Blogg

Cool running


”The message from the coast is loud and clear – cool runnning – the second I get off Im out of here. Oh doctor, man I hope relief soon come. Sometimes the best prescription is to run.” (Boz Scaggs)

Det finns en anledning till att den här sidan heter runnersworld och inte joggersworld. Vi är löpare, inte joggare. Kom ihåg det. Folk som inte vet bättre tror att det är samma sak. Det är som att jämföra äpplen och päron. Jag joggar ibland men för det mesta springer jag. Det förstnämnda betyder dock inte att jag är en joggare. Även när jag joggar så är jag en löpare. Det här är viktiga saker, nästan lika viktigt som klimathotet och monarkins vara eller icke vara. 

Idag blev jag kallad för joggare. Då brann det i huvudet på mig. Som tur var insåg jag ganska snabbt att det skulle vara lönlöst att ta den diskussionen, det gäller att välja sina strider, så jag bytte snabbt samtalsämne. Jag kan stå ut med att bli kallad för mycket men inte joggare, i min värld är distinktionen mellan löpning och jogging detsamma som mellan att utöva en sport och att leka. Pröva att säga till Zlatan att det han sysslar med bara är en lek ungefär som nåt man gör på skolgården. Den stora frågan är då såklart vari skillnaderna ligger. Därom tvista de lärde. För egen del är det högst ointressant med definitioner och ännu mer meningslöst att prata tempon, för min del handlar det om inställning. Den som anser sig vara löpare är också en löpare, oavsett vad man gör på milen, vilken pulszon man befinner sig i eller om man har tights eller en rosa plyschdress. Eller förresten, vid närmare eftertanke så kan jag köpa att gränsen mellan löpning och jogging går vid den rosa plyschdressen. För den som vill förkovra sig mer i ämnet finns åtskilliga trådar på diverse löparforum. Garanterar dock inget svar i frågan.

Idag var det distans på schemat. 20km, varken mer eller mindre. Pigga ben och lagom ansträngning utan att kännas slitsamt. Det känns som att formen lurar runt hörnet, löpningen känns lätt just nu. Fick hålla tillbaka stundtals för att inte förivras. Imorn är det backintervaller, då gäller det att ha fräscha ben och en skalle som är med. Laddar upp med Ahlgrens bilar och chokladpraliner. Det är bra bränsle. Bättre än torr och tråkig fullkornspasta.

Har börjat fundera på val av klädsel till söndagens Premiärmil. Yr säger 3 grader, regn och svag vind just nu. Det kan jag köpa. Kortbrallor och vantar lär det bli, frågan sen är om det blir linne, linne + armvärmare, t-shirt, t-shirt med armvärmare, långärmad t-shirt eller kanske rent av underställströja? Mössa, keps eller buff? Blir nog till att ta med halva löpargarderoben. Val av skor är inte heller helt lätt. Om jag kommer ihåg rätt är det en ganska lång sträcka med grus. Då går DS Racer bort. Mest för att jag inte har nån lust att ägna en timme efter loppet åt att peta bort allt grus som kommer fastna i hålen. Tarther får det bli. Eller kanske ett par utslitna DS Racer som ändå ska kasseras? Ångesten inför klädvalet känns just nu som ett större bekymmer än ångesten att behöva ta i för kung och fosterland.

Oavsett om man gillar mina löparlåtar eller inte sen tidigare, lyssna in dagens låt. Eller ja, lyssna in alla dom andra också, men särskilt denna. Boz Scaggs. Man kan inte bli annat än glad. Tänk sommar och sol, tänk löpning i bar överkropp och minimala splitshorts. Tänk LA och 80-tal.

/Hörs



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En våt disktrasa


”It’s not how fast you can go, the force goes into the flow. If you pick up the beat, you can forget about the heat/…/It’s a test of ultimate will, the heartbreak climb uphill. Got to pick up the pace, if you want to stay in the race.” (Neil Peart)

Vaknade med en bra känsla imorse. 05.45 slog jag upp ögonen klarvaken och tänkte äntligen en ny träningsvecka att se fram emot, dessutom med årets första tävling som pricken över i:et. Det hör inte till vanligheterna. Måndagmorgnar under vintern har i regel inneburit ett evigt snoozande till sista sekund, stora påsar under ögonen och krävt minst en halv liter kaffe innan huvudet kunnat reagera på tilltal. Inte idag. Idag skulle det inte bli nån mellanmjölk, såg verkligen fram emot trötta lungor och blodsmak några timmar senare när jag låg klarvaken i sängen och målade upp en bild av eftermiddagens pass.

