Blogg

Puh!


Jag blev helt tokslut av dagens pass signerat coach Jakob. Det var den där släden som tog musten ur mig. Han hade skrivit in On the minute i 10 minuter: varannan minut 2×12 meter släddrag och varannan minut 7-9 armhävningar med handlyft i botten. Efter de tre första minuterna ville jag kasta slädeländet ut genom gymdörren ut på gatan. Där kunde den stanna!

Jag vet inte om det blev tyngre att dra släden för att golvet var fullt av magnesium eller om det helt enkelt är så att det är fruktansvärt tungt att dra den – oavsett vilket så var jag helt slut och fick slita mig genom de tre sista varven. Sista släddragen hann jag inte ens klart på den tilldelade minuten. Grr.

Well well. Nu har jag vilat duktigt resten av dagen och laddar inför veckans sista pass, i morgon bitti. Då väntar en mördarcirkel av rang. Puh igen.


Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nytt i RW: Svettas med stil!
Blogg

Nytt i RW: Svettas med stil!


Det fanns en tid när man tog med sig en väska fylld med träningskläder till jobbet, gjorde sitt dagsverke och sprang efteråt. Idag flyter livet och motionen ihop. Under mitt skrivbord finns en yogamatta, löparkläder och två par skor. Lutad mot bordet står min snabba cykel och i en korg står en vattenflaska, handskar och en hjälm.

Visst, jag jobbar på en löpartidning – men jag är långt ifrån ensam om att dekorera kontorslandskapet med svettiga accessoarer. Den moderna människan tränar och det syns. Men även om det nu för tiden är fritt fram att visa att man är en löpare, är det dags att tydliggöra den moderna svettetiketten.

Sportkläder kan numera bäras även när man inte utför svettiga aktiviteter. I USA finns till och med något som heter “Sporty Friday”, en dag då det är helt okej att köra en sportig stil på kontoret för den som önskar. Men oavsett hur mycket du bejakar trenden bör du ändå alltid bära rena kläder när du jobbar.

Det gäller även omvänt – spring inte i kostymbyxor och läderskor för att sedan gå direkt till ditt möte. Visst kan du blanda modekläder och sportkläder stilmässigt, men byt dina svettiga kläder innan du sätter dig på skrivbordsstolen.

Pendlingslöpning, lunchlöpning eller brainstormingslöpning – oavsett vilken modern form av löpning du ägnar dig åt så medför den många gånger att du kommer att visa dig i träningskläder på jobbet. Det betyder däremot inte att dina kollegor bör behöva se dig i löpartajts längre än några minuter.

För även om du är endorfinhög och känner dig mer frigjord än vanligt kan jag garantera att du har kollegor som varken uppskattar din löpningsframkallade odör eller att behöva exponeras för din kropp i alltför hög grad – det gäller andras trevnad såväl som ditt rykte på jobbet.

Många arbetsplatser har dusch, men om din inte erbjuder möjlighet till en rejäl rengöring rekommenderas våtservett, raggardusch och deo som ett minimum. Dina svettiga kläder kan förhoppningsvis hängas upp i ett omklädningsrum, men oavsett om de luftas eller ej bör de därefter snabbt placeras i en träningsväska. Detsamma gäller handduken – ingen handduk på skrivbordsstolen!

Med stor sannolikhet kommer träningsväskan förvaras nära ditt skrivbord och därför vara den mest synliga träningsaccessoaren du äger. Dessutom kommer du att med jämna mellanrum bära den till och från jobbet. Så visst, det är viktigt att välja rätt skor, men glöm inte bort att även göra ett smart väskval. I höst placerar jag allt utom cykeln i en snygg väska – för mina kollegors trevnad. Här är sju smarta och fina alternativ:

Väska Reebok, 600 kronor.

Ryggsäck Asos, 290 kronor.

Kasse Nike, 250 kronor.

Canvasväska Helly Hansen, 750 kronor. 

Väska Adidas, 450 kronor.

Ryggsäck Puma, 350 kronor.

