nu när tävlingar har skjutits upp.
Sedan Kullamannen vintern 2017/2018 ersatte Arctic Ultra hade Gustaf Sjösvärd tidigare den snabbaste totaltiden med 76:12:50. Men på startlinjen i Västerås i lördags stod Magnus Rabe. I november 2019 vann han Kullamannen med nästan en timme före Petter Restorp, i somras krossade han banrekordet på The Gax 100 Miles och för ett år sedan vann han även TEC 100 miles överlägset.
När det VM i 24-timmarslöpning som han hade blivit uttagen till blev inställt föll det sig därför väl att sluta cirkeln med Black River Run. För första gången på ett par år blev han dessutom rejält utmanad av en annan som skulle sprungit i samma landslag, 53-årige Martin Scharp. Scharp var inte mer än tio minuter bakom efter sju av de tio varven, utan att själv veta om det.
– Jag kände mig rätt så bra jagad hela vägen, det var en rätt jobbig känsla faktiskt, berättar Magnus Rabe.
Men på de sista varven i mörkret drog Rabe ifrån och var en dryg halvtimme före Scharp i mål. Tiden 14:52:51 är den näst bästa i tävlingens historia (första loppet gick 2013) och Scharps tid är numera den tredje bästa.
Magnus Rabes totaltid i alla de fyra tävlingarna i The Swedish 100 Miles Challenge är 65:20:18, alltså en putsning av tidigare rekord med nästan 11 timmar.
– Jag värderar detta väldigt högt. För mig var detta målet sedan en tid tillbaka, dels att genomföra tävlingarna och att dessutom lyckas vinna alla fyra, det är ju helt fantastiskt, säger Magnus, som trots att han ser sig som traillöpare hoppas få iklä sig landslagsdressen på VM i 24-timmars i september 2022 istället.
För Martin Scharps del var tiden bara fem minuter från världsårsbästa på 100 miles.
– Jag skulle kollat upp statistiken före loppet. Även om jag är ganska ointresserad av åldersindelningar så hade det varit skoj att vara bäst i världen på 100 miles hittills i år, säger Martin som hade en del krafter kvar i mål.
– Det konstiga var att mitt mål de sista två varven var att inte bli varvad av Magnus och så låg jag istället hyfsat nära. De senaste två loppen har verkligen känts som om jag utvecklats och då framför allt grundtempot, gläds Martin Scharp.
Tredjeplatsen delades av Jesper Åstrom och Pål Andersson på 17:53.
I damklassen ledde Västeråslöparen Karolina Biwall Hellman ända ut på det näst sista varvet. Men då passerades Karolina av Yann Hellman.
– Jag trodde först att hon var en pacer, berättar Yann Hellman.
– Riktigt trevligt lopp, men vinsten var helt oväntad från min sida.
Yanns segertid blev 20:10:59, vilket var 37,5 minuter före Karolina. Karolina Biwall Hellman fick för övrigt också ta emot västen för genomförd Swedish 100 Miles Challenge. Trea blev Anna Andersson på 21:38, som tog hem familjens andra bronspeng från helgen.
På 50-milesdistansen blev det vinster av två ultradebutanter från Västerås, efter tajta kamper. 27-årige Therese Evertsson vann damklassen på 9:13:37, bara en minut före Kim Öberg. I herrklassen vann 28-årige Can Karakoyun på 7:38:46, mindre än två minutuer före Anders Lång.
Tre distanser i Bergslagsleden Ultra
Bergslagsleden Ultra har gått varje år sedan 2014, på en distans på cirka 48 kilometer från Digerberget till Ånnaboda, via Storstenshöjdens slalombacke. Men i år blev det nytt, både genom att det blev tre olika distanser och dessutom out-and-back, alltså ut till en vändpunkt och tillbaka. Vid vändpunkten skulle man rycka en sida ur boken “Vad jag talar om när jag talar om löpning” motsvarande sitt startnummer. 78 valde att springa 46 km, 30 stycken kom i mål på 66 km och av 27 startande på den längsta distansen, 84 km, kom 13 i mål.
På den kortaste distansen blev det en kamp in på målsnöret mellan David Lundström och Simon Karlsson. David hade tiden 3:53:38 och var med det 11 sekunder före Simon i mål.
På damsidan blev segermarginalen desto mer övertygande för Kajsa Rosdal som vann på 4:49:45, 25 minuter före Lisa Bouvin.
På mellandistansen, 66 km, ledde Joacim “Kimmen” Martinsson Rikner fram tills mindre än en mil återstod. Då gav hans knä upp och han fick haltande till och med ta hjälp av pinnar för att ta sig fram när det lutade upp eller ner. Istället vann Daniel Wärnelid på 7:26:25, fem minuter före Peter Klingvall. På damsidan var Ida Nordin med 9:01:42 bara 3,5 minuter före Monika Sperl.