Den positiva känslan förbyttes ganska snabbt mot den vanliga måndagskänslan. När det äntligen var dags att gå hem från jobbet var huvudet som en disktrasa. Övervägde ett tag att skita i träningen. Men så kom jag hem och möttes av detta paket i brevlådan och fick energin tillbaka

Då slog det mig att det finns en glädje i att övervinna ett motstånd och sträva mot nånting större; att kämpa i motvind, slita, ta i och bli trött. Det är ju det livet i stort handlar om. Allt ska inte vara så förbannat roligt, saker måste få vara jobbiga och tråkiga. Det är långt ifrån kännetecknande bara för löpningen. När hela samhället idag är uppbyggt kring snabba kickar, upplevelser och direkt feedback via sociala medier så är det lätt att känna en viss misströst. Saker får absolut inte vara jobbiga och tråkiga. Ägnade hela eftermiddagen åt förmaningar och brandtal om vikten av att klara matematiken, därav den-våta-disktrasan-känslan i skallen, men det är som att slåss mot väderkvarnar. 

Dagens pass var pulserande tusingar, 10km där varannan km skulle gå i 3.45 respektive 4.30 enligt instruktionerna. Hade egentligen tänkt att byta ut detta pass mot söndagens tävling, men kände att jag ville köra detta pass ändå, särskilt idag för att rensa skallen. Alternativet hade vart mellanmjölk och är det nåt jag är less på just för tillfället så är det mellanmjölk. Så det fick bli pulserande tusingar. Tiderna blev följande:

3.32 / 4.29 / 3.32 / 4.41 / 3.31 / 4.31 / 3.36 / 4.15 / 3.35 / 4.38

Ett bra pass som jag kommer kör igen.

/Hörs

Rush – Marathon


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

T: tack, ska försöka fortsätta på den inslagna vägen 🙂

LG: will do!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Smakprov på AMP


Nu finns det en film med ett smakprov på Athletic Movement Performance, du vet den där utbildningen jag gick på i fredags.

Här kan ni kika på hur det kunde se ut:

Det kommer att gå och testa AMP på några olika event i vår, till exempel Workout Åre i slutet på maj.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Töj och böj


Jajamensan. Och Ajamensan. Idag var det dags för töj och böj med OBS-klassen på Nordic. Mina lår kände inte alls för att böja efter fredagens goblet squat bonanza på AMP-utbildningen (igår var jag tvungen att ta en Ipren för att kunna vara med på sonens brottningsträning). Men böj stod på schemat, så nu var det dags att böja.

Men först fick vi töja ut våra stela bröstryggar. Vi fick hänga upp oss i räcket och en annan fick stå bakom med händerna på bröstryggen och trycka. Så skönt! Det knakade i hela ryggen när alla små låsningar släppte. Jag brukar inte tänka på att jag är lite låst i bröstryggen, men efter de där små knäckningarna känns det som om jag kan andas på ett helt annat sätt. Kanske är en bra idé att göra det där lite oftare.

Coach Javad fick ställa upp på en bild när jag skulle fota för att visa hur töjen går till. Och det gjorde han ju så gärna. Jag har en hel fotoserie med mindre seriösa bilder, och där hängde jag helt ovetande.

Det var egentligen frontböj som stod på schemat, men jag har ju förbud mot att lägga vikter på axlarna, så jag får köra mina älskade testikelböj (böj på två lådor med en kettlebell hängande mellan benen). Världens skönaste övning. Fast inte just idag, då, när låren kändes som ömma stenar, så jag fick ta det lite lugnt med en 28 kilos-kula.

Hoppas att din vecka också har börjat bra!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Summering


”We were running with the night, playing in the shadows, just you and I til the morning light”

Första veckan med coach LGs program avklarad. Helt klart en bra vecka som läggs till handlingarna. 113km fördelat på 6 pass och det bästa av allt är att kroppen känns ganska fräsch just nu. Eller ja, allt är ju relativt, men den håller åtminstone ihop. Känner att hybrisen börjar komma smygandes tillsammans med lukten av åtskilliga PB:n. Den lukten kan jag vänja mig vid.

Fredagsnatten i Stockholm blev relativt lugn och städad trots ett ganska tidigt intag av alkoholhaltiga drycker på tåget ner. Man börjar väl bli gammal helt enkelt. Av de 13 000 människor som trotsat snöovädret och tagit sig ut till Globen för att bevittna Sting och Paul Simon var jag nog utan tvekan yngst så nej, gammal är jag nog kanske ändå inte. För övrigt en magisk bra konsert.

Var lite orolig hur jag skulle lyckas klämma in de återstående passen i helgen med tanke på resan till storstan. Normalt springer jag aldrig på en lördagkväll. Fredagskvällar eller okristerligt tidigt en söndagmorgon – fine, men sällan eller aldrig lördagar. Kl 17.58 rullade tåget in till Sundsvalls centralstation, exakt en timme senare tryckte jag igång min Garmin för ett långpass. Det ryktades att snöovädret som intagit Stockholm skulle ta vägen förbi oss så det var lika bra att få långpasset överstökat när det ändå var klart och barmark.