Duffelväska Chanel – pris på beställning



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Nu ännu bättre
Blogg

Ledarkrönika: Nu ännu bättre


Att göra en tidning är lite som att träna löpning. Vi börjar med en idé om vad vi vill uppnå. Därefter formuleras en plan för hur det ska gå till. Planen bollas sedan med erfarna kollegor och prövas mot konkurrenssituationen i verkligheten, innan vi börjar experimentera oss fram till ett koncept som vi tror fungerar. Det upprepar vi sedan i 32 år, och hoppas hela tiden på bättre och bättre resultat.

Nej, det är förstås en ganska kass idé. När det gäller löpning vet varje erfaren löpare att utveckling kräver förändring, men också en stabil grund. Tränar du i samma fart, på samma sätt – år ut och år in – ja, då kan du inte hoppas på några mirakel. Vill du bli bättre måste du utmana dig själv. Springa längre. Springa fortare. Träna oftare. Vila mer. Äta bättre.

Den goda nyheten? Du behöver inte säga upp dig från jobbet och bli idrottare på heltid för att nå längre i din löpning. Ofta räcker det med små justeringar, att flytta gränserna ett litet steg i taget för att saker ska hända. På sidan 61 hittar du tio enkla tips på sådant du kan göra redan idag – för att bli ännu bättre imorgon.

Så vad har det här med tidningsmakeri att göra? Jo, om vi hade gjort samma sak år ut och år in, under de 32 år vi har gjort Sveriges ledande löpartidning, då hade vi inte varit där vi är idag. Utveckling och förnyelse är en nödvändighet. Löparvärlden förändras. Nya löpare, nya former för löpträning och nya typer av lopp omdefinierar hela tiden vad löpning handlar om. Löpning idag är inte exakt samma sak som löpning igår. Jovisst, grunden är oförändrad – vi springer. Men nya sätt att förhålla sig till löpning som fenomen och livsstil ställer nya krav på oss som gör Runner’s World.

Vårt mål är att göra en relevant, intressant och läsvärd tidning. En tidning som speglar den alltmer diversifierade löparvärlden, och som hela tiden inspirerar och motiverar dig som läsare. Att testa nytt. Att utmana dig själv. Att uppleva världen genom löpningens oändliga möjligheter. Och det kan vi bara göra genom att hela tiden utvecklas – tillsammans med dig.

Som ett led i det ständiga arbetet är vi glada att kunna presentera två nya avdelningar och en efterlängtad comeback. Först ut, på sidan 24, hittar du den nya avdelningen “Svettas med stil”. Här kommer Sofia Hedström att ge handfasta tips – alltid med glimten i ögat – till dig som gärna tränar hårt men vill göra det med stil och finess. Vi vet att Sofia, som har ena foten i modevärlden, kommer att överraska både oss och er med sin okonventionella och uppfriskande syn på mode och stil för löpare.

Ytterligare en ny avdelning finner du på sidan 36. Under vinjetten “Långlöpning med Szalkai” kommer Anders Szalkai, träningsexpert på Marathon.se och en av Sveriges mest meriterade maratonlöpare, att ge oss som vill springa långdistanslopp värdefulla tips och råd om träning och upplägg.

Till sist så gör min föregångare, Claes Åkeson, en efterlängtad comeback som reporter med en serie reportage om svensk löpning. Först ut är en intervju med Lidingöloppsikonen Magnus “1.37” Bergman, som du hittar på sidan 72.

Men, precis som när det gäller löpträning måste även en tidning ha en stabil grund att utgå ifrån. Reportage om fantastiska löpupplevelser, intervjuer med spännande och intressanta löpare, marknadsledande skotester, tips och råd från Sveriges och världens bästa löparexperter och de passionerade skribenterna – vårt grundkoncept de senaste 32 åren – allt det är kvar. Fast nu ännu lite bättre.

Och precis som när det gäller löpning så pustar även vi nu ut en kort sekund. Sen formulerar vi nya mål. För vi nöjer oss aldrig. Varken som löpare eller tidningsmakare. Vi hoppas du gillar resultatet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Latissimus Fucking Dorsi


Ungefär där sitter de. Latissimus Dorsi, eller Lats som de kallas i dagligt tal. Eller Fucking jävla kuk-lats som jag kallar dem. Jag har svårt för mina lats, för de hajar liksom inte vad det är jag sysslar med. Det tog ju mig ett år på Crossfit Nordic innan jag insåg att något var fel. Varför kunde plötsligt alla göra pullups? Kreti och pleti, mannen och kvinnan på gatan kom in på gymmet någon vecka och sedan kunde de göra pullups. Vad gjorde jag för fel!?

