Blog

Bästa backpasset för löpare?

Bästa backpasset för löpare?


Backträning kan göra under för både löpsteget och flåset. Här hittar du coach LG Skoogs bästa tips – och 7 grymt bra backpass!

Backträning är en träningskomponent som jag använder till alla mina adepter, oavsett nivå. Många förknippar backträning med branta backar, mjölksyra och snor i hela ansiktet, men så behöver det inte vara. Backpass kan genomföras betydligt behagligare än så men ändå ha väldigt god träningseffekt.

När du springer i uppförsbacke belastar du alltid benmusklerna lite extra, och även om du håller låg fart medför backens lutning att belastningen på hjärta och lungor ändå blir ganska hög.

Jag brukar dela in backpassen i tre kategorier:

  • Lång backe: Minst 90 sekunder relativt lugn löpning (din maratonfart) i en flack backe, ungefär motsvarande Västerbrons lutning i Stockholm.
  • Medellång backe: 40–60 sekunder medelsnabb löpning (din halvmara- eller milfart) i en flack backe, ungefär motsvarande Västerbrons lutning i Stockholm.
  • Kort backe: 20–40 sekunder snabb löpning (din 5-kilometersfart) i en brant backe.

Generellt kan sägas att lång backe är bra under uppbyggnadsperioden samtidigt som du lägger grunden med distansträning. Medellånga backar lägger du in under senvintern eller tidig vår innan de första loppen börjar. Kort backe kör du för att toppa löpformen.

Många fördelar

Fördelarna med backträning är dels att den har mycket god effekt på din syreupptagningsförmåga, dels att den ger dig väldigt bra styrketräning. Du tvingas dessutom använda precis rätt muskler, det vill säga musklerna i låren, rumpan, vaderna och fötterna.

Det gör att du efter en period med backträning kommer märka att löpningen går mycket lättare när du springer på plant underlag. Om du dessutom tränat på att springa med ett mer aktivt fotarbete så kommer du också kunna löpa mer på den främre delen av fötterna, tack vare att du har blivit starkare i muskulaturen i underbenen.

Bästa tipsen

För att få bästa möjliga effekt av dina backpass finns det några punkter som du kan tänka på. Till att börja med så är det bra att försöka fästa blicken på backkrönet för att få en bra hållning. Om du fäster blicken i marken framför dig är risken stor att du lutar dig en aning framåt, vilket blir jobbigare för rygg och ben.

Spring också gärna med en snabbare stegfrekvens och något kortare steg än vanligt. Försök även att springa på den främre delen av fötterna – och att trycka ifrån ordentligt i frånskjutet. Då kommer du kunna hålla en högre fart än om du rullar på steget.

Pendla också med armarna i löpriktningen. Om du jobbar aktivt med armarna så hänger benen lättare med.

För mycket erfarna löpare rekommenderar jag också backhopplöpning, det vill säga löpning med höga knälyft och många, snabba steg. Det lät den legendariske tränaren Bertil Sjödin sina adepter i Fredrikshof utföra efter att de byggt en grundläggande löpstyrka med traditionell backträning. Bertil Sjödin noterade att löpare som tränade backhopplöpning fick bättre löpekonomi och mer muskelstyrka och flexibilitet i underbenen.

7 GRYMT BRA BACKPASS

Lång backe: 3–8 x 90 sek med joggvila nerför backen. Börja med 3–4 lopp och öka antalet varje vecka. Eftersom farten inte är så hög kan du lägga mycket fokus på din löpteknik.

Medelbacke:
5–10 x 50 sekunder med gång- eller joggvila nerför backen. Börja med 5–6 lopp i din mil- eller halvmaratonfart, och öka antalet varje vecka. Fokusera på att inte ”sitta ner” i steget.

Kort backe: 6–12 x 30 sekunder med joggvila nerför backen. Börja med 6–7 lopp i din 5-kilometersfart, och öka antalet lopp varje vecka. Tempot är så pass högt att du måste fokusera på att pendla med armarna och ha ett aktivt frånskjut i löpsteget.

Backstege: 2 x 75 sekunder + 2 x 60 sekunder + 2 x 45 sekunder. Börja med de längsta loppen och avsluta med de kortaste. Variera farten så att du springer de längsta loppen i lugnast tempo och de kortare i snabbast tempo.

Kombibacke: 3 x 1 minuter (backlöpning i din distansfart) + 2 x 1 000 meter (plan löpning i din milfart) + 3 x 30 sekunder backlöpning (snabbare än din 5-kilometersfart). De tre första loppen ska väcka de aktuella musklerna och få igång blodcirkulationen ordentligt. När du därefter springer 1 000-metersloppen på plant underlag kommer du uppleva dem som ganska lätta. De avslutande 30-sekundersloppen i backe tränar dig att springa snabbt, trots att du är trött.

Backrunda: Spring en runda med olika långa backar. Spring distansen mellan backarna i ditt distanstempo, och öka farten lite när du kommer till uppförsbackarna.

Backvarv x 3–6: Välj en löprunda på 1 000–1 500 meter, som har en uppförsbacke, en platt sträcka och en nedförsbacke. Börja med att springa uppför backen i din maratonfart. När du kommer till ett platt parti springer du lugnt tills pulsen sjunkit lite. Därefter löper du 2–3 stegringslopp à 100 meter. När du sedan kommer till nedförsbacken försöker du slappna av och låta backens lutning öka ditt löptempo i cirka 200 meter. Vid målgången vilar du 2–3 minuter innan du springer samma varv igen. Tänk på att utförsbacken inte bör vara för brant, för att undvika alltför stor belastning på dina knän och framsida lår.

Läs också: Starkare ben, snabbare tempo!

