Pre race prep
Människokroppen är en fantastisk skapelse, det är inget nytt. Men lika fantastisk som kroppen är så är den som styr en korkad obotlig optimist och med ett väldigt kort selektivt minne. Veckan som gått har varit tuff träningsmässigt. De flesta pass har varit lika de från föregående veckor fast med en liten upptrappning. Det är de nyckelpass vi kört varje tisdag inför Kungsholmen Runt som har rört till det hela.
I tisdags genomförde vi det sista av Björns fyra nyckelpass inför halvmaran. Lite morska från tidigare träningar tyckte vi att 8 km i 3:40 fart följt av 4 & 2 km i 3:35 resp 3:30 fart inte skulle bli något större problem.
Det tog bara 1 km innan min idiotiska hjärna tog sitt första ”genialiska” beslut. Utan att tänka efter och inse att jag sprang nerför och hade medvind så bestämde den sig för att ligga 3:35-3:40 genom första 8:an. ”Det känns ju kanon det här, jag är Batman idag” intalade jag mig och bombade på i 2 km till. Efter vändpunken blev det ju naturligtvis motvind och Batman hade blivit en skadeskjuten fladdermus med nedsatt hörsel. Men eftersom jag har väldigt låg IQ efter passerat 150 bpm så tryckte jag på vidare och bestämde mig för att 3:40 fart borde vara korrigerad hastighet i den vinden. Passerade 5 km och den min tidigare odödliga hjärna skickade nu ut signaler ”bryt, bryt, bryt för i helvete”.
Men skammen över att bryta var för stor. Jag kanske inte är lika snabb som de andra tänkte jag, men jag är fan av hårdare virke. 8 km gick vägen i snitt 3:42 fart. På efterföljande 4 km hade jag dock hyfsat nya krafter & mäktade med 3:43 fart. Sista tvåan klarades av i 3:40 trots rak motvind vilket får duga med tanke på inledningen.
Med detta sagt och fyra veckors visdom från liknande pass är en rimlig målsättning på halvmaran att klara ligga i 3:40-3:45 min/km under största delarna av loppet om jag bara får till toppningen nästa vecka. En sak är ju prata om vad man teoretiskt bör fixa, en annan sak är ju att göra det också.
Igår var det tävlingspremiär 2013. Fartpass är nyttigt inför en tävling samt riktigt sugen att få köra något som påminner om Triathlon efter en lång och seg inomhussäsong.
SCT Duathlon som jag kommer ihåg det var kul förra året och inte speciellt kuperat.
Visade sig att jag lurat mig själv igen. Löpningen är kanske inte ”Ursvik-kuperat” men det är fan inte platt. Man börjar dessutom med en lång backe som efter ett plattare parti följs upp med ett långt segt motlut i några hundra meter. 3:30 på första kilometern och 3:33 på andra gjorde att jag skjutit sönder bägge benen och hade inget att sätta emot annat än bevaka min position resten av löpningen. Cyklingen gick relativt bra. Höll ifrån de som jagade sånär som på två riktigt starka cyklister. Lyckades även jaga ikapp de två som låg strax före mig efter löpningen. Detta hade dock kostat för mycket så när vi gick ut på sista löpningen på 2.5 kilometer hade jag absolut inget kvar. 3:45 och 3:30 på sista kilometrarna blev det iaf men då försvann folk framför i bra mycket högre fart.
All in all godkänt att kräma ur kroppen efter hård vecka.
Det märks att sporten växer och att de som utövar den börjar bli bättre. Jag hade 17:45 efter första 5:an och då låg jag typ 12:a inför växlingen till cykel. Kom i mål som totalt 8:e gubbe med en del riktigt duktiga atleter efter mig. Det säger en hel del tycker jag om vilken kvalité som börjar växa fram i Sverige. Ascoolt!
Nu blir det en väldigt lugn vecka med fokus på simning och lättare träning med bara korta fartinslag så jag verkligen får ut min fulla potential på lördag.
Ha´de
Nelker
Klädde upp oss inför tävlingspremiären med finskor och lättad packning.
