Enzymer och uthållighet

Foto: Élisabeth Joly / Unsplash

Det är inte antioxidanterna

För 20-30 år sedan trodde man att antioxidanter var den verksamma substansen i hälsosam kost. Enligt denna hypotes skyddar antioxidanter kroppen mot de onda, fria radikalerna. På senare år har de flesta forskare förkastat den hypotesen. Kroppen behöver fria radikaler för att utvecklas och kroppen skapar oftast de antioxidanter den behöver. Det är till och med så att tillskott av vissa antioxidanter försämrar kroppens anpassning till träning.

Men varför är då naturens bär och växter så nyttiga? Det är känt sedan länge att stressade växter producerar en rad hälsofrämjande ämnen: resveratrol från druvor, aspirin från pilbark, kurkumin från gurkmeja, epigallokatekingallat från grönt te, quercetin från äppelskal, allicin från vitlök och sulforafan från broccoli. Det är giftiga ämnen som växter skapar för att försvara sig och överleva och när du äter växterna tros dessa ämnen aktivera liknande överlevnadsenzymer i dig.

För 15 år sedan pratade man om resveratrol i rödvin. Det sågs som en antioxidant som man trodde kunde förklara varför fransmän – som röker, äter fett och dricker – hade så bra hälsa. Det kallades den franska paradoxen.

Pterostilbene stärker kroppen

När forskare gav möss, bananflugor och jäst resveratrol levde de längre. Men det var inte på grund av antioxidanterna i resveratrol . Det visade sig istället att resveratrol aktiverade cellernas försvarsenzymer, vilket stärker kroppen och gör den mer motståndskraftig mot sjukdom och förfall. Det är alltså stress från giftet i resveratrol, inte antioxidanterna, som gör oss friskare. Tyvärr är dock mängderna som man får via rödvin små. Dessutom har människor svårt att tillgodogöra sig resveratrol. Men det finns andra molekyler som kroppen kan tillgodogöra sig. Ett av dem är pterostilbene som finns i blåbär. Det är en kemisk förening som liknar resveratrol. Pterostilbene har utvecklats för att skydda blåbären under hårda tider. När du äter blåbär tar du del av samma skyddsmekanism. De aktiverar samma enzymer. Det finns ett samband mellan konsumtion av blåbär och fungerande hjärna, muskler och uthållighet.

Blåbär förbättrar uthållighet

I en studie som publicerades 2020 jämfördes tre grupper av möss: en slö grupp, en grupp som tränade och en grupp som tränade och åt pterostilbene. Efter fyra veckor fick mössen springa till utmattning. Forskarna undersökte även mössens vadmuskler.

De möss som tränade blev mycket mer uthålliga än de som inte tränade och de utvecklade fler uthålliga fibrer, fler kapillärer i musklerna och nya mitokondrier, jämfört med de stillasittande mössen. Denna effekt var ännu större i gruppen som fått pterostilbene. De orkade springa 30 procent längre än de möss som enbart tränade.

Slutsats: ät blåbär! Det tycks som att växter som fått för mycket sol, för lite vatten och näring, utsatts för kyla eller värme, skador och patogener, är nyttigare än växter som vuxit i idealiska förhållanden med gott om näring. Magra, ärrade och torra blåbär är förmodligen bäst. De har jobbat hårt för att överleva. Rensa inte för noga.

Människan har tappat förmågan att tillverka c-vitamin och vissa aminosyror, eftersom det är evolutionärt ”billigare” att äta frukt och andra djur istället. På samma sätt kanske djuren tappade förmågan att tillverka kemiska skyddsämnen som pterostilbene. Det finns ju att äta. Just nu är det väldigt billigt. Jag plockar 5 liter på en kvart;)*

Foto: Michael de Groot/Pixabay

Du är gjord för aktivitet. Du härstammar från en lång rad överlevare som ansträngt sig för att hitta mat och för att undvika bli mat. Du är född till löpare och vandrare.