De tre som ledde herrklassen på den längsta distansen låg före 66-km-löparna vid de senares vändpunkt. Ola Backlund öppnade hårdast, men väggade och fick hjälpas ut ur skogen. Lugnt startande Jonathan Kandelin (som varit trea och femma i Idre Fjällmaraton) gick upp i ledning efter ungefär 48 kilometer. Han passerade då den blott 17-årige ultradebutanten Alfons Enell från SOL Tranås. Då Kandelin fick magproblem på slutet blev hans segermarginal till slut bara fyra minuter, 8:59:19 mot 9:03:37.
Men Alfons Enell alltså, ett ungt löfte vars namn vi bör lägga på minnet.
I damklassen blev Emeli Grafström ensam i mål och totalfemma på 9:55.
169 startande i första Kalmar Backyard Ultra
När Högby IF, med Calle Nilsson i spetsen, ordnar löpevenemang bjuds det till fest. Efter att två gånger tvingats skjuta upp Kalmar Backyard Ultra skedde premiären till slut i helgen, på Stensö. 169 kom till start och 116 av dessa sprang ultradistans, alltså minst sju varv. Det bådar gott inför 2022 års upplaga i april, som då blir den andra tävlingen där vinnaren får en silverbiljett till Team Sweden i satellit-VM i oktober nästa år.
Julia Ekfeldt kom längst av damerna med 18 varv. Drömgränsen 100 miles, vilket i en backyard ultra alltså tar 24 timmar, uppnåddes av fem löpare. Christer Karlsson gav upp efter 28 varv och kampen kom att stå mellan radioprataren Johan Signert, som för ett år sedan vann en annan backyard i Kalmar, BHBYU (Berga Hills Backyard Ultra) på 26 varv, och triathleten Mattias Toivanen. Toivanen har gjort tre ironman och sprungit fyr till fyr på Öland under tre dagar, men i en ultralöptävling hade han tidigare aldrig sprungit längre än 56 kilometer.
Signert slutade efter det 30:e varvet, vilket alltså gav segern till Mattias Toivananen på 31.
– Jag var väldigt ödmjuk inför Kalmar Backyard Ultra då jag aldrig sprungit något liknande innan och visste inte hur kroppen skulle reagera. Under loppet visade det sig att det fanns krafter inom mig jag inte trodde jag hade. Och när jag tvivlade på mig själv och ville ge upp på de sista 6-7 varven hade jag fantastiskt stöd av familj och vänner som lurade mig upp på startlinjen igen, berättar Mattias.
I april 2022 går alltså nästa Kalmar Backyard Ultra, med en silverbiljett i potten.
Familjärt och välarrangerat Borås Ultramarathon
I år firar både Göteborg och Borås 400 år. Vad kan då passa bättre än att springa mellan dessa städer, längs Vildmarksleden och Sjuhäradsleden. Målet var i Borås och startade man i Skatås blev sträckan 80 kilometer, medan man kunde välja att springa 48 km med start i Hindås. SOK Knallen står bakom det uppskattade arrangemanget.
12 damer och 18 herrar tog sig i mål på 48-kilometaren, med Lena Trillelv som snabbaste dam på 4:36:08 och Fredrik Sigurd som snabbast i herrklassen på 4:08:41.
Fler herrar, 29, men bara 5 damer, tog sig an hela vägen från Skatås i Göteborg till Borås. Det blev än tajt uppgörelse i herrtoppen, där Mikael Laposa till slut var först i mål på 9:17:22, bara en dryg minut före Robie Islam. Li Edqvist vann damklassen på 13:49:48.
Sveriges tuffaste 24-timmarstävling
Utanför Älmhult ordnade Olaf Szukalowicz för tredje gången 24-timmarstävlingen Mossarun. Den går på en 17 kilometer lång trail-loop, där man kan välja att på slutet samla fler kilometrar på ett 2-kilometersvarv. Nio herrar och fem damer kom till start i detta gemytliga arrangemang, där Szukalowicz sätter en säregen prägel och där drömgränsen på 100 miles ännu inte har uppnåtts.
Tävlingens äldste deltagare, Anders Ahlgren, 59 år, cyklade tio mil till tävlingen dagen innan. Ändå kom han näst längst av herrarna med 112 km. Men med totalt 8 varv på 17-kilometersvarvet, och 3 100 höjdmeter, stod Erik Ahlrot som segrare på 136 km.
Jenny Wallner låg länge någon timme före Erik, men slog i ett knä och kunde bara slutföra gående. Hon blev ändå tvåa av damerna, där Line Kolbe nådde längst med 102 km.
Det fanns även en 50-kilometersklass med 9 startande. Markus Hagelberg vann på 6:45. Enda startande kvinna tvingades avbryta efter att inte ha hittat legoklossen vid en kontrollpunkt.