Craft Endurance 3 – skönare, lättare och spänstigare

Craft Endurance 3 – skönare, lättare och spänstigare


Craft Endurance 3 har fått en ny ovandel, bättre passform och ett lättare och studsigare skummaterial i mellansulan. Här är allt du behöver veta om den nya versionen – byggd för att göra dina lugna, dagliga träningspass ännu skönare. 

[ANNONS FRÅN CRAFT] Förbättrad passform och en skönare ovandel gör Craft Endurance 3 till en ännu bättre träningssko. Den nya versionen är en perfekt löparsko att sakta men säkert bygga upp sin uthållighet i.

Löpning i lugnt tempo stärker både hjärta och muskler. Samtidigt innebär den relativt lätta belastningen att du hinner återhämta dig innan nästa pass. Att springa långt och långsamt gynnar också din förmåga att använda energi effektivt. Det gör inte bara att varje steg känns lättare – du bygger också mental styrka, tålamod och pannben. Värdefulla egenskaper som gör att du klarar av att fortsätta springa även när det blir jobbigt. 

Det är just det här som Craft Endurance 3 är utvecklad för. Den är en optimal träningspartner att logga kilometer efter kilometer i. En löparsko för träningspassen som gör att du blir uthålligare och starkare – och orkar springa längre och snabbare. För att Endurance 3 ska kunna göra det har Craft lagt mycket fokus på skons komfort. 

Tre viktiga nyheter

Craft Endurance 3 har bland annat fått en ny, lättare och förstärkt ovandel. Den är tillverkad i ett enda stycke mycket välventilerat och stödjande meshmaterial. Konstruktionen håller foten lagom tempererad, samtidigt som ovandelen ger ett säkert, stabilt och följsamt stöd där det behövs.

Tre snabba om Craft Endurance 3
Nydesignad, luftig och stödjande ovandel för ökad komfort.
Följsammare och skönare passform med Craft Endurance Fit.
Ny mellansula för mjukare dämpning och spänstigare frånskjut.

Den nya ovandelen och lästen ger inte bara en förbättrad slitstyrka. Tack vare den nya ovandelen sitter skon också tajtare och stadigare – men utan att den trycker på foten. 

En annan nyhet är Craft Endurance Fit – en förbättrad passform som håller foten säkert och tryggt på plats under ditt löppass. Det innebär en smalare hälkopp, bättre grepp runt mellanfoten och en rymligare framfot än tidigare. Designen förhindrar att foten rör sig för mycket inuti skon, samtidigt som stabiliteten förbättrats och dina tår får röra sig mer naturligt för maximal komfort.

Spänstigare och mjukare mellansula

Men det är inte bara ovandelens passform, material och komfort som har uppdaterats. Mellansulan har både blivit mjukare och fått en spänstigare, snabbare löpkänsla. Det här beror på det ultralätta Px Foam-materialet i mellansulan, som ger energifyllda, explosiva frånskjut och mycket mjuka landningar – egenskaper som hjälper dig att springa längre, kilometer efter kilometer.

Nederst sitter en lätt yttersula i extra greppigt material, med ett mönster som gör att Endurance 3 även fungerar bra för löpning på enklare trailunderlag.

Nya versionen av Endurance 3 från Craft är utvecklad för att vara ditt förstahandsval när du vill få in dina basmil och bygga en stabil grund. Den förbättrade passformen och skönare, stabilare ovandelen garanterar god komfort. I kombination med den mjukt dämpande och härligt spänstiga mellansulan gör detta Endurance 3 till ett perfekt val för dina långa, lugna basmil – dag för dag, kilometer för kilometer. 

Fakta Craft Endurance 3
Vikt: 215/260 gram (dam/herr)
Häldropp: 9 mm (dam: 37/28 mm, herr: 38/29 mm)
Cirkapris: 1 599 kronor
Craft Endurance 3 hittar du hos Löplabbet och Craftsportswear.com

Höj farten – spring intervaller!

Höj farten – spring intervaller!


Har det varit en lång, seg vinter? Känns det som att du vill höja farten på din löpning? Här är fem tuffa pass som garanterat gör jobbet. 

1. FALLANDE STEGAR

Den stora fördelen med fallande stegar är psykologisk – eftersom löpsträckan blir kortare för varje gång upplever du att ansträngningen minskar (vilket naturligtvis inte stämmer om du gör övningen rätt). Använd övningen för att utveckla din förmåga att hålla farten uppe trots tilltagande trötthet.

Ett mål kan vara att genomföra den här typen av träningspass var fjärde vecka inför ett 5-kilometerslopp.

GÖR SÅ HÄR
Spring 1 600 meter, 1 200 meter, 800 meter, 400 meter på en 400-metersbana med tre minuters vilopaus mellan varje löpsträcka. Målet är att springa snabbt och att öka tempot med en eller två sekunder för varje varv under varje intervall, utan att spränga dig.

2. STIGANDE STEGAR

Den här övningen hjälper dig att hålla tävlingsfarten uppe genom repetitioner som gradvis blir längre, och därigenom hårdare, vilket liknar hur tävlingar utvecklas. Börja försiktigt: att löpa 1 600 meter i maratonfart i början kommer att kännas lätt, och det kan sluta med att du springer 20–30 sekunder snabbare än planerad fart utan att du inser det. Det är ett vanligt misstag som kan straffa sig – både under träning och under tävling.

GÖR SÅ HÄR
Spring 1 600 meter, jogga 800 meter, spring 3 200 meter, jogga 800 meter, spring 4 800 meter, jogga 800 meter, spring 6 400 meter. Håll din maratonfart under varje intervall.

Upprepa en gång i månaden som ett maratontempopass. Börja med att löpa upp till 4 800 meter, tills du känner att du klarar av hela stegen.

3. PYRAMIDER

En kombination av stigande och fallande stegar utvecklar din förmåga att kunna växla mellan olika tempon under ett lopp. Variationen i tempo hjälper dig att få upp tävlingsfarten på tre månader.

