Bygg gärna muskler, men inte för att få vara ifred


En vän skickade den här artikeln till mig häromdagen och frågade ”Vad tycker du om det här?”.

Jag läste. Jag blev trött. Artikeln publicerades på politism.se och är nog tänkt som en feministiskt slag mot att kvinnor blir illa behandlade på gymmen runtom i landet, men det blir bara ett slag i luften. Förmodligen trodde också min vän att jag skulle gilla den, att jag skulle svara ”Ja, det är väl klart att kvinnor ska bygga muskler, det blir alla gladare av!” och ja, jag tycker det. Jag tror att många kvinnor (och så klart män också) skulle må bättre av att ha lite mer muskler på kroppen, både mentalt och fysiskt. MEN, och det är meningen att det är ett versalt MEN. Artikeln delar samma problem som så många andra liknande texter. Problemet som tas upp är följande:

Män beter sig som as mot kvinnor på gymmen, visar ingen respekt, utan agerar som om kvinnorna är mindre värda varelser som egentligen inte har rätt att vara på gymmet, tar deras maskiner och redskap, som om de hade mer rätt att använda dem och mansplainar. Riktigt risigt beteende alltså, jag är med så långt, även om det var mycket länge sedan jag själv upplevde det eftersom jag nu tränar på ett gym där sådant beteende aldrig skulle accepteras, utan bara resultera i att mannen i fråga kastades ut i snön av såväl andra medlemmar som personal innan han ens hinner säga burpee. Men jag är medveten om att sådant beteende existerar.

Skribenten upplever nu att hon inte längre blir behandlad så eftersom hon har lärt sig lyfta bra och byggt på sig en del muskler som verkar få männen att ge henne existensberättigande på gymmet. Så nu borde ju alla kvinnor bygga muskler för att slippa bli illa behandlade på gymmet.

”Även om du tillhör den minoritet av tjejer som redan har massor av muskler tycker jag att du ska lägga på dig lite till. Det kommer att vara din bästa investering om du, liksom jag, värdesätter att bli behandlad som om du finns till i världen. Eller åtminstone på gymmet” skriver hon.

Nej, säger jag. Man kan inte lägga ansvaret på kvinnorna – igen! Problemet är att de här männen beter som svin mot kvinnor. Lösningen KAN inte vara att kvinnor ska behöva förändra sig för att få dem att sluta. Det är männen som ska förändra sig, inte vi kvinnor. Vi har rätt att bli behandlade som människor på gymmet även om vi är jättesvaga, jättesmå och lyfter fult. Problemet måste angripas från ett annat håll, för annars hamnar vi snart farligt nära diskussioner som gäller om kvinnor ska få klä sig sexigt utan att räkna med att bli antastade. ”Ja, men hon är ju jättesvag, henne måste jag ju få trycka ner”, ”Hon har ju jättekort kjol, henne måste jag ju få tafsa på.”

Vi måste se till att sådant här beteende försvinner från varenda gym genom att vara tydliga för medlemmarna att så gör man sig inte. Många av oss tränar redan på sådana gym, så det är uppenbarligen inte omöjligt. Om du blir illa behandlad av andra medlemmar på gymmet, säg upp ditt kort direkt och var noga med att berätta varför du gör det. Eller gå till någon i personalen när du känner att du inte verkar välkommen bland vikterna och se till att de tar tag i problemet.

Visst, bygg gärna muskler alla kvinnor! Jättegärna! Men inte för att du ska få vara ifred på gymmet, utan just för att DU vill bli stark. Punkt! Vi måste sluta lägga ansvaret för vissa mäns beteende på oss kvinnor.

Nu.