Helgens övriga svenska ultratävlingar
I utkanten av Lidköping, med start utanför sitt eget hus, ordnade Björn Fredriksson och Caroline Filipsson den tredje upplagan av Bôgda Backyard. Annika Drakfors blev last one standing med 18 varv.
OK Skogsvargarna ordnade ännu en tävling på Vargön utanför Trollhättan. Martin Kjellström och Madelen Andersson vann 42-kilometersdistansen. Inga damer startade på 80 km, där Rober Frödin var snabbast i mål av de två herrar som fullföljde.
Petter Restorp trea i Tor des Géants
Tor de Géants är en av världens längsta bergslopp som går i ett sträck, utan att delas upp i etapper. Huvuddistansen är officiellt 330 km (men det finns både kortare och faktiskt en på 450 km också!) och man samlar då ihop hela 24 000 höjdmeter. Längs vägen når man flera höga alptoppar och rör sig genom ett par nationalparker, med start och mål i Courmayeur.
I herrklassen kom Petter Restorp, som bor i Chamonix, i mål på en imponerande tredjeplats på 76 timmar och 36 minuter. Upp till vinnaren Franco Collé från Italien hade han nästan tio timmar och ner till fjärdeplatsen skiljde fem timmar. Så även om det är en tävling, där 431 av över 700 startande kom i mål, är man under större delen av sträckan för sig själv.
– Jag är en bergsmänniska och det är där jag har rört mig sista tiden. Det var svinkul att tävla igen. Det blir speciellt när det är så långt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska se den här tävlingen. I och med att den är så annorlunda allting annar jag har gjort så ser jag den som dels ett äventyr, experiement med vad man kan åstadkomma och möjligtvis en parantes till vad jag håller på med annars, säger Petter Restorp.
Norra Djurgården är klassisk mark för Stockholms löpare. Här har många olika lopp genomförts genom åren – bland annat den exakt 10 kilometer långa upplagan av Stockholms Bästas Norra Djurgården-lopp i våras. Och nu är det dags för en repris – men på en något lättare bansträckning.
Loppserien Stockholms Bästagår nu vidare med höstens tredje lopp. Tidigare har Nackareservatet och Flaten avgjorts, och nu är det dags för den exakt 10 kilometer långa banan på Norra Djurgården – och anmälan är öppen! I alla Stockholms Bästas lopp är flexibiliteten stor när det gäller vilken tid du kan springa – för det bestämmer du själv. Varje enskilt lopp pågår nämligen under sex dagar, och det finns 72 starttider att välja på per dygn. Du kan dessutom – mycket enkelt – boka om din starttid om du får ändrade planer.
I det senaste loppet, Flaten, var Malin Gibrand från Studenterna snabbast på damsidan. Hon leder även i totalen där varje löpares fyra bästa lopp räknas in. Malin har maximal poäng då hon var snabbast även i höstens första lopp. Tvåa är Filippa Ramberg.
På herrsidan var elitlöparen David Nilsson snabbast runt Flaten, och strax efter honom kom totalledaren Niklas Jonsson. Men fyra lopp återstår – och mycket kan fortfarande hända i alla klasser. I Stockholms Bästa-serien är det inte bara kampen om placeringarna som motiverar deltagarna – att man kan utmana sig själv på flera olika banor är lika roligt det. Nu väntar alltså Norra Djurgården-loppet, som startar torsdag 23 september – läs mer om det nedan.
TURNÉPLAN: 1. Nackareservatet: avgjordes 27 aug – 1 sept 2. Flaten: avgjordes 9–11 sept och 17–19 sept 3. Norra Djurgården: 23–25 sept och 1–3 okt 4. Magelungen: 7–9 okt och 15–17 okt 5. Rålambshov: 21–23 okt och 29–31 okt 6. Södra Djurgården: 4–6 nov och 12–14 nov
10 km Norra Djurgården
Höstens upplaga av Norra Djurgården-loppet består till stora delar av samma bana som i våras. Det är fortfarande exakt 10 kilometer långt, men några av de tuffa backarna som kom på slutet har tagits bort vilket gör att banans svårighetsgrad har minskat.
Loppet startar och går i mål vid Stora Skuggan på Norra Djurgården. Inledningen är relativt lätt. Efter starten tar du en runda bort mot Lappkärrsberget, som du har på din högra sida när du passerar första kilometermarkeringen, och sedan svänger banan ner över universitetsområdet innan du passerar över Norra Fiskartorpsvägen. Här springer du inte som i vårens upplaga på vägen, utan tar dig över gräsytan och in i skogsområdet. Nu följer löpning på fin stig i riktning mot Lill-Jansskogen.