GÖR SÅ HÄR
Spring intervaller på 1 minut, 2 minuter, 3 minuter, 2 minuter och 1 minut. Efter varje löpsekvens joggvilar du motsvarande tid. Spring 1 minut i din 1 500-metersfart, 2 minuter i din femkilometersfart och 3 minuter i din milfart. Utveckla passet genom att utöka pyramiden till 1-2-3-2-1-2-3 minuter eller 1-2-3-2-1-2-3-2-1 minuter.

4. ALTERNERA

Här är ett intervallpass som stärker både kropp och pannben.

GÖR SÅ HÄR
Spring 800 meter i högt tempo (tävlingsfart på milen), jogga 200 meter, spring 300 meter i hårt tempo (tävlingsfart på 5 kilometer), avsluta med 300 meter jogg. Upprepa övningen 4–6 gånger.

Det här är en övning du kan göra regelbundet. Ska du springa en mara eller halvmara kan du springa längre intervaller – till exempel 1 600 meter/600 meter i stället för 800/300.

5. KOMBINATIONSSTEGE

Det här är en utmanande intervallkombination, som du kan köra en gång i månaden för att utveckla fart och styrka.

GÖR SÅ HÄR
Spring 400, 600, 400, 200 meter i din 1 500-metersfart eller snabbare, med 90 sekunders joggvila. Jogga sedan 1 200 meter. Spring sedan 600, 400, 300, 200, 100 meter – börja i din 5-kilometersfart och accelerera. Vila i en minut efter 600 och 400 meter, och därefter i 30 sekunder mellan varje intervall.

Det bästa mätinstrumentet? Du själv.

Det bästa mätinstrumentet? Du själv.


Löparklockor i all ära, men den som vet mest om din form är du. Om du bara lär dig att lita på din kropps signaler så kommer du att få de mest precisa svaren. Det finns nämligen inget som slår din hjärna. 

Hur bygger du bäst upp din uthållighet? Jo, genom att träna mycket och hålla dig relativt fri från skador! Det låter kanske enklare sagt än gjort, men det bästa tipset för att lyckas med den ekvationen är att träna mycket med lätt ansträngning.

Jag får ibland frågor om vilken puls som motsvarar lätt ansträngning. Jag brukar svara att lugn löpning är lätt ansträngning. Lugnt är lätt. Du vet när du springer lugnt. Om du vill ha en siffra är det omkring 70 procent av maxpuls. För vältränade är det kanske 75 procent.

Det är inte din pulsklocka som visar hur trött du är, för trötthet är ju hur trött du känner dig. Det är svårt att mäta det. En sjuk person kan uppleva trötthet utan fysisk ansträngning. För att ta reda på hur trött personen är måste du fråga. Det är samma sak som med smärta. Det bästa sättet att mäta smärta är att fråga: Hur ont gör det? Du måste fråga dig själv hur du upplever din ansträngning. Hur trött du känner dig.

Trötthet skapas i hjärnan

Det är alltså inte pulsklockor eller blodprov som ger det bästa måttet på trötthet. Ditt svar på en enkel fråga (”hur känns det?”) är det bästa måttet. Trötthet skapas i hjärnan. Du springer in i väggen när du når den ansträngning du inte är villig att uthärda. Ju mer du vill, desto mer uthärdar du.

Det finns många sätt att mäta trötthet på, men det är bara din upplevelse av denna trötthet som tar hänsyn till allt som händer i kroppen. Din upplevelse av trötthet är hjärnans sätt att gissa framtiden och balansera din kropp så att du inte gör av med alla dina tillgångar. 

Efter ditt senast löppass kanske du blev väldigt trött och låg kvar på backen efteråt? Eller du kanske joggade hem direkt. Om du låg kvar upplevde du mycket ansträngning. Om du joggade hem upplevde du lätt ansträngning. 

Ansträngning är subjektivt

Ju mer du tränar, desto bättre presterar du med samma nivå av ansträngning, men du lär dig också att bli bekväm med hög ansträngning. Den upplevda ansträngningen är din bästa vägvisare. Om du sovit lite, ätit dåligt, grälat eller är på väg att bli sjuk så kommer du att uppleva högre ansträngning jämfört med en bra dag.

Om du mäter med klocka kanske du tror att du har blivit sämre, för du kan inte vara medveten om allt som hänt. Men du var sämre på grund av en dålig dag. Ett gräl är som 5 centimeter snö i löparspåret. Det gör att det känns mycket tyngre.

Din upplevda ansträngning kan mätas med ett tal mellan 6 och 20. Denna skala kallas Borgskalan efter den svenska psykologen Gunnar Borg. Det är en subjektiv skala. Den bygger helt och hållet på hur det känns: 

6–9: Mycket lätt, som att gå. 45–60 % av max.
10–12: Lätt ansträngande, du kan samtala. 60–70 % av max.
13–14: Ganska ansträngande, du andas hårdare, har svårt att samtala, 70–80 % av max.
15–16: Ansträngande, du andas hårt och det känns obehagligt. 80–90 % av max.
17–18: Mycket ansträngande. 90–95 % av max.
19–20: Extremt ansträngande, på gränsen. 95–100 % av max. 

Lugn löpning ligger på ett värde upp till 12. Det är där du ska ligga om du vill följa ett polariserat träningsprogram. Du springer och återhämtar dig samtidigt och kan därför träna mer och ge mer i de hårda passen. Ett tempopass ligger mellan 14 och 16, därefter kommer intervaller. Norska intervaller motsvarar 15–16. Värden på 19–20 bör du spara till tävling.

Öka din medvetenhet

Du lär dig din ansträngning genom att öka din medvetenhet. Om det känns som 13 på ett lugnt pass är det bäst att sakta ner. Det gör det lättare att polarisera träningen. Du kört lugnt eller hårt, inte mittemellan.