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träning i Coronatider: Så överlever du loppstopp
  • Spring snabbare: Tekniktipsen som ger mer kraft och fart
  • Frisk i vår: Kostexperten tipsar om hur du ska äta
  • Skofighten: Vem bygger värdens snabbaste sko?
  • Skador: Spring bort artrosen
  • 5 nya snygga prylar för löpare
  • Bli smart av löpning
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

Pia

Låter jättetrist, jag har aldrig råkat ut för det på gymmet där jag tränar. Och om man bett om hjälp för att få passning så är det aldrig några problem.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Halvtid


För det första; jag ska bli bättre på att uppdatera bloggen. I cross my heart and hope to die. Det är inte okej att skriva ett halvdant inlägg varannan vecka, jag vet. Jag skulle tappa intresset om jag följde nån som skrev så sällan. Till mitt försvar har jag haft sjukt mycket att göra senaste tiden. Springa till exempel. Det har ju blivit en hel del av den varan nu i vinter trots vedervärdiga förhållanden. 1200km för å vara exakt. Det kostar att ligga på topp. För det andra; jag fick ovanligt många kommentarer på mitt förra inlägg. Kul att det engagerar nån i alla fall. Många var oroliga för att jag tränade för mycket. Det är behjärtansvärt att ni därute faktiskt bryr er. Jag är dock fortfarande övertygad om att jag tränar rätt. Sen var jag kanske lite väl negativ i mina ordval, i själva verket så älskar jag ju det här vilket kanske inte framgick så tydligt. Faktum är att jag faktiskt tog en vilodag strax efter att jag skrev det förra inlägget. Det krävdes förvisso många timmars överläggning med mig själv innan det blev verklighet men jävlar vilken turboeffekt det hade på benen dagarna efter. Började nästa tro att nån injicerat epo i mina vener, det var som å springa med raketbränsle.

Ända sen jag drog igång träningen inför London så har jag legat på gränsen men å andra sidan så är det där man måste ligga om man vill bli bättre. Jag har spelat högt och hittills så har det vart värt insatsen även om jag är fullt medveten om riskerna att gå sönder eller bränna ut mig men det har vart en risk som jag har vart villig att ta. Man måste våga satsa ibland även om jag kanske inte skulle rekommendera nån annan att träna på samma sätt men för mig har det inte bara funkat utan även vart utvecklande.

Med mindre än 2 månader kvar så har jag nog aldrig känt mig så vältränad som jag gör just nu och samtidigt så nedtränad. Märklig känsla måste jag säga. Inte vältränad i bemärkelsen av att vara stark eller muskulös utan snarare seg och uthållig men också känslan av att tåla mycket träning, nästan vara odödlig på nåt sätt. Bring it on, har vart devisen. Till och med snabbheten har jag fått upp nu i vinter vilket inte ens har vart det primära målet. Jag har definitivt tagit träningen till en ny nivå och förhoppningsvis kommer det visa sig till våren. 

Standard har vart 15mil i veckan fördelat på distans 90-100min, långpass på 34-35km och 2-3 fartpass inomhus på löpband. Nu är ju löpband just löpband och man ska kanske inte dra allt för stora växlar av det men i år har jag kört pass som jag inte hade kunnat göra förra året, framförallt inte med så många mil i benen som jag ändå har haft inför varje kvalitetspass. Dessutom har långpassen inte känts särskilt långa och jag har till och med sprungit dom lite för fort bara för att benen har känts fräscha. Hittills så har jag fokuserat rätt mycket på långa trösklar men även nu på slutet försökt slänga in lite kortare intervaller. 4x5km @3.48, 3x3km @3.40 och 5x2km @3.30 har vart standard men också 6x1500m har vart ett pass som jag kört rätt ofta. Förra veckan testade jag 2 x (2000m – 1500m – 1000m – 500m) och fick ihop 10km kvalitet i för mig riktiga höga farter. En mil på 34min. Och det bästa av allt var att jag inte kände mig jättesliten efteråt.

Kanske är det nu det händer, femton års kontinuerlig löpning som börjar ge resultat. Halva träningsperioden är som sagt redan avverkad och snart börjar det faktiskt bli dags för att pricka in formen. Det är svårt att tro när man tittar ut. Vi har fortfarande två meter höga snövallar överallt och löpning på asfalt i vanliga löparskor utan dubbar känns väldigt långt borta. Med lite tur är väl snön borta nån gång i maj. Och det är väl det största bekymret just nu; hur jag ska lyckas pricka in en toppform utan att få springa på asfalt i riktiga förhållanden. Men till helgen blir det ett besök ner till hufvudstaden, nu skulle det förvisso snöa där också men man kan ju hoppas på att det i alla fall finns några meter asfalt att nöta. Har en känsla av att det kommer vara som att få träffa Sankte Per vid Pärleporten. Himmelriket alltså. 