Efter runt 3 kilometer når du Baron Rålambs väg, som sedan övergår i Björnnäsvägen (som numera är avstängd för biltrafik) och tar oss vidare in mot Lill-Jansskogen. Efter runt 4 kilometer kommer loppets första kraftigare stigning när vi tar oss upp från Ugglevikskällan i riktning mot Stockholms Stadion.
På väg upp mot Stadion övergår asfaltsunderlaget till grus. Totalt består höstens bana av 46 procent grus och 45 procent asfalt. I vårens upplaga var båda dessa underlag klart mindre representerade, då till förmån för mer motionsspår (i våras bestod banan av 28 procent grus, 34 procent asfalt och 26 procent motionsspår).
Stigningen uppför Klappjaktsvägen suger lite kraft vid snabb löpning, men väl uppe på ”platån” blir det relativt flack löpning igen. Du rundar sedan Stadion på utsidan via Drottning Sofias väg och Valhallavägen där 5 kilometersmarkeringen passeras – halva loppet är alltså avverkat här.
Banan fortsätter längs Lidingövägen, förbi Stadion, och vid Östermalms IP viker du av till vänster in på Södra Fiskartorpsvägen. Härifrån mot Norra Djurgårdstaden lutar det svagt utför – men tänk på att det fixas mycket med gatan här så det gäller att anpassa löpningen efter både gående och cyklister.
Vi flyter på och springer över järnvägen. Här blir det återigen en liten knix uppför när vi genar via en grusväg ner mot Husarviken. Nu är det bara 3 kilometer kvar. Här väntar fin gruslöpning längs den norra sidan av viken, med Norra Djurgårdsstaden på andra sidan vattnet.
Vi jobbar vidare och kommer till en kort sträckning nära Lilla Värtans vatten. Under vårens upplaga av Norra Djurgården kom här en riktigt tuff avslutning på motionsspår, men nu springer vi i stället mot målet via Lilla Skuggans väg som sedan övergår i Stora Skuggans väg. Det innebär en klart snällare asfaltslöpning än i våras, även om en lite sugande stigning väntar på sträckan upp mot upploppet och målet på Stora Skuggan-området och Spegeldammen.
Sammanfattningsvis är det här en omväxlande men också utmanande runda. Banan är alltså kontrollmätt till exakt 10 kilometer, så även om detta inte är den snabbaste milbanan kan du ändå få ett kvitto på vad du gör på en relativt tuff mils löpning.
Besvikelsen var stor när Göteborgsvarvet 2021 ställdes in med kort varsel. Efter kritiken erbjuder nu arrangörerna i varje fall lite plåster på såren – i form av ett helt nytt lopp den 6 november.
Innan beslutet kom om de lättade restriktionerna för bland annat motionslopp, som träder i kraft den 29 september, meddelade Göteborgs Friidrottsförbund att de ställer in Göteborgsvarvet. Beslutet togs grundat på den då ökande smittspridningen, rådande restriktioner och sjukvårdens överbelastning. Det resulterade i kritik från många anmälda löpare, då Göteborgsvarvet inte ville kompensera för eller återbetala startavgifterna.
När regeringens besked om lättnader i restriktionerna kom utredde man möjligheterna att ändå arrangera ett lopp under hösten. Nu meddelar Göteborgs Friidrottsförbund att man delvis backar från det tidigare beslutet, och i stället erbjuder alla anmälda att antingen springa ett helt nytt lopp i Göteborg den 6 november – eller att flytta sin startplats till Göteborgsvarvet 2022.
– Nu hoppas vi att vi åter kan få löparnas förtroende och vi ser fram emot att kunna leverera löparglädje, ökad folkhälsa och fantastiska upplevelser, säger Martin Bergman, förbundsdirektör på Göteborgs Friidrottsförbund i en pressrelease från Göteborgsvarvet.
Arrangörerna säger att även anmälda till Göteborgsvarvet Marathon, Stafettvarvet och Trailvarvet 2021 erbjuds att delta i det nya loppet den 6 november 2021. Vill man inte det – eller om man inte gör något aktivt val – blir startplatsen flyttad till nästa års upplagor av samma lopp. Anmälda till Specialvarvet, Lilla Varvet och Minivarvet kommer automatiskt att flyttas till motsvarande lopp 2022.
Det gäller däremot inte Göteborgsvarvet Marathon – de anmälda får i stället springa det 2023 som en del i Göteborgs Stads 400-årsjubileum. Alla anmälda för 2021 flyttas automatiskt till 2023 års upplaga .
Men den stora frågan nu är förstås vad det är för lopp som kommer att erbjudas som alternativ för alla som inte vill vänta till 2022? Det lovar arrangörerna att presentera i slutet av den här månaden eller början av nästa.