Tider och VO2max blir sämre med åren, men din upplevda ansträngning är du just nu – och nuet är allt som finns. Det kommer att kännas lika ansträngande när du är 25 som när du är 75 om du anstränger dig, för din hjärna balanserar alltid din kroppsbudget.

Fråga och mät, men lär dig också att lita på dig själv. Du är mycket mer pålitlig än de bästa mätinstrumenten i världen – om du lär dig att lita på kroppens signaler. Det finns inget som slår din hjärna. Den har utvecklats för att ha koll på allt som är du. 

Silvander: ”Okej att vara ledsen nu”

Silvander: ”Okej att vara ledsen nu”


Det pirrade inför, det bubblade under men när banan tömdes gjorde det bara ont. 99%, det är smärtsamt att inse vad det står för. 

Ryggen var rak när vår 25-åring från Landvetter gick in på de blå banorna i Torún. En man sköt i en pistol och så var schackspelet igång. 

Pihlström tog täten och spelade långsamt, någon annan tog över men ”Pilen” fortsatte vara offensiv. Någon försökte stänga in honom men han trasslade sig ur.

Med 200 meter kvar såg allt ut att hålla. 

Med 100 meter kvar var medaljen hans. 

Ut ur den sista kurvan skrevs det tal och instagraminlägg. 

Men på upploppet sprack bubblan. 

Någon skrek, en annan grät. Alla var olyckliga. 

I en av världens största sporter är det i dag bara tre personer som är bättre än vår 25- åring.Det gör ont. 

Alltid ledigt

Insidan och krysset tenderar att ha två saker gemensamt, de är alltid lediga. I dag vet vi i Sverige det. 

Medan Mariano García kickade hem guldet och Isaac Nader säkrade silvret utspelade sig något annat bakom dem.

En lucka öppnade sig, en historia skrevs om och den där australiensaren tog chansen. 

Tre tiondelar hade han på sin sida. Efter 1 500 meter och kilovis med mjölksyra var det, helt plötsligt, det enda som betydde någonting. 

Så här i efterhand är tanken som fastnar inte vad som gjordes fel utan snarare vad som krävdes. 

På många sätt var det här ett perfekt lopp. 

Tempot. Positionerna. Besluten. Allt satt – till 99 %. 

Heter man Jakob Ingebrigtsen

Men på den här nivån räcker inte det, så bra är inte Samuel Pihlström (just nu). 

Heter man Jakob Ingebrigtsen, Cole Hocker eller Josh Kerr kan du ha råd. Då har du arbetat upp ett sådant kapital att du (ibland) kan vinna på 99 %. 

Vår 25-åring från Landvetter är inte där än. 

Vi kan finna tröst i att han var åtta 2024, femma för ett år sedan och fyra den här gången. Vi kan torka bort någon tår med att han faktiskt slagit ett svenskt rekord i år och att han var i VM-final i somras.

Fyra VM-finaler på två år, det är en mening som skänker framtidstro. 

Men just nu hjälper inte det. Framtidstro var inte det Samuel Pihlström ville vinna i dag. 

Just nu är det jobbigt och det måste det få vara – det är okej att vara ledsen nu. 

Pihlström fyra i VM-finalen

Pihlström fyra i VM-finalen


Han sprang mot medalj men de sista meterna fick han se den försvinna. Samuel Pihlström blev besviken fyra i VM-finalen på 1 500 meter. 

Efter ett imponerande försöksheat, och med en fin säsong i ryggen, gick Samuel Pihlström in i VM-finalen som en medaljkandidat. 

Direkt från start tog han kommandot och tog täten i ett långsamt lopp. Genom hela finalen höll han sig bland de främsta och med ett varv kvar var han trea. 

In på upploppet var bronset fortfarande hans men de kom starkt bakom. Med ett fåtal meter kvar tog sig australiensaren Adam Spencer förbi och knep bronset, tre tiondelar före ”Pilen”. 

Vann gjorde Mariano Garcia från Spanien på 3.39,63, en knapp sekund före Pihlström. 

Sjöberg fin sjua

Vera Sjöberg gjorde sin andra VM-start inomhus på 3 000 meter och stod för en fin insats i ett stökigt lopp. 

Trots att hon åkte lite jojo mellan insidan och utsidan lyckades hon ta sig fram när det behövdes och spurtade hem en sjundeplats på 9.03,57. Sex sekunder från italienska Nadia Battoclettis segertid. 

På halva distansen kom Wilma Nielsen till start som nybliven NCAA-mästare på en engelsk mil. Hon låg länge med i täten i sitt försöksheat men föll tillbaka mot slutet och missade finalen. 

Alla resultat från inomhus-VM hittar ni här.

Lutkenhaus historisk

I december fyller amerikanen Cooper Lutkenhaus 18 år, i dag blev han världsmästare på 800 meter. Efter att ha styrt loppet från start och sneglat över sin axel innan målet så korsade han mållinjen som segrare på 1.44,24.

Med det är han den yngste VM-guldmedaljören genom tiderna.

Emil Millán de Olivia visar gamla takter

Utanför VM-bubblan i Torún har det sprungits snabbt på halvmaraton. I Warszawa sprang Emil Millán de Olivia in på 62.44 och en fjärdeplats. Ett nytt personligt rekord och en delad fjärdeplats genom tiderna i Sverige. 

Ska löpare äta kosttillskott?

Ska löpare äta kosttillskott?


Behöver man äta kosttillskott för att få i sig alla näringsämnen som hårt tränande idrottare? Är vanlig mat alltid bättre än sportmat? Och vilka livsmedel är bäst när man vill få ut maximalt av kropp och knopp? Emma Lindblom rätar ut frågetecknen.

En viktig del av löpningen handlar om att vara i energibalans och tajma maten rätt, så man klarar träning eller tävling på bästa möjliga sätt. Man vill vara mätt och lätt vid starten av ett lopp eller inför ett tuffare pass. 