Dubblerad chans att överleva

Efter 70 är fysisk kondition dessutom en utmärkt indikator på chansen till fortsatt överlevnad. I en studie fann forskare nämligen att fysisk kondition ökar livslängden – oavsett om en äldre person är frisk eller har någon eller några riskfaktorer. Forskarna analyserade 6 500 personer som var 70 år eller äldre och som testade sin kondition mellan 1991 och 2009. De grupperade personerna efter prestation på testerna och antal riskfaktorer.

I genomsnitt var deltagarna 75 år när de gjorde testet. 10 år senare hade 40 procent avlidit. De mest vältränade hade dock dubbelt så stor chans att leva efter 10 år jämfört med de som hade sämst kondition. Ju bättre kondition, desto längre liv.

Livslång träning och livslängd

Hur påverkar livslång träning livslängden? I en ny studie försökte en grupp amerikanska forskare ta reda på det. De använde sig av en databas laddad med data från enkäter som besvarats av mer än 300 000 personer. Forskarna delade in personerna i fyra grupper: de inaktiva, de som tränat hela livet, de som varit aktiva som unga men blivit stillasittande i medelåldern och de som tränat som unga, gjort ett uppehåll och sedan börjat om när de var 40–50 år.

Efter kontroller mot andra hälsofaktorer och mot nationella dödsregistret fann forskarna att dödsrisken var 30 procent lägre för de som varit aktiva hela livet jämfört med de inaktiva. Det intressanta var att de som tagit en paus och börjat om när de var 40 – 50 år också uppvisade en 30 procentig minskning av dödsrisken, medan dödsrisken hos de som varit aktiva som unga och blivit stillasittande var jämförbar med dödsrisken för de inaktiva.

För några år sedan visade en studie att en timmes löpning gav sju timmar extra liv upp till en viss nivå. Det är en avkastning på 700 procent. Löpning är en bra investering. Dessutom är det ett billigt, värdefullt och roligt nöje.

Foto: Tiberiu Popa / Unsplash

Muskler är inte enbart en köttig fibermassa som genererar kraft, utan också ett aktivt organ. För nästan 20 år sedan upptäcktes att kontraherande muskler frigör signalerande substanser som kallas myokiner. De färdas genom kroppen och påverkar bland annat lever, bukspottkörtel, benmassa och fettvävnad. Även immunsystem och hjärna påverkas. Dessutom knuffar myokiner på näraliggande muskler. När du tränar är det som om kroppen genomgår ett kemiskt reningsbad. I stort sett allting blir lite bättre.

IL-6 med rätt att vara ond och god

En av de mest intressanta myokinerna är Interleukin-6 (IL-6). IL-6 har dåligt rykte eftersom den i vanliga fall är en inflammatorisk cytokin, men när du använder dina muskler förvandlas den från ”ond” cytokin till en ”god” myokin som producerar anti-inflammatoriska cytokiner.

IL-6 är alltså både en anti- och en proinflammatorisk agent. En infektion triggar ett svar från immunceller och är proinflammatorisk, medan ett träningspass triggar ett svar från muskelceller som dämpar inflammation. Det är samma gen, men effekten är som natt och dag.

Kroniskt förhöjda nivåer av inflammation och IL-6 är kopplat till fetma, diabetes, cancer och depression, men tillfälliga ökningar av IL-6 från muskelceller minskar alltså inflammation.

Hjärnvägar till psykisk hälsa

När du använder dina muskler påverkar det även din hjärna. Depression är kopplat till brist på serotonin i hjärnan, men effekten av antidepressiv medicin – som genast ökar serotoninhalten – dröjer flera veckor. Det kan alltså inte vara serotonin i sig som motverkar depression.

Efter ett löppass ökar mängden serotonin, som i sin tur aktiverar genen för myokinen BDNF, som bland annat ökar antalet serotinproducerande nervceller. Allt fler forskare tror därför att det är BDNF som är den verksamma substansen mot depression. BDNF påverkar inte bara produktionen av serotonin, utan också hjärnans förmåga att anpassa sig, något som kallas plasticitet. Kronisk stress skadar nervceller, medan BDNF skapar nya nervceller och därmed har förmågan att förändra hjärnan.