I söndags (19/9) avgjordes det första officiella svenska mästerskapet i traillöpning i Ljungskile – två varv på en 22,5 km lång och för dagen lerig och blöt trailslinga med många ganska branta backar. De historiska segrarna blev på herrsidan Anders Kleist som tävlar för IK Akele, och på damsidan vann Örgrytes Johanna Gelfgren.
Segertiden för Kleist landade på 3:27.26 och med det var han nästan 3 minuter före tvåan Sebastian Ljungdahl, Hjärnarps OL. Bronset gick till Sävedalens Linus Hultegård. Gelfgren avverkade 45 kilometer SM-utmaningen på 4:03.12, vilket gav en segermarginal på drygt 14 minuter ner till Ullevis Karin Nilsson och som i sin tura hade knappa minuten ner till trean Emilia Brangefält, Västerås FK.
2022 kommer två distanser på SM i traillöpning att arrangeras. Aktivitus SC arrangerar den längsta trail-SM klassen över 73 kilometer och med runt 2200 höjdmeter, Genarps IF arrangerar SM över 40 kilometer med cirka 800 höjdmeter. (Loppen avgörs 30 april respektive 12 juni)
Du vet att bålträning är nyttigt för löpare. En stark mage, rygg, höfter och säte gör dig snabbare och förebygger skador. Men det är ju så lätt att hoppa över den här träningen efter löppasset när en varm dusch och en smaskig brunch väntar. Lösningen? Gör bålövningarna i direkt anslutning till löppasset innan du hinner bli distraherad av annat.
Den här yogainspirerade rutinen förbättrar din hållning, balans och tar hela bålen i anspråk. Du behöver ingen matta. Börja med 5 repetitioner av varje rörelse, öka sedan upp till 10 eller 15.
1. STÅENDE SITUPS
TRÄNAR: Transversus abdominis (den tvärgående bukmuskeln) och rectus abdominis (sexpacket).
SÅ GÖR DU: Stå upprätt. Andas in, lyft armarna över huvudet och böj kroppen lätt bakåt. Andas ut och använd magmusklerna för att räta upp dig och dra tillbaka skuldrorna i linje över höfterna igen.
SÅ GÖR DU: Stå upprätt, med knän och tår lätt utåtriktade. Andas in och lyft armarna; andas ut och böj benen. Andas in och skifta vikten till vänster fot samtidigt som du lyfter upp höger ben. Andas ut, återgå till benböjen och lyft nu vänster ben.
GÖR DET SVÅRARE: Lyft benet ännu högre, sänk det sedan. Upprepa fem gånger.
3. BENBÖJ MED VRIDNING
TRÄNAR: Inre och yttre sneda bukmusklerna, höfter och säte.
SÅ GÖR DU: Stå upprätt. Andas in, böj knäna och sträck upp armarna över huvudet. Andas ut och gör en vridning åt höger genom att dra höger arm åt sidan. Andas in och vrid tillbaka till utgångsläget. Andas ut och vrid till vänster.
GÖR DET SVÅRARE: Huka dig djupare och placera armbågen på motsatta knäet.
4. BALANSERA PÅ ETT BEN
TRÄNAR: Transversus abdominis, ryggmusklerna, höftböjarna och sätet.
SÅ GÖR DU: Stå upprätt. Andas in och lyft höger knä uppåt. Andas ut och sträck ut höger ben framåt. Andas in och sväng höger ben bakåt. Andas ut, lyft armarna och luta dig framåt samtidigt som du lyfter benet bakom dig.
GÖR DET SVÅRARE Böj dig framåt från höften, lyft höger ben så högt bakåt att benet och din överkropp formar en rak linje.
Bill Öster går från klarhet till klarhet. I helgen blev han den förste att knipa en biljett till det svenska landslaget i backyard ultra till satellit-VM i oktober 2022. Det blev han genom att vinna The Bridge Backyard Ultra i Malmö. I Norge slog Therese Falk nordiskt rekord i 24-timmarslöpning, igen. Och i Skåne har 6-dagarstävlingen Viadal Ultra inletts under idealiska väderförhållanden.
Bill vann landslagsbiljett
Det fanns flera intressenter till den silverbiljett till landslaget som stod på spel under den gångna helgens The Bridge Backyard Ultra. Men vad är en silverbiljett?
I oktober 2020, mitt under pandemin, arrangerades vad som kallades för satellit-VM i backyard ultra. Internationella deltagare kunde inte resa till Big Dog’s Backyard Ultra i USA som brukligt i oktober och att ordna tävlingar i olika länder blev en möjlighet för fler att delta. Upplägget, där både lag och individer tävlade mot varandra, blev så populärt att numera kommer satellit-VM ske vartannat år och den individuella VM-tävlingen Big Dog’s Backyard Ultra vartannat år.