Men det är inte enbart rätt mängd energi och näring som gör att vi känner mättnad efter en måltid. Även att magsäcken blir fylld samt själva tuggandet har också en del i att vi blir mätta och belåtna. Detta är en anledning till att väldigt restriktiva dieter eller mat i form av pulver eller vätska oftast inte håller i längden. 

Ät mat i första hand

Forskarna inom idrottsnutrition är eniga om att man alltid ska välja mat i första hand eftersom kroppen lättare kan tillgodogöra sig näringen från mat än från kosttillskott. Riktig mat, till exempel ett ägg, innehåller många olika näringsämnen som till exempel protein, fett, järn, A- och D-vitamin. Ett kosttillskott innehåller däremot oftast väldigt mycket av ett enda ämne vilket kan leda till obalans – och kroppen strävar alltid efter att vara i balans.

Många tror att man behöver extra mycket vitaminer, mineraler och antioxidanter när man tränar, men det stämmer inte riktigt. Löpare behöver förstås mer energi än en icke idrottande person, vilket betyder att en löpare måste äta mer för att matcha den högre energiförbrukningen. Men det betyder också att man även får i sig mer näringsämnen, så man behöver oftast inte äta kosttillskott för att kunna prestera. Att till exempel äta kosttillskott i form av vissa antioxidanter kan till och med försämra dina träningsresultat. Däremot är det viktigt att äta varierat och att få i sig frukt och grönsaker varje dag. 

Komplettera med tillskott

I vissa fall är sportmatsprodukter eller tillskott av vitaminer och mineraler nödvändigt eller till och med ett måste för att uppnå optimal hälsa eller prestation. Ett exempel är när man springer långt och vill fylla på med den rekommenderade mängden om 30–90 gram kolhydrater i timmen. En energigel innehåller oftast cirka 25 gram kolhydrater, vilket är ungefär lika mycket som i en banan. Men många löpare tycker nog att det både är lättare att äta och ta med sig en gel jämfört med en banan under löpturen.  

Ett annat exempel är sportdrycker. Vid hög träningsmängd krävs stora mängder energi och kolhydrater, och då är en sportdryck med kolhydrater och salter ett enkelt sätt att få upp kolhydratsmängden samtidigt som den förebygger vätskebrist. 

Brist? Fråga en läkare

Vid till exempel järnbrist bör man få järn utskrivet av sin läkare för att uppnå optimala nivåer. Järntillskottet är då klassat som medicin. Att försöka få upp sina järnnivåer med järnrik mat kan ta upp till två år, så vid konstaterad järnbrist kan järntillskott vara nödvändigt för optimal hälsa och prestation. Järnbrist gör det inte bara svårt att prestera utan påverkar även hälsan och humöret i form av bland annat trötthet, apati och håglöshet.

Det finns också flera prestationshöjande medel som kan påverka prestationsförmågan positivt, som kreatin, koffein, nitrat, bikarbonat och beta alanine. Att använda kaffe för att få i sig koffein före tävling är däremot ett osäkert kort, eftersom det är nästintill omöjligt att veta exakt hur mycket koffein en kopp kaffe innehåller. En kopp kaffe kan innehålla mellan 25 och 214 mg koffein, och koffeinmängden i en kaffepod/kapsyl kan variera mellan 19 och 147 mg.

I en undersökning om hur mycket koffein en kopp kaffe innehåller beställde forskarna kaffe vid flera tillfällen från samma kafé. Trots att de beställde exakt samma typ av kaffe och mängd under en vecka varierade koffeinmängden varje dag! 

Ett annat prestationshöjande preparat är rödbetsjuice, som innehåller nitrat – ett ämne som har en kärlvidgande effekt vilket förbättrar syreupptagningsförmågan. Men för att få i sig rätt mängd nitrat från rödbetsjuice krävs att man dricker cirka 0,5 liter rödbetsjuice några timmar före tävling. Detta är näst intill omöjligt att få i sig utan att få magproblem, dessutom gillar inte alla smaken. I detta fall kan en mer koncentrerad rödbetsjuiceshot vara praktiskt.

Läs också: IOKs utlåtande om kosttillskott och elitidrottare

Proteinpulver och vegansk kosthållning

När man pratar om träning och mat kommer nästan alltid proteinpulver upp för diskussion. Varken löpare eller andra idrottare behöver proteinpulver för att få i sig tillräckligt med protein – att äta något proteinrikt varje måltid räcker.

Många forskare hävdar dessutom att det är själva blandningen av de olika aminosyrorna som vi hittar i proteinrik mat som är bäst för muskeluppbyggnad och återhämtning, snarare än de specifika aminosyror som du hittar i proteinpulver. 

För några år sedan var det också mycket prat om prestationsförbättringar kopplat till vegansk kost. Men det finns ingen forskning som visar att vegansk kost gör att du kommer att prestera bättre. Däremot kommer medvetna kostval i form av frukt, grönsaker och fullkornsprodukter i kombination med tillräckligt med energi och kolhydrater samt protein vid varje måltid hjälpa prestationsförmågan. 

Man kan förstås prestera bra om man väljer en vegansk eller vegetarisk kosthållning – men det kan man även göra med en kost som innehåller animalier. Väljer man att äta vegansk mat bör man däremot vara noga med matens sammansättning så att man får i sig tillräckligt med protein samt energi. Vegansk mathållning är nämligen i många avseenden energisnål och veganska proteinalternativ innehåller inte alltid alla nödvändiga aminosyror som animaliska produkter har.

Bra, allsidig – och god – mat är grunden

”Food is mood” sa en forskare på en konferens om idrottsnutrition – något som stämmer bra. En idrottare måste förstås vara extra noga med att äta bra mat, men en bra kosthållning handlar inte enbart om rätt mängd kolhydrater, protein, fett, vätska, vitaminer och mineraler. Den måste även smaka gott och se aptitlig ut. 