BDNF-hypotesen förklarar också varför antidepressiv medicin ger effekt först efter några veckor, det är nämligen den tid det tar för nya nervceller som triggats av BDNF att mogna i hjärnan.

Eftersom antidepressiva mediciner ökar mängden serotonin och därmed aktiverar BDNF-genen, fungerar antidepressiv medicin i grunden precis som löpning. Både löpning och antidepressiva medicin ökar antalet nervceller med hjälp av serotonin och BDNF. Hjärnan förändras och det bidrar till att lösa upp statiska tvångstankar. Steg för steg byggs en ny, frisk hjärna.

Jag tränar med en säck

För att aktivera det kemiska reningsbadet är det viktigt med regelbunden och varierad träning. Du kan gå eller springa i skogen, träna med kroppen och/eller med vikter.

Under sommaren springer jag långt skogen och det blir även en del långa, lågintensiva skogsarbetarpass (sågar, hugger och drar), men jag tränar också med en säck. Det blir ungefär 4-5 säckpass i veckan. Jag gör explosiva vändningar, pressar, drar, bär och lyfter. Min favorit just nu är turkisk uppresning (turkish get up).

Läs mer om hjärnan och löpning i Prestationskoden. Den kan bland annat beställas på Adlibris och Bokus.

Foto:Casper Nichols / Unsplash

Ryggraden formades i havet för miljontals år sedan. Fiskarnas ryggrad är en rak central axel genom hela kroppen. När fiskarna kravlade upp på land utvecklades ryggraden till en båge att fästa fast inälvorna på. Sedan böjdes den som en välvd bro för att bära upp kroppen.

För 7 miljoner år sedan reste sig några ryggradsdjur upp på två ben och började gå och springa – vilket var som att resa bron på sitt ena fäste. Det förändrade ryggraden i grunden. För att bära upp huvudet och balansera kroppsvikten jämt över höftlederna och benen, knycklades ryggraden till på två ställen: en djup krökning i länden och en krökning bakåt i överkroppen. Ryggraden fick en form som liknade ett spegelvänt s. Det var en energieffektiv lösning som hjälpte oss att gå och springa på två ben. Det fungerade bra för aktiva jägare och samlare. En s-formad pelare är dock inte lika stabil som en bro. Den fungerade bra när människan rörde sig som jägare och samlare. Nu sitter vi större delen av dagen. Det är inte bra för ryggraden.

Bättre rygg med löpning

Tidigare trodde man att broskskivorna mellan kotorna inte gick att förbättra med träning. För något år sedan ville forskare vid Deakin University i Australien testa om löpning kan ge bättre broskskivor. De delade in 79 personer i tre grupper: en grupp som sprang 50 km/v, en grupp som sprang mellan 25-40 km/v och en kontrollgrupp som inte sprang.

Det visade sig att broskskivorna hos löparna var större och innehöll mer vätska än broskskivorna hos de som inte tränade, vilket är två indikationer på bra rygghälsa. Det var ingen skillnad mellan de som sprang 25 och de som sprang 50 km per vecka. Därmed kunde forskarna konstatera att det fanns ett samband mellan löpning och bra rygghälsa och att hård träning inte tycktes göra ryggen sämre.

Läs också: Tre övningar som ger dig en ryggrad för löpning och livet

Forskarna lyckades även identifiera ett smalt intervall av krafter med ett samband till de hälsosammaste broskskivorna. De återskapade dessa krafter på ett löpband och upptäckte ett samband mellan hastigheter på 6,5 till 9 km/h och hälsosamma broskskivor, alltså någonstans mellan snabb promenad och lugn löpning.

Mer om löpning och hjärnan i Prestationskoden som finns att beställa på Adlibris, Bokus, m fl.