Fem av de femton löparna som tas ut av landslagsledaren Janne Svärdhagen till att springa i det svenska laget i oktober 2022 är vinnarna i fem så kallade silverbiljettävlingar (vinnaren i varje lands satellit-VM-tävling får sedan en guldbiljett till Big Dog’s 2023). Den första av dessa silverbiljetttävlingar var The Bridge Backyard Ultra som gick av stapeln intill Öresundsbron i helgen.
137 deltagare kom till start, 93 av dem uppnådde ultradistans, eller minst sju varv. Efter det 21:a varvet återstod åtta löpare. Alla åtta nådde minst 25 varv, lika många som i den första upplagan av The Bridge Backyard Ultra 2019. För övrigt är Backyard Ultra Sydkusten 2019 (14 som gjorde minst 24 varv, 12 minst 25), Trosa Backyard Ultra 2018 (13 minst 24, 12 minst 25) och Trosa Backyard Ultra 2017 (10 minst 24, 7 minst 25) de backyardtävlingar där fler nått drömgränsen 100 miles på ett dygn.
Ut på det 26:e varvet åtestod fem deltagare, fyra som nämnts i förhandstipsen och Johan Johansson från Malmö Gerillalöpare. Niclas Gällentoft hade inte sin dag och stannade efter 30 varv, liksom Ivan Bretan som hade bestämt det på förhand som uppladdning inför Spartathlon. Ingela Jonsson, som varit ensam kvinna sedan varv 18, fick ihop 33 varv. Detta trots att hon fyra veckor tidigare sprang 28 varv i Personliga Rekordens Backyard, med vad som visade sig vara någon form av maginfektion.
Av svenska kvinnor har bara Anna Carlsson och Pernilla Otto sprungit fler varv i en backyard ultra.
– Det gick fantastiskt mycket bättre den här gången. Det är klart att när man springer så här många timmar så är det ju inte helt enkelt med energi och så. Men mina ben blev slitna långt tidigare än vad de faktiskt brukar bli. Så jag kände att det kan vara så att de 28 varven i Växjö sitter där lite grann, säger Ingela.
Den som alltså gav unge ultrastjärnskottet Bill Öster längst kamp var Johan Johansson. 36 varv blev det till slut. Som tröst efter att sommarens mål HUB 200 miles blev inställt sprang han 100-milessträckan Skåneleden SL3 utan support. När det gick bra anmälde han sig till The Bridge, hans första backyard ultra.
Men mot Bill Öster fanns det inget att göra. 26-åringen från Blekinge har hunnit med både att sätta FKT (och bli av med) på Skåneleden SL1 och Blekingeleden och vinna SM på 24-timmars, hans första egentliga ultratävling. Han hade sprungit två backyards som träning tidigare, men Sweden Runners’ tävling i Sibbarp blev första gången han på allvar skulle mäta sina krafter även i den disciplinen.
– Jag åkte till Malmö för att vinna, så det hade jag hoppats på. Det känns väldigt kul att ha fått silverbiljetten, det var absolut en av anledningarna till att jag verkligen ville vinna det här loppet, säger Bill Öster.
Trots guld på SM i 24-timmarslöpning och silverbiljett till landslaget i backyard ultra är nästa mål, Kullamannen 100 miles, en typ av lopp som han tror passar honom ännu bättre.
– Jag tror egentligen att Kullamannen är ett lopp som passar mig bättre än att springa runt runt i 24 timmar eller springa backyard. Kullamannen är nog min grej, säger Bill.
Marviksdrömmen har anordnats i olika upplagor av mer “fat-ass”-karaktär. När det var dags för grande finale var det dock tävling. Av totalt 17 startande på 100-milesdistansen tog sig bara tre män och en kvinna i mål. Kennie Pussinen var med tiden 27:33 över sju timmar före tvåan Ken Zemach. Ytterligare knappt två timmar därefter hittar vi den enda kvinnan som startade och som även tog sig i mål, Sofia Attelind, som sprang tillsammans med Mats Dahlén.
På 50 miles blev det tajtare, med Anders Hagman som herrvinnare på tiden 13:30, 10 minuter före Mikael Hasselrot och ytterligare 11 före Mikael Maschman. Elin Tengbert var snabbast av de tre damerna i mål, på 14:10.
30 miles vanns på herrsidan av Per Verner på 7:04, före Tomas Kvapil 7:27 och James Pratt 7:42. I damklassen var Erika Särnholm ensam i mål, på 9:12.
Svärdhagen slog Pokorny i Ängsö Trail Run
På den längsta distansen i Ängsö Trail Run utanför Västerås, 45 km, tog 20-årige Axel Svärdhagen från Falun ytterligare en meriterande skalp. Trots att Axel stukade foten på ett obanat område 5-6 kilometer före mål höll han undan och vann på 3:25:53, knappt 9 minuter före Sebastian Pokorny.