Att bara äta piller eller söta sportdrycker kommer inte att leda till bästa möjliga prestation – utan det är väl sammansatta, smakliga måltider som ger mervärde i form av att man både blir mätt och nöjd. Maten kan i vissa fall kompletteras med sportmatsprodukter eller tillskott för att förbättra hälsan och prestationsförmågan. 

Hur toppar man formen inför ett millopp?

Hur toppar man formen inför ett millopp?


Att klara milen är det första målet för många nya löpare. Sedan blir tiden på milen en viktig referens – och att sänka den en ny målsättning. Så här gör du för att toppa formen inför ett millopp. Lopp på 10 kilometer ger alldeles utmärkta indikationer på var en löpare står formmässigt. Nästan all energi som förbrukas under ett sådant lopp – som för de flesta av oss tar mellan knappt 40 minuter och dryga timmen – kommer nämligen från det så kallade aeroba energisystemet. Där spelar den maximala syreupptagningsförmågan en central roll. Hur snabbt du avverkar sträckan är också…
Kan överträning orsaka hjärntrötthet?

Kan överträning orsaka hjärntrötthet?


När du springer tränar du både kroppen och hjärnan – men det fungerar bara till en viss gräns. En studie visar nämligen att såväl kropp som hjärna blir trötta av överdriven fysisk träning.

Redan i slutet av 1800-talet gjorde den italienska fysiologen Angelo Mosso experiment som visade att mental och fysisk träning påverkar varandra. Under 1900-talet föll den forskningen i glömska, men det senaste decenniet har det kommit flera studier som stöder Mossos psykobiologiska teori.

I en studie från 2020 ville forskarna ta reda på varför flera idrottare drabbades av överträningssyndrom i samband med träningslägren inför OS. Idrottarna upplevde en överväldigande känsla av trötthet och kunde inte längre prestera på topp. Frågan var om det berodde på hjärntrötthet – samma typ av trötthet som kan orsakas av allt för mycket intellektuellt arbete? Blir idrottare utbrända på samma sätt som tjänstemän?

För att ta reda på svaret rekryterade forskarna 37 uthållighetsidrottare. De delades upp i två grupper där den ena gruppen skulle öka sin träning med 40 procent under tre veckor. Den andra gruppen tränade som vanligt. 

Fattade sämre beslut

Hjärntrötta personer har en tendens att handla och tänka impulsivt, så varannan dag fick idrottarna därför svara på frågor som ”Vill du ha 10 dollar nu eller 50 dollar om sex månader?” 

Tre veckor senare kände sig de idrottare som ökat träningsdosen både mentalt och fysiskt utmattade. Denna trötthet visade sig som minskad aktivitet i den laterala prefrontala barken, en nyckelregion i hjärnans verkställande kontrollsystem. Idrottarna agerade följaktligen också mer impulsivt. De blev helt enkelt dåliga på att fatta långsiktiga (bra) beslut. De föredrog 10 dollar i dag framför 50 dollar ett halvår senare.

– Det område i den laterala prefrontala barken som påverkades av överbelastning genom fysisk träning är exakt samma som har visat sig vara känsligt för överdrivet mycket intellektuellt arbete i våra tidigare studier, säger Mathias Pessiglione som är en av författarna bakom studien. 

Denna hjärnregion tycks alltså vara den svaga punkten i det kognitiva kontrollnätverket.

Fysisk ansträngning kräver kognitiv kontroll

Studien visar att både mental och fysisk ansträngning bygger på kognitiv kontroll. Anledningen till att sådan kontroll är avgörande för uthållighetsidrottare är att fysisk ansträngning i syfte att nå ett avlägset mål kräver kognitiv kontroll. Det är lätt att ge upp. Det är svårare att fortsätta. För att fortsätta måste du ta kontrollen över processen – det vill säga dig själv – när trötthet och smärta ökar. En löpare kämpar mot tröttheten på samma sätt som en tjänsteman kämpar för att hålla sig vaken på ett eftermiddagsmöte.

En slutsats av studien är att uthållighetsidrott är bra för din hälsa, men utan vila och återhämtning kan träning – precis som övertidsarbete – påverka din förmåga att fatta bra beslut och leda till hjärntrötthet och utbrändhet. Du behöver vila både muskler och tankar – varken överträning eller övertid ökar kroppens och hjärnans avkastning.

Studien visar att hjärnan spelar en avgörande roll för din prestation. Du fattar inte långsiktigt bra beslut när din hjärna är utmattad. Det är alltså ingen skillnad mellan mental och fysisk trötthet när det gäller långvariga prövningar av din uthållighet. Kropp och själ drar kraft från samma källa – från dig. 

Så äter du för att orka ultralångt

Så äter du för att orka ultralångt


Att springa jättelångt är en utmaning för kroppen – inte minst när det gäller energiåtgången. Så här kan du tänka när det gäller mat- och vätskeintag på riktigt långa lopp.

En stor utmaning för ultralöpare är att få i sig tillräckligt med energi. Det såg man i studier redan 1925, och det har bekräftats i ett flertal efterföljande studier.

I en studie undersökte man energiintaget och energiförbrukningen hos idrottare som genomförde ett triathlonlopp med 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling med en stigning på över 2 600 meter och 42,2 kilometer löpning. Syftet var att undersöka om de fick i sig tillräckligt med energi under loppet.

De här triathleterna gjorde av med cirka 11 000 kilokalorier, medan de åt cirka 3 600 kilokalorier (merparten kom från kolhydrater). Det betyder att de hade en energiförlust på cirka 7 400 kilokalorier (eller cirka 70 procent), det vill säga motsvarande vad många normalt äter på två till tre dagar. 