Jag gick till coach Jakob och frågade. Han gjorde några tester och sa sen “Dina lats svarar inte”. Latsen är skitstora muskler som ska dra dig upp när du gör pullups. Mina svarar inte – jag drar mig alltså inte upp. Jag kan göra typ en nu, men det är efter många timmars jobb. Chinups hade jag lättare för, för då kan man dra som en galning med sina svällande super-duper-biceps och komma upp ändå.

Nu kör jag, sedan ganksa länge tillbaka, två pass i veckan för att få latsen att haja vad jag gör. Jakob ger mig massor av kontaktövningar för latsen och jag tragglar pullups. Jag hatar det verkligen! Alltså inte hela passen, utan just när jag ska göra pullups. Frustration är bara förnamnet. Och det går så långsamt! Jag vill ju att de ska växa till sig och fatta NU!

Och i lördags hände det. Jag skulle på fest och kom inte i klänningen jag hade tänkt ha på mig. Mina lats hade vuxit så till den milda grad att det inte gick att dra igen dragkedjan. Eller jo, men då sa Emil till mig att det vällde ut på sidorna.

Så något har hänt i alla fall! Nu känner jag mig lite mer taggad inför pullups-passet i morgon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Visst blev det Buud som vann Ultravasan!
Blogg

Visst blev det Buud som vann Ultravasan!


Starten gick i gryningen i Sälen klockan 05.00 då 760 löpare gav sig iväg de nio milen mot Mora. Till skillnad från andra ultralopp så kryddas Ultravasan av spurtpriser. För att inkassera spurtpriserna måste man dock springa hela loppet.

Elov Olsson från Ockelbo stack iväg från det övriga fältet och var först till Mångsbodarna, 23 kilometer från starten, och tog hem spurtpriset där. Han följdes två och en halv minut senare av en trio bestående av polacken Krzysztof Bartkiewicz, hemmalöparen Jonas Buud och britten Steven Way. Strax efter kom också norrmannen John Henry Strupstad och fransmannen Thomas Lorblanchet.

Elov Olsson var snart omsprungen av den jagande trion. Först till Bergspriset i Evertsberg (halvvägs) kom Steven Way som var 13 sekunder före Jonas Buud. Men sedan var det Jonas Buud som löpte mot målet i ensamt majestät. Han spräckte det eget beräknade tidsschemat rejält och höll ett fyraminuterstempo. Spurtpriset i Hökberg kammade han hem med sju minuters marginal till Steven Way.

40-årige Jonas Buud sprang i mål och gjorde high five till den jublande hemmapubliken längs upploppet in mot målportalen i Mora. Jonas segertid blev fantastiska 6.02.03. Hans makalösa uppvisning gav honom segerchecken på 60 000 kronor. Tvåa blev Steven Way, nära tolv minuter efter Jonas Buud. Tredjeplatsen knep norrmannen Jarle Risa som passerade John Henry Strupstad som till slut blev femma.

Jonas Buud sade efter målgång:
– Jag har känt mig oerhört pigg hela vägen och jag tror inte jag kan göra ett bättre lopp. Allt har gått mycket bättre än planerat. Det gick mycket fortare än vad jag hade trott, nästan 45 minuter snabbare.

– Det kan inte bli bättre än att vinna det här, som var ett av årets stora mål för mig. Att jag lyckades greja det är helt underbart.

Jonas Buud berättar om loppet:
– Det var en snabb start och sedan har det bara gått fortare och fortare. Det gick lite fortare än väntat i början och jag blev lite orolig där, så jag tog det lite lugnare en tid innan Evertsberg, så jag kunde återhämta mig jättebra. Steven Way ökade farten till Evertsberg men sedan försökte jag rulla på rätt så hårt efter Evertsberg och det tyckte jag gick riktigt bra.

Snittiden, i stort sett fyra minuter per kilometer, medger Jonas Buud är riktigt bra:
– Ja, det är faktiskt helt fantastiskt på den här banan. En av mina allra bästa insatser, konstaterade den svenske världslöparen.