– Alltid kul att tävla mot bra motstånd och såklart extra roligt när man lyckas dra det längsta strået! Nu får det bli alternativträning, med tanke på den svullna foten, inom den närmsta tiden innan det är dags att ladda om mot nya utmaningar, säger Axel.
Sebastian, som fortfarande vill ge 24-timmars fler försök, kände att han hängde med okej när det var platt, men var chanslös i skogen.
– Kanske får sluta träna för 24-timmars om det ska bli någon fart på benen i skogen igen, säger Sebastian.
Axels tid är banrekord med 33 minuter och trean Filip Reussens var distanserad av Axel med 53 minuter. Även i damklassen blev det solklar seger genom Elin Stopner, som med tiden 4:52:33 var 45 minuter före Anna Werme, som dock i sin tur var mindre än en minut före trean Julia Viertel.
Fler svenska ultratävlingar
Enebybergs IF ordnade öppet klubbmästerskap i form av en Backyard Extreme Offroad Ultra Trail. Varvet mätte 6 km och skulle klaras av inom en timme. Av de 67 startande klarade 13 de maximala 10 varven. Snabbast i herrklassen var Mikael Näslund, som vann före Emil Netz och Christian Ritella. De två damer som sprang alla tio varven var Pernilla Lagergren, som var snabbast, och Anna Fager Persson.
Den längsta distansen i Göteborg Trailrun mäter 44 km. Där tog Johanna Gelfgren ytterligare en imponerande totalseger, som uppladdning inför SM i ultra-trail på söndag. Med tiden 4:32:53 var hon 2,5 minuter före herrvinnaren Johan Brodén. Fredrik Alfredsson blev tvåa i herrklassen och med en sekunds marginal var Nicolas Del Vecchio före damtvåan Catrine Gunnarsson. Damtrea var Caroline Bylin.
I en backyard ultra finns egentligen inte dam- och herrklasser, utan bara en enda vinnare. I I2 IF Backyard Ultra korades dock separata vinnare, varför tävlingen slutade när Nina Eibring och David Martinsen båda slutfört 16 varv.
Och slutligen Storvretaklassikern. Där deltog tre damer på 50-kilometersdistansen och Alexandra Patriksson var med tiden 4:38:20 bara 2,5 minuter före Hanna Coltby. På herrsidan vann Robin Pino på 3:34:53, 32 minuter före Per Andersson.
Lars satte FKT på Roslagsleden
Roslagsleden är en populär led inte bara för vandring utan även för att springa snabbt på tid. Den drygt 18 mil långa leden från Grisslehamn till Danderyd (eller tvärtom) har FKT-noteringar (Fastest Known Time) i fler kategorier än någon annan led i Sverige. Innan helgen hade Sten Orsvärn den totalt snabbaste tiden på 22 timmar och 46 minuter, trots att han spring helt utan support.
Lars Drageryd hade, liksom på Bergslagsleden förra året, dock support i full styrka. Han blev den första att springa under 20 timmar, med sluttiden 19:59:03. På ett ställe sprang Lars dock där den officiella leden har dragits om, vilket innebär någon kvart i tidsbesparing jämfört med där de som satt tidigare FKT:er sprungit.
– Fick lite halvstrul med ett knä och kanske tog lite långa pauser så tiden försvann lite. Men nöjd ändå. Var riktigt fräsch sista etappen, vilket ju är roligt att känna, säger Lars Drageryd.
Anders sprang 200 miles i Väsjöbacken
För bara någon månad sedan sprang Anders Norén Big Foot 200 miles. Den gångna helgen var det dags för en liknande utmaning igen. Då Tahoe 200 miles i USA blev inställt sprang Anders den virtuella upplagan, med 32 mil och 10 000 höjdmeter. För att få ihop alla höjdmeter avslutade han med 120 vändor upp och ner i Väsjöbacken i Stockholm.
Svenskar i internationella tävlingar
Medan 6-dagarstävlingen Viadal Ultra pågår för fullt avslutade Mikael Jonsson förra veckan 6-dagarstävlingen EMU i Ungern och nådde 669,272 km. I England sprang fem svenskar det tuffa etapploppet Dragon’s Back Race, 38 mil och 17 500 höjdmeter på sex dagar. Robert Berg och Niclas Sjögren placerade sig 17:e och 18:e i herrklassen, medan Patrizia Strandman blev sjua i den öppna damklassen.
Therese Falk slog nordiskt rekord på 24-timmars
Therese Falk är förvisso från Norge. Men i helgen slog hon återigen nordiskt rekord i 24-timmarslöpning, vid 46 års ålder. 254,846 km är bäst i världen i år och det sjätte bästa i världen genom tiderna. Rekordet slog hon i Hell utanför Oslo, i tävlingen som passande nog fått namnet 24 hours in Hell.