Nästa vecka har vi sportlov. En veckas ledighet bara sådär, overkligt. Det normala brukar vara att jag ser det som en möjlighet till ett litet mini-camp med möjlighet att träna ännu mera och ännu hårdare men i år tänkte jag faktiskt göra tvärtom och ta en återhämtningsvecka just då. Inte springa nåt kvalitetspass, inget långpass, passa på att vila och bara hålla igång benen med distans. Käka chips och ligga med benen i högläge. Vi får väl se om jag klarar av det men det är planen åtminstone. Sen blir det nog vila minst en gång i veckan när vi går in i mars månad, tänker inte sumpa den här goa känslan med att inte våga vila tillräckligt inför loppet. 

Ikväll blir det dock ingen vila. Nu blir det löpbandet och 4x5km tröskel som vanligt på måndagar. Har suttit och knåpat ihop en schysst spellista parallellt med att jag skrivit det här för 4x5km kräver rätt musik i lurarna för att överleva. Inte för att överleva rent fysiskt och inte heller tristessen utan snarare för att överleva svetten. Det är sjukt hur mycket jag svettas på löpbandet och oftast är det det som gör att jag vill avbryta, inte för att det är särskilt jobbigt. Ikväll ska jag dock vara förutseende och ta med mig ett par linnen så jag kan byta mellan varje intervall. Kvällen till ära blir det Eric Clapton för hela slanten. Cream, Blind Faith, Derek & The Dominoes mm. Det funkar alltid!

/Hörs

Antal kommentarer: 5

M

Chipotle & Chili är rätt OK på chipsen!


Stefan Åberg

Inspirerande att följa din träning! Med tanke på de pass du genomför med nedtränad kropp ska det bli jäkligt intressant att se vad du får effekt när du börjar lätta upp träningen närmare London. 2.45 borde inte vara något problem om du har dagen.
Har faktiskt också en huvudstadstrip på gång till helgen och hade också verkligen sett fram emot att kuta lite barmark. Tyvärr blir det nog ingen löpning för mig den här veckan med mitt trilskande knä. Jäkligt störande när formen känns stark och stigande och man bara vill pumpa bra pass och få till den där perfekta maraformen… kör hårt!


Johan Hedlund

Om du kallar det här för halvdana inlägg – då jäklar blir det lilla julafton när du gör ett för dig bra inlägg! 😀
Det är ingen risk att vi tappar intresset – jag ser då spänt fram emot nästa gång du skrivit något.
Imponerande mängd och tempo på träningsfronten. Och det ger tydligen nya dimensioner till din utveckling. Det är bara att njuta.
En vilodag kommer du att må bra av – och tänk om ”injektionen” kommer utav det varje gång 😉


Stefan

En liten udda fråga till dig som springer mycket på band…vad har du för hörlurar och hur löser du musiken praktiskt?
Tycket inte jag hittat nåt som funkar riktigt bra, kör fortfarande ett par sladdlurar ner i mobilen i ett spi-belt.


Anders Larvia

@Stefan Å: trist att knät trilskas, hoppas du hinner komma iform inför Boston. 2.45 känns inte realistiskt i dagsläget men jag tänker öppna för 2.47 iaf och se hur länge det håller 🙂

@Johan: Tack, det värmer, nytt inlägg kommer imorn förhoppningsvis

@Stefan: Jag svettas kopiöst mycket på bandet så därför vill jag inte använda telefonen som ljudkälla eller in ear lurar för dom ramlar bara ut, istället kör jag med ett par billiga Koss Porta Pro och en gammal iPod från typ 2004. Funkar perfekt för mig! Jag har all musik digitalt men om man vill strömma musik/poddar funkar ju inte en iPod modell äldre.