Steven Way, Storbritannien, är precis som Jonas Buud 40 år och blev häromveckan 10:a i maratonloppet i Samväldesspelen i Glasgow. Han hade återhämtat sig ganska bra tyckte han, men mot Jonas Buud räckte det inte i dag:
– Jonas var otroligt bra i dag och jag förlorade definitivt till en bättre löpare, men jag är riktigt glad över min andra plats i mitt första ultralopp här, sade Steven Way.

– En riktigt skön känsla att starta i soluppgången i Sälen i morse, sade britten vidare.

Damklassen UltraVasan 90
Först till Mångsbodarna var Mimmi Kotka från Svinarp FK, som var drygt två minuter före italienskan Francesca Canepa och nästan fyra minuter före brittiska förhandsfavoriten Holly Rush. Mimmi Kotka tog sedan damernas Bergspris i Evertsberg. Francesca Canepa tappade andraplatsen till Holly Rush som passerade Evertsberg tre minuter efter Mimmi Kotka. Svenskan Lena Gavelin var trea, fem minuter efter ledande Kotka.

Mimmi Kotka, som var trea i AXA Fjällmaraton för två veckor sedan, behöll försprånget till Holly Rush vid passeringen i Oxberg. Men sedan kroknade Mimmi och Holly gick om henne och ledde med en minut i Hökberg, 19 kilometer från mål. Holly tappade skon två gånger under loppet men vann till sist med hela tretton minuter och kom i mål på tiden 7.09.04. Segerpremien är även i damklassen 60 000 kronor.

Holly Rush, den 36-åriga maratonlöparen som gjorde sitt första ultralopp 2013, hade bara tretton herrlöpare före sig i UltraVasan. Holly Rush om loppet:
– 90 kilometer är en lång sträcka så jag sprang ganska försiktigt och höll mitt tempo. Jag kände mig stark den andra halvan av loppet. Med 20 kilometer kvar kände jag mig riktigt stark, men de sista 10 kilometerna var det tufft. Så det var lite upp och ned.

– Jag visste inte att det var en svensk löpare framför mig, jag trodde hon var stafettlöpare och jag fick jobba hårt för att komma ikapp henne. Men sedan var jag stark så jag tycker att jag sprang rätt.

Holly fick frågan hur det var att springa ultraloppet UltraVasan (90 km) jämfört med asfaltsloppet Comrades (89 km) i Sydafrika:
– Jag tycker det var bättre. Jag känner mig inte lika trasig som efter Comrades. Jag känner mig mycket bättre, men jag får väl återkomma till det i morgon…

Mimmi Kotka lyckades hålla undan före Lena Gavelin. De båda svenskorna tog därmed andra och tredje plats.

Sophia Sundberg och Frida Södermark, som på fredagen togs ut i svenska landslaget till VM 100 km i Doha i november, blev fyra och sexa.

RESULTAT
UltraVasan 90 Herrar
1 Buud, Jonas (SWE) H40 IFK Mora Friidrottsklubb 06:02:03
2 Way, Steven (GBR) H40 Bournemouth AC 06:12:28
3 Risa, Jarle (NOR) H35 Undheim IL 06:23:38
4 Hermansen, Didrik (NOR) H21 SK Vidar 06:24:03
5 Strupstad, John Henry (NOR) H21 FIK Ren-Eng 06:28:04

UltraVasan 90 Damer
1 Rush, Holly (GBR) D35 Teambath Ac 07:09:04
2 Kotka, Mimmi (SWE) D21 Svinarp FK 07:22:35
3 Gavelin, Lena (SWE) D40 run4heart 07:26:02
4 Sundberg, Sophia (SWE) D21 Väsby IK 07:34:26
5 Løgavlen, Margrethe (NOR) D45 Tønsberg FIK 07:43:03

UltraVasan 45 Herrar
1 Ryapolov, Roman (RUS) H21 IFK Mora OK 02:49:47
2 Nave, Benoit (FRA) H45 Team ASICS Trail 03:01:19
3 Bengtsson, Henrik (SWE) H35 Falkenberg Allstars 03:07:40

UltraVasan 45 Damer
1 Vinstedt, Gloria (SWE) D21 03:28:13
2 Helsing, Hanna (SWE) D21 Mälarö SOK 03:28:13
3 Lerkerød, Kjersti (NOR) D21 BUL 03:28:50



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*