Många studier visar också att man behöver få i sig stora mängder kolhydrater för att kunna prestera optimalt inom uthållighetsidrott – rekommenderat intag är 60 till 90 gram per timme eller mer.

Så äter ultralöparna

Forskaren Trent Stellingwerff studerade ett antal ultralöpare från världseliten för att kartlägga hur deras energiintag såg ut under en rad 100-mileslopp (162 kilometer).

Löparna hade alla hittat sin koststrategi genom att pröva sig fram under träningspassen. De åt cirka 5 500 kilokalorier var, varav cirka 4 600 kilokalorier kom från kolhydrater – främst från sportdryck. De åt däremot minimalt med fett och protein under loppen.

Löparna åt även en kolhydratrik frukost en till tre timmar före tävlingsstart. Under loppen åt de i genomsnitt 70 gram kolhydrater i timmen. 

Optimera ditt intag

Oavsett vilken koststrategi man väljer i vardagen, bör man optimera sitt kolhydratintag under ultralopp. Upp mot 90 gram per timme kan hjälpa dig att prestera bättre.

Det är också viktigt att prova ut vad man ska äta och dricka i förväg under långa träningsrundor. Detta för att undvika obehagliga överraskningar under själva loppet. Det kan vara mag- och tarmbesvär eller att man har svårt att svälja det man stoppar i sig.

I de studier som nämnts ovan har löparna använt olika former av gel och sportdryck. De är populära dels för att de är lätta att ta med, dels för att de innehåller koncentrerade kolhydrater. Sportdrycker och gel innehåller dessutom natrium, vilket hjälper till att bibehålla vätskebalansen. I vissa fall innehåller de också koffein, som bevisats ha en prestationshöjande effekt. 

Tre förpackningar gel eller starkt blandad saft plus en matsked honung eller tre bananer (vilket är svårt att få i sig varje timme under ett lopp) innehåller cirka 70 gram kolhydrater. Löpare brukar föredra flytande föda eftersom det är lätt att svälja. I slutet av loppet föredrar vissa någon form av fast föda som kanske banan, torkad frukt eller choklad. 

Manne Forssberg: ”Sub 2.48 på maraton är ett livsmål”

Manne Forssberg: ”Sub 2.48 på maraton är ett livsmål”


Manne Forssberg utgör tillsammans med John Kingstedt duon bakom den populära löparpodden Spring Snyggt-podden. Båda tränar mot Hannover Marathon – men har lite olika upplägg. Här berättar Manne om sin träningsfilosofi som motionär.

[ANNONS FRÅN SAUCONY] Spring Snyggt-podden har släppt ett poddavsnitt i veckan i över sex år. När de började hade Manne bara tränat löpning i knappt två års tid. Men i dag, efter drygt sju år, kan han kanske inte kalla sig nybörjare längre. Mannes målsättning inför Hannover Marathon den 12 april låter i varje fall inte som en nybörjares: att springa under 2.52.

Manne Forssberg (t.v.) driver Spring Snyggt-podden tillsammans med John Kingstedt.

Det långsiktiga livsmålet för maratondistansen är att komma under 2.48 – det vill säga att springa under 4.00-fart. Vi har pratat med honom om hans syn på löpträning – en syn som han inte alltid delar med sin poddkollega, elitlöparen John Kingstedt.

Vad körde du för pass i dag?

– Det var ett ganska oklart pass: 30 kilometer, tre varv runt Södermalm. Tanken var att lägga in 3 x 5 kilometer i marafart, men jag hade så hög puls direkt att jag funderade på att ändra passet. Jag körde en sådan femma men känslan var konstig. Så jag sket i det och körde resten utan fler fartinslag. Det blev lite snabbare än distansfart ändå – snitt 4.34 km/min.

Var det ditt sista hårda långpass?

– John, min poddkollega, tycker att det borde vara det. Han är ju inte min coach … men han tycker att han är det, haha. Jag har ingen coach, men använder John som bollplank ibland. Men nu tycker jag att han är lite för defensiv. Jag tycker att det är bra att köra ett hårt långpass 16 dagar före ett maraton – jag gjorde det förra året också – men han tycker att det är för nära. Så jag kör det i hemlighet.

Vem är du som löpare?

– Jag var rätt gammal när jag började, 35 år, och innan hade jag inte sprungit någonting. Så även om det har gått sju år så är jag väl fortfarande en nybörjare i någon mån. Jag är fortfarande i någon slags nyförälskelsefas eftersom jag var i yngre medelåldern när jag började springa.

Din poddkollega John tycker att du inte kan kalla dig nybörjare längre?

– I beskrivningen av vår podd står det att vi som gör den är en elitlöpare och en överambitiös nybörjare, och det där sista stör folk sig på. Men när vi startade podden så var det helt sant – då hade jag sprungit i mindre än två år.

– Min filosofi är att man inte ska ha strikta och helt fasta planer, utan en skiss som man utgår från men justerar utifrån känslan. Som i söndags – jag skulle ha sprungit en fartökning på tio kilometer i 4.05-fart, men det blev 3.57-fart. Och i dag körde jag inte 3 x 5 kilometer fartökningar i långpasset utan justerade. Så min filosofi är väl att känna av kroppen lite grann.

Hannover Marathon närmar sig. Hur ser tävlingsveckan ut för dig, och vad har du för mål?

– Jag tränar inte så mycket sista veckan. Loppet är på en söndag så på onsdagen kör jag fem kilometer i marafart, och sedan kanske 5 x 400 meter efter det som jag försöker att inte köra för snabbt. Ofta har jag så pigga ben när jan drar ner på träningen, så jag måste försöka hålla i mig själv lite grann den här gången. Så på dessa fyrahundringar ska det inte gå snabbare än trekilometersfart.

Har du några långsiktiga drömmar inom löpningen?