@M: det ska vara lökchips 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Death by goblet squats

Death by goblet squats


Du har kanske någon gång tidigare råkat på ett pass som heter ”Death by”-någonting. Oftast går de ut på att du har en viss tid på dig, kör ett visst antal repetitioner av en eller flera övningar och vilar resten av tiden tills det är dags att köra igen och då ökar du antalet repetitioner. Så håller du på tills du inte hinner klart på den utsatta tiden. Då är du ute, eller död om man nu ska gå efter passnamnet. Förhoppningsvis är du inte död på riktigt, bara trött.

Det här är ett roligt upplägg där du kan tävla både mot dig själv och, om du vill, mot andra, jagad av klockan. Hinner du ett varv till? Vem hinner flest varv?

Det är också kul att se sin utveckling i ett sådant här pass. Om du börjar nu kan du jämföra om en månad, kanske klarar du ett varv till då. Det kan låta mycket, men det handlar inte bara om att bli så mycken snabbare och starkare, utan också att vänja dig vid tuff belastning och att orka arbeta i ett högt tempo under längre tid. Det kan vara nästan lite läskigt att verkligen utmana pannbenet och pressa sig till sitt yttersta, men det är inget farligt, bara jobbigt. Det är inga tunga övningar i sig, så det är bara att pressa på utan att du behöver vara rädd att skada dig.

Om du känner att antalet repetitioner du ska börja på känns oöverstigligt och du bara hinner ett par varv innan tiden nafsar dig i hasorna, börja med färre repetitioner. Du ska hinna minst fem varv med medföljande höjningar innan tiden tar slut.

Lägg in passet som ett eget snabbpass efter en ordentlig uppvärmning, eller som en flåsig avslutning på ett styrkepass.

Plocka fram en lämpligt tung kettlebell (jag skulle rekommendera att du testar mellan 12 och 16 kilo). Sätt en timer på enminutersintervaller. Första minuten gör du 10 goblet squats. Sätt ner kettlebellen och gör 5 burpees. Vänta sedan tills signalen för nästa minut ljuder, då kör du igång med varv två och gör 12 goblet squats och 5 burpees. Fortsätt att öka med två goblet squats varje varv tills du faktiskt inte hinner klart varvet innan minutsignalen ljuder.

Goblet squats

Svinga upp kettlebellen och fånga den vid bröstet. Håll armbågarna riktade snett framåt/nedåt. Skjut bak höften och gå ner i en djup benböj, gärna så att höften kommer under knälinjen, om du klarar att hålla upp bröstet. Pressa dig tillbaka upp utan att tappa fram bröstet.

Burpees

Sätt händerna i golvet med så raka ben som möjligt och hoppa bak med fötterna och lägg dig ner på magen med höften och bröstet i golvet. Ta sats med armarna, skapa momentum och hoppa in med fötterna så nära händerna du kan med så raka ben som möjligt. Räta upp överkroppen och gör ett hopp med klapp bakom eller över huvudet.

TIPS! Testa samma upplägg med andra övningar, till exempel:

Kettlebellsvingar och boxhopp

Hantelryck och upphopp

Situps och skridskohopp

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bristning och pistning


Solen sken och Hammarbybacken är full av snö. Jag brukar åka utför en gång om året och varför skulle den gången inte vara just i tisdags? Jag stämplade ut extra tidigt från jobbet och skopade upp min mycket förvånade son i skolan och så drog vi och gjorde backen osäker. Alltså på riktigt osäker, sonen tycker att det här med att svänga är överflödigt och far som en kanonkula ner för backen med armarna rakt ut och jag åker efter och ropar ”Testa att svänga lite också!” Klart värt varenda timme av kvällsjobb att få vara ute i solen och i snön en stund innan det blev mörkt.