Therese Falk. Foto: Hell Ultralöperklubb
– Löpning handlar om att utveckla mig själv. Det handlar om att göra det bästa möjliga i förhållande till vad jag är kapabel till och inte i förhållande till andra. Det handlar om att vara den bästa utgåvan av sig själv, inte bara som idrottsutövare men som människa, funderar Therese Falk om vad som driver henne att fortsätta utvecklas och bli bättre.
I måndags kl. 12 gick starten för de 35 deltarna i Viadal Ultra 6-dagars. Det är den tredje 6-dagarstävlingen i Sverige och den första sedan 2009. I skrivande stund, efter drygt två dygn, ligger Johnny Hällneby fortfarande på världsrekorddistans. Lisa Amundsson siktar mot världsrekord i sin åldersklass, D60 och passerade 267,9 km under de första 48 timmarna. Det är den femte bästa distansen i Europa genom tiderna och den nionde bästa i världen på 48-timmars. Det är även svenskt åldersrekord på 48-timmars, liksom i H75 för Bertil Palmqvist.
Tisdag 21 september bjuder Brooks in dig till ett härligt intervallpass. Det arrangeras i samarbete med Runner’s World och Runners’ Store, och kommer att gå av stapeln klockan 18:00 på anrika Stockholms Stadion.
Alla löpare – oavsett nivå – är välkomna! Vi kommer att erbjuda flera olika fartgrupper där coacher från Springtime Friends löpargrupper håller tempot och peppar dig under träningspasset.
Att delta är helt gratis, men du måste föranmäla dig då deltagarantalet är begränsat. Anmäl senast lördag 18 september.
Det amerikanska skomärket Brooks har en över hundra år lång historia, och i dag är Brooks USA:s största skomärke för löpare – och är även på stark frammarsch i Sverige.
En anledning till det, förutom den suveräna löpkänslan i deras mycket funktionella löparskor, är filosofin som kallas för ”Run Happy”. Den handlar om att alla kan hitta glädjen i löpning och att man ska springa för att det är kul. Så i sann Run Happy-anda bjuder Brooks tillsammans med Runners´Store in till ett kul men också utmanande pass på Stockholms Stadion.
Under kvällen kommer det även finnas möjlighet att provspringa i löparskor från Brooks (i begränsad upplaga).
Efter avslutad träning kommer Brooks även att tävla ut två par skor bland de löpare som är på plats på Stadion.
Ombytesmöjligheter finns, men kom gärna ombytt. Väskor kommer kunna ställas under övervakning under passet, men vi ansvarar inte för några saker. Mer info om passet skickas ut på söndag 19/9 till alla anmälda.
PROGRAM: Från klockan 17:45 finns det möjlighet att prova ut en Brooks-sko att testa under passet. Obs! Begränsat antal par. 18:00-18:10 Samling på Stadion med kort presentation om Brooks och information kring passet. 18:10-18.30 Lugn uppvärmningsjogg i olika fartgrupper samt rörlighetsövningar. 18:30-18:45 Löpskolning, löpstyrka och spänst. 18:45-19:20 Intervallpass med korta intervaller. (Info om upplägget på passet kommer per mejl till alla anmälda) 19:20-19:30 Nedvarvning och rörlighetsövningar. 19:30-20:00 Avslutning. Möjlighet att prata Brooks löparskor och löpning med oss!
Under kvällen kommer det finnas möjlighet att testa nya Brooks Ghost 14 plus en mix av andra modeller så som Glycerin, Adrenaline, Hyperion Tempo i både herr- och dammodeller. Mer om nya Ghost 14 kan du läsa nedan och mer om övriga Brooks modeller hittar du hos kvällens samarbetspartner Runners´Store.
.
BROOKS GHOST 14
Möt Ghost 14 – den första koldioxidneutrala löparskon från Brooks
Ghost 14 är en neutral mängdträningssko som passar perfekt till både distanslöpning och långpass. Skon ger en mjuk känsla i landningen oavsett fotisättning och ger en härlig känsla i frånskjutsfasen.
Den här nya versionen av Ghost är också Brooks första helt koldioxidneutrala löparsko. Den milstolpen har man bland annat uppnått genom att ovandelen består av minst 30 procent återvunnet material, mängden överblivet material vid tillverkningen har minskats och att man klimatkompenserar genom att investera i utsläppsrätter.
När Brooks lanserade sin innovativa kollektion med sportbehåar för löpning 2020 tog man samtidigt ett första steg mot att börja tillverka bättre och smartare träningskläder för löpare. Framöver kommer vi att få se ännu mer innovativ sportkonfektion från Brooks – nya produkter för löpning som är lika banbrytande och innovativa som de löparskor man har tillverkat i snart 50 år.