– Mina långsiktiga mål är sub 35 på 10 kilometer och under 2.48 på maraton, alltså att hålla en snittfart under 4 minuter per kilometer, och under 80 minuter på halvmaraton. Det är liksom livsmål. Om jag klarar det så kommer jag kunna vara nöjd på ålderns höst när jag skryter för mina barnbarn om gamla tider.

Läs också: Två löpare, två upplägg – en sko: Saucony Endorphin Azura
Läs också: John Kingstedt: ”Jag kör mycket – men inte hårt”

John Kingstedt: ”Jag kör mycket – men inte hårt”

John Kingstedt: ”Jag kör mycket – men inte hårt”


John Kingstedt är den ena halvan av duon bakom den populära löparpodden Spring Snyggt-podden, som han gör tillsammans med Manne Forssberg. Båda tränar nu mot Hannover Marathon – men med lite olika upplägg. Här berättar John om sin nya träningsfilosofi.

[ANNONS FRÅN SAUCONY] Elitlöparen John ”Jesus” Kingstedt har varit sponsrad av Saucony i tio år och gjort Spring Snyggt-podden tillsammans med Manne Forssberg i över sex års tid. Nu tränar båda inför Hannover Marathon den 12 april – men deras upplägg skiljer sig åt. John har själv dragit lärdom av några tuffa år och förändrat sin inställning till löpträningen – och fokuserar numera främst på att springa lugnare pass och få till kontinuiteten.  

John Kingstedt (t.h.) driver Spring Snyggt-podden tillsammans med Manne Forssberg.

Saucony har stöttat dig i tio års tid – vad betyder det för dig som löpare?

– Jag fick möjlighet att få material och skor från dem 2016 när jag var 23 år, så jag har varit med dem i tio år nu. Det betydde mycket att de ville hjälpa mig på traven och jag har varit med Saucony sedan dess.

– Jag har ju inte sprungit i andra märken sedan 2016 – jag har bara haft Saucony – men jag tycker att de har utvecklats på flera nivåer och tagit stora kliv när det gäller kvaliteten på löparskorna. Sedan har vi ju även samarbetet med podden. Det gör att vi kan fortsätta utveckla den och dela med oss. Så jag är väldigt tacksam för att jag fått den möjligheten av Saucony.

Vad betyder Spring Snyggt-podden för dig i dag?

– Podden har betytt väldigt mycket. Vi har hållit på i snart sju år, och under den tiden har jag haft ganska många jobbiga år – både personligt och i löpningen. Från 2022 till hösten 2025 var löpningen inte alls lika rolig. Men eftersom jag älskar sporten har podden varit ett sätt att hålla mig kvar – den har hjälpt mig att glädjas mer åt andras prestationer. Kanske är det också en mognadsfråga – att man blivit äldre – men jag är mindre självupptagen när det gäller min egen prestation nu.

– Professionellt har podden förändrat hela min yrkesbana. Jag tog examen från Försvarshögskolan 2019 och trodde jag skulle jobba med civilförsvar. Nu gör jag något helt annat. Så både yrkesmässigt och personligt har podden betytt jättemycket.

Du coachar många löpare också. Har du någon träningsfilosofi?

– I dag tränar jag inte alls på samma sätt som när jag var mellan 20 till 28 år. Det viktigaste är kontinuitet – det har jag lärt mig från min tränare Sindre Buraas. Vi har gått ifrån att köra hårda pass till att jobba mer tröskelbaserat och bygga volym i lite lägre farter. Det gäller även motionärer. Många har inte tillräckligt kontinuerlig träning och springer för mycket i tävlingsfart. Men det är helheten som är det viktiga – hur undviker man avbrott i träningen?

Din egen träning – du hade ett resonemang om att sänka distansfarten?

– Ja, det var förra året. Nu springer jag snabbare igen, men det handlar mycket om vad man har för talang. Jag är träningsvillig – det är min styrka. Jag behöver träna mycket för att bli bra. 

– När jag började om 2025 efter en hälseneskada och en njursjukdom var jag helt nere. Jag hade inte tränat på sju månader. Jag började extremt lugnt. Sprang kanske milen på 40 minuter i början. Sedan byggde jag upp volymen – upp till 20 mil i veckan ganska snabbt – men 90 procent var lugnt, jag sprang ofta i farter över 5 min/km. 

– Jag gjorde det i sex månader. När kroppen höll började jag lägga in lite fart – men tränade fortfarande mycket lugn distans. Det största misstaget jag gjort tidigare är att springa för fort på distanspassen. Distansen är underhåll. Man ska inte jaga tider där.

Var står du nu inför Hannover Marathon?

– Jag har gått från att ha varit sämre än jag någonsin varit till att vara kanske bättre än någonsin – på åtta månader. Det stora klivet kom från december till nu. Men nu gör jag tvärtom mot tidigare. När jag får kvitto på att jag är bra – då gasar jag inte, utan håller igen. Så jag kör mycket – men inte hårt.

– Jag har kört ett 45 kilometer långt pass progressivt i 3.28 min/km i snitt, och det var lätt. Jag har knappt sprungit snabbare än maratonfart i något pass. Så jag gör inga “bevispass” längre, som 30 kilometer i marafart. Jag vill inte bränna mig – jag har inte kört ett enda pass där jag inte kunnat träna igen två dagar senare.

Kör du inga kortare intervaller alls?

– Nästan inget. För mig är inte farten problemet i maraton. Jag kan springa 1 000 meter i 3.11, som är mitt maratonfartmål nu, när som helst. Det säger inget. Det handlar om styrka och uthållighet. Jag har ett smalt spann mellan aeroba och anaeroba tröskeln – går jag över den sliter det mycket. Därför tänker vi mer kvantitet än kvalitet i den här uppbyggnaden.

Läs också: Två löpare, två upplägg – en sko: Saucony Endorphin Azura
Läs också: Manne Forssberg: ”Sub 2.48 på maraton är ett livsmål”