Jag verkar dessvärre ha dragit på mig en liten bristning i höger lår. Förmodligen var det lördagspasset som la grunden för det, mina lår har liksom känts lite trånga senaste dagarna och när jag gjorde benböj i måndags kändes det som att någon körde in knivar i låren på mig. I tisdags var det thrusters och det kändes knappast bättre. Jag har inte känt igen känslan riktigt, utan det har liksom känts annorlunda, som jag skrev – trångt. När jag tränade hemma igår började det svida på en punkt i höger lår och nu är jag jätteöm för beröring just där och så fort jag gör benböj eller liknande så är det som en liten liten kniv in i låret. Det är nog bara en liten bristning, så jag behöver nog inte bry mig jättemycket om den, men lättar kanske lite på belastningen ett tag.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kycklingspett med hummus och gurksallad

Kycklingspett med hummus och gurksallad


Zahav’s Hummus

I Israel är hummus en stapelvara dygnet runt, det funkar som mellanmål med lite bröd eller kex, som frukost tillsammans med ett hårdkokt ägg eller som här, som tillbehör till middagen.

Receptet resulterar i cirka en liter (så om du inte ska göra det till stapelvara hemma hos dig kan du göra en mindre sats.)

  • Saften från 1 ½ stor citron
  • 2 rivna vitlöksklyftor (eller mer)
  • 2 tsk salt
  • 2 dl tahini (sesampasta)
  • 7 ½ dl kikärter, avrunna (spara vattnet de låg i)
  • 3 tsk spiskummin (eller mer)
  • Paprikapulver, hackad persilja och olivolja till servering.

Lägg citronsaft, vitlök och lite salt i en mixer eller matberedare och mixa kort. Låt stå i 10 minuter. Tillsätt tahini, resten av saltet och spiskummin. Mixa tills det blir en tjock pasta. Tillsätt 1–2 dl iskallt vatten, lite i taget tills det blir en slät sås. Häll ner de avrunna kikärterna i tahinimixen och mixa tills det är helt slätt. Stanna mixern och skrapa ner det som fastnar på kanterna några gånger. Häll i lite av kikärtsvattnet om det behövs för att göra den lösare. Smaka och tillsätt mer salt, citron eller spiskummin om du vill.  

När du serverar, pudra hummusen med paprikapulver och ringla över olivolja. Strössla över lite hackad persilja.

Lårfiléspett med lökmarinad

Det här receptet går fort och lätt att göra. Du kan dessutom göra dem kvällen innan middagen eller på morgonen och låta dem stå i kylen.

4 portioner

  • Cirka 1 kg benfria kycklinglår, skurna i 3 cm stora bitar
  • Träspett som legat i vattenbad
  • Lökmarinad:
  • 3 dl gul lök, grovhackad
  • 2 ½ dl grovhackad persilja
  • Saften från 2 citroner
  • ½ dl rapsolja
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 msk salt

Mixa alla ingredienser i en mixer tills det är som en tjock milkshake. Tillsätt lite vatten om det behövs för att göra den lösare. Lägg kycklingen i en plastpåse och häll ner marinaden. Massera in den i köttet och lägg i kylen i ett par timmar upp till ett par dagar.

Trä upp kycklingen på spett och grilla dem på en het grill eller i ugnen med grillaggregatet på i cirka 8 minuter, tills de är genomstekta och har fått en fin yta.

Israelisk gurksallad

Du kan, om du vill, äta den till frukost med lite smulad fetaost och en bit bröd.

4–6 portioner

  • 7 ½ dl hackade tomater
  • 7 ½ dl hackad gurka
  • 1 dl hackad persilja
  • 2 msk olivolja
  • 2 tsk citronsaft
  • 1 tsk salt

Blanda alla ingredienser i en stor skål och servera.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Öka din funktion (det är roligare än det låter)

Öka din funktion (det är roligare än det låter)


Det duger ju inte att bli stark som en björn och stel som ett kylskåp. För hur tror du att kroppen mår då? Och missförstå mig rätt här, jag säger inte att man måste vara vig, det är inte det rörlighet handlar om, utan snarare att bli elastisk och smidig i leder och muskler och stark i ytterlägena. Var det svårt att hänga med? Ok, vi tar det lite långsammare. Många sätter likhetstecken mellan rörlig och vig, och så kan man väl tolka det. Men frågan är hur mycket nytta man har av att vara just vig. Vad ska du…


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in