Blog

Namn: Maria Gabriels
Ålder: 34
Längd: 170
Vikt: Ingen aning, borde vara runt 67 kilo nu på vårvintern.
Klubb: IK NocOut.se
Hemsida/ blogg:
– Haha nej, jag har försökt några gånger, men det är verkligen inte min grej. Just nu har jag dock en sida där jag samlar in pengar till en fond som är upprättad i min fina vän Lena Karlssons minne. Hon omkom i en cykelkrasch i somras och jag tänker köra 2015 års lopp till minne av henne. Med ett armband där det står RaceWithASmile. Som hon alltid gjorde. Jag säljer armband via sidan och det är fantastiskt vad bekanta och människor inom cykel och triathlonvärlden slutit upp kring detta. Det känns bra, sidan kan ni hitta här: racewithasmile.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har väl alltid hållit på med något. Först bollsport sedan löpning, telemark, snowboard, klättring.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag sprang, cyklade, paddlade och klättrade när jag flyttade till Stockholm 2006 men det blev snart tråkigt eftersom jag då kom från Alpmiljö där jag hade tillbringat säsongerna ett antal år och kuskat runt i världen på jakt efter något som jag senare förstod fanns inom mig själv.

Tänkte att jag måste hålla igång överkroppen på något sätt, så jag började simma på det stora fina Eriksdalsbadet i Stockholm. Då kunde jag inte crawla, och blev omsimmad av varenda gubbe som tant. Som tävlingsmänniska kändes det inte så roligt så jag började leta efter en crawlkurs. Stockholm City Triathlon hade en crawlkurs som jag gick, började lära mig att crawla och testade triathlon. Anmälde mig sedan spontant till Järnmannen i Kalmar en gång när jag var där nere under tävlingshelgen. Har för mig att jag lånade utrustning för att köra. Jag fick bröstsimma nästan hela vägen för det var ganska höga vågor tyckte jag då. Det var en rolig tävling. Så på den vägen är det väl, och jag är fortfarande inte  särskilt bra på att simma.

Vilken distans satsar du på?
– Hittills har jag lockats mest av de längre distanserna.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Träningsmässigt ser det väldigt olika ut för mig. Jag försöker göra lite av allt med det blir mest cykling. Det är roligast att cykla just nu. För några år sedan tyckte jag mest om löpningen.

Jag har inga elitambitioner och tycker att jag kan kosta på mig att göra lite det som faller mig in. Det ska vara kul. Om jag inte har kul så behöver jag inte hålla på. Det är ju inte mitt jobb det här med sport. Det  är så himla skönt att träna, skönt att känna sig stark, skönt att ha massor av energi och skönt att ha  massor av kraft till vardagen.

Vilka är dina styrkor?
– Som person och som idrottande så är jag extremt envis och mentalt och fysiskt uthållig. Det är mina styrkor och tyvärr också mina svagheter. Jag har pressat mig själv in i kaklet några gånger.

I år ska jag vara med på Kalmar Ironman, VM i långdistans och den där Ultratävlingen som går från Göteborg till Stockholm (jag har inte kollat exakt varifrån den går och var den slutar. Kust till kust vilket innebär 12 km öppet vatten simning, 510 km landsvägscykel och 90 km traillöpning reds anm.).

Eftersom jag tränat hela mitt liv så känner jag min kropp ganska bra och jag går rätt mycket på rutin när det gäller träningsupplägg.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Under vintern blir det mer styrka och lite skidor, nu under våren kör jag mera cykel. Lite säsongsbetonat och mer och mer specifikt ju närmare sommaren jag kommer. Just nu har det blivit ganska många timmar i veckan, närmare 20 vissa veckor. Främst för att jag skriver min D- uppsats nu och då kan sitta hemma och skriva dagarna i ända. Det ger mer tid. De senaste tre åren har jag dock lagt ganska mycket tid på skolan och har tränat mycket mindre än så.

Snart ska jag åka till Mallis, då blir det många timmar. Och ännu mera cykel, det ser jag mycket fram emot. Mallis är också en av mina favoritplatser att träna på. Jag gillar även Dalarna, där jag kommer ifrån. Blånande berg och barrskog. Det är grejer det. Alla årstider.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Det beror naturligtvis på varför man har börjat med triathlon och vad man har för mål med sin träning.

Så det blir kanske det främsta rådet. Att klargöra för dig själv vad du vill, varför och hur du ska komma dit. Nyckeln är ju, om man har prestationsmål, kontinuitet och struktur. Så se till att ha en plan för den också. Den som vill prestera gör nog ganska klokt i att gå en simkurs, om man inte råkar komma från simidrotten förstås.

Men man måste ju inte prestera, det duger bra att just be in it for the fun också. Glömt inte bort den detaljen; ha kul och njut av det du har möjlighet att njuta av!

Rent allmänt är det också en bra grej att gå med i en klubb och hitta träningskompisar. Dels att träna med men också att insupa kunskaper och erfarenheter ifrån.

Värsta och bästa simning:
– Haha ja den sämsta simningen, det var väl i somras på Tjörn Triathlon när jag kom på mitt på simningen att jag glömt sätta på mig det där chipet..
Men jag brukar inte tänka så mycket tankar om vad som är bäst och sämst, jag bara stänger av och kör.
De åren jag höll på med Järnmannen och sedan Ironman Kalmar så simmade jag nog på någonstans runt 1:20. Det borde jag kunna kapa rätt bra i år.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Specialized S-Works Shiv (riktig värsting alltså, blir en svarta faran i sommar!)

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Asics, alla möjliga. Men på Tävling DS racer eller Speedstar ( heter dom så? )

Våtdräkt:
– Jag letar efter en ny! Har haft såväl sailfish som HEAD. Tror det blir en Orca nu.

Idrottsliga meriter:
– Jag vet inte, håller inte så bra koll. Det är inte viktigast. Det roligaste kommer jag dock ihåg. På top tre ligger just nu en sommar då jag sprang runt mont Blanc med en kompis, när jag sprang Lidingöloppet med Glädjeknuff och när jag tillsammans med min dåvarande pojkvän sprang upp på Kebnekaise i jympaskor.

Målsättning:
– Min personliga målsättning är att ha kul och längta efter varje tävling/ lopp samt att fortsätta utvecklas som människa och cyklist/ triathlet.

Foto: Cecilia Hansen