Där i den tidiga lördagsnatten susade jag förbi åtskilliga folksamlingar med systempåsar i sina händer på väg in i synd och dekadens och hoppades att de skulle känna lite dåligt samvete när jag sprintade förbi dem en efter en. Högst troligt gjorde dom inte det, förmodligen tänkte dom snarare nåt i stil med ”vilken loser som är ute å kutar en lördag kväll”. Men vi löpare vet att vi är lite bättre trots det. Trodde jag skulle vara ensam ute men mötte faktiskt flera andra löpare i mörkret. Det behövdes inga hurtiga hejanden, en liten stillsam nick möttes av en lika försynt nick tillbaka och sa det mesta. 

Nästa vecka kan det bli lite problematskt att få in alla LG’s pass eftersom det är Premiärmilen på söndag. Byter nog ut dom pulserande tusingarna mot loppet men långpasset har jag inte riktigt löst än. Å andra sidan har jag aldrig kört så många långpass inför en mara som just denna vinter, 9 långpass mellan 28-35km på 12 veckor och därtil ett 20-tal pass på 20km så egentligen är jag inte så orolig om jag skulle missa en långpanna denna vecka.    

/Hörs

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

AMP – intensivt och imponerande


Igår gick jag på utbildning. Idag har jag ont i låren. Så kan det gå när man blir drillad i goblet squats och svingar av några av de bästa. Jag gick en endagsutbildning i gruppträningskonceptet Athletic Movement Performance, eller AMP. Ett koncept som två av mina träningsfavoriter, tillika två gamla lärare från PT-utbildningen i höstas, Linus Johansson och Erik Börjesson. De är otroligt kunniga och inspirerande. Dessutom är det väldigt roligt att gå på utbildning för dem och de kompletterar varandra perfekt. Good cop bad cop, liksom. Erik, lite mer stram och allvarlig, vilket vägs upp av Linus som är mer…som en galen professor. Makalöst kunnig, men också som att det har brunnit i huvudet på honom. Underbart!

Till sin hjälp hade de Javad Dejbahksh och Maurice Poaches som är de första ambassadörerna för AMP.

AMP är ett helt sprillans nytt gruppträningskoncept som innehåller delarna Flow (rörlighet, mobilitet), Gymnastics (gymnastik, kontroll) och Strength (tung styrka, framför allt med kettlebells).

Passet är bara 40 minuter, så det är effektiv, men ändå komplett träning. Om du tränar AMP regelbundet kommer du att förbättra din funktion i kroppen, både styrka och kontroll. Dessutom utmanas några ofta bortglömda kroppsdelar som handleder och fötter – bra för alla! Ja, även för dig oavsett vad du tränar annars och för din vardag. Du kommer att upptäcka svagheter du inte visste att du hade och få bra tips om hur du ska ta hand om dem. Jag har till exempel ganska svaga sträckarmuskler i händerna, vilket blev mycket uppenbart när vi gjorde armhävningar på fingertopparna och jag föll igenom och hängde i tumlederna. Inte skönt, men en ögonöppnare för att jag borde träna mer på den typen av handstyrka. Greppet är starkt, men motsatt är jag svag.

Passet börjar med Flow-delen. Har du gått på Soma kommer du att känna igen dig. Det är flöden och rörelser som utmanar din rörlighet och som värmer upp och förbereder kroppen. Sen är det dags för gymnastikdelen. Vi går på tå, på hälarna, på utsidan på fötterna och på insidan på fötterna. Ja, man ser ut som en idiot när man gör det, men det är så skönt efteråt. Våra fötter är bortglömda och behöver lite kärlek. Vi sträcker ut våra handleder och lägger lite tryck på dem i ytterlägen. Sen tränar vi på att jobba med kroppen som en enhet genom att träna på hollow hold, som på svenska heter vaggor.

Och sist men inte minst styrkedelen. Linus och Erik har saknat tung styrka i gruppträningen, men med kettlebells funkar det. Vi jobbar med basövningarna goblet squat och kettlebellssvingar i grupp och i par. Och hela rasket slutar med en flåsig utmaning, den här gången The great 55, alltså 10 goblet squat, 1 sving, 9 goblet squat, 2 svingar och så vidare tills du gör 1 goblet squat och 10 svingar. Helt vidrigt. Och helt underbart. när det var över. Vill du köra slut på dig på väldigt kort tid – testa!

Jag hoppas att de kommande instruktörerna verkligen tar åt sig av vad Erik och Linus sa igår. Vi blev verkligen fyllda av information om hur man kan utveckla övningarna ytterligare för att komma åt våra kroppars tre plan och känna hur övningarna blir olika genom att stå med fötterna eller händerna i olika positioner. Som Linus visa på bilden ovan. Jag passar samtidigt på att uppvisa en synnerligen dålig hållning, dagen till ära.

Jag kommer säkerligen att använda delar av passet i mina PT-pass, framför allt när jag kör PT i par. Och jag hoppas verkligen att AMP blir stort. Det behövs vettig gruppträning och vettigare än AMP blir det knappast.

Jag kommer framöver att lägga upp lite filmklipp från fredagens utbildning här på bloggen så blir det lättare att förstå vad det handlar om. To be continued, helt enkelt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*